18.09.2013 Views

Yngve Lundh, Bollnäs CK, svensk Mästare och ... - Alfta Hockey

Yngve Lundh, Bollnäs CK, svensk Mästare och ... - Alfta Hockey

Yngve Lundh, Bollnäs CK, svensk Mästare och ... - Alfta Hockey

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

I Hudik hade man förstås sitt Kotorgs knölar,<br />

Men Glysisvallen var då bara några pölar<br />

I Söderhamn var planen <strong>svensk</strong> normalterräng<br />

Men ändå gav man främlingar där gärna däng,<br />

Och Arbrå Skyttegilles nya idrottsklubb<br />

Fick hålla till på sylvass havrestubb<br />

Runt om i landskapet växte idrottsplatser fram.<br />

Distriktsstyrelsen verkade intensivt på olika sätt för att främja byggandet av idrottsanläggningar..<br />

År 1916 konstaterar man att <strong>Bollnäs</strong>planen är undermålig efter översvämning. Planen i Ljusne ligger i<br />

lägervall, därför att föreningarna saknar ”fullgod ledning”, men det fanns en ljuspunkt – planen i Ljusdal<br />

förbättras<br />

I berättelsen för år 1919 är tonen ljusare.. Riksförbundets plankommitté har rest runt i landskapet, i Ljus-<br />

dal <strong>och</strong> Hudiksvall är arbetet i gång med nya idrottsplatser <strong>och</strong> i <strong>Bollnäs</strong> invigs en ny hoppbacke.<br />

Regeringsanslag<br />

År 1930 beviljade regeringen anslag för byggande av idrottsplatser. På Hälsinglands del föll 10000 kro-<br />

nor. Sakta men säkert växer de idrottsplatser som vi numera ser på som klassiska fram, Långnäs i Boll-<br />

näs, Älvvallen i Ljusdal, Strandvallen i Järvsö, Glysisvallen i Hudiksvall, Idrottsparken i Söderhamn.<br />

Uppdämt behov efter världskriget.<br />

Under andra världskriget blev det av naturliga skäl svårt att få fram medel för byggande av idrotts-<br />

anläggningar, <strong>och</strong> när kriget tog slut 1945 fanns ett stort uppdämt behov. I flera årsredogörelser i rad un-<br />

der senare delen av 40-talet beskrivs hur förbundets idrottsplatskommitté rest runt i landskapet <strong>och</strong> in-<br />

venterat behoven. År 1948 konstaterar man belåtet att man för första gången på sex år kunnat utdela<br />

större anslag för idrottsanläggningar. Enångers IK fick 7000 till fotbollsplan, Forsa IF 14000 för idrotts-<br />

anläggning, Hamra GIF 5000 för att bygga om idrottsplatsen, Kilafors IF 5000 för att färdigställa påbör-<br />

jat bygge, Söderhamn Skärgårds IF 4000 till löpar- hopp- <strong>och</strong> kastbanor, Tallåsens IF 10000 till fot-<br />

bollsplan med omklädningspaviljong.<br />

Med en uppskattande klapp på axeln konstateras man också, att man i <strong>Bollnäs</strong> <strong>och</strong> Ljusdal byggt skid-<br />

backar ”genom ett helt <strong>och</strong> hållet på fritid utfört arbete utan bidrag från idrottsmyndigheterna”.<br />

De frivilliga insatserna i <strong>Bollnäs</strong> <strong>och</strong> Ljusdal var i själva verket inget unikt. Även i de fall medel bevil-<br />

jats krävdes ideella arbetsinsatser för att få anläggningarna till stånd. Runt om i bygderna röjs, dikas,<br />

15

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!