I komposten

AVFALLSRÅDGIVNING
0200 47470
www.tsj.fi
ENDAST
LOKAL-
SAMTALS-
AVGIFT

Naturvännen komposterar bioavfallet ATT GRUNDA
EN KOMPOST
NÄR DU KOMPOSTERAR, så returnerar
du det nedbrytbara, organiska
avfallet till naturens kretslopp
och du kan använda den mylla
som uppstår i din trädgård. Samtidigt
gör du behandlingen av
annat avfall enklare.
NÄR BIOAVFALL HAMNAR på
avstjälpningsplatsen eller till avfallsförbränningsstationen
är det
bara till skada. På avstjälpningsplatsen
hamnar bioavfallet i en
syrefri omgivning, där det inte
nedbryts utan börjar ruttna och
producerar gaser som påskyndar
växthuseffekten. På avstjälpningsplatsen
är bioavfallet förorenande,
men när det återanvänds blir det
till ren mylla!
KOMPOSTERING ÄR ett effektivt
sätt att förminska de växande avfallsbergen,
eftersom en tredjedel
av avfallet som uppstår i hushållen
är organiskt d.v.s. nedbrytbart.
I småhus är det förnuftigast att
kompostera avfallet på egen gård
och använda myllan som uppstår
till jordförbättring. När komposteringen
och sorteringen av
återvinningsavfall är i sin ordning,
kan småhusägaren förlänga blandavfallskärlets
tömningsintervaller.
DET VORE BRA om hög- och radhusens
nyttoavfallspunkter utrustades
med ett bioavfallskärl
eller en kompostor redan innan
det blir obligatoriskt. Det avfall
som läggs i bioavfallskärlet bör
förpackas i t.ex. lite tidningspapper
eller en nedbrytbar påse – alltså
inte i en plastpåse! Med hjälp av
separat insamling kan bostadsbolagen
minska på mängden blandavfallskärl
och på så sätt minska
sina avfallshanteringskostnader.
Val av kompostor
och dess placering
När du väljer kompostor är dess användningsändamål
viktigt:
Anskaffas kompostorn endast för
sommarbruk, eller kommer den att
användas året runt?
Komposteras hushållsavfall,
trädgårdsavfall eller både och?
Hur många personers bioavfall
komposteras?
Räcker en kompostor eller behövs
det flera?
Innan man börjar kompostera, måste
man beakta de bestämmelser som
gäller egenhändig behandling av avfall
som framkommer ur avfallslagen och
-förordningen samt den egna hemkommunensavfallshanteringsbestämmelser.
I Åboregionen behövs inte
något tillstånd eller någon anmälan
för att kompostera hushållsavfall, det
viktiga är att sköta komposten väl.
En hänsynsfull komposterare placerar
inte sin kompostor nära grannens
tomtgräns, åtminstone inte utan
tillstånd!
Hushållsavfallskompostorn
Kompostering av hushållsavfall är
endast tillåtet i en sluten kompostor
som är skyddad mot gnagare. En bra
värmeisolering i behållaren är nödvändig
vid kompostering året runt,
men rekommenderas även vid sommarkompostering,
eftersom den påskyndar
nedbrytningen av avfallet. På
marknaden finns tiotals olika modeller
av kompostorer. En bra kompostor bör
vara hållbar, ha en ändamålsenlig
struktur som säkrar luftigheten, samt
vara funktionssäker och lätt att använda.
Vilken kompostvolym som behövs
beror på antalet bioavfallsproucerare
och deras matvanor, sorteringsaktivitet
samt på kompostorns funktion och
dess skötsel.
Det uppkommer uppskattnigsvis 1,5-
4,5 liter bioavfall per person i veckan.
Förmultningen tar minst 6-12 veckor.
Förutom matavfallet bör man reservera
plats för motsvarande mängd strömaterial.
Matavfallets volym minskar
till ungefär hälften under komposteringen,
strömedlets volym minskar inte
lika mycket.
