Nr 58 - Februari 2013 - Strängnäs kommun

Redaktören har ordetHej på er minagodbitar!Jag vet att ni har längtatfruktansvärt mycket, men nuär äntligen ett nytt nummer avMagazinet ute!Skolan flyter på bra. För niorna är äntligenNationella proven igång, så jag önskarer alla nior många lyckosparkar i baken!Musik & teatergruppen har gjortsitt sista uppträdande av Alla vi barn iSkvallerbyn. Jag måste verkligen passapå att berömma alla talangfulla teaterapori vår skola, fy sjutton va ni äger! Detär verkligen imponerade hur ungdomarmellan 11-15 år kan agera så fruktansvärtbra på scen. Tack för era fina föreställningar,jag längtar redan till nästa år!Jag skulle vilja jämföra det härnumret av Magazinet med en påse gottoch blandat, det finns något för alla!Man kan bland annat läsa Elins, Theresesoch Martinas artikel om scenskräck.Kan någon av er ens tänka sig hur detkänns att se människor skjutas? Ellerhur det skulle kännas att tvingas flyifrån sitt hemland för att ha möjlighet attöverleva? Mark från vår redaktion vethur det känns. Lite längre fram hittar niMarks berättelse om sin långa resa frånSyrien till Stallarholmen.Om man loggar in på Facebook såmöts man direkt av genomfalska ”perfekta”Facebook-inlägg. Det finns desom ständigt skriver om hur mycketde tränar, hur mycket de har lekt medbarnen och vad lyxig mat de jämt ochständigt äter, men när man träffar personernai verkligheten så ser sanningenannorlunda ut. Jag och min kära kollegaSaga har har skrivit en artikel om justperfektion.Du kan även hitta artiklar om alltifrån skolmat till film, så sätt igång ochbörja läs nu!Victoria Dos Santos Johnson,chefredaktörFoto: Saga ÅgrenMagazinet Nr 58RedaktionenMedverkande i det här numretAgnes SvenssonAlbin BrobergAxel LeksellElin EklundEllen LagerströmIsabell ÅkerblomJessie PolJoachim LarssonJohan AndreassonLinda SköldMark SalmanMartina ErikssonMattias BorovacNatalie FungdalNova DanielssonOliver SvenssonSaga ÅgrenSebastian KarlssonTherése KarlssonTobias StrömVictoria Dos Santos Johnson2 Magazinet Nr 58 februari 2013

InnehållNova och Agnes besöker Lillhagaskolan6Mark berättar om Syrien8Ellen och Isabelle kollar hur vi lär oss bäst9Saga och Vicky är på jakt efter perfektion15Tobias recenserar Halo 414Saga har skrivit en bra novell26OmslagsfotoMalin och Elin pluggar.Foto: Isabell ÅkerblomAdressStallarholmsskolanVannestavägen 264561 StallarholmenAnsvarig utgivareMimmi SandbergHandledare foto- & formOla Johanssonola.johansson@strangnas.se0152-33 37 63Handledare textStefan Seidelstefan@traffpunkt.nu070-285 10 25TryckSträngnäs KommuntryckeriUpplaga600 ex, når ca 1500 personer.Magazinet Nr 58 februari 2013 3

Någon hemma? Isaac Andersson kikar in i kojan.Skoj på jympanVi har tagit lite roliga bilder på elever som har jympa.Vi tänkte att vi skulle ha ett idrottstema istället för barablandat med bilder.Vilket fint litet hus Olof har!Jag slår vad om att du inte vågar hoppa! EmmaNordqvist utmanar en kille på att hoppa från enplint med matta på.Tjingeling. Anton Berglund tittar förbi.Asan halkar på isen!Oj oj, nu ligger Saga Ågren risigt till!4 Magazinet Nr 58 februari 2013

Gawin Furness och Oliver Andersson känner föratt dansa.Asan Abdullahpour blev trött och somnade.Hjälp! Jag försvinner! Olof Almqvist landar itjockmattan.Albin Svensson kommer och tar bruden!Värsta Zlatan! Albin Svensson gör mål!Checka Anton Berglunds balans!Johan Andreasson, Sebastian Karlsson, Joachim LarssonMagazinet Nr 58 februari 2013 5

Magazinet besökerLillhagaskolan i NykvarnFoto: Nova DanielssonPå väg tillbaka till skolan efter cafébesöket.Vi hälsade på Novas gamla klasspå Lillhagaskolan. Skolan är storoch nästan som ett palats, ochfräsch. Lärarna var rätt stränga menändå bra.När vi ska kliva på tåget är vi båda nervösaeftersom vi ska till Novas gamlaklass som går på Lillhagaskolan. Vi åkermed Novas storebror Adam, eftersomhan ska till sitt gymnasium som ocksåligger i Nykvarn. När vi kommer framtill skolan går vi till expeditionen. Därfår vi lämna våra jackor och väskor. Personenvi träffar i expeditionen heter Gunoch ger oss en karta så att vi ska hittaöverallt. Lärarna är väldigt trevliga ochvi blir glatt bemötta.På en stor tv som finns på en vägg ikorridoren så står det att vi ska komma.Det är väldigt häftigt eftersom vi inte haren i våran skola. Vi träffar Novas kompissom heter Lizzi som visar oss runt iskolan tills hon går på lektion då vi fortsättersjälva.Mysigt caféVi kollar på toaletterna. Dom är ungefärsom våra. Inte så stor skillnad. Korridorernaär långa, skåpen är väldigt annorlundajämfört med våra. De är längreoch smalare. Vi går och kollar på caféet.Det är så mysigt och väldigt trevligt, ungefärsom Brogården!Deras andra lektion följer vi medpå. Klassrummet är fint och rent, stortoch har sköna stolar. I klassrummet läserdom ”The Hunger Games”, sedan skadom öva på att skriva insändare. Det ärväldigt mycket prat, men läraren är duktigoch säger till dem. Stämningen i skolanär väldigt livlig och högljudd. Det ärväldigt många elever i korridorerna ochde är ganska stökiga.När det blir lunchtid går vi till matsalendär vi får pasta och köttfärssås tillmat. Det är mycket bra mat och vi blirmätta. Det vi tycker dem borde göraoftare är att torka borden. I matsalenser det ungefär likadant ut som i våranskola. Efter att vi ätit mat i den fina matsalenså går vi tillbaka till expeditionenför att hämta våra ytterkläder eftersomvi vill hinna med tåget som Novas storebrorAdam skulle ta.6 Magazinet Nr 58 februari 2013

Långa korridorer på Lillhagaskolan. Lizzi visade oss runt.Foto: Agnes SvenssonFoto: Nova DanielssonFoto: Agnes SvenssonToaletterna. Ungefär som våra.Långsmala skåp.Betyg på LillhagaskolanToaletter:De borde städas mera.Mat/matsal:Smutsiga bord men bra mat.Klassrummet:Väldigt sköna stolar.Lärare:Stränga men ändå bra.Korridor:högljutt men trevligt.Lektioner:Långa jämfört med våra.Caféet:Det var väldigt fint och mysigt.Gympahallen:Fint och med bra utrymme.Totalt 28 poängSnittbetyg3,5Nova Danielsson, Agnes SvenssonMagazinet Nr 58 februari 2013 7

