Svält hotar miljoner - Afghanistan.nu

More documents

Recommendations

Info

Okorrumperade hedersmän har systematiskt straffats medan krigsherrarna har belönats med mera makt. Det är slutsatsen i den amerikanska journalisten Sarah Chayes nya bok som recenseras av Björn Kumm. ”Ni borde ju ha skickat hem oss! Varför är vi krigsherrar fortfarande kvar och regerar?” Denna konfunderade fråga ställdes till den amerikanska journalisten Sarah Chayes långt efter att USA och dess allierade i namn av ”kriget mot terrorismen” hade störtat talibanernas regim i Kabul. Vi krigsherrar ”Vi topak salaran (krigsherrar) fick ju veta av amerikanerna att alla som tog makt med deras hjälp skulle få packa sig i väg efter Loya jirga (det afghanska parlamentet). Då borde ju amerikanerna ha sparkat ut oss. Det här skulle ju bli en regering med bildade personer.” Den konfunderade afghanske krigsherren är en av personagerna i Sarah Chayes nyutkomna bok The Punishment of Virtue. Den kan läsas som en spännande roman med sorgligt slut (utgången avslöjas redan i första kapitlet). Chayes är språkkunnig – både arabiska och pashtu ingår i hennes kommunikativa förmåga. Vid talibanernas fall 2001 arbetade hon i Afghanistan för National Public Radio, USA:s statsunderstödda, icke-kommersiella radio. Den dygdige som straffas – och som boktiteln syftar på – är Sarah Chayes nära vän, polischefen i Kandahar, Muhammad Akrem Khakrezwal, en okorrumperad hedersman. Det är med hans begravning år 2005 som boken inleds. En som inte straffas, tvärtom belönas med makt och chans till stor rikedom är krigsherren Gul Agha Shirzai (icke identisk med den i inledningen citerade krigsherren med självinsikt). Belönad med guvernörspost Med Gul Agha samarbetade USA:s Special Forces, när det gällde att driva bort talibanerna från deras egentliga huvudstad Kandahar. Därefter belönades Gul Agha med guvernörsposten över regionen. Från amerikanskt håll vägrade man inse hur nära förbunden denne man var med Pakistans regering och Pakistans säkerhetstjänst 6 Afghanistan.nu Så straffar USA – samma institutioner som på 1990-talet bragte talibanerna till makten och efter deras nederlag fortsatt undergräva Afghanistans demokratiska utveckling och politiska självständighet. Krigsherrarna borde ha hemförlovats. I stället för att samregera med krigsförbrytare borde, hävdar Sarah Chayes, Afghanistans nytillsatta regering ha lyssnat på klanhövdingarna, gamla vördnadsvärda män, exponenter för just det civila samhälle USA och den så kallade koalitionen sagt sig vilja främja i det befriade Afghanistan. Chayes är en handlingskraftig person. Hon organiserade en hel grupp sådana hövdingar från Kandahartrakten och fick i väg dem till Kabul där de faktiskt också träffade presidenten. Vänligt och eftertänksamt lyssnade Afghanistans president Hamid Karzai både på klanhövdingarna och den amerikanska korrespondenten. Till sist valde Karzai ändå att befästa Gul Agha Shirzais makt. Gul Agha fortsatte som guvernör, omplacerades senare som minister i centralregeringen, och tydligen är han i likhet med många andra krigsherrar fortfarande en del av maktapparaten i Afghanistan. Ombads komma tillbaka Jag, fåkunnige läsare, förundras över hur en utlänning, amerikan, till råga på allt kvinna, kunnat få det inflytande Sarah Chayes uppenbarligen skaffat sig i den afghanska machokulturen. Uppenbart är att hon tillvunnit sig respekt, kanske genom ren chockverkan. År 2002, när Afghanistan syntes befriat, hade National Public Radio likt så många andra medier upphört intressera sig, och Chayes skulle åka hem. Men när hon drack avskedste med sina vänner, ombads hon av presidentens farbror, Aziz Khan Karzai, som gett henne mången viktig information under kriget, att komma tillbaka. Redan tidigare hade Sara Chayes ifrågasatt sin journalistroll. Hon hade sett det som en vällovlig bedrift om hon lyckades övertyga åtminstone några amerikaner att USA inte är det enda land som finns på jordklotet. Men redaktionerna – även icke-kommersiella National Public Radio – undanbad sig komplicerade reportage och besvärliga frågor. Kandahar är ett paradexempel. Knappt hade talibanledaren mullah Omar evakuerat denna historiska stad förrän USA:s Special Forces alltså placerade sin vapenbroder, krigsherren Gul Agha Shirzai, som ny guvernör. Det var ett allvarligt misstag, fann Chayes. Det borde hennes uppdragsgivare, NPR i Washington, också inse. Men där bedrog hon sig. Monopolbröder Chayes reportage lät i hemmaredaktionens öron bara som den gamla vanliga storyn om käbblande afghanska krigare. NPR:s All things considered, förebilden för Sveriges radios Godmorgon världen, amputerade den viktigaste delen av hennes reportage. Alltså gav Sarah Chayes den journalistiska rapporteringen på båten. Först engagerade hon sig i Kandahar för klanen Karzais egen NGO, Afghans for Civil Society. Hon hjälpte en nystartad radiostation. Hon samlade in pengar i USA för att återuppbygga ett krigshärjat bostadsområde nära flygplatsen i Kandahar. När Chayes ville skaffa fram byggnadsmaterial, kolliderade hon omedelbart med guvernör Gul Agha Shirzai som hade gett