Klicka och läs nr 4! - Göteborgs Diabetesförening

More documents

Recommendations

Info

två D a g a r ti ll j u l a f to n. al lt va r pyntat o C H kl art. Då rasade världen för trebarnsfamiljen Barknertz i Åsa N är Anna-Lena Barknertz fick veta att yngsta barnet, femåriga dottern Linda, hade diabetes förstod hon inte hur man skulle kunna fungera som en familj framöver. Hur skulle man kunna fira jul, födelsedagar, resa på semester eller ens ha fredagsmys längre? Idag är Linda 17 år. Vi sitter och fikar i gillestugan i huset i Kungsbacka dit familjen nyss flyttat. - Visst är det ett problem att ha diabetes. Men det har gett mig väldigt mycket. Jag kan till exempel mycket om min kropp och jag har kompisar med diabetes över hela världen, säger Linda medan hon gosar med hundarna Shiva och Willma. Lindas mamma Anna-Lena tänker med fasa på den första tiden som mamma till ett barn med diabetes. - Jag var ingen bra mamma då. Jag var inte stark, bara förtvivlad. Jag kunde inte trösta och stödja. Jag ville själv bli kramad och omhändertagen. Anna-Lena som är barnsjuksköterska gick på vidareutbildning det här året. Hade bland annat varit på en föreläsning om diabetes typ 1. När Linda blev onormalt törstig förstod Anna-Lena direkt vad det var. Efter kontakt med lasarettet fick hon bekräftelse. - Jag minns inte så mycket från den julen, säger Linda. Men jag vet att jag frågade om mamma också hade fått den där sjukdomen eftersom hon var så ledsen… Som alla föräldrar ville Anna-Lena och hennes man Bosse det allra bästa för sitt barn. Hon skulle få rätt mat och rätt behandling. Inget slarv. 18 Linda har två storasyskon. Även för dem måste livet gå vidare. De skulle förstås få lördagsgodis som vanligt. - Pappa och Helena och Henrik smög iväg på lördagarna när Bolibompa började, berättar Linda. Upp till vardagsrummet. Mamma och jag satt nere i källaren vid teven där. Jag fick en halv tablettask. - Jag har haft en svårinställd diabetes. Nu för tiden fungerar det rätt bra. Men visst är det toppar och dalar. Idag avstår jag oftast från att ta något jag vet höjer mitt blodsocker. Jag tycker inte att det är värt det. Tar en Ramlösa istället för en cola till exempel, säger Linda Barknertz och kramar om sina hundar Willma och Shiva. Linda var rasande. Skrek att "jag vet att ni luras. Jag vet vad ni gör.." Trots att hon inte fick sin påse med godis på lördagarna som tidigare så var blodsockret rekordhögt. Av pur ilska. Första halvåret var tufft för hela familjen. - Räddningen kom när vi fick kontakt med läkaren Mats Bonnier, säger Anna-Lena. Vi har tackat ho- Diabetes Bladet Nr 4 2008 nom en massa gånger men han förstår nog inte hur mycket han faktiskt har betytt för hela vår familj. Mats Bonnier tog med Linda till en godisaffär. Gav henne en påse och sa att hon fick ta vad hon ville. Anna-Lena försökte ingripa när Linda valde godis. Ville få henne att välja sorter som var "nyttigare" än andra. Ville få henne att inte ta så mycket. "Ut ur affären" sa Mats Bonnier. Linda skulle få välja precis vad hon ville. Nu 13 år senare säger Anna- Lena: - Det finns värre saker än att ha högt blodsocker någon natt. Mats Bonnier lärde oss att vi måste fortsätta att vara en familj som gör saker tillsamman, som gör samma saker. Att Linda måste få känna att hon är som alla andra. - Visst fick jag ofta leksaker istället för godis även senare, säger Linda. Det var ingen av mina kompisar som hade så många Barbiedockor som jag. Men det var viktigt för mig att jag precis som mina syskon och kompisar fick en tjuga på lördagarna att springa och köpa godis för. Det var viktigt att jag också kunde berätta om allt godis jag fick i påskäggen. Första sommaren åkte familjen på semester till Cypern. Anna-Lena och Bosse var oroliga för hur det skulle gå. Om maten skulle passa Linda, hur värmen skulle påverka hennes diabetes och så vidare. Men det gick jättebra. - Jag minns hur förvånad jag blev en gång när vi var på Cypern. Mamma kom med en jättestor glass till mig. Jag tänkte att nu har mamma blivit tokig, säger Linda och skrattar. Men mina syskon ville ha glass - och då skulle jag förstås också få en.
