Här - Må Bra Institutet

Det var 1996 som Idrottstinget startade en process
för att integrera funktionshämmade i den ordinarie
idrotten. Tanken var att handikappidrotten då skulle
få ökade resurser i alla led. Genom att slå ihop Norges
Handikappidrottsförbund, Norges Dövidrottsförbund
och en kommitté för utvecklingshämmade bildades
Norges Funktionshämmades Idrottsförbund som
fortsatte driva den process som genomfördes mellan
1997 och 2007.
Från att handikappidrotten i stort sett organiserats i
egna förbund har nu de 54 olika särförbunden i Norsk
idrott tagit ansvar för att organisera och integrera
handikappidrotten inom sina egna lag. Inget annat
idrottsförbund i världen har gjort något liknande.
Ökade möjligheter
I praktiken betyder det att alla som spelar fotboll, med
eller utan handikapp, gör det inom Norges Fotbollsförbund,
alla som simmar gör det inom Norges Simförbund
och så vidare.
Det varierar hur långt de olika särförbunden kommit
i sin utveckling av möjligheter och erbjudanden till
funktionshämmade. Några har ett brett utbud medan
andra är mer begränsade. Helt säkert är att mångfalden
av idrottsmöjligheter har ökat de senaste tio åren
och alla särförbunden är positiva till inkluderingen av
handikappade i sin idrott.
”Tränarna är unga och fungerar därför som
goda förebilder för utövarna”.
Här spelar alla i samma liga
Att integrera handikappidrott med övrig idrott är idag en självklarhet i Norge.
Under en tioårsperiod lyckades man genomföra en stor organisatorisk
process som är unik i världssammanhang.
Av Susanne Jobs
Barn och unga med funktionsnedsättningar blir ofta
isolerade och hamnar inte sällan utanför när det gäller
fritidssysselsättningar. Inte minst när det gäller inomhusidrott.
Undersökningar som gjorts, efter integreringsprocessens
genomförande, visar att de allra flesta tränare
vill ta sig an dessa barn, men vet inte alltid om de törs.
De är rädda för att inte räcka till och tror sig inte klara
av att ge funktionshämmade barn den hjälp de behöver.
Goda förebilder
De flesta har blivit tränare på grund av att de har egna
barn i laget och inte för att de har någon utbildning
eller bakgrund som gör dem speciellt kvalificerade.
Men all erfarenhet säger att det går bra ändå. Personer
med funktionsnedsättningar har ju oftast någon med
sig, exempelvis en förälder eller personlig assistent,
som kan vara till hjälp och stöd.
Två föreningar som har tagit detta på allvar är Fossum
Idrettsforening och Friskis&Svettis Asker og Bærum.
Där har man etablerat anpassade träningsmöjligheter
inom trygga och sociala ramar.
Tränarteamen har specialkompetens från Norges
idrottshögskola och de har hjälp av erfarna hjälptränare.
Tränarna är unga och fungerar därför som
goda förebilder för utövarna.
615