Brantevikaren nr4-06 sida f\366r sida)

önskar
Er alla
en riktigt
God Jul och
ett Gott Nytt År!

Kära Brantevikare!
Då var det äntligen dags för ett nytt nummer av Brantevikaren.
Vi har redan fått ett besök av Gubben Vinter och visserligen var det lite tidigt med snö den 1
november i de flestas tycke, men på ett sätt var det ju bra att få en liten försmak av kylan för
att sedan återigen återgå till det vanliga höstrusket med blåst och regn. Nu vet vi ju vad vi har
att vänta. Min svåger, som inte är vidare förtjust i vintern, brukar kalla vintern en enda lång
väntan på vår och sommar. Jag är nog beredd att hålla med, kylan är inte min bästa vän. Det
är nog dock bara att ge upp, stoppa undan sommarkläderna och fram med långkalsongerna.
Jag läste med förtvivlan på löpsedlarna för ett tag sedan där det stod: ”Snökaos i Skåne i
december och januari”. Nej, nej, nej, det här kan väl ändå inte vara sant?! Jag håller alla
tummar och tår för att meteorologerna har spått fel i sin kaffesump. Vi fick väl vår beskärda
del förra vintern. Nej, jag kommer att kura ihop mig framför brasan med filtar och böcker
fram till mars-april, då ska man väl våga sig fram.
Jag vill framföra ett stort tack för alla positiva reaktioner på Brantevikaren. Det är alltid roligt
att få veta att läsarna är nöjda. Alla är hjärtligt välkomna att höra av sig vare sig det gäller ros,
ris eller om det är något ni saknar i Brantevikaren. Jag är jätteglad över att det blir fler och fler
för varje nummer som hör av sig och vill annonsera och skriva i tidningen. Alla är välkomna!
I detta nummer har jag nöjet att publicera bl a Eddie Sollis spännande fortsättning på ”Nu
tågar vi söderut”. Knut Fröjd berättar om andra världkrigets fasor i ”Förlista fartyg på
Östersjön under andra världskriget”. Ulf Backman ger oss lite hopp om våren i sin berättelse
om fåglar i ”Fåglar hit och dit”. Naturligtvis får vi också information från våra föreningar där
de berättar om verksamheten som varit och vad som komma skall. Vi får också lite
”spirituell” läsning i ”Bäsk, brännvin och Brantevik”. Birgit Carlsson berättar om ett besök i
Östra Nöbbelövs kyrka och om hur den efter att ha varit stängd för besökare i några år,
numera ser ut inuti. Göran Persson berättar hur det är att arbeta i riksdagshuset i ”Pendeln går
mellan Skillingevägen och Helgeandsholmen”. Mer skånskt bygdemål blir det i ”Mårten
Slatare” av Elly Hallgren.
Julen närmar sig med stormsteg och som vanligt kommer det säkert finnas gott om saker att
titta på och njuta av på ”lejed”. Den 13 december anordnar Samhällsföreningen
traditionsenligt luciafirande på Råkulle. Mer information finns inne i tidningen.
Jag har gjort i ordning en maillista med adresser till dem som vill ha en liten påminnelse inför
tidningens deadline. Om ni vill vara med på denna lista så meddela mig detta via mail. Nästa
nummer kommer ut till påsk. Deadline för det numret är den 7 mars. Skriv in det i kalendern
redan nu. Som jag skrev i förra numret finns det inte möjlighet att ringa runt och påminna, så
kom ihåg 7 mars.
Jag vill än en gång slå ett slag för att man kan annonsera i Brantevikaren (500 kr ¼ sida, 750
kr ½ sida och 1300 kr helsida). Hör av er till mig via telefon eller mail.
Hoppas nu att ni alla får en riktigt skön jul!
Skippa alla måsten och njut!
Många julhälsningar
Anna von Grothusen (Ekman)
Mail: dalperod@spray.se
Tel: 0702-92 01 99
2

Nu tågar vi söderut – del 3
IB II: 28 NYG 3
Här var Lars Nils (18390328) trädgård, och här byggde Victor Fredriksson (18930725) ett
nytt bra hus. Han var sjökapten och seglade i (ång-)båtar inte skutor. Hustrun Håkan Anders
(18560816) Anna (18950105) bor där än. Det är en frisk kvinna, som inte är rädd för
Östersjöns kalla vatten
Fredrik Fredriksson (18600627), Gislövshammar, hade fyra söner, som alla läste och blev
sjökaptener. Alla fyra gifte sig med flickor från Brantevik, fastän de hade lika nära till
Skillinge. Förhållandet talar för sig själv. Fredrik flyttade själv hit på gamla dagar och bodde
först i Bengt Anders (18531022) hans gamle redares hus och sist i Anders Lars (18330221)
IB II:29 NYG 5
Sedan kommer en man, som inte var sjöman. Det var handlanden Nils (Hans M.) Hansson
(18511022), som hade en nerlagd affär med ett litet lager kvar. Vi brukade köpa ljusröda
marmeladgubbar, som nu kallas sega gubbar. Sen vi plundrat sparbössorna. Dessutom skötte
han posten med hjälp av dottern Anna (18851122), som led av ständigt skakande på huvudet.
Hansson var en butter man, som aldrig någonsin log. Han lät folk stå i farstun med sina
ärenden. Alla utom lärare Nelin (18740126), som inte godkände den postlokalen.
Nu bor Karin, änka efter polisman Malte Lundgren i huset.
IB II.30 SKEPPAREG 22
Här var också affär. Är så delvis än. Sven Peter Larsson (18521007) drev den. Han var en
jovialisk herre med grösshandlarmage. Sven P. Var smålänning och kom hit som
gårdfarihandlare och gifte sig med en dotter till skomakare Olof Andersson (18321021).
Amanda (18611203) hette hon. Sven Peter tog del i många skutor, redade en del och hade
egen "bolagsflagga", som nu hänger på Hoppet. Den ende hade sådan. Efter honom drev
sonen Lars Olof (18931217) affären. Även han var delägare i och huvuredare för många
skutor, Dock utan bolagsflagga. Hustrun Amanda (18951025) var äldsta dottern till Magnus
Thorsson (18670727), som blev förgiftad i Vanadis 1904.
Percy Månsson avlöste Lars Olofs, som nu heter Lapphörnan. Uthuset blev sålt för 35.000 i
somras.
IB II:31 ÖSTERSJÖG 84
Bakom de andra husen i kvarteret ligger ännu ett, som Stålén (19060929) haft till lagerhus.
Här bodde Cecilia Prinsa (18481014), som var mor till Linné (18761025), även kallad
Prinsen. Linné var möllesven hos Tue Möllare, T.N.Tufvesson (18731218), på Norra Kvarn.
Han, Linné, kunde sjunga och spela dragspel och var mycket uppskattad för dessa färdigheter.
Senare bodde där en gubbe, som kallades Lumpen, men egentligen var han bror till den riktige
Lumpen, Håkan Jönsson (18510321), som bodde nere i närheten av Knutsvik. Gubben var
russelianare med lite egendomliga åsikter.
IB II:32 SKEPPAREG 24
Nils Persson Lilly (18651107) började sin skepparebana som de flesta andra med en jakt men
hade sedan två större skonertskepp Lilly 96-09 och Zephyr. Lilly behövdes efter det namnet,
för det fanns tre andra Nils Persson i Skeppargatan. Två Nils August.
Persson Lilly var en stridbar herre med gadd i tungan och välsmort mun-läder. Han kritiserade
med utsökt nöje, tycktes det, Hoppets styrelse och gav som revisor många beska piller att
3

