Kära Brantevikare! Då var det dags igen – ett nytt nr av ...

Kära Brantevikare!
Då var det dags igen – ett nytt nr av Brantevikaren.
Vilken höst vi har haft! Man har inte riktigt vetat om och när man skulle stuva
undan sina sommarkläder. Så fort man har gjort ett försök med att sortera och
stoppa undan kläderna på vinden så har det kommit en ny värmebölja. Men
det är ju ringa problem. Jag har med glädje kutat upp på vinden och tagit ner
kläderna igen. Nu får vi väl dock säga att kylan har kommit för att stanna ett
tag. Det är nu man börjar undra om den där veden man gjort i ordning
verkligen kommer att räcka under vintern. Förmodligen inte – men elbolagen
ska ju också tjäna pengar.
Trots minusgraderna skiner solen idag på undertecknad. I köket där jag sitter
och skriver, sprakar en brasa och det är varmt och skönt.
Nu vankas julen och den närmar sig med stormsteg. Det är härligt att se hur
alla förbereder sig inför den mörka vintern genom att sätta upp ljus och
girlanger av alla de slag. Det lyser verkligen upp både i själ och hjärta.
Roligt att fler och fler intresserar sig för att skriva ner sina berättelser till
Brantevikaren. Fler är välkomna.
I det här numret Informerar våra föreningar som vanligt om vad som händer.
Johan Mogensen berättar om Samhällsföreningens arbete och om vad som är
på gång och Åke Håkansson berättar om bärgningen av en tysk
landstigningsbåt 1945. John E Persson har skrivit en härlig berättelse om
skepparen Hans Krak och hans bravader. Conrad Söderholm avslutar sin
berättelse om U137:s grundstötning och även i detta nummer finns en liten
skånsk språkkurs i form av ”Asjon ti Pär Ols” av Elly Hallgren.
Jag hoppas att ni nu får en stunds god läsning i kylan.
Vill också passa på att som vanligt inför jul påminna er om att inte stressa för
mycket i jul utan att ta det lugnt och njut! Det blir jul även om ni inte hunnit
städa klart.
Med detta vill jag önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Frostbitna hälsningar
Anna von Grothusen (fd Ekman)
Ni kan nu även annonsera i Brantevikaren.
Helsida: 1300 kr
Halvsida: 750 kr
Fjärdedelssida: 500 kr
Passa på! Företag eller andra som vill nå ut till alla läsare. Nästa nummer kommer ut
lagom till påsk. Hör av er till Anna, 0702-92 01 99
1

VAD HÄNDER I SAMHÄLLSFÖRENINGEN?
Sedan årsmötet 29/5 har bl.a. följande inräffat:
-Protokollförda styrelsemöten har hållits 3/6,1/9,6/10 och 3/11.
-Guidade vandringar på ”lejet” har skett 4 gånger och en gång på ”Grönet”.
I medeltal deltog 40 personer på vandringarna. För att förbättra möjligheterna att höra guiden
bland trafikbrus och annat har en bärbar högtalarutrustning med mikrofon inköpts.
Ett stort tack till guiderna!!
- Den 3/7 var det frukost på ”Grönet” i närvaro av cirka 35 personer. Vi sjöng, berättade
historier och hade det trevligt tillsammans.
- Branteviks samhällsförening har gått med i kommunbygderådet som är en
kommungemensam organisation där de olika byalagen, samhällsföreningarna m.m. skall
kunna driva gemensamma frågor med större tyngd och förhoppningsvis uppnå bättre resultat.
- Vi har inlett en dialog med olika kommunala instanser och hoppas på ett förtroendefullt och
bra samarbete med kommunen som skall gagna Brantevik.
Vad händer nu?
-GATUBELYSNINGEN
En arbetsgrupp som har bildats har arbetat fram ett underlag för byte av
belysningsarmaturerna till miljöanpassade armaturer med lägre effektbehov och som inte
lyser in i bostadshusen. Det lägre effektbehovet finansierar delvis armaturbytet. Genomgång
med kommunstyrelsens arbetsutskott sker 23/11. Sedan läggs en slutlig plan fram. Syftet är att
vi skall få en gatubelysning anpassad till fiskelägets karaktär och som ger en trevligare miljö
och mindre störningar.
-FORNMINNEN
Österlen är ett fornminnestätt område och i Brantevik och området kring Brantevik finns
många spår framför allt från bronsåldern ( ca 1500-500 år f. Kr.)
Många spår i landskapet har tillkommit genom mänskliga aktiviteter och i Brantevik finns det
t,ex, flera hällristningar och söder om Brantevik, på”Grönet ” och söder därom, finns det bl. a.
ett stort gravfält med cirka 30 fornlämningar.
Samhällsföreningen har därför kontaktat Länsstyrelsen för att i samråd med deras tjänstemän
få till stånd skyltning med beskrivning av olika intressanta fornlämningar. Syftet är att ge
invånare och besökare en bättre kännedom om en del av Branteviks förhistoria.
Till nästa sommar hoppas vi att skyltarna skall vara på plats.
GATU- OCH PARKMILJÖN
Många boende och andra som har anknytning till ”lejet” hör av sig och har synpunkter på
trafik, park- och grönyteskötsel m.m..
Vi har därför tillsatt en arbetsgrupp som under vintern kommer att göra en översyn av
trafikförhållandena m.m.och presentera en rapport med förslag till förbättringar. När en
preliminär rapport är färdig avser vi att kalla till ett informationsmöte.
2

