Brantevikaren nr4-06 sida f\366r sida)
Brantevikaren nr4-06 sida f\366r sida)
Brantevikaren nr4-06 sida f\366r sida)
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
önskar<br />
Er alla<br />
en riktigt<br />
God Jul och<br />
ett Gott Nytt År!
Kära Brantevikare!<br />
Då var det äntligen dags för ett nytt nummer av <strong>Brantevikaren</strong>.<br />
Vi har redan fått ett besök av Gubben Vinter och visserligen var det lite tidigt med snö den 1<br />
november i de flestas tycke, men på ett sätt var det ju bra att få en liten försmak av kylan för<br />
att sedan återigen återgå till det vanliga höstrusket med blåst och regn. Nu vet vi ju vad vi har<br />
att vänta. Min svåger, som inte är vidare förtjust i vintern, brukar kalla vintern en enda lång<br />
väntan på vår och sommar. Jag är nog beredd att hålla med, kylan är inte min bästa vän. Det<br />
är nog dock bara att ge upp, stoppa undan sommarkläderna och fram med långkalsongerna.<br />
Jag läste med förtvivlan på löpsedlarna för ett tag sedan där det stod: ”Snökaos i Skåne i<br />
december och januari”. Nej, nej, nej, det här kan väl ändå inte vara sant?! Jag håller alla<br />
tummar och tår för att meteorologerna har spått fel i sin kaffesump. Vi fick väl vår beskärda<br />
del förra vintern. Nej, jag kommer att kura ihop mig framför brasan med filtar och böcker<br />
fram till mars-april, då ska man väl våga sig fram.<br />
Jag vill framföra ett stort tack för alla positiva reaktioner på <strong>Brantevikaren</strong>. Det är alltid roligt<br />
att få veta att läsarna är nöjda. Alla är hjärtligt välkomna att höra av sig vare sig det gäller ros,<br />
ris eller om det är något ni saknar i <strong>Brantevikaren</strong>. Jag är jätteglad över att det blir fler och fler<br />
för varje nummer som hör av sig och vill annonsera och skriva i tidningen. Alla är välkomna!<br />
I detta nummer har jag nöjet att publicera bl a Eddie Sollis spännande fortsättning på ”Nu<br />
tågar vi söderut”. Knut Fröjd berättar om andra världkrigets fasor i ”Förlista fartyg på<br />
Östersjön under andra världskriget”. Ulf Backman ger oss lite hopp om våren i sin berättelse<br />
om fåglar i ”Fåglar hit och dit”. Naturligtvis får vi också information från våra föreningar där<br />
de berättar om verksamheten som varit och vad som komma skall. Vi får också lite<br />
”spirituell” läsning i ”Bäsk, brännvin och Brantevik”. Birgit Carlsson berättar om ett besök i<br />
Östra Nöbbelövs kyrka och om hur den efter att ha varit stängd för besökare i några år,<br />
numera ser ut inuti. Göran Persson berättar hur det är att arbeta i riksdagshuset i ”Pendeln går<br />
mellan Skillingevägen och Helgeandsholmen”. Mer skånskt bygdemål blir det i ”Mårten<br />
Slatare” av Elly Hallgren.<br />
Julen närmar sig med stormsteg och som vanligt kommer det säkert finnas gott om saker att<br />
titta på och njuta av på ”lejed”. Den 13 december anordnar Samhällsföreningen<br />
traditionsenligt luciafirande på Råkulle. Mer information finns inne i tidningen.<br />
Jag har gjort i ordning en maillista med adresser till dem som vill ha en liten påminnelse inför<br />
tidningens deadline. Om ni vill vara med på denna lista så meddela mig detta via mail. Nästa<br />
nummer kommer ut till påsk. Deadline för det numret är den 7 mars. Skriv in det i kalendern<br />
redan nu. Som jag skrev i förra numret finns det inte möjlighet att ringa runt och påminna, så<br />
kom ihåg 7 mars.<br />
Jag vill än en gång slå ett slag för att man kan annonsera i <strong>Brantevikaren</strong> (500 kr ¼ <strong>sida</strong>, 750<br />
kr ½ <strong>sida</strong> och 1300 kr hel<strong>sida</strong>). Hör av er till mig via telefon eller mail.<br />
Hoppas nu att ni alla får en riktigt skön jul!<br />
Skippa alla måsten och njut!<br />
Många julhälsningar<br />
Anna von Grothusen (Ekman)<br />
Mail: dalperod@spray.se<br />
Tel: 0702-92 01 99<br />
2
Nu tågar vi söderut – del 3<br />
IB II: 28 NYG 3<br />
Här var Lars Nils (18390328) trädgård, och här byggde Victor Fredriksson (18930725) ett<br />
nytt bra hus. Han var sjökapten och seglade i (ång-)båtar inte skutor. Hustrun Håkan Anders<br />
(18560816) Anna (18950105) bor där än. Det är en frisk kvinna, som inte är rädd för<br />
Östersjöns kalla vatten<br />
Fredrik Fredriksson (1860<strong>06</strong>27), Gislövshammar, hade fyra söner, som alla läste och blev<br />
sjökaptener. Alla fyra gifte sig med flickor från Brantevik, fastän de hade lika nära till<br />
Skillinge. Förhållandet talar för sig själv. Fredrik flyttade själv hit på gamla dagar och bodde<br />
först i Bengt Anders (18531022) hans gamle redares hus och sist i Anders Lars (18330221)<br />
IB II:29 NYG 5<br />
Sedan kommer en man, som inte var sjöman. Det var handlanden Nils (Hans M.) Hansson<br />
(18511022), som hade en nerlagd affär med ett litet lager kvar. Vi brukade köpa ljusröda<br />
marmeladgubbar, som nu kallas sega gubbar. Sen vi plundrat sparbössorna. Dessutom skötte<br />
han posten med hjälp av dottern Anna (18851122), som led av ständigt skakande på huvudet.<br />
Hansson var en butter man, som aldrig någonsin log. Han lät folk stå i farstun med sina<br />
ärenden. Alla utom lärare Nelin (18740126), som inte godkände den postlokalen.<br />
Nu bor Karin, änka efter polisman Malte Lundgren i huset.<br />
IB II.30 SKEPPAREG 22<br />
Här var också affär. Är så delvis än. Sven Peter Larsson (18521007) drev den. Han var en<br />
jovialisk herre med grösshandlarmage. Sven P. Var smålänning och kom hit som<br />
gårdfarihandlare och gifte sig med en dotter till skomakare Olof Andersson (18321021).<br />
Amanda (18611203) hette hon. Sven Peter tog del i många skutor, redade en del och hade<br />
egen "bolagsflagga", som nu hänger på Hoppet. Den ende hade sådan. Efter honom drev<br />
sonen Lars Olof (18931217) affären. Även han var delägare i och huvuredare för många<br />
skutor, Dock utan bolagsflagga. Hustrun Amanda (18951025) var äldsta dottern till Magnus<br />
Thorsson (18670727), som blev förgiftad i Vanadis 1904.<br />
Percy Månsson avlöste Lars Olofs, som nu heter Lapphörnan. Uthuset blev sålt för 35.000 i<br />
somras.<br />
IB II:31 ÖSTERSJÖG 84<br />
Bakom de andra husen i kvarteret ligger ännu ett, som Stålén (19<strong>06</strong>0929) haft till lagerhus.<br />
Här bodde Cecilia Prinsa (18481014), som var mor till Linné (18761025), även kallad<br />
Prinsen. Linné var möllesven hos Tue Möllare, T.N.Tufvesson (18731218), på Norra Kvarn.<br />
Han, Linné, kunde sjunga och spela dragspel och var mycket uppskattad för dessa färdigheter.<br />
Senare bodde där en gubbe, som kallades Lumpen, men egentligen var han bror till den riktige<br />
Lumpen, Håkan Jönsson (18510321), som bodde nere i närheten av Knutsvik. Gubben var<br />
russelianare med lite egendomliga åsikter.<br />
IB II:32 SKEPPAREG 24<br />
Nils Persson Lilly (18651107) började sin skepparebana som de flesta andra med en jakt men<br />
hade sedan två större skonertskepp Lilly 96-09 och Zephyr. Lilly behövdes efter det namnet,<br />
för det fanns tre andra Nils Persson i Skeppargatan. Två Nils August.<br />
Persson Lilly var en stridbar herre med gadd i tungan och välsmort mun-läder. Han kritiserade<br />
med utsökt nöje, tycktes det, Hoppets styrelse och gav som revisor många beska piller att<br />
3
tugga på. Ibland gällde det frågan om ansvarsfrihet. Givetvis processade han också med<br />
Hoppet i en ersättningsfråga till Stina och vann förstås.<br />
IB II:33 SKEPPAREG 26<br />
Martin Nilsson (18721109) förde flera skutor. Två stycken, en tremastskonare och ett<br />
skonertskepp, hette Martina. Även den säregna sjötorpsbygget. Mina var han skeppare på..<br />
Även Martin processade med Hoppet. Om avlopp och brunnar. Hoppet förlorade,<br />
Hustrun var smålänska och hette Wenla eller Wendela (18760217). Dottern Judith<br />
(19050829) bor där nu. Hon är ciceron på Hoppet. Sonen Einar (19080710) bosatt i Kalmar<br />