tugga på. Ibland gällde det frågan om ansvarsfrihet. Givetvis processade han också med
Hoppet i en ersättningsfråga till Stina och vann förstås.
IB II:33 SKEPPAREG 26
Martin Nilsson (18721109) förde flera skutor. Två stycken, en tremastskonare och ett
skonertskepp, hette Martina. Även den säregna sjötorpsbygget. Mina var han skeppare på..
Även Martin processade med Hoppet. Om avlopp och brunnar. Hoppet förlorade,
Hustrun var smålänska och hette Wenla eller Wendela (18760217). Dottern Judith
(19050829) bor där nu. Hon är ciceron på Hoppet. Sonen Einar (19080710) bosatt i Kalmar
har tre söner, som alla är sjömän och sjö-kaptener, vilket är ovanligt i vår tid, när alla andra
söner stannar i land.
IB II:73 ÖSTERSJÖG 43
Tillbaka till sjökanten. Sven Peters (18521007) och Lars Olofs (18931217) lagerbod för färg,
tågvirke och glasrutor. Tomten processade Lars Olof och Hoppet om. Vad nu detta kan ha
angått Hoppet. Förmodligen utnyttjade man Hoppet för att finansera nöjet. Hoppet förlorade
som vanligt. Lars Olof fick Beda Nilssons (18811216) tomt på köpet. Sen köpte han huset av
henne för fyratusen kronor.
Efter Lars Olof kom Percy Månsson, som 1974 sålde uthuset för 35.000 kronor till skribenten
Bertil Torekull, som här har sin skrivarlya. Denne kostade på en rund summa, och nu närmar
det sig en kvarts miljon.
IB II: 77 SKEPPAREG 23
Frans Emil Olsson (18770723). Han följde brodern Nils (18750105) ut på vida vatten, men de
skildes åt i England, och ingen vet var Frans Emils färder gick. Hemma var han skeppare.
Förde skonaren Yrsa, Yrsa köpte han som skonertskepp. Ett år förde han portmålad järnbark
från Råå, som hette Tana. Tona var kollastad på väg till Helsingborg.
"På kvällen friskade vinden, och vid tvåtiden på natten bärgades bramseglen, --- efter en stund
såg man ett fartyg närma sig. Ångtrålaren Ibis av Göteberg girade och rände rakt i sidan på
Tana. Hela besättningen kom i vattnet. Sju man togs ombord i motorlivbåten däribland
kaptenen," Ur Jan Danielssons bok,
Även sonen Oskar (19061121) bärgade livet, men resten av besättningen (som inte tagits
ombord i motorlivbåten) blev där. Tana hade fjorton mans besättninen. Hustrun Lydia
(18890721), som är syster till förre skepparen på Tana, lever än och bor i huset,
IB II.: 78 ÖSTERSJÖG 86
Här bodde en slaktare, som hette Reslov (18330128) med hustrun Boel (18530331. Den
familjen försvann,
Sen kom Johan Jönsson (18631223) dit. Skeppare, redare och lite i allmänt pamp i samhället.
Som skeppare har jag hittat honom i Fransiska, Imanuel, Telegrafen, Ebba, Familjen och
Eden. Det fattas något av årtalen att döma.
Familjen såg jag i kalkbrännerihamnen i Köpenhamn en gång för länge sen, Hon låg vid kajen
omsurrad med kättingar. Den patenten att hålla samman en gammal skorv har jag läst om men
bara sett den gången. Jag såg henne senare. Då var hon helt förbyggd och hade återfått sitt
gamla jaktbygge-språng.
Svärsonen Bernhard Olsson (18870112) bodde samtidigt i huset, och hustrun (Beata
18871026) bor där än. Även Bernhard var skeppare. Betty, Anny och Flora står han för. Anny
köptes och förlorades samma år. Själv gick Bernhard bort med Flora år 1942 efter kollision i
4

Ålands skärgård. Flora blev upptagen och reparerad. En son Göte Ossian (19150112)
drunknade i Aalborgs hamn 1922. Ålder sju år. Han var med fadern på Betty.
Bernhard Olssons dotter Bea (19170322) och Martin Qvist gifte sig och bosatte sig i norra
delen av huset.
IB II:79 ÖSTERSJÖG 88
Här var det epedimisjukstuga en gång. Ungar med scharlakansfeber eller difteri placerades
här. Boel Reslow (18530331) såg till deras lekamliga skötsel, och Evy Hanssons mor Maria
(18580325), som var sjuksköterska, stod för den medicinska behandlingen,
Sen var det en far och mor, som reste till Amerika från fyra ungar. Ungarna såldes på auktion.
En av dem var Inga Christofferssons mor Emmy (Emelia 18900810). Uppfostrad hos Hågen
Tua (18551215) /skonaren Marie/,
Vidare var det Johan Holm (18500301). Han förde skonarna Betty, Ellen och Niord. Sedan
flyttade han till Simrishamn.
Holm hade inga egna barn men köpte en pojke på auktion. Denne, som hette John, gick det
bra för. Han blev till sist övermaskinist i Transatlantic, säger John Edgard.
Anna Persson 18961203 berättade:" Johanna (18651116) och Bengta (18680906) var systrar.
Johanna var gift med en som hette Nordin (Alfred 18670831) och Bengta med Per Jönsson
(18650828) från Gislövshammar.
Johanna skilde sig och for till England. Där fick hon plats i en fin familj och for med deras
dotter till USA och hade plats som hennes hus-föreståndarinna..
Bengta tog hand om Johannas tre barn: Jenny (Nilla), Nils, Edvin och Emmy (Emelia).
Per Jönsson omkom till sjöss - ramlade från övermärsrån på skonertskeppet Hebe 1895. De
hade två barn. Ett par månader efter hans död födde Bengta en dotter. En kort tid därefter dog
Bengta - om hon dog av sorg eller barnsäng vet jag inte.
Barnen såldes på auktion:
Jenny (Nilla) - kom till Johan Anderbergs. Hon reste till modern i Amerika (18860708)
Emmy (Emelia) - adopterades av Håkan Tufvessons (18900810)
Nils Edvin - togs om hand av Mårten Dahls. Till Amerika (18911101)
Bengtas barn:
Oskar - hamnade i Skillinge (18931012)
John - adopterades av Johan Holm. Blev övermaskinist (18911107)
Ester - adopterades av Jöns Ols på Norr (18951031)
Eneberg (18971108) och Kristina (18801125) bodde här sist. Viktor Eneberg satte säten på
sin en-tons lastbil och körde passagerare i reguljär trafik. Man fick mycken frisk luft, för man
satt under bar himmel. Viktor dog för någon månad sedan (år 1974).
5
Eddi Solli
Fortsättning följer i nästa nummer.

Branteviks Norra Hamnlag
Året går fort och nu håller båtupptagningen som bäst på. Fortfarande har vi ett 15-tal båtar
kvar i hamnen. Fisket har väl varit si så där, kanske mycket beroende på att yrkesfiskarna
envist hållit på med att sätta garn längs land i stort sett från Simrishamn till Hammaren. I min
ungdom var det helt tabu att sätta längs land. Enda tillfälle det förekom var när man ”körde
öra” d v s fiskade laxöring genom att skrämma dem i garnen. Ofta hände det att man även
rökte baktill i båten för att få bort oturen och skrämma onda makter.
I hamnen har allt förflutit ganska normalt så när som att man sprider ut båtarna ganska mycket
uppe på hamnplan vid upptagningen. Här kan vi skärpa oss och följa raderna. Har du förslag
till förbättringar så hör av dig.
En stor begivenhet på ”lejed” var även i år ”Österlen lyser”. Fjolåret hade vi otur med vädret.
Det blåste ordentligt och vi kunde inte hålla marschallerna brinnande. Det gjorde att vi hade
många marschaller kvar sedan i fjol. De placerades ut på kajerna i hamnen och när mörkret
kom lyste hamnen också väldigt vackert.
Svante Nilsson gav oss en järnkorg i vilken vi eldade med ved skänkt av Svante Nilsson och
Arne Holm.
Den som hade vägarna förbi hamnen kunde förutom att han fick sig ett vackert scenario till
livs även avnjuta varm, härlig glögg med pepparkakor. I år hade vi betydligt mera tur med
vädret – det var en härlig kväll och väldigt vackert. Vi hade gott och väl ett 50-tal personer
som tog tillfället i akt.
De riktiga höststormarna har dessbättre uteblivit – vi hoppas att de håller sig borta.
Nu går det snabbt fram till jul och i väntan på det önskar Styrelsen alla Brantevikare en GOD
JUL och ett GOTT NYTT ÅR!
Styrelsen/
Artur Ekman
Ordförande
Byggnadsvårdsbutiken på Österlen
Öppet: fredagar och lördagar 11-16
Vi finns mellan Rörum och St Olof, 2,5 km från kustvägen
0702-92 01 99
6
Vi har det Ni söker till er
renovering eller nybyggnad.
Allt från gamla gångjärn, dörrar,
fönster och kammarlås till Enetorpets
berömda linoljefärg i många
trevliga och orttypiska kulörer.
Vi för även reproducerade
byggnadsbeslag från Eskilstuna
Kulturbeslag, Welin & co:s
produkter för behandling av golv,
dessutom kitt och andra tillbehör för
underhåll av fönster.
Välkommen!