SYNPUNKTER
Vi tar gärna emot Dina synpunkter. Hör i så fall av Dig till Branteviks samhällsförening,c/o
Johan Mogensen, Hylkavägen 6, 27238 Brantevik. Tel: 0414/22415 alt. 070/ 2072954.
Mail: johankerstin@telia.com
SAMHÄLLSFÖRENINGEN ÖNSKAR ALLA EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!
Brantevik i november 2005-11-01
Johan Mogensen
Ordförande
Branteviks Samhällsförening, IT-avdelning, söker hjälp
Till vår hemsida om Brantevik som kommer att sättas upp
i början av nästa år söker vi dig som är intresserad av
att samla in, eventuellt skriva och hålla IT-avdelningen
uppdaterad med aktuell information.
Allt arbete med hemsidan sker på ideell basis så ersättningen
blir en fin hemsida för oss Brantevikare.
Kontakta: Karin Aleby, tel: 222 20 eller
Anthony Johnson, tel: 225 15
Konstnärer och konsthantverkare på Brantevik
På brantevik.se’s hemsida kommer det att finnas en länk om alla
konstnärer och konsthantverkare verksamma på Brantevik.
Ni är välkomna att anmäla er till oss med era adresser samt en
kort information om vad ni sysslar med.
Anmäl er till: info@brantevik.se eller till: Karin Aleby, tel: 220 20 eller
Anthony Johnson, tel 225 15
Berättelsen om Hans Krak
Om man bemödar sig att fara till Landsarkivet i Lund och titta i Simris församlings
husförhörslängder så skulle man hitta honom som Hans Andersson, bosatt på Norra
Brantevik nr 28. Men frågade man någon av de gamle efter en skeppare med det
3

namnet skulle de förmodligen bara se förvånade ut. Sa man däremot Hans Krak skulle
de, som var med vid förra sekelskiftet, ha lett igenkännande.
Nästan alla skutskepparna som vid denna tiden befor de djupa vattnen mellan Blekinge
och Småland i norr och Ystad i söder var oskolade. Om man nu inte räknar den
undervisning i Luthers katekes som i forna dagars folkskola ofta lämnades av avsuttna
knektar. Samt livets skola. Den senare vidtog för de flestas del så snart de konfirmerats.
Vad inte den gamle knekten lyckats lära honom, fick han som jungman (med kocks
värdighet) inhämta de första åren i ett par lastskutor hemifrån. Vissa avsnitt i den
undervisningen betonades, för att understryka vikten av det sagda, med hjälp av en
tågända eller välriktad trätoffel. Samtidigt utfodrades han med en omväxlande och
näringsrik skeppskost som bestod av salt sill eller ärtsoppa. Hade man det ena till frukost
och det andra till middag ena dagen, så växlade man om och serverade det tvärtom
dagen därpå.
Efter att ha följt den normala befordringsgången via lättmatros och konstapel eller
bästeman stod Hans en dag vid målet. Genom eget sparande och tack vare att
släktingar och grannar tecknade andelar kunde han en dag titulera sig kapten. Skutan på
vilken han förde befälet, var en danskbyggd jakt som mätte blygsamma 3,53 netto
register ton och var döpt till Hilma. Bemanningen ombord inskränkte sig till ytterligare en
man; Mårten. Men även han hade befälsställning och titulerades bästeman samt delade
hytt och matbord med sin befälhavare.
Hilmas normala trad gick mellan Karlshamn och Simrishamn med en och annan ströresa
till Åhus. Lasten bestod nordgående av spannmål och på sydgående av ved. Såväl
kaptenen som bästemannen var väl förtrogna med dessa farvatten och så om ej vore
fallet hade Hilma hittat själv så länge som hon varit sysselsatt i farten.
Navigationsutrustningen på Hilma inskränkte sig till en spritkompass uppstucken i
kardinal- och interkardinalstreck. Inte ens logg eller lod fanns ombord. Man seglade med
landkänning och som lod brukades i grunda farvatten och vid angöring ett sju alnars
läkte. Lodningen sköttes av Mårten som ropade ut djupet som ”Hela stagen o halva min
arm”, vilket var betryggande, eller ”halva stagen o stivt di” då grundade det upp. Hilma
stack på last bara drygt halvannan aln så man hade fortfarande betryggande vatten
under kölen.
Provianteringen sköttes av Hans själv och på Hilmas kajutbord serverades därför aldrig
några kulinariska överraskningar. En gång när Hilma fournerats med den vanliga
silltunnan och potatissäcken frågade skeppshandlaren om inte Hans skulle köpa en bit
ost till midsommarfirandet, ”Naj for hondan”, svarade Hans, ”Ja köfte en i fjor, men den
va’ darr minsjäl ingen drojnad me’, den ådo vi barra opp!”
En vacker vårdag delgav skeppsmäklaren i Karlshamn Hans att han hade slutit Hilma för
en frakt till Ystad. ”För kapten Andersson hittar väl till Ystad?” tillade mäklaren
skrattande. ”Aaajo”, drog Hans på det, ”vi hadde ju bedor fro Skillinge i höstas o Ysta’ e’
jo nästan nabbo ti Skillinge, så di gaur nock”.
Efter att ha intagit full last av 16 famnar björkved avseglade således Hilma destinerad till
Ystad. Resan förlöpte normalt ner till Simrishamn och vid Brantevik var man inne på
redden och ”talade ve”. D v s man ankrade upp så skepparen kunde ro in och se om sitt
hus innan man började resans vanskligaste moment.
När man åter lättade hade det börjat blåsa svagt sydvästligt och Hilma fick kryssa med
korta slag för att inte förlora landkänningen. När hon gjort ett par slag, och man befann
sig tvärs en gård, Hylkan, kom en dimbank och svepte in Hilma. Tjockan var så tät att
Mårten, som stod till rors, knappt kunde skönja ”peget”.
Hans blev villrådig. Att kryssa under land utan sikt var vanskligt. I synnerhet som Hilma
inte var utrustad med kronometer eller ens ett timglas. Men han kom på en ersättning.
På däck stod en gisten tunna och så snart man gjort ett slag och låg för styrbords halsar,
på väg från land, fyllde han tunnan till brädden med vatten. Vattnet strilade ur tunnan på
4

