Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria

Arbetarhistoria2012:1 [141]

ARBETARHISTORIA 2012:1 [141] 

OMSLAGET: Annicka Baum, 23 år, 

arbetade på IKEA i Uppsala och blev 

1988 LO:s miljonte kvinna. Hon firades 

på konferensen »Kvinnor Anamma» i 

Borlänge. Foto: Thomas Fahlander 

10 

LEDARE 

03 I landet för länge sedan ... eller? 

4 

04 kristin linderoth: Könspolitik mellan 

kamp och samförstånd. Kommunals kongressdebatt 

om kvotering 

10 benito peix geldart: Efter Spanien. De 

svenska spanienfrivilligas hemkomst 

NYHETER FRÅN ARAB 

17 ulf jönson: »Svenska partikamraterna 

behöva visst aldrig skämmas för min skull.» 

Tyskspråkiga flyktingkvinnor i ARAB:s 

bestånd 

PÅ GÅNG 

25 maria stanfors & tobias karlsson: Nytt 

ljus på gamla könsgap 

25 Lars Hansson: »Glömda bilfabriker» i 

Danmark och Sverige 

26 fay lundh nilsson & per-olof grönberg: 

Lärande och kunskapsöverföring 

genom arbetskraftsmigration 

RECENSIONER 

29 Magnus Nilsson: Uttömmande om modernistisk 

tankesmedja – Johan Svedjedal, 

Spektrum 1931–1935 – den svenska drömmen. 

Tidskrift och förlag i 1930-talets kultur 

31 m ats myrstener: Litterär geografi i förändringstid 

– Alexandra Borg, En vildmark 

av sten. Stockholm i litteraturen 1897–1916 

NY LITTERATUR 

33 Boktips 

42 Något om bibliotekets nyförvärv år 2011 

42 Bibliografi 

DOKUMENTET 

52 Boxning i klasskampens tjänst

LEDARE 

Försöken att förbättra hushållsarbetarnas villkor är sett från ett historiskt perspektiv väldigt nya. Bilden är från Stormklockan nr 3 1929. 

I landet förlänge, länge sedan… eller? 

före jul hamnade en svensk bloggare i blåsväder. Hennes 

polska barnflicka hade »rymt» och på bloggen efterlyste hon 

sin anställda död eller levande på bästa slavägarmanér. Även 

om barnflickans version aldrig når offentligheten så visar detta 

utsattheten och de usla arbetsförhållanden som arbetare i privata 

hushåll konfronteras med i RUT-Sverige. 

Sedan 2007 finns det i Sverige möjlighet till skattereduktion 

för så kallade hushållsnära tjänster som skulle skapa en 

ny marknad, öka sysselsättningen och främja jämställdhet. 

Frågan om RUT-avdraget har förbättrat arbetsvillkoren inom 

hushållstjänster har nyligen undersökts i två rapporter av 

Anna Gavanas. I den första rapporten visar hon att villkoren 

för arbetare i den informella hushållssektorn i Sverige är under 

all kritik. Hon visar på exploatering, sexuella trakasserier och 

otrygghet för framför allt papperslösa som inte har en möjlighet 

att arbeta inom den vita delen av arbetsmarknaden – det 

är skrämmande läsning. Gavanas pekar på att RUT-avdraget 

inte har lett till att den svarta delen av hushållstjänstesektorn 

ersätter den vita utan istället har lett till ökad segmentering av 

arbetsmarknaden. 

beskrivningen av arbetsvillkoren som framträder i 

Gavanas undersökning skiljer sig föga från dem för hushållsarbetare 

i andra storstäder och visar på stora likheter med hushållsarbetarnas 

villkor genom historien. Hembiträdeslagstiftningen 

infördes i Sverige så sent som 1944. Vid den tidpunkten 

fanns det allt färre som ville arbeta i andras hushåll. 

Arbetsdagen skulle sluta senast klockan 19 men enbart om det 

inte fanns barn i hushållet som skulle tas om hand. Hembiträdeslagstiftningen 

vittnar egentligen mera om under vilka 

förhållanden hembiträdena hade jobbat under tidigare, lagstiftningen 

var snarare en anpassning till praktiken. I slutet av 

1940-talet exporterades den svenska hembiträdeslagstift- 

ningen till USA som en radikal förebild vid en tidpunkt då den 

betraktades som urvattnad i Sverige. Att den svenska lagen 

kunde gå på export visar på att förutsättningarna sannolikt 

inte har skilt sig åt särskilt mycket och inte heller det var något 

nytt vid det tillfället. När tjänarinnorna organiserade sig i Sverige 

i början av 1900-talet gav de ut en egen tidskrift, Tjänarinnebladet. 

Första numret var fullt av rapporter från liknande 

organisationer i andra länder. 

Trots att många hushållsarbetare har bott hos sina arbetsgivare, 

trots svåra arbetstider och bristen på fritid, har dessa 

grupper organiserat sig med hjälp av kontakter inte bara utanför 

det egna hushållet utan också i världen. Anledningen till 

detta är givetvis också det faktum att många som arbetar i privata 

hushåll har en migrationsbakgrund, då som nu. 

hushållsarbetare har varit en grupp som har varit och 

fortfarande är kvinnodominerad. De har ansetts vara svåra att 

organisera och det dröjde länge innan deras arbetsvillkor 

reglerades det minsta. Här finns det också en paradox, de 

kvinnor som kämpade för kvinnors förbättrade villkor inom 

arbetarrörelsen har ofta varit beroende av hushållstjänster för 

att kunna leva för politiken, de har varit arbetsgivare åt de 

kvinnor de samtidigt skulle kämpa för. Historiskt sett har 

många hembiträden gått i spetsen för kvinnorna inom arbetarrörelsen, 

Minna Sillanpää, Finlands första kvinnliga minister 

var en av dem, tyska Emma Ihrer var en annan. 

När ILO under 2011 diskuterade konventionen »Decent 

work for domestic workers» var salen fylld med människor 

som arbetade inom hushållssektorn. Hushållsarbete i andras 

hem har funnits väldigt länge, frivilligt och avlönat men också 

i form av tvångsarbete, till exempel som slaveri. Försöken att 

förbättra arbetsvillkoren är i detta långa perspektivväldigt nya 

och tyder på att det återstår mycket att göra. 

Arbetarhistoria 2012:1 3

Könspolitik mellan kamp och 

samförstånd. Kommunals 

kongressdebatt om kvotering 1 

Varför får vissa förslag aldrig genomslag? I artikeln analyserar 

författaren denna fråga utifrån debatten om könskvotering 

inom Svenska kommunalarbetareförbundet under 

1980- och 1990-talen 

AV KRISTIN LINDEROTH 

med anledning av Kommunals hundraårsjubileum 2010 

kunde man i medlemstidningen Kommunalarbetaren under 

rubriken »Kvinnorna har tagit över – efter 100 år» läsa en 

berättelse om framgång, där kvinnliga kommunalare gått från 

att vara kaffekokerskor och kuttersmycken till att ha tagit över 

organisationen. Trots att välfärdsstatens utbyggnad medfört 

att medlemskåren sedan 1955 utgjorts av en ökande majoritet 

kvinnor som sedan 1980 legat på omkring 80 procent 2 har förbundet 

in på 2000-talet brottats med att kvinnors representation 

i beslutande organ och i ombudsmannakåren inte speglat 

detta. Inte förrän jubileumsåret 2010 motsvarade kvinnors 

andel i förbundsstyrelsen (85 procent) i princip deras andel av 

medlemskåren. 3 Ombudsmannakåren bestod samma år av 53 

procent kvinnor och 47 procent män. 4 

Kvinnors deltagande och representation har varit ett centralt 

och återkommande problem i Kommunals könspolitiska 5 

diskussioner och har bland annat kommit till uttryck i frågor 

om medlemskap, utbildning, barnpassning och kvotering. I 

den här artikeln fokuserar jag på kvotering, ett krav som gav 

upphov till het debatt på förbundskongresserna 1988, 1993 och 

1994 6 och som präglades av ett icke-genomförande. Feministiska 

forskare har visat att den offentliga berättelsen om den 

svenska jämställdhetspolitiken starkt betonar framgång, där 

frågan om vilka förändringar som motarbetats eller uteblivit 

utelämnas. 7 Det som döljs i denna berättelse är att vissa könsrelaterade 

normer är segare än andra. Vi måste således våga 

uppmärksamma både stabilitet och förändring närvi studerar 

könsrelationer. 8 Denna kritik ligger i linje med historikern Åsa 

Linderborgs varning för en historieskrivning där »[n]uet framstår 

både som en logisk och naturlig konsekvens av det som 

varit, [och] alternativa handlingsstrategier i det förflutna förringas 

eller förtigs». 9 Att undersöka debatten kring ett könspolitiskt 

krav som inte blivit verklighet och därmed synliggöra 

sådana alternativa handlingsstrategier är ett sätt att förstå 

könspolitikens villkor i det specifika sammanhanget. 

I samband med Kommunals hundraårsjubileum fick historikerna 

Ylva Waldemarson och Lars Ekdahl av förbundet uppdraget 

att skriva jubileumshistorik. 10 Waldemarson beskriver 

debatterna om kvinnors deltagande och representation som 

4 Arbetarhistoria 2012:1 

Buss 55 fick i januari 1958 kvinnliga busschaufförer. Redan i mitten 

av 1950-talet var Kommunals kvinnliga medlemmar i majoritet 

vilket inte avspeglade sig i förbundets beslutande organ eller i ombudsmannakåren. 

Foto ej angiven 

en del i Kommunals allmänna svårigheter att hålla ihop förbundet 

på grund av många olika inbördes intressen. 11 Jag väljer 

istället att fokusera specifikt på debatten om kvotering som 

en arena där man kan utläsa villkor för könspolitik i förbundet. 

Jag är inspirerad av statsvetaren Maud Eduards teori om 

hur den samförståndsinriktade jämställdhetsideologin, vilken 

är hegemonisk i förhållande till andra könspolitiska perspektiv, 

12 påverkar kvinnors möjlighet att agera politiskt. 13 Eduards 

menar att innebörden i jämställdhetsideologin är att »[…] en 

god demokrati karaktäriseras av könskomplementaritet och 

samarbete mellan män och kvinnor […]» och att kön, förstått 

som en maktrelation, görs till en dålig och främmande princip 

som hotar den demokratiska ordningen. 14 Kön får således 

inte komma till uttryck som en grundläggande makt- och 

intressekonflikt i samhället. 15 

Kvoteringskravet i sin kontext 

Yrkande om kvotering dök upp på en Kommunalkongress 

första gången 1988, i en tid då frågor om kvinnors representa-

Från kaffekokerska och kuttersmycke till fullvärdig medlem. Foto: John Wahlbärj 


tion var på väg att ges allt större betydelse i den svenska politiska 

debatten i stort såväl som inom arbetarrörelsen. Detta 

kom till uttryck bland annat genom nätverket Stödstrumporna 

som lanserades 1992 och utredningen Varannan Damernas 

1994. 16 Utredningen innehöll förslag om könskvotering men 

ledde bara till allmänna politiska målsättningar. 17 Statsvetaren 

Katharina Tollin menar att utmärkande för perioden var att 

jämställdhet skulleväxa fram successivt genom en allmän integrering 

på alla områden, frikopplad från konkreta reformer. Ett 

ökat fokus på makt kopplat till kön, snarare än klass, slog 

igenom, samtidigt som det önskade politiska förloppet paradoxalt 

nog var utan intressemotsättningar och konflikter. 18 

När kravet på kvotering väcktes på kongressen 1988 avvisades 

det av överstyrelsen som ville ge organisationen en 

chans till och frågan sköts på framtiden. 19 Kravet återkom i 

flera motioner 1993 och styrelsen föreslog då att man istället 

för kvotering skulle anta ett allmänt jämställdhetsprogram på 

nästkommande kongress, vilket blev kongressens beslut. 20 I 

jämställdhetsprogrammet som behandlades 1994 yrkade styrelsen 

för första gången på ett mätbart mål för kvinnors representation. 

Kvotering skulle införas vid 1997 års kongress om 

inte minst fyrtio procent av förtroendeuppdragen på alla 

nivåer innehades av kvinnor. 21 Efter en lång och hård debatt 

vann kritikerna återigen majoritet, trots att styrelsen nu svängt 

och var på den förespråkande sidan. 22 Punkt sattes därmed för 

Kommunals kvoteringsdebatt. 

Utlyftande praktiker, retoriska strategier 

och samförstånd 

Orsakerna till den låga kvinnorepresentationen förklarades i 

debatten dels med kvinnors hemarbete och kortare arbetslivs- 

I mitten Lillemor Arvidsson på LO:s kongress 1991. Hon var ordförande i Kommunal 1988–1995 

och ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse 1991–1992. Foto: John Wahlbärj 


erfarenhet, 23 dels med att kvinnorvar osäkra och främmande 

inför de fackliga arbetsformerna 24 och dels med tradition. I en 

rapport till kongressen 1993 frågade man sig »[…] om männens 

relativt sett stora andel av förtroendeuppdragen kan 

sammanhänga med att man tidigare utgjort en större andel av 

medlemskåren. Så sent som 1960 var 43 procent av medlemmarna 

män.» 25 Att man 1993 förklarade den låga kvinnorepresentationen 

med att män nästan varit i majoritet under 1960talet 

visar på styrkan hos traditionen som förklaring till kvinnors 

underordning, något som också påvisats som återkommande 

i andra delar av arbetarrörelsen avJohan Rydstedt och 

Ann-Sofie Hermansson. 26 Att orsakerna bakom den låga kvinnorepresentationen 

även förklarades med situationen i hemmet 

eller på arbetsmarknaden är inte heller unikt för Kommunal. 

Statsvetaren Kristina Lindholm, som studerat SSU:s 

kvoteringsdebatt, benämner ett sådant angreppssätt utlyftande 

praktiker, där problemen med kvinnorepresentationen hela 

tiden placeras någon annanstans än inom den egna organisationen. 

27 

Genomgående i debatten är styrelsens önskan om att skjuta 

upp hanteringen av problemet. 1988 vädjade man till kongressen 

om »[…] ännu en chans att förbättra kvinnorepresentationen 

utan tvingande bestämmelser» 28 och 1993 om att kongressen 

skulle ge »[…] organisationen en chans till, och att 

man under den kommande perioden verkar med krafttag för 

att beslutande organ sammansätts så att de speglar medlemsstrukturen». 

29 1994 föreslog man att skjuta upp frågan till 1997, 

om än för första gången med ett mätbart mål som utgångspunkt. 

SSU har framförallt använt sig av retoriska strategier för 

att öka kvinnors representation, det vill säga att i allmänna 

termer verka och tala för detta, 30 vilket även kan ses i Kom-

munals allmänna uppmaningar om »krafttag», samt i att kravet 

på kvotering omvandlades till framtagandet av ett allmänt 

jämställdhetsprogram. Det allmänna verkandet för jämställdhet 

ligger också i linje med hur Tollin beskrivit det politiska 

jämställdhetslandskapet i stort under perioden. 31 

LillemorArvidsson, andre vice förbundsordförande, påpekade 

i debatten att kvotering i förlängningen även kunde 

komma att gälla män, om de skulle bli det underrepresenterade 

könet. 32 Detta tolkar jag som ett försök till legitimering, där 

man ville understryka att hela organisationen, inte bara kvinnorna, 

skulle komma att tjäna på en sådan bestämmelse. Att 

det är ett av få tillfällen i debatten där män som grupp markeras 

ligger i linje med vad Eduards respektive Rydstedt visat om 

att män som grupp sällan benämns som politisk kategori eller 

överordnat kollektiv, utan i huvudsak förekommer i debatten 

när man vill understryka att alla tjänar på jämställdhet. 33 

Att kvoteringskravet var kontroversiellt och behövde legitimeras 

råder det ingen tvekan om. Den återkommande vädjan 

om en chans till vittnar om det, liksom styrelsens upprepade 

påpekanden om att kvotering vore ett misslyckande för en 

demokratisk organisation som Kommunal. 1988 beskrev man 

det som »[…] ett fattigdomsbevis för en demokratisk organisation 

som vår att behöva ta till kvotering» 34 och 1993 underströk 

man att kvotering inte borde behövas i Kommunal. 35 Det framstår 

nästan som vore kvotering ett större misslyckande för förbundet 

än den låga kvinnorepresentationen i sig. Eduards 

menaratt trevanligt förekommande argument mot könskvotering 

äratt jämställdhet ska nås med könsneutrala åtgärder, utan 

kollision med andra demokratiska principer, samt på frivillig 

väg utan tvång. 36 Lindholm har visat att även kvoteringsmotståndarna 

i SSU talade om kvotering som en konstlad form av 

demokrati som man till varje pris ville undvika. 37 

Hur kan man då förklara dessa utlyftande praktiker, retoriska 

strategier och den ovilja som omgärdade kvoteringskravet 

och medförde att det sköts på framtiden föratt sedan begravas? 

Svaret finns i den omfördelning av makt från män till 

kvinnor som kvotering skulle innebära. Tilltron till jämställdheten 

som framgångssaga oberoende av konkreta reformer 

som finns i de upprepadevädjandena om en chans till är starkt 

kopplad till synen på jämställdhet som ett samförståndsprojekt 

där intressemotsättningar inte får artikuleras. Istället ska 

den snedfördelning av makt som ärskapad av traditionen vittra 

bort av sig själv. Denna tolkning stärks av att även de som 

motionerade om kvotering 1988 menade att det skulle ta tid att 

nå rättvis representation och att »[i]ngen man som idag har en 

post ska [...] behöva lämna sitt uppdrag» 38 samt av de röster i 

debatten som talade om att själva ordet kvotering fick det att 

krypa i kroppen och det var liktydigt med […] en mur mellan 

killaroch tjejeri Kommunal». 39 Vid ett tillfälle talade ett ombud 

rakt ut om att han var rädd att de unga killarna skulle tvingas 

lämna plats åt kvinnorna. 40 Samtidigt kan man i debatten också 

skönja en mer konfrontativ inställning som utmanar samförståndsandan, 

som till exempel när styrelsen 1994 fastslog: »Låt 

oss utgå från att vi lyckas denna gång. Men det innebäratt män 

måste flytta på sig till förmån för kvinnor», 41 eller när ett 

ombud tröttnat på argumenten om nödvändigheten i att gå 

efter meriter 42 och påpekade att »[d]et finns en form av kvotering 

som jag har speciellt svårt för, och det är den inkvotering 

av män som vi i alla år har ägnat oss åt. Fast då kallar man det 

att man väljer efter kompetensen förstås.» 43 Att kvinnors 

anspråk på makt och representation i den egna rörelsen varit 

mer kontroversiella än krav som gällt kvinnors villkor i det 

»Det finns en form av kvotering som jag har speciellt svårt för, och det är den inkvotering av män som vi i alla år har 

ägnat oss åt. Fast då kallar man det att man väljer efter kompetensen förstås», sade ett ombud på Kommunals kongress 

1997. Bilden: Göran Persson träffar representanter för LO-förbund inför valrörelsen. Foto Öiwind Berggren 


omgivande samhället, samt att kvinnors medverkan i politiken 

villkorats med att kvinnors intressen inte öppet ställts mot 

mäns intressen haräven visats av bland andra Hermansson och 

historikern Gunnel Karlsson. 44 

1994 försökte styrelsen avdramatisera kvoteringsfrågan 

genom att jämföra kön med annan representativitet: »Vi kvoterar 

i vår organisation väderstreck […]. Vi kvoterar yrkesgrupper. 

Vi kvoterar när vi säger att den och den ska ha en 

representant. Egentligen borde det inte vara värre att kvotera 

kön.» 45 Trots ansatsen att neutralisera könskvotering visar det 

lilla ordet »egentligen» att det ändå var fråga om något annat 

än representation från olika landsdelar. Här menar jag att Waldemarson 

underskattar det specifika i debatten om just kvinnors 

representation, som hon förstår som en del i den större 

frågan om Kommunals svårigheter att i allmänhet balansera 

krav från olika medlemsgrupper. 46 Som Eduards har påpekat 

är kvinnor intevilket kollektiv som helst. Förväntningarna om 

harmoni mellan könen är betydligt större än när det gäller 

andra grupper, till exempel gamla och unga eller svenskar och 

invandrare. 47 Att resultatet av Kommunals kvoteringsdebatt 

inte blev kvotering utan att ett jämställdhetsprogram visar 

även detta på den oerhörda sprängkraft frågan hade, då kra- 

NOTER – KÖNSPOLITIK MELLAN KAMP OCH 

SAMFÖRSTÅND 

1 Artikeln är en utveckling av min masteruppsats 

»Mellan kamp och samförstånd – 

den könspolitiska debatten i Svenska Kommunalarbetareförbundet 

1958–2006», framlagd 

vid Centrum för genusvetenskap vid 

Lunds universitet VT 2010. 

2 Ylva Waldemarson, Mellan individ och 

kollektiv: Kommunal 1960–2010, Stockholm 

2010, s 21–23. 

3 Waldemarson 2010, s 36. 

4 »Kvinnorna har tagit över – efter 100 

år». Hämtat från 

http://www.ka.se/index.cfm?c=90783.. Hämtat 

18 januari 2012. 

5 I likhet med Kristina Lindholm, SSU och 

könspolitikens gränser 1970–2000, Linköping 

2008, s 16 använder jag begreppet 

könspolitik, då jämställdhet är ett modernt 

begrepp som inte nödvändigtvis kan appliceras 

på historiska förhållanden. Jämställdhet 

är ett av flera möjliga könspolitiska förhållningssätt. 

I likhet med Lindholm förstår 

jag könspolitik helt enkelt som de politiska 

förhållandena mellan könen. Ett könspolitiskt 

krav blir i Kommunals fall ett krav som 

innefattar målsättningar om minskad ojämlikhet 

på grund av kön. 

6 När överstyrelsen avskaffades 1993 bestämde 

man sig för att ha årliga kongresser, 

därav kongresser både 1993 och 1994. 


7 Maud Eduards, Förbjuden handling: om 

kvinnors organisering och feministisk teori, 

Malmö 2002, s 121–125; Katharina Tollin, 

Sida vid sida: en studie av jämställdhetspolitikens 

genealogi 1971–2006, Stockholm 

2011, s 5–7. 

8 Eduards 2002, s 121–125. 

9 Åsa Linderborg, Socialdemokraterna 

skriver historia: historieskrivning som ideologisk 

maktresurs 1892–2000, Stockholm, 

[2001] 2002, s 34. 

10 Lars Ekdahl, Välfärdssamhällets spegel. 

Kommunal 1960–2010, Stockholm 2010; 

Waldemarson 2010. 

11 Waldemarson 2010. 

12 Paulina de los Reyes & Diana Mulinari, 

Intersektionalitet: kritiska reflektioner över 

(o)jämlikhetens landskap, Malmö 2005, 

s 83. 

13 Eduards 2002. 

14 Eduards 2002, s 153. 

15 Eduards 2002, s 39. 

16 Lindholm 2008, s 163; Tollin 2011, 

s 81. 

17 Tollin 2011, s 81. 

18 Tollin 2011. 

19 Behandling av motion Q:3, Kongressprotokoll, 

Svenska kommunalarbetareför 

bundets 17:e ordinarie kongress 1988, 

s 582. 

20 Behandling av motionerna M:1-M:4, 

Kongressprotokoll, Svenska kommunalarbetarförbundets 

18:e ordinarie kongress, 1993, 

vet på kvotering ensamt kunde driva fram ett helt program för 

jämställdhet i en organisation som tidigare inte haft något 

sådant. 

Könspolitikens villkor 

De könspolitiska villkor som omgärdar Kommunals kvoteringsdebatt 

utmärks av en stark koppling till jämställdhetsideologins 

betoning av framgång och samförstånd. Möjligheten 

att bedriva könspolitik som konkret syftar till att utjämna 

maktskillnader mellan kvinnor och män begränsas av en 

rädsla för att artikulera en konflikt mellan könen. Detta innebär 

att det återkommande kravet på kvotering i den egna organisationen 

aldrig tillåts bli verklighet, då det utmanar en av 

könspolitikens segare strukturer. Samtidigt ifrågasätts dessa 

ramar kontinuerligt, då kravet manifesterar uppfattningen om 

att omfördelning av makt från män till kvinnor vore inte bara 

eftersträvansvärt utan också en reell möjlighet. Därigenom 

befinner sig Kommunals kvoteringsdebatt mellan kamp och 

samförstånd. 

Mina resultat sammanfaller i stort med den tidigare forskning 

som beskrivit en ovilja mot att se kön som en politisk relation, 

och ett motstånd mot organisering kring kön inom arbe- 

s 553– 554. 

21 Jämställdhet. Vår framtid. Kommunals 

handlingsprogram för jämställdhet. Svenska 

Kommunalarbetareförbundets 19:e ordinarie 

kongress, 1994, s 55. 

22 Behandling av jämställdhetsprogram 

och motion M:1, Kongressprotokoll, 

Svenska kommunalarbetareförbundets 19:e 

ordinarie kongress, 1994, s 120. 

23 Av var och en… Handlingsprogram för 

90-talet om demokrati, organisation och 

verksamhet i förbundet. Svenska kommunalarbetarförbundets 

17:e ordinarie kongress, 

1988, s 73; Jämställdhet 1994, s 51. 

24 Jämställdhet 1994, s 51. 

25 Kvinnorna i Kommunal. En rapport om 

kvinnorepresentationen. Svenska kommunalarbetareförbundets 


1993, s 3. 

26 Johan Rydstedt, Nya förhållningssätt i 

den fackliga jämställdhetspolitiken? En studie 

av LO:s Klass och kön-serie 1990–2000, 

examensarbete för kandidatexamen, Statsvetenskapliga 

institutionen, Lunds universitet, 

VT 2005; Ann-Sofie Hermansson, Arbetarrörelsen 

och feminismen, Samtal om rättvisa, 

Stockholm 1993. 

27 Lindholm 2008. 

28 Utlåtande över motion Q:3, Kongressprotokoll, 

Svenska kommunalarbetareförbundets 


s 580. 

29 Utlåtande över motionerna M:1-M:4,

tarrörelsen. Könspolitiska strävanden harbyggt på att en intressemotsättning 

mellan könen inte fått artikuleras och kontroversiella 

könspolitiska frågor har på olika sätt placerats utanför 

arbetarrörelsens organisationer. Det som utmärker Kommunal 

i relation till andra rörelseorganisationer är förbundets stora 

kvinnomajoritet.Vid en första anblick skulle man kunna tro att 

denna kvinnomajoritet i sig skulle medföra en rättvis fördelning 

av makt och uppdrag i förbundet, vilket också kommit till 

uttryck i förbundets egen självförståelse när styrelsen påpekat 

att kvotering inte borde behövas i Kommunal. Min undersökning 

visar dock att så intevarit fallet. Med utgångspunkt i Eduards 

teori om att kvinnor som agerar som kollektiv blir ett hot 

mot den rådande könsordningen kan man tänka sig att Kommunals 

stora kvinnodominans och förbundets fokus på att förbättra 

villkoren förarbetarkvinnorredan utgörett så stort avsteg 

från en »normal» ordning att det därförskulle bli förutmanande 

att också tillämpa kvotering. Att Kommunal inte valt att kalla 

sig ett feministiskt förbund, trots att andra delar av arbetarrörelsen 

under senare halvan av 1990-talet fattat sådana kongressbeslut, 

48 skulle kunna stärka denna hypotes. 

En förklaring till oviljan mot att se kön som en politisk relation 

i arbetarrörelsen, som återkommer i tidigare forskning, är 



s 551. 

30 Lindholm 2008, s 208. 

31 Tollin 2011. 

32 Behandling av motion Q:3… 1988, s 

582. 

33 Eduards 2002; Rydstedt 2005, s 

27–28. 

34 Utlåtande över motion Q:3… 1988, s 

580. 

35 Utlåtande över motionerna M:1-M:4 

1993, s 551. 

36 Eduards 2002, s 49. 

37 Lindholm 2008, s 140. 

38 Motion Q:3, sekt 16, avd. 1 Stockholm, 

Kongressprotokoll, Svenska kommunalarbetareförbundets 


1988, s 579. 


och motion M:1 1994, s 107. 


och motion M:1 1994, s 112. 

41 Jämställdhet 1994, s 55. 


och motion M:1 1994, s 111. 


och motion M:1 1994, s 111. 

44 Hermansson 1993, s 41–42; Gunnel 

Karlsson, Från broderskap till systerskap: 

det socialdemokratiska kvinnoförbundets 

kamp för inflytande och makt i SAP, Lund 

1996, s 21. 

45 Behandling av jämställdhetsprogram, 

Kongressprotokoll, Svenska kommunalarbetareförbundets 


1994, s 105. 

46 Waldemarson 2010. 

47 Eduards 2002, s 14. 

48 Lindholm 2008, s 197. 

49 Se t.ex. Yvonne Hirdman, Med kluven 

tunga: LO och genusordningen, Atlas 1998; 

Karlsson 1996; Ylva Waldemarson, Kvinnor 

och klass – en paradoxal skapelseberättelse: 

LO:s kvinnoråd och makten att benämna 

1898–1967, Stockholms universitet, 

Historiska institutionen 2000; Hermansson 

1993; Rydstedt 2005. 

50 Waldemarson 2010, s 35. 

51 Linderoth 2010. 

52 Se t.ex. Hermansson 1993; Hirdman 

1998; Karlsson 1996; Lindholm 2008. 

53 Behandling av motionerna A:3–A:5, 


18:e ordinarie kongress 1993, 

s 68–69. 

ABSTRACT – BETWEEN STRUGGLE AND 

AGREEMENT 

Until the beginning of the 21st century 

women were under-represented in the Swedish 

Municipal Workers' Union (Kommunal), 

even though they formed a majority of eligible 

employees since th 1950s. Demands 

for affirmative action were intended to address 

this problem. Affirmative action was 

att detta hotat vad som formulerats som ett gemensamt klassintresse. 

49 Waldemarson menar att »klass mötte kön» när Kommunal 

skulle förhålla sig till kvinnors krav på representation. 50 

Jag har dock i mitt material inte kunnat se att en klassgemenskap 

använts som ett argument mot kvotering, snarare har 

klassretoriken varit frånvarande i debatten. Jag har på annat 

håll visat att klasskampsretorik förekommit i debatten om ett 

annat könspolitiskt krav i Kommunal, det på arbetstidsförkortning, 

från de ombud som förespråkat en sådan reform. I 

arbetstidsdebatten har klassanalysen alltså snarare förstärkt 

ett könspolitiskt krav, medan klasstrukturer, manifesterade i 

samförståndsanda och ekonomiskt ansvar, satt gränserna för 

förbundets ställningstagande i arbetstidsfrågan. 51 

Jag har inte heller kunnat se att socialism och jämlikhet 

mellan könen skulle ha konstruerats i motsats till varandra i 

Kommunals debatt, på det sätt som tidigare forskning har hävdat 

skulle ha skett systematiskt i andra delar av arbetarrörelsen. 

52 När Kommunals förbundsledning 1993, parallellt med 

kvoteringsdebatten, ville stryka ordet socialism i målsättningsparagrafen 

och istället skriva in jämställdhet betonade 

flera ombud vikten av att ha med båda målsättningarna, vilket 

också blev beslutet. 53 

discussed at Kommunal’s congresses between 

1988 and 1994 but was never realized. 

In the debate women’s lack of representation 

was attributed to tradition, and thus 

to factors external to the organization. The 

solutions presented are rhetorical, such as 

a general emphasis on the importance of 

equal representation. The faith in gender 

equality as a success story independent of 

concrete reforms is connected to an emphasis 

on consensus between men and women, 

characteristic of Swedish gender equality 

ideology. Conflicts of interests are not to be 

articulated. Instead, the unequal distribution 

of power is expected to wither away by 

itself. The demand for affirmative action 

challenges this ideology, by proposing an 

immediate redistribution of power. 

A possible reason for the sensitivity to 

the demand could be that as an organization 

of which 80 percent were women, 

Kommunal was in any case seen to be a 

deviation from what is perceived to be the 

normal order of things. To adopt affirmative 

action would thus have been too controversial. 

KRISTIN LINDEROTH 

är verksam vid Centrum för genusvetenskap 

vid Lunds universitet. 


Efter Spanien. De svenska 

spanienfrivilligas hemkomst * 

Över 500 svenskar deltog i de Internationella brigadernas 

kamp under spanska inbördeskriget. Till skillnad från 

de flesta frivilliga från andra länder, hade de svenska frivillliga 

stöd när de återvände hem, men de blev också 

övervakade av säkerhetspolisen. Författaren analyserar 

situationen efter hemkomsten till Sverige. 

AV BENITO PEIX GELDART 

de drygt 500 svenska Spanienkämparnas bidrag till den 

spanska Republikens krigsinsats och därmed till den internationella 

antifascistiska kampen har länge uppmärksammats i 

svensk historisk forskning. 1 I Spanien har det däremot skrivits 


förvånansvärt litet om ämnet. En artikel i en militärtidskrift är 

nästan det enda som finns. 2 

I denna artikel vill jag belysa Spanienkämparnas hemkomst 

efter avslutat uppdrag i Spanien: dels ligger fokus på hur de 

mottogs i Sverige av myndigheter och folk, dels på deras insatser 

i den antifascistiska kampen under de åren som följde. 

Några var nämligen aktiva i sammanhanget, inte minst genom 

direkt deltagande i andra världskriget. 

Några grundläggande fakta 

Antalet svenska Spanienfrivilliga beräknas idag till cirka 530 

till 540, flertalet av dem medlemmar i kommunistiska partier

och organisationer. 3 De hittills publicerade namnlistorna 

innehåller dock endast 501 namn, 4 och en norsk publikation 

anger deras antal till 550. 5 Av dem fanns det några som kämpade 

i anarkosyndikalistiska enheter eller partisangrupper. 6 

Utöver de drygt 150 kommunister från Bertil Lundviks listor, 

fanns det minst 8 medlemmar i Socialistiska partiet och minst 

10 syndikalister från SAC. Antalet socialdemokrater är ovisst, 

endast 7 känner man till med säkerhet. 7 Det fanns också frivilliga 

som inte var politiskt organiserade och till och med en 

och annan borgare och adelsman, även om över 95 procent 

tillhörde arbetarklassen. Medelåldern var 28 år. 8 Geografiskt 

sett kom de från hela landet, fast två femtedelar var bördiga i 

Spanienfrivilliga återvänder till Sverige 7 december 1938. Från 

vänster: Okänd, Bengt Segersson, Sten Uden, Henning Lindgren, 

Herbert Blom, okänd, Sven Wernström, Arne Larsson, okänd, Sören 

Gustavsson, två okända, C.G. Hjärpe, okänd. Foto ej angiven 

antingen Stockholm eller Göteborg. Enligt beräkningar dog 

cirka en tredjedel i strid eller i de spanska rebellernas fängelser. 