Förlista fartyg i Östersjöns farvatten under andra världskriget
Denna berättelse skulle varit införd i Bogsvall i fjol 2005, 60 år efter andra världskrigets slut,
men p g a olika omständigheter blev det inte så.
Har under mina många år som fiskare funderat över vilka tragedier som döljer sig bakom de
flera hundra vrak som fiskarena har fastnat med i sina redskap och som blivit dokumenterade
med nutidens moderna instrument. Många är små rester av gamla vrak men som ändå trasar
redskapen. Många däremot är hela skepp. Borta i polskt fiskevatten NO om Stolpebank eller
WNW om Rikshöft, har vi ett vrak som danska fiskare kallar Grimmt = Stort och ett annat
som benämns Stor Damper = stor ångbåt.
Någonstans i dessa farvatten blev ”Wilhelm Gustloff” torpederad och sänkt den 31 januari
1945. Omkomna ca 10 000 kvinnor, barn, sjuka, krigsskadade, besättning, läkare,
sjuksköterskor och folk som flydde undan den ryska framryckningen efter det att kriget vänt.
Passagerarfartyget ”General von Steuben” var ombygg till lasarettsfartyg. Besättningen
bestod av 430 män och kvinnor, varav 270 som tillhörde sjukvårdsgruppen. ”Steuben” kom
delvis att utnyttjas för flyktingtransporter. Fartyget torpederades bara någon vecka efter
”Wilhelm Gustloff” med uppskattningsvis 6 000 omkomna.
”M/F Goya” blev 1944 delvis ombyggt till att frakta flyktingar. Kvällen den 16 april 1945
torpederades hon och sjönk på några minuter med uppskattningsvis 6 000-7 000 människor
ombord. ”Goya” var byggd i Norge 1940-1942 och var tänkt som lastfartyg, men vid
ockupationen av Norge tog tyskarna henne i beslag, och hon byggdes om till
förläggningsfartyg. Platsen där ”Goya” förliste är troligtvis känd, enär fiskare som fastnat
med trålen fått upp en landtärna med inskriptionen Norge 1942.
Kan någon av dessa tre skepp vara dom ovan nämnda vraken?
Du som någon gång reser med någon Travemündefärja, ta en blick bort mot bukten vid
Neustadt. Tyskarna hade låtit ankra upp ”Cap Arkona”, Thielbek” och ”Deutschland” i bukten
pga. stor bränslebrist. ”Arkona” blev uttaget att ta hand om krigsfångar från olika
koncentrationsläger. Ombord på ”Arkona” och Thielbek”, fanns omkring 8 000 personer från
24 olika nationer - 6 000 stycken ombord på ”Arkona”, varav 450 stycken överlevde, samt
2 000 stycken på ”Thielbek”, varav endast ca 50 stycken överlevde.
De allierade hade inte minsta aning om att så mycket folk befann sig ombord på skeppen, när
dom i krigets slutskede bombade och sänkte de tre skeppen.
Något 20-tal sjömil öster om Simrishamn finns ett vrak med namnet ”S/S Venersborg” som
förstört många trålar innan vi kunde pricka in henne med hjälp av navigator. ”Venersborg”
torpederades den 29 december 1944 och sjönk efter några minuter. Besättningen 18 män och
2 kvinnor lyckades på olika sätt rädda sig upp i två mindre båtar – en livbåt med plats för 12
man och en motorbåt med plats för 8 man. Motorbåtens motor gick dessvärre inte att starta på
grund av att den hamnat upp och ned i vattnet och sedan blivit vänd och länsad.
Dåligt väder rådde. Plötsligt kom en jättevåg och välte livbåten, varvid alla hamnade i vattnet
och omkom. Kort efter lyckades man landa motorbåten vid Busören. Av de åtta besättningsmännen
ombord var nu fyra ihjälfrusna, de fyra överlevande var i mycket dålig kondition.
Ingen hjälp eller skydd mot kylan fanns på ön. Tre stycken avled under natten och morgonen
den 31 december, räddades den ende överlevande av en fiskare.
”S/S Venersborg blev i augusti 1941, vid Samsö i Stora Bält, bombad, varvid två man ur
besättningen samt den danske lotsen omkom.
7

Några sjömil SW om Sandhammaren står ett vrak platt på bottnen. Namnet ”Vende” är fullt
läsbart på något krackelerade porslinspjäser. Ombord finns det bl a porterflaskor med lackade
korkar. På flaskorna kan man läsa Årnäs Porter 1915, samt Carnegi Bryggerier Göteborg.
”Vende” var franskt med beslagtogs av tyskarna och döptes om till ”Elsa Martina”.
Hon var destinerad från Oxelösund till Stockholm men hördes aldrig av. Hur hon hamnade
och sjönk 1917 vid Sandhammaren är dolt i dunkel.
Den 18 augusti 1942 torpederades ”S/S C.F. Liljevalch” utanför Västervik, men innanför den
svenska territorialgränsen. Hon var lastad med malm och sjönk på mindre än en minut,
ångpannorna exploderade, livbåtar och flottar krossades. 32 man ur besättningen och lotsen
omkom, sju man räddades. Enligt Lennart Lundbergs bok ”Krigsmalmens offer”, var detta
den största manspillan som drabbade den svenska sjöfarten under andra världskriget.
Utanför Östergötlands skärgård och innanför den svenska nationalitetsgränsen, torpederades
”S/S Margareta” den 9 juli 1942. Hon sjönk på mindre än en minut, kluven i två delar. 14 man
omkom och 4 man kunde räddas.
På svenskt vatten utanför Västerviks skärgård, torpederades ”M/S Luleå” den 11 juni 1942
och sjönk inom 3 minuter, 26 man lyckades överleva genom att hoppa i vattnet. Kaptenen, tre
styrmän, övermaskinisten, timmermannen, svarvaren och stewarden – inalles åtta man omkom
dock.
”S/S Ada Gortow” torpederades den 22 juni 1942 utanför Ölands ostkust vid Bläsinge och
innanför svenska territorialgränsen. Hon klövs i två delar och sjönk på mindre än 30 sekunder.
Av totalt 22 besättningsmän omkom 14 stycken – dessa hade frivakt och vilade eller låg och
sov i hytter och skansar, vilket omöjliggjorde alla försök att rädda sig.
På resa från Danzig till Oxelösund via Trelleborg, lastad med kol, torpederades ”S/S Bengt
Sture” den 29 oktober 1942. Två gånger lyckades ”Bengt Sture” gira undan för torpeder, men
vid tredje anfallet klockan 00.30, träffade torpeden sitt mål. Fartyget sprängdes mitt av och
sjönk. Enligt de första rapporterna hade samtliga 15 personer, varav en kvinna, omkommit.
Av ubåtens rapport framkom att fartygets kapten, förstestyrman, maskinist, kock och
städerska plockats upp och förts med till Kronstadt. Deras vidare öde har ej helt kunnat
klarläggas.
Knut Fröjd
Källor:
Claes-Göran Wetterholms bok ”Dödens Hav Östersjön 1945”
Lennart Lundbergs bok ”Krigsmalmens Offer”
Epilog:
94 svenska fartyg om tillsammans 333 000 bruttoton gick förlorade under andra världskriget.
1 379 stycken svenska sjömän omkom, då ej inräknat de svenska sjömän som omkom som
besättningsmän ombord på engelska, amerikanska och norska fartyg. Inklusive dessa kom det
totala antalet att avsevärt överstiga 2 000 sjömän.
8

