Här - Må Bra Institutet

24
Ett rikare liv med Rekryteringsgruppen
Det bästa du kan göra för dig själv som nyskadad är att åka på ett träningsläger med Rekryteringsgruppen.
På mindre än en sekund kan allt man tagit för givet och allt man
planerat för framtiden kastas omkull. Mitt i detta ofattbara ställs
man inför ett avgörande val, nämligen hur man ska hantera sitt
nya liv. Det kräver hårt arbete att återerövra sin självständighet
efter en ryggmärgsskada.
Rekryteringsgruppen uppstod som en ideell förening för
att rekrytera handikappidrottare, eftersom man på sjuttiotalet
upptäckt att rörelsehindrade som utövade idrott även levde mer
aktiva liv över lag. Verksamheten är nu i huvudsak inriktad på att
stimulera till fysisk och mental träning för att öka möjligheterna
till ett självständigt liv; så kallad aktiv rehabilitering.
Två män som engagerat sig i föreningens uppsökande arbete är
Dick Stenberg och Jerry Nieminen. Båda är förlamade från bålen
och nedåt efter olyckor.
– När man bryter ryggen måste man inse att det faktiskt
handlar om två olika sorters skador, säger Dick. Å ena sidan den
fysiska skadan där kroppen måste få läka så gott det går. Å andra
sidan finns den psykiska skadan. I det nya livet gäller det att utgå
från båda dessa förutsättningar.
På påskafton för snart trettio år sedan var Dick en stolt 16-åring
som körde sin splitter nya motorcykel. Vid krönet på en skogsväg
upptäckte han för sent en mötande bil och kollisionen var
oundviklig. Jerry, en 24-åring med en gravid fru hemma, var
ute med kompisar. I ett obetänksamt ögonblick förlorade han
fotfästet vid en klättring och föll handlöst flera meter ner mot ett
metallgolv.
Vikten av självständighet
Två olika berättelser. Ändå blir utmaningen densamma när man
bryter ryggen, hur tar jag mig vidare i tillvaron nu?
– Många tror att det värsta med att bli förlamad är att inte
kunna gå, men en undersökning visade att förlusten av att kunna
gå hamnade först på sjunde plats, berättar Dick. Överst kom
svårigheterna med att sköta toaletten. För mig har det handlat
om att jag vill klara mig själv i så stor utsträckning som det går.
Även Jerry sätter högt värde på sin självständighet.
– Om jag tror att det kan gå snabbare att ta sig mellan två platser
om man genar genom en skogsdunge så gör jag det. Funkar det
så har jag hittat en bra väg. Om jag fastnar får jag ringa någon att
hjälpa mig komma loss. Men jag skulle aldrig acceptera tanken att
jag inte kan ta en genväg bara för att jag sitter i rullstol, inte utan
att pröva.
Jerry är tydlig med att man givetvis skall utnyttja de möjligheter
till stöd och hjälp man har rätt till. Men han understryker
samtidigt faran med att göra sig beroende av hjälpen mer än
nödvändigt.
– Om man skulle välta med stolen kommer folk så klart att
hjälpa en, men det innebär inte att man inte måste träna på att
kunna ta sig upp i stolen själv. Jag trodde aldrig det skulle gå när
jag började träna på det. När jag till slut kunde ta mig upp i stolen
själv från golvet kände jag en otrolig frihetskänsla, en inre styrka.
Envishet som ger resultat
Jerry berättar att det krävs enormt med träning att lära sig att
hantera alla vardagssituationer. I början kan det ta två timmar
bara att få på sig ett par byxor. Det vill till att man inte ger upp
då.
– Då är det guld värt att träffa någon annan som själv tagit sig
igenom hela situationen, som kan berätta och visa hur man gör,
säger Dick