Den Falsksjungande Trubaduren - Vismakarna.se

”verkligheten” eller ”bara” i språket. Men det gör ju ingen större skillnad. Förresten är det inte
många som sett kärlek heller….
Folkmusik, i dessa moderna tider?
Det som i dagligt tal kallas folkmusik är inte så folklig numera. Det vi i dag kallar traditionellt
folkliga instrument, som fiol, är det som var folkligt brukligt under en tidsepok. Innan det var
det helt andra instrument och munspelet måste väl betraktas som mera folkligt än fiolen, av
det enkla skälet att det spelades av flera?
Numera är väl snarare synten, datorn och elgitarren vad som kan betraktas som folkinstrument
(och det är lätt att tänka hur människor sitter om 100 år och forskar om den uråldriga musik,
och dess instrument, som användes i början av 2000-talet).
En flöjt eller mungiga är inte några komplicerade instrument. Inte lätta att hantera per
automatik, men geniala i sin enkelhet. Inte behöver de strömförsörjning heller. Medan de
moderna instrumenten, som syntar, datorer och liknande, kan fås att låta mycket mer eller
mindre av sig själva. Maskinerna gör en stor del av jobbet. Tänker på Anton Karas som
spelade temat ur filmen Den tredje mannen (eller Lim-Harrys gånglåt, som elaka tungor
kallade den) på sin cittra. Det svängde det! Cittran är ju annars likt det moderna elektroniska
instrumenten som låter som om man kan spela på efter att ha lekt med den i några minuter
(lite svårare att stämma dock då den kan ha över 80 strängar). Även tvättbrädet är ett
förträffligt instrument som kan trakteras i såväl nyktert som berusat tillstånd av utövaren (ett
av de få) och såväl med hjälp av diskborste som fingerborgar. Det enkla är det svåra, det lilla
är det stora.
Åkerö-äpplet anses av många som ett av de absolut godaste äppelsorterna. Det uppskattas
mycket av såväl den pomologiskt intresserade som av gemene man och trogen
äpplekonsument. Frukthandlarna beklagar sig ofta över denna äpplesort då den säljs slut fort.
Efterfrågan är alltid större än tillgången. Bland handelsträdgårdarna är dock trenden den
motsatta: Det säljs väldigt få Åkeröträd. Skälet till detta är att det tar lång tid från det att trädet
planteras tills det ger frukt, 10-15 år är inte ovanligt. Och i dessa moderna tider har människan
svårt att vänta, långsiktigheten regleras av tidboken och sträcker sig inte längre än så och
arvet man ska få ska synes viktigare än det man ska ge. Den korta hållbarheten och bäst före
datum genomsyrar det mesta. Så även musiken där musikartister och deras alster konsumeras
i en allt högre takt. Snart gäller väl Warhols påstående om 15 minuter i rampljuset även
trubadurer. Dock knappast den falsksjungande – som knappast kommer att få vara med –
vilket är den stora friheten då man aldrig behöver oroa sig hur man ska gestalta sig under
dessa 15 minuter.
Naturen, havet och livet på landet
Mången är den skald som prisat naturen och livet på landet. Varje trubadur med eller utan
självaktning har minst ett lyriskt verk om naturen, våren, sommaren. Undantaget detta är
Bengt Sändh:s ”antisommarvisa”, Nu är den förbannade sommaren här, i vilken han utmanar
den heliga sommaren. Av Sändh lärde jag mig att man mycket väl kan utmana var gränserna
går, trubadurens stora frihet är ju att ge folk det de inte vill ha. I brist på publik behöver man
ju inte ens vara publikfriande – bara den publikbefriade trubaduren kan vara helt fri.
Nåväl, varje trubadur har några teman som hör trubaduren till att avhandla på ett eller annat
sätt. Dit hör dryckesvisan, vårvisan och att dra en och annan vals. Vill man vara effektiv så
kan man även kombinera dessa i en och samma visa.
19