har tre söner, som alla är sjömän och sjö-kaptener, vilket är ovanligt i vår tid, när alla andra<br />
söner stannar i land.<br />
IB II:73 ÖSTERSJÖG 43<br />
Tillbaka till sjökanten. Sven Peters (18521007) och Lars Olofs (18931217) lagerbod för färg,<br />
tågvirke och glasrutor. Tomten processade Lars Olof och Hoppet om. Vad nu detta kan ha<br />
angått Hoppet. Förmodligen utnyttjade man Hoppet för att finansera nöjet. Hoppet förlorade<br />
som vanligt. Lars Olof fick Beda Nilssons (18811216) tomt på köpet. Sen köpte han huset av<br />
henne för fyratusen kronor.<br />
Efter Lars Olof kom Percy Månsson, som 1974 sålde uthuset för 35.000 kronor till skribenten<br />
Bertil Torekull, som här har sin skrivarlya. Denne kostade på en rund summa, och nu närmar<br />
det sig en kvarts miljon.<br />
IB II: 77 SKEPPAREG 23<br />
Frans Emil Olsson (18770723). Han följde brodern Nils (18750105) ut på vida vatten, men de<br />
skildes åt i England, och ingen vet var Frans Emils färder gick. Hemma var han skeppare.<br />
Förde skonaren Yrsa, Yrsa köpte han som skonertskepp. Ett år förde han portmålad järnbark<br />
från Råå, som hette Tana. Tona var kollastad på väg till Helsingborg.<br />
"På kvällen friskade vinden, och vid tvåtiden på natten bärgades bramseglen, --- efter en stund<br />
såg man ett fartyg närma sig. Ångtrålaren Ibis av Göteberg girade och rände rakt i <strong>sida</strong>n på<br />
Tana. Hela besättningen kom i vattnet. Sju man togs ombord i motorlivbåten däribland<br />
kaptenen," Ur Jan Danielssons bok,<br />
Även sonen Oskar (19<strong>06</strong>1121) bärgade livet, men resten av besättningen (som inte tagits<br />
ombord i motorlivbåten) blev där. Tana hade fjorton mans besättninen. Hustrun Lydia<br />
(18890721), som är syster till förre skepparen på Tana, lever än och bor i huset,<br />
IB II.: 78 ÖSTERSJÖG 86<br />
Här bodde en slaktare, som hette Reslov (18330128) med hustrun Boel (18530331. Den<br />
familjen försvann,<br />
Sen kom Johan Jönsson (18631223) dit. Skeppare, redare och lite i allmänt pamp i samhället.<br />
Som skeppare har jag hittat honom i Fransiska, Imanuel, Telegrafen, Ebba, Familjen och<br />
Eden. Det fattas något av årtalen att döma.<br />
Familjen såg jag i kalkbrännerihamnen i Köpenhamn en gång för länge sen, Hon låg vid kajen<br />
omsurrad med kättingar. Den patenten att hålla samman en gammal skorv har jag läst om men<br />
bara sett den gången. Jag såg henne senare. Då var hon helt förbyggd och hade återfått sitt<br />
gamla jaktbygge-språng.<br />
Svärsonen Bernhard Olsson (18870112) bodde samtidigt i huset, och hustrun (Beata<br />
18871026) bor där än. Även Bernhard var skeppare. Betty, Anny och Flora står han för. Anny<br />
köptes och förlorades samma år. Själv gick Bernhard bort med Flora år 1942 efter kollision i<br />
4
Ålands skärgård. Flora blev upptagen och reparerad. En son Göte Ossian (19150112)<br />
drunknade i Aalborgs hamn 1922. Ålder sju år. Han var med fadern på Betty.<br />
Bernhard Olssons dotter Bea (19170322) och Martin Qvist gifte sig och bosatte sig i norra<br />
delen av huset.<br />
IB II:79 ÖSTERSJÖG 88<br />
Här var det epedimisjukstuga en gång. Ungar med scharlakansfeber eller difteri placerades<br />
här. Boel Reslow (18530331) såg till deras lekamliga skötsel, och Evy Hanssons mor Maria<br />
(18580325), som var sjuksköterska, stod för den medicinska behandlingen,<br />
Sen var det en far och mor, som reste till Amerika från fyra ungar. Ungarna såldes på auktion.<br />
En av dem var Inga Christofferssons mor Emmy (Emelia 18900810). Uppfostrad hos Hågen<br />
Tua (18551215) /skonaren Marie/,<br />
Vidare var det Johan Holm (18500301). Han förde skonarna Betty, Ellen och Niord. Sedan<br />
flyttade han till Simrishamn.<br />
Holm hade inga egna barn men köpte en pojke på auktion. Denne, som hette John, gick det<br />
bra för. Han blev till sist övermaskinist i Transatlantic, säger John Edgard.<br />
Anna Persson 18961203 berättade:" Johanna (18651116) och Bengta (186809<strong>06</strong>) var systrar.<br />
Johanna var gift med en som hette Nordin (Alfred 18670831) och Bengta med Per Jönsson<br />
(18650828) från Gislövshammar.<br />
Johanna skilde sig och for till England. Där fick hon plats i en fin familj och for med deras<br />
dotter till USA och hade plats som hennes hus-föreståndarinna..<br />
Bengta tog hand om Johannas tre barn: Jenny (Nilla), Nils, Edvin och Emmy (Emelia).<br />
Per Jönsson omkom till sjöss - ramlade från övermärsrån på skonertskeppet Hebe 1895. De<br />
hade två barn. Ett par månader efter hans död födde Bengta en dotter. En kort tid därefter dog<br />
Bengta - om hon dog av sorg eller barnsäng vet jag inte.<br />
Barnen såldes på auktion:<br />
Jenny (Nilla) - kom till Johan Anderbergs. Hon reste till modern i Amerika (18860708)<br />
Emmy (Emelia) - adopterades av Håkan Tufvessons (18900810)<br />
Nils Edvin - togs om hand av Mårten Dahls. Till Amerika (18911101)<br />
Bengtas barn:<br />
Oskar - hamnade i Skillinge (18931012)<br />
John - adopterades av Johan Holm. Blev övermaskinist (18911107)<br />
Ester - adopterades av Jöns Ols på Norr (18951031)<br />
Eneberg (18971108) och Kristina (18801125) bodde här sist. Viktor Eneberg satte säten på<br />
sin en-tons lastbil och körde passagerare i reguljär trafik. Man fick mycken frisk luft, för man<br />
satt under bar himmel. Viktor dog för någon månad sedan (år 1974).<br />
5<br />
Eddi Solli<br />
Fortsättning följer i nästa nummer.
Branteviks Norra Hamnlag<br />
Året går fort och nu håller båtupptagningen som bäst på. Fortfarande har vi ett 15-tal båtar<br />
kvar i hamnen. Fisket har väl varit si så där, kanske mycket beroende på att yrkesfiskarna<br />
envist hållit på med att sätta garn längs land i stort sett från Simrishamn till Hammaren. I min<br />
ungdom var det helt tabu att sätta längs land. Enda tillfälle det förekom var när man ”körde<br />
öra” d v s fiskade laxöring genom att skrämma dem i garnen. Ofta hände det att man även<br />
rökte baktill i båten för att få bort oturen och skrämma onda makter.<br />
I hamnen har allt förflutit ganska normalt så när som att man sprider ut båtarna ganska mycket<br />
uppe på hamnplan vid upptagningen. Här kan vi skärpa oss och följa raderna. Har du förslag<br />
till förbättringar så hör av dig.<br />
En stor begivenhet på ”lejed” var även i år ”Österlen lyser”. Fjolåret hade vi otur med vädret.<br />
Det blåste ordentligt och vi kunde inte hålla marschallerna brinnande. Det gjorde att vi hade<br />
många marschaller kvar sedan i fjol. De placerades ut på kajerna i hamnen och när mörkret<br />
kom lyste hamnen också väldigt vackert.<br />
Svante Nilsson gav oss en järnkorg i vilken vi eldade med ved skänkt av Svante Nilsson och<br />
Arne Holm.<br />
Den som hade vägarna förbi hamnen kunde förutom att han fick sig ett vackert scenario till<br />
livs även avnjuta varm, härlig glögg med pepparkakor. I år hade vi betydligt mera tur med<br />
vädret – det var en härlig kväll och väldigt vackert. Vi hade gott och väl ett 50-tal personer<br />
som tog tillfället i akt.<br />
De riktiga höststormarna har dessbättre uteblivit – vi hoppas att de håller sig borta.<br />
Nu går det snabbt fram till jul och i väntan på det önskar Styrelsen alla Brantevikare en GOD<br />
JUL och ett GOTT NYTT ÅR!<br />
Styrelsen/<br />
Artur Ekman<br />
Ordförande<br />
Byggnadsvårdsbutiken på Österlen<br />
Öppet: fredagar och lördagar 11-16<br />
Vi finns mellan Rörum och St Olof, 2,5 km från kustvägen<br />
0702-92 01 99<br />
6<br />
Vi har det Ni söker till er<br />
renovering eller nybyggnad.<br />
Allt från gamla gångjärn, dörrar,<br />
fönster och kammarlås till Enetorpets<br />
berömda linoljefärg i många<br />
trevliga och orttypiska kulörer.<br />
Vi för även reproducerade<br />
byggnadsbeslag från Eskilstuna<br />
Kulturbeslag, Welin & co:s<br />
produkter för behandling av golv,<br />
dessutom kitt och andra tillbehör för<br />
underhåll av fönster.<br />
Välkommen!
