19 jan 2013: Bo Simonsson, del 4 - KSW Sverige

ilska och gråt. Jag tyckte det var spännande därför att det verkligen hände saker här.
Eftermälet var att det var intressant och roligt. Egentligen hände inte så mycket med
mig som person men det gjorde det ju inte med scientologin heller och detta var
roligare därför att människorna var gladare och mer avslappnade och framförallt
kostade det en spottstyver jämfört med scientologin.
Under våren 1982 växte det fram ett beslut inom mig att gå vidare yrkesmässigt. Jag
bestämde mig för att lämna Svenska Brand som gick mer och mer på kryckor. Det
var uppenbart att dessa ”stora scientologer” som drev verksamheten ”trots den
överlägsna scientologiteknologin” inte klarade av att få igång företaget på allvar.
Säljarna kom och gick och kassan sinade. Ibland var det svårt att å ut sin lön. Som tur
var hade jag även ett frilansjobb som vapenfriutredare så att jag kunde klara min
ekonomi. Jag hade ju mitt lån i Örebro sparbank plus det där förargliga VISA-kortet
från Göteborg som jag blev påprackad förutom hyra, el, telefon och mat. Men jag
hade ju trots allt min jur.kand-examen och tänkte att jag kunde göra någonting av
den och söka tingsmeritering, dvs. arbete på tingsrätt som notarie. För att komma in
på en sådan tjänstgöring behövde jag litet högre poäng så jag anmälde mig på
Stockholms universitet till en kurs i kriminologi plus att jag skulle skriva en
avhandling om valfritt juridiskt ämne.
Jag engagerade mig en del i EST. Hjälpte till att skaffa lokal till nästa seminarium och
deltog en del i deras möten. Jag medverkade i deras seminarium under hösten och
hade ungefär samma behållning av det som av det förra. Det var intressant och kul
och jag tyckte att jag fick ut en del av det, men det var inte omvälvande på något vis.
Vid årsskiftet 1982-83 fick jag och Mats flytta ur lägenheten på Sveavägen. Jag
flyttade till en etta i Solna. Någon gång tidigt under hösten var jag klar med min
avhandling. Nu hade jag tillräckligt med poäng för att kunna få en notarietjänst så
jag sökte en sådan. Man kunde lämna in en generell ansökan som avsåg hela landet.
Det kändes spännande att se om det nappade och i så fall var. Det dröjde inte länge
innan jag fick besked om att jag erbjöds en plats på Falu tingsrätt. Jag hade ju växt
upp i Dalarna så det kändes inte som helt okänt land.
Samma höst, innan jag flyttade till Falun, kände jag att jag nog trots allt ville göra ett
nytt försök med scientologin. EST i all ära, men det de hade att erbjuda var dessa
seminarier och så var det inget mer. Jag tänkte att det måste vara möjligt att hitta
någon som kan auditera så att det fungerar så som Hubbard säger att det ska
fungera. Jag började på en kurs som hette HQS (Hubbard Qualified Scientologist) där
man bland annat fick lära sig att auditera så kallade Objektiva processer. Så nu skulle
jag alltså vara auditör. Jag fick en pc som det heter och började. Det visade sig inte
vara helt enkelt. Under de så kallade objektiva processerna ska man ge kommandon,
vilket innebär att man uppmanar pc:n att göra någonting. Jag har tidigare beskrivit
ungefär hur objektiva processer går till. En av dem går alltså ut på att repeterande
säga till pc:n: ”Titta på den väggen!” ”Tack!” ”Gå bort till den väggen!” ”Bra!” ”Rör
vid den väggen!” ”Bra!” ”Vänd dig om!” ”Okej!” Och så om och om igen tills pc:n får
någon slags insikt och berättar om den. Vi körde det om och om igen och kom in i
någon slags malande lunk där båda hoppades att det snart skulle vara klart. Så här