Elit eller massa? - Lunds universitet - ny startsida

IV
”När en patient har ’lärt sig’ svara på sina läkemedel med ofrivilliga
rörelser blir reaktionerna permanenta. Hjärnan har lärt sig dem.”
Angela Cenci Nilsson
gläds åt ett stort anslag
på 350.000 kr från
stiftelsen Thure
Carlssons minne, som
gjort att hon kunnat
sätta upp en egen
forskargrupp på
Neurocentrum.
Som forskare ser man inte fram emot att
fylla fyrtio, skrattar Angela Cenci Nilsson.
Fram till dess betraktas man som
ung forskare och kan söka anslag eller få
priser som är reserverade just för unga forskare.
Själv gläds hon åt ett stort anslag, 350.000 kr,
från stiftelsen Thure Carlssons minne. Anslaget
har stor betydelse för hennes nybildade forskargrupp
på Wallenberg Neurocentrum.
Det är bara namnet, en lätt brytning och en livligare
mimik som berättar om Angelas sydeuropeiska
ursprung. Hon kommer från Italien där hon
utbildade sig till läkare. I slutet av 1980-talet blev
hon klar med sin specialistutbildning i neurologi och
arbetade på ett sjukhus hemma i Verona. Italienska
tidningar rapporterade då entusiastiskt om den
svenske professorn Anders Björklunds forskning om
transplantation av nervceller som en möjlig metod
att behandla Parkinson-patienter. Angela blev intresserad.
Det här ville hon veta mer om.
– Jag skrev till Anders Björklund och lyckades
få en inbjudan att komma till Lund. Men forskning
var främmande mark för mig. Jag hade en
klinisk utbildning och hade just sett en laboratorieråtta
för första gången, berättar hon och ler
åt minnet.
Besöket i Sverige var planerat att vara i två år.
Men det blev mer än så. Angela började en doktorandutbildning
i neurovetenskap med Anders
Björklund som handledare. Och med tiden blev
det både en doktorstitel och ett Nilsson i efternamnet
– maken är också neurovetare.
– Jag disputerade 1993. Min doktorsavhandling
gällde funktionell analys av mekanismerna bakom
effekterna av transplantat på råttor, berättar hon.
Angela Cenci Nilsson bestämde sig för att gå
vidare med den teoretiska forskningen och satsa
på en karriär i Sverige.
– Visst saknade jag patientkontakten i början.
Men jag tyckte inte det gick att kombinera
läkaryrket med forskning. Tempot är uppdrivet
och konkurrensen hård – man måste satsa helhjärtat
för att klara sig i konkurrensen.
Egen forskarprofil
I samråd med Anders Björklund byggde hon upp
en egen forskarprofil och ett eget område.
– Jag har gått ifrån forskningen kring celltransplantationer.
Nu försöker jag hitta mekanismerna
bakom de ofrivilliga rörelserna, dyskinesier, som
uppstår när Parkinson-patienter behandlas med L-
DOPA. Symtomen vid Parkinson orsakas av att de
dopaminproducerande nervcellerna förtvinar.
Sjukdomen behandlas med L-DOPA, som ersätter
det naturliga dopaminet.
– Dyskinesier är en allvarlig komplikation som
kan vara mer invalidiserande för patienten än
sjukdomens ursprungliga symtom. Vi har gjort
mycket intressanta fynd och jag tror att vi är en
biologisk princip på spåren.
Angela Cenci Nilssons grupp tittar på genernas
aktivitet och produkter i den del av hjärnan som
är skadad vid Parkinsons sjukdom.
I början har L-DOPA bra effekt men så småningom
förlorar det förmågan att på ett stabilt sätt
lindra symtomen och patienten kan snabbt växla
mellan orörlighet och ofrivilliga rörelser.
– Vi har byggt upp en ny djurmodell för att studera
detta och nu har vi sett att den förändrade reaktionen
på läkemedlet beror på att genaktiviteten
har förändrats i en del av hjärnan, som heter
striatum. Det handlar om dramatiska förändringar
som leder till att det bildas för mycket av vissa
signalsubstanser, berättar hon.
Proteiner
Forskarna har gått vidare och kunnat visa att det var
små DNA-bindande proteiner (Fos B derivater),
som låg bakom förändringarna i genaktivitet. Genom
att blockera uttrycket av fos B-genen i striatum
kunde de hämma dyskinesier som var en biverkning
av läkemedlet.
– Vi har hittat länken mellan genaktivitet och
dyskinesin. Nu studerar vi hjärnprover från av-