Förlista fartyg i Östersjöns farvatten under andra världskriget<br />
Denna berättelse skulle varit införd i Bogsvall i fjol 2005, 60 år efter andra världskrigets slut,<br />
men p g a olika omständigheter blev det inte så.<br />
Har under mina många år som fiskare funderat över vilka tragedier som döljer sig bakom de<br />
flera hundra vrak som fiskarena har fastnat med i sina redskap och som blivit dokumenterade<br />
med nutidens moderna instrument. Många är små rester av gamla vrak men som ändå trasar<br />
redskapen. Många däremot är hela skepp. Borta i polskt fiskevatten NO om Stolpebank eller<br />
WNW om Rikshöft, har vi ett vrak som danska fiskare kallar Grimmt = Stort och ett annat<br />
som benämns Stor Damper = stor ångbåt.<br />
Någonstans i dessa farvatten blev ”Wilhelm Gustloff” torpederad och sänkt den 31 januari<br />
1945. Omkomna ca 10 000 kvinnor, barn, sjuka, krigsskadade, besättning, läkare,<br />
sjuksköterskor och folk som flydde undan den ryska framryckningen efter det att kriget vänt.<br />
Passagerarfartyget ”General von Steuben” var ombygg till lasarettsfartyg. Besättningen<br />
bestod av 430 män och kvinnor, varav 270 som tillhörde sjukvårdsgruppen. ”Steuben” kom<br />
delvis att utnyttjas för flyktingtransporter. Fartyget torpederades bara någon vecka efter<br />
”Wilhelm Gustloff” med uppskattningsvis 6 000 omkomna.<br />
”M/F Goya” blev 1944 delvis ombyggt till att frakta flyktingar. Kvällen den 16 april 1945<br />
torpederades hon och sjönk på några minuter med uppskattningsvis 6 000-7 000 människor<br />
ombord. ”Goya” var byggd i Norge 1940-1942 och var tänkt som lastfartyg, men vid<br />
ockupationen av Norge tog tyskarna henne i beslag, och hon byggdes om till<br />
förläggningsfartyg. Platsen där ”Goya” förliste är troligtvis känd, enär fiskare som fastnat<br />
med trålen fått upp en landtärna med inskriptionen Norge 1942.<br />
Kan någon av dessa tre skepp vara dom ovan nämnda vraken?<br />
Du som någon gång reser med någon Travemündefärja, ta en blick bort mot bukten vid<br />
Neustadt. Tyskarna hade låtit ankra upp ”Cap Arkona”, Thielbek” och ”Deutschland” i bukten<br />
pga. stor bränslebrist. ”Arkona” blev uttaget att ta hand om krigsfångar från olika<br />
koncentrationsläger. Ombord på ”Arkona” och Thielbek”, fanns omkring 8 000 personer från<br />
24 olika nationer - 6 000 stycken ombord på ”Arkona”, varav 450 stycken överlevde, samt<br />
2 000 stycken på ”Thielbek”, varav endast ca 50 stycken överlevde.<br />
De allierade hade inte minsta aning om att så mycket folk befann sig ombord på skeppen, när<br />
dom i krigets slutskede bombade och sänkte de tre skeppen.<br />
Något 20-tal sjömil öster om Simrishamn finns ett vrak med namnet ”S/S Venersborg” som<br />
förstört många trålar innan vi kunde pricka in henne med hjälp av navigator. ”Venersborg”<br />
torpederades den 29 december 1944 och sjönk efter några minuter. Besättningen 18 män och<br />
2 kvinnor lyckades på olika sätt rädda sig upp i två mindre båtar – en livbåt med plats för 12<br />
man och en motorbåt med plats för 8 man. Motorbåtens motor gick dessvärre inte att starta på<br />
grund av att den hamnat upp och ned i vattnet och sedan blivit vänd och länsad.<br />
Dåligt väder rådde. Plötsligt kom en jättevåg och välte livbåten, varvid alla hamnade i vattnet<br />
och omkom. Kort efter lyckades man landa motorbåten vid Busören. Av de åtta besättningsmännen<br />
ombord var nu fyra ihjälfrusna, de fyra överlevande var i mycket dålig kondition.<br />
Ingen hjälp eller skydd mot kylan fanns på ön. Tre stycken avled under natten och morgonen<br />
den 31 december, räddades den ende överlevande av en fiskare.<br />
”S/S Venersborg blev i augusti 1941, vid Samsö i Stora Bält, bombad, varvid två man ur<br />
besättningen samt den danske lotsen omkom.<br />
7
Några sjömil SW om Sandhammaren står ett vrak platt på bottnen. Namnet ”Vende” är fullt<br />
läsbart på något krackelerade porslinspjäser. Ombord finns det bl a porterflaskor med lackade<br />
korkar. På flaskorna kan man läsa Årnäs Porter 1915, samt Carnegi Bryggerier Göteborg.<br />
”Vende” var franskt med beslagtogs av tyskarna och döptes om till ”Elsa Martina”.<br />
Hon var destinerad från Oxelösund till Stockholm men hördes aldrig av. Hur hon hamnade<br />
och sjönk 1917 vid Sandhammaren är dolt i dunkel.<br />
Den 18 augusti 1942 torpederades ”S/S C.F. Liljevalch” utanför Västervik, men innanför den<br />
svenska territorialgränsen. Hon var lastad med malm och sjönk på mindre än en minut,<br />
ångpannorna exploderade, livbåtar och flottar krossades. 32 man ur besättningen och lotsen<br />
omkom, sju man räddades. Enligt Lennart Lundbergs bok ”Krigsmalmens offer”, var detta<br />
den största manspillan som drabbade den svenska sjöfarten under andra världskriget.<br />
Utanför Östergötlands skärgård och innanför den svenska nationalitetsgränsen, torpederades<br />
”S/S Margareta” den 9 juli 1942. Hon sjönk på mindre än en minut, kluven i två delar. 14 man<br />
omkom och 4 man kunde räddas.<br />
På svenskt vatten utanför Västerviks skärgård, torpederades ”M/S Luleå” den 11 juni 1942<br />
och sjönk inom 3 minuter, 26 man lyckades överleva genom att hoppa i vattnet. Kaptenen, tre<br />
styrmän, övermaskinisten, timmermannen, svarvaren och stewarden – inalles åtta man omkom<br />
dock.<br />
”S/S Ada Gortow” torpederades den 22 juni 1942 utanför Ölands ostkust vid Bläsinge och<br />
innanför svenska territorialgränsen. Hon klövs i två delar och sjönk på mindre än 30 sekunder.<br />
Av totalt 22 besättningsmän omkom 14 stycken – dessa hade frivakt och vilade eller låg och<br />
sov i hytter och skansar, vilket omöjliggjorde alla försök att rädda sig.<br />
På resa från Danzig till Oxelösund via Trelleborg, lastad med kol, torpederades ”S/S Bengt<br />
Sture” den 29 oktober 1942. Två gånger lyckades ”Bengt Sture” gira undan för torpeder, men<br />
vid tredje anfallet klockan 00.30, träffade torpeden sitt mål. Fartyget sprängdes mitt av och<br />
sjönk. Enligt de första rapporterna hade samtliga 15 personer, varav en kvinna, omkommit.<br />
Av ubåtens rapport framkom att fartygets kapten, förstestyrman, maskinist, kock och<br />
städerska plockats upp och förts med till Kronstadt. Deras vidare öde har ej helt kunnat<br />
klarläggas.<br />
Knut Fröjd<br />
Källor:<br />
Claes-Göran Wetterholms bok ”Dödens Hav Östersjön 1945”<br />
Lennart Lundbergs bok ”Krigsmalmens Offer”<br />
Epilog:<br />
94 svenska fartyg om tillsammans 333 000 bruttoton gick förlorade under andra världskriget.<br />
1 379 stycken svenska sjömän omkom, då ej inräknat de svenska sjömän som omkom som<br />
besättningsmän ombord på engelska, amerikanska och norska fartyg. Inklusive dessa kom det<br />
totala antalet att avsevärt överstiga 2 000 sjömän.<br />
8
Branteviks Sjöfartsmuseum Stiftelsen Hoppet<br />
Jag börjar lite ironiskt och efterhärmar ordföranden i Föreningen Jakten:<br />
”Stelkrampen har avtagit och pennan är åter i funktion.”<br />
Större händelser på museet Hoppet är, att alla tavlor, fotografier och övriga inventarier har<br />
omvårdats före öppningen vid midsommar.<br />
Årets sommar blev ju helt njutbar och Vejakåsen besöktes ständigt av badande och solande<br />
medborgare. En ny stege har installerats och är till stort gagn för badande. Vem som betalat<br />
vet vi för närvarande ej.<br />
Trots en mycket fin sommar är Hoppet den stora förloraren. Besökarna svek och intäkterna<br />
blev svaga.<br />
Dock skall vi gemensamt försöka driva museet vidare trots att kulturbidrag ej beviljats.<br />
Branteviks Södra Hamnlag<br />
9<br />
Conrad Söderholm<br />
Ordförande<br />
Hamnlaget har till största del sysslat med omvårdnad av hamn och inventarier. Ankare och båt<br />
vid hamnslipen har tjärats tillika med kätting och tillbehör.<br />
Förtöjningar till de mindre båtarna har kollats och viss dykning har företagits kring lilla<br />
