Nr 58 - Februari 2013 - Strängnäs kommun

En förlorad kärlekEn berättelse av Jessica XuÅr 2003 fanns en tjej som var 6 år gammal.Hon var naiv, godhjärtad och uppriktig.Hon tyckte om att snacka medandra människor. Det här året borde honegentligen ha börjat grundskolan. Menhennes farmor tyckte att hon var för liten.Farmor oroade sig för att flickaninte skulle kunna hänga med i skolan. Såflickan väntade ett år till. Den här tjejenär faktiskt jag.När jag var liten deltog jag i många kurserutanför skolan. Två kurser i latindans,en kurs i engelska och bild. Denförsta gången jag skulle dansa fick jagsyn på en kille. Han var den första killensom jag gillade. Men jag såg inte honommer på danskursen. Efter några dagarbörjade den första skolterminen. Närjag gick igenom skolans korridor sågjag honom igen. Han hette Bingyu. Närjag gick hem, berättade jag om saken förmin kusin. Min kusin är lika snäll motmig som en syster. Hon sa att Bingyusstorasyster var hennes klasskamrat. Närjag första gången träffade Bingyu gickjag i åk 1 men han gick i åk 2.Hans största intresse var att berättaskämt. Vi var väldigt lika varandra. Underden här tiden hade jag en bästa vän.Hon hette Shan. Hon sa att hon var Bingyusvän. Jag trodde på henne direkt,utan att tänka. Från åk 1 till åk 4 berättadehon många saker om Bingyu. Hon lovadeatt jag skulle få lära känna honom.De 4 åren ansåg jag att hon var min bästavän. Jag litade på henne hela tiden.Extra engelskaI årskurs 3 blev jag den duktigaste tjejenpå danskursen. Jag fick också en danspartner,Xiaolong. Han var den duktigastekillen på kursen. Hans föräldrarblev vänner med mina föräldrar. När desnackade om extra engelskakurser, bestämdede att vi två skulle delta i en engelskakursvarje söndag. På den kursenvar jag den yngsta eleven. Jag satte migbredvid en kille som hette Zizhuo.Innan Xiaolong och jag började på engelskakursenhade jag aldrig pratat medhonom. Men nu började jag att snackamed honom. Jag började förstå honom.Han tänkte alltid mycket mer än andramänniskor. Han fick mig att bli arg ibland,men han var alltid snäll. Han kändetill mina många hemligheter, utan attfråga, men han berättade det aldrig förandra. Om mina andra klasskamraterhade fått reda på hemligheterna, skullede absolut ha berättat det för andra personer.Vilse på bergetJag har ett roligt minne av när hans familjoch min familj gick till en djurparktillsammans. Det hände många sakersom jag tycker var mycket intressanta.På djurparken fanns ett berg. Medanvi två nådde toppen av berget, upptäcktevi att min far och mor och hans mor intevar bakom oss. Och vi visste inte vartvi skulle gå. Till slut följde jag bara efterhonom.Vi sprang ner från berget men efter en litenstund såg jag inte honom längre. Ochdet fanns många små vägar. Jag valde attspringa rakt fram och plötsligt såg jag atthan stod framför mig. Jag hade plötsligten speciell känsla. Jag visste inte vad detvar. Men nu vet jag. Det var en känslaav säkerhet. Det är en känsla jag saknaridag, men förut hade jag den ofta. Närvi träffade mina föräldrar fick jag vetaatt de inte gått upp till bergets topp. Jagblev glad för att jag inte valde att stannadär.Vännens flyttEn kväll ringde Xiaolongs mor till minfar och sa att de skulle flytta in i ett hussom låg i samma område som mitt hem.De frågade vilka skolor det fanns i området.Till slut bytte Xiaolong till sammaskola som jag gick i. Han blev klasskamratmed Bingyu. Den första söndagenefter att Xiaolong bytt skolan berättadehan en otrolig sak: att han visste attjag gillade Bingyu.Vi alla tre var mycket speciella i skolan.När skolan skulle välja elever tilltävlingar mot andra skolor, valde lärarnaoss tre varje gång. Därför hade jagmånga chanser att bli vän med Bingyu.Men den konstigaste saken var att närjag ville närma mig Bingyu så hindrademig Xiaolong varje gång. Jag sände enpresent till Bingyu men Xiaolong hindrademig. Zizhuo gillade mig. Jag vissteinte om saken. Sen berättade Xiaolongför Zizhou att jag gillade Bingyuvilket gjorde Zizhou sur.Gulligt uttryckMina klasskamrater tyckte att Xiaolongvar snygg och mogen. När han pratademed bekanta var hans uttryck mycketgulligt och det kunde verka som om hanvisste allting. Jag tyckte inte om hanssätt. Vi två deltog i en nationell danstävling.Till slut fick Xiaolong och jag sjätteplaceringar,och Bingyu fick en andraplacering.Jag var inte nöjd med det.Åk 4 var det sista året som jag var i skolan.Jag hade en granne. Hon sa att hontvivlade på att Shan var Bingyus vän såhon frågade honom. Sanningen var attShan ljög i 4 år för mig. När jag frågadeShan sa hon att hon gillade Bingyu ochen annan kille samtidigt. Det var som attmolnen täckte hela himlen och det regnade.Jag orkade inte tro att min bästavän ljugit i 4 år mot mig. Sanningen äralltid så grym.Under dessa år fanns inte så många människorsom var snälla. När de alla fickveta att jag skulle lämna skolan och flyttatill ett annat land så försvann de för attde tyckte att det inte fanns några fördelarmed att vara kompis med mig. Jag levde24 Magazinet Nr 58 februari 2013