Yngve Lundh, Bollnäs CK, svensk Mästare och ... - Alfta Hockey

Det var säkert inga överord, när distriktsstyrelsen påpekar för RF, att dryga medlemsavgifter skulle
kunna knäcka den spröda plantan.
Ombudsmän, kommittéer, sektioner.
Styrelsearbetet innebar arrangemang.
De få föreningarna och det relativt lilla medlemsantalet gjorde det möjligt att lägga allt arbete i förbun-
det direkt under styrelsen. Visserligen lade man ut de olika tävlingarna på olika föreningar, men uppen-
barligen deltog man från styrelsens sida ändå som ansvariga för de olika distriktsarrangemangen.
Rörelsen växer
Men den moderna idrotten visade sig snart ha stor växtkraft. Medlemsantalet växer både vad gäller anta-
let föreningar och medlemmar. År 1925 är 50 föreningar anslutna med totalt 3700 medlemmar, år 1950
219 föreningar med 14 500 medlemmar.
Vid sidan av de ”gamla” sporterna, skidor, fotboll, friidrott, simning, bandy, skridsko kom hela tiden nya
till. Åren 1921 – 1940 tillkom sporter som boxning, brottning, cykel, gymnastik orientering och tennis,
under ytterligare ett par årtionden bordtennis, bågskytte, handboll, ishockey och varpa. Nya sporter fram
till förbundets 60-årsjubileum var badminton, basket, bilsport, curling, golf, minigolf (bangolf), motor-
cykelsport, segling, sportskytte och tyngdlyftning. Även en livlig skolidrottsverksamhet kom att admin-
istreras av förbundet.
Det blev förstås helt ogörligt för en styrelse att hålla samman och i detalj styra den stora verksamhet,
som alla dessa föreningar och idrotter utvecklade.
För den lilla skrift som gavs ut vid Idrottsförbundets 50-årsjubileum hade en viss Alexander Hedman
skrivit en rimkrönika, och här heter det
När 35 bröt in, man kommit på det klara,
att som det hittills gått, det inte längre kunde vara.
Att sköta 117 klubbar ensam ej stod i mänsklig makt,
Och därför på sektioner en del blev överlagt
Allt flera idrotter skapade egna organ men, åtminstone till att börja med, under distriktsstyrelsens para-
ply. Det kom att uppstå en vildvuxen flora av kommittéer, sektioner och ombudsmän, som alla medver-
kar i distriktets årsredogörelser.
Framväxten av alla dessa organ, och diskussionerna bakom deras tillkomst, är en framtida forskning-
suppgift. I det här sammanhanget har varken funnits tid för författarna och inte heller plats i det här
häftet.
Specialdistiktsförbunden (SDF)
Den utveckling som skisserats ovan slutade i framväxten av specialdistriktsförbund Det innebar att ad-
ministrationen av att allt som hade att göra med en viss idrott övertogs av detta förbund. Det gällde, och
gäller alltjämt, utformning av tävlingskalendarium, seriesystem, utbildning av instruktörer, skolak-
tiviteter, ibland också lägerverksamhet.
Skilsmässan mellan specialförbund och distriktsförbund blev inte total. Specialförbunden tillsatte repre-
sentanter i distriktsstyrelsen men den märks på så vis, att specialdistriktsförbunden under en period inte
redovisas i distriktsstyrelsens verksamhetsberättelser
Det äldsta nu verksamma förbunden är fotboll, bandy, gymnastik, gång.
En del specialförbunds historia har redovisats i separata skrifter, för andra återstår det att göra det arbe-
tet. I det här häftet kan vi bara ge några glimtar av några förbunds utveckling.
Av uppräkningen nedan ser vi att 1950-talet var ett årtionde då många specialdistrikts-
förbund ”knoppade fram”. Det var också en synnerligen expansiv period för idrotten.
År 1940 hade Hälsinglands Idrottsförbund 129 klubbar med sammanlagt 8 300 medlemmar. År 1955
kunde man räkna in 244 klubbar med 17 000 medlemmar. Grovt sett en fördubbling på 15 år.
13