XIT # 3 2009 (pdf)

More documents

Recommendations

Info

20 – EN ROLIG TIDNING MIN ABSOLUTA FAVORITKRÖNIKA av Jonna Ekman har jag läst, utan att överdriva här nu, i runda slängar 100 gånger. Rubriken är ”Så-trött-på-dessa-krogarångest” och ingen text är för mig så mycket XIT- Jonna som just den texten. Den handlar i korta drag om hur hon står och tittar på samma gamla möblemang i Arkens lobby som alltid, är uppgiven för att hon inte hittat något hångel och råkar lägga armbågen rakt i en fuktig pöl på bordet. Hon sniffar försiktigt på tröjan och konstaterar att ja, ”det var ju inte piss i alla fall”. Så tragikomiskt. Så klockrent. MÅ SÅ VARA ATT JONNA BARA jobbade på XIT i ett och ett halvt år. Bara och bara förresten, i XIT-år räknat är det en halv evighet för en chefredaktör. De flesta som kommit och gått under de senaste 15 åren har hållit sig kvar ett år. Max. (Med undantag för Fred Forsell som klängde sig fast i fyra år). Under sina arton nummer XIT hann hon bli singel-Jonna med hela Åland. Hela spektaklet kunde följas i hennes självutlämnande blogg på hemsidan. Hon hade ingen kille och skulle antagligen aldrig hitta någon heller. Speciellt inte på Åland. Det gick så långt att folk kom fram till henne på krogen och la huvudet på sned och frågade ”Hur är det egentligen Jonna?”. – Det kunde lätt ha blivit så att folk tänkt ”och vem tror hon där att hon är?” men det blev svårare när jag bloggade om hur ensam och olycklig jag var och hur fula kläder jag hade. I efterhand har hon erkänt att hon nog kryddade den där singeldesperationen lite. SÅ farligt var det inte. DIREKT EFTER XIT ÅKTE JONNA till Stockholm och började ett hemligt projekt på Expressen. Projektet gick ut på att lansera ett nöjescommunity. Men inget blev riktigt som hon hade tänkt sig. – Jag jobbade där i ett och ett halvt år och landade aldrig riktigt i tjänsten. Jag bara flöt omkring, gjorde lite här och lite där och till slut visste jag inte ens varför jag var där. Nu för tiden jobbar Jonna som projektledare på tv3:s pressavdelning och har ”ansvar för ett gäng program” såsom bland andra Lyxfällan och Ensam mamma söker. Och ja, hon tittar på tv på arbetstid. Fem-sex avsnitt i veckan ungefär, ”inte mer än en timme om dagen”. Och nej, hon sjunker inte ner i en pösig stor tv-fåtölj, kastar upp fötterna på en fotpall och vräker i sig popcorn utan sitter på en citat, extremt obekväm kontorsstol, slut citat. ATT JOBBA MED TV LÅTER, obekväm kontorsstol till trots, oerhört flashigt. – I början är det jättespeciellt, men när man sett Hasse Aro för tredje gången känns det inte lika speciellt längre. Man vänjer sig. Blir avtrubbad. Och man är beredd på att det ska vara kändisar på festen man går på. Det är inte så att man ser Idol-Danny och bara ”ÅH KOLLA, HAN DÄR FRÅN IDOL!”. Det ÄR ytligt. Det ÄR kändisar. Det ÄR roliga fester. Men Jonna framhåller att mestadelen av tiden tillbringas på kontoret. – Jag kan inte ha ett kostymjobb. Jag måste ha ett jobb dit jag kan komma osminkad i noppig kofta och veta att ingen bryr sig. Därför gillar jag att jobba med media. Inom media finns allt från uppklätt till en fotograf som sitter i ett hörn med en hemmastickad tröja med en senapsfläck på. VI BACKAR BANDET ETT PAR ÅR, närmare bestämt 29: Jonna föds i Umeå. Prästen frågade föräldrarna om de verkligen–verkligen-verkligen vill döpa flickan till ett så konstigt namn. Familjen Ekman flyttar till pappans hemstad Vasa när Jonna är sju år gammal. När hon är nio år landar de slutligen på Åland. Mitt emellan. Vad minns du bäst från din barndom? – Framförallt att jag hade svårt att somna. Jag hade livlig fantasi. Det var varulvar och vampyrer och jag klippte papperskors som skulle värja mig ifrån dem. Under uppväxten plitade hon ner massvis med text. Allt från små sagor om flickor som gått vilse till noveller och dagböcker. – Det är lustigt hur man lurade sig själv i dagböckerna. Jag kan läsa om att jag var ledsen för att jag var ovän med en vän, när jag vet att det som egentligen bekymrade mig var att han där söta killen inte brydde sig. Sånt fascinerar mig. DE SJU