Jubileumsåret 2010 - Solstaskäret Långfärdsskridskoklubb

Tidig morgon, upp i mörker, packa och iväg, fortfarande mörkt
på väg ut på isen anar vi de första solstrålarna i sydöst
Stillheten, inte ett ljud eller rörelse,
gör oss tysta, vi pikar försiktigt var och en för sig
Vi glider ut i viken och försvinner in i dimman
vart är vi på väg, en resa i tid och rum?
En älg lyfter sitt huvud, vi hörs på långt håll
på andra sidan sjön dyker våra skuggor upp
Likt urtidsjägare rör vi oss snabbt längs ena stranden
med våra spjut gömda under armen
Känslan av tidlöshet överväldigar oss där vi rusar fram
en aning om att vi vidrör något av det ursprungliga
Har människor före oss jagat fram över is eller snö så här?
Decembersolen tar sig inte över trädranden
vi åker i skuggan där morgondimman känns i ansiktet
På håll ser det ut som om vi svävar fram över isytan
det låter som avlägset orrspel när stål glider över kärnisen
Känslan av fart där vi susar fram någon meter från stranden
vi känner oss oövervinnliga, som om ingenting kunde stoppa oss
det enda som hörs är våra tjut av lycka och rus
Denna morgon som väcker våra djupt liggande minnen
Är det nu eller då, är vi tillbaks i järnåldern?
Vi tar sikte på Abborrudden med sina uråldriga tallar tvärs över sjön
isens klang går från dov tills det tjuter kring våra skenor
det gungar och spricker åt alla håll, sinnena skärps
vi pikar oupphörligt, ligger på alla fyra och mäter millimetrar
diskuterar och har lärorika stunder när vi prövar isens bärkraft
Rast - vi har fått upp värmen och det ångar från oss
vi sitter nersjunkna i det höga gräset vid strandkanten
sitter som en grupp låglandsgorillor kring sin ledare
bara få procent skiljer oss från aporna
vi är fortfarande jägare som lyssnar, spanar mot den andra stranden
Är det en älg eller är det bara isens råmanden vi hör?
Vi har som en oro i kroppen, vidare drar färden
har nästa sjö även den jungfrulig is?
Vi vandrar genom snår, över tallåsar och myrdråg
som brinner i rött och guld i den lågt stående solens sken
över frostbitna tuvor som inte bär
som luktar surt när man trampar igenom
Är det öppet vatten eller kan is vara så blank?
Kung Bore har byggt den finaste parkett av glasklar is
Den svarta sjöbottnen färgar ytan kolsvart
Isen är aldrig så hård som nu, helt fri från råkar och vindbrunnar
Vi kommer för nära svanparet i den öppna delen av sjön
de springer länge över vattnet innan de lättar,
ropar högt och gör en lov över oss
Hemväg, skridskoskären, rytmen, den minimala friktionen
allt blir till en dans på återtåget över orörda isar
Som färgklickar i decembers gråskala
står våra bilar som vi lämnat
timmar har runnit och tider har passerat
Var det bara en förmiddagstur eller?
Text: Mikael Skog Foto: Jan Lundbäck
16 17