L-G:s rättade texter Skötselplan för Nationalstadsparken i Stockholm ...

mindre branta slänter utgör en strödd blandning av ädla lövträd, vägar och stigar, varken ren
park eller natur. Grova hålekar sticker ut ur de jämngamla bestånden. Rosendal tar vid med
slott och park i mjuk övergång till handelsträdgård och ädellövskog. Bellmansros sydvända
parkbräm övergår mot norr i mjuka hällryggar med blandad växtlighet. Mot Frisens park och
Waldemarsudde blir den klassiska bilden av Djurgården än starkare, med mångfald av
mäktiga gammelekar, som trotsigt härdar ut, ärrade av grenbrott och stamröta. Natur- och
kulturvärden är här sammanflätade till en oupplöslig väv, vilken har en tidlös dragningskraft
på generationer av besökare, därtill spetsad av museer och gallerier.
Det halvöppna, leende djurgårdslandskapet bryts abrupt mot öst av ett brant höjdparti. Höjden
utgör en skogklädd urbergskärna på mellersta Djurgården, med branter åt flera håll och
lövskogklädda utlöpare åt öster. Stor-Jakten utgör områdets centrala del, i sina högre partier
helt bevuxen med tall med underskikt av ung björk, asp och ek. Mot sydkanten finns stora
hällytor. Nedanför sydbranten sker en markant biotopövergång till utvecklat ek-hasselbestånd,
”ek-hassel-lund”, med stor hasselrikedom. Ek-hassel-prägeln fortsätter även i
Ståthållarängen i nordväst, där rester av åkrar ingår. Lövskogen fortsätter även söder och
nordväst om Stor-Jakten. Stor rikedom på grov ek i lövskogarna. Endast enstaka, föga
iordningsställda stigar, förutom en ridstig, korsar området. Mot Valmundsö gravfält blir
ekbackarna öppnare och har ett rikare friluftsliv. Från västra delen av Djurgårdsön blir södra
Djurgårdsstranden öppnare med spridda mycket pampiga villor omväxlande med
finparksstråk med klippta gräsytor och planteringar. Villatomterna har ofta en frodig grönska
med många storvuxna parkträd.
Mål
Området skall bibehålla mosaiken av öppna fält och parkmiljöer inramade av skogsområden
med stort inslag av ädla lövträd. Höjdområdenas barrskogar skall få utvecklas fritt mot
naturskog med större graninslag än i dag. Ekbestånden skall bibehålla den halvöppna
karaktären av hage och gärna bilda lundartade ek-hassel- bestånd.
Områdets kulthistoriskt intressanta byggnader och anläggningar skall inramas av välskötta
finparker. Liksom på hela Djurgårdsön skall det inte vara långt till olika serviceanläggningar
bl.a. matställen och toaletter. Dock skall skogspartiernas kärnområden bibehålla
otillgängligheten för besökare av hänsyn till djurlivet.
Storområde östra Djurgården
De öppna gräsytorna från Djurgårdsbrunnsbron och bort mot Manillaskolan utgör målpunkt
nummer ett för picknick på Södra Djurgården. Utsikten mot Djurgårdsbrunn och kanalen är
tilltalande. Dessa fält omramas av små ofta ekdominerade dungar och lövskogar. Åt väster
omväxlar lövskogsdungarna med öppna hästbetesmarker medan området österut sluter sig till
ett större sammanhängande skogsparti Isbladsbacken som når ända bort till Blockhusudden.
Isbladsbacken har en kärna av barrskog, omgiven av lövskogsbräm främst i söder och
nordväst. Trädbeståndet är varierat med åtskillig grov ek och tall.
Isbladskärret är parkens bästa fågelsjö med vassfält och klarvatten och är flitigt besökt av
såväl fågelskådarproffs som nybörjare. Hägerkolonin här tilldrar sig särskild uppmärksamhet.
Parkudden, Hovjägarbostället och Blockhusudden är till stor del ianspråktagna för bebyggelse
men bebyggelsen är inbäddad i lövträdsdominerad grönska. Utanför trädgårdarna finns
parkartade skogar som är präglade av ädla lövträd bitvis med grov och hålig ek, t. ex. vid
Sjötullsbacken. Ekmiljön är ovanligt gynnsam med god åldersspridning och god föryngring.
10