Minst fyra frivilliga var kommissarier inom Internationella 

brigaden, sex uppnådde graden som kompanichefer, två blev 

tillförordnade bataljonchefer och minst 19 kämpade som gerillakrigare 

eller partisaner i de sovjetorganiserade enheter som 

på ryska kallades spetsnaz. En av dem, Per Eriksson, var instruktör 

för Internationella brigaden och skyddsvakt åt flera 

kända personer, exempelvis åt G. M. Shtern, högre sovjetisk 

militärrådgivare i Spanska Republiken 1937–38, samt åt den 

kända spanska kommunistiska ledaren Dolores Ibárruri sommaren 

1938. En annan, Sven Brännström, nämnde kort före 


Majoriteten av de frivilliga var kommunister men det fanns också socialdemokrater, socialister 

och syndikalister. När de kom hem ordnades möten där de berättade om sina upplevelser. 

sin död att han tjänstgjorde under den sovjetiska underrättelsetjänstens 

nästhögste befälhavare i Spanien, majoren Leonid 

Aleksandrovitch Eitingon. 9 

Svenskarna deltog i det spanska inbördeskrigets främsta 

slag: Madrid, Brunete, Guadalajara, Ebro. I en bok från 1938 

om bataljon Thälmann av norska Lise Lindbæck som året 

därpå översattes till svenska 10 nämndes det svenska Brantingkompaniet 

som den första republikanska enheten som gick till 

anfall mot fascisterna över floden Ebro. Detta stämmer inte 

riktigt, då anfallet inleddes av den spanska divisionen nummer 

11 medan division 35, där de internationella ingick, följde 

efter 11 men deras insats är icke desto mindre en källa till stolthet 

för hela den svenska arbetarrörelsen. Den exakta tidpunkten 

för övergången av floden är ju ovidkommande i sammanhanget. 

De svenska frivilligas hemkomst 1938 

Den svenske överstelöjtnanten Olof Ribbing var en av noninterventionskommitténs 

kontrollanter för brigadisternas evakuering 

från landet. Dessa kontrollanters uppgift var att vittna 

om att evakueringen verkligen hade fullgjorts enligt planerna. 

Han skrev att svenskarna var unika bland brigadisterna i det 

att de stolt kunde svara jakande på frågan om huruvida deras 

land välkomnade dem hem. 12 Det faktum att de svenska fri- 


villiga visste att de kunde återvända hem riskfritt, trots att de 

formellt sett hade brutit mot den lag som från februari 1937 

förbjöd resor till Spanien och deltagande i kriget under hot av 

sex månaders fängelsestraff, 13 var ett tydligt bevis på det 

svenska folkets och även myndigheternas välvilliga syn på 

deras krigsinsats. Den svenska regeringen bestämde sig för 

åtalseftergift — så kallad abolition — för det brott de frivilliga 

begått genom sitt deltagande i spanska inbördeskriget. Därmed 

blev lagen om förbud mot värvning i främmande makts 

tjänst uddlös. 14 Redan i juni 1937 hade man vid Justitiedepartementet 

tänkt på denna lösning. 15 I den svenska Madridbeskickningens 

arkiv återfinns två brev från oktober 1938 med 

anhållan om åtalseftergift till brigadisterna: det ena skrivet av 

överstelöjtnant Ribbing, det andra av spanska republikens 

utrikesministerÁlvarez del Vayo själv. 16 

Själva hemkomsten av den stora kontingenten frivilliga 

som avmönstrade brigaderna hösten 1938 ordnades av den i 

oktober 1937 på kommunistiskt initiativ skapade Frontkämparnas 

stödfond, i vars styrelse det satt två tidigare hemkomna 

spanska frivilliga. Fonden fick inget stöd av LO. 17 Natten till 8 

december 1938 anlände 174 svenska, 6 tyska och 22 finska frivilliga 

till Malmö hamn. Trots tiden välkomnades de av en stor 

skara människor, 10 000 enligt Social-Demokraten, 4 000 enligt 

andra källor. Samma dag avtackades Georg Brantingkompa-

Sårade soldater flyttas över floden Ebro. I september 1938 utkämpade Internationella 

brigaderna sitt sista stora fältslag vid Ebro. Foto ej angiven 

niet i Malmö Folkets Park, och deras befäl för dagen, Herman 

Wohlin, uppmuntrade dem till att ställa upp för folket, för freden 

och mot fascismen och därmed fortstätta vara folkets soldater 

även i Sverige. Även i Göteborg fick interbrigadisterna 

ett varmt välkomnande. 18 Till Stockholm ankom de frivilliga 

den 11 december, där de togs emot av Georg Branting och fick 

nejlikor av Spaniens Sverigeminister, idag skulle vi säga 

ambassadör, Isabel de Palencia. Sedan begav man sig sjungande 

Internationalen till Östermalmstorg där de frivilliga 

avtackades. 19 Även på lokalnivå blev brigadisterna mycket väl 

mottagna, som man kan se i dåtida tidningar och senare forskningslitteratur. 

20 

Även om välkomnande ord och beröm för de frivilligas 

bidrag till demokratin framför allt förekom i tidningarna med 

kopplingar till arbetarrörelsen, var de inte helt frånvarande i 

de borgerliga tidningarna, undantag förekom. 

De i Spanien kvarvarande frivilliga kom till Sverige i små 

grupper under 1939: i januari anlände de sårade med båt till 

Göteborg och i april 16 brigadister som varit fångar i Franco- 

Spanien. Den sista fången återvände den 28 maj 1940. 21 

De svenska frivilliga under andra världskriget 

När deras stund i rampljuset, i samband med mottagningsceremonierna, 

var över, fick de svenska frivilliga möta en svår 

anpassningsperiod. De återvände från ett krig mot fascismen 

i ett fjärran land till ett hemland där de inte längre hade en 

arbetsplats. 

De blanketter som Spanienhjälpen lät svenska frivilliga i 

nöd fylla i ger en tydlig bild av deras problem: usel ekonomi 

och hälsa, arbetslöshet samt osäkerhet inför framtiden. 22 Nästan 

hälften hade blivit sårade och så gott som alla hade det 

ekonomiskt svårt. Arbetslösheten i Sverige var ganska hög, 

cirka 15 procent. Lennart Lundberg förklarar att ett stort antal 

Spanienfrivilliga därför blev beroende av understöd från släkt, 

staten och arbetarrörelsens organisationer. LO, Frontkämparnas 

stödfond och Spanienhjälpen ställde upp med kläder 

samt pengar till kost och logi. 23 För sjömännen var det lite lättare 

att hitta ett nytt jobb. 

Alla, men i synnerhet industri- och skogsarbetarna, fick 

finna sig i att bli behandlade med viss misstänksamhet av 

arbetsgivarna, som befarade att de frivilligas kommunistiska 

sympatier skulle ställa till med problem. 24 

Trots detta skulle livet ha kunnat återgå till det normala 

ganska fort om inte ett världskrig hade startat bara några 

månader efter hemkomsten. Kriget satte relationerna med 

Nazityskland på sin spets: dels fanns det inflytelserika medborgargrupper 

med stark tyskvänlig hållning utan att därför 

nödvändigtvis vara nazistvänliga, dels var man i regerings- 


Första maj 1974: Troligen C.G. Hjärpe med insamlingsbössa. Foto ej angiven. Högra bilden: Per Eriksson 

med de frivilligas fana. Hans Martens med den spanska republikens fana. Foto ej angiven. 

kretsar mån om att markera sitt avståndstagande från Sovjetkommunismen. 

Hursomhelst medförde kriget för de Spanienfrivilligas 

del att de blev föremål för SÄPO:s och den militära 

underrättelsetjänsten särskilda uppmärksamhet. Vissa 

statistiska uppgifter ur polisens handlingar fick Lundvik tillgång 

till när han skrev sin avhandling. 25 

Chefen förden svenska militära underrättelsetjänsten under 

krigstiden skrev en PM om de Spanienfrivilliga. Han menade 

att det fanns skäl att misstänka att de som hade kämpat i Internationella 

brigaderna hadevarit så pass inblandade med Komintern 

att de saknade förmåga att göra sig fria från dess inflytande. 

Han påpekade också att det fanns gamla Spanienkämpar 

som hade fått en särskild utbildning som kommunistiska agitatorer 

först i Spanien och sedan i Sovjetunionen. 26 

Under Ribbentrop-Molotovpaktens giltighetstid fick de 

svenska kommunisterna och deras sympatisörer en hel del 

problem med polisen. Kontroller och förhörvar inte ovanliga. 

Det finns flera vittnesmål om detta, till exempel Greta Segersons 

redogörelse över den landsomfattande polisrazzian mot 

kommunister den 10 februari 1940. 27 Somliga Spanienfrivilliga 

fortsatte att ha problem med SÄPO även efter 1945: deras telefonsamtal 

avlyssnades, förhör anordnades och så vidare. 28 

Under andra världskriget blev de flesta Spanienfrivilliga, 

som flertalet svenska män under 45, inkallade till beredskapstjänst. 

Efter den tyska invasionen i Danmark och Norgevåren 

1940 bildade man några »arbetskompanier» för personer, i 

synnerhet aktiva kommunister, som ansågs utgöra en fara för 

landets säkerhet. De fick lida under militärdisciplin och arbeta 

med fortifikationsarbeten eller byggprojekt. Några internerades 

i »arbetsläger». Enligt Spanienkommittén tjänstgjorde ett 

tjugotal före detta interbrigadister i dessa. Flertalet spanienfrivilliga 

var dock med i vanliga förband. 29 


Utöver i beredskapstjänsten, fanns det Spanienfrivilliga i 

aktiv kamp mot nazismen inom andra länders arméer. Störst 

till antalet var den grupp på ett tjugotal frivilliga som deltog i 

finska vinterkriget. Där fanns anarkosyndikalister som Olov 

Jansson, ordförande i Syndikalistiska Ungdomsförbundet, 

eller Gösta Näslund, en före detta Francofånge. Där fanns även 

den kända socialdemokraten ConnyAndersson, som sade sig 

ha träffat några svenskarvid Svenska Frivilliga Kåren som varit 

soldater i Spanien på motsatta sidan, det vill säga Francos. 30 

Denna uppgift har hittills inte kunnat verifieras. 

Det kanske ter sig förvånande att se antifascistiska kämpar 

i Spanien 1938 i krig mot Stalins kommunistiska regim i Finland 

1940. Det förklaras med att endast Spanienfrivilliga som 

inte var kommunister deltog i finska vinterkriget. Flertalet, 

som var kommunister, avstod, med några undantag, som 

Gösta Andersson och Karl Staaf, som kämpade på Sovjets sida. 

De hade kämpat som partisaner i spetsnazgrupperna under 

spanska inbördeskriget. Staf togs sedan till fånga i Danmark 

av Gestapo för inblandning i den danska motståndsrörelsen. 

Han flyttades till Tyskland, där amerikanska trupper frigav 

honom. 31 

Gyllenhaal och Westberg skriver att Andersson och Staaf 

under andra världskriget, tillsammans med åtminstone Einar 

Risto och Harry Ericsson, hade anknytning till den svenska 

delen av den så kallade Bernhardorganisationen, alltså de sovjetiska 

underrättelsetjänsternas nätverk för sabotageverksamhet 

i utlandet. I det sammanhanget häktades Andersson av 

polisen på midsommarafton 1941, samma dag som den tyska 

divisionen Engelbrekt fick grönt ljus att förflytta sig på svensk 

mark till kriget i öst. Andersson fick fängelsestraff i ett år och 

sex månader för införskaffande och innehav av sprängämnen 

avsedda för sabotage. 32

Övre bilden: I Katalonien hyllades brigardisterna på 50-årsdagen 

1986. I Spanien fick de ett erkännande då erbjöds spanskt 

medborgarskap 1995. Mitten: Kerstin Gustavsson intervjuar Sven 

Brännström. Intervjuerna finns bevarade på Arbetarrörelsens arkiv 

och bibliotek. Foto ej angiven. Längst ner: Arne Larsson (Svarten) 

och Sven Brännström gör rödfronthälsning. Foto ej angiven 

Cirka femton spanienfrivilliga deltog i kampen mot nazismen 

i Norge. 33 En av dem var ConnyAndersson, veteran från 

två krig, som var kompanibefäl för ett norskt kompani i Brekken. 

Han blev sårad och ersatt som befäl av en annan före 

detta Spanienkämpe, Åke Sjögren. 34 Senare skulle Conny 

Andersson grunda och leda det så kallade Svensk-Norska Frivilligförbundet 

som 1945 tog initiativet till bildandet av den så 

kallade Norgebataljonen som skulle medverka i frigörelsen av 

Norge från det nazityska väldet. 35 

Många Spanienfrivilliga var sjömän till yrket och var därmed 

inblandade i andra världskriget till havs. Efter den tyska 

invasionen av Norge och Danmark spärrades Skagerrak och 

den svenska handelsflottan blev delad i två, innanför och 

utanför spärren. Den delen som hamnade utanför spärren var 

behjälplig i många operationer för att skaffa livsmedel och 

material till de västallierade. Enligt Lundberg dog cirka 1 500 

svenska sjömän i denna tjänst, däribland ett trettiotal Spanienfrivilliga 

och vid flottan innanför spärren, som gjorde 

samma tjänst åt tyskarna, dog cirka 210, även där ett trettiotal 

Spanienkämpar. Lundberg pekar härmed på det paradoxala i 

det att folk som hade bekämpat fascismen i Spanien fick dö 

för Hitlers sak i Östersjön. 36 Lundberg redovisar inte källan 

till de siffror han anger, vilka åtminstone i fråga om antalet 

döda i västallierad tjänst förefaller överdrivna. Gyllenhaal och 

Westberg beräknar antalet döda på västallierade fartyg till 600, 

och på de 84 fartyg i tysk tjänst som sänktes i Östersjön under 

kriget, till 460. 37 

Efter andra världskriget levde de Spanienfrivilliga ett diskret 

liv, de syntes inte mycket och skröt inte över sin viktiga 

roll i den antifascistiska kampen. Inom ramen för Svenska 

Spanienfrivilligas kamratförening fortsatte de att vara en 

levande symbol för vad solidaritet och engagemang kan 

betyda i kampen för fred och demokrati och mot fascismen. 

Slutsatser 

I denna artikel har jag granskat de svenska Spanienfrivilligas 

hemkomst och vidare öden både omedelbart efter det spanska 

inbördeskriget och vid tiden för andra världskriget. Granskningen 

visade i första hand att de svenska Spanienfrivilliga, till 

skillnad från de flesta av deras kamrater vid Internationella 

brigaderna, var välkomna tillbaka till hemlandet, även om de 

formellt sett var brottslingar som borde ha fått sex månaders 

fängelse. Istället välkomnades de av stora människoskaror och, 

med undantag avvissa borgerliga kretsar, hyllades som hjältar. 

Samtidigt visade granskningen att deras stund i rampljuset 

snart var över och att de fick möta en tid av stora svårigheter 

vad gällde hälsa, ekonomi, arbete, osv. Deras agerande i Spanien 

gjorde att de sågs med misstänksamhet av arbetsgivarna 

och av landets polisväsende, vilka var rädda för deras kommunistiska 

idéer. 

Dessutom har granskningen visat att en del av Spanienkämparna 

fortsatte sin kamp efter hemkomsten, ibland med 

vapen i hand inom andra länders arméer, mot fascismen och, 

i finska vinterkrigets fall, även mot den stalinistiska totalitarismen. 

Några fick betala med sina liv för insatserna. 


Av detta kan man dra två intressanta slutsatser: å ena sidan 

kan man konstatera att Sveriges officiella inställning i den 

spanska konflikten, varvid landet anslöt sig till den brittiskoch 

franskledda noninterventionspolitiken och därmed förbjöd 

deltagandet av svenska medborgare i kriget, inte var ett 

hinder för ett tydligt svenskt engagemang för demokratin i 

Spanien. Detta gällde främst, men inte enbart, den svenska 

arbetarklassen. Den svenska regeringens officiella inställning 

i den spanska frågan var ett resultat av pragmatiska realpolitiska 

beslut och inte av ett ideologiskt grundat stöd till noninterventionspolitiken, 

vilket visade sig bland annat i åtalseftergiften 

mot de Spanienfrivilliga. 

NOTER – EFTER SPANIEN 

∗ Denna artikel är en förkortad svensk 

version av författarens bidrag på spanska 

till en internationell historiekongress (Congreso 

Internacional del Antifascismo combatiente) 

i Barcelona i oktober 2011 med anledning 

av 75-årsdagen av Internationella Brigadens 

bildande. Bidraget bygger i sin tur 

på ett kapitel i författarens kommande doktorsavhandling 

kring de svensk-spanska relationerna 

på 1930-talet. 

1 Följande forskningsbidrag kan särskilt 

omnämnas: Bertil Lundvik, Solidaritet och 

partitaktik: den svenska arbetarrörelsen och 

spanska inbördeskriget 1936–1939, Stockholm 

1980; Marcos Cantera Carlomagno, 

Sverige och spanska inbördeskriget, Lund 

1999; Lars Gyllenhaal & Lennart Westberg, 

Svenskar i krig 1914–1945, Lund 2006; Lars 

Ericson, Svenska frivilliga. Militära uppdrag 

i utlandet under 1800- och 1900-talen, 

Lund, 1996; Lennart Lundberg, Svenskarna i 

spanska inbördeskriget 1936–1939, Göteborg 

2001; Göte Nilsson, Svenskar i 

spanska inbördeskriget, Stockholm 1972; 

Folke Olsson, »Solidaritetens soldater» Patrik 

Helgeson, Richard Jändel & Nils Weijdegård 

(red.), No pasaran!: Spanska inbördeskriget 

och uppgörelsen med fascismen, Linköping 

2008, s. 153–213. 

2 Norling, Erik, »¡Viva la República! Voluntarios 

suecos en la Guerra Civil española», 

i Historia Militar, octubre 2005, 

s. 127–133. 

3 Kerstin Gustafsson & Melki Karlsson, 

Spaniens sak var vår. Stockholm 1992, särskilt 

s. 62. 

4 Lundberg 2001, ss. 158–171; Lundvik 

1980, s. 197–203. 

5 Arve Kvaløy, Norske frivillige i den 

spanske borgekrig, Oslo 1996. 

6 Richard Jändel, Kämpande solidaritet, 

Stockholm 1996, s. 32. 

7 Lundvik 1980, s.123. Författaren kunde 

dock endast kartlägga den politiska tillhörigheten 

på 207 brigadister på listan med 

501 namn. 

8 Olsson, 2008, s. 182f. 


9 Stefan Dalin, »Sven Brännström – en 

Spanienfrivillig från Västerbotten berättar» 

Oknytt (1998:1–2) 

10 Lise Lindbæck, Internationella Brigaden, 


11 Archivo General Militar de Ávila (AG- 

MAV), Militärrapporterna över slaget vid 

Ebro, C.2114, 7 

12 Svensk Tidskrift, februari 1939. Citerat 

i Lundberg 2001, s. 134. 

13 Cantera Carlomagno 1999, s. 48. 

14 Svensk Författningssamling 1938, nr. 

623. 

15 Riksarkivet (RA) UD, HP 36, B, 13 

16 Riksarkivet (RA), Beskickningsarkivet: 

Madrid, F1c:46, Svenska beskickningen i 

Madrid, rapport nr 167, 9 oktober 1938; 

brev från O. Ribbing, 25 oktober 1938. 

17 Lundvik 1980, s. 127f. 

18 Olsson, 2008, s. 193f.; Lundvik 1980, 

s. 130. Jonas Sjöstedt, Brev till en broder! 

Spanienkämpens Bengt Segersons personliga 

skildring från det spanska inbördeskriget, 

Simrimshamn 2009, s. 47f. 

19 Gyllenhaal & Westberg 2006, s. 162. 

20 Se bl.a. Carl Mattson, Spaniens sak 

var vår – Solidaritetsrörelsen i Värmland 

1936–1939. Kampen mot krig och fascism, 

Karlstad 1982, s. 104–110. 

21 Ericson 1996, s. 95; Cantera Carlomagno 

1999, s. 112f. 

22 Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek 

(ARAB), Frontkämparnas Stödfond, 1236/D I:1 

23 Jändel 1996, s. 33. 

24 Lundberg 2001, ss. 137f. 

25 Lundvik 1980, s. 115. 

26 Krigsarkivet (KrA), Carlos Adlercreutz 

arkiv: Aktionen mot Spanienkämparna, citerat 

i Gyllenhaal & Westberg 2006, s. 338. 

27 Jonas Sjöstedt, Masthugget, Moskva, 

Madrid, Stockholm 2009, s. 91f. 

28 Jändel 1996, s. 34. 

29 Lundberg 2001, s. 139; Gyllenhaal & 

Westberg 2006, s. 162. 


31 Gyllenhaal & Westberg 2006, s. 330f. 

Jfr. Karl Staaf, Den röda lågan, Stockholm 

1997; Jändel 1996, s. 143. 

Å andra sidan visar analysen också att det offentliga Sveriges 

misstänksamhet mot exbrigadisterna inte var en direkt 

följd av deras antifascistiska engagemang i Spanien som sådan, 

utan snarare av deras samröre med den Kommunistiska internationalen 

och därmed med Sovjetunionen. Med andra ord, 

de förföljdes inte för att devar antifascister, utan för att devar, 

eller snarare befarades vara, sovjetstyrda kommunister. 

De svenska myndigheternas agerande i denna fråga är därför 

helt i linje med den kommunistfientliga attityd som rådde 

inom vida kretsar av den svenska socialdemokratin, särskilt 

inom den svenska regeringen, under denna tid. 

32 Gyllenhaal & Westberg 2006, s. 336 ff. 

33 Ericson 1996, s. 110. 

34 Bo Hugemark (red.), Urladdning. 1940 

– blixtkrigens år. Stockholm 2002, s. 313. 


36 Lundberg 2001, s. 138. 


ABSTRACT – THE RETURN OF THE SWEDISH 

VOLUNTEERS 

The 500 or so »Spain fighters», as the 

Swedish volunteers in the International Brigades 

were called in Sweden, found themselves 

in a difficult situation following their 

return home from the Spanish battlefields. 

They were generally given a warm welcome 

on their return home in December 1938, unlike 

most of their comrades from other European 

countries. The Swedish labour movement 

organisations greeted them as heroes 

and the authorities refrained from 

applying the Parliament Act, whereby Swedish 

nationals were banned from participation 

in the Spanish civil war. However, the 

situation soon changed during the Second 

World War years. Most of the volunteers 

had to endure severe health and economic 

problems, as well as the ill-will of some of 

their former employers. Existing police records 

show that all of them were subjected 

to close control by the Security Police, as a 

consequence of their engagement with and 

commitment to international communism. In 

Swedish government circles at the time this 

was considered one of the greatest dangers 

to peace and democracy. The volunteers 

themselves remained faithful to their antifascist 

ideals, as shown by the active participation 

of many of them in the Allied war 

effort and in their engagement in protest 

actions against fascism. 

BENITO PEIX GELDART 

är historiker verksam vid universitetet i 

Valladolid i Spanien.


»Svenska partikamraterna behöva visst 

aldrig skämmas för min skull.» Tyskspråkiga 

flyktingkvinnor i ARAB:s bestånd 

Bästa kamrat Pittig! 

Då kamrat Wallin har gått i pension föll det på vår lott att 

besvara det brev som Ni sände honom den 8:e i föregående 

månad. 

Under tiden har förhållandena utvecklat sig så hos oss att i 

och med Wallins avsked och den betydande nedgången i 

antalet skyddslingar så har dödsklockan klingat för vår 

kommitté. Vi befinner oss nu i verksamhetens sista avvecklingsfas 

och enligt beslut i vår högsta instans får kommittén 

inte ta på sig fler garantiförpliktelser för besöks- och 

inresor. Lika lite kan partiet självt ta på sig sådana förpliktelser, 

då antalet ansökningar på sista tiden blivit allt större. 

Vi beklagar detta särskilt i Ert fall, men dessvärre förhåller 

det sig så att undantag från regeln inte kan göras. Kanske 

finner ni dock ett sätt att utan vårt bistånd förverkliga Er 

önskan att komma hit. 

Med de bästa önskningar om Er välgång tecknar vi med 

bästa hälsningar! 1 

Det ovan citerade brevet avslutar kontakten mellan Elsa Pittig 

och Arbetarrörelsens flyktinghjälp. Pittig, som tolv år tidigare 

sökt och fått asyl i Sverige, var tillbaka i Tyskland. Den mycket 

innehållsrika personakt som dokumenterar stora delar av 

detta förlopp är en utomordentligt rikhaltig källa till exiltillvarons 

villkor för en kvinnlig politisk aktivist. 

Under de senaste årtiondena har en hel del forskning publicerats, 

som rör de tyskspråkiga flyktingarna som levde i exil 

i Sverige och de övriga nordiska länderna under 1930- och 

1940-talen. Denna forskning har undersökt flyktingtillvaron 

som sådan, relationerna till mottagarlandet, relationer till och 

även konflikter med andra flyktingar, mottagarländernas attityder 

och åtgärder etc. Ett viktigt inslag i denna forskning har 

varit vilka konsekvenser detta flyktingskap haft för alla 

berörda parter: de erfarenheter som flyktingarna förde med 

sig till exillandet och kanske ännu mera de erfarenheter som 

de förde tillbaka efter exiltiden, de nätverk och konflikter som 

etablerades och hur dessa kan tänkas ha påverkat den politiska 

situationen och de mellanstatliga relationerna under 

efterkrigstiden. Konkret har framhållits hurWilly Brandt och 

Bruno Kreisky i sina politiska gärningar i Västtyskland respektive 

Österrike inspirerats av sina upplevelser av den svenska 

demokratin. Man har också ställt sig frågan vilka som blev 

kvar i asyllandet och varför. 2 

Spåren efter kvinnliga flyktingar 

Det finns alltså ett växande forskningsläge. Beskedligare till 

omfånget är den forskning som rör de kvinnliga flyktingarna 

och deras exiltillvaro och politiska verksamhet före, under och 

efter exilen, deras roll i och utanför familjen under exiltiden, 

deras nätverk och vilken betydelse de kan ha haft. 3 

Beror det tunna forskningsläget på en avsaknad av kvinnor 

i det arkivmaterial som står till buds? Syftet här är att med 

utgångspunkt i de arkivsom finns påArbetarrörelsens arkivoch 

bibliotek i allmänhet och det frånArbetarrörelsens flyktinghjälp 

i synnerhet undersöka detta och inventera vilka möjligheterdet 

finns att förbättra forskningsläget om kvinnor i exil. 

Det bör i varje fall snabbt slås fast att kvinnor inte är frånvarande 

i denna historia - inte i realiteten och inte heller i den 

historiska dokumentationen. HildeWeigel och Gabriela Wilszewski 

är två exempel. Båda kom ensamma till Sverige. Hilde 

Weigel från Tjeckoslovakien anlände 26 år gammal till Stockholm 

i november 1938 och skrevs där in i rullorna hos Arbetarrörelsens 

flyktinghjälp. Hon hadevarit aktiv i det socialdemokratiska 

partiet och tidigare i ungdomsförbundet. I sitt 

arbete som telefonist vid en offentlig sjukkassa hade hon tillhört 

en fackförening för offentliganställda. Enligt ett »rekommendationsbrev» 

avsett att underlätta hennes ankomst till 

Sverige meddelade en kamrat inom det socialdemokratiska 

partiet att hon i sin tjänst avlyssnat samtal mellan nazister 

hemma och fört vidare information om detta. När hon 

anlände ställdes en summa pengar från the Czech Refugee 

Board till hennes förfogande, att utbetalas från Flyktinghjälpen. 

Då Weigel anlände fyllde hon i såväl »Erhebungsbogen 

für Emigranten» som ett frågeformulär som rörde bakgrund 

och arbetsförmåga och möjligheter att försörja sig själv. Weigel 

deklarerade att hon kunde tänka sig att arbeta på kontor, 

med barnavård och barnuppfostran, med kosmetik som mannekäng, 

med virkning eller på fabrik. Hon kunde också tänka 

sig att omskola sig till ett antal yrken som hon också räknade 

upp, men jordbruksarbetevar däremot inte aktuellt för henne. 

Hennes akt i Flyktinghjälpens arkiv omfattar, förutom dessa 

formulär, ett antal brev och täcker perioden mellan november 

1938, då hon anlände, och 1946, då hon i omgångar begärde ut 

återstående medel från sin innestående summa, bland annat 

för att skicka pengar till behövande vänner i Tjeckoslovakien. 

Någon gång under perioden blev hon inlagd på sanatorium 

för tuberkulos men tycks i övrigt ha varit anställd av Metall- 



Elsa Pittigs registerkort hos Arbetarrörelsens flyktinghjälp. 

industriarbetareförbundet. 4 

Gabriela Wilszewski från Hindenburg i Polen anlände, 50 

år gammal, till Sverige, försedd med ett rekommendationsbrev 

utställt av det tyska socialistiska arbetarepartiet i Polen där det 

framhölls att innehavaren av detta brev är hustru till kamraten 

Max Wilszewski från Hindenburg. Maken hade, sedan SPD 

upplösts i Tyskland, ägnat sig åt illegal verksamhet i Polen. 

Ytterligare ett brev, till »WerterGenosse Granath» bekräftaroch 

kompletterar informationen som sammanfattas av Flyktinghjälpens 

personal i en handskriven anteckning på baksidan av 

anmälningsformuläret på följande sätt: 

Bodde i Hindenburg – vid polska gränsen varifrån de centralt 

ledde arbetet med fördelningen av illegal litteratur. 

Mannens och de två barnens – 18 och 20 år – öde är okänt. 

Kvinnan gör ett gott intryck och kan säkert klara sig själv. 5 

Detta var möjligtvis en riktig bedömning förytterligare handlingar 

finns inte i personakten. 

Arbetarrörelsens organisationer och enskilda aktörer har i 

många fall engagerat sig starkt i internationella frågor och för 

politiska flyktingar under hela efterkrigstiden och detta engagemang 

finns tydligt dokumenterat överallt. Det gäller inte 

minst det personliga och politiska engagemanget på många 

håll för de latinamerikaner som sökte sig till Sverige och som 

i många fall hade en politisk hemvist i vänstern. Men när det 

gäller källor till historien om enskilda flyktingar eller vad det 

innebar att leva i exil i Sverige är det material som rör den 

tyskspråkiga exilen under 1930- och 1940-talen unika. 


Av drygt 150 internationella bestånd hos ARAB (av mer än 

5000 bestånd totalt) dominerar den tyskspråkiga gruppen (43 

arkiv avvilka 36 är personarkiv). Dessutom finns alltså de arkiv 

som närmare skall beskrivas här, och som hade med själva 

flyktingmottagandet att göra. Flyktinghjälpen var i många fall 

den första kontakt som flyktingarna hade med Sverige och 

detta innebär att dess arkiv är en källa till själva flyktingmottagandet 

och den bästa överblicken över vilka som kom hit 

och vad som hände med dem i Sverige. Personarkiven är 

sedan ett resultat av enskilda flyktingars aktiviteter som flyktingar 

i landet. Ett antal sådana flyktingar arbetade dessutom 

vid Arbetarrörelsens arkiv som beredskapsarbetare och såg 

det därför som naturligt att arkivera sina efterlämnade handlingar 

vid institutionen. Av de enskilda arkiven finns det 

knappt några kvinnliga, ett undantag är dock arkivet på fyra 

volymer efter författaren Nelly Croner (1894–1978), ett annat är 

Anna Zammert (1898–1982), två volymer, vars personarkiv är 

gemensamt med maken Pauls. Det finns mer att läsa om denna 

historia i Martin Grass’ artikel »The German-speaking émigrés 

papers in ARAB’s stores» i beståndsöversikten The World in the 

Basement, som utkom i samband med ARAB:s hundraårsjubileum 

2002 och som är huvudingången till de internationella 

bestånden i Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. 6 

Mot denna bakgrund blir Flyktingkommittéernas arkiv 

intressanta: dels speglar de på individnivå kontakten med 

såväl kvinnor som män och dels finner man där inte bara de 

allra mest bemärkta eller engagerade utan också de mer anonyma 

flyktingarna och deras familjer. Flyktingkommittéerna

inrättades i ett Sverige som under 1930- och 1940-talen bedrev 

en tämligen restriktiv flyktingpolitik. Flyktingar tilläts inte 

komma in i landet om man befarade att de skulle komma att 

bli en ekonomisk belastning för samhället. Det behövdes alltså 

garanter för försörjningen av flyktingar. Såväl privatpersoner 

som olika flyktingkommittéer stod för detta, även om staten 

anslog medel för flyktingmottagandet från 1942–1943. Det 

fanns åtminstone 28 sådana kommittéer, var och en inriktad 

på sin politiska, etniska eller religiösa kategori. Några var frivilliga 

och några hade stöd från exilregeringarna i sina hemländer. 

På Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek finns, utöver 

arkivet efterArbetarrörelsens flyktinghjälp, även arkiven efter 

Arbetarrörelsens flyktingkommitté och Röda hjälpen, men 

därutöver fanns ett flertal organisationer och insatser som 

Insamlingen för landsflyktiga intellektuella, Stockholms centrala 

kommitté för flyktingshjälp, Mosaiska församlingens 

hjälpkommitté, Svenska Israelsmissionen med mera. 7 

Individuella fall visar vägen 

Det i särklass rikaste materialet rörande enskilda individer finner 

man i arkivet efter Arbetarrörelsens flyktinghjälp, först 

inrättad år 1933 som Fackliga och politiska emigranternas 

hjälpkommitté med LO som finansiär och med funktionärer 

tillsatta av det Socialdemokratiska partiet. Man inriktade sin 

verksamhet i första hand på socialdemokratiska flyktingar och 

dessa var framför allt tyskar, sudettyskar och tjecker. Understödet 

utgick från arbetslöshetsunderstödet. En mer detaljerad 

beskrivning av organisationen och arkivet ges på slutet av 

denna artikel. Här intresserar vi oss främst för de handlingar 

som är kopplade till enskilda individer, nämligen registerkorten 

och personakterna. Understödsregistret omfattar knappt 

500 kartotekskort, sorterade i alfabetisk ordning, innehållande 

översiktliga uppgifter om de hjälpsökande, många kort innehåller 

anteckningar på såväl fram- som baksida och i några 

fall har ett kort inte räckt till för en person. Ett knapphändigt 

kort gäller »Amstätter, Andreas, textilarbetare, med fru och 

dotter». Med blyerts är tillagt Malmö, vilket är hans troliga väg 

in i Sverige. Av kortet framgår också datumet 27 december 1938 

samt beloppet 20:– två gånger. Det är mer sannolikt att detta 

datum gäller tidpunkten för kontakten med Flyktinghjälpen 

och utbetalningen av medlen än tidpunkten för ankomsten till 

Sverige. Vidare är katalogkortet försett med ett nummer 616/17, 

skrivet med rött i kortets övre högra hörn. Varje kort har ett 

nummer, men korten ligger inte i nummerordning. Det finns 

skäl att antaga att korten, som lagts alfabetiskt, hänvisar till en 

svit med akter som lagts upp vartefter de hjälpsökande anmält 

sig och att dessa arkiverats i nummerordning. Vid ordningsarbetena 

har det varit svårt att urskilja någon sådan systematik 

varför även personakterna lagts i alfabetisk ordning i volymerna. 