“I saw a person who had been shot inhis head”In December Mark Salman movedto Stallarholmen and started in ourschool. He flew from Syria in August2012, and here he tells us his story.My name is Mark Salman and I comefrom Syria, the province of Daraa. I wasborn in a village called Khabab with6000-7000 inhabitants. I studied therefrom first grade to eighth grade. But becauseof war, violence and fear I had toleave my country.The problem started in March 2011in Daraa. The people did not like theviolence and repression they had livedin so many years, so they demonstrated.The problem started when the army ofBashar al-Assad (the president of Syria)started kidnapping people from the villages.He threatened the people in ourvillage to kill us if we were not leavingthe village. Our village was in the middleof the army of Bashar and The FreeArmy (the army of the people).Tanks and bombsWhen we went to sleep we could hearguns and bombs, and when we wokeup we could hear the tanks coming andstart to fire. We could also hear warhelicopters.The Free Army was just 10 minutesaway from my house. They hadonly simple machines for war like bazookas.I could see and talk to both theBashar army people and The Free Armypeople. But I was not allowed to takepictures with my mobile or my camera.If I would have done that, i would havebeen killed.On one occasion when I came outof the house were I lived, and I wentto school, I saw a Bashar army carwith a kidnapped person from myvillage. I could se how the brotherof the kidnapped personfollowed the car and shot atthe Bashar people with hisgun. I just run away and throughmyself at the ground in my house.I was so scared.Later the Bashar army told the brotherto pay an enormous sum of moneyif he wanted his brother back. He borrowedmoney from his friends and gothis brother back. The Bashar army tookabout 20 more persons when i lived inthe village.People dyingI lived in this war for one and a halfyear. Every day, every moment the warwas going on. I could see people die. Icould see a person who had been shot inhis head. Most of the time I could go toschool, but when the war was very intense,we couldn’t go because the windowsbroke when the bombs were falling.We had electricity only 3-4 hoursevery day, we could not warm up ourhouses. It was like being outside whenwe were inside in our houses. We didnot have so much bread, and sometimeswe were very hungry.Because of the circumstancesin Syria and the war, myfather asked his brother wholives in Sweden to helpus out of the country.So we left ourvillage, andwent toLibanon.Itwasvery dangerous to leave the village. Afterthat we flew to Russia, and we stayedthere for 6 hours, and after that we wentto Sweden. We came to Sweden 22 august2012.To StallarholmenFirst we went to my uncle in Upplands-Väsby. After that to another uncle atNorsborg, and a third uncle in Södertälje,where I went to school. My familysearched for a house, and we found oneat Stallarholmen. In December I startedto go to school at Stallarholmen.I still talk to my friends in Khababevery day. The life for them is difficult.It’s cold there right now, and they havenothing to warm up their houses with.The war is still going on, every day. Ilive my life as I did before the war inSyria. I go to school, I can go outside,I meet my friends at Brogården. SometimesI miss my friends inSyria.Mark Salman8 Magazinet Nr 58 februari 2013

Fattar du inte?Foto: Isabelle ÅkerblomVi har kollat hur lärare och elever tänker kring olikainlärningstekniker. Vi ville se när lärarna tror att vi lär osssom mest och om det stämmer överens med när vitycker att vi verkligen gör det.- Det bästa med att vara lärare är när man ser ett ljuständas i ögonen på eleverna när dom förstår vad manmenar, säger Sofia Siira.Vi intervjuade både elever och lärare på Stallarholmsskolanfrån åk 6-9. Vi ställde olika frågor till lärarna och eleverna.Frågor till lärare1. När tror du att eleverna lär sig som mest?2. När tycker du att det är som roligast att undervisa?3. När tycker du att det är som tråkigast att undervisa?Sofia Siira,lärare i NO och matematik1. När dom har roligt och tycker attdet är intressant.2. När man ser i ögonen att elevernaförstår vad man menar.3. När jag undervisar i någonting somjag egentligen inte tycker är så roligtoch när jag inte brinner för ämnetsjälv.Magnus Öhrn,lärare i NO och matematik1. När dom tycker att det är kul ochnär man undervisar om något someleverna känner till. Till exempel ärdet svårare att få eleverna att förståsaker om atomer men enklare att fådem att förstå saker om djur.2. När man ser att eleverna är engageradeoch när det blir lärorika diskussionerdär alla i gruppen är med.3. När man inte lyckas förmedla varfördet man undervisar om är viktigteller intressant.Christine Herre,lärare i SV, SO och engelska( Här med sina elever Calle Hjortzbergoch Felix Palmqvist.)1. När det är tyst och lugnt i klassrummetoch när dom får individanpassadeuppgifter, med rätt hjälp.2. När man har klassen med sig ochnär man känner att eleverna tyckeratt det är kul.3. När jag inte hunnit förbereda migtillräckligt.Magazinet Nr 58 februari 2013 9

Frågor till elever1. När lär du dig som mest?2. När är det som roligast?3. När lär du dig som minst?4. Vad tycker du saknas iundervisningen/vad skullegöra undervisningen bättre?3. När man sitter och lyssnar på lärarensgenomgångar och håller på attsomna för att man inte fattar något.4. Mer grupparbeten och mindre lektionerdå man bara sitter och jobbari böcker.3. På svenskan lär jag mig inte såmycket, då jobbar vi mest i böcker,jag vill ha fler genomgångar ochdiskussioner.4. Jag tycker att det är bra som det är.Victoria dos Santos Johnson,åk 81. När man diskuterar i klassrummetoch när lärarna har redovisning ochnär jag får skriva rapporter.2. När man får göra fysiska grejer.Magnus Öhrn hade en sån lektionen gång, då skulle han förklaraom hur dom dödade personer i krigförr i tiden. Han släckte ner rummet,hade ljus tända och vaktmästarenlåg på bordet och Magnus låtsadesskära av ben osv av honom.Det var otroligt kul och man lärdesig massor.3. När man ska svara på instuderingsfrågorfrån böcker. Men alla gårbara tillbaka i texten och ser svaren.4. Jag vill ha mer diskussioner, merrapporter och jag vill att vi ska göramer fysiska saker i dom skrivandeämnena (typ SV, MA och SO).Peter Saarilehto, åk 81. Grupparbeten för då sitter man inteoch sover till nåt läraren snackarom.2. När man får göra saker, typ labbaoch så.Kaj Nykvist, åk 91. När jag lyssnar.2. När jag drömmer3. När det är tråkigt och man typ sover.4. Mer labbar på NO:n, fler rasterså att man inte är så trött och flergrupparbeten.Martin Jarl, åk 61. När jag jobbar ensam.2. I grupparbeten.3. Grupparbeten4. Att vara mer utomhus (vår ochhöst). På onsdagar är dagarna förlånga, då lär man sig inte så mycketi slutet av dagen.Jessica Xu, åk 91. När jag får skriva och diskutera saker.2. När vi får spela tillsammans på musikenär det jättekul, och grupparbeten.Jenny Aspe Loberg, åk 71. Eget arbete, när läraren planeraroch ger oss uppgifter är det enklaremen jag kan planera själv också.2. När läraren är engagerad och närman märker att läraren tycker attdet är kul.3. När läraren är oengagerad och närman inte får tillräckligt med tid föratt hinna jobba klart.4. Mer temaarbeten och jag skulle viljagöra mer saker utomhus, typ fältstudierpå NO:n. Och sen skulle jagvilja att vi hade en lärobok i franska,det skulle vara enklare att hållareda på allt vi lärt oss då.Kasper Sundqvist, åk 71. När jag har kul och när jag får planerasjälv.2. Grupparbeten.3. Ibland grupparbeten, om man tillexempel är med någon supersmartså blir det att den gör jobbet och attjag inte hänger med och bara skriverav.4. Temaveckor skulle var jättekul. Jaggillar det vi jobbar med nu i 7:an,story-lineprojektet.10 Magazinet Nr 58 februari 2013