1

Trädgårdsavfallskompost
Man kan utmärkt kompostera trädgårdsavfall
i hushållsavfallskomposten.
Ofta bildas det dock så stora mängder
avfall när man krattar eller klipper
gräset att kompostorn fylls onödigt
snabbt. Trädgårdsavfallet kan komposteras
i en hög, en stack, ett ramverk
eller en oisolerad kompostor. I en kompostor
eller i ett ramverk nedbryts
avfallet snabbare och hålls snyggare
ihop.
En kompost som främst innehåller
vissna löv och ris behöver kväve. Kväve
får man t.ex. från nässelvatten eller
hönsgödselgranulat. Även hushållsavfall
som kräver efterkompostering är
kväverikt och ett bra tillägg att blanda
i trädgårdsavfallet. Man kan påskynda
nedbrytningen av stora och tjocka blad
genom att hacka sönder dem med
gräsklippare innan de läggs i komposten.
Ogräs och växtdelar som lidit av växtsjukdomar
kan tryggt komposteras när
processens värmeperiod är tillräckligt
lång (ca. 3-7 dygn) och temperaturen
tillräckligt hög (för svampsjukdomar
minst +45°C och för ogräsfrön +65°C).
I en trädgårdsavfallskompost stiger
inte temperaturer lika högt som i en
välfungerande hushållsavfallskompostor.
Olika sjukdomsalstrare och ogräsfrön
förstörs vid olika temperaturer.
Ogräs som komposterats före fröspridningen
är oskadliga. Växter som
förökar sig med jordstam kan man
torka i solen innan de läggs i komposten.
ATT GRUNDA
EN KOMPOST
Komposteringen av köksavfall påbörjas
genom att lägga ett lager grovt
strömaterial på bottnen av behållaren.
Komposten fylls jämt och bioavfallet
täcks varje gång med ett ordentligt
lager strömaterial.
Animaliskt avfall, speciellt fiskrens,
måste begravas djupare i massan och
täckas omsorgsfullt för att undvika
uppkomsten av lukt och flugor.
Också trädgårdsavfallskomposten
grundläggs med ett luftigt lager strömaterial.
Tips
Grundskötsel
Kompostorns grundskötsel är enkel.
Oftast räcker det med att man en gång
i veckan kontrollerar hur massan ser
ut, hur den luktar och hur den känns.
Naturen sköter sitt, bara man varvar
bioavfall och strömaterial i rätt proportion
till varandra.
För skötsel och tömning behövs grep
och spade. Till annan, dock ej nödvändig,
utrustning hör bl.a. luftningsstav
och termometer, med vilken man
kan följa med hur effektivt kompostorn
fungerar. Det är bra att skriva
upp skötselåtgärderna och iakttagelserna
gällande komposten i ett skötselhäfte,
ifall det är flera personer som
använder /sköter komposten. En hög
kompostor behöver kanske förses med
en plattform. I köket behövs ett eget
insamlingskärl för bioavfall.
Kompostering är lätt, men onödigt bioavfall är slöseri. När vi
slänger bort t.ex. oätna matvaror, slösar vi samtidigt bort de
naturresurser som gått åt till produktion, förädling, transport,
lagring och handeln av dessa varor. En smart person producerar
mindre avfall.
2

I komposten
FÅR MAN LÄGGA
skal av frukter, rotfrukter och grönsaker
kaffe- och tesump, kaffefilter och tepåsar
annat matavfall
hushållspapper, servetter
blomstermylla och växtavfall
städningsavfall från husdjurens burar
ett uppslag tidningspapper eller en papperspåse
mycket små mängder naturfiber (ylle, bomull, lin, silke)
TIPS:
Stora, fasta bitar som t.ex. kålhuvuden eller bröd lönar det sig att
skära i mindre bitar och att krossa äggskal, så nedbryts de bättre.