När Linda skulle börja i förskoleklassen ville skolan inte ta emot henne. Hon skulle placeras i en skola för barn med särskilda behov. Familjen kontaktade en advokat. Det som familjen arbetat för att lösa under flera månader klarades av på fem minuter. Skolstyrelsen och rektorn hade plötsligt inga invändningar mot att Linda började i samma klass som sina lekkamrater. - Det var mycket svårt i början att ha ett barn med diabetes. Inte minst led jag av hur omgivningen reagerade. Som mamma blir man som en tigrinna när man har ett utsatt barn. Man blir inte populär. Diabeteslägren har varit oerhört viktiga för Linda och hennes familj. Diabetesen har gjort Linda och Anna-Lena känslomässigt beroende av varandra. När Linda första gången skulle på läger och vara ifrån sin mamma under en helg är något ingen av dem glömmer. - Vi hade husvagn och bodde vid stranden i närheten. Vi hade vänner där och vi skulle äta kräftor och dricka vin. Vi skulle koppla av för första gången på länge, säger Anna-Lena. Men när hon hade kört Linda till lägret och efter mycket vånda lämnat sin lilla dotter i de unga ledarnas vård så kände hon inte för att fira. Det blev varken kräftor eller vin. På söndagen när hon skulle hämta Linda var det en förändrad, mer självständig dotter hon fick leta rätt på. En dottern som inte alls ville åka hem. Linda hade fått många nya kompisar och för första gången kände hon att hon inte var ensam om att ha diabetes och att hon var privilegierad som fick vara på läger och ha kul. - Jag har varit på alla diabetesläger. Nu är jag med som ledare. Försöker betala tillbaka för allt som jag fått under åren. Nu är det jag som motar iväg föräldrar som inte vågar lämna sina barn, säger Linda. Det är så viktigt för barn att träffa andra med diabetes. Många av mina bästa vänner är sådana som jag träffade på läger när jag var liten. Linda går i tredje ring. Där går också hennes bästis AnnaLisa som hon känt sen första Lysestrandlägret. Linda och AnnaLisa arrangerar sedan ett par år verksamhet i Kungsbacka för barn med diabetes. En gång i veckan träffas man och leker. Dit kommer inte bara Kungsbackabarn utan också barn från Göteborg i åldrarna två till åtta år. Linda är aktiv i Ung Diabetes och i Diabetesföreningen i Kungsbacka. Hon vill gärna fortsätta att arbeta med information om diabetes. Linda har under hela uppväxten Diabetes Bladet Nr 4 2008 - Har man ett barn med diabetes får man en mycket nära relation, säger Anna- Lena Barknertz. Under Lindas uppväxt hade jag absolut koll på hennes värden. Nu är hon vuxen och har själv ansvaret. Det är vemodigt - men bra. haft svårinställd diabetes. Flera gånger har hon fått åka akut till sjukhuset efter att ha blivit insulinresistent. Den som förmodligen räddat hennes liv några gånger är Willma. Willma är en blandrashund. En fyrvägskorsning skojar Linda. Willma reagerar omedelbart om Linda är låg eller hög. Willma börjar bli gammal och nu har Linda fått en ny hund som hon ska utbilda till diabeteshund. Det var när Bayer Health Care aviserade om att det var dags att söka stipendiet på 50.000 kronor som de delar ut två gånger per år, som Linda kom på att det skulle vara fantastiskt att få utbilda en hund till diabeteshund. I hård konkurrens fick hon stipendiet och skaffade schäfervalpen Shiva. Linda går med Shiva på vanliga valpkurser. Shiva är för ung för att tränas till diabeteshund ännu. Så i väntan på det får Linda förlita sig till gamla Willma. n Christine Öberg Fotnot: Bayer Health Care är en del av Bayer AG. Genom Bayer Dream Fund delar man två gånger per år ut ett diabetesstipendium på 50.000 kronor. Pengarna går till en enskild person eller organisation som har en dröm att förverkliga. 19
Page 1: D iabetesB G ö t e b o r G s D i a
Page 4 and 5: 4 Kalendarium Alla medlemmar, både
Page 7 and 8: Hej, D u k o m m e r vä l m e D p
Page 9: eva ol a u s s o n Dietist på Diab
Page 13 and 14: yn g v e tö r n MIN FAMILJ… Mitt
Page 15 and 16: KALENDARIUM FÖR BARN- OCH UNGDOMSG
Page 21 and 22: KORTISAR BRISTER I BEMÖTANDET AV B
Page 23: LÄSVÄRT Hon stoppar ner druvsocke

Klicka och läs nr 4! - Göteborgs Diabetesförening

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?