Branteviks Sjöfartsmuseum Stiftelsen Hoppet
Jag börjar lite ironiskt och efterhärmar ordföranden i Föreningen Jakten:
”Stelkrampen har avtagit och pennan är åter i funktion.”
Större händelser på museet Hoppet är, att alla tavlor, fotografier och övriga inventarier har
omvårdats före öppningen vid midsommar.
Årets sommar blev ju helt njutbar och Vejakåsen besöktes ständigt av badande och solande
medborgare. En ny stege har installerats och är till stort gagn för badande. Vem som betalat
vet vi för närvarande ej.
Trots en mycket fin sommar är Hoppet den stora förloraren. Besökarna svek och intäkterna
blev svaga.
Dock skall vi gemensamt försöka driva museet vidare trots att kulturbidrag ej beviljats.
Branteviks Södra Hamnlag
9
Conrad Söderholm
Ordförande
Hamnlaget har till största del sysslat med omvårdnad av hamn och inventarier. Ankare och båt
vid hamnslipen har tjärats tillika med kätting och tillbehör.
Förtöjningar till de mindre båtarna har kollats och viss dykning har företagits kring lilla
hamnen.
Städning och ordning kring hamnen har verkställts till full belåtenhet.
I övrigt fortgår verksamheten i vanlig ordning.
Conrad Söderholm
Ordförande
Vi stänger caféet för i år efter den 3:e advent och öppnar igen i mars 2007.
Dock fortsätter vi som vanligt med
Frukost för Kaffebönorna (Branteviks kvinnor)
Sista lördagen i varje månad (ej dec).
Under vintermånaderna håller också
Föreningen Trädgården som livsrum – Blickpunkt Österlen
en serie inspirationskvällar hos oss,
kl 18.00 – 21.00 den 17 januari, den 13 februari och den 14 mars.
Läs mer på www.norraskolan.se eller ring oss på tel 222 20
Vi tackar för i år önskar alla en GOD JUL och GOTT NYTT ÅR
Karin och Rolf

Familjen Anna, Neil, Kai och Livia Arvidson Bell
Vi flyttade från London till Brantevik för 5 år sedan. När tre skulle bli fyra insåg vi att
Sverige var bättre att bo i med små barn. Varför det blev just Brantevik var mer en slump. Vi
ville bo i skåne, vid kusten och relativt nära till en flygplats och efter att ha kört runt en helg
hittade vi vårt lilla hus i Brantevik, Cimmerbecks hus på Gislövsvägen 18.
Vi hade även turen att det fanns ett dagis, föräldrakooperativet Branteviks barn, runt hörnet
där Kai och Livia nu tillbringar en del av sin tid medan vi jobbar.
Neil är i grunden arkitekt och i början av vår tid här pendlade han ofta till London för att
arbeta med designa en restaurang. Efter ca 1 år startade vi vårt företag Rabotat (som betyder
arbeta på ryska) och det första projektet var att spela in en kortfilm.
Neil har även gjort film i London där han var med att starta ett filmproduktionsbolag men
med tiden startade han sitt eget företag. Förutom att arbeta med film och arkitektur gör Neil
även webbdesign och olika konstprojekt. Han är just nu aktuell, tillsammans med en annan
brantevikare Ola Sivhed, med sin första utställning i Sverige, “THE CYCLE” på Mårten Pers
källa. Han är också inbjuden att delta i en konst och arkitekturutställning i Zürich nästa höst .
Neil arbetar dessutom med ett par långfilmsprojekt och parallellt med det planerar han att
starta en filmskola i London.
För att se mer av Neils arbete gå in på www.rabotat.net
Anna har sin bakgrund som beteendevetare och har tidigare arbetat med personalfrågor på
olika företag. Här i Brantevik arbetar Anna nu som keramiker, en dröm som blivit verklighet i
och med flytten hit. Anna tillverkar främst bruksföremål i stengods men även raku som
tillverkas enligt japansk teknik. Just rakuföremålen finns att se på utställningen “THE
CYCLE” på Mårten Pers källa. Fr o m i vår kommer hennes keramik också att finnas i
London. För brantevikare och folk i omnejden finns den alltid tillgänglig hemma i garaget!
För att se mer av Annas arbete gå in på www.annabellceramic.rabotat.net
Att kunna bo och arbeta här på vackra Brantevik är lite av en idealtillvaro. Att kunna samla
kraft och inspiration till projekt både hemma och borta. Vi hoppas att kunna fortsätta att leva
som vi gör!
Anna och Neil Arvidson Bell
Det Stora Huset
Antikhandel på Dälperöd
Köper och säljer Antikviteter av god kvalitet
Konsultation inom byggnadsvård
Belönad med vetenskapssocietetens pris i byggnadsvård 2005!
Christian von Grothusen 0414-600 23, 070-590 44 43
10

Branteviks IF:s ungdomssektion
Ungdomssektionen i Brantevik har under året bestått av 63 ungdomar i skiftande åldrar, från 5-16 år
och 20 spelare med funktionshinder.
P-10 laget blev 2:a i vår-serien med siffrorna 19 poäng 38-8 i målskillnad. Vi blev 3:a i sportlovscupen
i Borrby, 3:a i Team Sportia cup och 3:a i Bareko cup. Vi vann Nämndemansgårdens sommarcup efter
ett gediget spel genom hela turneringen. I finalen besegrades IFK Simrishamn med 4-0 och det var för
övrigt den 8:e vinsten i år över IFK på lika många matcher.
13/8 var vi i Malmö och spelade förmatch innan matchen mellan MFF och Elfsborg.
Vi spelade mot BW 90 och Kristianstads IS och gick segrande ur båda matcherna.
Hösten gick vi obesegrade igenom och stod som vinnare med en match kvar att spela, siffrorna löd 17
poäng 20-9 i målskillnad, 5 vunna, 2 oavgjorda och ingen förlust. Årets skyttekung Charlie Nilsson
med 28 baljor i bara serien.
Inomhus var vi med i Gåsacupen i Skurup, slutade som 3:a av 20 lag. I Simrishamns
Kommunmästerskap stod vi som slutsegrare efter att ha mött alla lag utan att ha tappat en enda poäng
med målskillnad 16-2.
Avslutningen hålls den 4:e december i klubbvillan.
Alla träningar har präglats av hårt arbete av alla och glatt humör där alla fått chansen att utvecklas
positivt.
P-14 slutade 4:a av 7 lag – målskillnad 37-37 och 19 poäng.
P-7, P-8 har spelat sammandrag med blandade vinster och förluster.
Handikappfotbollen har under året utvecklats ytterligare med fler medlemmar. Vi har under året
arrangerat ett läger med övernattning och arrangerat ett sammandrag där vi mött andra klubbar vi har
deltagit i IS-cup i Malmö. Avslutningen höll vi i klubbvillan. Den började med en match mellan vuxna
och spelare där spelarna avgick med segern, därefter åt vi tacos och delade ut priser.
Inför 2007 planerar vi att starta upp ett 16-årslag för att kunna fortsätta utveckla bygdens ungdomar i
rätt tempo. P-7, P-9, P11 och P-14 fortsätter som vanligt och naturligtvis fortsätter vi att utveckla
våran fotboll för funktionshindrade. Mikael Engström och Robert Stenkilsson fick Simrishamns
Kommuns föreningsstipendium för arbetet med denna verksamhet.
Vi ser med tillförsikt fram emot ett spännande år 2007.
Med vänlig hälsning
Mikael Engström/ordf ungdomssektionen i Branteviks IF
VI MÅSTE HJÄLPAS ÅT!
I Simrishamns kommun finns det många tätorter där invånarna har önskemål om kommunala
insatser i form av gatuunderhåll, parkskötsel, service m.m.. Kommunens resurser är
begränsade och ekonomin medger bara att ett fåtal av alla önskemål tillgodoses.
Brantevik är ett litet fiskeläge med knappt 400 invånare. Många av de boende hör av sig till
mig med önskemål om upprustning och försköning av vanskötta parker m.m..
Om vi vill göra fiskeläget attraktivare och trevligare att bo i måste vi boende själva engagera
oss för att röja parker, rensa stranden och andra angelägna uppgifter. Det skulle t.ex. vara
mycket önskvärt att röja upp kring utloppet av bäcken mellan norra och södra Brantevik.
TILL VÅREN KOMMER VI ATT INBJUDA TILL ETT ANTAL ARBETSDAGAR.
Om du vill bidra till ”lejets” trivsel och förskönande: STÄLL UPP DÅ!!
Närmare information om tid och plats kommer i påsknumret av ”Brantevikaren”.
Johan Mogensen
ordförande
11