hamnen.<br />
Städning och ordning kring hamnen har verkställts till full belåtenhet.<br />
I övrigt fortgår verksamheten i vanlig ordning.<br />
Conrad Söderholm<br />
Ordförande<br />
Vi stänger caféet för i år efter den 3:e advent och öppnar igen i mars 2007.<br />
Dock fortsätter vi som vanligt med<br />
Frukost för Kaffebönorna (Branteviks kvinnor)<br />
Sista lördagen i varje månad (ej dec).<br />
Under vintermånaderna håller också<br />
Föreningen Trädgården som livsrum – Blickpunkt Österlen<br />
en serie inspirationskvällar hos oss,<br />
kl 18.00 – 21.00 den 17 januari, den 13 februari och den 14 mars.<br />
Läs mer på www.norraskolan.se eller ring oss på tel 222 20<br />
Vi tackar för i år önskar alla en GOD JUL och GOTT NYTT ÅR<br />
Karin och Rolf
Familjen Anna, Neil, Kai och Livia Arvidson Bell<br />
Vi flyttade från London till Brantevik för 5 år sedan. När tre skulle bli fyra insåg vi att<br />
Sverige var bättre att bo i med små barn. Varför det blev just Brantevik var mer en slump. Vi<br />
ville bo i skåne, vid kusten och relativt nära till en flygplats och efter att ha kört runt en helg<br />
hittade vi vårt lilla hus i Brantevik, Cimmerbecks hus på Gislövsvägen 18.<br />
Vi hade även turen att det fanns ett dagis, föräldrakooperativet Branteviks barn, runt hörnet<br />
där Kai och Livia nu tillbringar en del av sin tid medan vi jobbar.<br />
Neil är i grunden arkitekt och i början av vår tid här pendlade han ofta till London för att<br />
arbeta med designa en restaurang. Efter ca 1 år startade vi vårt företag Rabotat (som betyder<br />
arbeta på ryska) och det första projektet var att spela in en kortfilm.<br />
Neil har även gjort film i London där han var med att starta ett filmproduktionsbolag men<br />
med tiden startade han sitt eget företag. Förutom att arbeta med film och arkitektur gör Neil<br />
även webbdesign och olika konstprojekt. Han är just nu aktuell, tillsammans med en annan<br />
brantevikare Ola Sivhed, med sin första utställning i Sverige, “THE CYCLE” på Mårten Pers<br />
källa. Han är också inbjuden att delta i en konst och arkitekturutställning i Zürich nästa höst .<br />
Neil arbetar dessutom med ett par långfilmsprojekt och parallellt med det planerar han att<br />
starta en filmskola i London.<br />
För att se mer av Neils arbete gå in på www.rabotat.net<br />
Anna har sin bakgrund som beteendevetare och har tidigare arbetat med personalfrågor på<br />
olika företag. Här i Brantevik arbetar Anna nu som keramiker, en dröm som blivit verklighet i<br />
och med flytten hit. Anna tillverkar främst bruksföremål i stengods men även raku som<br />
tillverkas enligt japansk teknik. Just rakuföremålen finns att se på utställningen “THE<br />
CYCLE” på Mårten Pers källa. Fr o m i vår kommer hennes keramik också att finnas i<br />
London. För brantevikare och folk i omnejden finns den alltid tillgänglig hemma i garaget!<br />
För att se mer av Annas arbete gå in på www.annabellceramic.rabotat.net<br />
Att kunna bo och arbeta här på vackra Brantevik är lite av en idealtillvaro. Att kunna samla<br />
kraft och inspiration till projekt både hemma och borta. Vi hoppas att kunna fortsätta att leva<br />
som vi gör!<br />
Anna och Neil Arvidson Bell<br />
Det Stora Huset<br />
Antikhandel på Dälperöd<br />
Köper och säljer Antikviteter av god kvalitet<br />
Konsultation inom byggnadsvård<br />
Belönad med vetenskapssocietetens pris i byggnadsvård 2005!<br />
Christian von Grothusen 0414-600 23, 070-590 44 43<br />
10
Branteviks IF:s ungdomssektion<br />
Ungdomssektionen i Brantevik har under året bestått av 63 ungdomar i skiftande åldrar, från 5-16 år<br />
och 20 spelare med funktionshinder.<br />
P-10 laget blev 2:a i vår-serien med siffrorna 19 poäng 38-8 i målskillnad. Vi blev 3:a i sportlovscupen<br />
i Borrby, 3:a i Team Sportia cup och 3:a i Bareko cup. Vi vann Nämndemansgårdens sommarcup efter<br />
ett gediget spel genom hela turneringen. I finalen besegrades IFK Simrishamn med 4-0 och det var för<br />
övrigt den 8:e vinsten i år över IFK på lika många matcher.<br />
13/8 var vi i Malmö och spelade förmatch innan matchen mellan MFF och Elfsborg.<br />
Vi spelade mot BW 90 och Kristianstads IS och gick segrande ur båda matcherna.<br />
Hösten gick vi obesegrade igenom och stod som vinnare med en match kvar att spela, siffrorna löd 17<br />
poäng 20-9 i målskillnad, 5 vunna, 2 oavgjorda och ingen förlust. Årets skyttekung Charlie Nilsson<br />
med 28 baljor i bara serien.<br />
Inomhus var vi med i Gåsacupen i Skurup, slutade som 3:a av 20 lag. I Simrishamns<br />
Kommunmästerskap stod vi som slutsegrare efter att ha mött alla lag utan att ha tappat en enda poäng<br />
med målskillnad 16-2.<br />
Avslutningen hålls den 4:e december i klubbvillan.<br />
Alla träningar har präglats av hårt arbete av alla och glatt humör där alla fått chansen att utvecklas<br />
positivt.<br />
P-14 slutade 4:a av 7 lag – målskillnad 37-37 och 19 poäng.<br />
P-7, P-8 har spelat sammandrag med blandade vinster och förluster.<br />
Handikappfotbollen har under året utvecklats ytterligare med fler medlemmar. Vi har under året<br />
arrangerat ett läger med övernattning och arrangerat ett sammandrag där vi mött andra klubbar vi har<br />
deltagit i IS-cup i Malmö. Avslutningen höll vi i klubbvillan. Den började med en match mellan vuxna<br />
och spelare där spelarna avgick med segern, därefter åt vi tacos och delade ut priser.<br />
Inför 2007 planerar vi att starta upp ett 16-årslag för att kunna fortsätta utveckla bygdens ungdomar i<br />
rätt tempo. P-7, P-9, P11 och P-14 fortsätter som vanligt och naturligtvis fortsätter vi att utveckla<br />
våran fotboll för funktionshindrade. Mikael Engström och Robert Stenkilsson fick Simrishamns<br />
Kommuns föreningsstipendium för arbetet med denna verksamhet.<br />
Vi ser med tillförsikt fram emot ett spännande år 2007.<br />
Med vänlig hälsning<br />
Mikael Engström/ordf ungdomssektionen i Branteviks IF<br />
VI MÅSTE HJÄLPAS ÅT!<br />
I Simrishamns kommun finns det många tätorter där invånarna har önskemål om kommunala<br />
insatser i form av gatuunderhåll, parkskötsel, service m.m.. Kommunens resurser är<br />
begränsade och ekonomin medger bara att ett fåtal av alla önskemål tillgodoses.<br />
Brantevik är ett litet fiskeläge med knappt 400 invånare. Många av de boende hör av sig till<br />
mig med önskemål om upprustning och försköning av vanskötta parker m.m..<br />
Om vi vill göra fiskeläget attraktivare och trevligare att bo i måste vi boende själva engagera<br />
oss för att röja parker, rensa stranden och andra angelägna uppgifter. Det skulle t.ex. vara<br />
mycket önskvärt att röja upp kring utloppet av bäcken mellan norra och södra Brantevik.<br />
TILL VÅREN KOMMER VI ATT INBJUDA TILL ETT ANTAL ARBETSDAGAR.<br />
Om du vill bidra till ”lejets” trivsel och förskönande: STÄLL UPP DÅ!!<br />
Närmare information om tid och plats kommer i påsknumret av ”<strong>Brantevikaren</strong>”.<br />
Johan Mogensen<br />
ordförande<br />
11
Bäsk, brännvin och Brantevik.<br />
I nr 1 20<strong>06</strong> inledde <strong>Brantevikaren</strong> sin missionsserie kring måttlighet och sunda dryckesvanor.<br />
Vi skrev då om backtimjan, och nu kommer turen till malörtsbrännvin, bäsk. Skåningar lär<br />
inte behöva mer undervisning i konsten att sätta bäsk än vad ett spädbarn behöver i konsten<br />
att dia. <strong>Brantevikaren</strong>s människokärlek omfattar dock även utsocknes, som möjligen kan ha<br />
något att hämta ur fortsättningen. Folklivsforskarna har här nere samlat ett så omfattande<br />
material om malörtsbrännvin att man måste betrakta bäsken som en del av den skånska<br />
folksjälen. Det räcker med att citera en uppteckning från Ingelstads härad: ”Bäsk gjorde gott<br />
för knep i magen – och det var märkvärdigt ofta knep förekom.” Vårt fina läge ligger i<br />
Järrestads härad, som gränsar mot Ingelstads, varför vi har all anledning tro att knep var<br />