I komposten
FÅR MAN INTE LÄGGA
Material som inte nedbryts eller kan förgifta komposten
ingen aska eller kalk (komposten blir för basisk och mikroorganismernas
funktion förhindras)
inga cigarettfimpar eller dammsugarpåsar
inga plastpåsar, -kassar eller mjölkburkar
ingen plast, glas eller metall
inga produkter av konstfibrer, läder eller gummi
inget problemavfall (mediciner, olja, bensin, lösningsmedel,
målfärger, bekämpnings-, desinfektions-, impregneringsmedel)
EN FUNGERANDE
KOMPOSTOR
När kompostorn fungerar som den
ska, stiger temperaturen till ca. 50-
70°C av värmen som bildas genom
mikrobernas livsfunktioner, och kompostmassan
sjunker ihop. Under den
heta perioden förstörs sjukdomsalstrare.
Temperaturen i en kompostor
som är i konstant bruk varierar mellan
20-60°C.
När materialet mognar, sjunker temperaturen
till samma nivå som temperaturen
utanför. Lukt- och andra
problem är tecken på att omständigheterna
i komposten inte är som de
ska.
Luftigheten
Komposten måste vara luftig. Grovt
material och en tillräcklig ventilation
i kompostorn garanterar luftigheten.
Med att då och då luckra upp och
vända på kompostmassan, garanterar
man att också de mellersta delarna
får tillgång till syre. I en syrefri omgivning,
som t.ex. en för våt och kompakt
massa, ersätts de aeroba (syrekrävande)
nedbrytnigsorganismerna
med förruttnelsebakterier. Vid förruttnelse
bildas vätgas och illaluktande
svavelföreningar.
Fuktigheten
Mikro-organismerna behöver också
den fuktighet som bildas vid nedbrytningen.
Kompostmassan är passligt
fuktig när det inte kommer mer än
ett par droppar vatten om man kramar
den i näven. Massan skall kännas
fuktig i handen, men inte våt. I en för
våt kompost tränger vattnet undan
syret i porerna och nedbrytningen
övergår i förruttnelse. I en för torr
kompost slutar mikroorganismerna
fungera, men de fortsätter så snart
fuktigheten blir passlig.
3

Näringsproportioner
Kol är nedbrytarnas energikälla och
kvävet cellernas byggnadsmaterial.
När man komposterar hushållsavfall
med stömaterial, finns det näringsämnen
för nedbrytarna i rätt proportion.
Det finns mycket kväve i mat
och toalettavfall, samt i färska växtdelar.
Kol i sin tur finns i torrt växtavfall,
ris och kvistar, träpellets och torv.
Brist på kväve är vanligt, speciellt i
trädgårdsavfallskomposter. Man kan
påskynda nedbrytningen genom att
tillsätta något kväverikt ämne som
t.ex. nässelvatten, gräsklipp, urea (från
t.ex. nattkärlet), hönsgödselgranulat
eller halvfärdig hushållsavfallskompost.
På sommarstugan kan man även använda
strö från utedassets bottenskikt.
I en hushållsavfallskompost som lider
av kolbrist avdunstar överflödigt kväve
som ammoniak eller rinner bort med
vattnet ner i marken. Detta minskar
slutproduktens värde som gödsel och
dessutom kan komposten lukta illa.
Kolhalten kan man öka genom att
tillsätta strömaterial.
Strömaterial
Strömaterial behövs för att förbättra
luftigheten i komposten, för att binda
fuktighet och lukter samt för att tillsätta
kol till näring för nedbrytarna.
För detta lämpar sig blad- och barrströ,
kvistflis, gammal kompost, kutterspån,
torv, barkavfall, hackad halm eller en
färdig ströblandning från butiken.
Olika strömaterial har olika egenskaper.
Billigast är torrt krattningsavfall, där
det bland med löven finns barr, torrt
gräs eller bitar av kvistar. Färskt växtavfall
kan jämställas med matavfall,
så de lämpar sig inte som strömaterial.
