Ladda ner den gratis i Pdf-format här! - Sven-Arne Silves Hemsida

den med morsan.
-Du ligger innerst, så riskerar du inte att ramla ur sängen! beslöt
mamma - och det beslutet var utan apell, eftersom det följdes av förklaringen:
-Du far omkring som en vettvilling i sängen när du sover. Du skulle
ramla av om du låg ytterst!
Dom klädde av sig i mörkret. Stig kunde inte förstå vad mörkläggningen
skulle vara bra för. Mamma hade han sett klä av sig många
kvällar och moster Gerda hade han hjälpt att klä av för bara någon vecka
sen, så dom hade inga hemlígheter att visa upp. Det var nog honom dom
var blyga att se, tänkte han. Det skulle vara för stor chock för Gerda,
ogift som hon var, att se en naken yngling i det snabba skiftet mellan
kalsonger och pyjamasbyxor. Så var det säkert!
Det var trångt i sängen för dom båda. Det var inte någon av hotellets
breda lyxsängar utan enkla spjälsängar. Stig hade ryggen mot väggen
och låg tryggt förpackad mellan den och morsans ryggtavla. Efter en
timmes sömnlöshet funderade han på om han skulle kunna vända sig,
men gav upp hoppet. Det var omöjligt att göra det i det skruvstäd han
befann sig. Då knackade det på dörren. En försynt och räddhågsen knackning.
Eftersom Stig inte ville besvara den och mamma och moster sov,
upprepades den efter en stund, nu hårdare i följe av en svag, pipig röst
som ropade:
-Gerda! Gerda lilla!
Moster Gerda vaknade och vände sig i sängen.
-Vem är det?
-Det är bara jag! Einar!
Stig kände igen Einar Petterssons röst. Vad kunde han vilja så här
sent? Samma undran fanns tydligen även hos Gerda som frågade:
-Vad vill du?
-Du lovade att jag skulle få komma!
-Inte i kväll, jag har Asta och pojken här.
-Du lovade!
-Nej! En annan kväll.
-Snälla Gerda, du lovade!
-Nej du hör vad jag säger. Inte i kväll!
108