epidemiskt även här. Det finns också skäl att betrakta bäsken som generellt botemedel mot en<br />
mängd åkommor. Uppenbarligen gäller dock inte detta hela det danska Skåneland. Läser man<br />
”Marje-Halte-Svens resefter för skavank , som ingen doktare ä´ kar´ te o´bota”, så finner man<br />
där att mot knep anbefalles ”en rekri´t rongande peppersup”. Recepten utgavs 1886 av Karl<br />
Nilsson i Lösen och avser förhållandena i östra Blekinge. Vi vet att östra gränsen för danska<br />
dialekter går vid Mörrumsån, öster om denna finner vi svenska dialekter med allt det<br />
fördärvliga inflytande detta kan ha haft för folklivet. Den svenska kulturen på läkekonstens<br />
område hade uppenbarligen inte uppfattat malörtens välsignelse. Huruvida denna kulturgräns<br />
har levt kvar i folkmedvetandet in på 1900-talet är svårt att avgöra. Min farfar använde ganska<br />
ofta uttrycket att ”hinvourn Mörrumsaun ha di allri vatt redia”, jag hoppas och tror att detta<br />
syftade på att det historiskt varit en riksgräns vid denna å.<br />
Marje-Halte-Svens nämner pepparsup och längre fram i boken framgår att det är vitpeppar<br />
som avses. Vad gäller ordinationen i övrigt så får vi veta att det rör sig om en sup, vilket<br />
borgar för måttlighet. Beteckningen riktigt rungande förtar detta intryck, varför den sjuke<br />
kanske förleds intaga en betydande kvantitet för att vara på den säkra <strong>sida</strong>n.<br />
Uppgiften från Ingelstad härad ger ingen vägledningen till hur medicineringen i övrigt skall<br />
utföras. Den vetgirige är hänvisad till andra källor. En allmän regel kan då vara att börja hos<br />
Frans G. Bengtsson, hans essäer och korrespondens innehåller en mängd klokskap. Den<br />
minnesgode läsaren kommer kanske ihåg hans hyllning till vår backtimja. I fallet malört blir<br />
vägen något mer komplicerad, men i ett brev från 1943 namnges en skånsk författare ”Vilde<br />
Hugo” Mattson. Denne uppgavs vara den då levande svensk i Frans G: s bekantskapskrets<br />
som supit mest. Inom parentes angavs ”Gustaf Hellström inbegripen”. Här får vi således<br />
referenser till två skånska författare som bör vara experter på hur knep i praktiken behandlas.<br />
Forskaren finner då att ”Vilde Hugo” ofta skriver om bäskdags. Han nämner till och med ett<br />
första bäskdags, som uppges infalla mellan andra hanegället och soluppgången. Bäskens<br />
verkningar beskrivs i så lyriska termer att läsaren känner tveksamhet till vad begreppet<br />
soluppgång syftar på. Det kan möjligen vara så att vid bäskens förtäring tänds en<br />
välbefinnandets klara sol i patientens själ. Vi kan således inte känna oss säkra på att det är<br />
soluppgången i rent astronomisk betydelse författaren avser. Det gamla talesättet att<br />
”Morgonstund har guld i mund” faller kanske tillbaka på sedvänjan att börja dagen tidigt med<br />
en ”klämtare”. I Vildens samlade skrifter finner man tyvärr ingen anvisning till när andra,<br />
tredje o.s.v. bäskdags skulle infalla. Intrycket blir att knep behandlas förebyggande med<br />
regelbundet intagande av några centiliter bäsk. Den konsumtionsnivå Bengtsson tillskriver<br />
Hugo Mattsson kan väl knappast ha uppnåtts i annat fall? Ett måttlighetsideal förefaller här<br />
ganska avlägset.<br />
12
Näste auktoritet, som åberopas av Bengtsson, är den i Kristianstad födde Gustaf Hellström.<br />
Kristianstad är också, som bekant, den Absoluta Vodkans hemstad, och i staden finns helt<br />
följdriktigt ett litterärt sällskap som hyllar författarens prestationer. I Hellströms författarskap<br />
stöter man på begreppet ”loppgrogg”, denna skulle intagas strax före sänggåendet och kunde<br />
möjligen syfta på, vad Mattsson inte anger, ett sista bäskdags. Antalet mellanliggande<br />
”andaktsstunder” med bäskförtäring får tillsvidare lämnas ouppklarat. Osäkerheten är stor då<br />
det ju heller inte verkar rimligt att blanda grogg på bäsk. I Västergötland, tillhörande det<br />
”egentliga” Sverige, talar man på sina håll om en ”loppsup” som skulle tas innan man gick till<br />
sängs. Sammantaget verkar det troligt att knep inte behöver förebyggas under själva<br />
nattsömnen utan behandlingen är koncentrerad till dygnets vakna timmar. Skulle sjukdomen<br />
mot all rimlig förmodan ändå uppträda så kunde man kanske tänka sig en ”snabbsup” vid<br />
något tillfälligt avbrott i sömnen.<br />
På vetenskapens nuvarande ståndpunkt är det svårt att ytterligare tydliggöra den<br />
folkmedicinskt korrekta behandlingen av knep. Vi har ägnat ganska stort utrymme åt denna,<br />
men det motiveras av att bäsk ansågs vara ”bra mot allt”. I grunden är det därför en generell<br />
kur som beskrivets ovan och den kan följaktligen med fördel användas i väldigt många<br />
sammanhang. Förmodligen är det Sydsveriges mest använda huskur. Detta gäller inte de delar<br />
där det svenska språk- och kulturinflytandet dominerat. Marje-Halte-Svens nämner att en sup<br />
brännvin med en ”grabbanäve” vitpeppar i gör samma nytta som vilka andra mediciner som<br />
helst. Intressant vore att ta del av den i Västergötland gällande läkekonsten. Detta landskap<br />
vill ju mycket ädelmodigt ta på sig skulden för grundandet av Svea Rike. En historisk fadäs<br />
som vi skåningar tack och lov har vattentätt alibi för. Möjligen finns det ett samband mellan<br />
pepparsupen i östra Blekinge och någon gammal huskur från Västergötland. Intressanta<br />
undersökningsområden för den kunskapstörstande finns verkligen.<br />
Vi är säkert många skåningar som fått lära oss att man kan gå till glaset med sin glädje, men<br />
inte till flaskan med sin sorg. Detta senare gjorde en drottning Artemisia, enligt en klassisk<br />
legend. Hon rörde ut askan efter sin avlidne make, Mausollos, i en flaska malörtsvin, och efter<br />
att ha inmundigat blandningen bemannade hon sig och byggde till minnet av sin man<br />
världshistoriens första mausoleum. Detta räknades till de sju underverken. Eftervärlden har<br />
hedrat henne på ett ännu finare sätt genom att ge hela den växtfamilj där malörten ingår<br />
namnet Artemisia. På Brantevik är familjen representerad med minst 5 arter;<br />
gråbo, fältmalört, vanlig malört, åbrodd och strandmalört. Gråbon betraktar författaren som<br />
rent ogräs och vill inte besudla någon dryck med dess arom. Fältmalört är mycket vanlig längs<br />
cykelstigen men anses ge dålig snaps, även om den är fullt drickbar. Det är outrett huruvida<br />
den är verksam mot knep. Vanlig malört förekommer överraskande sparsamt och<br />
strandmalörten, som ger ett överlägset brännvin, finns såvitt bekant bara på tre ställen.<br />
Bästa sättet att sätta bäsk är att gå via en essens. Från till hälften torkad malört repar man av<br />
finare blad och blommor, packar dem i en glasburk och täcker med sprit. Låt stå fem dygn,<br />
sila av och låt essensen klarna. Vanlig malört tas helst på Bartolomeidagen, den 24 augusti,<br />
strandmalört i mitten av september. Essensen vinner på lagring. Den skall stå mörkt i flaska<br />
täppt med naturkork. När medicinering blir aktuell ”duttar” man lite essens i Brännvin special<br />
tills man som Calle Schwenen uppnår angenäm styrka och smak.<br />
Till sist en liten varning i måttlighetens intresse. Talesättet malört i glädjebägaren kan vara<br />
svårt att förstå. Förklaringen ligger rimligen däri att malört i motsats till timjan ”tar bort lusten<br />
till äktenskapliga verk”. I klostervärlden har man därför sedan mycket länge utvecklat konsten<br />
att göra spritextrakt av malört till fulländning.<br />
13
Branteviks samhällsförening<br />
Visste du att Brantevik har en egen hem<strong>sida</strong>?<br />
Bakom arbetet med webbplatsen finns en arbetsgrupp som består av Karin Aleby, Ulf<br />
Backman, Anthony Johnson, Frida Jönsson, Ulf G. Lind, samt Johan Mogensen.<br />