sin bror monopol på byggsten och kontroll över ett sandtag, invid vilket bröderna byggde en cementfabrik. ”Hade vi inte byggt upp den där byn”, säger Chayes, ”skulle jag aldrig ha förstått hur en krigsherre fungerar.” Skickligt spelade Sarah Chayes ut olika myndighetspersoner mot varandra, provocerade Gul Agha och hans bror, spärrade vägen för höga herrar när de försökte lämna sina ämbetsrum för att komma undan denna besvärliga utlänning, blev ett slags Pippi Långstrump som ständigt satte sig emot. Nu är den bombade byn Akokolacha trots allt återuppbyggd. Sarah Chayes driver egen småindustri, kooperativet Arghand som producerar sju olika sorters tvål. I Afghanistan råder hösten 2006 ett skarpare läge. Nu kan Chayes inte längre köra till grannstaden Panjwayi,
de dygdiga där hennes kooperativ har planterat rosor som alternativ till den tidigare vallmoodlingen, samtidigt råvara för tvålproduktionen. Panjwayi är numera frontlinjen. Där har det sedan april 2006 pågått upprepade strider mellan talibaner och afghanska regeringstrupper som har amerikanska och kanadensiska Natostyrkor i ryggen. Plötsligt hemlösa Tiotusen plötsligt hemlösa familjer har slagit sig ned i Kandahar. Det betyder inte att deras hembyar har gått över till talibanerna. Vi evakuerar våra byar, tills ni har krigat färdigt, säger byarnas äldste med adress både till regering och talibaner, De kan föra sitt eget krig. Vi är inte med. Chayes citerar en av medlemmarna i sitt kooperativ: ”Vi försöker balansera på två vattenmeloner. Talibanerna hemsöker oss om natten och regeringen om dagen.” Problemet, så som Sarah Chayes ser det, är att USA i Afghanistan lika lite som i Irak efter det utkämpade kriget hade någon plan för freden. Nu fruktar man talibanernas återkomst med omfattande lokalt stöd. Men i själva verket rör det sig om utländsk inblandning, allt mer frekventa framstötar över gränsen från Pakistan. Ledande talibaner lever öppet i Baluchistan. Träningsläger och skolor utrustas av pakistanska underrättelsetjänsten. Stödet i södra Afghanistan är mycket litet. Men afghanerna är djupt desillusionerade. Den utlovade fina amerikanska demokratin, vart tog den vägen? Korruption är vad man ser. Posttraumatisk stress Kvinnoledaren Safia Ama Jan som mördades tidigare i år var enligt Chayes ett exempel på det som gjort den afghanska allmänheten apatisk inför regering och politiker. Pengar utifrån, avsedda för projekt för Kandahars kvinnor, tog Safia Ama Jan själv hand om. Det som blev över slussade hon till medlemmar ur sin egen etniska grupp. Med den sortens officiella personer vill afghanska allmänheten inte ha något att göra. Mutor avkrävs, soldater misshandlar folk och tar deras pengar, skolrektorer stjäl pengar avsedda för deras elever. Nu för tiden är afghanerna mycket räddare, anser Sarah Chayes. Hela nationen, säger hon, lider av post-traumatisk stress. Så mycket våld har uveck- lats, gamla hederliga sätt att lösa kon flikter har förkvävts. Sarah Chayes är säker på att hennes vän Muhammad Akrem Khakrezwal, den hederlige polischefen i Kandahar, inte föll offer för en självmordsbombare. Det är myndigheternas enkla och till intet förpliktande bortförklaring. Då ser man mordet som något som planerats av diffusa utländska terrorister från arabvärlden eller Tjetjenien i al-Qaidas sold. Och man bortser från högst verkliga banditer som befinner sig på mycket närmare håll. Mördarna döljs Sara Chayes är övertygad om att det var pakistanska agenter som lade ut en fjärrutlöst bomb i den moské i Kandahar där polischefen och nitton andra människor sprängdes i luften. Men enklast för alla parter, skriver Chayes i höstens nummer av Bulletin for atomic scientists, är att skylla på självmordsbombare. Då kan amerikanerna hålla på med sitt fruktlösa letande efter sin favoritterrorist bin Ladin, de verkliga bovarna döljs bakom al-Qaidaskylten, afghansk polis kan ta det lugnt och slippa göra en ordentlig utredning. Värst är enligt Sarah Chayes, att afghanerna börjar tro att självaste USA har något slags överenskommelse med talibanerna. Stora rika, muskulösa USA borde ju kunna krossa talibanerna med lillfingernageln. Varför gör man inte det? Hur klarar sig Sarah Chayes i dagens mer oroliga Afghanistan? Enklast är att denna amerikanska Pippi Långstrump uppfattas som man. Det vore bäst om du hade turban på dig när du är ute BILD: EVA LINDGREN och kör, säger en av hennes kooperativmedlemmar. Och tar med sig sex alnar vitt siden hem för att klippa ned till en inte alltför ohanterlig turban som han anser nödvändig. Björn Kumm Sarah Chayes, The Punishment of Virtue. Inside Afghanistan after the Taliban. The Penguin Press, New York, 2006. Afghanistan.nu 7
Page 1 and 2: Svält hotar miljoner 16 november u
Page 3 and 4: Under de över fem år som Afghanis
Page 5: leder Isaf tydande antal’ fångar
Page 9 and 10: ch den fattiges grottor, i Baghran-
Page 11 and 12: dagar innan förbundsdagen skulle b
Page 13 and 14: Dags för ny tribunal? 1981 hölls
Page 15 and 16: shalwar qomi-dräkt. - Från en by

Svält hotar miljoner - Afghanistan.nu

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?