Landskapsanalys - Mora Kommun

FASTIGHETSSTRUKTUR & MARKÄGANDE
INLEDNING
Under 1700-talet började tankar och idéer om olika skiftesreformer att spridas i Sverige. Den första moderna
skiftesreformen som genomfördes i Sverige var storskiftet, vars förordning kom 1758. Skiftesreformen hade två
huvudsakliga syften; dels skulle åker- och ängstegarna sammanföras i färre enheter, dels skulle den gemensamt
ägda marken delas upp mellan brukarna för att därigenom hävdas bättre. 1803 förordades ett mycket strikt skifte
i Skåne och 1808 i resten av landet. Detta innebar att brukningsenheternas marker skulle samlas i ett enda skifte;
enskifte. Enskiftet kom att dominera i Skåne medan ett senare och mer flexibelt skifte kom att dominera i resten
av landet; laga skiftet som kom 1827. För Dalarnas del pågick laga skifte parallellt med storskiftet under 1800
talet och vidare under 1900-talet ända fram till 1970-talet. Många områden har genomfört båda skiftena.
FASTIGHETSSTRUKTUREN I ORSA KOMMUN
Den småskaliga fastighetsstrukturen som återfinns i stora delar av Orsa kommun berättar om den historia som
ligger bakom. I stort sett hela området genomförde ett sent storskifte. I samband med storskiftet delades ägorna
in i långsmala enheter som ofta sträckte sig genom flera landskapstyper; från sjöstränder, via odlingsbygd och
ängs/hagmark till skogsområden. Det var nu som varje fastighet fick en ekonomisk och juridisk fast gräns.
Efterhand som man fortsatte att genomföra realarvsskifte och sämjodelning som traditionen bjöd, skapades en
ägostruktur med ytterligt långsmala ägoskiften.
De gemensamägda kommunala besparingsskogarna bildades i Dalarna i samband med storskiftesreformerna.
Syftet var att motverka effekterna av hungersnöden och den medföljande fattigdomen på 1860-talet. Markägarna
fick andelar i den gemensamma skogen efter hur mycket mark man brukade.
Sedan 1972 har ett modernare skifte praktiserats i Dalarna genom de så kallade omarronderingarna i skogsmark.
Omarronderingarna innebär att en småskalig ägostruktur i landskapet, orsakad genom sämjodelning efter
storskiftet, omvandlas till större enheter. På så vis söker man få stora effektiva brukningsenheter och kan också
samla större områden med naturvärden i form av naturreservat och värdeområden. Den pågående
omarronderingen som bryter upp de äldre strukturerna innebär en stor utmaning för bevarandet av landskapets
historiska karaktär och landskapet som identitetsskapande element. Det traditionella privata ägandet har idag
kraftigt luckrats upp av skogsbolagens allt större ägor och av statens uppköp av naturskyddade områden.
53