knappt en halvtimma och när den var tom slog man och styrde in under land. Samtidigt
fyllde man tunnan igen. På så sätt seglade man tunna in och tunna ut. Trots den täta
dimman kände sig Hans lugn när han såg på sin sinnrika tidmätare.
Utan att Hans noterade det blev rännilarna från tunnan, efterhand som träet svällde, allt
smalare och för babords halsar fick skutan utan förvarning bottenkänning och fastnade.
När dimman lättat kände Hans strax igen sig. Hilma låg rakt utanför kåsen på
Gislövshammar. Dessbättre är det här sandbotten och gubbarna hade bara att kavla upp
byxbenen och kliva utsidan. Stående på sanden kunde de knuffa loss Hilma igen med
hjälp av fiskare från land.
Trots att Hilma var fullkomligt tät när hon kom loss, hade Hans tappat lusten för
långfärder. Han vände ock lossade vedlasten i Simrishamn, så fick mäklaren i Karlshamn
säga vad han ville.
1913 seglade ett nytt orosmoln upp på Hans Kraks himmel. De höga herrarna i
Stockholm, som hade makten i konungariket Sverige, hade beslutat att befälhavare på
fartyg även i fart på Östersjön skulle ha avlagt nautisk examen och inneha skepparbrev.
Under en övergångsperiod fick de som var oexaminerade, men som kunde styrka att de
fört befäl före lagändringen, ett s k Östersjöbevis. Ett sådant erhölls efter ett muntligt
förhör vid vilken skepparens kunskaper, i framförallt sjölag och
ombordläggningsreglemente kontrollerads.
En dag måste därför Hans Krak embarkera tåget i Simrishamn för att fara till Malmö och
vid därvarande navigationsskola genomgå ekluten. Det var en nervös och betryckt
skeppare som for. Men dagen därpå återkom en betydligt mer uppspelt Hans. Efter
någon vecka anlände i rekommenderat konvulut ett av Kongl. Kommerskollegium
utfärdat och stämplat ”Skepparbrev av andra klass” som bevis på Hans nyvunna
värdighet. Därefter var Hans extra noga med att tituleras ”kapten”.
Mårten försökte pumpa Hans på hur det hela gått till. ”Herrarna i Malmö va’ rent
beskedlia” sa Hans och så småningom relaterade han delar av förhöret.
Första frågan hade gällt navigationsljus och då examinatorn frågade på vilken sida den
röda lantärnan skulle föras hade Hans svarat: ”Di beror si po i vicken änne å skudan ja’
sell står. Sidder den po udsian syns hon bätter” tillade han. Examensledaren stod på sig
och frågade vad Hans skulle göra om han en natt mötte ett fartyg som förde tre ljus
under varandra. ”Di har ja’ allri vatt me om” erkände han ärligt. ”Forr ja’ sajlar allri po
nötten, om ja’ kan sluppa” förtydligade han sig.
Nästa fråga gällde sjövägsreglerna och den höge herren ställde den så här: ”Om kapten
Andersson, i egenskap av befälhavare på sitt fartyg är på väg under segel för babords
halsar i öppet vatten möter ett ångfartyg, vem bedömer Ni såsom väjningsskyldig?” Här
behövde Hans ingen betänketid. Han utgick från Hilmas blygsamma tonnage och
svarade raskt: ”Ja’ som e liden får väll tucka (flytta) på mi’!” Förmodligen kunde inte
examinatorerna annat än godkänna ett så pragmatiskt svar.
Hilma åldrades liksom sin skeppare. En dag i början av 1920-talet sprang hon svårt läck.
Hon togs in och kondemnerades i Karlshamn. Enligt besiktningsprotokollet ”visade sig
fartyget såväl inom som utombords i högst bedrövligt skick. Såväl akterspegel som
bordläggning, skarndäck e t c är nästan totalt uppruttet”.
Sorgligt nog höggs Hilma upp till ved. Hans stannade hemma och i fortsättningen gick
han enbart till sjöss för husbehovsfiske.
John E Persson
På gång på ”lajed” från Samhällsföreningen
Lördagen den 26/11 13-16 är det julmarknad på Råkulle Gård
5