Vi tycker det är väldigt viktigt att vår hem<strong>sida</strong> alltid är rykande aktuell och innehåller sådant<br />
som intresserar och gagnar oss som har företag här, bor här, tillbringar semestern här eller<br />
bara tänker besöka oss.<br />
Det är vi själva som bestämmer innehållet. Vi behöver din åsikt! Vad tycker du?<br />
Titta in på hem<strong>sida</strong>n: www.brantevik.com !<br />
Vad tycker du saknas, behöver förbättras eller kompletteras?<br />
Hör av dej till:<br />
Ulf Backman (innehållsansvarig)<br />
Fartygsgatan 16<br />
272 38 Brantevik<br />
tel: 0414-222 14<br />
e-post: ulf@brantevik.se<br />
DOKUMENTATION AV BRANTEVIKS HISTORIA.<br />
Stiftelsen Hoppet och Samhällsföreningen har gemensamt startat upp ett långsiktigt arbete<br />
med att dokumentera Branteviks historia. Vi har fått bidrag från kommunen med 20.000:-<br />
Ytterligare bidrag kommer att sökas från Statens kulturråd m.fl..<br />
Som ett första steg har Jan Thavenius och Birgitta Mattson, deltidsboende på Styrmansgatan 3<br />
i Brantevik, intervjuat cirka 20 Brantevikare, de flesta äldre men några yngre.<br />
Intervjuerna finns lagrade på disketter som förvaras på muséet Hoppet och utskrift pågår av<br />
intervjuerna som är en viktig dokumentation av Branteviks historia.<br />
VILL DU DELTA I ARBETET KRING BRANTEVIKS HISTORIA?<br />
Det kan du göra genom att delta i en av flera studiecirklar som planeras i samverkan med<br />
Studieförbundet Vuxenskolan.<br />
Stiftelsen Hoppet och Samhällsföreningen kommer gemensamt att diskutera olika tema som<br />
kan vara lämpliga för de olika studiegrupperna.<br />
Du som vill delta i en studiecirkel kan anmäla Ditt intresse till Conrad Söderholm , telefon<br />
0414/ 22227 alt. Johan Mogensen 0414/ 22415.<br />
Conrad Söderholm Johan Mogensen<br />
14
Fåglar hit och dit<br />
Om man bor i skogen är det svårt att ha koll. Här på Brantevik går himlen ner i havet<br />
och ner i jorden, så här går det inte att undgå att se och uppleva det: att ha koll på vart<br />
fåglarna flyger. Nu kanske du undrar varför det ska vara nödvändigt att veta det? Jag<br />
vet inte säkert svaret på den frågan. Fåglarnas flaxande hit och dit liksom tränger sig<br />
på här på Brantevik. Nu är ju jag en sån där som skådar fåglar till vardags året runt,<br />
och det handlar mest om att försöka se lite ovanliga arter. Efter hand har jag dock<br />
märkt att en stor mängd vanliga fåglar har mycket att göra i lufthavet över huvudet på<br />
mig här i byn.<br />
Oftast handlar det om att de flyttar höst och vinter under ”ordnade former”. De bildar<br />
en snygg plog och tar ut kompassriktningen. Eller gör som ejdrarna: stryker i stora<br />
skaror tätt över vattenytan i vinden. Alla flaxar målmedvetet åt samma håll och ”maler<br />
på”. Det känns tryggt. Tradition, ordning och reda.<br />
Men det finns undantag som gör att man börjar undra.<br />
Vi har dessa stora skaror av kajor, råkor, kråkor, måsar och trutar. Det finns dom som<br />
lite nedlåtande kallar dem för ”svartfågel” och ”vitfågel”. Fast det är kanske praktiskt<br />
att kalla dem så. Alla är ju inte fågelkännare. Jag hörde en gång om en person som inte<br />
kunde nåt om fåglar, som hade kommit på en egen metod att klassificera dom. Han<br />
studerade helt enkelt var fåglarna landade. Landade fåglar på vatten, så var det änder.<br />
Landade de inte på vatten, så var det kråkor!<br />
Nåväl, undantag som får en att undra, var det ja! Ibland kan man se en flock kråkor<br />
som flyger i stort sett åt samma håll. Plötsligt möter flocken en ensam kråka som med<br />
beslutsamma vingslag flyger åt rakt motsatt håll. Varför gör den det? Har den glömt<br />
något? Det underliga är att varken den ensamma kråkan eller flocken tar någon som<br />
helst notis av varandra. Skumt. Han är kanske utstött? Eller kanske gillar han att ta<br />
egna vägar här i livet? Det är en sån grej som man kan vakna mitt i natten och börja<br />
fundera på.<br />
Det är vanligt att fåglar håller ihop parvis i livslånga äktenskap. Något att tänka på för<br />
jägare som skjuter av råkor t ex. Den råka som mister sin make/maka sörjer sedan ofta<br />
resten av livet. På många skorstenar på Brantevik kan man se kaj-paren sitta skuldra<br />
vid skuldra och bara njuta av varandras sällskap.<br />
15
Sedan finns det andra arter, som flyger omkring mer än vad kajor gör. Ta hämplingen<br />
till exempel. Hämplingparen håller tätt ihop hela sommaren. Här i Äppellunden håller<br />
de gärna till och man kan lätt föreställa sig ett samtal mellan herr och fru hämpling:<br />
”Nu flyger jag hit och sätter mig på den här stenen”. ”Då gör jag också det och sätter<br />
mig brevid dej!”. ”Nej, nu flyttar jag mig bort till det där äppelträdet!” ”OK, då följer<br />
jag med och sätter mej bredvid dej på samma gren!” Och så där kan de hålla på hela<br />
dagarna. Så ser du två fåglar som beter sig på detta sätt i en äppelodling(de älskar den<br />
miljön!), så kan du nästan vara säker på att det är hämplingar. Du kan alltså bestämma<br />
fågelarten med hjälp av beteende och miljö, utan att ha sett fågeln på nära håll!<br />
Sedan har vi det här med fågelrevir.<br />
På våren har hannarna mycket att stå i, och här ställs stora krav på att flyga hit och dit<br />
och ha koll!<br />
Först måste de hitta ett lämpligt ställe att bosätta sig på och bilda familj. Sedan måste<br />
de försvara detta område mot inkräktande hannar av samma art och helst också<br />
samtidigt locka till sig en hona.(skönt att vi människor inte behöver hålla på med sånt<br />
varje år!)<br />
Försvaret av reviret görs med sång, vilket vi människor tycker är mycket trevligt.<br />
Grönet är, som ni vet, ett fantastiskt ställe alla tider på året. Speciellt om våren. Som<br />
fågelskådare kan jag bli hänförd och associal där under denna tid. Som exempel kan<br />
jag nämna en gång i våras när vi tillsammans med ett par goda vänner var på utflykt på<br />
Grönet. Jag hade naturligtvis kikaren med. Just när vi skulle slå oss ner på filtarna och<br />
fika, får jag höra en rosenfink sjunga en bit bort! Jag lämnar hastigt sällskapet, helt<br />
inne i min egen ”fågelbubbla”. När jag senare kommer tillbaka, nöjd med att ha sett<br />
fågeln, finner jag mina vänner panikslagna och helt omringade av en flock nyfikna<br />
kor! Jag befriar dem snarast från faran och skäms lite grann för att ha lämnat dom i<br />
sticket!<br />
”Fri som en fågel” heter det ju, men nästa gång du ser en kråka flyga förbi, så fråga<br />
dej: Varför flyger den just åt det hållet?<br />
Svaret är kanske att han är tvungen!<br />
Ulf Backman<br />
LUCIAFIRANDE 13/12!<br />
Onsdagen 13/12 inbjuder Samhällsföreningen traditionsenligt till LUCIA på Råkullegården.<br />
Vi samlas kl. 19-19.15 och dricker glögg med lussekatter och pepparkakor.<br />
Strax efter 19.30 kommer LION:s förnämliga luciatåg och ger oss en stämningsfull stund.<br />
ALLA är välkomna till en trevlig gemenskap och för att önska varandra GOD JUL.<br />
Arrangemanget är kostnadsfritt men vi är tacksamma för frivilliga bidrag.<br />
Branteviks Samhällsförening<br />
Johan Mogensen<br />
ordförande<br />
16
JAZZ JAZZ JAZZ JAZZ under under under under STJÄRNORNA<br />
STJÄRNORNA<br />
STJÄRNORNA<br />
STJÄRNORNA<br />
Under årets sista föreställning, delade Lisa Linn och Bosse Sylvén ut stipendier för att<br />
stödja lovande unga jazzmusiker. I samband med det bildades en förening för att<br />
stödja denna verksamhet. Den ideella föreningen kallas<br />
”LOVANDE JAZZSTJÄRNOR”<br />
”Jazz under stjärnorna” på Brantevik är sedan tjugo år ett begrepp och de flesta<br />
ledande jazzartister har uppträtt där. De har dessutom med glädje återkommit tack vare<br />
ett starkt publikstöd, trevlig och varm atmosfär med den unika inramningen som<br />
idrottsplatsen erbjuder.<br />
Föreningen är öppen för alla och kostnaden är 100kr/år per person, 150kr/år per par<br />
