TRYNEMYNT - Riotminds

More documents

Recommendations

Info

att de beger sig av på en gång eller beger sig in i närmsta by för att proviantera innan de beger sig av. Han kan dock berätta att bergsmarken de ska ta sig över inte är så hög att det behövs någon särskilt utrustning för detta, men å andra sidan kan det vara ytterst besvärligt att föra med sig riddjur. Ganglere ”Ståtligt proklamerar han sin hydda på en längd av två tum över gemene man och en avvägd tyngd mer anspråkslös än den i hans näve. Mer än en jänta har kallat honom ’deras guldhårige furste’ innan de välbehövligt knuffats ner i halmen. Hans kvicka händer har fler än en gång greppat en guldbägare med kunglig grace och hans leende bländat den drygaste av krumögda nuckor. Om han inte sov med sådan erkänd lätthet skulle hans fader sömndrucket med dolken petat ut hans ögon i tron om att få ett par extra opaler till sin samling. En karaktärsfast snok av ädla drag pryder hans dråpligt sköna uppsyn. Formen på hans fot är av omdömesgill skulptör berömd och det tycks fasligt att än inte någon ring gnistrar på hans finger. Hågen hans…” - Utdrag ur Hanagildsboken, från Hanagild den äldres ungdom Ganglere heter egentligen Hanagild den äldre och han är den förra lydkonungen av staden Hedengrift i landet Dranvelte. I fjorton år har han vandrat genom Trudvang sedan han störtades från sin tron av sin enda son, Hanagild den yngre. Ganglere är en gammal man, som trots det slitsamma livet på vägarna och det stora statusfallet bibehåller en glad min och en gnutta humor. Då han har suttit på kungatron i över tjugo år har han dock fortfarande svårt med att låta bli att beordra folk eller avfärda folk med en enkel handvändning. Å andra sidan har han de senaste fjorton åren lärt sig ödmjukhet och ber i många fall om ursäkt för sitt opassande beteende. Kvinnor märker dock att han fortfarande är tämligen manschauvinistisk till sitt beteende. Han hemlighåller sin härkomst så länge som det är möjligt. 5 Han är hand högre än medellängd även om hans kroppshållning nu blivit en aning krum och därmed gör honom en aning kortare än medellängd. Han har långt grånat hår som hänger stripigt ner över axlarna men lyckas inte riktigt täcka de åldersrynkor som finns i pannan. Även om han är gammal har han fortfarande ett par livliga ögon med en skarp blick. Hans avlånga ansikte är skägglöst och hans breda mun tenderar att forma sig i ett vänligt leende. Ganglere går klädd i en fint broderad tunika och ett par hosor under en sliten och skitig mantel med kantbroderier. På fötterna har han ett par hårda läderstövlar som provisoriskt har lappats ett par gånger. Han bär även med sig en lätt packning vari ett bredsvärd är gömt, inrullad i en filt. Ganglere Människa. Krigsman. 64 år. Grundegenskaper: Styrka 11, Fysik 12, Smidighet 11, Storlek 13, Intelligens 13, Psyke 16, Perception 9, Spiritus 10, Karisma 14 Förflyttning: L12 Kroppspoäng: 86 (TKP-sys: 43) Enhandsfattade svärd: (SK 11+15) Attacker FV 10/6 Parering FV 10. Sköld: (SK +13) FV 13 Vapen: Bredsvärd (2T6+2). Sköld: - Rustning: - Färdigheter: Kroppsbyggnad FV 15, Rustningsteknik FV 8, Enhandsfattade svärd FV 15, Stångvapen FV 13, Små sköldar FV 13, Avväpna FV 15, Dra vapen FV 8, Läkevetenskap FV 8, Geografi FV 8, Slagsmål FV 14, Taktik FV 10, Kunskap om religion (ostroseden) FV 10, Överlevnad skog FV 8, Rida FV 12, Botanik FV 10, Simma FV 6, Administration FV 10, Dans FV 7, Heraldik FV 12, Tala väströna FV 13, L/S väströna FV 10, Tala nordvrok FV 10, L/S nordvrok FV 10, Tala fornvrok FV 5. Färden dit Från där rollpersonerna är tar färden upp emot en vecka att ta sig till Trynemarken. Ganglere vet att om man färdas på den gamla färdleden så ska man kunna ta sig genom bergen hyfsat snabbt och träffa på ett värdshus på andra sidan. Enligt honom ska dock bergen vara farliga att vandra i på grund de hinder man kan stöta på där som Slasatroll och Smogsiren. Själva färden till bergen Slasapikarna tar längs med den gamla färdvägen österut
ara en dag. Vägen är inget annat än ett par halvt om halvt överväxta vagnsspår, så man förstår att vägen knappt används längre utan är en kvarleva från en äldre tid. Slasapikarna ”Slasapikarna namnet på stenklippan voro, som vaktade den stigande, och sjunkande solen var dag, över vilka endast Whotes spjut syntes spira, och dess fot ner till Narstränderna nådde. Pikarnas port vaktad voro, av smygande slasatroll så skrämmande att de bar dödens dok, och deras mörka makt sinnet molade, men även då Tryhn av fasa tvekade, andades han mod och monstren mötte. [ ... ] Ingen förr hade över bergen vandrat, Ty av tungt mörker, till tjoget fjärdingar fylld, där även ljummet ljus doldes i dimbläckan. Längs färdvägen Tryhn sig sökte, en fjärding han vandrade, mörkret tungt var, ljus fanns där inget. Varken vad