Kära Brantevikare! Då var det dags igen – ett nytt nr av ...
Kära Brantevikare! Då var det dags igen – ett nytt nr av ...
Kära Brantevikare! Då var det dags igen – ett nytt nr av ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Aldrig hade jag väl tänkt mig att passera Hanöbukten en stjärnklar majnatt släpande<br />
på en tysk landstigningsbåt. Ett faktum som nu kändes både kusligt och spännande.<br />
På morgonen möttes vi <strong>av</strong> en svensk minsvepare som eskorterade oss in i<br />
Sölvesborgs hamn. Hann knappast att komma till kaj förrän en smittoskyddspatrull<br />
kom ombord och pudrade oss med DDT så att vi mer eller mindre såg ut som<br />
mjölnare.<br />
Landstigningsbåten tog militären hand om, men dessförinnan hann vi med att ta<br />
hand om lite ”krigsbyte”, som vi ansåg <strong>var</strong>a vår rättmätiga egendom. För min egen<br />
del blev <strong>det</strong> två tyska skrivmaskiner <strong>av</strong> märket ”Triumph”- en <strong>av</strong> maskinerna som <strong>det</strong><br />
skrivits åtskilliga referat på bl a till Ystads Allehanda <strong>–</strong> en läderportfölj samt<br />
järnkorset, som utdelades för tapperhet i fält.<br />
Den andra skrivmaskinen fick en något märklig historia. Efter en skattuppbörd i södra<br />
skolan, ledd <strong>av</strong> kommunalordförande Per ”Öra” Nilsson och med far som<br />
medhjälpare, blev <strong>det</strong> middag hemma på Råkulle. Per Öra tyckte att den maskinen<br />
skulle <strong>var</strong>a bra för honom att skriva på. Han köpte den omgående för en<br />
”spottstyver”. Mig veterligt använde han den aldrig, då hans stora magomfång helt<br />
skymde tangentbor<strong>det</strong>.<br />
Arbetet med bärgningen och den tänkbara bärgarlönen släppte inte våra tankar. Vi<br />
kom överens om att träffas hos Agne i <strong>det</strong> lilla möllehuset vid södra k<strong>var</strong>nmöllan för<br />
att diskutera saken.<br />
Vårt möte fick en dramatisk början. Agne skulle demonstrera en revolver som han<br />
tagit med sig hem. Plötsligt brann <strong>ett</strong> skott <strong>av</strong>. Kulan gick <strong>igen</strong>om en byrå, där Agne<br />
för<strong>var</strong>ade sina skjortor, vilka samtliga försågs med en rejäl fullträff. Jag lugnade Agna<br />
med att jag skulle fixa kulhålen på skjortan. Kom näml<strong>igen</strong> att tänka på att jag från<br />
hemvärnet hade gott om klisterlappar <strong>–</strong> sådana som man klistrar <strong>igen</strong> hål på<br />
målt<strong>av</strong>lor efter en skjutning. Sagt och gjort <strong>–</strong> skjortorna försågs med klisterlappar. Om<br />
de satt k<strong>var</strong> efter en tvättning är lätt att räkna ut…<br />
Fick i uppdrag att skriva till utrikesdepartementet för att bevaka vår rätt till bärgarlön.<br />
Hade hört att Ryssland betraktade alla flyktingbåtar som sin egendom, vilket även<br />
bekräftades i en skrivelse från UD. Storebror i öster hade talat och med <strong>det</strong>ta fick vi<br />
oss nöja.<br />
En längre tid efter händelsen med landstigningsbåten damp <strong>det</strong> ner en postanvisning<br />
på 125 kronor till oss <strong>var</strong>dera. Inte som bärgarlön men väl för förlorad arbetsförtjänst,<br />
som <strong>det</strong> stod på <strong>av</strong>in.<br />
Alltid något <strong>av</strong> ”plåster på såret” skulle kunna <strong>av</strong>sluta berättelsen om händelsen den<br />
15 maj 1945 vid Brantevikskusten.<br />
8<br />
Åke Håkansson<br />
PS: Den tyska landstigningsbåtens sista färd blev bogsering till örlogs<strong>var</strong>vet i<br />
Karlskrona, där svensk militär visade stort intresse för båten.
Change language