19 jan 2013: Bo Simonsson, del 4 - KSW Sverige

ubblan skulle spricka mycket snart. Jag började fundera över att hitta något annat
arbete. Kurt hade redan lämnat Gerts företag. Han tipsade mig om ett annat företag,
där han nu jobbade. Även det drevs av scientologer men enligt honom var det
någonting helt annat. Jag besökte företaget, Svenska Brand, som hade kontor i ett av
höghusen vid Hötorget. Bara det var imponerande. Jag fick träffa ytterligare en Gert,
och hans fru. Bolaget sålde brandskyddsmaterial, brandsläckare, brandvarnare och
liknande tillbehör. Dessutom hade man ensamrätten för Sverige på en slags
evakueringsstrumpa för utrymning av höghus vid brand. Man hade ordnat visningar
av dess funktioner och Gert visade mig en tidningsartikel om detta. Bolaget ägdes
och drevs av Gert E, Christer och Gunilla. De hade en kader av säljare. Hela
ledningen var erfarna scientologer som tidigare jobbat på kyrkan i många år och haft
ledande funktioner där. När det gällde säljarna var vissa scientologer medan andra
inte hade någon koppling till kyrkan. Gert var intresserad av mina tjänster och ville
att jag skulle ha någon slags personalfunktion. Företaget behövde fler säljare och min
uppgift skulle huvudsakligen bestå i att värva flera säljare. Jag fick ett bra intryck och
bestämde mig på rot och sa ja till jobbet. Jag sa upp mig ute i Djursholm och började
på Svenska Brand bara någon vecka senare.
Jag trivdes bra med mitt boende. Min ”sambo” Mats som jag kände från Uppsala var
psykolog och litet av en mystiker. Han var intresserad av alternativa metoder och
hade mottagning i ett mindre rum i lägenheten. Vi pratade ofta. Han var inte helt
obekant med scientologin. Han hade till och med skaffat en e-meter en gång och läst
några böcker. Sedan hade han tillsammans med en likasinnad auditerat tidigare liv
för brinnande livet – någonting som fördömdes kraftigt av kyrkan. Att auditera
utanför kyrkans hägn ansågs närmast som kätteri. Jag sa inget om den saken till Mats
men trodde i grund och botten på vad kyrkan sa om att det krävdes utbildad
kompetens för att kunna auditera säkert.
Just nu var han engagerad i någonting som kallades EST. Jag visste inte riktigt vad
det var men hade faktiskt några år tidigare följt med Mats på en föreläsning om EST
på Foresta hotell i Lidingö. Det var inte helt ointressant, men nu hade jag ju
scientologin så det var ändå ingenting för mig. Ibland hölls det EST-möten hemma
hos oss i Mats rum. Det brukade komma ett tjugotal personer och jag var litet
nyfiken, det fick jag lov att erkänna. Vid något tillfälle var jag med och lyssnade och
tyckte att det var vettigt och intressant vad som sades. Jag läste någon bok om EST
och började tycka att det verkade mycket lättsammare och roligare än scientologin.
Visserligen var teorin kring scientologin överlägsen men mina erfarenheter av den
var inte särskilt uppmuntrande. Fast jag lämnade inte kyrkan. Och nu kom det ut
någon ny auditeringsgenomgång baserad på Hubbards nya publikation som förstås
höjdes till skyarna. Den kallades Vägen till lycka. Jag skaffade den och läste den. Det
var en stor besvikelse. Bara en massa moralregler, ungefär som Tio guds bud, typ
”Stjäl inte”, ”Mörda inte”, ”Var trogen” och så vidare. Sedan hade han utvecklat en
auditeringsgenomgång baserad på boken. Eftersom jag hade auditeringstid kvar på
kyrkan sedan sommaren tyckte man på kyrkan att jag skulle göra Vägen till lyckagenomgången.
Så jag startade på den och hoppades att det skulle vara intressantare
än häftet. Jag hade en trevlig auditör men Vägen till lycka-genomgången var
ointressant. Frågorna handlade helt enkelt om punkterna i boken, och var