Uppflisade grenar och kvistar är också
utmärkt material. Man kan hyra en
flismaskin eller köpa flisningstjänst.
Man kan också fråga efter strömaterial
från hyvlerier, närskolans slöjdsal, återvinningscentraler
och trädgårdsbutiker.
Bioavfallet täcks alltid med strömaterial.
Strömaterial tillsätts, beroende
på bioavfallets fuktighet, 20-50% av
avfallets mängd. En bra förvaringsplats
för strömaterial är ett lockförsett kärl.
Det behövs en skopa för doseringen.
Uppluckring
En passlig mängd bra strömaterial
håller för det mesta kompostmassan
tillräckligt porös. Veckovis kan man
sticka hål i den med en grep eller luftningsstav.
Man måste inte särskilt ofta
blanda om i en fungerande kompostor.
Det räcker att man luckrar upp ytskiktet
(20-30cm) en eller ett par gånger
i månaden. Samtidigt kan man vända
massa från sidorna in mot den varmare
mitten. I större komposter i gemensam
använding är det ofta nödvändigt att
grundligare blanda om kompostmassan
med en eller ett par veckors mellanrum.
Se till att kompostmassan är
tillräckligt fuktig vid uppluckringen:
ur en torr kompost kan det damma
mögelsporer in i andningsorganen.
När trädens blad blir fuktiga packas
de till ett tätt lager, så nedbrytningen
påskyndas genom att man ibland luckrar
upp lövkomposten.
Vattning
Komposten vattnas ifall den verkar
torr eller om det kryllar av myror i
den. Det lönar sig att lite luckra upp
massan efter vattningen. En passligt
fuktig kompostmassa känns som en
tvättsvamp. Man kan använda diskeller
tvättvatten för detta ändamål
och på så sätt dra nytta av den näringen
vattnet innehåller. Också nässelvatten
är ett bra alternativ, speciellt
för en lövkompost.
Nässelvatten
Fyll ett ämbar löst med färska nässlor,
och häll vatten över så att nässlorna
täcks. Låt stå från några dagar
till ett par veckor.
Det färdiga nässelvattnet späds ut
med vatten och används för vattning.
Nässelvattnet kan även användas
som växtgödsel. Slammet
som bildats på bottnen av
ämbaret hälls i komposten.
Hanteringen av ett par veckor gammalt
nässelvatten kräver gummihandskar
och en rejäl utspädning.
4

PROBLEM MED
KOMPOSTERINGEN?
Kompostorn behöver specialuppmärksamhet,
ifall omständigheterna blivit
ogynnsamma för nedbrytning. Vid
kompostering av hushållsavfall är orsaken
till syrebrist och luktproblem
oftast att man tillsatt för lite strömedel,
vilket lett till att komposten blivit för
våt.
I trädgårdsavfallskomposten är problemet
ofta en av kvävebrist och torka
orsakad långsam, nästan avstannad
nedbrytning. Ibland påträffas också
objudna gäster – flugor och deras
larver eller ett myrsamhälle. Många
andra smådjur, såsom daggmaskar,
enkelfotingar, fästingar och spindlar
samt svampbestånd hör till komposten
och man behöver inte göra något åt
dem. På marknaden finns en mängd
preparat för många av problemen,
men innan man använder sig av dem,
lönar det sig att först testa olika naturoch
plånboksvänliga knep.
Här bredvid börjar en sammanställning
av problem som kan förekomma när
man komposterar, samt olika sätt att
lösa dem.
Komposten luktar
Lukt i komposten beror på att avfallet
ruttnar i ett syrelöst tillstånd. Oftast
beror syrelösheten att komposten är
för kompakt eller för våt. Man kan
förbättra ventilationen genom att
tillsätta strömaterial samt med uppluckring.
Man kan även med fördel
blanda torv i strömaterialet, eftersom
den binder dålig lukt. En luktande
kompost värms inte heller.