Vi sammanfattarMed rätt undervisning kan alla lyckasEnligt vår undersökning så tyckerlärare och elever relativt lika. Ocheleverna är någorlunda enigaom vad som saknas och kan blibättre. Mer undervisning utomhus,mer temaarbeten och färre tråkigalektioner då man bara jobbar iböcker.Vi håller med de flesta elever. Vi tyckeratt det är roligt när man får jobba i gruppoch även temaarbeten kan bli väldigt intressanta.Men vi tror att det beror väldigtmycket på hur läraren planerar ochhur eleverna går in för det. Till exempelkan ett temaarbete bli jättetråkigt omman inte har tillräckligt mycket kunskapsedan tidigare. Men om man är väl pålästoch känner att man behärskar ämnetrelativt bra kan man lära sig massor avnya saker och bli säkrare på det man redankan.Lektionerna blir mer intressanta om lärarenär glad och engagerad. Det hållernog merparten av eleverna (och lärarna)med om. Det skulle behövas mer variationeri lektionsplaneringen och allaskulle nog behöva mer inspiration till attgå till skolan och lära sig saker.KriminalvårdareVi vill också dela med oss av våra minnenav lektioner och arbeten som viminns på en positivt sätt. Vi minns enSO-lektion där Christine Herre kom ini vårt klassrum och berättade om sin tidsom kriminalvårdare. Det var jätteintressantoch vi lärde oss mycket. Det kändesverkligen verklighetsrelaterat och honkunde svara på alla frågor vi ställde. Vilärde oss mer än om vi hade läst i en bokeller fått en genomgång av vår lärare.Arbetssättet gav även bra resultat för osspå slutprovet.En gång hade vi en genomgång i grannklassrummetoch den minns vi i detalj.Det var även andra lärare än våra ordinarielärare som pratade. Den genomgångenkommer vi aldrig glömma!RollspelI höstas hade vi även ett temaarbete (tidigarenämnt i intervjuerna av en elev)då alla i klassen fick en roll (till exempelbönder, anställda på Krav/Fairtradeosv.). Alla fick olika uppdrag, till exempelså skulle de Kravanställda ha en genomgångför klassen om vad Krav arbetarmed. Detta arbetsområde var väldigtgivande för oss och vi minns mycketmer än vad vi brukar av det vi lärde oss.Det vi vill ha sagt är att det inte spelarnågon roll vad man ska lära sig. Omman får rätt undervisning och den hjälpman behöver så kan alla lyckas. Det gälleratt läraren vet vad eleverna behöveroch att eleverna är öppna för nya idéer.Isabelle ÅkerblomEllen LagerströmMagazinet Nr 58 februari 2013 11

Fler ämnesdagar!Det har hänt en hel del spännandesaker i Elevrådet de senastemånaderna. Vi har fått besök frånTanzania, och av kommunenshögsta politiker. Men framförallthar vi planerat och genomfört entemadag - Ämnesdagen. Dagenblev mycket lyckad och all positivrespons vi fått säger att skolanborde ha temadagar oftare.I november kom tre flickelever ifrånTanzania tillsammans med några av deraslärare på besök till Strängnäs skolor.Strängnäs kommun har ett samarbetemed organisationen Sida och stöttaren skola i Tanzania. Kommunen ochTanzaniaskolan gör också ett slags utbytesresor.Representanter från Strängnäskommun åker ner till Tanzania och derasskola och de får komma hit så att vi kanlära av varandra och förbättra utbildningenför alla.I februari så ska tre tjejer från elevrådeni Strängnäs kommun samt ett antallärare och politiker åka ner till Tanzaniaoch deras skola, bland dem vår elevrådsordförandeAlva Olin-Karlsson.Tanzaniatjejerna som var här på besökmedverkade på ett av våra elevråd. Devar framförallt intresserade av hur våraelevråd går till och hur eleverna kan hamakt i skolan, så de fick sitta med på ettelevråd där de även fick ställa frågor.Tanken är sen att de ska kunna föra överdet till deras skola.PolitikerbesökVi har även fått besök av två av Strängnäspolitiker, kommunalrådet Jens Perssonoch ordföranden i Barn- och utbildningsnämnden,Fredrik Lundgren. Dekom för att diskutera utvecklingen avelevers lärande. Vi pratade bland annatom hur de nya datorerna påverkat lärandet- bra eller dåligt? På mötet kom vitillsammans fram till många olika sakersom politikerna dokumenterade för attföra vidare i undersökningen. Men trotsallt ligger ansvaret av lärandet i elevensegna händer, så vi uppmanar er alla eleveratt ta ansvar för era studier!Lyckad ämnesdagDen 20 november engagerade Elevrådetskolans Ämnesdag som vi suttit ochplanerat i flera månader. Ämnesdagenvar inspirerad av en av skolans tidigareSpråkdagar. Det gick ut på att alla eleveri högstadiet delades in i olika grupper,med blandade egenskaper och åldrar.Varje grupp fick varsin blankett medolika frågor ifrån varje ämne, varje rättsvar gav en poäng. Frågorna hade olikasvårighetsgrader så att alla i gruppenskunskaper skulle komma till användning.Poängen med dagen var att utnyttjaallas styrkor i olika ämnen, men även attträffa nya kompisar och få bättre kontaktmed lärarna.Dagen blev väldigt lyckad! Vi påElevrådet har fått positiv respons frånbåde lärare och elever. Några eleverpåstod att de hade lärt sig mer på Ämnesdagenän på hela terminen, andra saatt de fått nya vänner de aldrig skulle hablivit kompis med annars. Både lärareoch elever ansåg att de lärde känna varandrabättre och de flesta tyckte att viborde ha liknande dagar oftare.Victoria dos Santos JohnsonFoto: Saga Ågren12 Magazinet Nr 58 februari 2013

LärarkramFoto: Oliver SvenssonMusik-Lotta och elevråds-Sofia njuter i varandrasfamnar.Foto: Victoria JohnsonRasmus älskar geografi.Foto: Victoria JohnsonNiklas visar sin kärlek till Ämnesdagen.Foto: Oliver SvenssonPontus och hans grupp verkar vara nöjda.Foto: Victoria JohnsonOliver tillsammans med sin nya vän.Foto: Victoria JohnsonLärare + elev = härliga leenden.Syskonkärlek!Foto: Oliver SvenssonVem smälter inte av Håkans kärleksfulla blick.Foto: Victoria JohnsonFoto: Victoria JohnsonMagazinet Nr 58 februari 2013 13