fanns framför eller vad låg lämnat han se kunde. Två fjärdingar han vandrade, mörkret tungt var, ljus fanns där inget, varken vad fanns framför eller vad låg lämnat han se kunde.” - Ur sången om Tryhn Den gamla färdvägen leder fram till Slasapikarnas fot. Dessa berg är inte alls särskilt höga eller mäktiga som många berg i Trudvang, men fortfarande leder de upp i okänd mark. Massivet leder från norr till söder och färdvägen löper tvärsöver från väster till öster. Vid bergens början ligger snåren tätt och de brunaktiga klipporna som höjer sig är inte alltför branta utan öppnar sig som ett kulligt och snårigt landskap som hela tiden blir klippigare till de vandrar i en klippskreva uppför bergen. Skrevan slingrar sig så att det är svårt att se någon längre sträcka och det finns många platser för bakhåll. Den blir djupare och djupare och till slut når skrevans väggar högre än ett dussin famnar (en famn är 6 fot, motsvarande 1,8 meter). Om spelledaren vill kan denne här slänga in ett slumpmässigt möte eller arrangera ett passligt bakhåll. Bronsporten Efter någon timmes färd genom skrevan så slutar den abrupt där en enorm och grönmärglad bronsport står både stängd och bommad. Porten sträcker sig ett halvt dussin famnar upp och når från ena sidan skrevan till den andra på en bredd av åtta famnar. Själva porten är helt i brons, men har av tidens tand märglats 6 svårt och den förut så dekorativa ytan har nu nästan helt försvunnit under märgel. Över portens vänstra kant höjer sig ett porttorn av bronstäckt sten, även detta märglat. I porttornets utkik syns det varken ljus eller rörelse. Bronsporten är fem fot tjock och ovanpå porten löper en tre fot bred gång mellan en fot tjocka bronsvärn som är tre fot höga. Gången leder från ena sidan porten till den andra där den slutar i en murken, men bronsförstärkt trädörr in till porttornet (dörren har BV 15 och en rollperson behöver två lyckade slag på motståndstabellen för att få upp dörren). Porttornet består av två rum. Ett stort utkiksrum varifrån man kan komma ut på portgången. Hela porttornets sida som vetter mot det håll varifrån rollpersonerna kom har en stor utkik, tre fot hög och en famn bred. Denna utkik kan stängas med en avlång trälucka. I rummet finns ett par oanvändbara armborst uppställda bredvid utkiken, men också ett bord med ett par pallar, ett par tomma sovalkover och två dörrar. En tunn söndermurknad trädörr leder in till ett smalt avskräde där det endast finns ett hål i vägen att utföra sina behov genom. Den andra dörren liknar den som leder ut på porten, en murken men bronsförstärkt trädörr (BV 15). Utanför denna dörr finns en liten avsats där det står ett stort bronshorn fäst i marken och från avsatsen leder en stentrappa ner på andra sidan av porten. Trappan är huggen direkt ur bergssidan av skrevan. På andra sidan av porten finns invid skrevväggarna två stycken kvarnhjul som uppenbarligen används för att, med kättingar som löper bort mot portens mitt, öppna porten. Bredvid varje kvarnhjul står två stora stenbumlingar. Kvarnhjulen har endast en hjulstock som går rakt igenom hjulet och därmed kan enbart två personer försöka driva hjulet samtidigt. För att driva ett kvarnhjul så att det öppnar ena porthalvan krävs det en sammanlagd styrka på 70. Det dubbla paret stenbumlingar som står vid respektive kvarnhjul är sammanlagt fyra stenhinjor som nu fallit i sömn. Om någon blåser i hornet upp på avsatsen vid porttornet så ljuder en dov hornstöt som först inte verkar ha någon verkan, men efter ett tag börjar stenbumlingarna röra på sig. Med ljudet från malandet av sten mot sten så vaknar stenhinjorna. Utan vidare order börjar de båda paren vrida på de båda kvarnhjulen så att portarna öppnas. Det enda sättet att ta sig förbi porten är alltså att alla klättrar upp på porten och sedan tar sig igenom porttornet och ner på andra sidan. Alternativet är att endast en klättrar upp och sedan blåser i hornet så att stenhinjorna öppnar porten för resterande rollpersoner. Att klättra upp för porten invid den högra skrevväggen (den där inte porttornet finns) kräver ett extremt svårt SMIslag (-10 på slaget) för att lyckas. Har en rollperson färdigheten klättra kan han lägga till färdighetens FV till sin SMI vid slaget.
Page 1 and 2: TRYNEMYNT Ett äventyr till Drakar
Page 3 and 4: Författarens ord I de allra flesta
Page 5: På en av alla de vandringar rollpe
Page 9 and 10: litar de sig på att giftet ska ta
Page 11 and 12: ett trummande ljud framöver. Ju n
Page 13 and 14: ur sig en groda som ger henne en ö
Page 15 and 16: dan mitt framför ögonen på dem e
Page 17 and 18: direkt kontakt med bosättningen ä
Page 19 and 20: Rustning: Ormskinn RV 2. Färdighet
Page 21: och tänker lämna ön eller helt e

TRYNEMYNT - Riotminds

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?