Komposten värms inte
Om temperaturen i kompostorn inte
stiger och den luktar, se föregående
punkt. I en luktande kompost finns
för lite syre och mikroorganismerna
kan inte fungera vid syrebrist; alltså
värms inte komposten.
Om komposten inte luktar, kan den
vara för torr. Detta kan du kontrollera
genom att luckra upp komposten samt
genom att krama litet av kompostmassan
i din hand. En för torr kompost
bör vattnas med ljummet vatten, t.ex.
kokvatten. Brist på näringsämnen kan
också göra att komposten inte värms,
eftersom mikroorganismerna inte fungerar
effektivt om de lider av näringsbrist.
När man komposterar trädgårdsavfall
är problemet oftast kvävebrist.
Då lönar det sig att tillsätta gödsel i
form av t.ex. hönsgödselgranulat eller
”kompoststart”.
Skadliga ämnen såsom olja eller en
alltför stor mängd aska stoppar kompostens
verksamhet och gör kompostmassan
oanvändbar.
Om förmultningen i en fungerande
kompost har fortskridit tillräckligt
långt, värms den inte längre. Då är
det dags för efterkompostering.
Komposten är frusen
En frusen kompost kan tinas upp med
hett vatten och urea. Även hett skinkfett
eller munkfett fungerar utmärkt
som kompostuppväckare. Om det finns
utrymme i komposten, gör det ingenting
fastän den fryser. Komposten tinar
igen på våren och fortsätter att fungera.
Det finns myror
i komposten
Myrorna trivs i en torr omgivning, så
komposten är troligen för torr. Då
lönar det sig att omsorgsfullt vattna
komposten med ljummet vatten samt
att blanda om i den.
Det finns flugor
i komposten
Flugorna lägger sina ägg i kompostens
ytskikt. För att förhindra uppkomsten
av nya flugor, kan du vända ytskiktet
mot mitten av komposten, till dess
varmaste del. Fluglarverna dör vid en
temperatur av ca. 43 grader. Oftast
räcker det med att täcka kompostmassan
väl med strömaterial för att bekämpa
flugorna. Om det trots allt uppkommer
fluglarver, kan man skölja
bort dem från väggarna och locket
med hett vatten. Om detta inte hjälper,
använd då biologiskt flugbekämpningsmedel,
som inte stör mikroorganismernas
verksamhet. Man bör inte
använda kemiska bekämpningsmedel.
Det finns mögel eller
svampar i komposten
Både mögel och svampar hör till nedbrytarna
i komposten, och man behöver
inte oroas över dem.
5

DEN FÄRDIGA MYLLAN
Kompostens mogenhet
Kompostmassan anses vara mogen, då
den till sin uppbyggnad är en homogen,
grynig och mörk massa. Temperaturen
har sjunkit permanent till nära
den omgivande temperaturen. Massan
bör dofta behagligt av mylla.
Mogen kompost är förträffligt jordförbättringsmaterial,
dess gödslingsverkan
är blygsam.
Kompostmassan kallas halvfärdig, då
den varmaste perioden är över, men
massan fortfarande är aningen varm
och strömaterialet urskiljs lätt. Den är
då under ett år gammal och starkt
gödslande. Bör således bara spridas ut
på våren och försommaren, då växternas
tillväxt är som kraftigast. Ifall
komposten måste tömmas under andra
årstider på grund av att den blivit
full, bör den halvfärdiga komposten
flyttas till efterkompostering.
Tömning av kompostorn
Kompostorn töms då dess innehåll förmultnat
till en homogen, mulliknande
massa, där man inte kan urskilja det
ursprungliga avfallet, med undantag
av de grövre strömaterialen. Mogenhetsgraden
kan inte bedömas utgående
från tid; förmultningstiden
påverkas av bl.a. mängden avfall och
dess art, hur pass bra kompostorn
fungerar samt lufttemperaturen.