Tisdagen den 13/12 kl 19 kommer lucia med tärnor för att lysa upp i höstmörkret
med ljus och skönsång. Samhällsföreningen bjudet på ett glas värmande glögg. Även
detta blir på Råkulle Gård.
I skrivande stund har vi fått reda på att Samhällsföreningen kommer att ansvara för
Kvarnfoten fr o m årsskiftet. Under hösten har Simrishamns Kommun sett till att
Kvarnfoten har reparerats i form av murningsarbete, vilket har blivit riktigt bra. Den
trasiga bänken har också bytts ut, så när det börjar våras igen kan vi sätta oss och
njuta av rosenprakten.
En del önskemål har kommit till Samhällsföreningens kännedom bl a att det skulle
vara bra med en hundlatrin på Söder. Denna har nu kommit upp på östra, nedre
ingången till Grönet (strax efter Vejakåsen). Nu får vi visa kommunen att den
verkligen behövdes!!
Vi har ju en så fin cykelbana mot Simrishamn. En sak har saknats där och det är
bänkar, både för vila och upplevelse. Nu är det på gång så till våren kan vi sitta och
bara njuta.
6
Branteviks Samhällsförening
/Elna Ekman
Projektet ”Österlen lyser i höstmörkret”
Lördagen den 5 november, en kväll då det är som mörkast här hos oss på Österlen,
lystes alla våra orter upp med massor av ljus och marschaller. Alla hade tänkt till och
fantasin var stor. Det blev ett fantastiskt ljusspel över hela Österlen.
Här på Brantevik lystes våra båda hamnar upp av marschaller och i Söder Hamn
hade även Jakten Hoppet fått ett ljusspel. I Norra Hamn bjöds det på glögg och
pepparkakor och en stunds värme i Hamnboden.
På vandringen genom ”lajed” fick man uppleva en stunds vacker promenadkonsert
och ett ljusspel från bäcken som rinner igenom Äppellunden.
På Hamngården kunde man lyssna på Sagostunder, vilka blev välbesökta och i
”Brygghuset” och Ateljé IF var det öppet hus. Sjöfartsmuseet Hoppet hade anordnat
en konsert med Lisa Linn och Bo Sylvén, där det samlats så mycket folk att man fick
stå ända ute i hallen – men vad gör väl det, den sköna musiken o sången nådde
även dit ut.
Genom alla byarna på Österlen körde ett helt fantastiskt ljuståg av vackert
ljussmyckade lastbilar.
Jag tror att alla i byarna fått ”blodad tand” och tänker att det här var en fantastisk
kväll – det kanske kan bli ännu bättre nästa år!
Elna Ekman
Branteviks Samhällsförening

Ett 60-årsminne:
Bärgning av tysk landstigningsbåt vid Brantevik 1945
Vid andra världskrigets slutskede förekom som bekant en massiv flyktigström från öst
till väst. Detta gällde såväl folk från Baltikum som Polen och inte minst spillran av
tyska soldater.
Skriver måndagen den 15 maj 1945. En härlig försommardag med svag sydvästlig
bris.
Far Henrik och jag är sysselsatta med att laga stängsel i Grönet – det är tid att släppa
djuren på bete. Vi har god koll på sjöfarten ut mot Bornholmsgattet, där de flesta
båtarna går sydvart. Upptäcker snart en något egendomlig farkost, som låg i det
närmaste helt stilla. Gjorde far uppmärksam på vad jag såg men han verkade helt
ointresserad när jag tog cykeln och körde ner till hamnen för att se om det fanns
någon trålbåt iland.
Mycket riktigt – trålaren SIN 165 med skepparen Arnold Persson låg vid sin kajplats
för att laga den söndriga trålen. Talade om mina iakttagelser för Arnold och hans två
besättningsmän Agne Tuvesson, mest kallad Krook i efternamn, samt Edgard
Persson, som till vardags lystrade till namnet ”Kino”. Samtliga verkade intresserade
och det dröjde inte länge förrän vi stävade ut från hamnen mot det okända föremålet
där i sydost cirka en sjömil från land.
Det var med en viss spänning som vi närmade oss den mystiska farkosten. Med lite
snirklande runt den upptäckte vi ganska snart att de var en övergiven tysk
landstigningsbåt. Gick upp långsides och hoppade upp på båten, där allt från
krigsmaterial till personlig utrustning låg i en enda stor oordning. Fick intrycket att
båten lämnats med största brådska, vilket ytterligare besannades när vi såg det
gapande hålet strax ovan vattenlinjen – troligen förorsakad av en torped. De som
funnits ombord hade helt säkert tagit sig över till någon förbipasserande flyktingbåt,
eftersom vi inte såg något mänskligt liv.
Vi beslöt omgående att försöka ta in båten till Brantevik och efter ett par timmars
bogsering förtöjde vi vid södra yttre vågbrytaren. Att gå in i hamnen med den ca 50
meter långa båten var otänkbart.
Det dröjde inte så länge förrän åtskilliga brantevikare kom för att beskåda båten och
från Simrishamn anlände några militära befäl, som genast visade attityden: här är det
vi som bestämmer.
Order gavs att vi inte fick lämna trålaren eftersom landstigningsbåten kom från ett
område där det grasserade smittosamma sjukdomar. Besked gavs även att de
närmaste hamnarna i Simrishamn, Ystad och Åhus inte tog emot fler flyktingbåtar.
Sölvesborg var närmaste hamnen.
Vi var då inne på att avsluta bärgningen med att sätta båten på grund vid närbelägna
Vejakåsen, men efter en snabb överläggning fastnade vi för bogsering till
Sölvesborg. Sedan vi fått med oss några matkorgar ställdes färden norrut i den
tilltagande skymningen.
7