Av detta kort framgår också att det är familjer snarare 

än enskilda individer som är »ärendet» hos Flyktinghjälpen 

och att mannen är »huvuduppslag» medan hustrur och barn 

är »bifigurer». Där finns dock, som redan visats, ett flertal kort 

som förts över ensamma kvinnor. 

Ett mer utförligt ifyllt kartotekskort illustrerar dessas 

användbarhet och begränsningar: Expediten Fritz Gedeck föddes 

1907 i Danzig, var medlem i SPD 1921–1936, DMV (Deutscher 

Metallarbeiter-Verband?) 1924–1936 och innehade Danzigpass 

1926–1941. Bostadsadressen i Sverige var Norra Torngatan, 

c/o Johansson, Lidköping. Den 27/9 1937 fick han arbete 

i Lidköping, men med vad framgår ej av kortet. Hans hustru 

Irma, född Schmidt 1907 i Danzig var också medlem i SPD 

1921–1936 och innehade Danzigpass 1941. Angiven adress var 

Birgittagatan 17. Det är oklart om de olika adresserna står för 

separata bostadsorter. Understödet för de båda har dock betalats 

ut tio gånger under 1937 (sedan ankomsten i slutet av maj) 

och elva gånger 1938. Därefter finns inga ytterligare anteckningar 

på kortet – vare sig detta beror på att paret dragit vidare 

eller blivit självförsörjande i Sverige. 

I sin artikel »Den snäva solidariteten» som handlarom såväl 

Arbetarrörelsens flyktinghjälp som hjälpinsatser från Missionsförbundet 

och andra, påpekar Pär Frohnert att den 

typiske flyktingen »var en man och att frun/livskamraten var 

ett bihang.» Kvinnor redovisades särskilt när de kom ensamma, 

men detta var mindre vanligt. 8 En hastig genomgång av de 

olika flyktingarkiven visar att Frohnerts påståenden håller 

streck. Arbetarrörelsens flyktinghjälp har en svit persondossierer 

som på senare tid försetts med ett personregisteroch där 

är det möjligt att räkna: Registret omfattar 1383 namnuppslag. 

Av dessa består 97 av minst en man tillsammans med minst en 

kvinna medan 128 bestårav ensamma kvinnorelleråtminstone 

framstår kvinnan som »huvuduppslag» då hon står först på 

raden. Övriga namnuppslag ärensamma mansnamn ellermän 

tillsammans med andra män. Det finns flera felkällor. Elsa Pittig 

till exempel, adressaten till det inledningsvis citerade brevet, 

finns inte med i namnförteckningen. Det finns säkert ytterligare 

kvinnor som kommit i sällskap med män men som inte 

observerats vid genomräkningen. Och av makarna Pittigs akt 

framgår som vi skall se att även om mannen är huvuduppslag 

så kan hustrun ha varit politiskt aktiv i hög grad och dessutom 

stått i tät kontakt med Flyktinghjälpen. Det ärdock helt klart så 

att andelen ensamflyende män vida överträffar sina kvinnliga 

motsvarigheteri antal och förekomsten av kvinnoröverhuvud 

taget i Flyktinghjälpens rullor. 

Fallet Kurt och Elsa Pittig 

Det citerade brevet, daterat den 29 mars 1949 och ställt till Frau 

Else (sic!) Pittig i Feuchtwangen, Bayern – USA-Zone, ären konceptkopia 

av ett utgående brev som sparats i arkivet efterArbetarrörelsens 

flyktinghjälp. Vem som undertecknade originalet 



och sände det till Elsa Pittig framgårdärförinte, men det verkar 

vara en person som författade ett stort antal sådana brev och 

inte hann reflektera över att det nog hade kunnat skrivas på 

svenska (eller ville brevskrivaren bara vara riktigt säker på att 

hela innehållet gick fram utan missförstånd?). 

Ty brevet var ett svar på ett annat brev, daterat Feuchtwangen 

den 8 februari 1949, författat på svenska och ställt till 

»kamrat Wallin» och som synbarligen var en av Flyktinghjälpens 

sista kontakter med Elsa Pittig, som efter många år som 

flykting i Sverige nu försökte skapa sig ett nytt liv i Tyskland. 

Denna skriftväxling avslutade en kontakt som börjat drygt 

tolv år tidigare, den 7 december 1936, då Kurt och Elsa Pittig, 

omkring 50 respektive 40 år gamla, fyllde i Flyktinghjälpens 

Erhebungsbogen für Emigranten (frågeformulär för emigranter). 

Där framgick att båda härstammade från Dresden och 

båda var politiskt aktiva, Kurt inom SPD och Metallarbetareförbundet. 

Elsa uppges på Flyktinghjälpens blankett vara 

»Ehefrau», hustru, men också stenograf. Även hon tillhörde 

SPD, sedan 1914. Detta politiska engagemang hade tvingat 

dem lämna Tyskland redan 1933. Flykten gick då till Tjeckoslovakien. 

Makarnas kontakter med Flyktinghjälpen fyller en 

tjock personakt i organisationens arkiv som därför är ovanligt 

tacksam för ett närstudium. Elsas (åtminstone så småningom) 

mer framträdande roll förefaller också ovanlig men inte fullständigt 

unik. 

Efter att makarna Pittig fyllt i Flyktinghjälpens Erhebungsbogen 

följer en dokumentationslucka på fyra år. Huruvida 

detta beror på att de lyckats etablera sig som flyktingar i Sverige 

och inte haft behov av några insatserfrån Flyktinghjälpens 

sida eller om där saknas delar av korrespondensen är oklart. 

Den brevväxling som därpå följde förefaller dock delvis rutinartad 

och handlar ofta om julpengar, klädpengar, hjälp med 

myndighetsbestyr som att förlänga passen, men en del extraordinära 

önskemål förekom också när familjen skaffade sig ett 

arrendekontrakt på ett torp på en gård utanför Stockholm. 

Underde följande åren (1940–1943) utbyttes ett par-tre brev per 

år i dessa frågor. Tonen i breven antyder vilken typ av förhållande 

man stod i till de personer som bemannade Flyktinghjälpen. 

Makarna infann sig då och då personligen i dess lokaler. 

Kommunikationen underlättades också uppenbarligen av 

att Flyktinghjälpens »LieberWilly» behärskade tyska. 

Vistelsen i Sverige innebar säkert en förändring, men 

uppenbarligen inget avbrott, i det politiska engagemanget. 

Den 30 juni 1944 kom ett brev från Kurt Pittig till herr Emil 

Wallin, Socialdemokratiska partistyrelsen. Pittig ville upplysa 

om tillståndet i den tyska utlandsföreningens representation 

i Sverige, som han hävdade samarbetade med kommunister 

etc. Liknande brev kom i januari 1945 där Flyktinghjälpen varnades 

för att en namngiven person sände skrivelser i syfte att 

splittra (det tyska socialdemokratiska partiet) och med hän- 


Brev från Elsa Pittig som förvaras som en bilaga i Socialdemokratiska 

kvinnoförbundets VU:s protokollsbok 1948. 

visning till flyktingbyråns kontaktuppgifter. Hela denna korrespondens 

fördes av Kurt Pittig, med enstaka hänvisningar 

till hustrun Elsas dåliga hälsa. Måhända något överraskande 

är därför ett brev från Elsa Pittig, maskinskrivet och på 

svenska, avsänt i juli 1945, där hon tackade för den solidariska 

hjälpen i samband med makens död. Först efter detta framträder 

Elsa Pittig som korrespondent med Flyktinghjälpen: 

hon försökte utan framgång få ny bostad med hjälp av tyska 

vänner i Stockholmstrakten och senare, 1946, behövde hon 

ekonomiskt bistånd till återresan till Tyskland. Hon var medellös, 

framhöll hon, men hade hört att Sverige ville få ned antalet 

flyktingar och därför erbjöd ekonomiskt bistånd till återresan. 

Hon ville ha information från Flyktinghjälpen om hur 

man kunde utnyttja befintliga möjligheter. 

Korrespondensen mellan Elsa Pittig och Flyktinghjälpen 

från 29 januari till 20 september 1946 handlar om förberedelserna 

för återresan. Hon hade lyckats få kontakt med sin son 

(och först här framgår av personakten att hon hade en sådan) 

och av honom fått kännedom om varhennes släkt fanns. I brevet 

den 20 september skildras den besvärliga hemresan. Brevkontakten 

upprätthölls med Flyktinghjälpen ytterligare några 

år, fram till 1949. Även efter återkomsten till Tyskland fortsatte 

Elsa Pittig att be om hjälp med pass för att kunna återbesöka

makens grav i Sverige, men hon lämnade också underrättelser 

om livet i Tyskland, vad hon självvar sysselsatt med för tillfället 

och att hennes son arbetade vid nyhetsbyrån Deutsche 

Nachrichten-Agenturoch därfinns också en artikel bilagd som 

han skrivit om återuppbyggnaden. I ett brev agerade hon supplikant 

för två tyska kamraters räkning; de hade varit socialdemokratiska 

funktionärer i Dresden och hade det svårt. Tydligen 

fick hon också hjälppaket till dessa kamrater. 1948 ville 

hon ta sig till Sverige och behövde då svenska pengar. Något 

hoppades hon förtjäna på att skriva en artikel och skicka till 

Morgonbris (denna publicerades emellertid inte). I brevet till 

Flyktinghjälpen erbjöd hon sig också att mot betalning tala på 

möten och berätta för de svenska partikamraterna: 

Jag har varit under årtionden framgångsrik talare i offentliga 

och partimöten i Tyskland. Sedan min tillbakakomst till 

Tyskland har jag talat i två offentliga politiska möten i 

Feuchtwangen och har blivit ombedd att tala i marsmånad 

i ett »Europa-Unions» möte i Feuchtwangen. Det bevisar 

även min nuvarande duglighet som talare. Jag antar, att 

mina svenska språkkunskaper räcka till, att jag utan svårigheter 

kunde ta risken, att tala äfven för svenska partikamrater 

och kvinnoklubbister. Jag står i midden (sic) av 

det praktiska livet, pratar inte bara, utan harverkligt värdefulla 

erfarenheter att påvisa och svenska partikamraterna 

behöva visst aldrig skämmas för min skull. 

Elsa Pittigs sista brev är dystert. Det är avsänt i februari 1949 

och hon hade nekats tillstånd att flytta närmare sin son. Hon 

avsåg i stället att flytta till sina föräldrar och makens anhöriga 

som bodde i ryska zonen trots att hon befarade att hon då 

skulle försvinna »bakom järnridån». Brevet innehållerytterligare 

en förfrågan om pengar för att resa till Sverige. Vänner 

skulle stå för uppehållet försäkrade hon. Sista handlingen i 

akten är brevkonceptet om att »GenosseWallin» har gått i pension 

och att flyktinghjälpens verksamhet höll på att avvecklas. 

Kommittén kunde inte längre hjälpa till med att stå som 

garant för inresor, då antalet som önskade sådana var mycket 

stort. Undantag kunde inte göras. 

Dokumenterade livsöden 

Det är visserligen sant att personakten efter makarna Pittigs 

liv före, i och efter exilen i Sverige är ovanligt rik på information, 

och det finns inga garantier att studier i andra dossierer 

är lika lyckosamma, vare sig det gäller kvinnor eller män. Men 

såväl detta exempel som de två tidigare nämnda kvinnorna 

HildeWeigel och Gabriela Wilszewski visar ändå vilken typ av 

kunskaper det finns möjlighet att komma åt med hjälp av 

Flyktinghjälpens arkiv och ger dessutom anledning till en del 

reflektioner. 

Flyktinghjälpens personakter och registerkort innehåller en 

Elsa Pittig med hunden Zenta. Fotot finns i Socialdemokratiska 

kvinnoförbundets arkiv. 

hel del biografisk information. Härfårman veta vilka som hade 

nödgats fly från diktaturerna i Centraleuropa och varför, deras 

geografiska hemvist såväl som deras politiska. Den senare var 

för övrigt i regel socialdemokratisk, och denna ensidiga partitillhörighet 

bland dem som Flyktinghjälpen tog sig an hade ju 

kritiserats avandra hjälporganisationer, till exempel Röda hjälpen. 

Men som vi sett så var det inte endast personer med ett 

partipolitiskt förflutet som kom – även olika typer av fackliga 

meriter ligger i flyktingarnas förflutna, såväl de manligas som 

de kvinnligas. I Flyktinghjälpens Erhebungsbogen für Emigranten 

framskymtar i flera fall också en flyktingväg som inte 

gått direkt till Sverige. Vanligt var, när det politiska klimatet 

hårdnade i Tyskland, att man närmast flydde till andra centraleuropeiska 

länderoch allteftersom demokratierna föll sökte sig 

vidare. Makarna Pittig kom via Tjeckoslovakien. 

Via breven och ansökningarna till Flyktinghjälpen tonar 

också flyktingtillvarons vardagsproblem fram: hur man finner 

sig till rätta, hur man finner någonstans att bo och ett sätt att 

försörja sig och liknande, vilka strategier som stod till buds för 

att klara sig och hur kvinnorna/flyktingarna använde dessa 

strategier. Akterna kan alltså fungera som en dokumentation 

över livet som flykting i Sverige under mellankrigstiden och 

andra världskriget. I denna ingår också politiska aktiviteter, 

och som framgår av Pittigs korrespondens kan till och med 

flyktingarnas politiska nätverk tona fram. 

I och med att verksamheten vid Arbetarrörelsens flyktinghjälp 

sträckte sig ända fram till 1950 finner man i arkivet vittnesbörd 

om återgången till »det normala», om personerna 



återvände till sina hemländer eller blev kvar i Sverige, vilken 

hjälp de behövde och hur deras liv gestaltade sig. Elsa Pittigs 

försök att orientera sig i det nya Tyskland, med släkt och vänner 

i olika ockupationszoner, ger konkreta inblickar i vardagstillvaron 

och nöden. Som tidigare nämnts vittnar de 

många tyska flyktingarkiven på ARAB om dem som blev kvar 

och deras vidare tillvaro i Sverige. Intressant vore här att följa 

spåren från materialet i Flyktinghjälpens arkiv vidare in i 

andra organisationer för att se hur ihållande kontakterna mellan 

den nya tillvaron och det gamla exillandet blev och hur de 

i så fall såg ut. Finner man till exempel mer om Elsa Pittig i 

Socialdemokratiska kvinnoförbundets arkiv? Där finns bland 

VU-protokollens bilagor ett brev där hon bifogat fotografier 

av maken, hans grav samt på sig själv och sin hund. 

Den långa förbindelsen mellan Flyktinghjälpen och makarna 

Pittig visar ytterligare ett intressant förhållande som kan 

väcka en del tankar. Så länge Kurt Pittig levdevar det han som 

för familjens räkning stod i förbindelse med Flyktinghjälpen, 

och denna del av korrespondensen skapar ett, uppenbarligen 

diskutabelt, intryck av att hustrun var en tillbakadragen bifigur 

med skröplig hälsa och utan egen egentlig politisk identitet 

medan det var maken som stod för det politiska engagemanget. 

Efter Kurts död träder Elsa – så långt arkivhandlingarna 

kan ge besked – fram i en delvis ny dager, med sitt ihärdiga 

och pådrivande bearbetande av Flyktinghjälpen för att 

tillgodose sina behov och intressen men framför allt också 

med sitt eget politiska engagemang och sina politiska kontakter 

i såväl Tyskland som Sverige. Hade maken aldrig dött så 

hade måhända aldrig denna bild trätt fram. Möjligtvis kan 

andra personakter ge en annan bild, men det som torde 

avspeglas här är en rollfördelning inom familjen där olika personer 

upprätthåller kontakterna med olika delar av omvärlden. 

Man skall inte låta sig luras av tystnaden. 

Att söka vidare… 

Det fanns ett stort antal stödkommittéer i Sverige under mellankrigstiden 

och arkiven efter flera av dem finns bevarade på 

ARAB. De harhaft olika inriktning och arbetssätt och innehåller 

därför delvis olika typer av handlingar. Arbetarrörelsens 

flyktinghjälp är unik på så vis att den har denna stora mängd 

personakter rörande flyktingar. I förteckningen nedan lyfts 

några av de viktigaste fram och kommenteras något. En mer 

fullständig uppräkning av dessa arkiv finns i den tidigare 

nämnda artikeln av Martin Grass. 

Arkiv 4246, Arbetarrörelsens flyktinghjälp, beskrivet i artikeln, 

omfattar kring 50 volymer som nyligen förtecknats och därför 

serieindelats enligt allmänna arkivschemat. Intressanta serier 

är kartotekskort och personakter över flyktingar, men korrespondens 

med andra hjälporganisationer finns också. Fackliga 

och politiska emigranternas hjälpkommitté bildades den 


15 maj 1933 av Landsorganisationen och det socialdemokratiska 

partiet. LO stod för finansieringen av understöden och 

socialdemokraterna för de administrativa resurserna. Från år 

1939 tillkom även statliga medel. Organisationen leddes av en 

ordförande och en sekreterare, vilka båda kom från partiet. År 

1938 ändrades namnet till Arbetarrörelsens flyktinghjälp. 9 

Arbetarrörelsens flyktinghjälp samarbetade nära med myndigheterna, 

som kunde vända sig dit för att få information om 

flyktingar. En person som avFlyktinghjälpen erkänts som flykting 

hade som regel inga svårigheteratt få politisk asyl i landet. 10 

Efter den tyska inmarschen i Tjeckoslovakiska gränsområden 

1938 for Flyktinghjälpens sekreterareAxel Granath till Prag för 

att själv »välja ut» lämpliga socialdemokratiska flyktingar som 

skulle få komma till Sverige. 11 Relationerna mellan Arbetarrörelsens 

flyktinghjälp och Röda hjälpen, som inriktades på kommunister, 

var frostiga. Flyktinghjälpen fick mycket kritik från 

Röda hjälpen för sin ensidiga inriktning på socialdemokrater, 

trots att till exempel finansieringen till stor del kom från LO, 

som ju bland sina medlemmar räknade även kommunister. 12 

Det ekonomiska bistånd som Flyktinghjälpen gav utgick 

från arbetslöshetsunderstödet och var inte stort. För att bli 

erkänd som flykting och därmed biståndsberättigad krävdes 

dels hjälpbehov, dels att den sökande tillhörde någon arbetarrörelseorganisation 

– politisk eller facklig – och på grund av 

sitt arbete inom denna var förföljd i sitt hemland. I själva verket 

var Flyktinghjälpen, som nämnts, i första hand inriktad på 

stöd till socialdemokratiska flyktingar. Antalet personer som 

fick Flyktinghjälpens understöd var 132 år 1937 och hade 1939 

stigit till 570. Tyskar, tjecker och sudettyskar dominerade och 

bland flyktingarna fanns en klar manlig dominans. 13 

Arkivet efter Arbetarrörelsens flyktinghjälp har ordnats i 

omgångar och ingår dessutom i den inventering över tyskt 

material på ARAB som utfördes av Martin Grass 1979 på uppdrag 

av Friedrich Ebert Stiftung, men senast och grundligast 

våren 2011 av arkivpraktikanten Michael Horvath. Det omfattar 

54 volymer fördelade på åtta serier, där tyngdpunkten ligger 

vid material om enskilda flyktingar (trevolymer med registerkort 

och 23 med persondossierer, alfabetiskt ordnade på 

den hjälpsökandes efternamn och försedd med ett personregister 

som lagts i den första av dessa volymer, F1:1). Protokoll, 

verksamhetsberättelser och räkenskapshandlingar är självklara 

inslag, men av särskilt intresse utöver personakterna är 

13 volymer korrespondens med myndigheter, med andra flyktingkommittéer, 

med flyktingföreningar av olika slag (sudettyska, 

tyska, österrikiska och lettiska) och utländska arbetaroch 

flyktingorganisationer med mera. 

Arkiv 5046, Demokratiska hjälpkommittén för Tyskland, ursprungligen 

Hjälpkommittén för tyska och statslösa offer för 

koncentrationslägren, bildades 1945 och arbetade inte med 

flyktingar i Sverige utan snarare med att organisera hjälp-

sändningar till det Tyskland som började byggas upp efter kriget. 

Personanknutet material saknas ändå inte, eftersom kommitténs 

hjälpsändningar bland annat var inriktade på mödra- 

, barn- och ungdomshem. Tackbrev och barnteckningar är 

några inslag i arkivets korrespondens. Hela arkivet omfattar 

13 volymer. 

Arkiv 2266, Internationella Röda hjälpen, svenska sektionen bildades 

1930, närmast för att hjälpa finska flyktingar som fördrivits 

av Lappo-rörelsen. Arkivet innehåller listor över flyktingar 

som fått understöd och med uppgifterom nationalitet. Kvinnor 

ingår i dessa listor som också uppenbarligen omfattar familjer, 

men uppgifter om enskilda personer är relativt magra. 

Arkiv 6431, Sygruppen hjälpsamhet, Enskede på en volym, var 

verksam 1933–1952 och var inriktad på att sy, sticka, samla in 

REFERENSER – »…SVENSKA 

PARTIKAMRATER» 

1 Brev den 29 mars 1949, personakt Pittig, 

ARAB Arbetarrörelsens flyktinghjälp serie 

F1. Originaltexten lyder: 

Werte Genossin Pittig! 

Da Genosse Wallin in Pension gegangen 

ist, erhielten wir Ihren unterm 8.v.Ms. an 

ihn gerichteten Brief zur Beantwortung 

überwiesen. 

Inzwischen haben sich die Verhältnisse 

bei uns so entwickelt, dass mit Wallins 

Ausscheiden und der bedeutend zurückgegangenen 

Zahl unsrer Schützlinge auch für 

unser Komitee die Sterbeglocke geläutet 

hat. Wir befinden uns im letzten Stadium 

der Abwicklung unsrer Tätighkeit und lt. 

Beschluss unsrer höchsten Instanz darf das 

Komitee keinerlei Garantieverpflichtungen 

für Besuchs- und Einreisen mehr übernehmen. 

Ebensowenig kann sich die Partei 

selbst solcher Verpflichtungen mehr annehmen, 

bei der in letzter Zeit immer grösser 

gewordenen Anzahl derartiger Ansuchen. 

Wir bedauern dies besonders in Ihrem 

Falle, aber leider liegen die Dinge so, dass 

Ausnahmen von der Regel nicht gemacht 

werden können. Aber vielleicht findet sich 

für Sie doch noch eine Lösung ohne unsre 

Mithilfe Ihren Wunsch nach hier zu kommen 

zu realisieren. 

Mit den besten Wünschen für Ihr Wohlergehen, 

zeichnen wir mit besten Grüssen! 

2 Helmut Müssener, Exil in Schweden: 

Politische und kulturelle Emigration nach 

1933, München 1974; Klaus Misgeld, Die 

»Internationale Gruppe demokratischer 

Sozialisten» in Stockholm 1942-–945: Zur 

sozialistischen Friedensdiskussion während 

des Zweiten Weltkrieges, Bonn, Bad Godesberg 

1976; dens. »Willy Brandt och Sverige 

– Sverige och Willy Brandt», i Ingvar Carlsson 

m.fl. Willy Brandt från Hammarbyhöjden, 

Stockholm 2003 samt Samtidshistoria 

och politik: Vänbok till Karl Molin, Stockholm 

2004; dens. »Politik för Österrike: 

Bruno Kreisky och Sverige», i Arbetarhistoria 

nr 125 (1/2008); Jan Peters, Exilland 

Schweden: Deutsche und schwedische Antifaschisten 

1933-1945, Berlin 1984; Hans 

Uwe Petersen (red), Hitlerflüchtlinge im 

Norden: Asyl und politisches Exil 1933– 

1945, Kiel 1991; Einhart Lorenz, Klaus Misgeld, 

Helmut Müssener, Hans Uwe Petersen 

(red)., Ein sehr trübes Kapitel? Hitlerflüchtlinge 

im nordeuropäischen Exil 1933 bis 

1950, Hamburg1998; Denna uppräkning är 

inte avsedd att vara uttömmande. I Klas 

Åmarks Att bo granne med ondskan: Sveriges 

förhållande till nazismen, Nazityskland 

och Förintelsen, Stockholm 2011, anförs aktuell 

litteratur, i synnerhet i avsnittet om 

svensk flyktingpolitik och flyktingmottagning 

1933–1947, s. 463–637. 

3 Tina Jacobsen, »Frauen im dänischen 

Exil 1933–1945», Einhart Lorenz, Klaus Misgeld, 

Helmut Müssener, Hans Uwe Petersen 

(red)., Ein sehr trübes Kapitel? Hitlerflüchtlinge 

im nordeuropäischen Exil 1933 bis 

1950, Hamburg 1998, s. 125–156; Birgit S. 

Nielsen, »Frauen im Exil in Dänemark nach 

1933», Hans Uwe Petersen (red), Hitlerflüchtlinge 

im Norden: Asyl und politisches 

pengar, kläder, husgeråd och matvaror med mera, till en början 

för att hjälpa familjer i Enskede som hade det svårt, men 

som inriktade sig på övriga Europa under och efter andra 

världskriget och då arbetade genom Rädda barnen, Europahjälpen 

och andra. Arkivet är i sammanhanget snarast av 

intresse på grund av att kvinnoprofilen är på hjälparsidan. 

Någon utpräglad personinformation finns inte i beståndet. 

Det finns även några hjälpkommittéer med inriktning på 

Finland och på Leningrads barn under den långa belägringen 

men dessa har huvudsakligen arbetat med insamlingar och 

hjälpsändningar av olika slag och innehåller ingen konkret 

personinformation. 

ULF JÖNSON 

är verksam vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek 

Exil 1933-1945, Kiel 1991, s. 145–166; 

Siegfried Mielke (red), Gewerkschafterinnen 

im NS-Staat: Verfolgung, Widerstand, Emigration, 

Essen 2008. Thomas Pusch, Politisches 

Exil als Migrationsgeschichte. Schleswig-Holsteiner 

Emigrantinnen und das 

skandinavische Exil 1933–1960, Hamburg 

2003. 

4 Personakt 564 Hilde Weigel, ARAB, Arbetarrörelsens 

flyktinghjälp serie F1. 

5 Personakt nr 1093 Gabriela Wilzewski, 

ARAB, Arbetarrörelsens flyktinghjälp serie 

F1. 

6 Martin Grass, »The German-speaking 

emigrées papers in ARAB’s stores», Arbetarrörelsens 

arkiv och bibliotek, The World in 

the Basement, Stockholm 2002, s. 25–34. 

7 Müssener 1974, s. 77–91, Pär 

Frohnert, »Den snäva solidariteten. Arbetarrörelsens 

flyktinghjälp, Svenska missionsförbundet 

och flyktingarna 1933-1945», Arbetarhistoria 

118–119 (2–3 2006), s. 37-38; 

beträffande Röda hjälpen se Marc Engström, 

Svenska Röda Hjälpen 1930-1939: en 

undersökning i hur flyktingorganisationen 

Röda hjälpen bedrev sitt hjälp- och propagandaarbete 

och om hur det ledde till förändringar 

inom organisationen, B-uppsats 

(opublicerad), Historiska institutionen, 

Stockholms universitet 2005. 

8 Frohnert 2006, s. 38. 

9 Müssener 1974, s. 77. 

10 Müssener 1974, s. 79. 

11 Peters 1984, s. 78. 

12 Frohnert 2006, s. 38–40. 

13 Müssener 1974, s. 77–78. 



Tobaksarbeterskorna var exempelvis 

lika ofta anslutna till någon sjukkassa 

som sina manliga kollegor 

och uppgav sig oftare ha strejkerfarenheter. 

Tobaksarbetare vid 1896 

års konflikt. Foto: ej angivet

PÅ GÅNG: NYA FORSKNINGSPROJEKT 

Nytt ljus på gamla könsgap 

fanns det lönediskriminering på arbetsmarknaden för 

100 år sedan? I vilken mån var arbetsmarknaden segregerad 

med avseende på kön? Hur mycket tjänade arbetare på att gå 

med i facket och stämmer det ofta upprepade påståendet att 

kvinnor var mindre benägna att organisera sig i arbetarrörelsens 

barndom? I vilken mån följde barn i sina föräldrars fotspår 

vad gälleryrkesval under industrialiseringen? Dessa och 

liknande frågor kompliceras av det faktum att män och kvinnor 

sällan arbetat i samma yrken och på samma arbetsplatser. 

Det finns emellertid historiska exempel på näringar där män 

och kvinnor utförde liknande sysslor. Det sena 1800-talets 

svenska tobaksindustri, och då framför allt cigarrtillverkningen, 

är ett sådant. 

Tack vare en arbetsstatistisk undersökning, genomförd av 

Kommerskollegium 1898, har vi tillgång till detaljerade uppgifter 

om alla arbetare och arbetsplatser i tobaksindustrin. 

Kommerskollegium samlade bland annat in information om 

arbetarnas ålder, familjebakgrund, antal barn, yrke, erfarenhet 

i branschen, anställningstid, lön, arbetstid och organisationstillhörighet. 

I en serie relaterade projekt har vi excerperat 

och digitaliserat denna undersökning i sin helhet, tillsammans 

med liknande undersökningar rörande andra industrier 

från samma tidpunkt, vilket möjliggör bearbetning och analys 

med moderna statistiska metoder. 

Bland de preliminära resultaten kan nämnas att det förekom 

omfattande könsbaserade löneskillnaderinom tobaksindustrin, 

men lönediskriminering ser ut att endast ha funnits i arbetsuppgifter 

med timlöner och inte i ackordsarbete. Även om 

denna industri som helhet var könsblandad kunde segregeringen 

inom specifika yrkesgrupper vara betydande, vilket 

påverkade mäns och kvinnors karriärmöjligheter såväl som 

löneri form avså kallade glastakseffekter. Facklig anslutning var 

förknippat med högre lön vilket inte enbart berodde på selektion 

in i facket, men denna effekt var mindre för kvinnor än för 

män. Facket hade en mer utjämnande effekt på löneskillnader 

inom arbetarkategorier än mellan dessa. 

Det är vidare tydligt att könsskillnaden i facklig organisationsgrad 

inte enbart kan förklaras utifrån kvinnors lägre ålder 

och andra individuella och arbetsplatsrelaterade karaktäristika 

som vi kan observera. Detta behöver dock inte betyda att 

kvinnor var mindre benägna att organisera sig och agera kollektivt. 

Tobaksarbeterskorna var exempelvis lika ofta anslutna 

till någon sjukkassa som sina manliga kollegor och uppgav sig 

oftare ha strejkerfarenheter. 

Ytterligare ett intressant mönster som vi kunnat påvisa är 

att fackmedlemskap var starkare förknippat med yrkestillhörighet 

bland män än bland kvinnor. Bland männen organiserade 

Tobaksarbetareförbundet i stort sett uteslutande cigarr- 

makare, bland kvinnorna fanns även medlemmar från andra 

yrkesgrupper. Fortsatta studier får visa om liknande mönster 

även gällde i andra tillverkningsindustrier. 

Projekten leds av Maria Stanfors, övriga deltagare ärTobias 

Karlsson och Björn Eriksson (Ekonomisk-historiska institutionen 

i Lund) samt Tim Leunig (London School of Economics) 

och Joyce Burnette (Wabash College). Finansiellt stöd 

har utgått från Centrum för ekonomisk demografi vid Lunds 

universitet, Vetenskapsrådet och Handelsbankens forskningsstiftelser. 

MARIA STANFORS OCH TOBIAS KARLSSON 

är båda verksamma vid Ekonomisk-historiska institutionen, 

Lunds universitet; maria.stanfors@ekh.lu.se resp. tobias.karlsson@ekh.lu.se 

»Glömda bilfabriker» 

i Danmark och Sverige 

ford etablerade redan 1919 på danskamerikanen William 

Knudsens initiativ en sammansättningsfabrik i Köpenhamn, 

samma person lämnade Ford och övergick 1922 till General 

Motors och även detta företag satte genom hans försorg igång 

en fabrik i Köpenhamn 1924. Den danska produktionen skulle 

även täcka Sveriges behov, men efterfrågan blev under 1920talet 

så stor att General Motors, GM, beslöt anlägga en sammansättningsfabrik 

även i Sverige som togs i drift 1928. Ford 

etablerade sig i Sverige 1924, men sammansättning av fordon 

påbörjades först 1949. 

I ett nyligen startat forskningsprojekt om migration inom 

bilindustrin studerar jag dessa »glömda bilfabriker» som Ford 

och General Motors drev i Köpenhamn och Stockholm från 

mellankrigstiden och fram till 1950-talet. Fokus riktas på drivkrafter 

och villkor för etableringen, arbetarrörelsens och 

arbetsgivarnas syn på amerikanska produktionsmetoder och 

Ford och GM:s i synnerhet. Huvudfrågorna är: Vilka arbetade 

på dessa fabriker och hur skilde sig arbetsvillkoren från andra 

fabriker och den gryende svenska bilindustrin? Vilken betydelse 

spelade svensk- och danskamerikaner för etableringen 

och utvecklingen av dessa industrier? 

Undersökningen är fortfarande i inledningsfasen, men en 

jämförelse av LO:s organ Fackföreningsrörelsen och arbetsgivarnas 

Industria 1924–1930 visar att arbetarsidan var försiktigt 

intresserade avamerikanska produktionsmetoder, bland annat 

för att höja levnadsstandarden, medan arbetsgivarsidan var 

negativ till Ford och hans visioner och skeptisk till tanken på 

rationaliseringar i amerikansk tappning. På General Motors 



Stockholmsfabrik bestod de anställda under första decenniet 

nästan helt och hållet av svenskar, med undantag för ledande 

befattningar. Trots att det rörde sig om en mycket rationaliserad 

industri, fanns det avbrott i produktionen, som enligt arbetarna 

själva närmast hade säsongskaraktär. Det framgår av 

arkivmaterialet att General Motors arbetare var radikala och 

det fanns gott om konfliktorsaker. Arbetskraften i de amerikanska 

bilfabrikerna i Detroit var till stor del immigranter och 

migrerande säsongsarbetare från omgivande landsbygden, i 

Stockholm däremot var arbetsstyrkan nästan helt etniskt 

homogen och var ännu inte bilburen, vilket försvårade arbetspendling. 

