Kartläggning Lund, samsjuklighet.pdf

More documents

Recommendations

Info

Sedan två år tillbaka identifieras <strong>samsjuklighet</strong> hos de flesta av dem som kommer in på Metadonprogrammet genom psykologtest. I princip alla inom metadonprogrammet har en psykiatrisk problematik tillsammans med missbruket. 60-70 % har en personlighetsstörning (borderline dominerar) och ett samtidigt beroende. Man anser att psykologbedömningen ger underlag för hur man ska bemöta och behandla patienten. På Hjärnhälsan frågar man alla patienter kring suicid, alkohol, rökning och narkotika. Det upplevs inte som något svårt. De flesta uppger att de har en rimlig konsumtion. Vissa har prövat narkotika tex cannabis och kokain men sällan visar det sig att patienten har ett pågående missbruk. När det gäller alkoholmissbruk har det kvinnliga missbruket kommit mer och mer i centrum. Detta gäller också yngre kvinnor som har visat sig ha ett ganska avancerat alkoholbruk som kräver insatser. Många av patienterna på Hjärnhälsan söker för depression och i samband med sjukdomen kan en självmedicinering med alkohol ha ägt rum. Samma för både män och kvinnor. Skam och skuld är särskilt hos kvinnorna kopplade till alkoholmissbruk, vilket gör att det är svårt att acceptera och tala om. Man använder inte rutinmässigt biologiska test av missbruk inför antidepressiv behandling. Man tror att man då skulle kränka de patienter som inte har alkoholproblem. Under en begränsad tid använde man AUDIT i samband med ett projekt, men vet inte resultatet av projektet. Kerstin Nyholm anser att man får möta var och en där den befinner sig och inte ha strikta tidsgränser för nykterhet. Det finns många som missbrukar och har psykiska symptom som inte klarar nykterhet och därför blir utestängda från den behandlingen de skall ha. KN använder sig inte av standardiserande instrument. Behandling och stöd Psykiatriska akutmottagningen: P.g.a. jättelånga väntetider på den allmänpsykiatriska mottagningen med brist på läkare, så kommer patienterna på återbesök till psykakut vid ett antal tillfällen. Man vill inte släppa ut dem vind för våg. Man tar en del alkoholpatienter också, de som kan avgiftas i öppenvård. Man har nästan byggt upp en liten subakut där man tar tillbaks patienterna efter akutbesöket och där ingår patienter med framför allt alkoholproblem. Ett problem för samsjukliga är boendesituationen och bristen på slutenvårdsplatser, behandlingshem och stödboenden. Många ensamma utan kontaktnät ringer till psykiatriska akutmottagningen och pratar av sig en stund. På den allmänpsykiatriska mottagningen får den som har ett riskbruk vara kvar i psykiatrisk behandling. För en hel del patienter med tablettöverkonsumtion gör man ett nedtrappningschema och följer konsumtionen nogsamt med målet att på sikt gå ner i konsumtion. Vid <strong>samsjuklighet</strong> behöver man bedöma om man kan behandla det ena först och det andra sedan eller om det går att ge behandling för båda tillstånden samtidigt. Man har missbrukande borderlinepatienter som fortsätter i behandling. Alla som missbrukar skickas alltså inte vidare, men man måste kunna tillgodogöra sig behandlingen och kan inte vara påverkad när man får behandling. Patienten ska vara drogfri för att få effekt av den psykiatriska behandlingen. Beroende på hur gravt missbruksproblemet är sköts missbruksbehandlingen antingen i allmänpsykiatrin eller på Södertull/Rådgivningsbyrån. Det finns inga självklara principer hur