Den förmultnade kompostmassan kan
beroende på mogenhetsgraden och
årstiden antingen tas i användning
eller flyttas för efterkompostering. Det
oförmultnade materialet på kompostens
ytskikt lämnas kvar för vidare
kompostering. Långsamt nedbrytbara
strömaterialbitar kan siktas tillbaka i
komposten. De bästa årstiderna att
tömma komposten är våren, då myllan
kan användas för tillväxtperioden,
samt hösten, för att få plats i kompostorn
för vintern.
Efterkompostering
För efterkompostering lämpar sig till
exempel ett träram eller en öppen
stack. Kompostmassan skyddas för uttorkning
och regn med plast eller något
annat överdrag. Syreförsörjningen
ordnas antingen via överdragets sidokanter
eller genom att man sticker
lufthål i överdraget. Då och då kan
man vattna massan och blanda ner de
översta delarna djupare in i högen.
Det går också bra att efterkompostera
halvmogen hushållsavfallskompost
nedblandad i trädgårdsavfall. Emedan
den är kväverik påskyndar den då
också förmultningen av trädgårdsavfallet.
Myllans användning
Kompostmylla kan användas för
gödsling av gräsmattor, blomplanteringar
och buskar samt som jordförbättring
eller t.ex. i blomkrukor utblandad
med sand. Kompostens gödsland
verkan beror på dess råmaterial
och mogenhet. Av hushålls- och trädgårdskompost
får man främst material
som lämpar sig för jordförbättring,
och vars näringsinnehåll inte är särskilt
högt. Halvfärdig kompost lämpar sig
för gödsling. Näringsämnena som
komposten innehåller löser sig långsamt.
Det är bäst att sprida ut komposten
på våren. På gräsmattor kan man
sprida ut ett en centimeter tjockt lager,
men när man gödslar små ytor så som
t.ex. blom- och buskplanteringar kan
man använda ett lager på t.o.m.
5-10 cm.
6

Mogen kompost
Mogen kompost är utmärkt jordförbättringsmaterial.
Den kan grävas ner
i marken och användas till nästan alla
växter. Den har ingen egentlig gödslande
verkan.
Rotfrukter, lök, örter, bärbuskar och
fruktträd är krävande gällande kompostens
mogenhetsgrad. Kompostmylla
som används som grogrund och för
krukväxter bör vara välmogen, och
det är bra att blanda ut den med
mineraljord. En bra grogrund fås
genom att man blandar mogen kompostmylla
med sand och lera i skalan
1:1:1.
Täckkompost
Halvmogen kompost, dvs. täckkompost
är starkt gödslande. Den grävs inte
ner i jorden, utan sprids ut som ett
tunt lager på marken på våren eller
försommaren. Den lämpar sig inte för
alla växter, men passar utmärkt för
trädgårdens prydnadsträd och -buskar
samt perenner och i trädgårdslandet
för t.ex pumpor.
Komposten verkar i flera år, så det
lönar sig att använda den på samma
ställe ungefär vart fjärde år.
Fördelarna med
kompostmylla
Den höga halten organiskt material
upprätthåller en livskraftig förmultningsfauna,
som håller pli på växtsjukdomsalstrare.
Ökningen av jordens
humushalt förbättrar dess vatten-,
luft-, värme- och näringsekonomi samt
struktur. Näringsämnena är i svårlöslig
form – de sköljs inte utom räckhåll för
växterna med regnet. Komposten har
även en betydande kalkningseffekt
och innehåller också sådana spårämnen
som inte finns i konstgödsel.
Litteratur
Som källa för denna guid har
främst använts YTV:s Kompostiopas
(2004)
Kompostointikirja. Alm G. ym,
Schildts, 1993
Kompostorin valintaopas.
Kiertokapula Oy, 2003
Kotikomposti. Kratschmer H.,
Otava, 2001
Pienkompostoreiden vertailututkimus
- lämpökompostorit.
Työtehoseura, 2003
ANTECNINGAR
7