Halo 4– Master Chief är tillbakaHalo 4 är ett välgjort spel. Grafiken är bra och dethar kommit nya vapen och fordon. Och den bästaspartanen av alla – Master Chief – är tillbaka.Haloserien handlar om Master Chief och hans kompis Cortanasom ska skydda planeter mot en främmande ras som kallasConvenants. Första delen i Haloserien kom 2001. Den fjärdedelen släpptes i Sverige 6 november 2012.När storyn i Halo 4 börjar så är man Master Chief ombordpå rymdskeppet Forward Unto Dawn. Han hade legat nedfrysti en kapsel i 4 år, 7 månader och 10 dagar. Han tar sig ut urkapseln och går och hämtar Cortana. Hon ger honom informationom vad han ska göra.Promethean Knights är en ny typ av motståndareman möter i Halo 4Lite fakta om Halo 4Det har spelats 123 611 766 794 minuter.Det har spelats 2 060 196 113 timmar.Det har spelats 235 182 år.Det har spelats totalt 20 880 250 123 matcher.Det har totalt dött 136 128 511 043 i alla halospel.Tobias Ström14 Magazinet Nr 58 februari 2013

Den perfektaSå fort man loggar in på Facebookmöts man av människor somskriver om sina roliga dagar,mysiga middagar och trevligafamilj. Om sina perfekta liv heltenkelt. Men är verkligen allt heltperfekt i deras vardag?Självklart inte. De väljer bara att byggaupp en falsk fasad på Facebook och visasig som felfria föräldrar, sambos, fruareller män eller som felfria människorhelt enkelt.Ett exempel på Facebookinlägg som villvisa upp en perfekt fasad kan vara nären mamma skriver: ”Har precis varitute med barnen och lekt i snön, nu skavi baka sockerkaka med hela familjenoch sen blir det en god middag med vårafina grannar!” Eller tonåringen somockså vill visa sig perfekt: ”Fyra veckormed min älskade perfekta pojkvän!!Fick just underbara presenter av honomoch nu ska vi dra på bio med mina bästavänner!”.De perfekta inläggen kan handla om alltfrån middagar till resor och många somhar Facebook förstår nog precis vad vipratar om.En annan sak vi stör oss på är attmånga människor ljuger om hur de mår.De flesta säger att de mår bra fast detinte är hela sanningen. Har det någotsamband med att man vill visa upp enperfekt fasad?Vi ville ha svar på våra frågor så vibestämde oss för att göra ett reportageom ”perfekta fasader” och varför manbygger upp dem. Det här är våra åsikteroch erfarenheter från Facebook.Victorias berättelseJag tyckte att det gick så långt att jag togbort mitt Facebook-konto. Enligt migska Facebook vara en sida där man delarmed sig av sitt livs händelser, bra somdåliga. Anledningen till varför jag varmedlem var just för att jag ville ha kollpå vad som hände i mina vänners liv.Men allt gick överstyr när vännernabörjade överdriva sina positiva upplevelser.Det blev varken trovärdigt ellerkul att läsa om allas ”perfekta” liv. Manbörjade känna en press att själv leta uppde positiva stunderna i sin vardag ochöverdriva dem till max. Facebook varinte längre ett ställe där jag hade kollpå mina vänners liv, det blev istället ettstressmoment i min vardag som jag tillslut tröttnade på.Sagas berättelseJag har kvar Facebook och jag märkerhur människor skriver mer och mer omsina perfekta liv. Hur dom överdriver alltoch får sina vardagar att se helt perfektaut. Hur dom kommer hem och har detsupertrevligt och allt är toppen fast attalla vet att livet inte alltid är perfekt.Man undrar ibland vad folk hållerpå med när dom lägger upp en bild påvärldens nyttigaste mat och lägger upphälsotips och annat på sin Facebookprofil,men när man möter personen i verklighetenär den inte alls så intresserad avträning och nyttig mat.Magazinet Nr 58 februari 2013 15

”Det är skitjobbigt med alla överdrifter”Vi bestämde oss för att intervjua 6personer från Stallarholmsskolan föratt ta reda på om vi var ensammaom våra åsikter om perfektafasader. Vi märkte att de flestavi intervjuade höll med oss ochbörjade berätta känsloladdat omderas egna erfarenheter.Det här var frågorna vi ställde:1. Brukar du ljuga om hur du mår?2. Om du ljuger, i så fall varför?3. Stör du dig på dem som överdriverom sina positiva upplevelserpå till exempel Facebook?4. Tycker du att det är okej att skrytaom sitt liv?Kalle Orhammar1. Nej det brukar jaginte.2. Jag brukar inteljuga om hur jagmår. Men jag troratt många ljugerom hur de mår påFacebook. På Facebook verkardet alltid som att allt är så jäklabra och perfekt. När man kollarpå Facebook har hälften ätitklyftpotatis och oxfilé, medan mansjälv har lagat korv och makaroneri stress till barnen. Det känns interimligt.3. Ja det gör jag! Däremot är det heltokej om man driver med sig själv,det blir kul att läsa! Till exempel:”Jag som alltid brukar äta korvoch makaroner har äntligen lagatklyftpotatis”. Då blir det intejobbigt eller irriterande, snararetvärtom!4. Jag förstår inte vitsen med attskryta, i verkligheten tror jag attman tröttnar och på Facebook såtröttnar man definitivt. Om manverkligen mår bra så tror jag inteman har behov av att skryta.Foto: Saga ÅgrenGawin Furness1. Ibland.2. För om man typ berättaratt man mårdåligt så kommerdet frågor om varför,och då kan detkomma ut och dåkan man bli retad och mobbad.3. Det är helt jäkla onödigt, som enfalsk jäkla dagbok som ingen bryrsig om.4. Idiotiskt, man får väl göra det omman vill men det är helt jäkla korkatoch jobbigt.Moa Kjellin1. Det har väl hänt ibland.2. Ibland orkar maninte berätta för folkhur man mår för attde egentligen intebryr sig.3. Jag stör mig inte på det, enligt migförmedlar de glädje till omvärlden.4. Det är väll okej.Sebastian Alanen1. Nej, inte så där jättemycket,det kännsinte bra att ljuga,man får skuldkänslor.2. Om jag ljuger såmärker man det påmig, så jag undviker att ljuga.3. Det är onödigt, när jag letar eftergrejer jag vill läsa om så kommerdet bara upp oviktiga skrytinlägg.4. Helst inte.Foto: Saga ÅgrenFoto: Saga ÅgrenFoto: Victoria JohnsonFoto: Saga ÅgrenOla Johansson1. Det finns ingen vitsatt säga att man mårbra när man i självaverket mår dåligt.2. Jag ljuger inte omhur jag mår.3. Jag tror folk har olikaanvändningsområden med Facebook.Jag skriver inte så många Facebookinlägg,men om jag gör detså tipsar jag bland annat om musikjag tycker är bra. De är otroligt jobbigtnär man ser sina vänner skrivainlägg som om deras liv är perfekt,men när man träffar dem i verklighetenså säger de att de är stressadeoch mår dåligt.4. Jag tycker det är dumt att skryta ommateriella saker på Facebook. Menjag tycker att min syster gjorde ettotroligt bra initiativ. Hon startadeett evenemang med insamling avkläder man inte använde. Klädernaskulle sedan skänkas till uteliggare.Det var jättebra gjort!Alfred Walger1. Nej, jag brukar absolutinte ljuga omhur jag mår, men jagbrukar inte gnällaom jag mår dåligt.2. Jag är alltid ärlig.3. Jag tycker att detär skitjobbigt när alla håller på ochöverdriver sina positiva upplevelserpå Facebook. Blir astrött på dem.4. Så länge de inte ljuger är det välokej, men ska vara ärlig.En liten reflektionVi blev förvånade över att man hade såolika åsikter om Facebook och perfektafasader. Någon sa att de som delade medsig av sina positiva upplevelser baraspred glädje till omvärlden och att deinte alls störde sig på det. Någon annanblev irriterad och berättade ivrigt om hurfolk skriver om sina perfekta upplevelser,om hur de gjorde klyftpotatis varannandag när hon själv satt där med korvoch makaroner. Någon påstod att omman berättade hur man verkligen kändeskulle det sprida sig och man skulle kunnabli mobbad. Men de flesta höll medoss om att det är jobbigt när folk överdriversina positiva upplevelser!Foto: Saga Ågren16 Magazinet Nr 58 februari 2013

