Kvinnan som bar själen på sin rygg - seeab.se

Sara Söderberg sida 50 (106)
8. ARBETSFÖR MEN INTE ANSTÄLLNINGSBAR – MIDDLE CASE
Vi är nu inne i studiens middle case. Vad händer Sara om hon får bli till föremål för en
rehabprocess där många (men inte alla) av välfärdssamhällets rehabresurser samordnas och
hon får möta ett samlat och genomtänkt rehabsynsätt. Dvs just den verklighet som är dagens
rygg-nackprojekt i Nacka.
8.1 1998 – För första gången tagen på allvar
8.1.1 Sara möter rygg/nackteamet
I slutet av november 1997 får Sara en remiss till nack/rygg teamet från sin läkare på Boo
vårdcentral. Hon får nu, efter kontakter med sin rehabhandläggare Mia, på försäkringskassan,
klart för sig att hon utan ifrågasättanden får behålla sin sjukpenning under den
rehabiliteringsbedömning som hon nu ska genomgå. Detta besked gör henne lättad och hon
tycker sig uppleva att ryggsmärtorna minskar något efter detta besked. Men, jag kanske bara
inbillar mig, tänker hon.
I mitten av december får hon ett brev från nack/ryggteamet där hon kallas till bedömning
angående rehabilitering. Först blir hon en aning tagen och rädd av att kallas till fem olika
bedömningar (vid olika tillfällen) och ett möte med hela teamet, allt detta under en tvåveckors
period! I brevet finns också ett frågeformulär, hur ska hon kunna komma ihåg och
besvara alla dessa frågor? Men då hon hunnit samla sig upptäcker hon att den känsla hon
genomströmmas av är att någon tycks ta hennes problem på allvar. Detta gör henne glad.
Redan i det första brevet får hon sig en tankeställare ty det står så här;
”all vår rehabilitering syftar till att minska smärtans negativa konsekvenser samt
stärka individens förmåga till återgång i egen försörjning.”
Vadå, tänker Sara, är inte meningen att bli av med smärtan och bota mig. Detta blir också den
fråga hon ställer till team-doktor Ann vid det första besöket som sker i början av januari 1998.
Det svar hon får gör henne delvis besviken. Ann förklarar att all ryggsmärta inte går att bota,
men att man nästan alltid kan hitta ett sätt att hantera och leva ett bra liv trots smärtan. Av
Ann får hon också veta vad deltagande i RehabCentrums nack/rygg rehabverksamhet innebär.
Sara blir förvånad över att tillfrågas om varför hon kommit till RC och vad hennes önskemål
är. Hon kan inte riktigt svara på detta just nu. Hon får då fundera över detta till mötet med
teamet. Hos Ann görs en fullständig genomgång av Saras sjukdomshistoria (en s.k. anamnes),
inklusive alla tidigare utredningar t ex röntgen och behandlingar. Sara får markera på en
smärtritning var hon har ont och hur smärtan känns, hon får dessutom markera på en linje hur
ont hon brukar ha när det är som värst och när det är som bäst, (VAS-skala = visuell analog
skala). Ann försöker också få en bild av Saras hälsoläge i stort, rök och alkoholvanor samt
den eventuella förekomsten av andra sjukdomar. Allt för att teamet ska få en så fullständig
bild som möjligt av hennes besvär. Besöket avslutas med att Sara får ta av sig allt utom
underkläderna och därefter undersöks hon noggrant både i rörelse och i vila, allt detta för att
få veta vilka frågor som ska ställas till den ortopedmedicinske konsultdoktorn.
Ingvar Nilsson, Eva Nilsson Lundmark & Anders Wadeskog
OFUS
2000-03-20