Det fackliga arbetet på GM underlättades inte avnärvaron 

av det Skandinaviska Sadelmakar- och Tapetserarförbundet 

med säte i Köpenhamn som vägrade erkänna Metallindustriarbetareförbundets 

monopol på arbetsplatsen. 

Det källmaterial jag har ringat in hittills är bland annat fackliga 

protokoll från General Motors Arbetares Verkstadsklubb, 

mantalsuppgifter samt fack- och företagspublikationer med 

mera men mottar tacksamt förslag på intressant arkivmaterial 

och även möjligheten att får intervjua personer som varit 

verksamma vid dessa fabriker. 

Svenska Emigrantinstitutet – http://www.utvandrarnashus.se/ 

– har producerat en mindre utställning om Henry 

Ford och löpande bandet i samarbete med ABF som visats vid 

olika bilträffar, men undersöker nu möjligheten att producera 

en större utställning om Ford och GM:s fabriker i Stockholm. 

LARS HANSSON 

är verksam vid Svenska Emigrantinstitutet i Växjö 

Lärande och kunskapsöverföring 

genom 

arbetskraftsmigration 

1900-talets sverige utvecklades successivt till en betydande 

kunskapsnation. Utbildningssektorns expansion var 

förstås viktig, men sannolikt också kunskapsöverföring från 

utlandet. Vetenskapsrådet (Utbildningsvetenskap) har för 

2011–2013 beviljat medel för undertecknades projekt »Lärande 

och kunskapsöverföring genom arbetskraftsmigration». 

Kunskap kan spridas på många sätt. Ett flertal studier har 

identifierat »kanaler» för överföring av utländskt »know-how». 

Vi fokuserar på utbytet av människor och anknyter därmed till 

den internationella forskningen om kunskapsöverföring. 1 Det 

finns bland samhällsvetare ett ökat intresse för välutbildades 

internationella rörlighet, från utvecklingsländer till industriländer, 

men också mellan de sistnämnda. Flera studier har sett 

frånvaron från hemlandet som en utbildningsperiod. Om 

migranterna återvänder tar de med sig kunskaper de inte kunnat 

skaffa hemma och får de sedan möjlighet att applicera 


En dansk student som fortsätter sina studier i Lund under andra 

världskriget. Foto: Mogens Amsnäs 

dessa kan »brain drain» vändas till »brain gain». 2 Också bland 

historiker har sådana processer rönt intresse: till exempel finns 

studier av ingenjörers rörlighet runt år 1900. 3 Inte desto 

mindre har fler historiska perspektiv efterlysts för att öka förståelsen 

för dagens processer. 4 Tidigare forskning har fokuserat 

på högutbildade, medan syftet med vårt projekt är att fylla 

den lucka som finns vad gäller kunskapsöverföring via internationell 

rörlighet av kvalificerad arbetskraft på lägre utbildningsnivåer. 

Vi avser att undersöka hur företag och fackföreningar 

sett på frågan under olika perioder. Med vår presentation 

här hoppas vi få återkopplingar från Arbetarhistorias 

läsare. Vi har valt ett upplägg med tre delstudier. 

1. »Den andra industriella revolutionen», det vill säga tiden 

från runt 1880 till 1920. 

2. »De gyllene åren» från 1945 till 1970. 

3. »Den tredje industriella revolutionen» med ett fokus på idag. 

Den andra industriella revolutionen 

Redan på medeltiden sökte akademiker lärdom i europeiska 

kunskapscentra och i Norden blev med tiden Tyskland viktigast. 

5 Förindustriella gesäll- och arbetsvandringar härstammar 

delvis ur detta mönster; snart började också hantverkare 

att resa. Denna praktik blev fundamental för kunskapssprid-

ning till periferier som Skandinavien. 6 Teknikern, ofta högt 

utbildad, kan sedan sägas ha fört traditionen vidare in i industrisamhället. 

Teknikintresserade sökte sig till England och 

senare till Tyskland och USA. Dessa studieresor kan sägas ha 

följt två huvudvägar: högskolestudier och yrkespraktik. När 

de återvände förde de med sig nya kunskaper som kom en 

framväxande industri till godo. Ett exempel är Sigfrid Edström 

som studerade i Zürich på 1890-talet, praktiserade i amerikansk 

elektroindustri och kom hem för att rationalisera ASEA. 

Ett annat är Ivar Kreuger, som lärde sig tekniken med armerad 

betong i USA och Tyskland och bland annat fick uppdraget att 

bygga stadion till olympiaden 1912. 

Edström och Kreuger kom tillbaka under en förändringstid. 

Var det endast män som dessa som var betydelsefulla för kunskapsöverföring 

eller fanns det parallella processer på andra 

nivåer? Hur var det med maskinister, förmän och andra som 

kanske genomgått yrkesutbildningar, men aldrig satt sin fot på 

en teknisk högskola? Det förekom till exempel en omfattande 

arbetsmigration från Sverige till Norge, Danmark och Nordtyskland 

kring 1900. 7 Kommerskollegiums undersökning av 

verkstadsindustrin år 1900 visar också att 6 procent av 23.000 

intervjuade arbetare hade utlandserfarenhet: många från de 

nordiska länderna, men också Tyskland och USA. En undersökning 

om sambandet mellan teknisk förändring, kunskaper 

och färdigheter och lön inom den tidens verkstadsindustri 

visar att utlandserfarenhet hade betydelse för lönen och motsvarade 

ungefär två års erfarenhet i Sverige. 8 Detta pekar mot 

att dessa arbetare tog med sig något tillbaka som sågs som värdefullt 

av arbetsgivarna. Vi vill undersöka detta ytterligare. 

Källäget gör ett fokus på verkstadsindustrin fördelaktigt. Vi 

vill dock understryka att verkstadsindustrin var drivande då 

Sverige hade en av de snabbaste ekonomiska utvecklingarna i 

världen samt att den betraktats som särskilt kunskapsintensiv. 

Utifrån Kommerskollegiums undersökning identifieras 

enskilda företag, underbranscher inom verkstadsindustrin 

samt regioner där utlandserfarenhet bland kvalificerade arbetare 

varit särskilt betydelsefulla. Hypotetiskt tänker vi oss att 

nyetablerade och specialiserade verkstäder var särskilt aktiva 

i att rekrytera kvalificerade arbetare med dessa erfarenheter. 

En annan hypotetisk tanke är att detta också gällerverkstäder 

i regioner med starka migrations- och gesällvandringstraditioner, 

vilket i sin tur kan ha underlättat etablering av kunskapsintensiv 

industri. 

De gyllene åren 

Olika specialisters – till exempel urmakare, bergsmän och 

glasmästare – migration från centrum till periferier har genom 

historien också varit viktig för kunskapsspridning. 9 Det finns 

dock en lucka vad gäller arbetskraftsmigrationens betydelse i 

det efterkrigstida Europa. Vi vet samtidigt att en öppen 

invandringspolitik kan vara betydelsefull för ekonomisk ut- 

veckling. Utvecklingen i USA från 1950-talet och framåt är ett 

sådant exempel. 

Utbyggnaden av yrkesutbildningen från 1950-talet kan i 

Sverige ha bidragit till minskad betydelse för utlandspraktik 

och -studier. Samtidigt började företag och myndigheter 

rekrytera utländsk arbetskraft till uppbyggnaden av Industrisverige. 

Här finns flertalet studier, 10 men få som fokuserar 

kunskapsöverföring. Fokus har legat på okvalificerad arbetskraft 

som rekryterats för att avhjälpa arbetskraftsbristen. Men 

hur värderade arbetsgivare och fackföreningar den kunskap 

som arbetsinvandrare tog med sig; var den värdefull och i så 

fall vilken kunskap? Hur togs den tillvara? Vilka diskussioner 

förekom? 

Studien baseras på företagsarkiv och arbetarrörelsearkiv. 

Vi ämnar att identifiera industrier och enskilda företag där 

behovet av utländsk kvalificerad arbetskraft var stort. Utifrån 

detta väljer vi företag och fackföreningar att studera. 

Den tredje industriella revolutionen 

Den tredje delstudien kommer att fokusera på nutiden, närvi 

befinner oss i något som brukar kallas den tredje industriella 

REFERENSER – LÄRANDE OCH KUNSKAPSÖVERFÖRANDE 

1 De olika kanalerna för överföring av »know-how» behandlas 

bl.a. i: Timo Myllyntaus, »The Transfer of Electrical Technology to 

Finland, 1870–1930», Technology and Culture, 1991:2: 293–317. I 

den artikeln finns också referenser till andra studier som tagit 

upp liknande kanaler. För utbytet av människor och betydelsen 

för teknik- och kunskapsöverföring är t.ex. Bruce E. Seely, »Historical 

Patterns in the Scholarship of Technology Transfer», Comparative 

Technology Transfer and Society, 2003:1: 7–48, en god 

översikt över forskningsläget. 

2 Två exempel ur den uppsjö av moderna studier som finns 

på detta tema är: Uwe Hunger, The ‘Brian-Gain’ Hypothesis: Third 

World Elites in Industrialized Countries and Socioeconomic Development 

in their Home Country. University of California at San 

Diego, working paper 2002:47; AnnaLee Saxenian, »The Silicon 

Valley Connection: Transnational Networks and Regional Development 

in Taiwan, China and India», Science Technology & Society, 

2002:7:117–149. 

3 Internationell ingenjörsmobilitet är ett relativt välutforskat 

tema, också bland idèhistoriker, ekonomhistoriker och historiker. 

Några exempel på studier är: Håkon With Andersen, »Germany 

and the education of Norwegian engineers, with some reflections 

on the role of engineers as a social group», i: Bürgertum und Bürokratie 

im 19. Jahrhundert: Technologie, Innovation, Technologietransfer: 

Bericht über das 2. deutsch-norwegische Historikertreffen 

in Bonn, Mai 1987. Berlin & Oslo 1987: 100–114. Ana Cardoso de 

Matos & Maria Paula Diogo, »Bringing it all back home. Portuguese 

Engineers and their Travels of Learning (1850–1900)», Journal 

of History of Science and Technology, 2007:1; Per-Olof Grönberg, 

Learning and Returning. Return Migration of Swedish Engineers 

from the United States, 1880–1940, Umeå 2003. Even Lange, 

Norske ingeniører i Amerika 1900–1950. En moderne svennevandring. 

Bekkestua 1988; Timo Myllyntaus, »Discovering Switzerland. 



revolutionen. 11 Två grupper har svårigheter att få in en fot på 

arbetsmarknaden: invandrare och ungdomar. Genom undersökningen 

vill vi svara på två viktiga frågor. Den första berör 

i huvudsak invandrarna. Hur ser svenska företag på kunskap 

som anställda och arbetssökande tillägnat sig utomlands? 

Finns kunskap om andra länders yrkesutbildningssystem? 

Hur värderas utbildningar från andra länder? Tas »annorlunda» 

kunskap till vara? Hur handskas fackföreningarna med 

dessa frågor? Betraktas den ökade rörligheten på EU:s arbetsmarknad 

som ett hot mot svensk arbetskraft? Den andra frågan 

rör ungdomars utlandsstudier och -praktik. Är utlandserfarenhet 

en konkurrensfördel vid anställning? Vi ämnar få svar 

på dessa frågor genom att skicka ut en enkät till cirka 150 företag 

och fackföreningar avvarierande storlek inom olika branscher. 

Vi kommer att följa upp med ett antal djupintervjuer. 

Förväntade resultat 

Vi hoppas att projektet kan nyansera bilden av hur synen på 

kunskap och kompetens har förändrats under 1900-talet, inte 

Internationalisation among Nordic Students of Technology prior to 

World War II» i Ana Simoes, Ana Carneiro & Maria Paula Diogo 

(red.), Travels of learning. A geography of science in Europe, Amsterdam 

2006, s. 299–328; Lars O. Olsson, Technology Carriers. The 

Role of Engineers in the Expanding Swedish Shipbuilding System. 

Göteborg 2000; Gudmund Stang, »A measure of relative development?: 

a note on the education and dispersion of Scandinavian engineers, 

1870–1930», Bjørn L. Basberg, Helge W. Nordvik & Gudmund 

Stang (red), I det lange løp: essays i økonomisk historie 

tilegnet Fritz Hodne, Bergen-Sandviken 1997. 

4 Detta framförs bl.a. i: Reinhold Reith, »Einleitung. Elitenwanderung 

und Wissentransfer», Dittmar Dahlmann & Reinhold Reith 

(red), Elitenwanderung und Wissentransfer im 19. und 20. Jahrhundert, 

Essen 2008, s. 7–14. 

5 Om denna typ av resande finns ett stort antal studier och en 

god introduktion till det internationella forskningsläget är: Ana Simões, 

Ana Carneiro & Maria Paula Diogo, »Introduction, Travels of 

Learning: towards a geography of science in Europe, red. Simões, 

Carneiro, Diogo 2003, s. 1–18. För Skandinavien kan t.ex. nämnas 

Pär Eliasson, »Svenska studenter i Tyskland 1372–1800», Kurt Genrup 

(red), »Förtyskningen» av Sverige, Umeå 1994, s. 43–64; Lars 

H. Nilèhn, Peregrinatio academica: det svenska samhället och de 

utrikes studieresorna under 1600-talet. Lund 1983; Vello Helk, 

Dansk-norske studierejser fra reformationen till enevælden 1536– 

1660. Odense 1987. Vello Helk, Dansk-norske studierejser 

1661–1813. Odense 1991. 

6 T. ex. Reinhold Reith, »Circulation of Skilled Labour in Late 

Medieval and Early Modern Central Europe», eds. Stephan R. Epstein 

& Maarten Prak (red.), Guilds, Innovation and the European 

Economy 1400–1800,. Cambridge 2008, s. 114–142. För Sverige 

finns t.ex. Eric Engström, Bokbindargesällen Karl Stellan Söderströms 

gesällvandring 1843–1858: lärande i skråväsendet speglat i 

personliga dokument. Stockholm 1995. 


minst under perioder då svensk ekonomi genomgått tydliga 

strukturella förändringar. Vi vill också rikta uppmärksamhet 

mot den sekundära utbildningsnivån och den roll yrkesarbetares 

kunskaper har spelat för ekonomisk utveckling. Genom 

dessa perspektiv hoppas vi att projektet ska bidra till att fylla 

en forskningslucka i Sverige och internationellt. Vi har också 

en stark tro på att historiska och utbildningsvetenskapliga perspektiv 

är av största vikt när internationaliseringen av den 

eftergymnasiala utbildningen diskuteras och vi hoppas kunna 

bidra till ett beslutsunderlag vad gäller svenska ungdomars 

möjligheter att studera och praktisera utomlands. 

Projektet finansieras avVetenskapsrådet 

FAY LUNDH NILSSON 

är verksam vid Ekonomisk-historiska institutionen, Lunds universitet, 

och leder projektet; Fay.Lundh_Nilsson@ekh.lu.se 

PER-OLOF GRÖNBERG 

är verksam vid Centrum för befolkningsstudier, Umeå universitet; 

per-olof.gronberg@ddb.umu.se 

7 Lars Hansson, »Den glömda utvandringen. Svensk emigration 

och arbetsvandringar till Danmark och Tyskland 1850–1914.» Paper 

presenterat vid Forskarkonferens vid Centrum för Arbetarhistoria. 

Konflikt och samförstånd. Landskrona, 28–29 maj, 2009; Se t.ex. 

Jan Eivind Myhre, »Schwedische Arbeitswanderer in Dänemark und 

Norwegen im 19. und frühen 20.Jahrhundert», Klaus Bade, Pieter C. 

Emmer, Leo Lucassen & Jochen Oltmer (red.), Enzyklopädie Migration 

in Europa Von 17. Jahrhundert bids zur Gegenwart, Paderborn 

2007, s. 958–961: Lars Olsson, »Hundra år av arbetskraftsinvandringen: 

från kapitalismens genombrott till folkhemsbygget i Sverige», 

i Jan Ekberg (red.), Invandring till Sverige – orsaker och effekter, 

Växjö 2003; Claudius H. Riegler, Emigration und Arbeitswanderung 

aus Schweden nach Norddeutschland 1868-1914. Neumünster 

1985; Agnes Wirèn, »Den glömda utvandringen i nytt perspektiv. 

Om svenska invandrare i Danmark och Tyskland», Ingemar 

Norrlid (red.), Över gränser. Festskrift till Birgitta Odèn, Lund 1987. 

Richard Willerslev, Den glemte invandring: den svenske indvandring 

till Danmark 1850–1914, København 1983. 

8 Fay Lundh Nilsson, Lönande lärande: teknologisk förändring, 

yrkesskicklighet och lön i svensk verkstadsindustri omkring 1900, 


9 Se t.ex. Reith 2008 »Einleitung» och däri refererade studier. 

10 T.ex. Olsson 2003; Jesper Johansson, »Så här gör vi inte i Sverige. 

Vi brukar göra så här». Retorik och praktik i LO:s invandrarpolitik 

1945–1981, Växjö 2008; Johan Svanberg: Arbetets relationer 

och etniska dimensioner: Verkstadsföreningen, Metall och esterna 

vid Svenska stålpressnings AB i Olofström 1945–1952, Växjö 2010. 

11 Vi är medvetna om att »den tredje industriella revolutionen» 

betecknar en utveckling som kan sägas ha startat på 1970- och 

1980-talen, men vår studie kommer p.g.a. av de enkäter och intervjuer 

vi ämnar göra att fokusera på situationen just nu, i början av 

2010-talet.

RECENSIONER 

Uttömmande 

om modernistisk 

tankesmedja 

Johan Svedjedal, Spektrum 1931–1935 – den svenska drömmen. 

Tidskrift och förlag i 1930-talets kultur, Stockholm 2011, 

478 s. 

johan svedjedals bok är en populärvetenskapligt hållen, 

men inte desto mindre gedigen och vederhäftig analys av förhållandet 

mellan tidskriften och förlaget Spektrum och några 

viktiga aspekter av det moderna Sveriges framväxt. Tidigt i 

boken apostroferas litteraturforskaren Victor Svanbergs intresse 

för »växelverkan mellan dikt och samhällsliv» och Svedjedals 

framställning visar att han i allra högsta grad delar detta 

intresse. 

Svedjedal presenterar Spektrum som ett slags modernistisk 

tankesmedja. Här introducerades modernistisk litteratur, 

exempelvis genom Karin Boyes och Erik Maestertons översättning 

av T. S. Eliots Det öde landet, genom att ett helt tidskriftsnummer 

ägnades åt Harry Martinsons poesi och, inte 

minst, genom att förlaget gav ut Gunnar Ekelöfs debutdiktsamling 

sent på jorden. Här uppmärksammades utvecklingen 

i Sovjetunionen. Här lanserades psykoanalysen som ett 

nytt sätt att förstå såväl människan som samhället. Här propagerades 

för modern funktionalistisk arkitektur och moderna 

kollektivhus. 

Spektrum sysslade alltså med tankar och idéer som inte 

bara var moderna i betydelsen »nya», utan som skulle komma 

att bli centrala inslag i det vi idag betraktar som moderniteten. 

Och kanske lämnade man rent av bidrag till denna utveckling? 

Kanskevar Spektrum en av de krafter som bidrog till Sveriges 

modernisering? 

Någon definitiv formel för hur »växelverkan» mellan 

Spektrum och det samhälle i vilket tidskriften och förlaget verkade 

såg ut presenterar Svedjedal inte. Men att den föreligger 

är något av ett ledmotiv i hans bok. Och detta är inte bara en 

övertygande tes vad gäller Spektrum utan även en teoretisk/metodologisk 

ingång som förtjänar mer uppmärksamhet 

inom litteraturvetenskapen. 

även om svedejdals bok i detta avseende är inspirerande 

innebär emellertid hans val av studieobjekt och hans sätt att 

närma sig detta att kontexten för frågan om växelverkan mellan 

litteratur och samhälle ibland blir litet snäv. Spektrumkretsen 

var en liten gruppering, bestående av en handfull unga 

intellektuella. Dessutom blev förlagets och tidskriftens historia 

kort. Ekonomiskt var hela Spektrumprojektet nämligen en 

katastrof. Men som Svedjedal nogsamt framhåller behöver 

detta inte innebära att Spektrums påverkan på samhället skulle 

ha varit liten. Tvärt om hävdar han att de idéer och ideal som 

fördes fram av Spektrumkretsen kom att bli en del av »den 

svenska drömmen», och jämför därför Spektrum med andra 

inflytelserika intellektuella grupperingar som Bloomsburygruppen 

eller Frankfurtskolan. Detta låter sig självklart göras. 

Att dessa små intellektuella kotterier satt avtryck i historien 

kan knappast förnekas. Och att de impulser som utgick från 

Spektum bidrog till att påverka utvecklingen i det svenska 

folkhemmet är tämligen uppenbart. Men jämförelserna med 

utländska intellektuella grupperingar riskerar att osynliggöra 

vissa aspekter av Spektrums svenska kontext. Inte minst hade 

det varit intressant att få ta del av något slags jämförelse mellan 

Spektrum och en annan kulturell kraft som under mellankrigstiden 

förde ut moderna idéer i den svenska debatten, 

nämligen arbetarlitteraturen. När Spektrum gick i graven fanns 

ju arbetarförfattarna kvar, och efter andra världskriget spreds 

deras böcker i upplagor som varken tidskriften Spektrum eller 

de böcker som gavs ut på förlaget Spektrum någonsin kom i 

närheten av. Att Spektrum var en modernistisk tankesmedja 

står klart. Men frågan är om det inte var arbetarlitteraturen 

som såg till att de moderna tankarna spreds. 

En annan begränsning i Svedjedals behandling av frågan 

om växelverkan mellan kultur och samhälle gäller hans 

intresse för de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för 


RECENSIONER 

I Spektrum lanserades psykoanalysen som ett nytt sätt att förstå såväl människan som 

samhället. Studiecirkel i modern psykologi i Nykroppa 1933. Foto ej angiven 

såväl tidskriften Spektrum som förlagsverksamheten. Att dessa 

ärviktiga är uppenbart. Inte minst visar Svedjedal på ett övertygande 

sätt att det faktum att Spektrumepoken blev så kort 

beror mer på ekonomiska än på intellektuella förhållanden. 

Men frågan är om det inte också finns en vidare materiell kontext 

som skulle kunna vara av betydelse. Kan det exempelvis 

inte vara så att såväl det faktum att Spektrum – som av Svedjedal 

beskrivs som ett vänsterprojekt med rötter i kretsarna 

kring Clarté – fick så stort genomslag i kulturdebatten som det 

faktum att dess historia blev så kort kan hänga samman med 

att den svenska borgerligheten var relativt »kulturellt svag» 

under mellankrigstiden? Denna svaghet kan ju ha gjort det 

lättare att föra fram radikala idéer, samtidigt som den också 

innebar att det inte fanns någon stor marknad för de tidskrifter 

och böcker i vilka dessa idéer presenterades. Att arbetarlitteraturen 

inte gick under skulle då kunna förklaras med att 

den inte var lika beroende av en borgerlig publik. 

oavsett dessa eventuella begränsningar visar Svedjedal 

med eftertryck att han hör till den ganska exklusiva skara av 

svenska litteraturvetare som på ett seriöst sätt förmår förbinda 

litteraturen med stora och viktiga samhällsfrågor. Dessutom 

är hans bok betydligt mer aptitlig än vad som brukarvara fallet 

med litteraturhistoriska verk. Trots att framställningen är 

extremt grundlig – jag skulle rent av vilja hävda att Svedjedal 

i stort sett tömt ut ämnet Spektrum – är det nämligen en fröjd 

att läsa den. Detta beror till viss del på bokens vackra och 


intressanta formgivning. Spektrum – Den svenska drömmen är 

nämligen designad som ett nummer av tidskriften Spektum 

med tidstypisk modern/modernistisk layout. Andra saker som 

bidrar till att läsningen blir trevlig är att Svedjedal konsekvent 

undviker att tynga brödtexten med onödig fackterminologi 

och skrymmande litteraturhänvisningar. Han placerat mycket 

av bakgrundsinformationen i så kallade hyperfält, för att inte 

bryta flytet i framställningen. Dessutom är boken späckad 

med anekdoter om mer eller mindre pikanta episoder från 

Spektrumkretsen. Men Svedjedal frossar inte i dessa. Tvärt om 

förhåller han sig respektfullt till dem han skriver om, och varje 

anekdot är ordentligt inbäddad i huvudframställningen. 

På några punkter kan man dock tycka att ett djupare borrande 

i enskildheter kunde ha varit motiverat. En sådan gäller 

de många hätska antisemitiska yttranden som Svedjedal finner 

hos Gunnar Ekelöf. I och med att dessa lyfts fram – vilket är 

helt OK – borde de kanske också analyseras ytterligare. 

Samma sak gäller Svedjedals uppmärksammande av sexistisk 

jargong, exempelvis i form av nedsättande kommentarer om 

Karin Boye. Vilken roll spelade egentligen fördomar av detta 

slag i Spektrum och i det omgivande samhället? Och hur förhåller 

de sig till det faktum att såväl kvinnor som judar (exempelvis 

Boye och familjen Riwkin) faktiskt spelade helt centrala 

roller i Spektrumprojektet? 

MAGNUS NILSSON 

är litteraturvetare verksam vid Malmö högskola

Litterärgeografi 

i förändringstid 

Alexandra Borg, En vildmark av sten. Stockholm i litteraturen 

1897–1916, Stockholm 2011, 372 s. 

när man talar om modernitet brukar urbanisering vara 

ett av de säkraste kännetecknen. Man talar om det moderna 

genombrottet i svensk litteratur på 1880-talet, med August 

Strindberg som främsta namn, och det var inte minst föranlett 

av den kraftiga urbanisering som till exempel Stockholm blev 

föremål för. 

Litteraturvetaren Alexandra Borg talar i sin avhandling om 

staden som En vildmark av sten, men också av ord. Många av de 

författare som nu debuterar kring sekelskiftet 1900 bor i städerna 

och Borg vill undersöka hur de skildrar staden i ord. Två 

av dessa var proletärförfattarna Maria Sandel och Martin 

Koch. Analyserna av deras böcker är intressanta, inte minst för 

att de som författare är mycket olika. 

Inspiratörerna till stadsskildringarna vid den här tiden var 

inte minst de så kallade flanörerna – de som strövade längs 

gatorna, som nu blev skönlitteraturens speciella scen, och 

gjorde sina reflektioner och observationer. Kända utländska 

exempel är Charles Baudelaire i Frankrike och Walter Benjamin 

i Tyskland. Som mästare i Sverige brukar Hjalmar Söderberg 

nämnas. 

Redan här kommer en av Borgs intressanta genusfrågor in 

– det är nämligen hart när omöjligt att hitta en kvinnlig flanörförfattare, 

vilket har flera orsaker. Kvinnor kunde inte röra 

sig fritt på gatorna som män och när de gjorde det var de nästan 

alltid på väg till eller från arbetet eller hemmet. Kvinnliga 

journalister var ovanliga, en av de första som lät tala om sig 

var Elin Wägner, som skildrat denna tid i romanen Pennskaftet 

(1910). 

Författare som Balzac och Zola i Frankrike hade redan på 

1800-talet gett staden Paris ett litterärt ansikte. Nu var det dags 

för Stockholm. De nya intrycken kommer inte minst från den 

tryckta texten, reklam, skyltfönster, arbetsplatser, som karakteriserar 

huvudstaden. I prosan fångas staden som myt, det 

skapas med Borgs ord »ett modernt storstadsrum», en »urban 

identitet». Litteraturen fungerar som förmedlande länk, tillsammans 

med tidningstexten, mellan stad och befolkning. 

Den skapar en »föreställning om staden som är minst lika viktig 

som den fysiska miljön». 

borg tar i avhandlingen upp 25 olika litterära stadsskildringar, 

det tidigare lite förbisedda 1910-talet i svensk litteraturhistoria 

får därmed sin rättmätiga plats. 

Hon följer därmed upp ett litteraturhistoriskt spår från tidigare 

studier, av till exempel Anna Williams, Anna Westerståhl 

Stenport och Arne Toftegaard Pedersen. 1 

Borgs insats är, förutom att hon reder ut de teoretiska 

begreppen och kommenterar den akademiska forskningen 

med glans, att hon här tar upp den första generationen arbetarförfattare 

som Martin Koch och Maria Sandel och deras 

betydelse för den samhällstillvända litteratur som alls inte 

avtar efter genombrottet på 1880-talet, utan tvärtom ökar i 

styrka. Tidigare forskning har främst riktat sig till flanörer som 

Hjalmar Söderberg eller August Strindberg, här skiftar Borg 

vinkel på ett spännande sätt. 

Martin Koch såg sig gärna som litterär sociolog i Zolas 

efterföljd och var påverkad av en marxistisk klassiker som 

Engels Die Lage der arbeitende Klasse in England. I hans stora verk 

Arbetare (1912) och Guds vackra värld (1916) skildras industrialismen 

och arbetarnas förhållanden i mycket mörka, närmast 

1 Anna Williams, Tillträde till den nya tiden: fem berättelser om 

när Sverige blev modernt: Ivar Lo-Johansson, Agnes von Krusenstjerna, 

Vilhelm Moberg, Moa Martinson, Eslöv 2002; Anna Westerståhl 

Stenport, Making space: Stockholm, Paris, and the urban prose 

of Strindberg and his contemporaries, Berkeley 2004; Arne Toftegaard 

Pedersen, Urbana odysséer: Helsingfors, staden och 1910talets 

finlandssvenska prosa, Helsingfors 2007. 


RECENSIONER 

Maria Sandel var socialdemokrat och en av de första proletärförfattarna, 

hos Sandel försöker främst arbetarkvinnorna bevara sin 

värdighet med ett rent och välskött hem. Hon var även med och 

startade tidningen Morgonbris. 

dystopiska, färger. Men han kunde också skriva med lättare 

hand som i debuten Ellen (1911), romanen Vattendroppen eller 

självbiografin Mauritz (1939). 

Sandel är helt annorlunda som författare, hon skildrar 

främst kvinnliga arbetsplatser och fabriker, hon var organiserad 

socialdemokrat och var med och startade kvinnoförbundets 

tidning Morgonbris. I hennes romaner och noveller spelar 

hemmet och barnen, som var arbetarkvinnornas speciella 

ansvar, en stor roll. Den skötsamme arbetaren och hans hustru 

är hennes ideal, och det finns en religiös underton som blir 

tydlig i en roman som Mannen som reste sig, där en försupen 

och förgrämd arbetare räddas till livet av en självuppoffrande 

kvinna. 

Borg analyserar grundligt Kochs och Sandels författarskap, 

inte minst deras skildringar från stadens gator och torg, arbets- 


platser och butiker, föreningsmöten och hemmiljöer. Koch ser 

den skitiga förstadsslummen som en helvetets förgård, hos 

Sandel försöker främst arbetarkvinnorna bevara sin värdighet 

med ett rent och välskött hem. Staden blir hos vissa författare 

som ett ting i sig, antingen en hopplöshetens plats, eller 

en möjligheternas. Ivar Lo-Johanssons Kungsgatan (1935) eller 

Eyvind Johnsons Bobinack (1932) är sådana exempel där stad 

och gator spelar en helt egen roll i romanens handling. 

Walter Benjamin har i en berömd essä om Charles Baudelaire, 

Über einige Motive bei Baudelaire, publicerad på engelska 

1940, pekat på konfrontationen med stadens alla intryck som 

ett tillstånd av chock. Särskilt märkbart är det hos författare 

som likt Ivar Lo-Johansson var uppvuxna på landet. Martin 

Koch återkommer gärna till känslan av stark alienation, som 

han menadevar kapitalismens fel. Balzac berörde temat redan 

1835 i romanen Flickan med guldögonen. 

en intressant synpunkt hos Borg är att den borgerlige författaren 

skräms av att städernas folkmassor hotar att sudda ut 

den egna individen, den egna individualiteten. Författaren blir 

nu en främling i världen, inte olikt det främlingskap som 

många proletärförfattare upplevde när de försökte frigöra sig 

från sin klassbundenhet. Men hos Sandel finns en annan solidaritet: 

den mellan kvinnorna. Hos Sandel finns alltid en ljusglimt 

i det grå. Det intressanta med både henne och Koch är att 

de till skillnad från senare proletärförfattare själva stod mitt 

uppe i industrialismens formande av det moderna samhället i 

början av 1900-talet. 

Borgs avhandling har underrubriken Stockholm i litteraturen, 

1897–1916. Det innebär förstås många referenser till en författare 

som Hjalmar Söderberg, och hans kollega i vad som kallades 

»det unga Sverige», Henning Berger, som ägnas ett helt 

kapitel i avhandlingen. Borg räknar honom till de främsta 

Stockholmsskildrarna, liksom Sigfrid Siwertz, som i avhandlingen 

får representera »flanörens död» i svensk litteraturhistoria. 

När Siwertz mest kända roman, släktkrönikan Selambs 

utkom 1920 hade både Söderberg och Berger sedan länge lämnat 

Stockholm för Köpenhamn. Flanörernas tid i stockholmslitteraturen 

vid sekelskiftet var därmed bruten. 

»En vildmark avsten» kallade ElinWägnerstorstaden i romanen 

Norrtullsligan (1908), säkert påverkad av Upton Sin-clairs 

amerikanska arbetarroman The Jungle (1906). Alexandra Borg 

guidar med säker hand läsaren genom den snåriga teorin 

bakom den tematik som skulle karakterisera den nya moderna 

litteraturen som den »urbana erfarenheten klädd i ord». 

Avhandlingen är dessutom utsökt illustrerad. 

MATS MYRSTENER 

är litteratursociolog och bibliotekarie vid Arbetarrörelsens 

arkiv och bibliotek

BOKTIPS 

Boktipsen skrivs av bibliotekarierna på Arbetarrörelsens arkiv 

och bibliotek och publiceras löpande på www.arbark.se 

Alain Badiou, Judith Balso, Bruno Bosteels m fl, Kommunismens 

idé. Hägersten 2011. 316 s. 

