Lyften

Badkaret
Denna morgon kom Sten sent till stationen eftersom han varit hos tandläkaren. Han var ganska
nöjd eftersom denne inte hittat något, förutom den vanliga tandstenen. Innan han hunnit in på sitt
rum blev han hejdad av Fredrik som sa att Rut Svensson hittats död i badkaret.
– Vem fan är Rut Svensson, ja visst ja, Örjans fru.
– Just det, jag ska dit och kolla vad som hänt, väntade bara på dig.
– Vi drar på en gång va? Vi kan ta min nya bil, du har ju inte åkt i den än.
– Fy fan Skoda! Men okey då.
Eftersom Sten visste att Skoda inte stod så högt i kurs bland kollegorna, försökte han kompensera
det genom att köra i blåljustempo ut ifrån garaget. Blåljustempo är dock inget att rekommendera
med nya bilar i trånga garage och det bar sig inte bättre än att han skrapade i en järnpollare som
stod olämpligt placerad som en trafikdelare mellan den upp och nedåtgående filen. Sten stannade
bilen och betraktade sorgset skrapmärkena på bakskärmen. Fredrik blev antagligen ledsen också
för han sa inte ens något hånfullt. Istället kom han med ett tröstande förslag.
– Vi låtsat att det hände när den var parkerad, jag kan hjälpa till att intyga att den var hel när vi
parkerade den. Jag lovar att inte berätta om det för någon. Du får det fixat gratis då, hos
Trafikförsäkringsföreningen.
– Tack, jag ska tänka lite på det först.
De kom efter ett par minuter fram till bostadsområdet, men de hittade ingen parkeringsplats.
– Vad gör vi? Ska vi parkera framför porten och lägga en visitkort i framrutan, föreslog Fredrik.
– Och riskera att någon förstör bilen, menar du? Då tror jag att det är bättre att riskera att få pböter
och parkera utan skylt. P-boten kan vi fixa i efterhand.
– Det är sant, fast det här är ju ingen tjänstebil.
Det parkerade således utanför porten och tog hissen till fjärde våningen. De ringde på dörren och
en uniformerad kollega öppnade. Hon visade dem direkt in till badrummet, men hejdade dem
innan de steg in.
– Vänta, borde man inte göra en undersökning av fotavtryck och sånt först.
– Vadå, har det inte varit inne folk här efter att hon hittades?
– Jo det är klart, men vad ska ni in och göra?
– Okey, har man kallat på några tekniker.
– Nä.
Fredrik tog upp telefonen och ringde till polishuset på Kungsholmen i Stockholm. Emedan Sten
stod på tröskeln till badrummet och betraktade kvinnan i badkaret. Hon såg ungefär ut som då han
träffade henne förra gången, fast nu var hon naken. Hon låg med huvudet bortvänt och vilande
mot badkarskanten. När han tänkte närmare på saken såg hon inte så fet ut som förra gången sågs.
Det kanske berodde på att kroppen liksom flöt ut i badkaret eller då så kanske det var något med
brytningen av ljuset i vattenytan som gjorde henne smalare. En skarvsladd löpte från ett vägguttag
i hallen genom badrummet och ner i badkaret. På kvinnans sköte låg en hårtork. Sten gick runt och
tog sig en närmare titt i lägenheten. Den föreföll honom rätt så trist. Inte för att han brydde sig så
mycket, men den föreföll trist till och med för honom, som inte brydde sig så mycket. Efter ganska
få steg var han inne i vardagsrummet. I vardagsrummet fanns det som tidigare bland annat en soffa
och en fåtölj. I fåtöljen satt en kvinna. Kvinnan satt stelt och stirrande, som om hon vore apatisk.
– Hej, du är hennes dotter va?
– Ja det är jag.
Sten gick fram och räckte henne handen.
– Sten heter jag.
– Gunilla, svarade hon samtidigt som hon lamt tog i hans hand.
Sten bedömde snabbt hennes utseende och kom fram till att henne skulle han definitivt inte vilja
vara tillsammans med. Hon verkade visserligen vara i en lämplig ålder, men alldeles för fet.
21