AMA-Nytt Info 1 2007

• Är skyddsplåt för att skydda kabeln samt fånga
upp brandgaserna en bra lösning?
• Hur påverkas detektionstiden av fasadens termiska
egenskaper (trä, plåt, betong)?
• Ska kabeln monteras en bit ut från fasaden?
Olika varianter
I undersökningen har man utgått från två grundtyper
av fasader, brännbara respektive icke brännbara.
På skolor och dagis är fasaderna oftast av trä, tegel
eller har putsad fasad med isolering.
Även takfotens utförande varierar i oinklädd eller
inklädd med hel panel eller glespanel.
Brandbelastningen är ganska realistisk eftersom
den motsvarar en soptunna som dras fram till fasaden
och antänds. Effekten från en brinnande större
papperskorg är cirka 100 kW, därför används en
brännare med 100 – 150 kW effekt.
Målet är att placera kabeln där temperaturen blir
högst, vilket ger den snabbaste detekteringen.
De faktorer som påverkar resultatet är:
• Höjden ovanför branden.
• Brandens avstånd från väggen.
• Utskjutet på takfoten.
takfoten
I försöket provades olika bredder på takfoten. En
bredare takfot (75–100 cm) gav lite högre temperatur
än ett litet utsprång.
Avståndet från väggen är mer avgörande. Temperaturen
sjunker längre ut från väggen och blir
då svårare att detektera. Lägre temperatur innebär
en senare detektering. Samtidigt innebär ett större
avstånd till väggen att risken för antändning blir
mindre. Om branden antänder väggmaterialet så
flyttas branden tillbaka till väggen och då behövs
detektering invid väggen. Det finns alltså flera sätt
att se problemet på. Denna parameter är omöjlig att
kontrollera då ingen vet i förväg var en brandhärd
kommer att placeras.
Placering
Simuleringen av olika kabelplaceringar under takfoten
visade att helst ska kabeln sitta en bit ut ifrån
väggen så den kommer längre in i brandplymen.
Ventilationsöppningar mot vinden ger en högre
temperatur vid takfoten.
AMA-nytt – EL 1/2007
Efter att SP gjort simuleringar av olika förhållanden
gjordes experiment för att verifiera de resultat
man fått.
Slutsatsen blev att den optimala placeringen under
takfoten är ganska nära väggen men inte längre
ut än halva takfoten. Om takfoten är klädd med
glespanel bör kabeln placeras i första springan efter
väggen, det vill säga en plankbredd ut.
Som alternativ till montering under takfoten kan
kabeln placeras på väggen. Det är inte lämpligt med
montering under takfoten på tvåvåningshus utan då
är väggplacering det lämpliga alternativet. Kablarna
bör monteras en bit ut från väggen eftersom den kan
kyla kabeln och ge en försenad detektering.
Höjdmått
Slutsatsen från simuleringen visade att kabeln bör
placeras så lågt som möjligt, men inte under 0,8
meter. Både simuleringarna och experimenten visade
att takhöjden är den viktigaste parametern.
Den maximala temperaturen finns mellan 0,8 och
2,5 m ovanför en brand. Av denna anledning är det
olämpligt att placera en smältkabel för detektering
under takfoten på ett tvåvåningshus. Experimenten
bekräftar att temperaturen avtar snabbt med
ökande höjd. Det lägsta måttet ökar om branden
inte uppkommer alldeles intill väggen.
Det finns skäl som talar emot en låg placering,
framför allt risken för sabotage.
Kabeltyper
Värmedetekterande kablar med olika utlösningstemperatur
testades. En smältkabel med utlösning
vid 105 °C placerades på 4,5 m höjd, en likadan på
5,65 m höjd, en placerades strax under takfoten på
planka 4 inifrån väggen räknat. Under takfoten,
invid väggen, placerades en smältkabel med utlösning
vid 60 °C, samt en differentialkabel strax under
takfoten, vid väggen
Med utlösning vid 105 °C minskar risken för falsklarm
jämfört med en kabel som löser ut vid 68 °C.
En kabel med låg utlösningstemperatur kan bli uppvärmd
över utlösningsgränsen om den sitter på en
solbelyst södervägg. Färgtillverkare räknar med att
temperaturen på en mörk fasad kan nå upp till 70
°C en varm dag. Det gäller att väga fördelar mot
nackdelar.
Resultatet blev att differentialkabeln larmade efter
15 s, 68°-kabeln efter 3 minuter medan smält-
EL
95