Aldrig hade jag väl tänkt mig att passera Hanöbukten en stjärnklar majnatt släpande
på en tysk landstigningsbåt. Ett faktum som nu kändes både kusligt och spännande.
På morgonen möttes vi av en svensk minsvepare som eskorterade oss in i
Sölvesborgs hamn. Hann knappast att komma till kaj förrän en smittoskyddspatrull
kom ombord och pudrade oss med DDT så att vi mer eller mindre såg ut som
mjölnare.
Landstigningsbåten tog militären hand om, men dessförinnan hann vi med att ta
hand om lite ”krigsbyte”, som vi ansåg vara vår rättmätiga egendom. För min egen
del blev det två tyska skrivmaskiner av märket ”Triumph”- en av maskinerna som det
skrivits åtskilliga referat på bl a till Ystads Allehanda – en läderportfölj samt
järnkorset, som utdelades för tapperhet i fält.
Den andra skrivmaskinen fick en något märklig historia. Efter en skattuppbörd i södra
skolan, ledd av kommunalordförande Per ”Öra” Nilsson och med far som
medhjälpare, blev det middag hemma på Råkulle. Per Öra tyckte att den maskinen
skulle vara bra för honom att skriva på. Han köpte den omgående för en
”spottstyver”. Mig veterligt använde han den aldrig, då hans stora magomfång helt
skymde tangentbordet.
Arbetet med bärgningen och den tänkbara bärgarlönen släppte inte våra tankar. Vi
kom överens om att träffas hos Agne i det lilla möllehuset vid södra kvarnmöllan för
att diskutera saken.
Vårt möte fick en dramatisk början. Agne skulle demonstrera en revolver som han
tagit med sig hem. Plötsligt brann ett skott av. Kulan gick igenom en byrå, där Agne
förvarade sina skjortor, vilka samtliga försågs med en rejäl fullträff. Jag lugnade Agna
med att jag skulle fixa kulhålen på skjortan. Kom nämligen att tänka på att jag från
hemvärnet hade gott om klisterlappar – sådana som man klistrar igen hål på
måltavlor efter en skjutning. Sagt och gjort – skjortorna försågs med klisterlappar. Om
de satt kvar efter en tvättning är lätt att räkna ut…
Fick i uppdrag att skriva till utrikesdepartementet för att bevaka vår rätt till bärgarlön.
Hade hört att Ryssland betraktade alla flyktingbåtar som sin egendom, vilket även
bekräftades i en skrivelse från UD. Storebror i öster hade talat och med detta fick vi
oss nöja.
En längre tid efter händelsen med landstigningsbåten damp det ner en postanvisning
på 125 kronor till oss vardera. Inte som bärgarlön men väl för förlorad arbetsförtjänst,
som det stod på avin.
Alltid något av ”plåster på såret” skulle kunna avsluta berättelsen om händelsen den
15 maj 1945 vid Brantevikskusten.
8
Åke Håkansson
PS: Den tyska landstigningsbåtens sista färd blev bogsering till örlogsvarvet i
Karlskrona, där svensk militär visade stort intresse för båten.

Branteviks Norra Hamnlag
Upptagningen av båtar i hamnen har nu accelererat och kvar finns nu bara ett fåtal
båtar. För egen del har fiskesommaren varit miserabel. Jag har bara varit ute och
pilkat ett par gånger. Det får bli en skärpning till nästa år. Att havet kan vara lurigt fick
vi en påminnelse om nu i höstas då ett par båtar kom ut i för hårt väder med påföljd
att de slogs i land av vågorna. Turligt nog skadades ingen vid tillbudet – det är det
viktigaste.
Vi har fortfarande kvar ett par akterbojar i hamnen. Vi får hoppas att dessa också
kommer att tas upp, för vi vill inte ha kvar några bojar i hamnen ifall det mot förmodan
skulle bli en riktig isvinter.
Hamnen deltog för ett tag sedan i projektet ”Österlen lyser i höstmörkret”. Det blev en
riktigt vacker höstkväll trots att det blåste en aning för mycket. Vi hade fått en del och
köpt en del marschaller så Norra Hamnen lystes upp av ett hundratal. Till dem som
tog sig dit bjöd vi på varm härlig glögg och alla lät sig väl smaka. Även på andra
platser på Brantevik förekom andra aktiviteter. Enda problemet var som sagt blåsten,
trots gedigna insatser slocknade en hel del av marschallerna. Dessa tog vi vara på
och talade om att använda dem vid ett senare tillfälle t ex nyårsafton. Varför inte
samlas då, tända marschallerna och önska varandra ett Gott Nytt År. Kanske kan
hamnen då t ex bjuda på ett glas glögg. Mer om detta senare, det måste först
förankras i Styrelsen.
Den 16 juli höll vi vår planerade hamnfest. Vädret visade sig från sin allra bästa sida.
Det blev svårt att hyra levande musik, men vi hade fått tag på ett fullgott alternativ i
form av en duktig diskjockey. Han hade verkligen sinne för vilken musik som passade
gästerna. Det syntes på antalet dansande. Före dansen hade vi ätit ett härligt
smörgåsbord och kvällen blev verkligen lyckad. Hamnlaget uttrycker ett stort tack till
festkommittén som gjorde ett utmärkt jobb. Vi skall snarast göra en utvärdering av
hela projektet.
Med detta vill Styrelsen tacka alla i Hamnlaget för det gångna året och vi ser fram
emot en ny vår.
Hamnlaget önskar alla en God Jul och ett Gott Nytt År.
Artur Ekman
Ordförande
SÖKES!
Foto med bild av Emma Samuelsson ”Sammela” född 1877 död
1967.
Svar till: Eddie Solli
Tel: 0411 – 158 67
e-mail: eddie.solli@telia .com
9

