Yngve Lundh, Bollnäs CK, svensk Mästare och ... - Alfta Hockey
Yngve Lundh, Bollnäs CK, svensk Mästare och ... - Alfta Hockey
Yngve Lundh, Bollnäs CK, svensk Mästare och ... - Alfta Hockey
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
I Hudik hade man förstås sitt Kotorgs knölar,<br />
Men Glysisvallen var då bara några pölar<br />
I Söderhamn var planen <strong>svensk</strong> normalterräng<br />
Men ändå gav man främlingar där gärna däng,<br />
Och Arbrå Skyttegilles nya idrottsklubb<br />
Fick hålla till på sylvass havrestubb<br />
Runt om i landskapet växte idrottsplatser fram.<br />
Distriktsstyrelsen verkade intensivt på olika sätt för att främja byggandet av idrottsanläggningar..<br />
År 1916 konstaterar man att <strong>Bollnäs</strong>planen är undermålig efter översvämning. Planen i Ljusne ligger i<br />
lägervall, därför att föreningarna saknar ”fullgod ledning”, men det fanns en ljuspunkt – planen i Ljusdal<br />
förbättras<br />
I berättelsen för år 1919 är tonen ljusare.. Riksförbundets plankommitté har rest runt i landskapet, i Ljus-<br />
dal <strong>och</strong> Hudiksvall är arbetet i gång med nya idrottsplatser <strong>och</strong> i <strong>Bollnäs</strong> invigs en ny hoppbacke.<br />
Regeringsanslag<br />
År 1930 beviljade regeringen anslag för byggande av idrottsplatser. På Hälsinglands del föll 10000 kro-<br />
nor. Sakta men säkert växer de idrottsplatser som vi numera ser på som klassiska fram, Långnäs i Boll-<br />
näs, Älvvallen i Ljusdal, Strandvallen i Järvsö, Glysisvallen i Hudiksvall, Idrottsparken i Söderhamn.<br />
Uppdämt behov efter världskriget.<br />
Under andra världskriget blev det av naturliga skäl svårt att få fram medel för byggande av idrotts-<br />
anläggningar, <strong>och</strong> när kriget tog slut 1945 fanns ett stort uppdämt behov. I flera årsredogörelser i rad un-<br />
der senare delen av 40-talet beskrivs hur förbundets idrottsplatskommitté rest runt i landskapet <strong>och</strong> in-<br />
venterat behoven. År 1948 konstaterar man belåtet att man för första gången på sex år kunnat utdela<br />
större anslag för idrottsanläggningar. Enångers IK fick 7000 till fotbollsplan, Forsa IF 14000 för idrotts-<br />
anläggning, Hamra GIF 5000 för att bygga om idrottsplatsen, Kilafors IF 5000 för att färdigställa påbör-<br />
jat bygge, Söderhamn Skärgårds IF 4000 till löpar- hopp- <strong>och</strong> kastbanor, Tallåsens IF 10000 till fot-<br />
bollsplan med omklädningspaviljong.<br />
Med en uppskattande klapp på axeln konstateras man också, att man i <strong>Bollnäs</strong> <strong>och</strong> Ljusdal byggt skid-<br />
backar ”genom ett helt <strong>och</strong> hållet på fritid utfört arbete utan bidrag från idrottsmyndigheterna”.<br />
De frivilliga insatserna i <strong>Bollnäs</strong> <strong>och</strong> Ljusdal var i själva verket inget unikt. Även i de fall medel bevil-<br />
jats krävdes ideella arbetsinsatser för att få anläggningarna till stånd. Runt om i bygderna röjs, dikas,<br />
15