L-G:s rättade texter Skötselplan för Nationalstadsparken i Stockholm ...

Storområde Nobelparken-Museistranden
Nobelparken utgör början på det långa park- och promenadstråket längs
Djurgårdsbrunnsvikens strand mellan Strandvägen och Lilla Sjötullen. Nobelparkens
cirkelformade bergsklack med mer eller mindre branta sluttningar åt alla håll hyser nästan alla
Sveriges trädslag. Planteringarna är ett minne från landets första skogsskola 1828. Stranden
mot Djurgårdsbrunnsviken kantas av enstaka pilar och alar hela vägen mot museiområdet.
Längs Diplomatstaden är grönstråket smalt med en gångväg. Efter turkiska ambassaden
vidgas grönstråket till att omfatta hela bredden mellan stranden och Djurgårdsbrunnsvägen.
Strax öster därom, vid värdshuset Källhagen, vidgas området ytterligare. Söder och öster om
värdshuset finns en park med bitvis täta bestånd av ädellöv och trädgårdsbuskar.
Mellan Källhagens park och Sjöhistoriska museet är terrängen öppen, klippt gräsmark, som i
stenkantade terrasser med långa mellanrum stiger upp mot museet. Söder om Tekniska
museet höjer sig stranden med en brant grässlänt med lönn, alm och lind innanför den
strandföljande gångstigen. I höjd med Etnografiska museet blir grönremsan åter bredare.
Terrängen är även här kuperad och sluttar bitvis brant. Snår av al och pil har fått inta smärre
ytor. Mellan stenskonade strandpartier finns naturliga grusstränder med smala vassbårder.
Flera av ambassadbyggnaderna har, liksom museerna, arkitekturhistoriskt värde. Området
nyttjas flitigt för kommunikation och rekreation, där museerna i sig utgör stora attraktioner.
Mål
Hela det strandnära partiet mellan Djurgårdsbrunnsvägen och vattnet skall utgöras av
finparkmiljöer med bibehållet, varierat trädbestånd. Strandsnår, gammelträd och naturliga
stränder finns till gagn för fågellivet, insekter och fladdermöss.
Storområde Kaknäsområdet
Området avgränsas av Kaknäsvägen i nordväst och Djurgårdsbrunnsvägen i sydväst
Det utgör det största sammanhängande och mest vägfattiga området i hela
Nationalstadsparken.
Dess kärna utgörs av de skogklädda bergshöjderna Drottningberget, Lindarängsknösen, de
kuperade, lövskogsdominerade strandnära skogspartierna öster om Kaknäshagen samt
Grafbackens variationsrika skogsbestånd åt söder. Skogsbestånden är mycket varierande och
eken spelar här inte lika framträdande roll som på många andra håll i parken. Den samsas här
med stora inslag av lönn, alm och ask, där inte gran och tall fläckvis har övertaget. Dock finns
åtskilligt av grov hålek och grov tall. Unggran finns endast fåtaligt, medan ekföryngringen är
bättre. Området äger stora värden avseende variation, rikedom av olika trädslag och den
relativa rikedomen av gran. Lövbestånden är stora och ovanligt artrika. I nationalstadsparkens
södra hälft är detta område det som är minst uthugget vad gäller gran och kan, särskilt på sikt,
ge en lite mer historiskt riktig bild av trädvegetationens ursprungliga sammansättning.
Skogsområdet är så stort att besökaren kan uppleva avskildhet och ro.
Längs stränderna i sydost finns smala klibbalkärr. I barrskogarna präglas fältskiktet av
blåbärsris. På våren täcks de lövskogsdominerade delarna av vitsippsmattor. Området är
fågelrikt med bl.a. många tättingar. I Grafbacken i områdets södra del ingår insprängda
grupper av villor, ett stall och en handelsträdgård. Den numera övergivna skjutbanan i Kaknäs
ängar har motverkat exploatering av området. För skjutbaneområdet finns en
restaureringsplan.
Mål
Skogen skall vara ett viktigt område för rekreation och friluftsliv, utan att väg- och stignätet
förtätas. Skogens särskilda värden för den biologiska mångfalden med äldre träd tillvaratas.
Naturlig, varierad trädsammansättning i flerskiktade bestånd efter ståndortens förutsättningar.
8