Bäsk, brännvin och Brantevik.
I nr 1 2006 inledde Brantevikaren sin missionsserie kring måttlighet och sunda dryckesvanor.
Vi skrev då om backtimjan, och nu kommer turen till malörtsbrännvin, bäsk. Skåningar lär
inte behöva mer undervisning i konsten att sätta bäsk än vad ett spädbarn behöver i konsten
att dia. Brantevikarens människokärlek omfattar dock även utsocknes, som möjligen kan ha
något att hämta ur fortsättningen. Folklivsforskarna har här nere samlat ett så omfattande
material om malörtsbrännvin att man måste betrakta bäsken som en del av den skånska
folksjälen. Det räcker med att citera en uppteckning från Ingelstads härad: ”Bäsk gjorde gott
för knep i magen – och det var märkvärdigt ofta knep förekom.” Vårt fina läge ligger i
Järrestads härad, som gränsar mot Ingelstads, varför vi har all anledning tro att knep var
epidemiskt även här. Det finns också skäl att betrakta bäsken som generellt botemedel mot en
mängd åkommor. Uppenbarligen gäller dock inte detta hela det danska Skåneland. Läser man
”Marje-Halte-Svens resefter för skavank , som ingen doktare ä´ kar´ te o´bota”, så finner man
där att mot knep anbefalles ”en rekri´t rongande peppersup”. Recepten utgavs 1886 av Karl
Nilsson i Lösen och avser förhållandena i östra Blekinge. Vi vet att östra gränsen för danska
dialekter går vid Mörrumsån, öster om denna finner vi svenska dialekter med allt det
fördärvliga inflytande detta kan ha haft för folklivet. Den svenska kulturen på läkekonstens
område hade uppenbarligen inte uppfattat malörtens välsignelse. Huruvida denna kulturgräns
har levt kvar i folkmedvetandet in på 1900-talet är svårt att avgöra. Min farfar använde ganska
ofta uttrycket att ”hinvourn Mörrumsaun ha di allri vatt redia”, jag hoppas och tror att detta
syftade på att det historiskt varit en riksgräns vid denna å.
Marje-Halte-Svens nämner pepparsup och längre fram i boken framgår att det är vitpeppar
som avses. Vad gäller ordinationen i övrigt så får vi veta att det rör sig om en sup, vilket
borgar för måttlighet. Beteckningen riktigt rungande förtar detta intryck, varför den sjuke
kanske förleds intaga en betydande kvantitet för att vara på den säkra sidan.
Uppgiften från Ingelstad härad ger ingen vägledningen till hur medicineringen i övrigt skall
utföras. Den vetgirige är hänvisad till andra källor. En allmän regel kan då vara att börja hos
Frans G. Bengtsson, hans essäer och korrespondens innehåller en mängd klokskap. Den
minnesgode läsaren kommer kanske ihåg hans hyllning till vår backtimja. I fallet malört blir
vägen något mer komplicerad, men i ett brev från 1943 namnges en skånsk författare ”Vilde
Hugo” Mattson. Denne uppgavs vara den då levande svensk i Frans G: s bekantskapskrets
som supit mest. Inom parentes angavs ”Gustaf Hellström inbegripen”. Här får vi således
referenser till två skånska författare som bör vara experter på hur knep i praktiken behandlas.
Forskaren finner då att ”Vilde Hugo” ofta skriver om bäskdags. Han nämner till och med ett
första bäskdags, som uppges infalla mellan andra hanegället och soluppgången. Bäskens
verkningar beskrivs i så lyriska termer att läsaren känner tveksamhet till vad begreppet
soluppgång syftar på. Det kan möjligen vara så att vid bäskens förtäring tänds en
välbefinnandets klara sol i patientens själ. Vi kan således inte känna oss säkra på att det är
soluppgången i rent astronomisk betydelse författaren avser. Det gamla talesättet att
”Morgonstund har guld i mund” faller kanske tillbaka på sedvänjan att börja dagen tidigt med
en ”klämtare”. I Vildens samlade skrifter finner man tyvärr ingen anvisning till när andra,
tredje o.s.v. bäskdags skulle infalla. Intrycket blir att knep behandlas förebyggande med
regelbundet intagande av några centiliter bäsk. Den konsumtionsnivå Bengtsson tillskriver
Hugo Mattsson kan väl knappast ha uppnåtts i annat fall? Ett måttlighetsideal förefaller här
ganska avlägset.
12

Näste auktoritet, som åberopas av Bengtsson, är den i Kristianstad födde Gustaf Hellström.
Kristianstad är också, som bekant, den Absoluta Vodkans hemstad, och i staden finns helt
följdriktigt ett litterärt sällskap som hyllar författarens prestationer. I Hellströms författarskap
stöter man på begreppet ”loppgrogg”, denna skulle intagas strax före sänggåendet och kunde
möjligen syfta på, vad Mattsson inte anger, ett sista bäskdags. Antalet mellanliggande
”andaktsstunder” med bäskförtäring får tillsvidare lämnas ouppklarat. Osäkerheten är stor då
det ju heller inte verkar rimligt att blanda grogg på bäsk. I Västergötland, tillhörande det
”egentliga” Sverige, talar man på sina håll om en ”loppsup” som skulle tas innan man gick till
sängs. Sammantaget verkar det troligt att knep inte behöver förebyggas under själva
nattsömnen utan behandlingen är koncentrerad till dygnets vakna timmar. Skulle sjukdomen
mot all rimlig förmodan ändå uppträda så kunde man kanske tänka sig en ”snabbsup” vid
något tillfälligt avbrott i sömnen.
På vetenskapens nuvarande ståndpunkt är det svårt att ytterligare tydliggöra den
folkmedicinskt korrekta behandlingen av knep. Vi har ägnat ganska stort utrymme åt denna,
men det motiveras av att bäsk ansågs vara ”bra mot allt”. I grunden är det därför en generell
kur som beskrivets ovan och den kan följaktligen med fördel användas i väldigt många
sammanhang. Förmodligen är det Sydsveriges mest använda huskur. Detta gäller inte de delar
där det svenska språk- och kulturinflytandet dominerat. Marje-Halte-Svens nämner att en sup
brännvin med en ”grabbanäve” vitpeppar i gör samma nytta som vilka andra mediciner som
helst. Intressant vore att ta del av den i Västergötland gällande läkekonsten. Detta landskap
vill ju mycket ädelmodigt ta på sig skulden för grundandet av Svea Rike. En historisk fadäs
som vi skåningar tack och lov har vattentätt alibi för. Möjligen finns det ett samband mellan
pepparsupen i östra Blekinge och någon gammal huskur från Västergötland. Intressanta
undersökningsområden för den kunskapstörstande finns verkligen.
Vi är säkert många skåningar som fått lära oss att man kan gå till glaset med sin glädje, men
inte till flaskan med sin sorg. Detta senare gjorde en drottning Artemisia, enligt en klassisk
legend. Hon rörde ut askan efter sin avlidne make, Mausollos, i en flaska malörtsvin, och efter
att ha inmundigat blandningen bemannade hon sig och byggde till minnet av sin man
världshistoriens första mausoleum. Detta räknades till de sju underverken. Eftervärlden har
hedrat henne på ett ännu finare sätt genom att ge hela den växtfamilj där malörten ingår
namnet Artemisia. På Brantevik är familjen representerad med minst 5 arter;
gråbo, fältmalört, vanlig malört, åbrodd och strandmalört. Gråbon betraktar författaren som
rent ogräs och vill inte besudla någon dryck med dess arom. Fältmalört är mycket vanlig längs
cykelstigen men anses ge dålig snaps, även om den är fullt drickbar. Det är outrett huruvida
den är verksam mot knep. Vanlig malört förekommer överraskande sparsamt och
strandmalörten, som ger ett överlägset brännvin, finns såvitt bekant bara på tre ställen.
Bästa sättet att sätta bäsk är att gå via en essens. Från till hälften torkad malört repar man av
finare blad och blommor, packar dem i en glasburk och täcker med sprit. Låt stå fem dygn,
sila av och låt essensen klarna. Vanlig malört tas helst på Bartolomeidagen, den 24 augusti,
strandmalört i mitten av september. Essensen vinner på lagring. Den skall stå mörkt i flaska
täppt med naturkork. När medicinering blir aktuell ”duttar” man lite essens i Brännvin special
tills man som Calle Schwenen uppnår angenäm styrka och smak.
Till sist en liten varning i måttlighetens intresse. Talesättet malört i glädjebägaren kan vara
svårt att förstå. Förklaringen ligger rimligen däri att malört i motsats till timjan ”tar bort lusten
till äktenskapliga verk”. I klostervärlden har man därför sedan mycket länge utvecklat konsten
att göra spritextrakt av malört till fulländning.
13

