Lyften

Det var en liten pojke som öppnade dörren. Han såg misstänksamt på dem och sa i en tillgjort
skarp ton:
– Vi ska inte ha något, mamma har inte råd.
Sten böjde sig ner, tittade pojken i ögonen samtidigt som han tog fram sin polisbricka ur
innerfickan.
– Vi är poliser.
– Oj. Pojken tittade storögt på dem och sa sedan med darrande röst:
– Det var inte meningen, jag gjorde det inte med flit. Han började gråta.
Sten funderade en stund om han skulle tala om som det var eller om han skulle utnyttja tillfället att
uppfostra barnet en smula. Han valde det senare.
– Det är bra, men gör inte om det. Du vet att polisen har ögonen på alla.
Sten hörde hur Fredrik kämpade med att hålla sig för garv.
– Får vi tala med din mamma nu?
Ungefär samtidigt som han sa detta, dök mamman upp i hallen.
– Hej, vi skulle behöva prata lite mer med dig, har du möjlighet att följa med till polisstationen?
– Ja vet inte om jag kan fixa någon barnvakt.
– Det vore väldigt bra, har du någon som du kan ringa?
Hon funderade lite.
– Jag tror inte det. Ja brukar inte ha någon barnvakt och dessutom är dom lite sjuka. Ja det är
därför som dom inte är i skolan.
Sten och Fredrik tittade lite förvånat på pojken. Det såg ut som hon skämdes lite över att barnen
inte var i skolan.
– Jag har ont i halsen, sa pojken och klämde ur sig en väldigt fejkad hostning.
– Okej, tror du att du kommer att gå till skolan i morgon?
Pojken sa ingenting, men mamman tittade strängt på honom och sa:
– I morgon måste du gå till skolan, din syster också.
– Bra, när kan du komma till polisstationen?
– Helst på förmiddan, då kan jag städa sen.
Efter att de bestämt en tid vände de båda poliserna sig om för att gå, men Sten hejdade sig.
– Det var et par saker till, skulle vi kunna ta det någonstans där det är lite ostört?
Hon tog med dem ut i köket och stängde dörren efter dem. Sten tog fram stämpeldyna samt finger-
och fotravtrycksblankett. Samtidigt frågade han henne om mobiltelefonnumret och vilken operatör
hon använde.
Väl inte på polisstationen gick Sten direkt till skannern och skannade in blanketten därefter
mailade han den till kriminalteknikerna i Stockholm.
Det blev lunch och därefter hade kriminalgruppen möte. Sten redogjorde för hela fallet med alla
detaljer och idéer han fått. Det tog över en timme. Chefen beslutade att Fredrik skulle kolla upp
vilka master hon varit uppkopplad emot under tiden runt bägge dödsfallen och Anders skulle
förbereda förhöret. De diskuterar därefter vilka frågor han borde ställa. Anders skrev ned alla
förslagen i ett kollegieblock. Efter närmare en timme hade han fått ihop två sidor med frågor. De
tyckte alla att det kanske blev lite mycket frågor och flera av dem liknade varandra. De strök bland
frågorna och diskuterade i ytterligare nästan en timme till i vilken ordning de skulle ställa dem.
Anders numrerade varje fråga och det blev ganska många strykningar innan till sist alla sa att de
var nöjda.
– Vi måste ha bevis på att hon var i mammans lägenhet på kvällen då hon dog. Sten kan du kolla
med grannarna, hemtelefonen eller vad fan som helst.
– Hemtelefonen, vad då rå?
– Jamen barnen kanske ringde dit eller nått?
Dottern
27