Diskriminering av romer i Sverige
Diskriminering av romer i Sverige
Diskriminering av romer i Sverige
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
egistrerades som ”tattare” eller ”zigenare”. Kr<strong>av</strong> på planmässiga<br />
steriliseringar restes utifrån föreställningar om mindervärdiga raser,<br />
men någon särskilt riktad lagstiftning kom inte till stånd. Däremot<br />
begicks övergrepp inom ramen för steriliseringslagstiftningen. Efter<br />
andra världskriget förändrades den statliga hållningen i riktning mot<br />
en assimilationspolitik. De resande definierades härefter som ett<br />
renodlat socialt fenomen som förutsattes försvinna i och med den<br />
generella välfärdspolitiken. Även om gruppen förtegs innebar den<br />
nya socialpolitiken till exempel att barn till resande inte sällan<br />
tvångsomhändertogs för samhällsvård. Det statliga intresset<br />
fokuserades nu istället på kelderasha-gruppen och under 1950- och<br />
1960-talen vidtogs åtgärder för att anpassa gruppen som bland annat<br />
inriktade sig på fast bosättning, skolgång för barnen och social och<br />
hälsomässig rehabilitering. 5<br />
Från 1970-talet började invandrarpolitiken ta form och med<br />
invandringen från framför allt östra Europa och Finland ökade den<br />
romska befolkningen i <strong>Sverige</strong>. Romer ställde kr<strong>av</strong> på förändringar<br />
till exempel vad gäller diskriminering och organiserade sig i allt<br />
högre utsträckning. Ytterligare statliga utredningar lades fram vid<br />
mitten <strong>av</strong> 1970-talet och Statens invandrarverk fick ett samordnande<br />
ansvar. En samrådsgrupp med berörda myndigheter och nu även<br />
med romska företrädare bildades. Åtgärderna inriktades bland annat<br />
på vuxenutbildning, familjepedagogiska insatser och produktion <strong>av</strong><br />
läromedel för hemspråksundervisning samt på information. Den<br />
anpassningsmodell som utvecklades g<strong>av</strong> dock inte förväntade och<br />
snabba resultat, vilket medförde en utbredd pessimism. Vid 1980-<br />
talets mitt upphörde de olika statliga myndigheternas riktade<br />
åtgärder och åtskilliga kommunala projekt lades efterhand ned.<br />
5 Staten genomförde vid 1920-talets början, vid 1940-talets mitt och vid 1950-talets mitt tre<br />
stora utredningar. I Förslag till lag om lösdrivares behandling m.fl. författningar (SOU<br />
1923:2) redovisar fattigvårdslagstiftningskommittén ”Undersökning rörande tattare och<br />
zigenare, deras förekomst inom <strong>Sverige</strong> och levnadssätt”. Sven Andersson redogör med<br />
artikeln ”Tattarnas antal och levnadsförhållanden” i Sociala Meddelanden 55 (Stockholm<br />
1945) för 1943 års inventering. Utredningen år 1954 presenteras i Zigenarfrågan :<br />
betänkande (SOU 1956:43).<br />
11
Change language