I inledningen, författad av Slavoj Žižek och Costas Douzinas, 

konstateras att »Vänsterns långa natt närmarsig sitt slut» (9). I en 

tid när anspråk på social solidaritet och rättvisa övergivits och 

kapitalismen krisarså till den grad att den övergåri politisk kris, 

ökarmänniskors distans till den kapitalistiska ideologin. Socialismen 

som i Latinamerika redan har utvecklat gångbara vägar 

ärett av bevisen på att en ny radikal aktivism äri varande. I den 

härsamlingsvolymen har15 teoretikerfrån vänstern gett sin syn 

på kommunismen som begrepp. Förhoppningen är en möjlig 

återuppväckning av kommunism som politiskt och filosofiskt 

verktyg för att motverka kapitalismens kriser. Ursprungligen 

var de medverkande författarna involverade i konferensen 

»Kommunismens idé», London 2009, där huvudfrågan var just 

legitimiteten avbegreppet »kommunism». »Detta namn harförmåga 

att inte bara uttrycka den idé som vägleder radikalismen 

utan också kasta ljus över1900-talets katastrofer, inklusivevänsterns 

katastrofer» (11). 

John Bellamy Foster, Brett Clark & Richard York: The ecological 

rift: capitalism’s war on the earth. New York 2010. 544 s. 

Författarna hävdar att den nuvarande ekologiska/ekonomiska 

krisen inte kan bekämpas inom det nuvarande kapitalistiska 

världssystemet. De hänvisar till att redan Marx beskrivit detta 

kapitalismens krig som industrialismen för mot naturen, och 

de menar också att en socialistisk lösning på dagens problem 

måste ha en stark och bärkraftig »grön» vinkel. 

Eduard Bernsteins Briefwechsel mit Karl Kautsky: (1912–1932), 

[eingel. und hrsg. von Eva Bettina Görtz. Unter Verwendung 

von Vorarbeiten von Jürgen Rojahn und Tine Koldehofe] Frankfurt/Main 

2011. 633 s. 

Publiceringen av brevväxlingen mellan Karl Kautsky och Eduard 

Bernstein beräknas omfatta fyra band med 1879 som startår. 

Tidigare har ett band som behandlar åren 1895 till 1905 givits 

ut. Karl Kautsky och Eduard Bernstein måste räknas till de 

tyngst vägande socialistiska teoretikerna. Bernstein tillhörde 

de revisionistiska arkitekterna och Kautsky lade grunden för 

den så kallade attentismen, eller »den bidande revolutionen». 

Båda trodde på en evolutionism som gradvis skulle ge socialdemokratin 

makten. 

Föreliggande band omspänner åren 1912 till 1932 och inte 

minst med tanke på deras dominerande ställning i den socialistiska 

teoridiskussionen före Första världskriget och just 

deras grundläggande positiva utvecklingstilltro finns det en 

djup tragik insprängd mellan pärmarna. 1921 kan Kautsky 

skriva till Hendrik de Man att kriget och ryska revolutionen 

fått honom att tappa balansen: »Seitdem bin ich wie Kain oder 

der ewigeJude unstet auf Erden.» (cit. s. xiii). Breven från 1920talet 

handlar till viss del om försök från Bernstein och Kautsky 

att försvara sina tidigare ställningstaganden mot angrepp 

från såväl höger som vänster, en kamp om bilden av historien 

och även där finns en ton av tragik. Bernstein dör i december 

1932 och Adolf Hitler blir rikskansler månaden därefter. Karl 

Kautsky dör i landsflykt 1938 och hans hustru Luise dör i 

Auschwitz 1944. 

David Berry & Constance Bantman (eds.). New perspectives on 

anarchism, labour and syndicalism: the individual, the national 

and the transnational. Newcastle 2010. 228 s. 

Anarkism och syndikalism spelade länge också en stor roll 

inom europeisk arbetarrörelse, vilket speglas i denna volym, 

redigerad av två brittiska historiker. Här bidrar kända anarkisthistoriker 

som Wayne Thorpe och Reiner Tosstorf, och 

rörelsernas utbredning över hela Europa fram till andra 

världskriget beskrivs, med namn som Errico Malatesta, Gustav 

Schmidt, Angel Pestana och Alfons Pilarski. 

Denise F. Blum, Cuban youth and revolutionary values: educating 

the new socialist citizen. Austin 2010. 274 s. 

En på många sätt unik studie över det kubanska utbildningssystemet 

och kubanska ungdomars studievanor. Denise Blum 

har gjort en närstudie av Fidel Castros utbildningsprogram, 

som i vid mening syftar till att utbilda det kubanska folket till 

samhällsmedborgare. Ämnet för hennes studie är hur en socialistisk 

ideologi, conciencia (läs = medvetande), lärs ut och 

hur ungdomarna skapar sig en mening av det. 

Aaron Brenner, Robert Brenner & Cal Winslow (eds.), Rebel, 

rank and file: labor militancy and revolt from below during the 

long 1970s. London 2008. 408 s. 

Historiker talar idag om det »långa 1970-talet» och menar då 

den politiska radikaliseringen som skedde under 1960-talet, 

kulminerade under 1968 och fortsatte med full styrka fram till 

oljekrisen 1973 och dess efterdyningar, då en stark ekonomisk 

tillväxt bröts i västvärlden. 

En motsvarande radikalisering skedde på det fackliga 

området i USA, som genomlevde ett stort antal strejker och 

arbetsnedläggelser under 1970-talet. Inte minst inom tillverkningsindustrin, 

där facket bara under 1970 genomförde 5.716 

kortare eller längre strejker. Radikalismens efterdyningar 

varade ända till det politiska maktskiftet kring 1980 då Reagans 

och Thatchers antifackliga politik slutligen bröt ryggen 

på det fackliga engagemanget i USA och Storbritannien. 

Också Frankrike såg 1968 ett antal stora strejker, något man 

kanske glömmer när studentoppositionen stod i centrum. De 


BOKTIPS 

svarta inom till exempel Black Muslims i USA radikaliserades 

starkt, liksom kvinnorörelsen i flera länder. 

Boken dokumenterar ett stort antal arbetskonflikter i USA 

under det som kallats »det långa 1970-talet». 

Felix Butzlaff, Matthias Micus & Franz Walter (Hrsg.), Genossen 

in der Krise? Europas Sozialdemokratie auf dem 

Prüfstand. Göttingen 2011. 302 s. 

De socialdemokratiska partierna i Europa är på tillbakagång, 

medlemsantalen sjunker, likaså rösterna i valet. Däremot är 

kriser är ingen nyhet för de socialdemokratiska partierna eller 

socialdemokratin i stort, anser redaktörerna. I denna »kris» 

väcks snarare frågor om hur detta kan gagna socialdemokratin, 

en nyväckelse av partierna om man så vill. Med en viss 

experimentlusta och förnyelsevilja kan krisen för socialdemokratin 

även denna gång övergå till något positivt. Genom 

att jämföra socialdemokratin internationellt och titta utanför 

de nationella socialdemokratiska lägren, uppdagar sig inte 

bara likheter men också olikheter mellan de undersökta länderna 

Sverige, Storbritannien, Tyskland och Spanien. 

Inget är skrivet i sten, inte heller utgången för denna kris. 

Inte heller denna gång behöver krisen för socialdemokratin 

innebära slutet. 

Kevin J. Callahan, Demonstration culture: European socialism 

and the Second international, 1889–1914. Leicester 2010. 

324 s. 

Den Andra internationalen grundades av bland annat Friedrich 

Engels, i Marx anda, och i ett försök att ena den internationella 

vänstern. Den bröt samman på grund av oenigheter, 

i och med utbrottet av det första världskriget, där den socialistiska 

fredstanken visade sig vara verkningslös. 

Demonstrationer och massrörelser blev ett verktyg för den 

Andra internationalen, när allt fler arbetare började organisera 

sig fackligt. Uppeldande agitatorer blev ett folknöje i samband 

med de stora demonstrationerna, som beskrivs i denna 

bok. Udden var riktad mot militarismen, imperialismen, överklassen, 

kyrkan och kungahuset. Mot internationalismen 

inom den Andra internationalen, där kommunister stred mot 

socialdemokrater, stod den av stat och kyrka stadfästa nationalismen, 

som obönhörligt drev land efter land in i det förödande 

världskriget. 

Hamid Dabashi, Brown skin, white masks. London 2011. 165 s. 

Hamid Dabashis verk ekar rakt igenom av Franz Fanon’s verk 

Black skin, white masks (1952): en analys av hur kolonialisering 

psykologiskt sett påverkar hur de kolonialiserade människorna 

ser på sig själv och den etnicitet de tillhör. Relationen 

mellan ras och kolonialisering (etnicitet och imperialism) är 

något som ligger i fokus både hos Fanon och hos Dabashi, 


samt hur kolonialiserade människor kan uppleva en tillhörighet 

med den ideologi som koloniseringen pådyvlat dem. 

Dabashi vänder däremot blicken mot de intellektuella immigranterna 

som lämnar sitt land för Västerlandet. Väl där 

används de av imperialistiska krafter för att misskreditera 

ursprungslandet. Dabashi vill gräva i just denna brännande 

fråga: varför de intellektuella immigranterna bidrar till att 

bibehålla den imperalistiska blicken och självmant bli en del 

av den. 

Costas Douzinas & Slavoj Zizek (eds.), The idea of 

communism. London 2010. 230 s. 

Ryktet om kommunismens död är betydligt överdrivet menar 

redaktörerna för denna antologi. Åtminstone vad gäller tankeinnehållet, 

där en av hörnstenarna är att allt samhällsnyttigt 

bör ägas gemensamt, inte av enskilda individer som enbart 

driver verksamhet för egen vinnings skull. Kommunismens 

grundtankar är fortfarande aktuella, i en värld som driver mot 

ekonomiskt kaos och miljökatastrof. 

Så hävdas i ett antal essäer av kända filosofer och politiska 

tänkare som Alain Badiou, Terry Eagleton, Michael Hardt, 

Antonio Negri, Jacques Rancière och Slavoj Žižek med flera. 

Leon Fink (ed.), Workers across the Americas – the transnational 

turn in labour history. Oxford 2011. 466 s. 

Detta verk förespås redan vara ett kommande standardverk över 

den amerikanska arbetarhistorien utifrån ett globaliseringsperspektiv. 

Genom att placera den amerikanska arbetarhistorien 

i ett internationellt sammanhang presenteras begrepp 

såsom transnationalism, internationalism och internationalisering. 

Verket inleds med en inledning där den transnationalistiska 

vändningen eller perspektivet på arbetarhistoria undersöks. 

Därefter följer 15 essäer vitt hållna kring ämnena: arbete, 

internationell feminism, arbetskraftsrekrytering, immigration, 

transnationella arbetspolicys och arbetsinternationalism. Essäerna 

är bidrag av amerikanska, kanadensiska, mexikanska och 

latinamerikanska och karibiska forskare som utan att tappa sitt 

nationella fokus, hålls samman tematisk avde så kallade »supraoch 

subnationella aspekterna». 

Pierre Frank & Daniel Bensaïd, The long march of the Trotskyists: 

contributions to the history of the 4th International. 

Amsterdam 2010. 202 s. 

Den trotskistiska så kallade Fjärde internationalen grundades 

1938 av anhängare till den två år senare mördade tidigare sovjetledaren 

Leo Trotskij. Den fick en tydligt internationalistisk 

inriktning. Socialistiska partiet i Sverige tillhör än idag den 

Fjärde internationalen. 

I den nya boken skildrar Pierre Frank, en medarbetare till 

Trotskij i hans exil i Mexiko, de första åren och fram till 1979.

Daniel Bensaïd skildrar de senare trettio åren och boken innehåller 

ett kapital av den kände ekonomen och trotskisten 

Ernest Mandel. Den är utgiven i samarbete med förlaget Resistance 

books i London. 

Piero Gleijeses, The Cuban drumbeat. Castro’s worldview: 

Cuban foreign policy in a hostile world. London 2009. 96 s. 

En liten serie böcker, redigerade av Tariq Ali, har den signifikanta 

titeln What was communism? I den föreliggande boken 

behandlas främst Kubas militära stöd till tredje världen, som 

var omfattande med tanke på landets storlek och inkluderade 

sammanlagt över 50.000 soldater i länder som Angola, Kongo 

och Etiopien. I Angola hjälpte Kuba den inhemska regeringen 

att slå tillbaka ett invasionsförsök från sydafrikanska legosoldater 

1975–76. Författaren understryker inte minst det internationella 

värdet av den kubanska revolutionen och dess vida 

internationella kontakter. 

Paul Gootenberg & Luis Reygadas (eds.), Indelible inequalities 

in Latin America: insights from history, politics, and culture. 

Durham, NC 2010. 228 s. 

Ojämlikheten i Latinamerika har alltsedan Europa påbörjade 

sin kolonialisering, varit ett ofrånkomligt faktum. Klassklyftorna 

har varit stora och har genom olika processer reproducerats 

till nya mönster av ojämlikhet. Detta verk är en samlingsvolym 

bestående av en rad essäer från antropologer, kulturella 

kritiker, historiker och statsvetare från både Nord- och 

Sydamerika. 

Perspektiven de erbjuder skiftar, om än de förhåller sig till 

Charles Tillys ramverk för att förstå ojämlikhet och dess natur. 

Sammantaget är verket ett försök att ge ett historiskt, kulturellt 

och humanististisk perspektiv på frågan, genom att 

angripa »ojämlikhet» med nya verktyg. »The moment to 

confront inequality is here, but we need intellectual tools and 

mobilizing strategies to do it. This book is a modest attempt 

at this retooling.» (s. vii) 

Xu Guoqi, Strangers on the western front: chinese workers in 

the great war. Cambridge, Mass. 2011. 336 s. 

Under första världskriget använde sig Storbritannien och 

Frankrike av tusentals arbetare från sina kolonier. Detta är känt 

sen tidigare, men vad som är mindre känt är att den allra största 

gruppen av utländska arbetare kom från Kina. Dessa arbetare 

var framförallt bönder från norra Kina och som på frivilligbasis 

deltog bakom frontlinjerna. Deras möte med västvärlden 

och den kulturkrock och rasism som de kulturella 

motsättningarna orsakade är här skildrade från de kinesiska 

arbetarnas perspektiv. De hade en krånglig väg att ta sig till 

Europa, över Stilla Havet, genom Kanada sen över Atlanten. 

En komplicerad resa, inte bara geografiskt sett. 

Encarnación Gutiérrez-Rodriguez, Migration, domestic work 

and affect: a decolonial approach on value and the feminization 

of labor. New York 2010. 220 s. 

Boken, skriven av sociologen Encarnación Gutiérrez-Rodriguez, 

grundar sig på ett mångårigt forskningsprojekt bedrivet 

i Tyskland, Storbritannien, Spanien och Österrike och över 100 

intervjuer med kvinnor från Peru, Ecuador och Chile som 

arbetar inom den husliga servicesektorn i dessa länder. 

Författaren undersöker interaktionen mellan de som anställs 

och de som anställer inom denna sektorn. Vad är det för 

slags känslor som föds och vibrerar mellan den som anställts 

för att städa någon annans hem och den som anställt denna 

person för att städa sitt hem? Gutiérrez-Rodriguez ställer frågan 

ur ett i grund och botten marxistiskt och postkolonialt 

perspektiv vilket öppnar upp för en ytterst intressant läsning, 

en mycket mer intressant läsning än vad som är möjligt att ge 

rättvisa åt i denna korta anmälan. 

Peter Harris, Terrorns tid: rättegången som skakade apartheid. 

Stockholm 2011. 349 s. 

I detta verk är ett av Sydafrikas mest kända rättsfall skildrat 

genom advokat Peter Harris ögon. Samme försvarsadvokat 

och juridiske rådgivare åt ANC som under apartheidregimen 

kom att försvara de fyra män som stod inför rätta anklagade 

för högförräderi. Året var 1987 och apartheidregimen höll på 

att kollapsa. Verklighetens Sydafrika under sena 80-talet innebar 

massgripanden, angiveri och tortyr av politiska fångar och 

mord avANC-aktivister. Sammanfattningsvis var det en politik 

som fördes som en officiell politik, en politik som aktivisterna 

visste hände men inte kunde bevisa. 

Peter Harris agerade advokat för de fyra män, Jabu Masina, 

Ting Ting Masango, Neo Potsane och Joseph Makhura, som 

greps för mord, bombningar och annan kontraverksamhet 

gentemot apartheidregimen. Detta sägs vara den första rättegång 

där aktivister hävdat att de var soldater och därigenom 

skulle ställas inför rätta i enlighet med Genéve-konventionen 

snarare än i enlighet med en brottsrättegång. 

Steven Hirsch & Lucien van der Walt (eds.), Anarchism and 

syndicalism in the colonial and postcolonial world, 1870–1940. 

Leiden 2010. 431 s. 

ARAB:s bibliotek innehåller en stor mängd litteratur om anarkism 

och syndikalism. I denna nya volym analyseras de båda 

rörelserna utifrån sina internationella aspekter, från starten 

med den Första Internationalen (1864–1876), vars slut innebar 

splittringen mellan den marxistiska kommunismen och Bakunins 

anarkism, och fram till andra världskrigets utbrott. 

Förordet är skrivet av den kände kulturhistorikern Benedict 

Anderson, och den ingår i International Institute of Social 

Historys skriftserie Studies in global social history. Författarna 


BOKTIPS 

kommer från Egypten, Sydafrika, Sydkorea, Kina, Ukraina, 

Peru, Irland, Mexiko, Argentina och Brasilien. 

Eric Hobsbawm, How to change the world: Marx and marxism 

1840–2011. London 2011. 470 s. 

Eric Hobsbawm är en av Storbritanniens mest kände historiker. 

De stora verken The Age of Revolution: Europe 1789–1848 

(»Revolutionens tidsålder»), The Age of Capital: 1848–1875 

(»Kapitalets tidsålder»), The Age of Empire: 1875–1914 (»Imperiernas 

tidsålder») samt The Age of Extremes, 1914–91 (»Ytterligheternas 

tidsålder») har beskrivits som Hobsbawms stora syntes 

över modern tid. Hobsbawm är en av de ledande forskarna 

inom den marxistiska historietraditionen. 

How to change the world är en ytterst välskriven introduktion 

till Marx och marxism och i sig en samling av tidigare utgivna 

skrifter, reviderade och samlade från olika ursprungkällor. 

Passande nog frågar sig Hobsbawm i inledningen för vem det 

är han skriver. Han kommer fram till att det både är för dem 

som är intresserade av att lära sig mer om ämnet, men även 

dem som specifikt är intresserade av hur Marx och marxism 

interagerar med den historiska kontext den vilar i. (viii) På så 

sätt fungerar Hobsbawms verk utmärkt som en presentation 

av de stora betydelsebärande texter inom den marxistiska traditionen, 

bland annat Friedrich Engels Conditions of the working 

class, Kommunistiska manifestet och Marx’ Grundrisse och 

Gramscis Brev från källaren. 

Samtidigt är How to change the world ett polemiskt verk, såtillvida 

att Hobsbawm redan i inledningskapitlet frågar sig: (11) 

»What is the relevance of Marx in the twenty-first century?» 

Hobsbawm menar att Marx och marxism inte bör ses som ett 

interdisciplinärt ämne, snarare som ett ämne som integrerar 

alla discipliner. Mycket av Marx’ skrifter och tankar är daterade 

och inte ens möjliga att samla i ett färdigt corpus, snarare 

»an endless work in progress» (13). 

Hobsbawm menar däremot att tre aspekter till Marx förblir 

oantastliga, nämligen 1. Marx analys av den globala dynamiken, 

bakomliggande till den kapitalistiska utvecklingen och 

dess »capacity to destroy all that came before it, including even 

those parts of the heritage of the human past from which capitalism 

had itself benefited»(14). 2. Marx analys av hur kapitalistisk 

tillväxt sker genom interna motsättningar (kris och förändring) 

och 3. hur Marx’ ideologiska förhållningssätt är kanske 

det enda alternativa förhållningssättet av vikt. Marx och 

hans eftermäle är därför inte en fråga om att vara för eller 

emot, utan om att använda sig av de aspekter, eller de frågeställningar 

som han väckte. »We cannot forsee the solutions of 

the problems facing the world in the twenty-first century, but 

if they are to have chance to success they must ask Marx’s 

questions, even if they do not wish to accept his various disciplies’ 

answers» (15). 


Michael Kazin, American dreamers: how the left changed a 

nation. New York 2011. 329 s. 

Kazin har i detta översiktsverk 

om den amerikanska vänstern 

inte skrivit en renodlad framgångssaga. 

Verket behandlar 

den amerikanska vänsterns 

radikaler, reformatorer och 

idealister som är delaktiga i en 

historia fylld av idealism och 

stark ideologisk övertygelse. 

Den amerikanska vänsterns 

historieskrivning består dessvärre 

även av rörelser som 

kommit och gått, rörelser som 

inte lyckats eller lyckas få gehör 

hos det så kallade »mainstream 

America.» Inte desto mindre har dessa rörelser gjort 

historiska inpass, om än små, och därigenom påverkat såväl 

lagstiftning som synen på homosexualitet, etniska minoriteter 

och kvinnors rättigheter. 

Matthew B. Karush & Oscar Chamosa (eds.), The new cultural 

history of Peronism: power and identity in mid-twentieth-century 

Argentina. Durham, NC 2010. 309 s. 

Peronismen (Peronismo ellerJusticialismo) ären politisk rörelse 

från Argentina baserad på president Juan Perón och dennes 

maka Eva Peróns tankaroch program.Argentina som nation har 

i modern historia dominerats starkt avradikalism, militären och 

peronismen. Peronismen har sitt ursprung rent ideologiskt i 

korporativism och fackföreningsrörelsen men har omfattat vitt 

skilda grupperingarbåde socialt och politiskt. Peróns politik och 

styre (1945–55) har sedan 40-talet setts som dels en populistisk 

rörelse som kom att omdana Argentinas ekonomiska och politiska 

maktstruktur(med storpolariserande påverkan på befolkningen) 

delsArgentinas egen självbild som nation. Få studierav 

Argentinas historia och speciellt peronismen har tidigare tagit 

ett vidare grepp om den argentinska kulturen och dess förändring 

till följd av peronismen. Ämnen såsom masskultur, folkmusik, 

arkitekturoch andra folkliga nöjen vävs samman föratt: 

»illuminate the connections between the state and popular 

consciousness». 

Tamara Kay, NAFTA and the politics of labor transnationalism. 

New York 2011. 310 s. 

Upprinnelsen till denna bok är NAFTA (North American Free 

Trade Agreement) från 1994. En överenskommelse mellan 

Kanada, Mexico och USA vars mål var att eliminera handelsoch 

investeringsgränserna mellan de tre länderna. NAFTA:s 

effekter har kommit att beskrivas som både positiva och nega-

tiva, för långrandiga att mer än kort sammanfatta här. Den 

negativa kritiken har framförallt genomsyrats av en rädsla att 

multinationella företag ska utnyttja NAFTA för att i vissa 

regioner sänka levnadsstandard, inkomstnivåer och orsaka 

förorenad natur och lokalt besmittad mat och därigenom 

endast gynna företag och inte nationernas befolkning. I Mexiko 

skrevs exempelvis konstitutionen om och den artikel som 

försvarat indianers markäganderätt ansågs vara ett hinder för 

NAFTA. Positiva effekter av NAFTA har å andra sidan beskrivits 

med en generell levnadsstandardhöjning i Mexiko och ett 

närmare samarbete mellan fackföreningsrörelserna i de tre 

länderna. 

Om just denna positiva effekt uppehåller sig Tamara Kay i 

detta verk: hur NAFTA kom att påverka och utveckla transnationella 

relationer mellan de tre ländernas fackföreningsrörelser 

i motsats till de stridigheter som NAFTA:s kritiker hade 

väntat sig. De mexikanska arbetarna har inte heller som väntat, 

hängts ut som den billiga arbetskraften som med hjälp av 

NAFTA tar anställning i USA och Kanada och därigenom 

dumpar lönerna. Istället har NAFTA oväntat nog stimulerat 

arbetarnas internationalism och motverkat rasistiska tendenser 

och oenigheter mellan fackförbunden. Globalisering ses i 

Kays ögon, inte vara något som underminerar arbetarrörelserna, 

utan istället som något som kan påverka fackföreningsrörelserna 

till samarbete och enighet i hur den globala 

ekonomin skulle kunna se ut. 

Eric C. Landis, Bandits and partisans – the Antonov movement 

in the russian civil war. Pittsburgh, PA 2008. 381 s. 

Antonov-upproret 1920 leddes avAleksandrAntonov och var 

det största bondeupproret gentemot bolsjevikerna under det 

ryska inbördeskriget. Ett år senare hade upproret krossats och 

har sedan dess sånär fallit i historiens glömska. Som direkt 

reaktion på upproret införde Lenin 1921 den nya ekonomiska 

politiken, en anpassning av den ekonomiska politiken därvisst 

privat ägande tilläts och viss marknadsekonomi vid livsmedelsförsäljning. 

När de två Antonov-bröderna, Dimitrii och 

Alexandr hittades, dödades de under den skottlossning som 

följde. De hade ett år tidigare varit ledare för ett uppror med 

20.000–30.000 beväpnade män med stöd från tusentals bönder 

och byceller på landsbygden kringTambov. Vid deras frånfälle 

varvarje tecken till uppror eller ifrågasättande av statsapparaten 

i Tambovregionen som bortblåst. Landis har med 

denna bok använt alldeles nyöppnade arkiv för att belysa båda 

sidorna av konflikten som ledde fram till detta uppror. 

Anna Larina, This I cannot forget: the memoirs of Nikolai 

Bukharin’s widow. New York 1993. 384 s. 

Anna Larina lär ha varit en av få älskarinnor till de sovjetiska 

ledarna som överlevde och fick möjlighet att publicera sina 

memoarer. Då ska man däremot inte glömma Nadezhda 

Krupskayas Reminiscences of Lenin (1926), Lenins fru. En annan 

memoar som tangerar samma tid och ämne är även Svetlana 

Allilujevas Tjugo brev till en vän (1967), dotter till Josef Stalin och 

Nadezjda Allilujeva som berättar om hur det var att växa upp 

i Sovjetunionen som dotter till en av världens då mäktigaste 

män. 

Anna Larinas verk behandlar som i de andra två exemplen 

inte bara det egna levnadsödet, utan är nära sammanvävt med 

den politiska utvecklingen i Sovjetunionen och inte minst 

Nikolai Bukharins öde. Han var en av många män som avrättades 

i de så kallade Moskvarättegångarna och hade fram till 

sin död varit en av de mest framstående bolsjevikiska ledarna. 

Larina var 26 år yngre än Bucharin men kom med tiden att 

gifta sig och skaffa barn med honom. This I cannot forget tillkom 

efter att hon tillbringat närmare 20 år i arbetsläger och 

exil, en tid hon spenderat åtskild från hennes och Bucharins 

barn. Larina följde rättegångarna som följde Stalins upprensningar, 

men var sedan länge sänd till Gulag när domen över 

Bucharin väl föll. 

Bucharins rättegång och fängelsetid är en av de mer omskrivna 

och han lär ha fått utstå både misshandel och tortyr. 

Han lyckades däremot skriva under sin fängelsetid och dessa 

verk utgavs senare postumt under 1990-talet efter att de hittats 

i Stalins personliga arkiv: How it all began, Philosophical Arabesques 

och Socialism and Its Culture. Vid samma tid återfanns 

även det brev Bucharin skrev till Larina dagen innan avrättningen 

och domslutet över honom lästes upp. Detta brev 

nådde Larina först 1992 och finns med i slutet av boken. 

Gary Leech, The FARC: the longest insurgency. London 2011. 

178 s. 

Synen på FARC-gerillan är både nationellt i Colombia och 

internationellt sett, till stor del präglad av den brottsliga verksamhet 

den bidrar till och verkar genom. FARC betraktas som 

terrorister och den ideologiska kampen försvinner allt som 

oftast bort i nyhetsrapporteringarna. Här har Gary Leech 

undersökt FARC:s ursprung, organisationens mål och inneboende 

struktur. Författaren har själv direkta vittnesmål från 

att själv ha varit fången hos FARC och vittnar inte bara om 

dess nationella och regionala genomslagskraft, utan även dess 

globala. Verket ingår i förlaget Zeds Rebelsserie. 

David Levering Lewis, Michael H. Nash & Daniel J. Leab (eds.), 

Red activists and black freedom: James and Esther Jackson 

and the long civil rights revolution. London 2009. 113 s. 

Den amerikanska medborgarrättsrörelsen har många gånger 

ensidigt kommit att förknippas med 40- och 50-talens USA. 

Medborgarrättsrörelsen var däremot inte en samlad organisation, 

utan ett samlingsbegrepp och en kamp om medborger- 


BOKTIPS 

liga rättigheter som hade pågått under en längre tid och med 

flera olika aktörer. Syftet med denna bok är att flytta fokus till 

det bortglömda samröret mellan medborgarrättsrörelsen och 

vänsterrörelserna och fackföreningarna och den aktivitet som 

tog plats under specifikt 1930-talet. James och Esther Jackson 

ses i den belysningen som två förgrundsgestalter. Värt att 

nämna är att James Jackson senare kom, genom Gunnar Myrdal, 

att bli knuten till projektet An American Dilemma. 

Karl Lindqvist, Livet längs Linjen: minnen och människoöden 

längs Malmbanan 1930–1970. Umeå 2010. 336 s. 

Rikt illustrerad beskrivs en rad människoöden kopplade till 

anläggandet av järnvägen mellan Kiruna och Riksgränsen. 

Kring järnvägen kom stationshus och banvaktsstugor att byggas 

och små samhällen etablerades. Det var framför allt en 

manlig värld som yrkesmässigt knöts till järnvägsbyggandet. 

En rad yrkeskategorier som rörde underhåll av järnvägen, de 

så kallade banvakterna, kom sedermera att försvinna i samma 

takt som de maskinella arbetsmetoderna infördes. Kvinnornas 

och barnens livvid Linjen är däremot inte bortglömt utan 

finns representerade i verket. Lindqvist berättar en historia om 

glesbygd och järnvägsarbetare, men ger även en beskrivning 

av Linjen som lever sitt eget liv. Efter etableringen och nybyggandet 

behövdes inte längre arbetskraften, så Linjen kom så 

småningom att avfolkas. 

Samhällsekonomiskt har den haft en stor betydelse inte 

bara för regionen utan för Sverige och är i Lindqvists mening 

återigen på väg att blomstra. 

Domenico Losurdo, Liberalism: a counter history. London 2011. 

375 s. 

Domenico Losurdo, professor i filosofi vid universitetet i 

Urbino, Italien, argumenterar i detta verk för att liberalism som 

filosofi och ideologi, historiskt sett sammankopplats med idéströmningar 

såsom rasism, snobberi, slaveri, kolonialism och 

folkmord. En liberalism som inte lever upp till de egna idealen. 

Genom att studera liberalismens historia och dess framstående 

filosofer och tänkare från 1700-talet till 1900-talet 

påvisar Losurdo hur de dominanta idéströmningarna motsäger 

sig själva samt hur de mer radikala strömningarna undertryckts. 

Namn som Locke, Burke, Tocqueville, Constant, Bentham 

och Sieyès avhandlas, tillika deras koppling till liberalismen 

som idéströmning. 

Losurdo lägger fram en rad exempel på hur liberalismen 

kommit att brukas i direkt motsatsförhållande till de ursprungliga 

tankegångarna. Bland annat med hur liberalismen 

som en krigsideologi genomströmmar Västvärldens många 

gånger selektiva ingripanden i (krigs-)områden runt om i världen. 

Frågan om »lika rättigheter» kan enligt Losurdo inte översättas 

direkt till den »fria världens» rätt att ingripa i andra delar 


av världen. Först under senare tid, visar Losurdo, har liberalismen 

anammat de demokratiska och mänskliga rättigheter, 

idéer som ansetts varit förenat med liberalismen från början 

men exkluderats och därigenom förvanskat liberalismens 

grundprinciper. 

Ruth Milkman, L.A. story: immigrant workers and the future of 

the U.S. Labor Movement. New York 2006. 244 s. 

De sista hundra åren av amerikansk arbetarrörelse har inneburit 

en stadig minskning av medlemsantal och inflytande i 

arbetsrättsliga frågor. Los Angeles är USA:s andra största stad 

med en stor andel latinamerikanska arbetare. Få är fackligt 

anslutna, men desto fler arbetar under osäkra arbetsförhållanden. 

Ruth Milkman vill med sin bok visa att den allmänna 

trenden för arbetarrörelsen visst går att vända, genom att uppmärksamma 

just den stridbara latinamerikanska befolkningen 

i Los Angeles. I Milkmans ögon är Los Angeles en framtidsstad 

med stor potential och inte det arbetsrättsliga fiasko som 

den länge beskrivits som. 

Andy Merrifield, Magical Marxism. London 2011. 220 s. 

Begrepp, tankar, teorier – allt 

tenderar att fossiliseras. Begreppen, 

tankarna, teorierna 

behöver allt som oftast laddas 

med mening, eller återfå sin 

mening, återta sitt liv, sin 

styrka och sin kraft. Naturligtvis 

gäller detta även för 

det som brukar gå under 

benämningen »marxism» och 

marxismen har en lång historia 

(lika lång som begreppet 

självt) av revisioner och perceptuella 

berg- och dalbanekurvor. 

Andy Merrifield, som 

skrivit intressanta böcker om bland andra Guy Debord och 

Henri Lefebvre, har nu skrivit en bok om »magisk marxism» 

med en undertitel som ger en form av positionsbestämning: 

Subversive politics and the imagination. Fantasi och subversion. 

Upproret handlar inte enbart om platsen för arbetet utan 

om livet i sin helhet – »of work life and daily life, of filling it 

with joy and magic, with play and collective struggle, with 

dream and imagination, with a poetry of the future.» (23) I sin 

bok tar han hjälp av bland andra Debord, Walter Benjamin, 

Sartre, Ernst Bloch, Osynliga kommittén, John Berger, zapatisterna 

och Gabriel Garcia Marquez i ett försök att diskutera 

och lägga en grund för en sådan politik. Boken ingår i serien 

Marxism and Culture.

Constantine Pleshakov, There is no freedom without bread!: 

1989 and the civil war that brought down communism. New 

York 2010. 289 s. 

En ung rysk historiker beskriver kommunismens fall i Östoch 

Centraleuropa som inleddes hösten 1989 med att gränsen 

mellan Ungern och Österrike plötsligt öppnades, varvid en 

dammlucka släppte lös en människoflod som för evigt förändrade 

historien. Författaren hävdar att det utbredda missnöjet 

bland vanliga människor i till exempel Sovjetunionen, 

om så vardagliga saker som mat för dagen, blev en tickande 

bomb som tillslut sprängde Warszawa-pakten inifrån. 

Elena Poniatowska, Las soldaderas – women of the Mexican 

revolution. El Paso 2006. 93 s. 