MISS ÅLAND-KANDIDATERNA ombads skriva fritt om sju rubriker. Jonna Ekman – iförd ljusblå baddräkt och alldeles för mycket läppenna, tänk någon av E-types dansare och där har du looken – skrev om litteratur: ”Litteraturen, eller för att bredda begreppet; det skrivna ordet upphör aldrig att fascinera mig. Att finna Orden eller Känslan i en strof är nästan magiskt. Språket är magiskt”. Storvulet och pretentiöst för att komma från en 18-åring kan tyckas. Speciellt i jämförelse med vinnaren i tävlingen som valde att skriva följande rader om mode: ”För mig är mode viktigt. Mycket av mina pengar går åt till kläder i färgerna beige, brunt och svart. Min klädstil varierar från långkjol till lösare byxor”. – Jag har aldrig haft några problem med att vara seriös och uttrycka stora känslor, allvarliga åsikter och använda stora ord. Jag är glad över att jag vågat det: att jag skrivit drypande kärleksdikter i tonåren. Men nu i efterhand kan man ju förstås garva åt det. TÖNTIG OCH NÖRDIG. Inga coola kläder (”inga coola kläder ALLS”). Men tonårs-Jonna sa ändå alltid vad hon tyckte. Skrev 10 i alla prov. Och så sjöng hon, skulle bli sångerska när hon blev stor. Uppträdde mycket, både tillsammans med sin mamma, jazzsångerskan Elisabeth Ekman, men också på egen hand. Efter gymnasiet började hon på Musikhögskolan i Stockholm men insåg efter ett år hur hård konkurrensen var och hur mycket passion hon än hade för sången så var det inte tillräckligt. Hon hann förälska sig. I Stockholm. – Jag hade inbillat mig att det var en kall och ogästvänlig stad men det var tvärtom: Stockholm har känts som en stor varm famn. HUR BRA STOCKHOLM ÄN VAR drog hon till Uppsala. Bläddrade i kurskatalogen och valde två ämnen som verkade intressanta: socialpsykologi och statsvetenskap. – Jag älskar studentlivet. Jonna är också extremt duktig på att leva studentliv. På sex år tog hon inte ett enda studielån. Lärde sig att anpassa magen efter ekonomin. – Jag kunde gå tre kilometer för att köpa inte den där extra billiga utan den extra, extra billiga tomatsåsen. Och studielivets gnetiga år har satt sina spår. – Jag har jobbat i fyra år och det är först nu jag kan ta en taxi hem på natten utan att det gör ont. EFTER ATT HA SKRUVAT PÅ SIG några gånger och utstött några ”njaaa” går hon med på att konstatera att hon ryckte upp XIT. En tidning vars gravsten i princip stod färdigristad. Hon hade just slutat plugga och en sak var säker – det sista hon ville var att flytta tillbaka till Åland. Men hon insåg också att möjligheten hon fick inte skulle komma igen. – Jag fick en chans att göra precis vad jag ville. XIT var ett missbrukat varumärke. Den gamla röda XIT var både hyllad och hatad. Den blå tidningen var inte alltför dålig, men den var för slätstruken. – Det känns som om arvet från den röda tiden alltid varit problemet. Men trots allt måste man böja sig för det faktum att den inte var lönsam. Jonna tog med en del av arvet från röda tidningen, men tog också in något helt nytt. – Vi använde ett språk som ännu inte tagit fäste i åländsk journalistik. Tog ut svängarna och använde svordomar, ett liknande sätt att skriva som till exempel Nöjesguiden använt i flera år före oss. Vi hittade en XIT-ton. Och tonen finns kvar än i dag. – Jag är stolt över att tidningen går runt och att varumärket mår bra. Folk har glömt hur utskälld tidningen var en gång i tiden.
FRÅN SINGELDESPERAT TILL IHOP och enligt säkra källor jättekär. Jonna kilar stadigt med en kille som heter Anders och jobbar på Expressen. Från vulgärt XIT-liv till Stureplan och vinkvällar med mammor från Ensam mamma söker. Frågan är: Vad vill du bli när du blir stor. På riktigt? – Världens kanske svåraste fråga, alla kategorier. Jag misstänker att jag kommer att vara kvar i den här branschen en herrans massa år. På gott och ont. Förhoppningsvis kommer jag under de herrans många åren att hinna göra en herrans massa olika saker. Sen vore det kul att bli rik också, men det misstänker jag att jag aldrig kommer att lyckas med. UNDER MARIEHAMNS LITTERATURDAGAR deltar Jonna för tredje året i rad. Vad ska du