Här - Må Bra Institutet

Recommendations

Info

14 tema tillgänglighet - utblick tema norgesittande Bristande tillgänglighet är straffbart Bristande tillgänglighet klassas inte som diskriminering i Sverige. Det gör det däremot i Norge. Av Susanne Jobs Sedan mitten av 1990-talet har de norska handikapporganisationerna arbetat för att få en diskrimineringslag för funktionshindrade. Men det dröjde ända fram till våren 2008 innan det gav resultat. I både Norge och Sverige behandlades då förslag om en mer generell diskrimineringslag för människor med funktionsnedsättning av regering och riksdag. Fram till dess hade funktionshindrade i Norge endast varit skyddade mot diskriminering i arbetslivet. I Sverige omfattade diskrimineringsskyddet även högskola, sjukvård, näringsliv och delar av förvaltningen. Olika vägar För att nå målet om ett icke-diskriminerande samhälle har Sverige och Norge valt olika vägar och den största skillnaden är kopplingen mellan diskriminering och bristande tillgänglighet. Bristande tillgänglighet klassas inte som diskriminering i Sverige. Det gör det däremot i Norge. I den norska lagen, Diskriminerings- og tilgjengelighetsloven (DTL), som trädde i kraft den 1 januari 2009 ska alla offentliga och privata verksamheter som riktar sig till allmänheten utformas utifrån tanken om ”universell design”. Universell design definieras i den norska lagen som ”utformning eller tillrättaläggningar av huvudlösningar i de fysiska förhållandena så att verksamheternas allmänna funktioner kan utnyttjas av så många som möjligt”. Bättre för alla <strong>Må</strong>lgruppen är därmed hela befolkningen och inte bara funktionshindrade. Universell design har därför blivit känd som kvalitetsförbättring för alla istället för att vara en speciallösning för vissa grupper. Brott mot kravet på universell design räknas som diskriminering och straffas med skadestånd. Även eventuell ekonomisk förlust ersätts. I Sverige fortsätter man att utreda frågan om en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering. ”För att nå målet om ett icke-diskriminerande samhälle har Sverige och Norge valt olika vägar”.
Det var 1996 som Idrottstinget startade en process för att integrera funktionshämmade i den ordinarie idrotten. Tanken var att handikappidrotten då skulle få ökade resurser i alla led. Genom att slå ihop Norges Handikappidrottsförbund, Norges Dövidrottsförbund och en kommitté för utvecklingshämmade bildades Norges Funktionshämmades Idrottsförbund som fortsatte driva den process som genomfördes mellan 1997 och 2007. Från att handikappidrotten i stort sett organiserats i egna förbund har nu de 54 olika särförbunden i Norsk idrott tagit ansvar för att organisera och integrera handikappidrotten inom sina egna lag. Inget annat idrottsförbund i världen har gjort något liknande. Ökade möjligheter I praktiken betyder det att alla som spelar fotboll, med eller utan handikapp, gör det inom Norges Fotbollsförbund, alla som simmar gör det inom Norges Simförbund och så vidare. Det varierar hur långt de olika särförbunden kommit i sin utveckling av möjligheter och erbjudanden till funktionshämmade. Några har ett brett utbud medan andra är mer begränsade. Helt säkert är att mångfalden av idrottsmöjligheter har ökat de senaste tio åren och alla särförbunden är positiva till inkluderingen av handikappade i sin idrott. ”Tränarna är unga och fungerar därför som goda förebilder för utövarna”. <strong>Här</strong> spelar alla i samma liga Att integrera handikappidrott med övrig idrott är idag en självklarhet i Norge. Under en tioårsperiod lyckades man genomföra en stor organisatorisk process som är unik i världssammanhang. Av Susanne Jobs Barn och unga med funktionsnedsättningar blir ofta isolerade och hamnar inte sällan utanför när det gäller fritidssysselsättningar. Inte minst när det gäller inomhusidrott. Undersökningar som gjorts, efter integreringsprocessens genomförande, visar att de allra flesta tränare vill ta sig an dessa barn, men vet inte alltid om de törs. De är rädda för att inte räcka till och tror sig inte klara av att ge funktionshämmade barn den hjälp de behöver. Goda förebilder De flesta har blivit tränare på grund av att de har egna barn i laget och inte för att de har någon utbildning eller bakgrund som gör dem speciellt kvalificerade. Men all erfarenhet säger att det går bra ändå. Personer med funktionsnedsättningar har ju oftast någon med sig, exempelvis en förälder eller personlig assistent, som kan vara till hjälp och stöd. Två föreningar som har tagit detta på allvar är Fossum Idrettsforening och Friskis&Svettis Asker og Bærum. Där har man etablerat anpassade träningsmöjligheter inom trygga och sociala ramar. Tränarteamen har specialkompetens från Norges idrottshögskola och de har hjälp av erfarna hjälptränare. Tränarna är unga och fungerar därför som goda förebilder för utövarna. 615
Page 1: Det handlar om respekt - kommunikat
Page 4 and 5: 4 Inte hjärnskadad. Inte heller f
Page 6 and 7: 6 Sedan Dialog träffade Stina Berg
Page 8 and 9: 8 - Jag vill framåt, har massor me
Page 10 and 11: 10 Maria Ström är leg. sjukgymnas
Page 12 and 13: 12 Våren 2011 Glatt, enkelt och be
Page 16 and 17: 16 tema sittande Det handlar om res
Page 18 and 19: 18 Rehband Tech Insole - lätt att
Page 20 and 21: 20 Tillit och kommunikation. Ett le
Page 22 and 23: 22 Nya Avantgarde 3 Vi lanserar en
Page 24 and 25: 24 Ett rikare liv med Rekryteringsg
Page 26 and 27: 26 Bakom Otto Bock Dialog ställer
Page 28: www.ottobock.se C-Leg® - sätter f

Här - Må Bra Institutet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?