och 500kr/år för företag. Vid årsmötet i juni kommer Du som medlem också att kunna<br />
lyssna på jazz med Lisa och Bosse samt andra jazzartister.<br />
Fram till årsstämman i juni 2007 har styrelsen följande utseende: Mikael von Mentzer<br />
(ordf.), Klas Bergling, Leif Hellemark, Bo Sylvén och Gunnar Ågren.<br />
Revisorer är Claes Brodén och Torgny Holmqvist.<br />
Valberedningen: Anders Andersson, Lisa Linn och Per Lundberg.<br />
Bli medlem nu för perioden 20<strong>06</strong>/2007. Bankgiro Nr: 5940-3311<br />
Vill Du veta mer om föreningen var god kontakta:<br />
Mikael von Mentzer 073-828 20 60, Klas Bergling 070-794 04 45 eller sök<br />
information på www.brantevik.se<br />
Välkomna alla Brantevikskvinnor till Frukostmöte!<br />
Vi träffas på Norra Skolan<br />
sista lördagen i varje månad kl 9-10.30<br />
Anmälan lämnas senast på torsdagen innan till någon av följande:<br />
• Karin Aleby tel:0414-222 20, email:info@norraskolan.se<br />
• Birgit Carlsson tel:0414-224 85<br />
• Karin Fellström-Arnoldsson tel 0414-224 88<br />
Hjärtligt Välkomna!<br />
17
Sedan i januari i år är alla Brantevikskvinnor välkomna på frukostmöte på Norra skolan den<br />
sista lördagen i varje månad 9.00-10.30.<br />
Det har blivit populärt och det har varit god uppslutning.<br />
Ett av samtalsämnena har varit Östra Nöbbelövs kyrka och dess vara eller icke vara. Följden<br />
av just detta samtalsämne blev att den 30 september vandrade ett femtontal kvinnor<br />
kyrkostigen upp till kyrkan och gjorde ett besök i kyrkan.<br />
Några dagar senare besökte Birgit Carlsson återigen kyrkan, den här gången med murare Lars<br />
Emilsson. Hon skrev ner några av de iakttagelser de gjorde.<br />
Iakttagelser vid besök i Östra Nöbbelövs kyrka den 2 oktober 20<strong>06</strong>-11-14<br />
Birgit Carlsson och murare Lars Emilsson<br />
Enligt Emilsson finns inget mögel och ingen mögellukt i kyrkan.<br />
Om det varit fukt under kyrkan, som trängt upp genom golv och väggar, skulle detta ha synts.<br />
Väggarna skulle ha varit svarta vid golvet och en bit upp. Vi kunde inte hitta detta någonstans.<br />
Någon mögellukt kunde inte spåras på den stoppade och tygklädda altarringen.<br />
I den gamla kvarglömda bibeln, som vi hittade, fanns heller ingen lukt.<br />
(Bibeln och två Valdemarsuddekrukor är nu förda till kyrkoförvaltningen).<br />
Träet i bänkar och golv helt friskt.<br />
De trasiga plattorna vid altaret kan förklaras av att mattor legat på och det bildats kondens<br />
med frostskador som följd.<br />
Puts som lossnat vid fönster upp till läktaren samma orsak - kondens pga enkelfönster - sol<br />
och värme utifrån och kyla inifrån.<br />
Tak och väggar är felfria.<br />
Pannrum ingen mögellukt, luktade bara gammal källare.<br />
Utvändig väggputs har fallit av, vilket beror på felaktigt materialval – det står inte emot väder<br />
och vind. Salta vindar från havet och regn tränger igenom färg och puts, som lossnar.<br />
Putsen passar alltså inte här vid kusten, men inne i landet går det kanske bättre.<br />
Företaget som utfört arbetet har gjort detta enligt länsantikvarieämbetets anvisningar och<br />
rekommendationer.<br />
Det finns fler kyrkor vid Skånes kust som rönt samma öde.<br />
En fråga från mig om kostnad för återställande – svar ”mellan tummen och pekfingret” ca 10<br />
miljoner.<br />
Birgit Carlsson<br />
Medhjälpare: Jan Carlsson<br />
18
Mårten Slatare<br />
Nu e ed många år sien Mårten Slatare han dö, men ja kommor grant ihu en. Di va en<br />
liden tjock man me skinjtroja å stackeda bojsor. Skinjtrojan gickj han me åred om, å<br />
han bruga allti å si, add en sånn en troja va mied bra, om di va vintor ellor sommar.<br />
Når di va kalt, så va hum varm å go, å i ruttemånaden, når di va som hedast, så va<br />
trojan så sval å så bra, forr om solen brände å stack allri så mied, så kändes ed ente<br />
iginnom di tjocka skinjed.<br />
Om lördorna bruga Mårten köra omkrinj i gårana å sälja kyd. Folk ville jo gärna ha lid<br />
färst ti söndan, å Mårten hade lid au hårt. Han hade bodde grisakyd å studakyd, å grant<br />
å gott va ed. Når han kom ti vårt, så hade han allti nonna kydben me ti hongen, så add<br />
mor bruga tit å sätta kaffekelen po, når han kom. Bodde far å Mårten vorre glaa ve å<br />
snacka, å di konne sidda å knäckja rågor i flera tima, når di hade stongor.<br />
Når ja nu snackar om Mårten, så kommor ja ti å tänkja po hår rolet vi hade åd en, når<br />
där skolle väljas ny klockare i forrsamlinjen. Där va trai klockare å välja po, å den ene<br />
au dom sjong farlet grant. Han konne gå så hojt, så hela kjorkjetaged hålde po å lyttas,<br />
å alle tyckte jo, add den klockaren skolle vi ha. Men Mårten Slatare han va au en<br />
annan meninj.<br />
- Nä, sa han, hanom ska ja ente rusta po. Ja ska rusta po den, som sjong i söndes.<br />
- A, di ska du väll ente? sa far. Ja ska si di, då e du den fåsste, som tyckjor, add<br />
han sjong grant.<br />
- Ho sior, add han sjong grant? sa Mårten. Ja ska rusta po’n, forr ja tyckte, add<br />
han så ud ti å varra dokti ti å eda kyd.<br />
Mårten bruga tit å beklaga si övor add Sven, hans minste påg, va rent omojeli ti å slida<br />
kle.<br />
- Ja, konnen I tänkja är! sa Mårten en gång, når han sadd ti vårt. Forr nonna år<br />
sien fickj ja et par mollskinjsbojsor syda ti Annors. Di e den storste, som hiddor<br />
så. Ja kjiffte au di bästa mollskinjed, å Pär Skräddare han syde dom. Han e<br />
dokti ti å sy bojsor. Ja brugar allti å si, add di e så liddia å bra, så add en vidd<br />
ente, om en har bojsor po ella en ente har, når Pär Skräddare har syt dom.<br />
Nu fickj jo som sat va Annors disse härade bojsorna, å han hade dom i et par år,<br />
injan han vyste ifrå dom. Sien fickj den mellomste pågen dom, å ja tror, add han<br />
hade dom lia länje. Ja, så vyste jo han åsse ifrå dom, åsse skolle den minste ha<br />
dom. Men ja ska si är, som di e, om I villen tro mi ella ente. Pågen hade ente<br />
hatt bojsorna mer än et halt år injan di va totalt oppslidna. Lignar di nåntinj! Nä,<br />
di e ente gott å håla den pågen me bojsor.<br />
Ja, Mårten han va morsam å roli många gånga. Ja bruga allti kliva opp i<br />
kakelonsbänkjen å sätta mi å lys po far å Mårten, når di sodde å snacka. Å ja gickj ente<br />
ifrå bänkjakrogen, forrän Mårten ha ga si åsta, forr ja ville ente gå miste om et enda or.<br />
Når Mårten hade fåd nonna syppa, då va han po ryselet gott homör, å då bruga han å<br />
skräppa me hår många pänja han tjena. Han sa, add planebogen den va så stinj, så add<br />
han hade et farlet sköde me å få ner den i injanlomman å add han fickj sprinja ti<br />
bånken hår å hårannen da, forr han tore ente ha så många pänja liggjannes humma.<br />
Men når han va nyktorm, då va där et anned ly i skällan. Då forrgryste han si övor hår<br />
besvärlet di va å skaffa föan ti kvinja å glytta. Å han sa, add han hade allt varred fatti,<br />
å di kom han ti å varra änna ti sin döada.<br />
19
Å når di byckj tid add han skolle begravas, så fickj folk varra snälla å gå å tyggja ihov<br />
pänja ti kista ti’n, så add han konne komma i joren han som annra människor.<br />
Far bruga ente pracis fråga ette di dära snacked, men en gång kommor ja ihu, add han<br />
sa ti Mårten, når han sadd där å jämra si:<br />
- En kan nästan ente lå varra å grina åd di, Mårten. Når du har fåd en en toll, trai<br />
suppa, så sior du, add du tjenar en massa pänja. Men når du e nyktor, så siddor<br />
du å klynkjar övor hår fatti du e. Ja ska si di nåd, Mårten. Di e bäst du passar po<br />
å dö en gång når du e foll, forr då bler där jo en farli hov me pänja ette di!<br />
Mårten sadd lid å småga po ed. Fåsst så ed ud som om han skolle bö arg, men når han<br />
hade soddes lid å rivad sinn, så borja han å dra po smilebåned å sa:<br />
- Ja sior du di? Då kan du kanske ställa om, så ja bör lid rijare?<br />
- Ha sior du? sa far å så injmari ud. Hont skolle di gå ti?<br />