Branteviks samhällsförening
Visste du att Brantevik har en egen hemsida?
Bakom arbetet med webbplatsen finns en arbetsgrupp som består av Karin Aleby, Ulf
Backman, Anthony Johnson, Frida Jönsson, Ulf G. Lind, samt Johan Mogensen.
Vi tycker det är väldigt viktigt att vår hemsida alltid är rykande aktuell och innehåller sådant
som intresserar och gagnar oss som har företag här, bor här, tillbringar semestern här eller
bara tänker besöka oss.
Det är vi själva som bestämmer innehållet. Vi behöver din åsikt! Vad tycker du?
Titta in på hemsidan: www.brantevik.com !
Vad tycker du saknas, behöver förbättras eller kompletteras?
Hör av dej till:
Ulf Backman (innehållsansvarig)
Fartygsgatan 16
272 38 Brantevik
tel: 0414-222 14
e-post: ulf@brantevik.se
DOKUMENTATION AV BRANTEVIKS HISTORIA.
Stiftelsen Hoppet och Samhällsföreningen har gemensamt startat upp ett långsiktigt arbete
med att dokumentera Branteviks historia. Vi har fått bidrag från kommunen med 20.000:-
Ytterligare bidrag kommer att sökas från Statens kulturråd m.fl..
Som ett första steg har Jan Thavenius och Birgitta Mattson, deltidsboende på Styrmansgatan 3
i Brantevik, intervjuat cirka 20 Brantevikare, de flesta äldre men några yngre.
Intervjuerna finns lagrade på disketter som förvaras på muséet Hoppet och utskrift pågår av
intervjuerna som är en viktig dokumentation av Branteviks historia.
VILL DU DELTA I ARBETET KRING BRANTEVIKS HISTORIA?
Det kan du göra genom att delta i en av flera studiecirklar som planeras i samverkan med
Studieförbundet Vuxenskolan.
Stiftelsen Hoppet och Samhällsföreningen kommer gemensamt att diskutera olika tema som
kan vara lämpliga för de olika studiegrupperna.
Du som vill delta i en studiecirkel kan anmäla Ditt intresse till Conrad Söderholm , telefon
0414/ 22227 alt. Johan Mogensen 0414/ 22415.
Conrad Söderholm Johan Mogensen
14

Fåglar hit och dit
Om man bor i skogen är det svårt att ha koll. Här på Brantevik går himlen ner i havet
och ner i jorden, så här går det inte att undgå att se och uppleva det: att ha koll på vart
fåglarna flyger. Nu kanske du undrar varför det ska vara nödvändigt att veta det? Jag
vet inte säkert svaret på den frågan. Fåglarnas flaxande hit och dit liksom tränger sig
på här på Brantevik. Nu är ju jag en sån där som skådar fåglar till vardags året runt,
och det handlar mest om att försöka se lite ovanliga arter. Efter hand har jag dock
märkt att en stor mängd vanliga fåglar har mycket att göra i lufthavet över huvudet på
mig här i byn.
Oftast handlar det om att de flyttar höst och vinter under ”ordnade former”. De bildar
en snygg plog och tar ut kompassriktningen. Eller gör som ejdrarna: stryker i stora
skaror tätt över vattenytan i vinden. Alla flaxar målmedvetet åt samma håll och ”maler
på”. Det känns tryggt. Tradition, ordning och reda.
Men det finns undantag som gör att man börjar undra.
Vi har dessa stora skaror av kajor, råkor, kråkor, måsar och trutar. Det finns dom som
lite nedlåtande kallar dem för ”svartfågel” och ”vitfågel”. Fast det är kanske praktiskt
att kalla dem så. Alla är ju inte fågelkännare. Jag hörde en gång om en person som inte
kunde nåt om fåglar, som hade kommit på en egen metod att klassificera dom. Han
studerade helt enkelt var fåglarna landade. Landade fåglar på vatten, så var det änder.
Landade de inte på vatten, så var det kråkor!
Nåväl, undantag som får en att undra, var det ja! Ibland kan man se en flock kråkor
som flyger i stort sett åt samma håll. Plötsligt möter flocken en ensam kråka som med
beslutsamma vingslag flyger åt rakt motsatt håll. Varför gör den det? Har den glömt
något? Det underliga är att varken den ensamma kråkan eller flocken tar någon som
helst notis av varandra. Skumt. Han är kanske utstött? Eller kanske gillar han att ta
egna vägar här i livet? Det är en sån grej som man kan vakna mitt i natten och börja
fundera på.
Det är vanligt att fåglar håller ihop parvis i livslånga äktenskap. Något att tänka på för
jägare som skjuter av råkor t ex. Den råka som mister sin make/maka sörjer sedan ofta
resten av livet. På många skorstenar på Brantevik kan man se kaj-paren sitta skuldra
vid skuldra och bara njuta av varandras sällskap.
15

Sedan finns det andra arter, som flyger omkring mer än vad kajor gör. Ta hämplingen
till exempel. Hämplingparen håller tätt ihop hela sommaren. Här i Äppellunden håller
de gärna till och man kan lätt föreställa sig ett samtal mellan herr och fru hämpling:
”Nu flyger jag hit och sätter mig på den här stenen”. ”Då gör jag också det och sätter
mig brevid dej!”. ”Nej, nu flyttar jag mig bort till det där äppelträdet!” ”OK, då följer
jag med och sätter mej bredvid dej på samma gren!” Och så där kan de hålla på hela
dagarna. Så ser du två fåglar som beter sig på detta sätt i en äppelodling(de älskar den
miljön!), så kan du nästan vara säker på att det är hämplingar. Du kan alltså bestämma
fågelarten med hjälp av beteende och miljö, utan att ha sett fågeln på nära håll!
Sedan har vi det här med fågelrevir.
På våren har hannarna mycket att stå i, och här ställs stora krav på att flyga hit och dit
och ha koll!
Först måste de hitta ett lämpligt ställe att bosätta sig på och bilda familj. Sedan måste
de försvara detta område mot inkräktande hannar av samma art och helst också
samtidigt locka till sig en hona.(skönt att vi människor inte behöver hålla på med sånt
varje år!)
Försvaret av reviret görs med sång, vilket vi människor tycker är mycket trevligt.
Grönet är, som ni vet, ett fantastiskt ställe alla tider på året. Speciellt om våren. Som
fågelskådare kan jag bli hänförd och associal där under denna tid. Som exempel kan
jag nämna en gång i våras när vi tillsammans med ett par goda vänner var på utflykt på
Grönet. Jag hade naturligtvis kikaren med. Just när vi skulle slå oss ner på filtarna och
fika, får jag höra en rosenfink sjunga en bit bort! Jag lämnar hastigt sällskapet, helt
inne i min egen ”fågelbubbla”. När jag senare kommer tillbaka, nöjd med att ha sett
fågeln, finner jag mina vänner panikslagna och helt omringade av en flock nyfikna
kor! Jag befriar dem snarast från faran och skäms lite grann för att ha lämnat dom i
sticket!
”Fri som en fågel” heter det ju, men nästa gång du ser en kråka flyga förbi, så fråga
dej: Varför flyger den just åt det hållet?
Svaret är kanske att han är tvungen!
Ulf Backman
LUCIAFIRANDE 13/12!
Onsdagen 13/12 inbjuder Samhällsföreningen traditionsenligt till LUCIA på Råkullegården.
Vi samlas kl. 19-19.15 och dricker glögg med lussekatter och pepparkakor.
Strax efter 19.30 kommer LION:s förnämliga luciatåg och ger oss en stämningsfull stund.
ALLA är välkomna till en trevlig gemenskap och för att önska varandra GOD JUL.
Arrangemanget är kostnadsfritt men vi är tacksamma för frivilliga bidrag.
Branteviks Samhällsförening
Johan Mogensen
ordförande
16