Skolans kurator Eva-Lotta”Det är en stark egenskap att våga visa sina svagheter”Foto: Saga ÅgrenVi ville veta mer om människorsbehov av att få deras liv att verka”perfekt” så vi beslutade oss för attintervjua vår nya skolkurator Eva-Lotta Ekelund.Vi knackade på dörren till Eva-Lottasrum. Hon öppnade med ett brett leendeoch välkomnade oss glatt. Vi satteoss ner på varsin fåtölj medan hon tändesmå stearinljus. När alla satt sig ner börjadevi ställa frågor.Varför tror du många ljuger om hurdem mår?- Jag tror inte att det är lögner, det handlarom omtanke. Man brukar oftast berättasina problem till sina närmaste vänner,för att de ska kunna trösta dig. Menom en kompis man inte har så bra kontaktmed frågar hur du mår brukar mansäga att man mår bra, just för att maninte vill belasta den personen med sinaegna problem. ”Bryr sig den här personentillräckligt mycket om mig föratt kunna hantera mina problem?”. Detkrävs ju även förtroende för personenman berättar sina problem till.- Tidigare i veckan gick jag på kursoch träffade en supertrevlig tjej. Vi fikadeoch bytte nummer. Dagen efter fickjag ett underligt sms ifrån henne, detstod att hon mådde dåligt och jag tolkadesms:et som att hon kanske måddesämre än jag trodde. Jag blev chockadmen framför allt förvånad, när jag träffadehenne dagen innan verkade hon jujätteglad? Jag blev iallafall orolig ochåkte hem till henne. Hon blev glad ochvälkomnade mig. Efter ett tag frågadejag lite försiktigt om vad hon menademed sms:et. Då brast hon bara ut i storskrattoch sa att sms:et var tillägnat hennessyster. Då förstod jag att det kanskevar deras sätt att kommunicera.- Därför tror jag inte det alltid handlarså mycket om en ”falsk fasad”. Mankan vara både rolig, blyg och seriös,det behöver inte betyda att man inte ärsig själv. Man är till exempel oftast merseriös med sina lärare än med sina kompisar.Brukar du ljuga om hur du mår?- Ja! Men däremot skulle jag inte viljakalla det för att ljuga, jag brukar inbillamig. Alltså, jag är inbillnings-frisk. Närjag är ledsen och mår dåligt brukar intejag ligga i sängen och deppa, det gör juingenting bättre! Istället för att koncentreramig på att jag mår dåligt brukar jaginbilla mig att jag mår bra. Det blir oftastsom man tänker.Varför har så många ett behov av attuttrycka sina positiva upplevelser påtill exempel Facebook?- Det är oftast bara ytligt. Jag brukar tillexempel bara skriva mina positiva upplevelserpå Facebook, de negativa försökerjag förtränga. Om någon av minavänner bara skulle skriva negativa sakerpå Facebook skulle jag ta bort densom vän.- Men det är bevisat att människorkräver kontakt med andra människor. På40-talet fanns det en italiensk forskaresom utförde test på spädbarn. Barnenfick allt de behövde: mat, värme och bostad,precis allt utom mänsklig kontakt.Men efter bara några dagar så var barnendöende. Det visade sig att barnen behövdemänsklig närhet för att överleva.SagaÅgrenVictoriados Santos JohnsonMagazinet Nr 58 februari 2013 17

”Jag vill inte,jag vill inte”Vi har intervjuat vår kurator Eva-Lotta Ekelund och frågat lite omscenskräck.Har du scenskräck?- Jag har haft vansinnig scenskräck,men inte så mycket nu.Scenskräck är vanligare än man tror.Man kan se det på vissa men andraär bra på att dölja sin nervositet. Vihar ställt frågor om scenskräck tillvår nya kurator, Eva-Lotta Ekelund,och frågat personer här på skolanom dom har scenskräck och i vilkensituation dom är som mest nervösa.Pulsen ökar, snart min tur. Jag vill inte,men jag vet att jag måste. Jag går framtill tavlan och läser upp min text. Jagkänner hur händerna skakar och detkänns som att jag kommer svimma, jagvill bara bort, bort från allt.Enligt oss är redovisningar det värstasom finns, till och med att räck upphanden i klassrummet och svara på enfråga är hemskt. De som inte har scenskräckförstår inte känslan, paniken.Folk säger alltid ”vad är ni rädda för?Vad tror ni kommer hända?” Det finnsfaktiskt mycket som kan hända, Mankan snubbla när man går fram, man kantappa bort sig, folk kanske skrattar åt en?”Jag har haftvansinnigscenskräck”En annan sak som är sjukt jobbig medscenskräck är att det sätter stopp för ensdrömmar. Om man t.ex. vill bli sångaregår det ju inte om man kommer varasåhär hela livet. Men vi försöker bli avmed scenskräcken, varje dag blir vi utsattaför samma sak, man måste pratainför klassen på ett eller annat sätt. Vikämpar för att en dag bli av med det, förvi kommer inte låta det här förstöra våraliv. Det får det inte göra.Hur blev du av med den?- Man måste andas, ha kolla på kroppen,ta det lugnt, förbereda sig nogaoch såklart träna mycket. Det brukarofta gå lättare då.Hur vanligt är det med scenskräck?- 9 av 10 personer har scenskräck. Ja,nästan alla har det. Det är den vanligasterädslan.Varför får man scenskräck?- Man brukar ta sig själv på för stortallvar och man är rädd för att görafel. Man jämför sig ofta med andraoch nedvärderar sig själv.Vad har du för råd till dom somhar scenskräck?- Att inte vara rädd för att göra fel,man har oftast mer stöd än vad mantror. Det går alltid att träna bort ochman ska helst börja träna bort det tidigt.Alla duger och man ska inte alltidtro på allt man tänker.18 Magazinet Nr 58 februari 2013

Har du scenskräck?Gustav Ahlenius- Ja lite. Det beror på hur många människor det är som tittarpå.Mathilda Jarl- Inte när jag gör något inför klassen men om det är mer än 40personer så blir jag nervös.Maria Blomqvist (lärare)- Nej jag har ingen scenskräck, men en sak som jag blir nervösöver att göra är att gå i snurrdörrar.Izabelle Wänqvist- Ja, det har jag.Linn Ljungquist- Jag är inte rädd för att redovisa eller nåt sånt men om manska sjunga eller skådespela så blir jag nervös.Angelica Karlsson- Ibland. Det beror på vilken situation, att dansa är inte så farligt.Elin Eklund, Martina Eriksson, Therése KarlssonMagazinet Nr 58 februari 2013 19