göra? – Jag ska helt enkelt vara konferencier under fredagen och guida publiken genom kvällen. Temat för kvällsprogrammet är ”För allt vad kroppen är värd” och det borde jag förstås återkoppla till, har bara inte kommit på hur än. Vi börjar bli lite smått oroliga för henne. Det är inte så att du sakta men säkert håller på att utvecklas till en kulturtant med färgglada glasögonbågar och Marimekkotröja utan passform? – I höstas deltog jag i en revy där jag bland annat agerade just kulturtant med färgglada glasögonbågar och tröja utan passform. Alla mina kläder, inklusive glasögonen, gick i lila. Det var ingen vacker syn vill jag lova, och jag kan lova att en upprepning av tilltaget ligger långt borta. EN ROLIG TIDNING – JONNA EKMAN INTRESSEN: Det som råkar vara intressant för dagen. FAVORITPROGRAM: Av programmen jag jobbar med har jag blivit smygförälskad i Lyxfällan. LÄSER: Det mina bokklubbskompisar säger åt mig att läsa. Ja, jag är med i en bokklubb. Kände plötsligt hur kulturtantshotet tätnade. FAVORITGATA: Jag pratar fortfarande om när jag bodde på Strandgatan i Mariehamn och hade jobb, gym, krog, ännu en krog, bibliotek, korvmoj, videobutik och mitt eget hem på samma gata. En vinterdag när jag promenerade förbi Bio Savoy insåg jag att jag inte varit så långt från Strandgatan på flera veckor. Gud så tragiskt. SER UPP TILL: Folk som är duktiga och samtidigt ödmjuka. UDDA MERITER: Är sanslöst grym på att poppa popcorn i kastrull. Jag har vid ett par tillfällen lyckats poppa ALLA popcorn utan att bränna ett enda. Alla förstår inte hur stor den bedriften faktiskt är. RÖSTER OM JONNA Fred Forsell, journalist på Amelia, tidigare chefredaktör samt senare krönikör på XIT: Jonna drog upp XIT ur skiten, gav den hjärtlungräddning och räddade troligen livet på tidningen. I samma veva övertalade hon mig att göra ett gästspel som krönikör. Jag tackade ja efter lite velande. Jag hade ju faktiskt svurit en ed – jag skulle aldrig ha något med XIT att göra igen – men Jonna frågade så snällt så jag bröt eden. Sen blev jag ju kvar där ett bra tag. Jonna smekte mitt ego eller sparkade mig i arslet beroende på vad som krävdes för tillfället. Hon tog inte bara emot texterna och hällde in dem i tidningen, utan hon läste och hade relevanta synpunkter. Precis det en bra redaktör ska göra. Petter Ekman, lillebror: Jonna är… – En väldigt vacker kvinna. – Är en fantastiskt begåvad tjej, som i princip är kapabel att göra vad som helst bara hon bestämmer sig för det. – Kan skratta åt en film mer och högre än någon annan jag känner. – Blir ibland (mera när hon var yngre) väldigt, väldigt arg (i alla fall på den elaka lillebrodern) men förlåter alltid lika snabbt. – Är just nu så vanvettigt kär så man knappt kan tro det är sant. – Dök en gång (med huvudet före) från sex meter i Klosterviken, status! – Har på sätt och vis ett ganska speciellt sinne för humor, precis som sin äldre bror. Niklas Lampi, chefredaktör för Ålandstidningen: Jonna lyfte XIT från graven och gav den nytt liv. Hon är en fantastiskt duktig journalist. På fredagen under Mariehamns litteraturdagar, 20–22 mars, kan du se JONNA EKMAN LIVE PÅ SCENEN bli ännu lite mer kulturtant. Om du har lust, alltså. Vill du förresten läsa JONNAS BLOGG kan du göra det på tv3:s hemsida. 21
Page 1 and 2: ÅLANDS NÖJESTIDNING 3 - 2009 Jonn
Page 3 and 4: ÅLAND UNITED SPONSORERAS AV ÅLAND
Page 5 and 6: Mmånadens rivieran-emil Att jobba
Page 7 and 8: WEEKEND CLUB PÅ … INDIGO? RÄTT
Page 9 and 10: doin’ it mariehamnstyle BREDA AXL
Page 11 and 12: EN ROLIG TIDNING - öppet brev frå
Page 13 and 14: FINCHOKLADEN HAR NÄSTLAT SIG in i
Page 15 and 16: Wow, du har många utbildningar fö
Page 17 and 18: ”Det är kunden som är nummer et
Page 19: EN ROLIG TIDNING - TRE TIMMAR, FIKA
Page 23 and 24: INOM HUMORGENREN HAR mycket hänt s
Page 25 and 26: 3 F P återvunna minnen som förskr
Page 27 and 28: Tapeter XKXIT-krysset & Golv NYHET!
Page 29 and 30: KRISTOFFER, ANNI OCH JESSICA, ARKEN
Page 31 and 32: XIT-tävlingen flabba med polaren i

XIT # 3 2009 (pdf)

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?