L-G:s rättade texter Skötselplan för Nationalstadsparken i Stockholm ...

fot utgör idag ett tillhåll med klotter och nedskräpning. Eventuellt bör övervägas att antingen
städa upp eller att ta bort dessa byggnadsrester nästan helt. I övrigt bör inga åtgärder göras
annat än i det strandnära läget nedanför terrassen med fruktodling där gallringar av träd bör
ske och strandskoningar återställs.
Delområdet g. ( delvis C1 och C2). Den gamla trädgårdsanläggningen från krögaren Cadiers
tid och som utnyttjades som handelsträdgård fram till 1930-talet med bl.a. fruktträd bör hållas
öppen genom hävd, helst genom återupptagen odling, vilket sannolikt är en omöjlighet. Bete
med t.ex. får är därför att föredra men den frodiga vegetationen med högvuxna ogräs måste
först genom markbearbetning avlägsnas och därefter måste insådd av lämpliga betesgräs
göras. Sly och ungträd måste också hållas efter för att en normal gräsyta ska kunna utbildas. I
parkmiljön finns t.ex. stora snöbärsbestånd som bör begränsas m .m. Strukturerna från den
gamla tiden bevaras med terrasser och husgrunder och synliggörs genom landskapsvården.
Utsikten från Musikpaviljongen är viktig och att parkmiljön närmast byggnaden (A 10) vårdas
med klippta gräsmattor och frigallrade ädla lövträd. Mer detaljerade skötselförslag finns i
Vårdplan del II 1999.
Genom området löper några huvudstigar som t.ex. på nordsidan av berget och från
Musikpaviljongen upp mot bergskrönet. Mindre stigar genomkorsar området i övrigt. Detta
stigsystem bör hållas öppet genom röjningar. Stigen på Berghamravikens sluttning mot Kraus
grav är idag tämligen smal och skapad endast genom århundrades trampstitage och smälter
väl in i naturen. Kanske den så skall förbli för att ge Kraus gravplats den avskildhet och
naturanpassning som sannolikt syftet var vid placeringen på denna natursköna udde.
B 6. Pipers park
Pipers park utgör en fortsättning på den ädellövdominerade höjdryggen intill Brunnsviken
men som genombryts av den lilla sänkan där vägen löper ner till bryggan och vändplanen vid
Brunnsviken.
En bergskärna finns i mitten men endast ett fåtal berghällar går i dagen. Mot norr stupar
berget i en nästan lodrät brant. Sluttningarna består av morän och svallsediment längre ner
och vid foten leror och jordmånen är en fin brunjordsmylla. Ek – hasselskogen dominerar
med ett mindre bestånd stora tallar i höjdlägena.
Förutom ek finns de flesta ädla lövträden, icke minst alm, samt björk, sälg, asp och hägg i
beståndet.
Liksom vid Tivoliberget utnyttjades området tidigt som trädbärande ängsmark med slåtter där
de ädla lövträden och hasseln gynnades. När slåttern sedan upphörde slöt sig området till en
ek-hasselskog och ädellövlund. Idag har ett stabilt ekosystem utvecklas med en väl sluten
skog med en vårflora med sippor, svalört, nunneörter och liljekonvalj, men nästan utan
fältskikt på sommaren då skuggan är som tätast. Den engelska parkanläggning som
påbörjades under 1700-talet finns fortfarande tydliga spår av genom de promenadstigar som
anlagts och med utsiktspunkter på några ställen.
Området är fågelrikt med bl.a. kattuggla (häckande), skogsduva, stenknäck och mindre
hackspett., förutom de vanligare hålhäckarna nötväcka, blåmes och stare.
En brukningsväg leder ner till en öppen yta intill bryggan väster om Parkkullen.
Bedömning
Området utgör en värdekärna för både flora och fauna. Samtidigt är spåren från Pipers
parkanläggning kulturhistoriskt värdefullt att bevara. Vissa konflikter mellan dessa intressen
föreligger. Då igenväxningen gått så långt och de lundartade bestånden har så stora
naturvärden väger detta värde tyngst.
36