En dag i matsalenVi var i skolmatsalen en hel dagfrån klockan 8.00 till 12.30 ochhjälpte till med arbetet där. Det bleven ganska stressig dag. Vi ställdeockså några frågor om skolmatentill både elever och lärare.Vi kom till matsalen klockan 8.00. Detförsta vi gjorde när vi kom dit var att tapå oss förkläde och en tröja där det stodÄrtan på. Sen visade de oss runt i matköket,det var mycket större än vad vitrodde där inne. De hade två jättestorakastruller, stora ugnar och rum medmat i.Det var pannkakor i skolan. Mende var redan klara så de behövde vi intefixa så mycket med, bara lägga in dem iugnen.Full fartDet första vi gjorde var att tina broccoli.Efter det hällde vi upp sylt i några plastlådorsom vi skulle ge till dagiset, innanvi tände ljusen i matsalen. Sen kom förskolebarnenoch kort därefter kom ettornaoch tvåorna. Då blev det full fart imatsalen, och vi började jobba med disken.Men när vi hade jobbat en stundgick vi också och åt.Därefter intervjuade vi några eleveroch lärare i skolan angående matsalenoch maten. Sen fortsatte vi med disken.När vi hade arbetat flitigt i drygt entimme så fick vi varsin festis som vi togmed oss till ett litet rum där vi tog enpaus och pratade en stund.BelöningNär rasten var slut gick vi tillbaka tilldisken. Sen var vår dag i matsalen slutoch vi fick pepparkakor och en varsinglass som belöning. Sen begav vi osstillbaka till våra lektioner.Vi tycker att den här dagen var ganskarolig men den var väldigt jobbig ochganska stressig. Sen fick vi reda på vadvissa elever och lärare tycker om skolmaten.De flesta tyckte att den var heltokej och att det hade blivit bättre. Detyckte även att personalen var trevligaoch snälla.Linda Sköld, Nathalie Fungdal20 Magazinet Nr 58 februari 2013

Bra betyg till maten och personalenVi ställde sex frågor om skolmaten till både lärare ochelever. Flera elever tyckte att maten blivit bättre, ochalla gillar personalen!Frågor1. Vad tycker du om skolmaten?2. Vad har du för favoritmat i skolan?3. Är det för hög ljudnivå i matsalen?4. Hur är personalen?5. Vill du ha potatis med eller utan skal?6. Har skolmaten blivit bättre eller sämre sedan förra året?Wilma Andersson1. God!2. Korv Stroganoff med ris.3. Det är lite för mycket prat.4. Snälla och trevliga!5. Med, för jag gillar att skala.6. Bättre!Gawin Furness1. Sådär.2. Tacos.3. Nej.4. Ascoola!5. Utan.6. Ingen skillnad.Cajsa Hjortzberg och Kristin Karlberg1. Den är sådär.2. Tacos och skinksås.3. Nej.4. Bra!5. Utan.6. Bättre!Marie Bill1. Jättegod! Bra att det är olika maträtter.2. Kyckling med bearnaisesås.3. Jag tycker den är för hög!4. De är trevliga!5. Spelar ingen roll.6. Bättre!Oliver Svensson1. Jag tycker den är dålig.2. Risgrynsgröt.3. Ja.4. Vissa är snälla!Håkan Jansson1. Helt okej.2. Risgrynsgröt.3. Det är bra i de äldre klasserna.4. Trevliga och bra.Magazinet Nr 58 februari 2013 21

Mellanstadieelever väljer bästa filmen!Vi ville ta reda på olika människorsfavoritfilmer! Så vi gick runt till 30elever i klasserna 4, 5 och 6 för attta reda på detta. Det visade sig attfilmen ”Hungergames” vann.De allra flesta tyckte om väldigt olikafilmer. Det blev allt mellan Ice Ageoch Rio till Star Wars och Avengers. Alltmellan himmel och jord!I klass 4 gillade majoriteten filmen ”Avengers”.Denna film handlar om sexstycken ”goda” superhjältar som förssamman i New York. De flesta gilladeden för att den innehåller spänning, actionoch lite amerikansk humor!I klass 5 gillade de flesta ”Sagan omRingen”. Den här filmen handlar omfantasy! Dvärgarna i filmen framställde12 ringar. Men en ond trollkarl framställerden trettonde, mäktigaste ringen. Detyckte om filmen för att den innehållerallt en bra film ska innehålla.I klass 6 tyckte merparten om ”TheHunger Games”, en film som handlarom Katniss i det framtida Nordamerika.I klass 6 gillade de flesta den av sammaanledning som 5:orna gillade Sagan omringen, den innehöll allt!Dennis Stanelli klass 6 gillade ”American Pie”.Emma Fredrikssoni klass 5 gillade filmen ”1000 gånger starkare”Foto: Oliver SvenssonFoto: Oliver SvenssonTopplistan!1. Hunger Games 5 röster2. Avengers 4 röster3. Sagan om ringen 3 röster4. 1000 gånger starkare 2 rösterHarry Potter2 rösterThe Fast and the Furious 2 rösterSen var det väldigt många filmer sombara fick en röst, till exempel Piratesof the Carribean, Ice Age och AmericanPie.Brian Poli klass 4 gillade ”Ice Age 4”.Foto: Oliver Svensson22 Magazinet Nr 58 februari 2013

VinnarfilmernaHunger GamesDen här filmen handlar om en ung vuxensom bor i ett smutsigt område som heterDistrikt 12. Det finns 12 Distrikt. Distrikt1 är huvudstaden. Där är det fintoch det finns coola hus och byggnader.Det ska föreställa det framtida Nordamerika.Huvudpersonen heter Katniss. Honhar en lillasyster och en mamma. Hennespappa dog i en gruvolycka. Hon ochen kille som heter Peeta blev utvalda tillhungerspelen. Dom ska kämpa och överlevamot 22 andra deltagare.Vi tycker att det är en riktigt brafilm. För att den innehåller allt som enbra film ska innehålla, till exempel spänning,action och kärlek.AvengersAvengers är en actionkomedi som handlarom superhjältar. Superhjältarna heterThor, Iron man, Hulken, Antman,Wasp och den otroliga Captain America.Dom ska försöka rädda världen frånThors bror som ska förslava värden. Detblir mycket action och spänning i filmen.Sagan om ringenI Sagan om ringen har mörkrets herreSauron smidit en mäktig ring i Domedagsbergeti Mordor. Isildur skär avSauron’s finger, tar ringen och hävdaratt det är han som har rätt att äga ringen.Isildur blir senare dödad av Orcher ochtappar ringen i floden Anduin.Över 2000 år senare så hittar hobbitenDéagol ringen tillsammans medsin kusin Sméagol. Sméagol dödar sedanDéagol och håller den i sitt förvar i över500 år tills han tappar bort den, varpåBilbo Bagger finner den. Samtidigt sååtervänder Sauron igen...Axel Leksell, Oliver Svensson, Jessie PolMagazinet Nr 58 februari 2013 23