Elena Poniatowska är en av Mexicos mest framstående journalister 

och författare och har i flera verk ägnat sig åt bland 

annat kvinnors och de fattigas villkor. I det här verket lyfter 

hon med hjälp av otaliga fotografier fram de kvinnliga soldaterna 

under den mexikanska revolutionen 1910–1920. Dessa 

kvinnor kom många gånger att värderas sämre än hästar, ändå 

var det dessa kvinnor som enligt Poniatowska möjliggjorde 

revolutionen. 

Poniatowska berättar både om de allra mest utsatta kvinnorna, 

som våldtagna eller bortförda, tvingades att bli soldaderas, 

men även om de kvinnor som utklädda till män frivilligt 

valde soldatlivet. 

Sheila Rowbotham, Dreamers of a new day: women who 

invented the twentieth century. London 2010. 311 s. 

Den kända brittiska kvinnohistorikern skriver om kvinnorörelsens 

första stora period, 1880–1914, med namn som Eleanor 

Marx, Mary Beard, Stella Browne, Helena Born, Ada Nield 

Chew och Charlotte Perkins Gilman. Hon ger ett feministiskt 

historiskt perspektiv på ämnen som barnbegränsning, sex och 

kärlek, hem och familj, konsumtion, fattigdom och klass, 

utbildning och äktenskap. 

Ulf Stahre, Reclaim the streets: om gatufester, vägmotstånd 

och rätten till staden. Stockholm 2010. 232 s. 

2003 gick Reclaim the city av stapeln i Stockholm, en svensk 

avknoppning av den brittiska Reclaim the street-rörelsen. Ulf 

Stahre lyfter fram det faktum att den svenska gatufesten var 

en del av en internationell rörelse och rymde en stark socioekologisk 

kritik. De politiska budskapen glömdes däremot 

bort i det allmänna tumultet som kom att handla om helt 

andra frågor. Denna bok är nummer fyra i en serie böcker av 

Stahre som alla handlar om sociala och alternativa rörelser i 

ett globalt perspektiv. Tidigare har han även gett ut Den alternativa 

staden (1999), Den gröna staden (2004) och Den globala staden 

(2007). 

Fia Sundevall, Det sista manliga yrkesmonopolet – genus och 

militärt arbete i Sverige 1865–1989. Stockholm 2011. 265 s. 

Frågan om jämställdhet och medborgerliga skyldighetersåsom 

värnplikten undersöks avFia Sundevall i denna avhandling om 

det sista manliga yrkesmonopolet. Militärtjänstgöringen sätter 

frågan om jämställdhet på sin spets. Vi har i Sverige länge haft 

en värnpliktslag som hindrat kvinnor från att skaffa sig den 

utbildning som krävs för att arbeta på lika villkor med män 

inom det militära. Först undersena 80-talet fick kvinnorsamma 

rättigheter som männen att utöva militärt arbete. 

Moshik Temkin, The Sacco-Vanzetti Affair: America on trial. 

New Haven 2009. 316 s. 

En av historiens mest kända rättsfall, Sacco-Vanzetti-affären, 

ges här en ny internationell belysning av Moshik Temkin. De 

två italienska immigranterna, tillika anarkister, dömdes till 

döden för stöld och mord och kom att drastiskt förändra 

synen på USA. Den internationella genomslagskraften i den 

rättsröta som ledde fram till vad som kommit att bli känt som 

politiskt mord, hade aldrig tidigare sett sin like. Temkin diskuterar 

hur omvärldens intresse i fallet, inte bara kom sig av att 

männen framstod som oskyldiga och dömda framförallt för 

sina politiska tillhörigheter utan även som en reaktion på det 

globala företräde som USA hade uppnått efter första världskriget. 

Uppe till granskning och diskussion är därför hur och 

varför dessa män kom att dömas, det nationella och internationella 

spelet och hur USA:s roll till omvärlden kom att förändras 

i grunden. 

Éric Toussaint & Damien Millet, Debt, the IMF, and the World 

Bank: sixty questions, sixty answers. New York 2010. 361 s. 

60 frågor och 60 svar om hur den globala ekonomin fungerar 

tillsammans med en historisk kontext till fenomenet skuldkriser. 

Verket innehåller dessutom en bakgrundsbild till frågan 

om hur skulder är kopplade till ett lands utrikespolitik, krig, 

korruption och ekonomisk agenda. Tvärt emot vad som setts 

som allmänt accepterade sanningar om hur utvecklingsländerna 

ska klara sina ekonomier genom att efterhärma i-länderna, 

visarToussaint och Millet på hur utvecklingsländerna 

snarare systematiskt har utnyttjats och exploaterats genom 

bland annat ofördelaktiga handelsavtal. IMF och Världsbanken 

som ska fungera som stabilisatorer för den globala ekonomin, 

är lika medskyldiga till att hålla utvecklingsländerna 

skuldsatta. Toussaint och Millet förordar ett avskrivande av 

skulderna för utvecklingsländerna och ger flera olika argument 

för hur detta skulle kunna möjliggöras. 

The Verso book of dissent: from Spartacus to the shoe-thrower 

of Baghdad. [Preface by Tariq Ali] London 2010. 366 s. 

I alla tider har det funnits motståndsmän och kvinnor som 


BOKTIPS 

bekämpat politiskt och ideologiskt förtryck. Här skildras i 

korta artiklar sådana upprorsmän, från slaven Spartacus i Rom 

som organiserade ett stort uppror i imperiets huvudstad cirka 

150 efter Kristus och till den protesterande journalisten i Bagdad 

som kastade en sko på USA:s president Bush. Sedan 

boken skrevs har redan en ny historisk händelse inträffat: störtandet 

avTunisiens envåldshärskare Ben Ali. 

Per Anders Wiktorsson, Den utvidgade människan: om Eyvind 

Johnsons Krilontrilogi. Stockholm 2010. 400 s. 

Titeln anspelar på en mening i början av romantrilogin, där 

fastighetsmäklaren Johannes Krilon (namnet sägs vara en 

sammansättning av Kristus och Platon) beskrivs utan och 

innan i en tolv sidor lång inledning. Han promenerar på Mälarens 

is en kall decemberdag och författaren reflekterar: »Så är 

det med människorna: att en del utvidgar sig likt sprängande 

is när de fryser, och detta måste i högsta grad förvåna.» 

Eyvind Johnsons stora trilogi som utkom under andra 

världskriget har av tidigare forskning avfärdats som beredskapslitteratur, 

med tidsmarkörer som gör den oläslig idag. 

Här tas den upp till ny debatt och blir en självklar beledsagare 

till den snåriga romantrilogin, som beskriver en liten grupps 

(Grupp Krilon) envisa motstånd, när fastighetsmarknaden i 

Stockholm långsamt övertas av två skrupelfria entreprenörer, 

T. Jekau och G. Staph. 

Det är också en roman som närgånget kommenterar den 

svenska politiken under andra världskriget, antisemitismen, 

militarismen, kungahusfjäsket och så vidare. I centrum står 

Bildkällor Arbetarhistoria 2012:1 

1. ARAB Handelsnytt 4411 jämställdhet 

4. ARAB A-bild 4773_1237 

5. ARAB Handelsnytt 4411 LO medlemmarna. 

6. ARAB Handelsnytt 4411 LO kongress. 

7. ARAB Handelsnytt 4411 LO-förbund 

10–11. ARAB Hjärpe, Gösta 232 volym 4 

12.1. ARAB 7040 Stockholms kommunistiska arbetarkommun 

vol 6 

12.2. ARAB Affischsamling 

13. ARAB Hjärpe, Gösta 232 volym 4 

14.1. ARAB Hjärpe, Gösta 232 volym 4 





humanisten, den knubbigeJohannes Krilon, till fysionomin inte 

olik en trygg, bredaxlad och eftertänksam PerAlbin Hansson. 

Antonis Vradis & Dimitris Dalakoglou (eds.), Revolt and crisis 

in Greece: between a present yet to pass and a future still to 

come. Edinburgh 2011. 350 s. 

I tjugo delkapitel med författare från hela världen, undersöks 

vilka faktorer som möjliggjorde den grekiska revolten 2008. 

De stora frågorna är om man kan utröna något specifikt från 

revolten som skulle gälla även globalt? Hur och varför startar 

en revolt, och hur påverkar den sin omgivning och de som 

deltar i den? Antologin är ett samarbete mellan det anarkistiska 

kollektivet Occupied London och förlaget AK Press. 

Slavoj Zizek, Living in the end times. London 2010. 416 s. 

Vi lever i den yttersta av tider och de kapitalistiska drivkrafterna 

för världen mot undergång om inte radikala förändringar 

sker, hävdar den kände filosofen Slavoj Žižek. Påverkad 

av psykologen Lacan menar han att mänskligheten behöver gå 

i terapi för att bota sorgen och depressionen inför vad som 

förefaller vara omöjligt att förändra. Krisen kan då, både för 

oss som individer och för samhället i sin helhet, bli en början 

på något radikalt nytt. 

I ett brett spektrum analyserar han religiösa sekter, New 

Age-filosofi, populärkultur, det ständigt närvarande våldet, 

sexualiteten och pornografin, begrepp som demokrati, socialism 

och utopi och resonerar med filosofkollegor som Alain 

Badiou och TheodorAdorno. 

15.3. ARAB Eriksson, Per Mauritz volym 10 

18. ARAB Arbetarrörelsens flyktinghjälp 4246 serie D1 volym1 

20. ARAB Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund 2702 

serie A3 volym 11 

21. ARAB Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund 2702 

serie A3 volym 11 

24. ARAB Fotosamling 3331_2815 

26. ARAB Lantarbetaren 5312_17367 

29. Bokomslag 

30. ARAB Arbetarnas bildningsförbund [ABF] 2831_34195 

31. Bokomslag 

32. ARAB Personbilder 3039_10139 

52. Privat samling

BIBLIOGRAFI 

Något om bibliotekets nyförvärv år 2011 

först några korta ord om 2012. Sedan början av detta år ärARAB:s 

bibliotek stängt för förberedelser inför den planerade flytten. Det inre 

arbetet fortsätter således. Vi kommer precis som vanligt att fortsätta 

införskaffa litteratur, katalogisera den och skriva lästips. Även om du inte 

kan låna under denna tid, kan du hålla dig uppdaterad med nyförvärven 

via bibliotekskatalogen Kata samt institutionens webbplats. 

under 2011 katalogiserade bibliotekets personal 1244 skrifter i Libris, 

Sveriges nationella bibliotekskatalog, och vad gäller 703 av dessa var vi 

det bibliotek som innehade den skriften först. 489 av dessa 1244 skrifter 

stårvi som ensamma ägare till i Libris och för 171 stycken finns det endast 

ytterligare en ägare. 

Huvuddelen av de katalogiserade skrifterna var skrivna på svenska 

(595) och engelska (422), men även språk som tyska (130) och franska (41) 

var någorlunda rikt representerade. De dominerande större ämnesgrupperna 

utgjordes av Samhälls- och rättsvetenskap (506), Historia 

(247), Ekonomi och näringsväsen (113), Skönlitteratur (69) samt Filosofi, 

psykologi (32). De mest representerade författarna utgjordes av Walter 

Benjamin (12), Karl Marx (9), Adorno (8) och Stig Sjödin (7). 

Den äldsta katalogiserade skriften var ett protokoll från den korporativa 

rörelsen i Storbritannien, ett protokoll som ingår i en samling som 

omfattar detta första protokoll (London 1869) till och med protokollet 

från rörelsens 71:a kongress (Margate 1939). 

I listan nedan har en stor del av det tryck som nämnts ovan sorterats 

bort, så även allt organisationstryck (244 skrifter). Det som finns med är 

framförallt skrifter som köpts in till institutionen under året, dock minus 

skönlitteraturen. Under året inköptes 425 skrifter. Av dessa var 258 på 

engelska, 97 på svenska, 63 på tyska och 8 på franska. 

Titlarna i listan är till stor del ordnade enligt världsdel, alternativt 

kategorin globala och transnationella perspektiv. Omkring en tredjedel 

av titlarna kategoriseras under teori, filosofi och idéhistoria. Trots att flera 

titlar hade kunnat placeras in under minst två kategorier, förekommer 

de här endast på ett ställe. 

AFRIKA 

Björklund, Per, Arvet efter Mubarak: Egyptens 

kamp för frihet [förord av Mattias Gardell]. 

Stockholm: Verbal, 2011. 344 s. 

Björklund, Per, Gardell, Mattias, Hammargren, 

Bitte & Hjärpe, Jan (red.), Revolution i 

Egypten: en gnista kan tända en präriebrand. 

Stockholm: Leopard, 2011. 143 s. 

(Leopard politik) 

Edgren-Schori, Maud & Schori, Pierre, 

Elfenbenskusten: en utmaning för FN och 

Afrika. Stockholm: Leopard, 2011. 135 s. 

Harris, Peter, I terrorns tid: rättegången 

som skakade apartheid [översättning: Hans 

O. Sjöström]. Stockholm: Leopard, 2011. 

349 s. 

Poku, Nana & Mdee, Anna. Politics in Africa: 

a new introduction. London: Zed, 2011. 

150 p. 

Schler, Lynn, Bethlehem, Louise & Sabar, 

Galia (Eds.), Rethinking labour in Africa, past 

and present. London: Routledge, 2011. 149 

p. (Routledge studies in development economics) 

Trade unions in West Africa: historical 

and contemporary perspectives. Phelan, 

Craig (ed). Bern; New York: Peter Lang, 2011. 

282 p. (Trade unions past, present and 

future; v. 7) 

ASIEN 

Barraclough, Ruth & Faison, Elyssa (eds.) 

Gender and labour in Korea and Japan: 

sexing class. London; New York: Routledge, 

2009. 152 p. (ASAA women in Asia series.) 

Benton, Gregor (ed.), Mao Zedong and the 

Chinese Revolution. 1, Policies and strategies: 

1919–49. London [u.a.]: Routledge, 

2008. 416 p. (Routledge library of modern 

China) 


Chinese Revolution. 2, Policies and strategies: 

1949–76. London [u.a.]: Routledge, 

2008. 442 p. (Routledge library of modern 

China) 


Chinese Revolution. 3, Marxism, politics and 

culture. London [u.a.]: Routledge, 2008. 449 

p. (Routledge library of modern China) 


Chinese Revolution. 4, View, sketches and 

assessments. London [u.a.]: Routledge, 

2008. 541 s. (Routledge library of modern 

China) 

Eklund, Klas, Kina: den nygamla supermakten. 

Stockholm: SNS förlag, 2011. 272 s. 

Heravi, Mehdi, Marksism, Hizb-i Tudah va 

guruhha-yi chap dar Iran. Bethesda, Maryland: 

Ibex Publishers, 2011. 420 p. 

Hung, Chang-tai, Mao's new world: political 

culture in the early People's Republic. 


BIBLIOGRAFI 

Ithaca, N.Y.: Cornell University Press, 2011. 

352 p. 

Karl, Rebecca E., Mao Zedong and China 

in the twentieth-century world: a concise history. 

Durham, [N.C.]; London: Duke University 

Press, 2010. 200 p. 

Kaur, Amarjit, Wage labour in Southeast 

Asia since 1840: globalisation, the international 

division of labour, and labour transformations. 

Houndmills, Basingstoke, Hampshire; 

New York: Palgrave Macmillan, 2004. 

286 p. (Modern economic history of Southeast 

Asia (Palgrave Macmillan)) 

Lane, Max, Catastrophe in Indonesia. London: 

Seagull, 2010. 86 p. (What was communism? 

7) 

Myrdal, Jan, Röd stjärna över Indien: intryck 

och reflektioner när jordens fördömda 

reser sig. Stockholm: Leopard Förlag, 2011. 

157 s. 

Napoleoni, Loretta, Made in China: den 

nya ekonomiska supermakten. [översättning 

av Margareta Zetterström] Stockholm: Leopard, 

2011. 308 s. 

Ocalan, Abdullah, Prison writings: the PKK 

and the Kurdish question in the 21st century. 

[translated and edited by Klaus Happel; preliminary 

notes by Cemil Bayik] International 

Initiative ed. London: Transmedia Publishing 

Ltd, 2011. 180 p. 

Ramnath, Maia, Haj to Utopia: how the 

Ghadar movement charted global radicalism 

and attempted to overthrow the British empire. 

University of California Press: Berkeley, 

2011. 327 p. (The California world history 

library; no. 19) 

Roy, Arundhati, Walking with the comrades. 

New York: Penguin Books, 2012. 220 p. 

Schaeffer, Robert K., Red Inc: dictatorship 

and the development of capitalism in China, 

1949 to the present. Boulder, Colo.; London: 

Paradigm, 2011. 241 p. 

Seabrook, Jeremy & Siddiqui, Imran 

Ahmed, People without history: India's Muslim 

ghettoes. London: Pluto, 2011. 257 p. 

Sullivan, Lawrence R., Historical Dictionary 

of the Chinese Communist Party. Lanham: 

Scarecrow Press, 2012. 361 p. (Historical dictionaries 

of religions, philosophies, and movements) 

Thapa, Deepak & Sijapati, Bandita (eds.), 

A kingdom under siege: Nepal's Maoist insurgency, 

1996 to 2004. Updated ed. London: 

Zed, 2004. 275 p. 

The left in Iran, 1941–1957 [edition editor: 

Cosroe Chaqueri]. Pontypool: The Merlin 

Press Ltd, 2011. 520 p. (Revolutionary History; 

10:3) 

Toward contemporary co-operative studies: 

perspectives from Japan's consumer coops 

. ed. by Consumer Co-operative Institute 

of Japan. Tokyo: Consumer Co-operative Inst. 


of Japan, 2009, 274 p. 

Xu, Guoqi, Strangers on the Western Front: 

Chinese workers in the Great War. Cambridge, 

Mass.: Harvard University Press, 2011. 

336 p. 

Yimsut, Ronnie, Facing the Khmer Rouge: 

a Cambodian journey. [foreword by David 

Chandler; conclusion by Daniel Savin]. New 

Brunswick, N.J.: Rutgers University Press, 

2011. 239 p. (Genocide, political violence, 

human rights series) 

AUSTRALIEN OCH OCEANIEN 

Davidson, Jared, Remains to be seen: tracing 

Joe Hill's ashes in New Zealand. Wellington, 

N.Z.: Rebel Press, 2011. 95 p. 

EUROPA (INKLUSIVE F D SOVJETUNIONEN) 

100 år: Socialdemokraterna i Jämtlands 

län 1911-2011. Östersund: Jämtlands läns socialdemokratiska 

partidistrikt, 2011 Östersund: 

Daus tryckeri. 108 s. 

100 år: socialdemokraterna i Rimbo, 1911– 

2011. Rimbo: Socialdemokraterna, 2011. 23 s. 

Abadan-Unat, Nermin, Turks in Europe: 

from guestworker to transnational citizen. 

[translated by Caterine Campion; with a foreword 

by Stephen Castles]. Oxford: Berghahn, 

2011. 286 p. 

Almgren, Birgitta, Inte bara spioner: Stasiinfiltration 

i Sverige under kalla kriget. [med 

bidrag av Helmut Müller-Enbergs]. Stockholm: 

Carlsson, 2011. 288 s. 

Andersen, Astri (red.), Barnen och välfärdspolitiken: 

nordiska barndomar 1900 

–2000. Stockholm: Dialogos: Institutet för 

framtidsstudier, 2011. 459 s. (Serie framtider) 

Andersson, Hans E., Överstatlig flyktingpolitik: 

staters samarbete inom suveränitetskänsliga 

områden. Umeå: Boréa, 2008. 

238 s. 

Angelika Ebbinghaus (Hg.), Die 68er: 

Schlüsseltexte der globalen Revolte; [unter 

Mitarbeit von Max Henninger]. Wien: Promedia, 

2008. 223 p. (Edition linke Klassiker) 

Antifascistas: British and Irish volunteers 

in the Spanish Civil War in words and pictures 

[written, comp. and ed. by] Richard Baxell, 

Angela Jackson, Jim Jump. London: Lawrence 

& Wishart; in assoc. with International 

Brigade Memorial Trust, 2010. 123 p. 

Appelius, Stefan (Hg.), Der Teufel hole Hitler: 

Briefe der sozialdemokratischen Emigration. 

Essen: Klartext, 2003. 406 p. 

Applebaum, Anne, Gulag voices: an anthology. 

New Haven: Yale University Press, 2011. 

195 p. (Annals of Communism.) 

Aubenas, Florence, Kajen i Ouistreham. 

[översättning: Anna Säflund-Orstadius] 

Stockholm: Grate, 2011. 235 s. 

Aust, Stefan, Baader-Meinhof: the inside 

story of the R.A.F. [translated by Anthea 

Bell]. Oxford; New York: Oxford University 

Press, 2009. 457 p. 

Backes, Uwe & Moreau, Patrick, Communist 

and post-communist parties in Europe. 

Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 2008. 

660 p. (Schriften des Hannah-Arendt-Instituts 

für Totalitarismusforschung; Bd. 36) 

Backius, Stefan, Arbetare på scen: amatörteater 

som politiskt verktyg. Örebro: Örebro 

universitet, 2011. 275 s. (Örebro studies in 

history; 11) 

Balestrini, Nanni, The unseen; [translated 

by Liz Heron; with a foreword by Antonio 

Negri]. London: Verso, 2011. 242 p. 

Barlow, Keith, The labour movement in 

Britain from Thatcher to Blair. [with a foreword 

by Jim Mortimer]. Berlin: Lang, 2008. 

304 p. 

Barnes, Steven Anthony, Death and redemption: 

the Gulag and the shaping of Soviet 

society. Princeton: Princeton University 

Press, 2011. 352 p. 

Berg, Jan O., På spaning efter en svensk 

modell: idéer och vägval i arbetsgivarpolitiken 

1897–1909. Enebyberg: Jan O. Berg samt 

Berg Bild Rum & Färg Förlag, 2011. 468 s. 

Diss. Stockholm: Stockholms universitet, 

2011 

Berggren, Henrik, Olof Palme: vor uns liegen 

wunderbare Tage; [Aus dem Schwedischen 

von Paul Berf und Susanne Dahmann]. 

München: btb, 2011. 718 s. 

Bergman, Johan, Kulturfolk eller folkkultur?: 

1968, kulturarbetarna och demokratin. 

Umeå: Boréa, 2010. 360 s. Diss. Stockholm: 

Stockholms universitet, 2010 

Bevir, Mark, The making of British socialism. 

Princeton, N.J.; Oxford: Princeton University 

Press, 2011. 350 p. 

Bloom, Clive, Violent London: 2000 years 

of riots, rebels and revolts. 2nd ed. Basingstoke: 

Palgrave Macmillan, 2010. 577 p. 

Borg, Alexandra, En vildmark av sten: 

Stockholm i litteraturen 1897-1916. Stockholm: 

Stockholmia, 2011, Värnamo: Fälth & 

Hässler. 372 s. (Monografier utgivna av 

Stockholms stad; 214) Diss. Uppsala: Uppsala 

universitet, 2011 

Boulouque, Sylvain & Liaigre, Franck, Les 

listes noires du PCFS. Paris: Calmann-Lévy, 

2008. 260 p. 

Brink Pinto, Andrés & Olofsson, Magnus 

(red.), Det stora elefantupploppet och andra 

berättelser från det bråkiga 1800-talets Sverige. 

Lund: Pluribus, 2011. 139 s. 

Butzlaff, Felix, Micus, Matthias & Walter, 

Franz (Hrsg.), Genossen in Der Krise?: Europas 

Sozialdemokratie Auf Dem Prüfstand. 

Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 2011. 

302 p. 

Carlsson Wetterberg, Christina, »... bara 

ett öfverskott af lif»: en biografi om Frida

Stéenhoff (1865–1945). Stockholm: Atlantis, 

2010. 368 s. 

Carlstoft Bramell, Anna-Karin (red.), I sanningens 

och fantasins namn: talaren Vilhelm 

Moberg. Stockholm: Carlsson, 2011. 224 s. 

(Vilhelm Moberg-sällskapets skriftserie, 23) 

Carr, Gordon, The Angry Brigade: a history 

of Britain's first urban guerilla group. [Expanded 

ed.]. Oakland, Calif.: PM, 2010. 259 p. 

Cook, Chris, The Routledge guide to European 

political archives: sources since 1945. 

London: Routledge, 2011. 

Corthorn, Paul & Davis, Jonathan (eds.), 

The British Labour Party and the wider world: 

domestic politics, internationalism and foreign 

policy. London: Tauris academic studies, 

2008. 1 vol. 278 p. (International library of 

political studies; 20) 

Creagh, Lucy, Kåberg, Helena & Miller Lane, 

Barbara (eds), Modern Swedish design: three 

founding textsby Uno Åhrén, Gunnar Asplund, 

Wolter Gahn, Ellen Key, Sven Markelius, Gregor 

Paulsson and Eskil Sundahl. New York: 

Museum of Modern Art, 2008. 351 p. 

Cronin, James, Ross, George & Shoch, James, 

What's left of the left: democrats and 

social democrats in challenging times. Durham, 

[N.C.]; London: Duke University Press, 

2011. 413 p. 

Davis, Mary (ed.), Class and gender in British 

labour history: renewing the debate (or 

starting it?). Pontypool: Merlin, 2011. 221 p. 

De Geer, Hans, Statens spel: Penninglotteriet, 

Tipstjänst, Svenska Spel. Stockholm: 

Bokförlaget Atlantis, 2011. 568 s. 

Dobson, Miriam, Khrushchev's cold summer: 

Gulag returnees, crime, and the fate of 

reform after Stalin. Ithaca: Cornell University 

Press, 2009. 264 p. 

Engström, Mats, Anna Lindh och det nya 

Europa. Stockholm: Premiss, 2011. 316 s. 

Erlander, Tage, Dagböcker, 1961–1962, utgivna 

av Sven Erlander. Gidlunds förlag, 2011. 

380 s. 

Faulenbach, Bernd & Adler, Gunther 

(Hrsg.), Das sozialdemokratische Projekt im 

Wandel: zur Frage der Identität der SPD. Essen: 

Klartext, 2008. 100 p. 

Feeney, Brian, O'Brien pocket history of 

the troubles. Dublin: O'Brien Press, 2004. 

144 p. 

Fichter, Tilman & Lönnendonker, Siegward, 

Dutschkes Deutschland: Der Sozialistische 

Deutsche Studentenbund, die nationale Frage 

und die DDR-Kritik von links; eine deutschlandpolitische 

Streitschrift mit Dokumenten 

von Michael Mauke bis Rudi Dutschke. 

[Mit einem Vorwort aus östlicher Sicht von 

Rolf Schneider und einem Vorw. aus westlicher 

Sicht von Christian Semler] Essen: Klartext, 

2011. 317 p. 

Filtzer, Donald A., The hazards of urban life 

in late Stalinist Russia: health, hygiene, and 

living standards, 1943–1953. New York: Cambridge 

University Press, 2010. 379 p. 

Från Alma till Ulla: Stockholms Allmänna 

Kvinnoklubb de första 50 åren 1892–1942. 

Stockholm, 2011. 85 s. 

För Spanien 1936–2011: till 75-årsminnet 

av den antifascistiska solidariteten med Spaniens 

folk [Utgiven av Arbetarrörelsens kulturhistoriska 

sällskap (AKS), Arbetarrörelsens arkiv 

och bibliotek, Svenska Spanienfrivilligas 

vänner]. Stockholm: AKS, 2011. 48 s. 

Gajewska, Katarzyna, Transnational labour 

solidarity: mechanisms of commitment to 

cooperation within the European trade union 

movement. London; New York: Routledge, 

2009. 230 p. (Routledge advances in European 

politics; 56) 

Gavanas, Anna & Darin Mattsson, Alexander, 

Bland Rolexklockor och smutsiga trosor 

[Elektronisk resurs]: om skattereduktion och 

segmentering på den svenska hushållstjänstemarknaden. 

Stockholm: Institutet för Framtidsstudier, 

2011. 52 s. (Arbetsrapport Institutet 

för Framtidsstudier, 2011:9) 

Gavanas, Anna, Who cleans the welfare 

state?: migration, informalization, social exclusion 

and domestic services in Stockholm. 

Stockholm: Institute for Futures Studies, 

2010. 94 p. (Research report Institute for 

Futures Studies; 2010:3) 

Gehler, Michael, Kaiser, Wolfram & Leucht, 

Brigitte (Hrsg.), Netzwerke im europäischen 

Mehrebenensystem: von 1945 bis zur Gegenwart. 

Wien: Böhlau Verlag, 2009. 282 p. (Historische 

Forschungen Vienna, Austria 6.) 

Gerner, Kristian, Ryssland: en europeisk 

civilisationshistoria. Lund: Historiska Media, 

2011. 348 s. 

Gheith, Jehanne M. &, Jolluck, Katherine R. 

Gulag voices: oral histories of Soviet incarceration 

and exile. New York, NY: Palgrave Macmillan, 

2010. 256 p. (Palgrave studies in oral 

history) 

Glaeser, Andreas, Political epistemics: the 

secret police, the opposition, and the end of 

East German socialism. Chicago: University of 

Chicago Press, 2011. 606 p. (Chicago studies 

in practices of meaning.) 

Goddeeris, Idesbald (ed.), Solidarity with 

solidarity: Western European trade unions 

and the Polish crisis, 1980–1982. Lanham, 

Md.: Lexington Books, 2010. 307 p. (Harvard 

Cold War studies book series.) 

Grebing, Helga (Hg.), Die deutsche Revolution 

1918/19; Berlin: Vorwärts-Buch, 2008. 

355 s. (Geschichte) 

Greider, Göran, Ingen kommer undan Olof 

Palme. Stockholm: Ordfront, 2011. 238 s. 

Grubacic, Andrej, Don't mourn, Balkanize!: 

essays after Yugoslaviaby [foreword by Roxanne 

Dunbar-Ortiz]. Oakland, Calif.: PM Press, 

2010. 269 p. 

Gyllenhaal, Lars, Tyskar och allierade i Sverige: 

svensk krigshistoria i nytt ljus. Stockholm: 

Fischer & Co, 2011. 216 s. 

Haenisch, Konrad, Die Deutsche Sozialdemokratie 

in und nach dem Weltkriegevon. 4 

Aufl. [Whitefish]: Kessinger, 2010. 158 s. 

(Kriegspolitische Einzelschriften; 6/7) Faksimil 

av: Berlin: Schwetschke, 1919 

Halfin, Igal, Red autobiographies: initiating 

the Bolshevik self. Seattle: Herbert J. Ellison 

Center for Russian, East European, and Central 

Asian Studies, University of Washington: 

Distributed by University of Washington Press, 

2010. 197 p. (Donald W. Treadgold studies on 

Russia, East Europe, and Central Asia) 

Hall, Lesley A., The life and times of Stella 

Browne: feminist and free spirit. London; 

New York: I. B. Tauris, 2011. 292 p. 

Hamilton, Scott, The crisis of theory: E.P. 

Thompson, the new left and post-war British 

politics. Manchester: Manchester University 

Press, 2011. 293 p. 

Hansson, Gunnar, Om samhällets omvandling: 

Wigforss och pragmatismens politiska 

filosofi. Lund: Arkiv förlag, 2011. 287 s. 

Harker, David, Tressell: the real story of 

the ragged trousered philanthropists. London; 

New York: Zed Books, 2003. 282 p. 

Harmer, Harry, Friedrich Ebert: Germany. 

London: Haus Pub, 2008. 201 s. 

Haslam, Jonathan, Russia's Cold War: from 

the October Revolution to the fall of the 

wall. New Haven: Yale University Press, 2011. 

523 p. 

Healey, Dan, Bolshevik sexual forensics: 

diagnosing disorder in the clinic and courtroom, 

1917–1939. DeKalb: Northern Illinois 


Hedeler, Wladislaw & Kinner , Klaus, »Die 

Wache ist müde»: neue Sichten auf die russische 

Revolution 1917 und ihre Wirkungen. 

Berlin: Dietz, 2008. 415 p. (Geschichte des 

Kommunismus und Linkssozialismus; Bd. 6.) 

Hedeler, Wladislaw & Meinhard, Stark, 

Das Grab in der Steppe: Leben im Gulag: die 

Geschichte eines sowjetischen »Besserungslagers» 

1930–1959. Paderborn: Schöningh, 

2008. 463 p. 

Hedeler, Wladislaw & Vatlin, Alexander 

(Hg.), Die Weltpartei aus Moskau: der Gründungskongress 

der Kommunistischen Internationale 

1919: Protokoll und neue Dokumente. 

Berlin: Akademie Verlag, 2008. 440 p. 

Hedeler, Wladislaw, Die Ökonomik des Terrors: 

zur Organisationsgeschichte des Gulag 

1939 bis 1960. Hannover: Offizin, 2010. 333 p. 

Hedeler, Wladislaw, Helas, Horst & Wulff, 

Dietmar, Stalins Erbe: der Stalinismus und 

die deutsche Arbeiterbewegung. Berlin: Brandenburgisches 

Verlagshaus, 1990. 63 p. 

Hedvall, Barbro, Vår rättmät iga plats: om 


BIBLIOGRAFI 

kvinnornas kamp för rösträtt. Stockholm: 

Bonnier fakta, 2011. 191 s. 

Heffermehl, Fredrik S., Nobels fredspris: visionen 

som försvann; [översättning från engelska 

av Stefan Lindgren]. Stockholm: Leopard, 

2011. 336 s. 

Henriksson, Lars, Slutkört. Stockholm: 

Ordfront, 2011. 270 s. 

Hoffmann, David L., Cultivating the masses: 

modern state practices and soviet socialism, 

1914–1939. Ithaca: Cornell University 

Press, 2011. 344 p. 

Holgersson, Ulrika, Klass: feministiska och 

kulturanalytiska perspektiv. Lund: Studentlitteratur 

AB, 2011. 215 s. 

Holmström, Mikael, Den dolda alliansen: 

Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: 

Atlantis, 2011. 655 s. (Försvaret och 

det kalla kriget (FOKK), 28) 

Holze, Rainer, Leske, Birgit, Metschies & 

Kurt Festschrift (Hrsg): 20 Jahre Förderkreis 

Archive und Bibliotheken zur Geschichte der 

Arbeiterbewegung 1991–2011. Berlin: Förderkreis, 

2011. 48 p. 

Howell, David , Kirby, Dianne & Morgan, 

Kevin John Saville, commitment and history: 

Themes from the life and work of a socialist 

historian. London: Lawrence & Wishart, 2011. 

224 p. (Socialist history occasional papers 

series; 27.) 

Isaksson, Christer (red.), Kommunaliseringen 

av skolan: vem vann – egentligen? 

Stockholm: Ekerlid, 2011. 220 s. 