Dags igen för
årets ljuspunkt
- Luciacupen -
!!!
Luciacupen
Kloten glöder – med start lördagen den 10 december, kl 09.00.
Anmälan görs till Mikael Lagergren 040-91 00 55 / 0708-12 25 20 senast den 10 december
kl. 08.30.
Avgift: 100 kr/lag (2-mannalag) Priser – plaketter i tre valörer, samt inteckning i bucklan.
Vi bjuder på alkoholfri glögg, samt diverse tilltugg med en hemlig meny!
Vill Du bli medlem?
KM är den enda tävling som fordrar medlemskap. Övriga tävlingar och allmänt spel på banan
är till för alla spelsugna människor!
Vi blir naturligtvis glada om Du löser medlemskap. Det är en förutsättning för vår fortlevnad
och dessutom får Du då också all aktuell information. Vill Du sponsra oss så är vi öppna för
alla goda förslag!
Medlemsavgift 2005/2006: 100 kr seniorer, 50 kr juniorer, som sätts in på PG 15 26 36-7.
Glöm inte att skriva ditt namn o adress o telefonnummer + gärna din e-post, så vi kan nå dig
med info om vad som händer i vår egen sandlåda.
Framtida projekt
Vi planerar att försöka skaffa oss en egen boulebod, där vi kan förvara material och oss
själva vid vädrets nyckfulla kast. Det är en större ekonomisk investering, som dock känns
nödvändig. Har du, eller känner di någon som har en friggebod? Vi är intresserade. Ring
Mikael Lagergren (se telenr. Ovan) eller Björn Ahlström 0709-16 90 87.
Hur som helst:
www.brantevik.se
VARMT VÄLKOMNA!
10
Styrelsen
Arbetet med den nya hemsidan pågår för fullt, där Karin Aleby och Anthony Johnson är de
drivande krafterna.
Målet är att under Januari månad skall den presenteras för Samhällsföreningens styrelse och
att den kan vara på nätet senast i mars månad.
FÖRETAGARE på BRANTEVIK
På hemsidan kommer alla företag att ges möjlighet att presentera sig mot en avgift på 200
kr/år. För mer information v.g. kontakta Anthony 225 15, info@brantevik.se
Claes Brodén
Branteviks Samhällsförening

Fridas Grafiska expanderar
Frida Jönsson är en av byns många enmansföretagare med hemmakontor. Nu börjar
hon bli trångbodd och ser sig därför om efter större lokaler. Drömmen är att skapa ett
Företagarhus i Brantevik, som ska rymma ett eget kontor och samtidigt erbjuda andra
företagare möjligheten att hyra in sig.
– Tidigt i våras fick jag idén om att skapa ett Företagarhus i Brantevik. Här skulle
småföretagare kunna hyra en stol eller kanske ett eget kontor. Samtidigt skulle jag kunna
fortsätta min expansion och enklare få plats för de medarbetare som idag trängs med mig på
hemmakontoret, säger Frida Jönsson.
Idén om ett Företagarhus i Brantevik väcktes när Frida i maj satt på Hotell Svea tillsammans
med andra företagare och lyssnade på Monika Eriksson och Bengt Celander från
stadsarkitektkontoret. De berättade om olika möjligheter att utveckla näringslivet i
kommunens byar. Sedan dess har hennes tankar fått allt fastare former.
– Jag saknar en gemensam och naturliga mötesplats för företagare. Jag tycker att Brantevik
på senare tid har lyfts och utvecklats. Branterögen, Bykrogen, fotbollen och Jazz under
stjärnorna har gjort mycket för byn och ett Företagarhus skulle vara en härlig fortsättning på
den utvecklingen, säger Frida.
Fridas Grafiska har i år fått flera uppdrag inom webbproduktion och har därför utökat
företaget genom att anställa Mikael Kristiansson. Expansionen med webbproduktion till bl a
Lindri, Tally Key och Hamnteknik är en av anledningarna till att hon nu ser sig om efter
möjligheter att bygga ett större kontor. Men kontorslokaler med bra läge är en bristvara i
Simrishamns kommun. Frida har ansökt om att få köpa Branteviks enda tillgängliga
industritomt, vid byns södra infart, vilket skulle ge hennes och andras företag en bra
exponering.
11
– Här skulle jag och andra företag kunna
växa, mötas och skapa nya kontakter. Den
södra infarten skulle dessutom förändras till
det bättre. En atomsfär av företagsamhet
och entreprenörskap hade förhoppningsvis
fått fler sommarboende att välja Brantevik
som sin fasta punkt. Ett levande Brantevik
med små och stora företag, gamla och
unga, sommarboende och vinterboende i en
bra balans – det är attraktivt!
Som vice ordförande i Qlara, företagsamma
kvinnor på Österlen, träffar Frida många företagare och ser de svårigheter många av dem
stöter på.
- Ett vanligt problemen är möjligheten att expandera i bra och lämpliga lokaler, till ett vettigt
pris, säger Frida.
Ett flertal företagare stödjer idén om ett Företagarhus i Brantevik. Om Fridas Grafiska får
möjlighet att köpa tomten vid byns södra infart avgörs troligen före årsskiftet.

Fakta
Frida Jönsson startade Fridas Grafiska för 3 år sedan. Efter gymnasiets mediaprogram i
Ystad har hon bl a varit anställd på Grafo Tryck i ca 3 år. Hon utbildade sig i nyligen i Grafisk
Design på distans på Forsbergs skola i Stockholm.
av Lotta Solding
12