En förlorad kärlekEn berättelse av Jessica XuÅr 2003 fanns en tjej som var 6 år gammal.Hon var naiv, godhjärtad och uppriktig.Hon tyckte om att snacka medandra människor. Det här året borde honegentligen ha börjat grundskolan. Menhennes farmor tyckte att hon var för liten.Farmor oroade sig för att flickaninte skulle kunna hänga med i skolan. Såflickan väntade ett år till. Den här tjejenär faktiskt jag.När jag var liten deltog jag i många kurserutanför skolan. Två kurser i latindans,en kurs i engelska och bild. Denförsta gången jag skulle dansa fick jagsyn på en kille. Han var den första killensom jag gillade. Men jag såg inte honommer på danskursen. Efter några dagarbörjade den första skolterminen. Närjag gick igenom skolans korridor sågjag honom igen. Han hette Bingyu. Närjag gick hem, berättade jag om saken förmin kusin. Min kusin är lika snäll motmig som en syster. Hon sa att Bingyusstorasyster var hennes klasskamrat. Närjag första gången träffade Bingyu gickjag i åk 1 men han gick i åk 2.Hans största intresse var att berättaskämt. Vi var väldigt lika varandra. Underden här tiden hade jag en bästa vän.Hon hette Shan. Hon sa att hon var Bingyusvän. Jag trodde på henne direkt,utan att tänka. Från åk 1 till åk 4 berättadehon många saker om Bingyu. Hon lovadeatt jag skulle få lära känna honom.De 4 åren ansåg jag att hon var min bästavän. Jag litade på henne hela tiden.Extra engelskaI årskurs 3 blev jag den duktigaste tjejenpå danskursen. Jag fick också en danspartner,Xiaolong. Han var den duktigastekillen på kursen. Hans föräldrarblev vänner med mina föräldrar. När desnackade om extra engelskakurser, bestämdede att vi två skulle delta i en engelskakursvarje söndag. På den kursenvar jag den yngsta eleven. Jag satte migbredvid en kille som hette Zizhuo.Innan Xiaolong och jag började på engelskakursenhade jag aldrig pratat medhonom. Men nu började jag att snackamed honom. Jag började förstå honom.Han tänkte alltid mycket mer än andramänniskor. Han fick mig att bli arg ibland,men han var alltid snäll. Han kändetill mina många hemligheter, utan attfråga, men han berättade det aldrig förandra. Om mina andra klasskamraterhade fått reda på hemligheterna, skullede absolut ha berättat det för andra personer.Vilse på bergetJag har ett roligt minne av när hans familjoch min familj gick till en djurparktillsammans. Det hände många sakersom jag tycker var mycket intressanta.På djurparken fanns ett berg. Medanvi två nådde toppen av berget, upptäcktevi att min far och mor och hans mor intevar bakom oss. Och vi visste inte vartvi skulle gå. Till slut följde jag bara efterhonom.Vi sprang ner från berget men efter en litenstund såg jag inte honom längre. Ochdet fanns många små vägar. Jag valde attspringa rakt fram och plötsligt såg jag atthan stod framför mig. Jag hade plötsligten speciell känsla. Jag visste inte vad detvar. Men nu vet jag. Det var en känslaav säkerhet. Det är en känsla jag saknaridag, men förut hade jag den ofta. Närvi träffade mina föräldrar fick jag vetaatt de inte gått upp till bergets topp. Jagblev glad för att jag inte valde att stannadär.Vännens flyttEn kväll ringde Xiaolongs mor till minfar och sa att de skulle flytta in i ett hussom låg i samma område som mitt hem.De frågade vilka skolor det fanns i området.Till slut bytte Xiaolong till sammaskola som jag gick i. Han blev klasskamratmed Bingyu. Den första söndagenefter att Xiaolong bytt skolan berättadehan en otrolig sak: att han visste attjag gillade Bingyu.Vi alla tre var mycket speciella i skolan.När skolan skulle välja elever tilltävlingar mot andra skolor, valde lärarnaoss tre varje gång. Därför hade jagmånga chanser att bli vän med Bingyu.Men den konstigaste saken var att närjag ville närma mig Bingyu så hindrademig Xiaolong varje gång. Jag sände enpresent till Bingyu men Xiaolong hindrademig. Zizhuo gillade mig. Jag vissteinte om saken. Sen berättade Xiaolongför Zizhou att jag gillade Bingyuvilket gjorde Zizhou sur.Gulligt uttryckMina klasskamrater tyckte att Xiaolongvar snygg och mogen. När han pratademed bekanta var hans uttryck mycketgulligt och det kunde verka som om hanvisste allting. Jag tyckte inte om hanssätt. Vi två deltog i en nationell danstävling.Till slut fick Xiaolong och jag sjätteplaceringar,och Bingyu fick en andraplacering.Jag var inte nöjd med det.Åk 4 var det sista året som jag var i skolan.Jag hade en granne. Hon sa att hontvivlade på att Shan var Bingyus vän såhon frågade honom. Sanningen var attShan ljög i 4 år för mig. När jag frågadeShan sa hon att hon gillade Bingyu ochen annan kille samtidigt. Det var som attmolnen täckte hela himlen och det regnade.Jag orkade inte tro att min bästavän ljugit i 4 år mot mig. Sanningen äralltid så grym.Under dessa år fanns inte så många människorsom var snälla. När de alla fickveta att jag skulle lämna skolan och flyttatill ett annat land så försvann de för attde tyckte att det inte fanns några fördelarmed att vara kompis med mig. Jag levde24 Magazinet Nr 58 februari 2013

mitt bland många kompisar hela tiden,så jag visste inte vad ensamhet betydde.EnsamNär jag lämnade skolan ändrade jag mittsätt att leva. Jag började att leva mer ensamt.Man kunde inte upptäcka något uttrycki mitt ansikte. Jag pratade inte helleri den skola i Strängnäs där jag gick.Jag blev rädd för allt. Förut hade jagsjälvförtroende och var glad. Men alltingförändrades. Mina goda sidor hade försvunnit.Jag såg inte mina riktiga känsloroch ville bara gömma mig. Efter att halevt såhär en lång tid kände jag mig inteensam längre. Det hade blivit mitt normalaliv.Det är bättre att vara ensam. Ingen ärriktigt ärlig mot mig när jag väljer attgöra nånting. Ingen vill verkligen hjälpamig när jag behöver hjälp. Men till sluthar jag kanske fått två verkliga kompisar.Förut var jag som ett aprilväder, nuär jag mer lugn liksom vatten.Illustration: Jessica XuMagazinet Nr 58 februari 2013 25