Jakomeit, Uwe Jünke, Christoph, Zolper, 

Andreas. (Hrsg.) Begegnungen mit Leo Kofler: 

ein Lesebuch Köln: PapyRossa, 2011. 207 p. 

James, Robert, Popular culture and working-class 

taste in Britain, 1930–39: a round 

of cheap diversions? Manchester: Manchester 

University Press, 2010. 268 p. (Studies in popular 

culture.) 

Jansson, Birgitta, Inequality, poverty and 

income mobility: studies based on micro 

data for the city of Göteborg, Sweden, 1925 

–2003. Göteborg: Department of Economic 

History, School of Business, Economics and 

Law, University of Gothenburg, 2011. 127 p. 

(Gothenburg studies in economic history; 5) 

Diss. Göteborgs universitet, 2011 

Johnston, Timothy, Being Soviet: identity, 

rumour, and everyday life under Stalin 1939 

–1953. Oxford: Oxford University Press, 2011. 

240 p. (Oxford historical monographs.) 

Jones, Owen, Chavs: the demonization 

of the working class. London: Verso, 2011. 

298 p. 

Jonsson, Bibi, Nilsson, Magnus, Sjöberg, 

Birthe & Vulovic, Jimmy (red), Från Nexø till 

Alakoski: aspekter på nordisk arbetarlitteratur. 

Lund: Litteraturvetenskap, Språk och litteraturcentrum, 

Lunds universitet, 2011. 234 s. 

Jorn, Asger, Fin de Copenhague; conseiller 


technique pour le détournement, G.-E. Debord. 

Paris: Allia, 2001. 1 v. (non-pag.); (Contributions 

à l'histoire de l'internationale situationniste 

et son temps; 3.) 

Josefson, Eva-Karin, Röster, tystnad, ekon: 

om kulturutbytet mellan Belgien, Frankrike 

och Skandinavien kring sekelskiftet 1900. 

Möklinta: Gidlund, 2011. 243 s. 

Karlsson, Börje & Tenfält, Torbjörn Från 

almstrid till trängselskatt: de stora slagen om 

Stockholm. Stockholm: Kommittén för Stockholmsforskning 

Stockholmia, 2011. 215 s. 

Kinner, Klaus (Hrsg.), Die Linke – Erbe und 

Tradition. Teil 1, Kommunistische und sozialdemokratische 

Wurzelnhrsg. [mit einem Vorwort 

von Lothar Bisky] Berlin: Dietz, 2010. 

310 p. (Geschichte des Kommunismus und 

Linkssozialismus) 

Kinner, Klaus (Hrsg.), Linke zwischen den 

Orthodoxien: von Havemann bis Dutschke. 

Berlin: Karl Dietz, 2011. 219 p. (Texte (Rosa- 

Luxemburg-Stiftung); 71.) 

Knudsen, Knud, Dansk fagbevægelses historie 

frem til 1950: fra arbejdets perspektiv. 

Kobenhavn: SFAH, 2011. 736 s. (SFAHs skriftserie, 

nr. 51) 

Kocka, Jürgen (ed.), Work in a modern society: 

the German historical experience in 

comparative perspective. New York: Berghahn 

Books, 2010. 221 p. (New German historical 

perspectives; v. 3.) 

Kozlov, Vladimir A., Fitzpatrick, Sheila & 

Mironenko, Sergei V.; Sedition: everyday resistance 

in the Soviet Union under Khrushchev 

and Brezhnev edited [introduced by Sheila 

Fitzpatrick; translated by Olga Livshin; annotated 

by Andrew Janco]. New Haven: Yale University 

Press, 2011. 414 s. (Annals of communism) 

Krell, Christian, Sozialdemokratie und Europa: 

die Europapolitik von SPD, Labour 

Party und Parti Socialiste. [mit einem Vorwort 

von Erhard Eppler] Wiesbaden: VS Verlag für 

Sozialwissenschaften, 2009. 522 p. 

Kruse, Wolfgang, Ochs, Eva & Schlegelmilch, 

Arthur (Hrsg.), Soziale Bewegung und 

politische Emanzipation: Studien zur Geschichte 

der Arbeiterbewegung und des Sozialismus: 

zum 60. Geburtstag von Peter 

Brandt.. Bonn: Dietz, 2008. 544 p. (Reihe Politik- 

und Gesellschaftsgeschichte; Bd. 80.) 

Lagerberg, Hans, Per Meurling: en intellektuell 

vildhjärna. Stockholm: Ordfront, 2011. 

351 s. 

Landis, Erik C., Bandits and partisans: the 

Antonov movement in the Russian Civil War. 

Pittsburgh, PA: University of Pittsburgh Press, 

2008. 381 p. (Pitt series in russian and east 

european studies) 

Langkjaer, Jenny, Övervakning för rikets säkerhet: 

svensk säkerhetspolisiär övervakning 

av utländska personer och inhemsk politisk 

aktivitet, 1885-1922. Stockholm: Acta Universitetis 

Stockholmiensis, 2011. 258 s. (Stockholm 

studies in history, 93) 

Liedman, Sven-Eric, Hets!: en bok om skolan. 

Stockholm: Bonnier, 2011. 330 s. 

Lih, Lars T., Lenin. London: Reaktion 

Books, 2011. 235 p. 

Lindkvist, Carolina, Industriarbeterska och 

det uppväxande släktets vårdarinna: bilder 

av arbetarklasskvinnors lönearbete i Sverige 

1880–1914. Stockholm: Ekonomisk-historiska 

institutionen, Stockholms universitet, 2008. 

48 s. 

Lindkvist, Carolina, Kvinnlig majoritet, 

manlig makt: kvinnors villkor och strategier i 

fyra svenska fackförbund under perioder av 

strejk, uppror och ekonomisk kris 1900–1925. 

Stockholm: Ekonomisk-historiska institutionen, 

Stockholms universitet, 2011. 76 s. 

Lloris, Àngel Beneito & Myklebust, Jon 

Olav, Escandinavos en Alcoi: solidaridad internacional 

en tiempo de guerra. Alcoy: Zoe 

Imatge Arts, 2011. 197 p. 

Lubrich, Oliver (ed.), Travels in the Reich, 

1933–1945: foreign authors report from Germany. 

[translated by Kenneth Northcott, Sonia 

Wichmann, and Dean Krouk] Chicago, Ill.; 

London: University of Chicago Press, 2010. 

379 p. 

Lutz, Helma (ed.), Migration and domestic 

work: a European perspective on a global 

theme. Aldershot, England; Burlington, VT: 

Ashgate, 2008. 212 s. (Studies in migration 

and diaspora) 

McIlroy, John (ed.), Making history: organizations 

of labour historians in Britain since 

1960. Leeds: Maney Pub., 2010. 162 p. 

(Labour History Review; vol 75: suppl.) 

Modigh, Sofia, Folkrörelseregistret: din 

guide till ideella organisationer.. [s.l.]: [s.n.], 

2009. 307 s. 

Neumann, Matthias (ed.), The Communist 

Youth League and the transformation of the 

Soviet Union, 1917–1932 New York, NY: Routledge, 

2011. 289 p. (BASEES/Routledge series 

on Russian and East European studies) 

Newsinger, John, Imperiets skugga; [översättning 

av Henrik Celander]. Lund: Celander, 

2011. 327 s. 

Nilsson, Bo, Kiruna: staden som ideologi. 

Umeå: Borea, 2009. 229 s. (Etnologiska skrifter, 

50) 

Nilsson, Torbjörn (red.), Därför vann dom: 

berättelsen om ett ödesval. red. Stockholm: 

Weyler: Fokus, 2010. 344 s. 

Nyberg, Mikael, Det stora tågrånet. Stockholm: 

Karneval, 2011. 287 s. 

Olofsson, Magnus (red.), Konflikt och samförstånd: 

texter från arbetarhistorikermötet i 

Landskrona i maj 2009. Landskrona: Centrum 

för arbetarhistoria, 2011. 152 s. (Skrifter från 

Centrum för arbetarhistoria, 4)

Orsini, Alessandro, Anatomy of the Red Brigades: 

the religious mind-set of modern terrorists 

[translated from the Italian by Sarah J. 

Nodes]. Ithaca, N.Y.: Cornell University Press, 

2011. 317 p. 

Passmore, Leith, Ulrike Meinhof and the 

Red Army Faction: performing terrorism. New 

York: Palgrave Macmillan, 2011. 212 p. 

Paz, Abel, The story of the iron column: 

militant anarchism in the Spanish Civil War. 

Oakland, CA: AK Press, 2011. 278 p. 

Pearmain, Andrew, The politics of new labour: 

a gramscian analysis. [Utan ort] Lawrence 

& Wishart, 2011. 

Persson, Gudrun, Det sovjetiska arvet. 

Stockholm: SNS Förlag, 2011. 200 s. 

Purkiss, Richard, Democracy, trade unions 

and political violence in Spain: the Valencian 

anarchist movement, 1918–1936. Brighton; 

Portland: Sussex Academic Press, 2011. 304 

p. (Cañada Blanch/Sussex Academic studies 

on contemporary Spain.) 

Ringarp, Johanna, Professionens problematik: 

Lärarkårens kommunalisering och välfärdsstatens 

förvandling. Stockholm: Makadam 

förlag, 2011. 232 s. Diss. Lunds universitet, 

2011 

Rodríguez de la Torre, Fernando, Bibliografía 

de las Brigadas Internacionales y de la 

participación de extranjeros a favor de la República, 

(1936–1939). Albacete: Instituto de 

Estudios Albacetenses Don Juan Manuel, 

2006. 1281 p. + 1 CD-ROM Serie 0 - Corpus, 

documenta y bibliografía; 21) 

Rubin, Eli, Synthetic socialism: plastics & 

dictatorship in the German Democratic Republic. 

Chapel Hill, NC: Univ. of North Carolina 

Press, 2008. 286 p. 

Sachs, Matthias, Sozialdemokratie im Wandel: 

programmatische Neustrukturierungen im 

europäischen Vergleich. Wiesbaden: VS Verlag 

für Sozialwissenschaften, 2011. 381 p. 

(Globale Gesellschaft und internationale Beziehungen) 

Scharrer, Manfred, Der Aufbau einer freien 

Gewerkschaft in der DDR 1989/90: ÖTV und 

FDGB-Gewerkschaften im deutschen Einigungsprozess. 

Berlin; New York: De Gruyter, 

2011. 427 p. 

Schlögel, Karl, Terror och dröm: Moskva år 

1937. [översättning av Peter Handberg]. 

Stockholm: Natur & kultur, 2011. 760 s. 

Serge, Victor, Witness to the German Revolution: 

writings from Germany 1923. [translated 

from the French by Ian Birchall] Chicago, 

Ill.: Haymarket Books, 2011. 296 p. 

Sheffer, Edith, Burned bridge: how East 

and West Germans made the Iron Curtain. 

[foreword by Peter Schneider] New York; Oxford: 

Oxford University Press, 2011. 1 v. 

Siegelbaum, Lewis H. (ed.)The socialist 

car: automobility in the Eastern Bloc. Ithaca: 

Cornell University Press, 2011. 242 p. 

Sjöberg, Maria & Svanström Yvonne (red), 

Att göra historia: vänbok till Christina Florin. 

Stockholm: Institutet för framtidsstudier, 

2008. 231 s. (Framtidens samhälle, 191; 16) 

Smith, Jeremy & Ilic, Melanie (eds.), 

Khrushchev in the Kremlin: policy and government 

in the Soviet Union, 1953–1964. 

London: Routledge, 2011. 249 p. (BASEES/ 

Routledge series on Russian and East European 

studies; 7) 

Stahre, Ulf, Reclaim the streets: om gatufester, 

vägmotstånd och rätten till staden. 

Stockholm: Bokförlaget Atlas, 2010. 232 s. 

Stojarová, Vera, Political parties in Central 

and Eastern Europe: in search of consolidation. 

Stockholm: International institute for 

democracy and electoral assistance, 2007. 

129 p. 

Sundevall, Fia, Det sista manliga yrkesmonopolet: 

genus och militärt arbete i Sverige 

1865–1989. Stockholm: Makadam, 2011. 

272 s. 

Svedjedal, Johan, Spektrum 1931–1935: 

den svenska drömmen: tidskrift och förlag i 

1930-talets kultur. Stockholm: Wahlström & 

Widstrand, 2011. 478 s. 

Thorgren, Gunilla, Ottar & kärleken: [en 

biografi]. Stockholm: Norstedt, 2011. 493 s. 

Thörnquist, Annette & Engstrand, Åsa- 

Karin (eds.), Precarious employment in per 

spective: old and new challenges to working 

conditions in Sweden. Bruxelles; New York: 

Peter Lang, 2011. 309 p. (Work & society; no. 

70) 

Thörnquist, Annette, I utkanten av arbetets 

marknad: ESF-projekt i ett arbetsmarknadsoch 

arbetsmiljöperspektiv. Linköping: Institute 

for Research on Migration, Ethnicity and 

Society, LiU (REMESO), 2011. 67 s. (Temagruppen 

integration i arbetslivet; 2011:3) 

Tsarouhas, Dimitris, Social democracy in 

Sweden: the threat from a globalized world. 

London: Tauris, 2008. 275 p. (Library of European 

studies; 6) 

Utvik, Magnus, Med Stalin som Gud: tre 

tonår i en kommunistisk sekt. Stockholm: 

Norstedt, 2011. 307 s. 

Walter, Franz, Vorwärts oder abwärts?: zur 

Transformation der Sozialdemokratie, Originalausg. 

Frankfurt am Main: Suhrkamp, 2010. 

141 p. 

Ward, Paul, Red flag and Union Jack: englishness, 

patriotism and the British left, 1881 

–1924. London: Royal Historical Society: Boydell, 

1998. 232 p. (Royal Historical Society 

studies in history series) 

Weman, Jon, Åtgärdslandet: Arbetsförmedlingens 

svarta bok. Stockholm: Federativ, 

2011. 240 s. 

Wennerscheid, Sophie (Hg.), Sentimentalität 

und Grausamkeit: Ambivalente Gefühle in der 

skandinavischen und deutschen Literatur der 

Moderne. Münster, Westf: LIT, 2011. 312 p. 

(Skandinavistik. Sprache – Literatur – Kultur; 8) 

White, Elizabeth, The socialist alternative 

to Bolshevik Russia: the Socialist Revolutionary 

Party, 1921–1939. London: Routledge, 

2011. 180 p. (BASEES/Routledge series on 

Russian and East European studies; 68) 

Wickström, Lars, Skolväsendets källor: en 

vägledning till skolforskning i Riksarkivet. 

[med bidrag av Bo Rundberg och Birgitta Gidlöf]. 

Stockholm: Riksarkivet, 2011. 299 s. 

(Skrifter utgivna av Riksarkivet, 33) 

Vogel, Wolf-Dieter & Wunderlich, Verona. 

Abenteuer DDR: Kubanerinnen und Kubaner 

im deutschen Sozialismus. Berlin: Dietz, 2011. 

183 p. 

Vradis, Antonis & Dalakoglou, Dimitris 

(eds.) Revolt and crisis in Greece: between a 

present yet to pass and a future still to 

come. Edinburgh: AK, 2011. 350 p. 

Vulovic, Jimmy, Ensamhet och gemenskap i 

förvandling: vägar genom Eyvind Johnsons 

och Rudolf Värnlunds mellankrigsromaner. 

Stockholm: Carlsson, 2009. 323 s. 

Åberg, Martin, Swedish and German liberalism: 

from factions to parties 1860–1920. 

Lund: Nordic Academic Press, 2011. 246 p. 

Åmark, Klas, Att bo granne med ondskan: 

Sveriges förhållanden till nazismen, Nazityskland 

och förintelsen. Stockholm: Albert Bonniers 

Förlag, 2011. 710 s. 

LATINAMERIKA 

Achard, Diego & Gonzaléz, Luis E., Un desafío 

a la democracia los partidos políticos 

en Centroamérica, Panamá y República Dominicana. 

San José, CR: Banco Interamericano 

de Desarrollo, 2004. 309 p. 

Anner, Mark Sebastian, Solidarity transformed: 

labor responses to globalization and 

crisis in Latin America. Ithaca: ILR Press, 

2011. 213 p. 

Blum, Denise F., Cuban youth and revolutionary 

values: educating the new socialist citizen. 

Austin: University of Texas Press, 2010. 

274 p. 

Brouwer, Steve, Revolutionary doctors: 

how Venezuela and Cuba are changing the 

world's conception of health care. New York: 

Monthly Review Press, 2011. 256 p. 

Camacho Padilla, Fernando, Una vida para 

Chile: la solidaridad y la comunidad chilena 

en Suecia 1970–2010. [traducción al sueco: 

Anna-Karin Gauding, Maija Nilsson, Elsa 

Eriksson Anell]. Estocolmo: Instituto de Estudios 

Latinoamericanos, Universidad de Estocolmo, 

2011. 145 p. 

Cockcroft, James D., Mexico's revolution 

then and nowby. New York: Monthly Review 

Press, 2010. 176 p. 

Drinot, Paulo, Che's travels: the making of a 


BIBLIOGRAFI 

revolutionary in 1950s Latin America. Durham 

[NC]: Duke University Press, 2010. 306 p. 

Gootenberg, Paul & Reygadas, Luis (red.), 

Indelible inequalities in Latin America: insights 

from history, politics, and culture. [foreword 

by Eric Hershberg]. Durham [N.C.]: 

Duke University Press, 2010. 228 p. 

Harten, Sven, The rise of Evo Morales and 

the MAS. London; New York; New York, NY: 

Zed Books: Distributed in the USA exclusively 

by Palgrave Macmillan, 2011. 262 p. 

Johnson, Lyman L., Workshop of revolution: 

plebeian Buenos Aires and the Atlantic 

world, 1776-1810. Durham [N.C.]: Duke University 

Press, 2011. 410 p. 

Karush, Matthew B. and Chamosa, Oscar 

(eds.), The new cultural history of Peronism: 

power and identity in mid-twentieth-century 

Argentina. Durham, NC: Duke University 

Press, 2010. 309 p. 

Khasnabish, Alex, Zapatistas: rebellion 

from the grassroots to the global. Black 

Point, N.S.: Fernwood Pub., 2010. 223 p. 

Kohl, Benjamin, Farthing, Linda & Muruchi 

Poma, Feliciano Félix, From the mines to the 

streets: a Bolivian activist's life. Austin: University 

of Texas Press, 2011. 233 p. (The William 

and Bettye Nowlin series in art, history, 

and culture of the Western Hemisphere) 

Kumm, Björn, Fidel Castro. Lund: Historiska 

media, 2011 (Falun: Scandbook). 144 s. 

Leech, Garry M., The FARC: the longest insurgency. 

London: Zed, 2011. 178 p. (Rebels) 

Poniatowska, Elena, Las soldaderas: women 

of the Mexican Revolution. [translated 

by David Dorado Romo] El Paso: Cinco Puntos 

Press, 2006. 93 p. 

Rogers, Thomas D., The deepest wounds: 

a labor and environmental history of sugar in 

Northeast Brazil. Chapel Hill: University of 

North Carolina Press, c 2010. 302 p. 

Ryan, Ramor, Zapatista spring: anatomy of 

a rebel water project & the lessons of international 

solidarity. Oakland, CA: AK Press, 

2011. 211 p. 

Sader, Emir, The new mole: paths of the 

Latin American left. London: Verso Books, 

2011. 169 p. 

Schclarek Mulinari, Leandro, Revolutionen 

på 4000 meters höjd: rapport från Bolivia. 

Lund: Murbruk, 2011. 148 s. 

Silber, Irina Carlota, Everyday revolutionaries: 

gender, violence, and disillusionment in 

postwar El Salvador. New Brunswick, N.J.: 

Rutgers University Press, 2011. 238 p. (Genocide, 

political violence, human rights series) 

Stern, Steve J., Reckoning with Pinochet: 

the memory question in democratic Chile, 

1989–2006. Durham, NC: Duke University 

Press, 2010. 548 p. (Latin America otherwise) 

Tornhill, Sofie, Capital visions: the politics 

of transnational production in Nicaragua. 


Stockholm: Department of Political Science, 

Stockholm University, 2010. 239 p. (Stockholm 

studies in politics, 135) 

Yaffé, Helen, Che Guevara: the economics 

of revolution. Basingstoke: Palgrave Macmillan, 

2009. 354 p. 

NORDAMERIKA 

Adamic, Louis, Dynamite: the story of 

class violence in America. [foreword by Jon 

Bekken]. New ed. Oakland: AK Press, 2008. 

351 p. 

Adler, William M., The man who never 

died: the life, times, and legacy of Joe Hill, 

American labor icon New York, NY: Bloomsbury, 

2011. 435 p. 

Ali, Tariq, Obamasyndromet: reträtt på 

hemmaplan, eskalering utomlands. [översättning 

Charlotte Hjukström] Lund: Celander, 

2011. 205 s. 

Chapman, Mary & Mills, Angela (eds.), 

Treacherous texts: U.S. suffrage literature, 

1846–1946. New Brunswick, N.J.: Rutgers University 

Press, 2011. 334 p. 

Early, Steve, The civil wars in U.S. labor: 

birth of a new workers' movement or death 

throes of the old? Chicago, Ill.: Haymarket, 

2011. 409 p. 

Fink, Leon (ed.), Workers across the Americas: 

the transnational turn in labor history. 

Oxford; New York: Oxford University Press, 

2011. 466 p. 

Hahamovitch, Cindy, No man's land: Jamaican 

guestworkers in America and the global 

history of deportable labor. Princeton: Princeton 


Håkansson, Fredrik, Standing up to a 

Multinational Giant: The Saint-Gobain World 

Council and the American Window Glass 

Workers' Strike in the American Saint Gobain 

Corporation in 1969. Växjö, Kalmar: Linnaeus 

University Press, 2011. 260 p. (Linnaeus University 

Dissertations; 34/2011) 

Hansen, Ann, Direct action: memoirs of 

an urban guerrilla. Toronto; Edinburgh: Between 

the lines: AK, 2002. 493 p. 

Haverty-Stacke, Donna T. & Walkowitz, 

Daniel J. (eds.), Rethinking U.S. labor history: 

essays on the working-class experience, 1756 

–2009. New York: Continuum, 2010. 337 p. 

Herzberg, Bob, The Left Side of the Screen: 

Communist and Left-Wing Ideology in Hollywood, 

1929–2009. Jefferson, NC: McFarland & 

Co Inc, 2011. 294 p. 

Hilliard, David (ed.), The Black panther: 

intercommunal news service. New York: Atria 

Books, 2007. 152 p.; 1 CD-ROM. 

Kazin, Michael, American dreamers: how 

the left changed a nation. New York: Alfred A. 

Knopf, 2011. 329 p. 

King, Martin Luther, Jr., »All labor has dignity» 

[with introductions by Michael K. Honey]. 

Boston, Mass.: Beacon, 2011. 224 p. 1 sound 

disc. 

King, Martin Luther, Jr., Stride toward freedom: 

the Montgomery story. [introduction by 

Clayborne Carson]. London: Souvenir Press, 

2011. 232 p. (Independent voices series) 

Le Blanc, Paul, Work and struggle: voices 

from U.S. labor radicalism. New York: Routledge, 

2011. 299 p. 

Levering Lewis, David Nash, Michael H. & 

Leab, Daniel J. (eds.), Red activists and black 

freedom: James and Esther Jackson and the 

long civil rights revolution. London: Routledge, 

2009. 113 p. 

Lundström, Klas, Badlands: identitet, överlevnad 

och plats i Amerikas glömda zoner. 

Malmö: Notis, 2011. 256 s. 

Marable, Manning, Malcolm X: a life of 

reinvention. New York: Viking, 2011. 594 p. 

Marcink, Robert A., The working class in 

American film: the creation of image and culture 

by Hollywood in the 1960s and 1970s. 

Amherst, NY: Cambria Press, 2011. 290 p. 

McDuffie, Erik S., Sojourning for freedom: 

black women, American communism, and the 

making of black left feminism. Durham, [N.C.]; 

London: Duke University Press, 2011. 311 p. 

Milkman, Ruth, L.A. story: immigrant workers 

and the future of the U.S. Labor Movement. 

New York: Russell Sage Foundation, 

2006. 244 p. 

Temkin, Moshik, The Sacco-Vanzetti Affair: 

America on trial. New Haven: Yale University 

Press, 2009. 316 p. 

Tokarczyk, Michelle M. (ed.), Critical approaches 

to American working-class literature. 

London; New York: Routledge, 2011. 249 p. 

(Routledge studies in twentieth-century literature; 

20) 

Wolford, Wendy, This land is ours now: social 

mobilization and the meanings of land in 

Brazil. Durham, NC: Duke University Press, 

2010. 281 p. (New ecologies for the twentyfirst 

century) 

GLOBALA OCH TRANSNATIONELLA PERSPEKTIV 

Aleman, Jose Agustin, Labor relations in 

new democracies: East Asia, Latin America, 

and Europe. New York: Palgrave Macmillan, 

2010. 196 p. 

Anderson, Bridget, Doing the dirty work? 

The global politics of domestic labour. London: 

Zed, 2000. 213 p. 

Barton, Susan, Working-class organisations 

and popular tourism, 1840-1970. Manchester: 

Manchester University Press, 2005. 237 p. 

(Studies in popular culture) 

Bergmann, Theodor, Internationalismus im 

21. Jahrhundert: Lernen aus Niederlagen - für 

eine neue internationale Solidarität. Hamburg: 

VSA-Verlag, 2009. 250 p. 

Bieler, Andreas & Lindberg, Ingemar (eds.),

Global restructuring, labour, and the challenges 

for transnational solidarity. Milton Park, 

Abingdon, Oxon, [England]; New York: Routledge, 

2011. 256 p. (Rethinking globalizations; 

25) 

de Zeeuw, Jeroen & Kumar, Krishna (eds.), 

Promoting democracy in postconflict societies 

edited by. Boulder, Colo.: Lynne Rienner, 

2006. 333 p. 

Eiermann, Karin-Irene, Chinesische Komintern-Delegierte 

in Moskau in den 1920er/ 

1930er Jahren: Kommunikations- und Herrschaftsstrukturen 

im Zentrum der internationalen 

kommunistischen Bewegung. Berlin: 

WVB, Wissenschaftlicher Verlag Berlin, 2009. 

266 p. 

Fink, Leon, Sweatshops at sea: merchant 

seamen in the world's first globalized industry, 

from 1812 to the present. Chapel Hill: 

University of North Carolina, 2011. 278 p. 

Foster, John Bellamy, Clark, Brett & York, 

Richard, The ecological rift: capitalism's war 

on the earth. New York: Monthly Review 

Press, 2010. 352 p. 

Gautney, Heather, Protest and organization 

in the alternative globalization era: NGOs, social 

movements, and political parties. New 

York; Basingstoke: Palgrave Macmillan, 2010. 

237 p. 

Gerlach, Frank et al. (Hg.), Solidarität über 

Grenzen: Gewerkschaften vor neuer Standortkonkurrenz. 

Berlin: Edition Sigma, 2011. 211 

p. (Forschung aus der Hans-Böckler-Stiftung; 

124) 

Gornick, Vivian, Emma Goldman: revolution 

as a way of life. New Haven, [Conn.]; London: 

Yale University Press, 2011. 151 p. 

Hardt, Michael & Negri, Antonio (Eds.), Commonwealth. 

Cambridge, Mass.: Belknap Press 

of Harvard University Press, 2009. 434 p. 

Haupt, Georges, Aspects of international 

socialism 1871–1914: essays. [translated by 

Peter Fawcett with a preface by Eric Hobsbawm]. 

Cambridge; Paris: Cambridge University 

Press: Editions de la Maison des sciences 

de l'homme, 2010. 181 p. (Études sur le 

capitalisme moderne) 

Hunt, Michael H. (ed.), A Vietnam War reader: 

a domentary history from American and 

Vietnamese perspectives. Chapel Hill, N.C: University 

of North Carolina Press, 2010. 221 p. 

Jones, Terry-Ann & Mielants, Eric (eds.) 

Mass migration in the world-system: past, 

present and future. Boulder: Paradigm Publishers, 

2010. 248 p. (Political economy of 

the world-system annuals series; v. 31) 

Kalicha, Sebastian & Kuhn, Gabriel (Hgs.) 

Von Jakarta bis Johannesburg: Anarchismus 

weltweit. Münster: Unrast, 2010. 400 p. 

Kay, Tamara, NAFTA and the politics of labor 

transnationalism. New York: Cambridge 

University Press, 2011. 310 p. (Cambridge stu- 

dies in contentious politics.) 

Keller, Fritz, Gelebter Internationalismus: 

Österreichs Linke und der algerische Widerstand 

(1958–1963). Wien: Promedia, 2010. 

315 p. 

Lieten, Kristoffel & van Nederveen Meerkerk, 

Elise (eds.), Child labour's global past, 

1650–2000. Bern; New York: Peter Lang, 

2011. 714 p. (International and comparative 

social history; v. 13) 

Luc Reydams (ed.), Global activism reader. 

London: Continuum, 2011. 

Lutz, Helma, The new maids: transnational 

women and the care economy. [translated by 

Deborah Shannon]. London: Zed, 2011. 241 p. 

MacPherson, Ian & McLaughlin-Jenkins, 

Erin (eds.), Integrating diversities within a 

complex heritage: essays in the field of cooperative 

studies. Victoria, B.C.: New Rochdale 

Press, University of Victoria, 2008. 438 

p. (Series on co-operative studies) 

Makalani, Minkah, In the cause of freedom: 

radical black internationalism from Harlem 

to London, 1917–1939. Chapel Hill: University 

of North Carolina Press, 2011. 309 p. 

Mayer, Stefanie & Spång, Mikael (eds.), 

Debating migration: political discourses on 

labor immigration in historical perspective. 

Innsbruck: StudienVerlag, 2009. 160 p. (European 

history and public spheres; 1) 

Maylam, Paul, Enlightened rule: portraits 

of six exceptional twentieth century premiers. 

Oxford; New York: Peter Lang, 2011. 316 p. 

Mittag, Jürgen & Unfried, Berthold (Hrsg.), 

Arbeiter- und soziale Bewegungen in der öffentlichen 

Erinnerung: eine globale Perspektive. 

[unter Mitarbeit von Eva Himmelstoss] 

Leipzig: AVA, 2011. 262 p. (ITH-Tagungsberichte; 

45) 

Mosco, Vincent, McKercher, Catherine & 

Huws, Ursula (eds.), Getting the message: 

communications workers and global value 

chains. London: Analytica publ., 2010. 172 p. 

(Work, organisation labour & globalisation, 

4(2010):2) 

Phelan, Craig (ed.) Trade unionism since 

1945: towards a global history. 2, the Americas, 

Asia and Australia. Oxford: Peter Lang, 

2009. 350 p. (Trade unions: past, present 

and future) 

Phelan, Craig (ed.), Trade unionism since 

1945: towards a global history. 1, Western Europe, 

Eastern Europe, Africa and the Middle 

East. Bern: Peter Lang, 2009. 451 p. (Trade 

unions past, present and future) 

Reiss, Matthias & Perry, Matt (eds.), Unemployment 

and protest: new perspectives on 

two centuries of contention. Oxford: Oxford 

University Press, 2011. 438 p. (Studies of the 

German Historical Institute London.) 

Rodríguez García, Magaly, Liberal workers 

of the world, unite? The ICFTU and the de- 

fence of labour liberalism in Europe and Latin 

America (1949–1969). Oxford: Peter Lang, 

2010. 338 p. (Trade unions past, present, 

and future; 5) 

San Juan, E., U.S. imperialism and revolution 

in the Philippines. New York: Palgrave 

Macmillan, 2007. 264 p. 

Sehm-Patomäki, Katarina & Ulvila, Marko 

(eds.), Democratic politics globally: elements 

for a dialogue on global political party formations. 

Helsinki: Network Institute for Global 

Democratization, 2006. 192 p. (NIGD working 

paper, 1/2006) 

Taylor, Marcus (ed.), Global economy contested: 

finance, production, development and 

labour. London: Routledge, 2008. 251 p. 

(Rethinking globalizations) 

Toussaint, Eric & Millet, Damien, Debt, the 

IMF, and the World Bank: sixty questions, 

sixty answers. [translated by Judith Abdel Gadir; 

with the collaboration of Francesca Denley, 

Virginie de Romanet and Stephanie Jacquemont.] 

New York: Monthly Review, 2010. 

361 p. 

van Daele, Jasmien et al. (eds.), ILO histories: 

essays on the International Labour Organization 

and its impact on the world during 

the twentieth century. Bern: Peter Lang, 2010. 

539 p. (International and comparative social 

history; 12) 

Vosko, Leah F., MacDonald, Martha & 

Campbell, Iain (eds.), Gender and the contours 

of precarious employment. London: 

Routledge, 2009. 280 p. (Routledge IAFFE 

advances in feminist economics; 8) 

Wall, Derek, The rise of the green left: inside 

the worldwide ecosocialist movement. 

[foreword by Hugo Blanco] London: Pluto, 

2010. 191 p. 

Willetts, Peter, Non-governmental organizations 

in world politics: the construction of 

global governance. London: Routledge, 2011. 

193 p. (Global institutions series; 49) 

TEORI, FILOSOFI OCH IDÉHISTORIA 

Abensour, Miguel, Democracy against the 

state: Marx and the Machiavellian moment. 

[translated by Max Blechman and Martin 

Breaugh] Cambridge: Polity, 2011. 149 p. 

Adorno, Gretel & Benjamin, Walter, Correspondence: 

1930–1940. [Edited. by Henri 

Lonitz and Christoph Gödde, transl. by Wieland 

Hoban]. Cambridge, UK; Malden, Mass.: 

Polity, 2008. 300 p. 

Adorno, Theodor W. & Horkheimer, Max, 

Towards a new manifesto. [translated by Rodney 

Livingstone] London: Verso, 2011. 112 p. 

Agamben, Giorgio, Vad innebär det att vara 

demokrat? [översättning: Marcel Mangold]. 

Stockholm: Tankekraft, 2010. 140 s. 

Ahmed, Sara, Vithetens hegemoni. [översättning: 

Amelie Björck, Patricia Lorenzoni 


BIBLIOGRAFI 

och Maria Åsard]. Hägersten: Tankekraft, 

2011. 270 s. 

Ahrne, Göran, Ekerwald, Hedvig & Leiulfsrud, 

Håkon, Klassamhällets förändring. 4., utvidgade 

uppl. Lund: Arkiv, 1995. 122 s. 

Allen, Kieran, Marx and the alternative to 

capitalism. London: Pluto, 2011. 233 p. 

Alm, Susanne & Palme, Joakim (red.), Fjorton 

perspektiv på framtiden: samhälls- och 

humanvetenskapliga framtidsstudier. Stockholm: 

Institutet för framtidsstudier, 2008. 

