Ladda ner den gratis i Pdf-format här! - Sven-Arne Silves Hemsida

ätta om Albert. Berättelsen svallade över av superlativer om hur intressant,
intelligent, klurig och snäll Albert var. Mamma blev inte alls
imponerad. Hon ville inte se bekantskapen med Stigs ögon utan började
hetsigt och aggressivt avråda honom från att besöka gubben igen. Stig
fick absolut inte ge sig i lag med gamla fula gubbar. Man visste vad dom
hade för baktankar och avsikter. Stig kunde bli fördärvad om han inte
lydde och höll sig ifrån den där Albert.
-Du måste lova mig att inte hälsa på honom igen! Stig, hör du på! Du
måste lova! Nu lyder du mamma!
-Nej jag vill tala med honom igen! Vet du - han har haft en hund som
kunde tala, fast inte prata!
-Jag vill inte höra på tramset. Nu är du så god och lovar mig att
aldrig gå dit igen! Hör du det Stig! Aldrig! Han är säkert en ohederlig
suput. Han är utan tvekan obildad, okultiverad och simpel. Han kommer
att locka dig i fördärvet! Lova nu att du inte går dit! Du får inte umgås
med sådant patrask! Lova! Stig, nu lovar du mamma att du inte går dit!
Han försökte först glida ifrån svaret men mamma var påstridig. Hon
ville ha hans löfte. Ett löfte som han absolut inte kunde ge. Räddningen
kom när Bertil råkade stöta ner en stor kruka lingonsylt från
självserveringsbordet. Mamma fick rusa upp och ta hand om förödelsen
innan folk började trampa i det och sprida det röda guldet över hela
matsalen. Stig var glad över att ha sluppit ljuga.
Kvart över tre stod han utanför Alberts hus. Det verkade som om
Albert suttit och tittat efter honom i fönstret för han öppnade dörren
innan Stig hunnit fram.
-Vad roligt att få besök två dar i rad, det har jag minsann inte fått på
dom sista tjugoåtta åren. Skall vi sitta ute i parken eller föredras det att
sitta i någon av salongerna?
-Det får du bestämma Albert.
-Kommer du ihåg vad jag heter också? Vilken njutning att höra för
ett par gamla öron som inte lyssnat på en mänsklig röst på dom sista tio
åren.
-Men jag var här igår och då hörde du min röst!
-Jaha, hm. Månntro det! Vi sitter här ute. Det är en beskedlig vind
och solen är inte så skarp så man riskerar att bli neger.
96