JAZZ JAZZ JAZZ JAZZ under under under under STJÄRNORNA
STJÄRNORNA
STJÄRNORNA
STJÄRNORNA
Under årets sista föreställning, delade Lisa Linn och Bosse Sylvén ut stipendier för att
stödja lovande unga jazzmusiker. I samband med det bildades en förening för att
stödja denna verksamhet. Den ideella föreningen kallas
”LOVANDE JAZZSTJÄRNOR”
”Jazz under stjärnorna” på Brantevik är sedan tjugo år ett begrepp och de flesta
ledande jazzartister har uppträtt där. De har dessutom med glädje återkommit tack vare
ett starkt publikstöd, trevlig och varm atmosfär med den unika inramningen som
idrottsplatsen erbjuder.
Föreningen är öppen för alla och kostnaden är 100kr/år per person, 150kr/år per par
och 500kr/år för företag. Vid årsmötet i juni kommer Du som medlem också att kunna
lyssna på jazz med Lisa och Bosse samt andra jazzartister.
Fram till årsstämman i juni 2007 har styrelsen följande utseende: Mikael von Mentzer
(ordf.), Klas Bergling, Leif Hellemark, Bo Sylvén och Gunnar Ågren.
Revisorer är Claes Brodén och Torgny Holmqvist.
Valberedningen: Anders Andersson, Lisa Linn och Per Lundberg.
Bli medlem nu för perioden 2006/2007. Bankgiro Nr: 5940-3311
Vill Du veta mer om föreningen var god kontakta:
Mikael von Mentzer 073-828 20 60, Klas Bergling 070-794 04 45 eller sök
information på www.brantevik.se
Välkomna alla Brantevikskvinnor till Frukostmöte!
Vi träffas på Norra Skolan
sista lördagen i varje månad kl 9-10.30
Anmälan lämnas senast på torsdagen innan till någon av följande:
• Karin Aleby tel:0414-222 20, email:info@norraskolan.se
• Birgit Carlsson tel:0414-224 85
• Karin Fellström-Arnoldsson tel 0414-224 88
Hjärtligt Välkomna!
17

Sedan i januari i år är alla Brantevikskvinnor välkomna på frukostmöte på Norra skolan den
sista lördagen i varje månad 9.00-10.30.
Det har blivit populärt och det har varit god uppslutning.
Ett av samtalsämnena har varit Östra Nöbbelövs kyrka och dess vara eller icke vara. Följden
av just detta samtalsämne blev att den 30 september vandrade ett femtontal kvinnor
kyrkostigen upp till kyrkan och gjorde ett besök i kyrkan.
Några dagar senare besökte Birgit Carlsson återigen kyrkan, den här gången med murare Lars
Emilsson. Hon skrev ner några av de iakttagelser de gjorde.
Iakttagelser vid besök i Östra Nöbbelövs kyrka den 2 oktober 2006-11-14
Birgit Carlsson och murare Lars Emilsson
Enligt Emilsson finns inget mögel och ingen mögellukt i kyrkan.
Om det varit fukt under kyrkan, som trängt upp genom golv och väggar, skulle detta ha synts.
Väggarna skulle ha varit svarta vid golvet och en bit upp. Vi kunde inte hitta detta någonstans.
Någon mögellukt kunde inte spåras på den stoppade och tygklädda altarringen.
I den gamla kvarglömda bibeln, som vi hittade, fanns heller ingen lukt.
(Bibeln och två Valdemarsuddekrukor är nu förda till kyrkoförvaltningen).
Träet i bänkar och golv helt friskt.
De trasiga plattorna vid altaret kan förklaras av att mattor legat på och det bildats kondens
med frostskador som följd.
Puts som lossnat vid fönster upp till läktaren samma orsak - kondens pga enkelfönster - sol
och värme utifrån och kyla inifrån.
Tak och väggar är felfria.
Pannrum ingen mögellukt, luktade bara gammal källare.
Utvändig väggputs har fallit av, vilket beror på felaktigt materialval – det står inte emot väder
och vind. Salta vindar från havet och regn tränger igenom färg och puts, som lossnar.
Putsen passar alltså inte här vid kusten, men inne i landet går det kanske bättre.
Företaget som utfört arbetet har gjort detta enligt länsantikvarieämbetets anvisningar och
rekommendationer.
Det finns fler kyrkor vid Skånes kust som rönt samma öde.
En fråga från mig om kostnad för återställande – svar ”mellan tummen och pekfingret” ca 10
miljoner.
Birgit Carlsson
Medhjälpare: Jan Carlsson
18

Mårten Slatare
Nu e ed många år sien Mårten Slatare han dö, men ja kommor grant ihu en. Di va en
liden tjock man me skinjtroja å stackeda bojsor. Skinjtrojan gickj han me åred om, å
han bruga allti å si, add en sånn en troja va mied bra, om di va vintor ellor sommar.
Når di va kalt, så va hum varm å go, å i ruttemånaden, når di va som hedast, så va
trojan så sval å så bra, forr om solen brände å stack allri så mied, så kändes ed ente
iginnom di tjocka skinjed.
Om lördorna bruga Mårten köra omkrinj i gårana å sälja kyd. Folk ville jo gärna ha lid
färst ti söndan, å Mårten hade lid au hårt. Han hade bodde grisakyd å studakyd, å grant
å gott va ed. Når han kom ti vårt, så hade han allti nonna kydben me ti hongen, så add
mor bruga tit å sätta kaffekelen po, når han kom. Bodde far å Mårten vorre glaa ve å
snacka, å di konne sidda å knäckja rågor i flera tima, når di hade stongor.
Når ja nu snackar om Mårten, så kommor ja ti å tänkja po hår rolet vi hade åd en, når
där skolle väljas ny klockare i forrsamlinjen. Där va trai klockare å välja po, å den ene
au dom sjong farlet grant. Han konne gå så hojt, så hela kjorkjetaged hålde po å lyttas,
å alle tyckte jo, add den klockaren skolle vi ha. Men Mårten Slatare han va au en
annan meninj.
- Nä, sa han, hanom ska ja ente rusta po. Ja ska rusta po den, som sjong i söndes.
- A, di ska du väll ente? sa far. Ja ska si di, då e du den fåsste, som tyckjor, add
han sjong grant.
- Ho sior, add han sjong grant? sa Mårten. Ja ska rusta po’n, forr ja tyckte, add
han så ud ti å varra dokti ti å eda kyd.
Mårten bruga tit å beklaga si övor add Sven, hans minste påg, va rent omojeli ti å slida
kle.
- Ja, konnen I tänkja är! sa Mårten en gång, når han sadd ti vårt. Forr nonna år
sien fickj ja et par mollskinjsbojsor syda ti Annors. Di e den storste, som hiddor
så. Ja kjiffte au di bästa mollskinjed, å Pär Skräddare han syde dom. Han e
dokti ti å sy bojsor. Ja brugar allti å si, add di e så liddia å bra, så add en vidd
ente, om en har bojsor po ella en ente har, når Pär Skräddare har syt dom.
Nu fickj jo som sat va Annors disse härade bojsorna, å han hade dom i et par år,
injan han vyste ifrå dom. Sien fickj den mellomste pågen dom, å ja tror, add han
hade dom lia länje. Ja, så vyste jo han åsse ifrå dom, åsse skolle den minste ha
dom. Men ja ska si är, som di e, om I villen tro mi ella ente. Pågen hade ente
hatt bojsorna mer än et halt år injan di va totalt oppslidna. Lignar di nåntinj! Nä,
di e ente gott å håla den pågen me bojsor.
Ja, Mårten han va morsam å roli många gånga. Ja bruga allti kliva opp i
kakelonsbänkjen å sätta mi å lys po far å Mårten, når di sodde å snacka. Å ja gickj ente
ifrå bänkjakrogen, forrän Mårten ha ga si åsta, forr ja ville ente gå miste om et enda or.
Når Mårten hade fåd nonna syppa, då va han po ryselet gott homör, å då bruga han å
skräppa me hår många pänja han tjena. Han sa, add planebogen den va så stinj, så add
han hade et farlet sköde me å få ner den i injanlomman å add han fickj sprinja ti
bånken hår å hårannen da, forr han tore ente ha så många pänja liggjannes humma.
Men når han va nyktorm, då va där et anned ly i skällan. Då forrgryste han si övor hår
besvärlet di va å skaffa föan ti kvinja å glytta. Å han sa, add han hade allt varred fatti,
å di kom han ti å varra änna ti sin döada.
19

