Lärarhandledning till ISVETT - Svenska Livräddningssällskapet

När Johan kommit nära Emma
använde han förlängda armen.
Kommer ni ihåg varför han
gjorde det?
Kan ni ge exempel på vad man
kan använda som förlängda
armen?
När Emma kom upp ur vattnet
bytte hon om till torra kläder
och ställde sig i lä bakom en
sten.
Vad skulle hon gjort om det
inte funnits kläder att låna av
kamraterna?
Barnen åkte pulka och kom
långt ut på den svaga isen. Det
finns olika sätt att ta sig fram
på isen. Man kan gå, åka skridskor,
spark eller skidor.
Med farten ökar faran att komma
långt ut på svag is. Vi ska
titta lite på vad som händer
och hur man kan hjälpa till om
olyckan varit framme.
Du ska alltid ha något mellan dig och den
du ska rädda. En nödställd person kan bli
mycket stark och dra ner även dig. Man
måste alltså kunna släppa taget när man
inte orkar längre.
Johan använde en halsduk. Det bästa är
om det man använder flyter. En stege, lång
trädgren eller stång. Finns det en livboj är
den väldigt bra att använda.
Det är viktigt att man snabbt kan få på sig
torra kläder så att man inte blir nedkyld. Om
man står i lä är det lättare att hålla värmen.
Om man inte kan ta på sig torra kläder är
det bättre att behålla de våta på men hålla
sig i lä och i stillhet. Kroppsvärmen kommer
att värma upp de våta kläderna närmast
huden.
Emma behöll sina vantar på sig när hon
hamnade i isvaken. Hade hon tagit av sig
dem hade hon snabbt blivit avkyld och
antagligen inte kunnat hålla i halsduken.
På nästa sida i lärarhandledningen finns en
illustration för kopiering. Den beskriver hur
farten kan öka risken att komma långt ut på
svag is. Om ni kopierat illustrationen kan ni
dela ut den till eleverna och gå igenom hur
både risken ökar men också att det blir svårare
att rädda någon som hamnat i en isvak.
Om ni delat upp genomläsningen av häftet i
två steg så är det nu tid för del två.
Lärarhandledning till ISVETT
9