Rapport från Föreningen Jakten
När detta skrivs noteras att det är den 25 oktober år 2005. Det är väl den första
riktiga höstdagen då man är mycket tacksam för att man har tak över huvudet. Hela
dagen har varit grå, men vi skall absolut inte klaga. En bättre höst än denna får vi
förmodligen inte tillbaka i första taget.
Siw och jag hade ett ärende till ”stan” och därefter en tur ut på landet. Vilka färger
som naturen kan skapa. Det är helt otroligt. En annan sak som är helt otrolig är hur
tyst och mörkt det kan bli när hösten infinner sig. Kommer någon person förbi
fönstren får man nästan dåndimpen. Innan hade vi i alla fall bussen som stannade
och släppte av ungarna efter skoldagens slut, men nu är även den sagan all. Man
säger ju att samhället inte får stanna upp och det är väl precis vad som händer.
Bussen är ett tydligt exempel på detta. Ja, det var väl ”Hoppet” det skulle skrivas om
men jag tänkte att några inledande ”positiva” rader kan väl inte skada.
Om vi går över till ”Hoppet” så har sommaren varit precis som vi räknat med. Full
rulle i princip hela tiden, kanske något lugnare än föregående år.
Vi har hunnit med att besöka Danmark, Helgolandet, Limfjorden och även en ”titt” i
Tyskland. Dessutom har västkusten besökts samt några turer till Bornholm. Våra
ungdomar gjorde en 10-dagars resa till Polen där ett antal hamnar besöktes.
Damerna gjorde en mycket lyckad resa till Christiansö, och samma resa
genomfördes av våra yngre entusiaster. Sista resan var egentligen en
eskadersegling till Äppelmarknaden tillsammans med ”Sarpen” från Simrishamn och
”Helene” från Ystad. Mycket trevligt.
En sak som gläder oss mycket är att vi har kvar våra medlemmar, och troligen har vi
ökat på siffran något. Vad gäller ekonomin är den fortsatt god, vilket naturligtvis
också är glädjande.
Nu håller vi på att rusta av, när vädret tillåter drar vi iväg till Skillinge, där vi ligger
tillsammans med våra övriga två skutor i kommunen.
Det är alltså åter ett år som har gått och lägger man detta till dom övriga så är det
faktiskt 10 år sedan idén om att bygga ”Hoppet” skapades. År som har varit
fantastiska.
Ja, man säger ju att man skall sluta när det är som roligast, och nu blir det nog inte
roligare.
Slutar med att önska Er alla en skön höst, En God Jul och ett Gott Nytt År.
Hej då
Hälsningar från Föreningen Jakten
Genom Arne Holm
Byggnadsvårdsbutiken på Österlen
Öppet: tisd-torsd 11-16, lörd 11-16
Vi finns mellan Rörum och St Olof, 2,5 km från
kustvägen
13
Vi har det Ni söker till er
renovering eller nybyggnad.
Allt från gamla gångjärn och
kammarlås till Enetorpets
berömda linoljefärg i många
trevliga och orttypiska kulörer.
Vi för även reproducerade
byggnadsbeslag från Eskilstuna
Kulturbeslag och Welin & co:s
produkter för behandling av golv.
Välkommen!

Branteviks Idrottsförening
Branteviks I F är fortfarande på framåtgående. Nu har man nått upp till division
III i herr-fotbollen. En enastående prestation av spelare och tränare.
Handikappfotboll har startats upp och f n sysselsätts ett 20-tal handikappade
ungdomar.
Fotbollsplan jämte byggnader håller en hög status. Nog kan man som
ordförande och styrelsemedlem glädjas åt allt som presterats.
Sjöfartsmuséet Hoppet
14
Conrad Söderholm
Ordförande
Sjöfartsmuséet Hoppet har haft samma besökarantal som 2004.
Nyheten är att när Simrishamns Kommun säljer ut sina fastigheter tar
Sjöfartsmuséet över. För närvarande har Föreningen Jakten, kyrkan, Röda
Korset, Samhällsföreningen m fl sina möten och sammankomster i denna
lokal.
Branteviks Södra Hamnlag
Conrad Söderholm
Ordförande
Allt fungerar som vanligt. Dock är vi besvikna på stölder och åverkan som
drabbat hamnlaget innevarande år.
Om någon iakttager något som skiljer sig från vardagen, så meddela någon av
oss i hamnlaget.
TENNISBANA
Conrad Söderholm
Ordförande
Tack alla ni som gjorde det möjligt att restaurera den gamla banan. Nu har vi
en fungerande bana – än om restaureringen inte blev perfekt. Linjerna blev
inte helt perfekta och asfalten ”satte” sig lite på ett par ställen. Fördelen blev
att leverantörerna fick sänka sina priser rejält.
Planerna inför nästa säsong är införskaffande av nytt tennisnät och förbättra
näten runt banan.
Branteviks Samhällsförening/Claes Brodén

Dagarna som skakade Sverige då Sovjetiska U137 grundstötte i Blekinge östra
skärgård – del 2
Kustbevakningens huvuduppgift vid detta tillfälle var bevakning av miljööverträdelser i
skyddsområde. Dock förenades uppgifterna med att vi blev en ”buffert” mellan stormakten
öst och det svenska försvaret. Uppgiften innebar att det precis som under 2:a världskriget
skapades ett gott förhållande mellan vän och fiende.
Det skall nämnas att mellan mig och chefen för U137 skapade ett bra förhållande och vi
talade med varandra både dag och natt. (På vilket språk? Jo, på tyska – Detta visar ju, att
man till viss del även var tysktalande på U137.)
En natt hörde jag en knackning på ventilen på min hytt och undrade naturligtvis: vad står på?
Jag gick upp på däck och där stod han ”vännen”. Han ville tala om för mig att Sovjet var en
stormakt och Sverige var ett litet land.
-”Ok, sade jag, vi får väl se hur det slutar.”
Vid ett annat tillfälle kom den s k ”vännen” och frågade om han fick titta på vårt sjökort.
Kontakt togs med militären och tillstånd beviljades. Vid sammanträffandet i vår styrhytt
förevisades sjökortet och vår gäst tillfrågades om våra fartygs läge.
”Vännen” satte sitt pekfinger direkt på grundet Torumsskär. Ja, visst kan man undra om det
var felnavigering eller spionage. Man får ha vilken uppfattning man vill, dock tror jag
personligen på det sistnämnda. Anledningen till min uppfattning är, att ingen med ledning av
”sju furtuna” kan navigera i detta farvatten p g a alla obelysta holmar och skär.
Dygn efter dygn försvann och ”vännen” från öst stod där den stod trots alla förhör av den
svenska militärledningen.
Vid ett annat tillfälle kom polisbåten med dåvarande polismästaren ombord och bordade oss.
Polismästaren frågade mig om vi kunde göra en film ombord på U137. (Han hade tillstånd av
militärledningen)
-”Ok, svarade jag, vi gör väl ett försök. Har du någon fotograf?” Polismästaren sa att det
hade han.
-”Ta hit den killen så sätter vi på honom en kustbevakares uniform.”
Efter påklädningen gick vi ombord på U137. Officeren på bryggan kallades ned vartefter jag
frågade om vi fick göra en film för personligt bruk. (Naturligtvis på tyska) Det blev ok och
fotografen filmade allt ovan däck )dock med förbud nere i u-båten). Då allt var över och
skymningen kom samlades vi i våran mäss och tittade på film. Vilken glädje det blev och
samtliga skrattade (dock ej U137:s besättning – de fick inte vara med).
Denna film skickades av polismästaren till Rikspolisstyrelsen. Härefter har filmen aldrig synts
till.
Efter många och långa förhandlingar lyckades man till sist få befälhavaren och en annan
officer att följa med i land på förhör.
Härefter utbröt en väldigt svår storm och U137 började hugga på grundet. Då tog förste
Kommendören ombord chansen att blåsa nödsignalen, may day, och ropade ut i etern att
batterisyra började läcka ut. Det blev en väldig fart på förhören och officerarna återbördades
till U137.
U137 drogs av grundet av två bogserbåtar och efter 10 dygn i denna viktiga skärgårdsdel
kunde u-båten assisteras till 12 milsgränsen där en del av den sovjetiska flottan väntade på
sin kamrat.
Härefter utbröt en hysteri i Karlskrona – man såg fiender överallt. Det sågs grodmän springa
runt på öarna, prickar som sjönk, öststatsfartyg som hade undervattensfarkoster fasthäftade
på fartygsbottnar. Man bombade och bombade i skärgården i veckovis framöver.
Ja, hela spelet kring inkräktaren har jag upplevt i verkligheten och den sitter hårt fastetsad i
mitt minne.
15
Conrad Söderholm