man ska göra om t.ex. alkoholmottagningen anser att patienten har så svåra psykiska problem att de inte har kompetens att behandla den psykiatriska problematiken och missbruket. DBT-teamet: De som har en svår borderline har ofta ett missbruk. Behandlar man borderline kan det få effekter på missbruket. Drogen fungerar som ett ”hjälpmedel” att reglera. Motivation och behandling av missbruk och ätstörning tillhör det som hotar patientens stabilitet och måste föregå bearbetning av tidigare erfarenheter. Motivationsarbetet ingår i behandlingen. Allvarliga missbruksproblem fokuseras i comittmentarbetet innan patienterna tar hand om sin borderlineproblematik. Behandlingen kräver närvaro och förmåga att ta till sig det pedagogiska. Haschmissbruk förekommer bland DBT-patienterna. Patinterna har ofta en överkonsumtion av symtomlindrande mediciner som man aktivt trappar ut till minsta verksamma dos. Man har inget förbud mot alkohol, men mot andra droger. Någon går på Antabus som hon hämtar på allmänpsykmottagningen. Man skulle använda Revia och Campral om det fungerar. Det finns en variant av DBT som också behandlar samtidigt missbruk. 95 % är standard – DBT med ett tillägg av ”hur ska jag stå ut med suget”. Man skulle enkelt kunna göra ett sådant tillägg i verksamheten. De gamla alkoholisterna söker och tas emot på Avdelning 1 A om de riskerar delirium. Vistelsetiden på avdelningen kan variera från några dagar till flera månader, många gånger för att patienterna är bostadslösa. Vissa patienter utvecklar psykossymtom (drogutlösta eller symtom på psykossjukdom) som behöver behandlas. Beslut om placering på vårdhem fattas på en nivå ovanför klinikchefen. Det finns utarbetade riktlinjer för sådana placeringar. Upphandling har nyligen genomförts. Avdelning 1E är en avgiftningsenhet för missbrukare som klarar av behandling i öppen vård. På avgiftningen finns nästan bara heroinmissbrukare. Man bedriver också substitutionsbehandling med Subutex i öppenvård. Subutex får inte ges till någon som inte är på avdelning 1E och kan endast förskrivas av den läkare som har särskild förskrivningsrätt. En heroinavgiftning tar ca 3 veckor. Det tar längre tid för hasch att försvinna ur kroppen, ca 6 veckor. I mån av plats kan man få stanna mer än tre veckor. Amfetaminmissbrukarna behöver sluten vård. Avgiftningsprogrammet inleds med ett informationssamtal med personal från Subutexprogrammet. Påföljande vecka skrivs man in. Om man ska kunna ingå i och ta till sig substitutionsprogrammet ska man ha missbrukat heroin i minst två år, ha ett drogfritt boende, sysselsättning och en samtalskontakt på t.ex. Rådgivningsbyrån. Vid återfall avstängs man från programmet i tre månader. Vid upprepade återfall skrivs man ut. Man har ingen psykolog på avdelningen, eftersom man inte har någon behandling att erbjuda om någon skulle visa sig ha en psykiatrisk diagnos. Det behövs utökade möjligheter för 1 E:s patienter till psykosocial behandling och psykoterapi t.ex. DBT. Rådgivningsbyrån: Det går att bedriva samtidig behandling om patienten inte är drogpåverkad. De flesta kommer på egenremiss och det man erbjuder är en samtalskontakt, en mänsklig relation och inte så mycket medicin. Antidepressiv medicin mot t.ex. fobi fungerar inte med cannabinoider i kroppen. Ecstasy kan sätta sig som fobiska mönster under lång tid. Man har en mycket låg drop-out på 8 %. Man har diskuterat om det är rimligt att man ska behandla svåra psykiatriska problem på Rådgivningsbyrån, men ser inget alternativ, eftersom dörrarna till övrig behandling är nästan stängda.
Page 1 and 2: Personer med dubbeldiagnos/samsjukl
Page 3 and 4: Av dem som har ett missbruk, har 70
Page 5: Metadonpatienterna ska ha ett ordna
Page 9: Rådgivningsbyrån är en öppen ve

Kartläggning Lund, samsjuklighet.pdf

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?