Barn och ungdomar med antisocialt eller aggressivt utagerande

Svensk BUP-förenings riktlinjer för handläggning av barn med utagerande
Version 2003-05-30
Utredning och diagnostik
Allmänna rekommendationer
Utredningen avser att beskriva och ge en förståelse för bakgrunden till aggressivitet,
utagerande och annat antisocialt beteende. Utredningen skall belysa relevanta faktorer hos den
unge, i familjen och i det sociala nätverket. Såväl risk- som skyddsfaktorer skall fokuseras.
Utredningen sker på sedvanligt sätt i tvärfackligt team med medicinsk, psykologisk och social
kompetens. Efter behov tillförs utredningen andra kompetenser, endera i form av ytterligare
teammedlemmar, eller så inhämtas information och bedömning utifrån.
Gränsen mellan beteenden som kan ingå i en normal utveckling eller vara en del i en
utveckling av aggressivt eller antisocialt utagerande är diffus. Det är inte lätt att särskilja
huruvida antisociala beteenden verkligen finns, är allvarliga och primära eller om barnet t ex
är överaktivt och av den anledningen uppfattas som svårhanterligt av omgivningen (Kazdin,
1995). Beträffande identifiering av problem via självskattning så upplevs många beteenden,
särskilt då antisociala beteenden, inte som ett så stort problem av ungdomar själva som av
föräldrar eller omgivning. Skattningar gjorda av föräldrar, skola och myndigheter kan också
brista i överensstämmelse.
Risk- och skyddsfaktorer bör bedömas så att ”högriskbarn” lättare kan upptäckas och tidiga
interventioner förhindra att en framtida negativ utveckling. Det är väsentligt att inte bara
utreda barnet utan att även undersöka konflikter mellan föräldrarna, kommunikationsklimat,
och föräldrastrategier samt psykopatologi hos dessa och övriga livshändelser (Kazdin, 1995).
De diagnoser som framför allt är aktuella vid allvarligare vålds- och utagerandeproblematik
hos barn och unga är ODD och CD (notera dock viktiga komorbida tillstånd enligt figur 2).
För diagnoserna ODD och CD krävs endast ett fåtal uppfyllda kriterier enligt DSM-IV. Barn
och ungdomar kan därför uppvisa en varierande symtombild trots att de har samma diagnos.
Då personer med utagerande beteende tenderar att minimera omfattningen och allvaret i sina
symtom är det viktigt att information hämtas från flera källor för att skapa bästa möjliga
helhetsbild. Underlaget för bedömningen bör vara multidimensionellt och innehålla såväl
intervjuer, frågeformulär och observationer från flera informanter (Kazdin, 1995; AACAP,
1997). Utöver diagnostiken av utagerande och aggressivt beteende skall neuropsykiatrisk
problematik och andra utvecklingsavvikelser, emotionella störningar och psykosociala
missförhållanden beaktas i utredningen och värderas utifrån ett diagnostiskt perspektiv.
Bedömning
För en allsidig bedömning behövs information från många områden. Överskådligt kan dessa
områden delas in i fem domäner; barnet/ungdomen, familj, kamrater, skola och närsamhället
(jfr Bronfenbrenner, 1986). Omfattning på utredningsunderlaget och informationskällorna
måste förstås anpassas efter uppdraget och barnets utvecklingsålder. På sedvanligt sätt måste
förstås tillstånd inhämtas från vårdnadshavare när personal inom BUP efterfrågar information
från andra verksamheter.
Det är viktigt att i möjligaste mån inhämta uppgifter från olika informanter. Förälder/rar och
barnet/ungdomen bör, med anpassning till utvecklingsålder, intervjuas tillsammans och
23