2002/3_4 - Vi Mänskor

T\
e strömmar in i Kulturhuset i Stock-
I I holm, unga tjejer och några få killar,
L-t som snart fyller den stora lokalen till
bristningsgränsen. Alla får inte plats. De kommer
för att fira Feminalen, ett heldagsarrangemang
som går i feminismens tecken.
Det börjar med att våra fördomar får sig en
törn, för in på podiet kommer en svartklädd
ung kvinna i slöja. Hon är så rolig, på bred malmöitiska,
att vi vrider oss av skratt. Därefter
öppnas Feminalen av Maria-Pia Boethius, en
av initiativtagarna.
Den första paneldebatten handlar om
Kvinnor i media. Här medverkar bland andra
Katarina Mazetti, Agneta Stark, Johan Ehrenberg
och Alexandra Pascalidou. En slagfärdig
och rolig debatt, men man måste ju undra varför
vissa journalister frivilligt medverkar i tidningar
som Aftonbladet, med dess kvinnosyn.
Vad jag minns bäst är annars Alexandra Pascalidou
som visade hur invandrarkvinnor behandlas
i media, som hjälplösa offe4 medan de
i verkligheten är starka och envisa.
Den nästa programpunkten, Skolan är din!
är också mycket bra. Fem unga tjejer spelar
övertygande upp olika scener om hur det är att
vara tjej på högstadiet och gymnasiet och ständigt
utsättas för sexuella trakasseriel, kanske
till och med våldtakt. De spelar mycket bra,
men så är det också Susanne Osten som har
regisserat. Publiken får också en kort lektion i
feministitiskt siälvförsvar - vi trampar i golvet
och ropar Nej! så det säkert hörs ända ut på
gatan.
Mest gripande var gruppen Flyktingar utan
gränser. Eldsjälen Anita Dorazio från Stockholms
asylkommittd vädjade, tyvärr förgäves,
om hjalp att gömma en ung ensamstående mor
från Kosovo. Hon hade också samlat en grupp
flyktingar från många olika länder på podiet
och en av dem, en kvinna från Irak, gav en
gripande och förtvivlad vittnesbörd om hur
det är att leva gömd.
Själv medverkade jag i en paneldebatt som
leddes av sociologen Carin Holmberg. Hon
ville granska vardagsförtrycket och maktförhållandet
i parrelationer. jag hade övertalats
att vara med, eftersom de inte hittade någon
annan äldre kvinna som ville ställa upp. Jag
hade inte så många personliga erfarenheter att
komma med, eftersom i mitt äktenskap är det
nästan alltid jag som bestämmer men det är
klart att jag var enig om att det som regel är
kvinnan som tar det största ansvaret såväl vad
gäller barnuppfostran och städning, som att se
när det är dags att byta lakan och att komma
ihåg födelsedagshälsningen till svärmor.
Detta var bara ett litet axplock från en innehållsrik
och inspirerande dag. Det var som att
återuppleva 7}-talet. Men varför måste varje
generation alltid börja om från början?
Tt,x'r (x-H rio'r'o: A,\st, B,rxc;
Feminalen arrangerades av Kainnor utnn
grrinser, som kan nås via www.kugs.info,
eller kugs@kugs.info.
En ny generation feminister. I förgrunden Agneta Stark (t. v.) och Katarina Mazetti. Motstående sida: Carin Holmberg.
1l