Å når di byckj tid add han skolle begravas, så fickj folk varra snälla å gå å tyggja ihov
pänja ti kista ti’n, så add han konne komma i joren han som annra människor.
Far bruga ente pracis fråga ette di dära snacked, men en gång kommor ja ihu, add han
sa ti Mårten, når han sadd där å jämra si:
- En kan nästan ente lå varra å grina åd di, Mårten. Når du har fåd en en toll, trai
suppa, så sior du, add du tjenar en massa pänja. Men når du e nyktor, så siddor
du å klynkjar övor hår fatti du e. Ja ska si di nåd, Mårten. Di e bäst du passar po
å dö en gång når du e foll, forr då bler där jo en farli hov me pänja ette di!
Mårten sadd lid å småga po ed. Fåsst så ed ud som om han skolle bö arg, men når han
hade soddes lid å rivad sinn, så borja han å dra po smilebåned å sa:
- Ja sior du di? Då kan du kanske ställa om, så ja bör lid rijare?
- Ha sior du? sa far å så injmari ud. Hont skolle di gå ti?
- Jo, sa Mårten, du skolle jo konna hälla opp et par suppa ti!
Ur Cimbrishamnsbladet
1930-01-25
Brantevik har största antalet segelfartyg i
Sverige.
Skillinge kommer i andra rummet.
Brantevik är numera det samhälle som har det största
antalet segelfartyg i Sverige. Ej mindre än 24 fartyg äro
hemmahörande här. På andra plats kommer Skillinge
med 18 segelfartyg och som god trea följer Länna i
Roslagen med 16 fartyg. Därpå följer Halmstad med 12,
Helsingborg, Viken och Branteviks sedan årtionden
tillbaka nästan jämnstarka konkurrent Bergkvara med
vardera 7 fartyg. Göteborg har endast 3 och
Cimbrishamn blott ett segelfartyg.
Angående tontalet ligger Göteborg tack vare dess båda
skolskepp, främst med 4,315 ton. Därnäst kommer
Brantevik med 3,809 ton, alltså är skillnaden mellan
flottorna blott 500 ton. Om man tager i betraktande att
segelfartygen i Göteborg åtnjuta stadsunderstöd, som
underlättar befraktningens ekonomiska resultat, kan man
säga att Brantevik, där rederirörelsen själv helt och
hållet måste finansiera sina fartyg, har Sveriges största
segelfartygsflotta för närvarande. På tredje plats kommer
Skillinge med 3,334 ton, följt av Halmstad med 1,529
och Länna med 1,364 ton. Sölvesborg har av sin förra
stora flotta endast 546 ton kvar och Cimbrishamn 174
ton.
Sveriges segelfartygsflotta, som 1913 utgjordes av 1,500
och 180,000 ton, består idag av blott 245 fatyg och
33,318 ton. Före kriget hade Brantevik och Skillinge
136 fatyg. ■
20
Elly Hallgren

Pendeln går mellan Skillingevägen och Helgeandsholmen
Min veckoresa mellan by och storstad har blivit ett naturligt inslag i uppdraget som
riksdagsledamot.
Jag utgår alltid från Brantevik vilket innebär att min ”arbetsplats” finns i byn och därifrån gör
jag tjänsteresor. Ibland går de in till Simrishamn, Kristianstad eller Ängelholm. De kan också
styras till Visby, Karlstad eller Kiruna. Min hittills längsta var en studieresa med utskottet till
Indonesien och Östtimor. Men allra flest gånger åker jag mot vår huvudstad för att i
riksdagshuset, belägen på Helgeandsholmen, sammanstråla med övriga ledamöter från hela
landet.
Detta är inget jobb i vanlig bemärkelse utan ett uppdrag jag valts att förvalta under fyra år och
där det finns möjlighet att återväljas om förtroende kvarstår (hos tillräckligt många).
Riksdagsåret startar vanligtvis i september för att i stort avslutas i juni. Vissa ändringar är på
gång för att mer sprida uppgifterna under året och även kunna vistas mera på hemmaplan.
Och visst känns Brantevik som min hemmaplan. Född och uppväxt på Skepparegatan där
mina föräldrar James och Birgit även fostrade mina fem syskon och mycket tid tillbringades
givetvis hos farmor Sigrid och farfar Oscar vid Östersjögatan ”på norr”. Ett barndomsminne
är också cykelturen som fyraåring då jag rymde på trehjulingen för att ta mig ner till Percy
och Solvig och deras mjölkaffär på Västergatan. Kompisar träffade man vid Percys packhus,
ungefär där Torekull idag skriver sina skrön.. ursäkta krönikor. Nåväl, jag utbildade mig till
skötare flyttade till ”stan” bildade familj och nu har mina ungdomar växt till sig för att pröva
egna vingar. Efter 25 år inom vården, istället för guldklockan valdes ett konstverk av glas, tog
jag chansen att få ägna mig åt politiken på heltid från hösten 2002. Efter en tid på
Repslagaregatan är jag sedan två år återbördad till barndomsbyn alldeles i närheten av den
välskötta idrottsplatsen. Därifrån är ju inte steget långt till att kunna sträcka ut benen på
grönet.
”Idrott & Kultur, för Hälsan”, försöker jag lära och leva efter. Mina egna områden i
riksdagens Kulturutskott är också dessa tillsammans med bland annat media, folkbildning,
spel och ungdomsfrågor. Jag är långt ifrån expert på allt men har ett finger med i diskussioner
och beslut på en del.
Måndagar och fredagar tillbringas annars mest på hemmaplan i valkretsen som sträcker sig i
hela ”gamla Kristianstad län” det s.k. L-området. Här ska man försöka vara allmänpolitikern
med svar på det mesta som kan röra invånarna. En del kommunala och regionala frågor
kommer givetvis också upp. Sjukhuset eller den gamla skolan i byn är ju ämnen som berör.
Tisdagen startar redan 5,30 med bil till flygplatsen och vidare upp. 9.30 är det möten med
egna partikamrater och fortsätter med utskottsträffar, besök eller inbjudningar samt brev och
e-post. Vid 21-tiden är man nöjd för dagen.
Onsdagar kan det vara frågor till statsråd eller debatter i den stora kammaren, dessa kan
ibland ”avnjutas” av allmänheten framför TV:n. Olika resor från riksdagen görs också för att
besöka resten av landet i för utskottet specifika frågor, exempelvis en resa till ett museum,
seminarier om kulturen eller inbjudan till en diskussion kring handikappsidrotten.
Förra veckan besökte Eva Hamilton, SVT och Peter Örn, SR oss i utskottet för att diskutera
media. Nästa vecka kommer Anna Carlson från Teaterförbundet och Cissi Elwin från
Filminstitutet. Senare träffar jag en skolklass från utkanten av Stockholm och avslutar med
LRF angående den dåliga skörden i Skåne.
21

Torsdagen följer oftast med mer utskottsträffar, besök, post och debatter. Mot kvällen ger man
sig av söderut för att vara hemma i fåtöljen ca 21,00 och nyheterna. Då har också en del post
hamnat i lådan för översyn – men det kommer ju en morgondag också. Helgen har jag oftast
minst en dag ledig för ”fri aktivitet” då familj, idrott-/kulturliv och eftertanken får sitt.
Att jobba på heltid med politiken är få förunnat och ett uppdrag att känna sig stolt över. Ett
ansvar som i det mesta bara kräver sunt förnuft, förstående familj och en skönt boende, för
mig i byn där jag trivs allra bäst – Brantevik.
Skillingevägen november -06
Göran Persson
Riksdagsledamot
Brantevik
Ur Cimbrishamnsbladet
1901-12-19
Senaste nyheter
Olyckorna i hamnen. Skonerten ”Neptunus”,
kapten Mattsson Karlshamn togs igår e.m. af
grundet Mehallen. Man hade först lossat en del af
lasten, betor, och lyckades därpå genom utförda
varp hala fartyget flott. Det har ej sprungit läck,
hvadan skadorna äro obetydliga.
Vraken af skonerten ”Ida” Hellevik och galeasen
”Albano”, Matvik hafva för 750 kr tillsammans
köpts af ett par skeppare i staden.
Branteviksgaleasen ”Christina” har man ännu ej
gjort något för att söka få af grundet.
Skadorna å Styrsöskonerten ”Dina”, ett alldeles
nytt fartyg, har besiktningsmännen anslagit till
5,000 kr. Den skall intaga 500 säckar mjöl, för
ångkvarnen och afgå till Göteborg för att reparera.
Skadorna å bryggor m. m. kan, lågt beräknadt,
anslås till 5,000 kr, skadorna å fartyg till 30,000 kr.
Det mästa af det trossvirke, som under stormen
användes till att förtöja fartygen med, tillhörde
änkefru Sigrid Björkegren. En del af detsamma
blef förstördt, men fru Björkegren begär alls ingen
ersättning härför.
Tillförordnade distriktschefen för södra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet, hr Ekdahl, hade man
underrättat om stormen, och han anlände hit i
lördags kväll. Han såg den väldiga kraft hafvet i
uppror utvecklar just här, och sade sig skola göra
allt för att försöka få en innerhamn till stånd.
Olyckstalet 13 tycks också spela sin roll i denna
olycka. Det var den 13 som stormen började och
13 segelfartyg – utom ångbåten – lågo i hamnen.
22