1000 gånger bättreAv Saga ÅgrenJag minns den där kvällen hemma hosTina. Vi hade pratat om hur veckan iAfrika skulle bli. Vi båda hade sparatlänge och vi hade planerat att i septemberskulle det bli av, vår första resa tillsammansoch början på att få dela alltmed varandra. Allt var klart, nya pass,resväskor och alla sprutor hade vi tagit.Men något hade hänt under sommaren,allt blev annorlunda. Tina hade träffat enkille som var tusen gånger bättre än jag.Tusen gånger bättre hade hon sagt, atthennes nya kille hade allt jag aldrig haftoch att han var tusen gånger bättre.Nu var det september och jag bodde ensami en lägenhet på Södermalm, ensammed min hund Viggo. Utan min hundhade mina dagar varit tråkiga, nu när jagvar ensam och Tina hade en kille somvar tusen gånger bättre än jag. Jag tänkteväldigt ofta på det hon hade sagt, tusengånger bättre än mig. Vad menadehon egentligen? Min bästa vän och jagumgicks inte ofta, men det hände ibland.Jag brukade ringa och fråga om vikunde hitta på något, sitta på en pub ochbara prata eller kanske spela lite basket iparken. Oftast fick jag svaren: ’’Fan vadkul, men jag har fullt upp. I morgon kanske?’’I morgon ja, precis som han sa imorgon…det blev aldrig av.Denna tråkiga septemberdag mådde jagverkligen inte bra, det var idag jag ochTina skulle ha flugit till Afrika. Jag villebara ligga kvar i sängen och patetiskttycka synd om mig själv som hadeblivit lämnad av mitt livs stora kärlek.Jag kände att jag behövde åka bort frånStockholm, bort från alla minnen medTina och bort från denna dag i ensamhet.Jag ringde min kompis Joel. Hansvarade och jag frågade om jag kunde fåkomma till Norrköping över helgen föratt rensa tankarna. Jag nämnde aldrig någotom att det var för att få glömma attdet var idag jag och Tina skulle ha åkttill Afrika.Det blev några tysta sekunder i telefonenoch Joel började tveksamt försöka berättanågot. ’’Eh..jo visst, men alltså...’’ Omdet var några problem så behövde jaginte komma i helgen, sa jag. Joel skrattadelite, ett snällt skratt. Han svarade attjag självklart kunde komma. Bara det attdet inte skulle bli så mycket lugn och roför han skulle ha fest med massa vänner.Jag tyckte inte att det var något problemoch kastade mig framför datorn och fixadetågbiljett till Norrköping.På tåget dit kände jag lättnad. Skulle blikul att få träffa Joel igen och att få varamed på en fest. Precis som när vi var 16år och det alltid var fest någonstans, ominte hos mig eller Joel var det hos någonannan. Vi hade aldrig riktigt varit såduktiga i skolan. Jag visste att jag kundeallt, men gjorde mig dålig för att detvar töntigt att ha bra betyg när man varden där killen som hördes och syntesmest, den där coola killen som väldigtmånga hade respekt för. Vi hade ofta sattpå brandalarmet så att blev en decimetervatten vid våra skåp. Vi hade snott nycklarnatill Joels mammas bil många gångeroch åkt ut på alla landsvägar, träffattjejer från alla förorter i hela Stockholmoch hängt mycket nere vid stranden påsommaren.Joel flyttade till Norrköping direkt eftergymnasiet. Han skulle jobba i en teknikaffär.Nu fem år senare jobbade han kvarpå samma affär, var singel och behövdeinte så mycket mer än sina vänner. Jagavbröts i mina tankar av att konduktörenharklade sig och frågade om min biljett.Jag tog snabbt upp den ur min väskaoch sa att jag skulle till Norrköping. Hanklickade av biljetten och jag tackade.Tåget hade stannat och jag gick av påperrongen, bara äldre män och damerfanns där, ingen under 30 i alla fall. Barajag och massa gamla människor på perrongen.Jag satte mig ner på en bänkbredvid två äldre damer och drog händernamot ansiktet, jag var trött efter denlånga resan.Plötsligt hörde jag hur en bil tutade. Detvar Joel som viftade med händerna somatt jag skulle skynda mig. Jag sprangnerför de stora betongtrapporna och nästankastade mig in i bilen. Joel börjadeberätta om hur det var för honom nu, omatt han faktiskt blev glad när jag ringdeoch om att helgen skulle vara grym. ’’Vifår skynda oss, jag måste duscha ochfixa mig innan dom kommer!’’ sa Joelväldigt stressat. Jag lutade mig tillbakaoch bara skrattade. Att fixa sig innan hanskulle ha fest hade Joel aldrig brytt sigom förut, så han kanske ändå hade mognatunder dom här åren.Jag visste i alla fall att jag hade mognatmycket sen jag träffade Tina. Hon hadeändrat hela mitt liv på något sätt. Minavänner brukade kalla Tina för min mammaibland eftersom hon nästan fick uppfostramig som om jag vore hennes egetbarn. Den här helgen skulle inte bli förstördför att jag skulle tänka på Tina. Nuskulle jag bara tänka på att ha kul och fåumgås med min bästa vän igen.Joel hade börjat släppa in folk, det varså många att jag glömde namnet på hälf-26 Magazinet Nr 58 februari 2013

ten av dem. Rebecka, Nils, Gustav ochEbba var de namn jag mindes bäst. Kvällengick väldigt fort från att vara klockanåtta till över tolv. Jag satt bredvid Ebbahela kvällen. Hon berättade att hon jobbadei Nacka och bodde i Årsta, inte allslångt från Södermalm alltså. Både Ebbaoch jag skattade hela kvällen, hon logså himla fint och var supertrevlig. Joelfick en galen idé om att vi skulle dra ochbada. Klockan närmade sig två på nattenoch det var september. Det var väl kallti vattnet, tänkte jag och kände mig intespeciellt badsugen. Men jag följde med ialla fall, jag ville inte vara tråkig och såskulle ju Ebba med.Vi gick igenom en skog. Det var kolsvartute. Det enda vi hörde var varandra, vindenoch några ugglor. Skogen var väldigtlång, man fick gå försiktigt för attinte trampa på en rot och ramla. När vihade kommit fram till stranden gick allaner mot vattnet och började gå ner i detiskalla vattnet. Ebba tog tag i min handoch gick en bit bort med mig. Hon frågadeom jag ville bada och jag skakade påhuvudet. Vi gick ytterligare en bit borttill en brygga och satte oss där. Joel ochhans kompisar som badade gjorde ljudför att vattnet var så kallt men när Ebbabörjade prata stängdes allt av för mig,allt förutom att lyssna och titta på henne,även om jag såg henne riktigt dåligt iden kolsvarta natten. Helt plötsligt hördejag att det var tyst, väldigt tyst. Detvar bara jag och Ebba där, de andra hadegått. Jag kunde verkligen inte hitta tillbakai det här mörkret, men jag fick försöka.Jag och Ebba började gå upp för den storakolsvarta skogen. Vi visste inte åt vilkethåll vi skulle, men vi tänkte att alltvar bättre än att stanna vid vattnet. Vitog tag i varandras händer, varför vet jaginte. Det enda jag vet är att det kändesväldigt rätt, som att det skulle vara såhär. Ebba fick mig att känna en väldigtspeciell känsla. Jag var sjukt glad medhenne. Jag såg plötsligt något som lyste.Det var Joels lägenhet. Vi hade kommitfram. Vi gick in i trapphuset och jagfick en kyss. Bara de där korta sekundernafick mig att bli knäsvag och det kändesför bra för att vara sant.När jag kom in i lägenheten sov nästanalla. Ebba skulle hem. Hon fick mittnummer och vi bestämde att vi skullebörja träffas i Stockholm, liksom dejta.Ebba var tusen gånger bättre än Tina. Nuförstod jag verkligen vad Tina hade menatmed att hon hittat en kille som vartusen gånger bättre än mig. Det gick faktisktatt hitta någon som var tusen gångerbättre. Ingen visste hur det skulle bli,jag fick väl helt enkelt vänta och se, kanskeskulle det leda till något helt fantastiskt.Illustration: Ola JohanssonMagazinet Nr 58 februari 2013 27

Nästa nummer av Magazinet kommertisdag 4 juni