Nr 58 - Februari 2013 - Strängnäs kommun

ten av dem. Rebecka, Nils, Gustav ochEbba var de namn jag mindes bäst. Kvällengick väldigt fort från att vara klockanåtta till över tolv. Jag satt bredvid Ebbahela kvällen. Hon berättade att hon jobbadei Nacka och bodde i Årsta, inte allslångt från Södermalm alltså. Både Ebbaoch jag skattade hela kvällen, hon logså himla fint och var supertrevlig. Joelfick en galen idé om att vi skulle dra ochbada. Klockan närmade sig två på nattenoch det var september. Det var väl kallti vattnet, tänkte jag och kände mig intespeciellt badsugen. Men jag följde med ialla fall, jag ville inte vara tråkig och såskulle ju Ebba med.Vi gick igenom en skog. Det var kolsvartute. Det enda vi hörde var varandra, vindenoch några ugglor. Skogen var väldigtlång, man fick gå försiktigt för attinte trampa på en rot och ramla. När vihade kommit fram till stranden gick allaner mot vattnet och började gå ner i detiskalla vattnet. Ebba tog tag i min handoch gick en bit bort med mig. Hon frågadeom jag ville bada och jag skakade påhuvudet. Vi gick ytterligare en bit borttill en brygga och satte oss där. Joel ochhans kompisar som badade gjorde ljudför att vattnet var så kallt men när Ebbabörjade prata stängdes allt av för mig,allt förutom att lyssna och titta på henne,även om jag såg henne riktigt dåligt iden kolsvarta natten. Helt plötsligt hördejag att det var tyst, väldigt tyst. Detvar bara jag och Ebba där, de andra hadegått. Jag kunde verkligen inte hitta tillbakai det här mörkret, men jag fick försöka.Jag och Ebba började gå upp för den storakolsvarta skogen. Vi visste inte åt vilkethåll vi skulle, men vi tänkte att alltvar bättre än att stanna vid vattnet. Vitog tag i varandras händer, varför vet jaginte. Det enda jag vet är att det kändesväldigt rätt, som att det skulle vara såhär. Ebba fick mig att känna en väldigtspeciell känsla. Jag var sjukt glad medhenne. Jag såg plötsligt något som lyste.Det var Joels lägenhet. Vi hade kommitfram. Vi gick in i trapphuset och jagfick en kyss. Bara de där korta sekundernafick mig att bli knäsvag och det kändesför bra för att vara sant.När jag kom in i lägenheten sov nästanalla. Ebba skulle hem. Hon fick mittnummer och vi bestämde att vi skullebörja träffas i Stockholm, liksom dejta.Ebba var tusen gånger bättre än Tina. Nuförstod jag verkligen vad Tina hade menatmed att hon hittat en kille som vartusen gånger bättre än mig. Det gick faktisktatt hitta någon som var tusen gångerbättre. Ingen visste hur det skulle bli,jag fick väl helt enkelt vänta och se, kanskeskulle det leda till något helt fantastiskt.Illustration: Ola JohanssonMagazinet Nr 58 februari 2013 27