Nr 49 - Oktober 2010 - Strängnäs kommun

Novell
Otur i turen
Av Daniel Bauer
Gustav bodde i Lettland. Han hade det inte lätt, han bodde
själv. Gustav var 24 år gammal och han jobbade på en fabrik.
Han hade alltid ont om pengar.
Varje dag i Gustav liv såg likadan ut. Knappt pengar till att
överleva, trasiga kläder, ingen mat. En dag hade Gustav ledigt,
han var hemma och städade, och när han blev klar med städningen
satte han sig ner och fortsatte läsa sin bok som han brukade
läsa när han hade tid. Samtidigt som han läste boken så
vimlade tankarna i hans huvud, han tänkte ofta på hur många
andra hade det, mycket mat, pengar. Det Gustav mest av allt
ville, var att vara omtyckt, att inte behöva vara ensam resten av
livet.
Dagen därpå gick Gustav till sitt jobb, han avskydde det men
han hade inget annat val. Gustav gick längs vägen mot jobbet.
Han hade lite mynt i fickan, han gick förbi ett fruktstånd som
han köpte ett äpple av, sen fortsatte han gå mot jobbet. Gustav
fick alltid gå upp 2 timmar innan han gick till jobbet, han bodde
så pass långt bort från jobbet att det tog en hel timme att gå.
När Gustav kommer fram till jobbet, verkar allting som vanligt.
Han går till sin arbetsplats, tar upp sitt schema för att kolla
vad han ska göra. Idag ska han frakta växlar - fabriken som
han jobbar på gör delar till fordon. Han går till lastbilen som
han ska använda för att frakta växlarna till nästa station. När
han kommer fram till stationen möter han en man som ska ta
emot växlarna. Vanligtvis blir Gustav aldrig bemött av en hälsning
men för första gången så får han höra det av den mannen.
Gustav blir glad av att höra det.
- Hej, säger mannen.
- Hej, här är växlarna, 275:or, säger Gustav.
- Bra, vi börjar gå lågt på växel, om du fattar vad jag menar.
- Ehm… va?
- Ja växlar växel du vet, jaja, hur är det annars då?
- Ja de…
- Jo just ja, det var lite otrevligt av mig, Erik heter jag.
Mannen räcker handen mot Gustav, Gustav känner sig ännu
gladare än innan.
- Jag heter Gustav.
- Ja det var trevligt att prata med dig Gustav, men nu måste jag
arbeta vidare, vi kanske ses igen någon gång?
- Ja det vore trevligt.
Gustav kliver in i lastbilen igen, backar ut och åker tillbaka till
sin station.
30 Magazinet Nr 49 oktober 2010
När Gustavs arbetsdag var över, började han sin promenad
hem. När han väl var hemma, gick han och satte sig i en stol.
Han tänkte på vad var det som hände idag, han var glad men
samtidigt förskräckt. Han såg ett block och en penna som låg
på bordet. Han tog upp dom och började skriva. Han skrev en
berättelse om två personer som bodde i ett underligt land, och
han satt i timmar och skrev.
Dagen där på gick han till jobbet som vanligt. När han kom
dit hade han tagit med sitt block för att kunna fortsätta skriva
under sin rast på jobbet. Under rasten när han skrev, blev han
klar. Han satt och läste igenom den, han var väldigt nöjd.
Helt oväntat kommer Erik från gårdagen och knackar på dörren.
Han går fram och hälsar.
- Vad läser du för något? säger Erik.
- Nej inget, det är bara en kladd som jag skrev igår, sa Gustav.
- Får jag läsa den?
- Javisst, men den är ganska lång.
- Ja, men det gör inget, kan jag låna den och läsa den under
natten?
- Javisst, bara jag får tillbaka den imorgon.
- Ja, det är inga problem.
Efter jobbet gick Gustav ner för gatan. När han gick där så
kom det någon med en bil och tutade. Det var Erik, Gustav fick
skjuts hem.
När Gustav kom hem den dagen var han ännu mer glad än dagen
innan.
På morgonen vaknade Gustav, gick upp, tog sig en kopp kaffe,
gick ut och hämtade sin tidning. Han satte sig ner och läste.
Han får syn på en artikel: Man skrev novell, blev miljonär.
Gustav kollar på bilden och ser Erik, med hans novell. Men
han heter inte Erik på bilden, utan Håkan Rackson. Gustav
springer hela vägen till jobbet och frågar efter namnen på alla
som jobbar på fabriken. Men det finns ingen Erik eller Håkan
Rackson. När Gustav kommer hem den dagen sätter han sig
ner. Han vet inte vad han ska göra längre. Det känns som om
allt hopp är förlorat.