229 s. (Framtidens samhälle, 17) 

Alzén, Annika, Kulturarv i rörelse: en studie 

av »gräv där du står»-rörelsen. Mölndal: Brutus 

Östlings bokförlag Symposion, 2011. 191 s. 

Amin, Samir, The law of worldwide value. 

[translated by Brian Pearce and Shane Mage]. 

New York: Monthly Review Press, 2010. 144 p. 

Andrén, Mats, Björck, Henrik, Kärnfelt, 

Johan & Rosengren, Cecilia (red.) Språket i 

historien: historien i språket, en vänbok till 

Bo Lindberg. Göteborg: Institutionen för litteratur, 

idéhistoria och religion, Univ., 2011. 

403 s. (Arachne (Göteborg), 22) 

Arthur, Paige, Unfinished projects: decolonization 

and the philosophy of Jean-Paul 

Sartre. London: Verso, 2010. 233 p. 

Badiou, Alain & Zizek, Slavoj (eds.), L'idée 

du communisme, II. Paris: Lignes, 2011. 

350 p. 

Badiou, Alain, Balso, Judith & Bosteels, 

Bruno, Kommunismens idé. Hägersten: Tankekraft 

Förlag, 2011. 316 s. 

Badiou, Alain, Second manifesto for philosophy. 

[translated by Louise Burchill]. Cambridge: 

Polity, 2011. 164 p. 

Badiou, Alain, The century. [translated with 

a commentary and notes by Alberto Toscano] 

Cambridge; Malden, Mass.: Polity, 2007. 

233 p. 

Banaji, Jairus, Theory as history: essays 

on modes of production and exploitation. 

Leiden; Boston: Brill, 2010. 406 p. (Historical 

materialism book series, 25) 

Bauer, Karin (ed.), Everybody talks about 

the weather – we don't: the writings of Ulrike 

Meinhof. [preface by Elfriede Jelinek]. New 

York; London: Seven Stories Press, 2008. 

268 p. 

Bauman, Zygmunt, Collateral damage: 

social inequalities in a global age. Malden, 

MA: Polity Press, 2011. 182 p. 

Beckman, Ludvig, Den rimliga integrationen. 

Stockholm: Dialogos: Institutet för framtidsstudier, 

2011. 174 s. (Serie framtider) 

Benjamin, Walter, Early writings (1910 

–1917). [translated by Howard Eiland et al]. 

Cambridge, Mass.: Belknap Press of Harvard 


Benjamin, Walter, Gesammelte Schriften. 

Bd 1, Abhandlungen. [Unter Mitwirkung von 

Theodor W. Adorno und Gershom Scholem 


herausgegeben von Rolf Tiedemann und Hermann 

Schweppenhäuser] 3 vol. 1275 p. 


Bd 2, [Aufsätze, Essays, Vorträge]. Frankfurt 

am Main: Suhrkamp, 1977. 3 vol. 1526 p. 


Bd 3, Kritiken und Rezensionen hrsg. von 

Hella Tiedemann-Bartels. Frankfurt am Main: 

Suhrkamp, 1972. 727 p. 


Bd 4, [Kleine Prosa. Baudelaire-Übertragungen.] 

hrsg. von Tillman Rexroth. Frankfurt 

am Main: Suhrkamp, 1972. 2 vol. 1107 p. 


Bd 5, [Das Passagen-Werk] hrsg. von Rolf Tiedemann. 

Frankfurt am Main: Suhrkamp, 1982. 

2 vol. 1354 p. 

Benjamin, Walter, Gesammelte Schriften. Bd 

6, [Fragmente vermischten Inhalts; Autobiographische 

Schriften] herausgegeben von Rolf 

Tiedemann und Hermann Schweppenhäuser. 

Frankfurt am Main: Suhrkamp, 1985. 840 p. 

Benjamin, Walter, Kritiken und Rezensionen. 

1, Texte. [herausgegeben. von Heinrich 

Kaulen]. Berlin: Suhrkamp, 2011. 918 p. 

(Werke und Nachlass; 13:1.) 

Benjamin, Walter, Kritiken und Rezensionen. 

2, [Kommentar]; herausgegeben von 

Heinrich Kaulen. Berlin: Suhrkamp, 2011. 

1086 p. (Werke und Nachlass; 13:2) 

Berg, Annika Florin, Christina & Wisselgren, 

Per (red.) Par i vetenskap och politik: 

intellektuella äktenskap i moderniteten. 

Umeå: Borea, 2011. 475 s. 

Berggren, Lars, Karlsson, Klas-Göran & 

Tornbjer, Charlotte (red.), Möten med historiens 

mångfald. Lund: Nordic Academic Press, 

2010. 286 s. 

Bernstein, Eduard, Eduard Bernsteins Briefwechsel 

mit Karl Kautsky: (1912–1932). 

[eingel. und hrsg. von Eva Bettina Görtz. Unter 

Verwendung von Vorarbeiten von Jörgen 

Rojahn und Tine Koldehofe]. Frankfurt, M.; 

New York, NY: Campus-Verl., 2011. 633 p. 

(Quellen und Studien zur Sozialgeschichte; 

Bd. 22) 

Bjereld, Ulf & Demker, Marie, Den nödvändiga 

politiken: makt och motstånd i en individualiserad 

tid. Stockholm: Hjalmarson & 

Högberg, 2011. 180 s. (Göteborg studies in 

politics, 124) 

Bonefeld, Werner & Heinrich, Michael 

(Hrsg.), Kapital & Kritik: nach der »neuen» 

Marx-Lektüre. Hamburg: VSA Verlag, 2011. 

358 p. 

Bonnett, Alastair, Left in the past: radicalism 

and the politics of nostalgia London: 

Continuum, 2010. 194 p. 

Borda, Jennifer L., Women labor activists in 

the movies: nine depictions of workplace organizers, 

1954–2005. Jefferson, N.C.: McFarland, 

2011. 234 p. 

Bosteels, Bruno, Badiou and politics. Durham 

[N.C.]: Duke University Press, 2011. 436 

p. (Post-contemporary interventions.) 

Bosteels, Bruno, The actuality of communism. 

London: Verso, 2011. 298 p. 

Bounds, Philip, Orwell and Marxism: the 

political and cultural thinking of George Orwell. 

London; New York; New York: I.B. Tauris: 

Distributed in the USA by Palgrave Macmillan, 

2009. 253 p. (International Library of 

Cultural Studies; 4) 

Bring, Ove, De mänskliga rättigheternas 

väg: genom historien och litteraturen: artikel 

1: alla människor är födda fria och lika i 

värde och rättigheter; de har utrustats med 

förnuft och samvete och bör handla gentemot 

varandra i en anda av gemenskap. 

Stockholm: Atlantis, 2011. 719 s. 

Bronner, Stephen Eric, Critical theory: a 

very short introduction. New York: Oxford 

University Press, 2011. 130 p. (Very short introductions.) 

Broué, Pierre, Trotskilj: en biografi [översättning: 

Björn Erik Rosin; fackgranskning: 

Martin Fahlgren, Anders Hagström, och Göran 

Källqvist]. Stockholm: Carlsson, 2011. 992 s. 

Brown, Wendy, Att vinna framtiden åter: 

texter om makt och frihet i senmoderniteten. 

[Leila Brännström & Henrik Gundenäs; översättning: 

Sara Edenheim]. Stockholm: Atlas, 

2008. 221 s. 

Brown, Wendy, Inhägnade stater, avtagande 

suveränitet. [översättning: Oskar Söderlind]. 

Hägersten: Tankekraft, 2011. 167 s. 

Brown, Wendy, Walled states, waning sovereignty. 

New York: Zone, 2010. 167 p. 

Buechler, Steven M., Understanding social 

movements: a sociological history of social 

movement theories. Boulder, Colo.; Slough: 

Paradigm, 2011. 259 p. 

Burman, Anders & Sundgren, Per (red.), 

Bildning: texter från Esaias Tegnér till Sven- 

Eric Liedman. Göteborg: Daidalos, 2010. 

403 s. 

Camatte, Jacques, The selected works of 

Jacques Camatte. New York: Prism Key Press, 

2011. 201 p. 

Cowell, Frank A., Measuring inequality 

Frank Cowell. 3 ed. Oxford: Oxford University 

Press, 2011. 233 p. (London School of Economics 

perspectives in economic analysis.) 

Cremin, Colin, Capitalism's new clothes: 

enterprise, ethics and enjoyment in times of 

crisis. London: Pluto, 2011. 196 p. 

Cuenot, Alain, Pierre Naville, 1904-1993: 

biographie d'un révolutionnaire marxiste. 

Nice: Bénévent, 2007. 686 p. 

Dabashi, Hamid, Brown skin, white masks. 

London: Pluto, 2011. 165 p. 

Day, Richard B. & Gaido, Daniel, Witnesses 

to permanent revolution: the documentary 

record. Boston: Brill, 2009. 682 p. (Historical

materialism book series; 21) 

Dearey, Melissa, Radicalization: the life writings 

of political prisoners. Abingdon: Routledge, 

2010. 294 p. 

Debord, Guy, Mémoires: structures portantes 

d'Asger Jorn; [Collages]; suivi de Origine des 

détournements. [Reprod. en fac-sim.]. Paris: 

Éd. Allia, 2004. Non paginé en coul. 

Decent work for domestic workers International 

Labour Conference, 100th Session 

2011, International Labour Office. Geneva: 

ILO, 2011. 70 p. (Report (International Labour 

Conference; 100th Session) 

Deleuze, Gilles & Guattari, Felix, Anti-Oedipus: 

capitalism and schizophrenia. London: 

Continuum, 2004. 427 p. 

Deleuze, Gilles & Guattari, Felix, A thousand 

plateaus: capitalism and schizophrenia. 

[translation and foreword by Brian Massumi]. 

London: Continuum, 2004. 688 p. (Continuum 

impacts) 

Dickens, Charles (ed.) Vardagsord =: (Household 

words): en veckotidning, publicerad 

varje onsdag från mars 1850 till maj 1859, till 

ett pris av två penny. [texter i urval av Jan 

Myrdal; översättning och noter: Lasse Lindström] 

Stockholm: Leopard, 2011. 591 s. 

Dosse, François, Gilles Deleuze & Félix 

Guattari: intersecting lives. [translated by 

Deborah Glassman] New York: Columbia University 

Press, 2010. 651 p. (European perspectives.) 

Douzina, Costas & Zizek, Slavoj (eds.), The 

idea of communism. London: Verso, 2010. 

230 p. 

Dugrand, Alain & Laurent, Frédéric, Willi 

Münzenberg: artiste en révolution, 1889 

–1940. Paris: Fayard, 2008. 632 p. 

Dussel, Enrique D., Twenty theses on politics. 

[translated by George Ciccariello-Maher] 

Durham, N.C.: Duke University Press, 2008. 

xvii, 160 p. (Latin America in translation) 

Eagleton, Terry, Varför Marx hade rätt. 

[översättning: Maria Åsard]. Hägersten: Tankekraft, 

2011. 223 s. 

Eagleton, Terry, Why Marx was right. New 

Haven, Conn.; London: Yale University Press, 

2011. 258 p. 

Edenheim, Sara, Anakronismen: mot den 

historiska manin. Göteborg: Daidalos, 2011. 

123 s. (Glänta hardcore; 05) 

Engels, Friedrich, Gesamtausgabe: (MEGA). 

Abt. 1, Bd 21, Werke, Artikel, Entwurfe. September 

1867 bis März 1871. [Text bearbeitet 

von Jürgen Herres] Berlin: Akademie Verlag, 

2009. 1093 p. 

Engels, Friedrich, Gesamtausgabe: (MEGA). 

Abt. 1, Bd 21, Werke, Artikel, Entwurfe. September 

1867 bis März 1871. [Apparat bearbeitet 

von Jürgen Herres] Berlin: Akademie Verlag, 

2009. 

Expect resistance: a crimethink field ma- 

nual. Salem, Or.: CrimethInc. Workers' Collective, 

2008. 342 p. 

Fink, Heinrich & Kerth, Cornelia (Hg.) Einspruch!: 

antifaschistische Positionen zur Geschichtspolitik. 

Köln: Papyrossa, 2011. 126 p. 

Fisher, Mark, Kapitalistisk realism. [översättning: 

Kim West] Hägersten: Tankekraft, 

2011. 121 s. 

Frank, Pierre, The long march of the Trotskyists: 

contributions to the history of the 

fourth international. [with introd. by Marijke 

Colle]; New ed. Amsterdam; London: International 

institute for research and education: 

Resistance books, 2010. 199 p. (Notebooks 

for study and research, 50) 

Fridolin, Gustav & Bodach Söderström, Ulf, 

Maskiner & människor: en skrift om jobb och 

framtidstro. Stockholm: Ordfront, 2011. 174 s. 

Fromm, Erich, Marx's concept of man: with 

a translation from Marx's Economic and philosophical 

manuscripts by T.B. Bottomore. 

Mansfield Centre, CT: Martino publishing, 

2011. 260 p. (Milestones of thought in the 

history of ideas) 

Fülberth, Georg, »Das Kapital» kompakt. 

Köln: Papyrossa, 2011. 123 p. (Basiswissen 

PolitikGeschichteÖkonomie) 

Furet, François, Slutet på en illusion: en 

essä om den kommunistiska tanken i tjugonde 

seklet. [översättning: Per Magnus 

Kjellström] Stockholm: Atlantis, 2011. 739 s. 

Gabriel, Mary, Love and capital: Karl and 

Jenny Marx and the birth of a revolution. 

New York: Little, Brown and Co., 2011. 709 p. 

Gene Sharp, From dictatorship to democracy: 

a conceptual framework for liberation. 

[Utan ort] Green Print, 2011. 93 p. 

Gilman-Opalsky, Richard, Spectacular Capitalism: 

Guy Debord and the Practice of Radical 

Philosophy. London: Minor Compositions, 

2011. 133 p. 

Green, Marcus E. (ed.) Rethinking Gramsci. 

London: Routledge, 2011. 334 p. (Routledge 

innovations in political theory; 37.) 

Groys, Boris, The communist postscript. 

[translated by Thomas H. Ford] London: 

Verso, 2009. 127 p. 

Haas, Klaus-Detlef & Wolf, Dieter (Hrsg.), 

Sozialistische Filmkunst: eine Dokumentation. 

Berlin: Dietz, 2011. 320 p. (ManuskripteRLS, 

Rosa-Luxemburg-Stiftung; 90) 

Hansen, Marian Bratu, Cinema and experience: 

Siegfried Kracauer, Walter Benjamin, 

and Theodor W. Adorno. Berkeley, Calif.; 

London: University of California Press, 2011. 

(Weimar and now; 44) 

Harvey, David, Kapitalets gåta och kapitalismens 

kriser. [översättning: Oskar Söderlind]. 

Stockholm: Tankekraft, 2011. 339 s. 

Hedeler, Wladislaw, Nikolaj Ivanovic Bucharin: 

Bibliographie seiner Schriften und Korrespondenzen 

1912–1938: mit einem Anhang: 

Bucharins Karikaturen und Bucharin in der Karikatur. 

Berlin: Akademie Verlag, 2005. 560 p. 

Herman, Edward S. & Peterson, David, 

The politics of genocide. [foreword by Noam 

Chomsky]. New York: Monthly Review Press, 

2010. 159 p. 

Hobsbawm, Eric J., How to change the 

world: Marx and Marxism, 1840–2011. London: 

Little, Brown, 2011. 470 p. 

Hobson, John Atkinson, Imperialism: a 

study; [new introduction by Nathaniel Mehr; 

foreword by Jeremy Corbyn] Nottingham: Spokesman, 

2011. 334 p. 

Hochschild, Arlie Russell, The commercialization 

of intimate life: notes from home and 

work. Berkeley: University of California Press, 

2003. 313 p. 

Huws, Ursula (ed.), Passing the buck: corporate 

restructuring and the casualisation of 

labour. London: Analytica publ., 2011. 173 p. 

(Work, organisation labour & globalisation, 

5 (2011):1) 

International Labour Conference (100th: 

2011: Geneva, Switzerland) 

J. Jun, Nathan & Wahl, Shane New perspectives 

on anarchism. Lanham, Md.: Lexington 

Books, 2010. 505 p. 

Jameson, Fredric, Representing Capital: a 

commentary of volume one. London; New 

York: Verso, 2011. 158 p. 

Jappe, Anselm, Abenteuer der Ware: für 

eine neue Wertkritik. Münster: Unrast-Verl., 

2005. 253 p. 

Jaurès, Jean, Le passage au socialisme: 

1889–1893 Jean Jaurès. Textes rassemblés, 

présentés et annotés par Madeleine Rebérioux 

et Gilles Candar. Paris: Fayard, 2011. 

747 p. (Oeuvres de Jean Jaurès; 2.) 

Johnston, Adrian, Badiou, Zizek, and political 

transformations: the cadence of change. 

Evanston, Ill.; London: Northwestern University 

Press. 2009. 277 p. (Northwestern University 

studies in phenomenology & existential 

philosophy.) 

Judt, Tony, Minneshärbärget. [översättning: 

Elisabeth Helms]. Stockholm: Karneval, 2011 

(Litauen, 2010). 244 s. 

Kalz, Wolf, Gustav Landauer: ein deutscher 

Anarchist. 2. omarb. och uppdaterade uppl. 

Bad Buchau: Federsee-Verl., 2009. 268 p. 

Karlsson, Klas-Göran, Ulvros, Eva Helen & 

Zander, Ulf (red.), Historieforskning på nya 

vägar. Lund: Nordic Academic Press, 2006. 

382 s. 

Kautsky, Karl, Terrorism and communism: a 

contribution to the natural history of revolution 

[translated by W.H. Kerridge] Abingdon: 

Routledge, 2011. 234 p. (Routledge revivals.) 

Kautsky, Karl, The labour revolution. [translated 

by H. J. Stenning] London: Routledge, 

2011. 287, [1] p. (Routledge revivals) 

Kemper, Andreas & Weinbach, Heike, Klas- 


BIBLIOGRAFI 

sismus: eine Einführung;. Münster: Unrast, 

2009. 185 p. 

Kopperud, Øivind, Moe, Vibeke & Kieding 

Banik, Vibeke (red.) Utenfor det etablerte: 

aspekter ved Einhardt Lorenz' forskning. 

Oslo: Senter for studier av Holocaust og livssynsminoriteter, 

2011. 203 s. 

Kuhn, Gabriel, Straight Edge: Geschichte 

und Politik einer Bewegung. Münster: Unrast, 

2010. 71 p. (Unrast transparentLinker Alltag; 

Bd. 1.) 

Lafargue, Paul, Paresse et révolution: écrits, 

1880–1911. [préfacé et annoté par Gilles 

Candar et Jean-Numa Ducange; collection dirigée 

par Jean-Claude Zylberstein]. Paris: Tallandier, 

2009. 431 p. (Texto, le goût de l'histoire 

(Tallandier)) 

Landauer, Gustav, Anarchismus. [herausgegeben 

von Siegbert Wolf; illustration von 

Uwe Rausch]. Lich/Hessen: Verlag Edition AV, 

2009. 390 p. (Ausgewählte Schriften Gustav 

Landauer; Bd. 2) 

Landauer, Gustav, Antipolitik. [herausgegeben 

von Siegbert Wolf; mit Illustrationen von 

Uwe Rausch] Lich: Edition AV, 2010. 2 vol. 

(Ausgewählte Schriften) (Ausgewählte Schriften; 

Bd. 3,1–2) 

Landauer, Gustav, Internationalismus. 

[herausgegeben von Siegbert Wolf; mit Illustrationen 

von Uwe Rausch]. Lich/Hessen: Verlag 

Edition AV, 2008. 334 p. (Ausgewählte 

Schriften Gustav Landauer; Bd. 1) 

Lefebvre, Henri, Dialectical materialism. 

[Preface by Stefan Kipfer, translated by John 

Sturrock]. Minneapolis: University of Minnesota 

Press, 2009. 158 p. 

Lennervald, Dan (red.), Torsten Billman, 

bildmakaren. Kungsbacka: ABF Norra Halland 

i samarbete med Hallands konstmuseum, 

2010. 464 s. 

Lilley, Sasha (ed.), Capital and its discontents: 

conversations with radical thinkers in 

a time of tumult. Oakland, Calif.; London: 

Spectre, 2010. 279 p. 

Losurdo, Domenico, Liberalism: a counterhistory. 

[translated by Gregory Elliott]. London: 

Verso, 2011. 375 p. 

Lühr, Thomas, Prekarisierung und »Rechtspopulismus»: 

Lohnarbeit und Klassensubjektivität 

in der Krise. Köln: PapyRossa, 2011. 

136 p. (PapyRossa Hochschulschriften; 86) 

Luxemburg, Rosa, Socialism or barbarism: 

selected writings, [edited and with an introduction 

by Paul Le Blanc & Helen C. Scott] 

London; New York: Pluto Press: 2010. 281 p. 

(Get political; 9.) 

Luxemburg, Rosa, The letters of Rosa Luxemburged. 

[introd. by Stephen Eric Bronner] 

Boulder, Colo.: Westview P., 1978. 259 p. 

MacPherson, Ian, One path to co-operative 

studies: a selection of papers and presentations. 

Victoria, B.C.: New Rochdale Press, 


2007. 460 p. (Co-operative studies series; v. 1) 

Magdoff, Fred & Foster, John Bellamy, What 

every environmentalist needs to know about 

capitalism: a citizen's guide to capitalism 

and the environment. New York: Monthly 

Review Press, 2011. 187 p. 

Magdoff, Fred & Tokar, Brian, Agriculture 

and food in crisis: conflict, resistance, and renewal. 

New York: Monthly Review Press, 

2010. 348 p. 

Magri, Lucio, The Tailor of Ulm: communism 

in the twentieth century. [translated by 

Patrick Camiller]. London: Verso, 2011. 434 p. 

Marcus, Laura & Nead, Lynda (eds.), The 

actuality of Walter Benjamin. London: Lawrence 

& Wishart, 1998. 224 p. 

Marsh, John, Class dismissed: why we cannot 

teach or learn our way out of inequality. 

New York, N.Y.: Monthly Review Press, 2011. 

255 p. 

Marszalek, Bernard (ed.), The right to be 

lazy: essays by Paul Lafargue [introduced by 

Bernard Marszalek, with contributions by 

Fred Thompson and Kari Lydersen]. Oakland, 

CA: C. H. Kerr & Co. & AK Press, 2011. 120 p. 

Marx, Karl, Das Kapital. 1.2, Die sogenannte 

ursprüngliche Akkumulation: vierundzwanzigstes 

Kapitel des ersten Bandes 

des »Kapitals» [ed. Bearb. und Kommentierung: 

Rolf Hecker. Unter Mitw. von Manfred 

Müller]. Berlin: Dietz, 2009. 127 p. 

Marx, Karl, Das Kapital. 1.3, Briefe über 

das Kapital [ed. Bearb. und Kommentierung: 

Rolf Hecker]. Berlin: Dietz, 2010. 192 p. (Das 

Kapital; 1.3) 

Marx, Karl, Das Kapital. 1.4, Friedrich Engels 

über »Das Kapital»: Rezensionen, Konspekt, 

Texte [ed. Bearb. und Kommentierung: 

Rolf Hecker]. Berlin: Dietz, 2011. 176 p. (Das 

Kapital; 1.4) 

Marx, Karl, Gesamtausgabe: (MEGA). 4. 

Abt., Bd 26, Exzerpte, Notizen, Marginalien. 

Karl Marx Exzerpte und Notizen zur Geologie, 

Mineralogie und Agrikulturchemie März bis 

September 1878 [Hrsg. von der Internationalen 

Marx-Engels-Stiftung; Bearbeitet von Annelise 

Griese] Berlin: Akademie Verlag, 2011. 

2 Bd. 1104 p. 

Marx, Karl, Grundrisse: Ett urval: med förord 

av Sven-Eric Liedman. Stockholm: Tankekraft 

Förlag, 2010. 257 s. 

Marx, Karl, The communist manifesto: 

complete with seven rarely published prefaces 

[edited and annotated by Frederick Engels..]: 

SoHo Books, [2010]. 90 p. 

May, Todd, The political thought of Jacques 

Rancière: creating equality. Edinburgh: Edinburgh 


McClelland, John Scott, The Crowd and the 

Mob: From Plato to Canetti. Abingdon: Routledge, 

2010. 343 p. 

McKay, Iain (ed.), Property is theft!: a 

Pierre Joseph Proudhon anthology. Oakland, 

CA: AK Press, 2011. 823 p. 

Merrifield, Andy, Magical Marxism: subversive 

politics and the imagination. London: 

Pluto, 2011. 220 p. (Marxism and culture.) 

Mol, Annemarie, Omsorgens logik: aktiva 

patienter och valfrihetens gränser. [översättning: 

Sven-Erik Torhell] Lund: Arkiv, 2011. 151 

s. (Pandoraserien, 19) 

Moran, Dominic P., Pablo Neruda. London: 

Reaktion Books, 2009. 221 p. (Critical lives 

(London, England)) 

Mortensen, Anders (red.) Litteraturens värden. 

Eslöv: Brutus Östlings bokförlag Symposion, 

2009. 352 s. (Kulturhistoriskt bibliotek) 

Mühsam, Erich, Liberating society from the 

state and other writings: a political reader. 

[edited and translated by Gabriel Kuhn]. Oakland, 

CA: PM Press, 2011. 304 p. 

Mulhern, Francis (ed.), Lives on the Left: a 

group portrait. London: Verso, 2011. 374 p. 

Negri, Antonio, Diary of an escape. [translated 

by Ed Emery]. Cambridge: Polity, 2010. 

253 p. 

Ness, Immanuel & Azzellini, Dario (eds.), 

Ours to master and to own: workers' control 

from the commune to the present. Chicago, 

Ill.: Haymarket, 2011. 443 p. 

O'Neill, Morna, Walter Crane: the arts and 

crafts, painting, and politics, 1875–1890. New 

Haven: Yale University Press, 2010. 296 p. 

Opp, Karl-Dieter, Theories of political protest 

and social movements: a multidisciplinary 

introduction, critique, and synthesis. 

New York: Routledge, 2009. 403 p. 

Paolucci, Paul, Marx and the politics of abstraction. 

Leiden; Boston: Brill, 2011. 239 p. 

(Studies in critical social sciences; v. 31.) 

Perelman, Michael, The invisible handcuffs: 

how market tyranny stifles the economy by 

stunting workers. New York: Monthly Review 

Press, 2011. 360 p. 

Pluth, Ed, Badiou: a philosophy of the 

new. Cambridge: Polity, 2010. 194 p. (Key 

contemporary thinkers) 

Price, Wayne, The abolition of the state: 

anarchist & Marxist perspectives. Bloomington, 

Ind.: AuthorHouse, 2007. 196 p. 

Rancière, Jacques, Aesthetics and its discontents. 

[translated by Steven Corcoran]. 

Cambridge: Polity Press, 2009. 143 p. 

Rancière, Jacques, Althusser's lesson. 

[translated by Emiliano Battista] London; 

New York: Continuum, 2011. 199 p. 

Rancière, Jacques, Staging the people: the 

proletarian and his double. [translated by David 

Fernbach] London; New York: Verso, 2011. 

239 p. 

Rousselle, Duane & Evren, Süreyyya (eds.), 

Post-anarchism: a reader. London: Pluto, 

2011. 268 p. 

Rubenstein, Joshua, Leon Trotsky: a revolu-

tionary's life. New Haven, Conn.; London: Yale 

University Press, 2011. 225 p. (Jewish lives) 

Sartre, Jean-Paul, Critical essays (Situations 

1) [transl. by Chris Turner] London: Seagull 

Books, 2010. 532 p. 

Sayers, Sean, Marx and alienation: essays 

on Hegelian themes. New York: Palgrave Macmillan, 

2011. 195 p. 

Seed, John, Marx: a guide for the perplexed. 

London: Continuum, 2010. 191 p. 

(Continuum guides for the perplexed.) 

Simons, Maarten & Masschelein, Jan (eds.), 

Rancière, public education and the taming of 

democracy. Malden, MA: Wiley-Blackwell, 

2011. 191 p. (Educational philosophy and 

theory special issue book series; 17) 

Smith, Laurajane, Shackel, Paul & Campbell, 

Gary (eds.), Heritage, labour, and the 

working classes New York, NY: Routledge, 

2011. 309 p. 

Souvarine, Boris, Sur Lénine, Trotski et 

Staline; [Précédé de Boris par Michel Heller] 

Paris: Allia, 2007. 61 p. 

Stiglitz, Joseph E., Fritt fall: de fria marknaderna 

och världsekonomin i kris. [översättning: 

Stefan Lindgren]. Stockholm: Leopard, 

2011. 367 s. 

Therborn, Göran, The world: a beginner's 

guide. Cambridge: Polity, 2011. 265 p. 

Thomas, Peter D., The Gramscian moment: 

philosophy, hegemony, and Marxism. Boston: 

Brill, 2009. 477 p. (Historical materialism 

book series; 24) 

Thompson, Michael, Georg Lukács reconsidered: 

critical essays in politics, philosophy, 

and aesthetics. London; New York: Continuum, 

2011. 253 p. 

Tully, John A., The devil's milk: a social history 

of rubber. New York: Monthly Review 

Press, 2010. 480 p. 

Vanden, Harry E. & Becker, Marc (eds.), 

José Carlos Mariátegui: an anthology. New 

York: Monthly Review Press, 2011. 

Vattimo, Gianni & Zabala, Santiago, Hermeneutic 

communism: from Heidegger to Marx. 

New York; Chichester: Columbia University 

Press, 2011. (Insurrections) 

Virno, Paolo, Multitudens grammatik. [översättning: 

Michele Masucci]. Hägersten: Tankekraft, 

2011. 139 p. 

Visvanathan, Nalini et al (ed.), The Women, 

gender and development reader. 2., rev. ed. 

London: Zed Books Ltd, 2011. 455 p. 

Wåg, Mathias (red.), I stundens hetta: 

svarta block, vita overaller och osynliga partier. 

[översättning: Roh-nin et al]. Stockholm: 

Roh-nin förlag, 2011. 573 s. 

Wahl, Asbjørn, The rise and fall of the welfare 

state. [Translated by John Irons]. London: 

Pluto Press, 2011. 246 p. 

Wantok, AK (Hg.), Perspektiven autonomer 

Politik. Münster: Unrast, 2010. 406 p. 

Wark, McKenzie, The beach beneath the 

street: the everyday life and glorious times of 

the Situationist International. London: Verso, 

2011. 1 v. 

Weeks, Kathi, The problem with work: feminism, 

Marxism, antiwork politics, and postwork 

imaginaries. Durham: Duke University 

Press, 2011. 287 p. 

Wilbert, Chris & White, Damien F., Autonomy, 

solidarity, possibility: the Colin Ward 

reader. Oakland, CA: AK Press, 2011. 337 p. 

Work: [capitalism, economics, resistance]. 

Salem, OR: CrimethInc. Workers' Collective, 

2011. 374 p. 

Yourgrau, Palle, Simone Weil. London: Reaktion 

Books, 2011. 189 p. (Critical lives.) 

ARBETARHISTORIA NR 141 ÅRGÅNG 36 

Utges av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek med fyra nummer per år. 

Redaktion: Silke Neunsinger (ansvarig utgivare), Lars Gogman, Ulf Jönson, Kalle Laajala (recensioner), 

Leif Zetterberg (grafisk form). 

Adress: Arbetarhistoria, Box 1124, 111 81 Stockholm. 

E-post: arbetarhistoria@arbark.se Hemsida: www.arbetarhistoria.se 

Prenumeration 2012: 250 kr inom Sverige, 320 kr inom Europa och 360 kr i resten av världen. 

Prenumerationsavgift sätts in på plusgiro 55 75 94-9. Lösnummer 75 kr, dubbelnummer 

130 kr plus porto). Priser inkl. moms (6%). 

Tryck: GTC Print AB, Luleå 2012. ISSN: 0281-7446. 

Manuskript skickas till redaktionen som e-post. Författaren har copyright, men tidskriftens innehåll 

får ej kopieras utan redaktionens medgivande. För insänt, ej beställt, material ansvaras 

ej. Arbetarhistoria indexeras i Artikelsök. Om inget annat anges, ingår använda illustrationer 

i ARAB:s samlingar. I vissa fall, då ARAB inte har rättigheterna till i tidskriften använda fotografier 

eller teckningar, har redaktionen inte lyckats hitta adresser till fotografer eller deras 

efterlevande som ska ha betalt enligt taxa. I sådana fall ber vi berörd rättighetsinnehavare 

kontakta redaktionen. 


B Porto 

betalt 

Avsändare 

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek 

Box 1124 

111 81 Stockholm 

DOKUMENTET 

Boxning i klasskampens tjänst 

när arbetarnas idrottsförbund, aif, bildades 1929 

bröt man med det »borgerliga» Riksidrottsförbundet. Målet 

var att verka för arbetarklassens fysiska fostran och i förlängningen 

ett klasslöst samhälle. Stormklockan skrev: 

»Arbetaridrottsmän som visar en sund och kraftig kropp, 

en sådan som varje ung arbetare bör lägga sig vin om att få 

för att vara i stånd att fylla alla de krav som kampen för hans 

klass befrielse ställer på hans fysik.» 

Bilden visar IK Spartakus, som bildades 1930 med lokal 

på Kocksgatan 24 på Södermalm i Stockholm. Medan killarna 

boxades hade tjejerna en egen gymnastikgrupp kallad 

»Viking» som senare uppträdde på Chinavarietén och turnerade 

i folkparkerna. 

Medlemmarna i AIF deltog i olika tävlingar och evenemang. 

Föreningen ägande sig också åt ett utbyte med liknande 

organisationer i Finland, Sovjet och Tyskland. AIF:s 

största kraftsamling var Göteborgsspelen 1935 med deltagare 

från de nordiska länderna, England, Schweiz, Sovjet, 

Frankrike och Holland. När förbundet upplöstes som riksorganisation 

1936 hade det politiska temat övergått alltmer 

till en kamp mot fascismen. Samma år planerades en 

folkolympiad i Barcelona som skulle utgöra ett alternativ 

Berlinolympiaden. De svenska deltagarna kom dock aldrig 

längre än till Paris eftersom det spanska inbördeskriget 

bröt ut. 

Den fjärde killen på bilden från höger som tittar in i 

kameran hamnade likväl i Spanien, som frivillig i inbördeskriget. 

På Kocksgatan 24 boxas det fortfarande, men boxarna i 

Stockholms AIF håller till på Bråvallagatan 6-8 på Norrmalm. 

LARS GOGMAN

Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?