Råkulle
Vandrarhem
Vi håller som vanligt Julöppet för era övernattande julgäster. Ni är välkomna
att boka på telefon 0414/220 20 eller 0709/73 20 61 efter den 1/12.
”SPA”
Efter allt byggande hela hösten är vi nu klara med anläggningen runt vår
vedeldade badtunna och bastu.
Är ni sugna på ett bad i mellandagarna, eller innan jul kan ni ringa och boka.
Det finns tillgång till dusch och omklädnings/sällskapsrum på vandrarhemmet.
Priser: Badtunna: 100 kr/pers (minimipris 600 kr) Max 10 personer
Bastu: 400 kr (300 kr för boende på VH) Max 8 personer
Välkomna!
Bernt & Gittan
”Jul på Krogen”
Julen startar lörd 26/11 på Branteviks Bykrog.
Julmeny kommer att serveras onsd-fred 12-14 och lörd-sönd 13-17. Då dukas vår
hemlagade sill, ål och laxbuffé fram. Därefter erbjuds en julbetonad kött- alt.
Fiskvarmrätt. Julmenyn avslutas med en god ris a la Malta med jordgubbssås. Pris 3
rätter 235 kr/pers. Julbord kommer att serveras för sällskap på minst 20 pers.
Kvällstid erbjuds kvällsmeny och à la carte.
För fjortonde året i rad firar vi in det nya året. En 4-rätters nyårs supé, ett glas
skumpa kl 24. Dans och fyrverkeri till ett pris av 650 kr/pers skynda boka. Det blir
snabbt fullt.
Vi önskar alla våra gäster en god jul och ett gott nytt år!
16
Susanne o Sören

Folk bonkas i flocka po vaja å stia,
å bunnor å husmän gå sia ve sia.
Di sko ti asjons. Di e knafft en vill tro ed
add Pär säljor gåren å hela lösboed.
Di borrja så bra åttifira på våren.
Då gjute han si å då arvde han gåren.
Men sien den dan ha’d bo rajnad å blest,
å glyttarna ha bodde kommed å rest.
Fåsst finje di Selma, å sin fuddes Jeppa,
å sien kom Annors, å Pär borja skräppa
å sa: ”Här bör trai ti å sköda vårt ställe.
Snart krusa vi ente. Vi sköda voss sälle.”
Asjon ti Pär Ols
Når tösen byckj stor, fickj hum kjiffstafasonor.
Po föa å kle hade hum pretantioner.
Ti stan for hum hår gång hum skolle ha syt.
Ja, tösen va rent som hum vorre forrbyt.
Så gjute hum si me en påg ifrå staen,
fåsst Pär va imod po’d, så skolle hum hae’n,
å moren sa: ”Här e jo påga po lanned,
har du bo å gå över ån ette vanned?”
Hadd gjorr ed å snacka! Når tösen hum flytta
Sa Pär: ”A, di går nock, vi har jo fler glytta.”
Men hont en vill snacka, å hont en vill spå,
gjorr glyttana nock som di villa ändå.
Når Annors va framlest en da fram po våren
så sa han: ”Ja, Jeppa han arvor jo gåren,
å ja tyckjor ente om slided po lanned.
Ja vill gå i skola å lära nåd anned.”
Men Jeppa byckj le au allt slid me sånjoren.
En da sa han rent ud ti faren å moren:
”Jins Svensen vill sälja sitt ställe. Ja tror,
ja kevor ed, forr di e redi lerjor.”
Så bynje di ena, Pär Olsen å kvinjan,
pracis lia ena som di vorre injan
di hade fåd glyttarna. Å nock forrstår en
add Pär han vill sälja lösboed å gåren.
17
Ordförklaringar:
Kjiffstafasoner: herrskapsfasoner
Sånjor: sandjord
Lerjor: lerjord
ur ”Byasnack” av
Elly Hallgren