- Jo, sa Mårten, du skolle jo konna hälla opp et par suppa ti!<br />
Ur Cimbrishamnsbladet<br />
1930-01-25<br />
Brantevik har största antalet segelfartyg i<br />
Sverige.<br />
Skillinge kommer i andra rummet.<br />
Brantevik är numera det samhälle som har det största<br />
antalet segelfartyg i Sverige. Ej mindre än 24 fartyg äro<br />
hemmahörande här. På andra plats kommer Skillinge<br />
med 18 segelfartyg och som god trea följer Länna i<br />
Roslagen med 16 fartyg. Därpå följer Halmstad med 12,<br />
Helsingborg, Viken och Branteviks sedan årtionden<br />
tillbaka nästan jämnstarka konkurrent Bergkvara med<br />
vardera 7 fartyg. Göteborg har endast 3 och<br />
Cimbrishamn blott ett segelfartyg.<br />
Angående tontalet ligger Göteborg tack vare dess båda<br />
skolskepp, främst med 4,315 ton. Därnäst kommer<br />
Brantevik med 3,809 ton, alltså är skillnaden mellan<br />
flottorna blott 500 ton. Om man tager i betraktande att<br />
segelfartygen i Göteborg åtnjuta stadsunderstöd, som<br />
underlättar befraktningens ekonomiska resultat, kan man<br />
säga att Brantevik, där rederirörelsen själv helt och<br />
hållet måste finansiera sina fartyg, har Sveriges största<br />
segelfartygsflotta för närvarande. På tredje plats kommer<br />
Skillinge med 3,334 ton, följt av Halmstad med 1,529<br />
och Länna med 1,364 ton. Sölvesborg har av sin förra<br />
stora flotta endast 546 ton kvar och Cimbrishamn 174<br />
ton.<br />
Sveriges segelfartygsflotta, som 1913 utgjordes av 1,500<br />
och 180,000 ton, består idag av blott 245 fatyg och<br />
33,318 ton. Före kriget hade Brantevik och Skillinge<br />
136 fatyg. ■<br />
20<br />
Elly Hallgren
Pendeln går mellan Skillingevägen och Helgeandsholmen<br />
Min veckoresa mellan by och storstad har blivit ett naturligt inslag i uppdraget som<br />
riksdagsledamot.<br />
Jag utgår alltid från Brantevik vilket innebär att min ”arbetsplats” finns i byn och därifrån gör<br />
jag tjänsteresor. Ibland går de in till Simrishamn, Kristianstad eller Ängelholm. De kan också<br />
styras till Visby, Karlstad eller Kiruna. Min hittills längsta var en studieresa med utskottet till<br />
Indonesien och Östtimor. Men allra flest gånger åker jag mot vår huvudstad för att i<br />
riksdagshuset, belägen på Helgeandsholmen, sammanstråla med övriga ledamöter från hela<br />
landet.<br />
Detta är inget jobb i vanlig bemärkelse utan ett uppdrag jag valts att förvalta under fyra år och<br />
där det finns möjlighet att återväljas om förtroende kvarstår (hos tillräckligt många).<br />
Riksdagsåret startar vanligtvis i september för att i stort avslutas i juni. Vissa ändringar är på<br />
gång för att mer sprida uppgifterna under året och även kunna vistas mera på hemmaplan.<br />
Och visst känns Brantevik som min hemmaplan. Född och uppväxt på Skepparegatan där<br />
mina föräldrar James och Birgit även fostrade mina fem syskon och mycket tid tillbringades<br />
givetvis hos farmor Sigrid och farfar Oscar vid Östersjögatan ”på norr”. Ett barndomsminne<br />
är också cykelturen som fyraåring då jag rymde på trehjulingen för att ta mig ner till Percy<br />
och Solvig och deras mjölkaffär på Västergatan. Kompisar träffade man vid Percys packhus,<br />
ungefär där Torekull idag skriver sina skrön.. ursäkta krönikor. Nåväl, jag utbildade mig till<br />
skötare flyttade till ”stan” bildade familj och nu har mina ungdomar växt till sig för att pröva<br />
egna vingar. Efter 25 år inom vården, istället för guldklockan valdes ett konstverk av glas, tog<br />
jag chansen att få ägna mig åt politiken på heltid från hösten 2002. Efter en tid på<br />
Repslagaregatan är jag sedan två år återbördad till barndomsbyn alldeles i närheten av den<br />
välskötta idrottsplatsen. Därifrån är ju inte steget långt till att kunna sträcka ut benen på<br />
grönet.<br />
”Idrott & Kultur, för Hälsan”, försöker jag lära och leva efter. Mina egna områden i<br />
riksdagens Kulturutskott är också dessa tillsammans med bland annat media, folkbildning,<br />
spel och ungdomsfrågor. Jag är långt ifrån expert på allt men har ett finger med i diskussioner<br />
och beslut på en del.<br />
Måndagar och fredagar tillbringas annars mest på hemmaplan i valkretsen som sträcker sig i<br />
hela ”gamla Kristianstad län” det s.k. L-området. Här ska man försöka vara allmänpolitikern<br />
med svar på det mesta som kan röra invånarna. En del kommunala och regionala frågor<br />
kommer givetvis också upp. Sjukhuset eller den gamla skolan i byn är ju ämnen som berör.<br />
Tisdagen startar redan 5,30 med bil till flygplatsen och vidare upp. 9.30 är det möten med<br />
egna partikamrater och fortsätter med utskottsträffar, besök eller inbjudningar samt brev och<br />
e-post. Vid 21-tiden är man nöjd för dagen.<br />
Onsdagar kan det vara frågor till statsråd eller debatter i den stora kammaren, dessa kan<br />
ibland ”avnjutas” av allmänheten framför TV:n. Olika resor från riksdagen görs också för att<br />
besöka resten av landet i för utskottet specifika frågor, exempelvis en resa till ett museum,<br />
seminarier om kulturen eller inbjudan till en diskussion kring handikappsidrotten.<br />
Förra veckan besökte Eva Hamilton, SVT och Peter Örn, SR oss i utskottet för att diskutera<br />
media. Nästa vecka kommer Anna Carlson från Teaterförbundet och Cissi Elwin från<br />
Filminstitutet. Senare träffar jag en skolklass från utkanten av Stockholm och avslutar med<br />
LRF angående den dåliga skörden i Skåne.<br />
21
Torsdagen följer oftast med mer utskottsträffar, besök, post och debatter. Mot kvällen ger man<br />
sig av söderut för att vara hemma i fåtöljen ca 21,00 och nyheterna. Då har också en del post<br />
hamnat i lådan för översyn – men det kommer ju en morgondag också. Helgen har jag oftast<br />
minst en dag ledig för ”fri aktivitet” då familj, idrott-/kulturliv och eftertanken får sitt.<br />
Att jobba på heltid med politiken är få förunnat och ett uppdrag att känna sig stolt över. Ett<br />
ansvar som i det mesta bara kräver sunt förnuft, förstående familj och en skönt boende, för<br />
mig i byn där jag trivs allra bäst – Brantevik.<br />
Skillingevägen november -<strong>06</strong><br />
Göran Persson<br />
Riksdagsledamot<br />
Brantevik<br />
Ur Cimbrishamnsbladet<br />
1901-12-19<br />
Senaste nyheter<br />
Olyckorna i hamnen. Skonerten ”Neptunus”,<br />
kapten Mattsson Karlshamn togs igår e.m. af<br />
grundet Mehallen. Man hade först lossat en del af<br />
lasten, betor, och lyckades därpå genom utförda<br />
varp hala fartyget flott. Det har ej sprungit läck,<br />
hvadan skadorna äro obetydliga.<br />
Vraken af skonerten ”Ida” Hellevik och galeasen<br />
”Albano”, Matvik hafva för 750 kr tillsammans<br />
köpts af ett par skeppare i staden.<br />
Branteviksgaleasen ”Christina” har man ännu ej<br />
gjort något för att söka få af grundet.<br />
Skadorna å Styrsöskonerten ”Dina”, ett alldeles<br />
nytt fartyg, har besiktningsmännen anslagit till<br />
5,000 kr. Den skall intaga 500 säckar mjöl, för<br />
ångkvarnen och afgå till Göteborg för att reparera.<br />
Skadorna å bryggor m. m. kan, lågt beräknadt,<br />
anslås till 5,000 kr, skadorna å fartyg till 30,000 kr.<br />
Det mästa af det trossvirke, som under stormen<br />
användes till att förtöja fartygen med, tillhörde<br />
änkefru Sigrid Björkegren. En del af detsamma<br />
blef förstördt, men fru Björkegren begär alls ingen<br />
ersättning härför.<br />
Tillförordnade distriktschefen för södra väg- och<br />
vattenbyggnadsdistriktet, hr Ekdahl, hade man<br />
underrättat om stormen, och han anlände hit i<br />
lördags kväll. Han såg den väldiga kraft hafvet i<br />
uppror utvecklar just här, och sade sig skola göra<br />
allt för att försöka få en innerhamn till stånd.<br />
Olyckstalet 13 tycks också spela sin roll i denna<br />
olycka. Det var den 13 som stormen började och<br />
13 segelfartyg – utom ångbåten – lågo i hamnen.<br />
22