XIT #2 2006 (pdf)

praoterror
PÅ STAN
I fem dagar pryade Jonatan och Anton på XIT.
Så här gick det.
Erika Nordlund, wild and crazy:
När vill du vara lite ”crazy” och
vad gör du då?
– Eh... Va? Typ, på helgerna
kanske… Äh shit. Ni får inte
veta vad jag gör.
Sofia Friberg och Anna Reymers,
jävligt snygga:
När tänker ni klippa av er håret?
– Nu måste vi komma på nåt
kul… Nej aldrig, vi har så himla
fina hår.
Ellisa Sundblom, glad:
Ett ordspråk som passar in på dig?
– Behandla andra som de
behandlar dig.
Rune Jansson Oskar Viking,
världsberömd:
Vad är meningen med livet?
– Nåå.. arbeta sig genom livet,
hjälpa andra och vara snäll.
Robert Stenberg, fjolla:
Vad avskyr du mest på Åland?
– Allt. Jag avskyr Åland, höhö.
Marcus Svensson, envis:
Vart barkar det?
– Till jobbet tror jag.
enkät
av jonatan och anton
Kerstin Fogner, glad och snäll:
Vart barkar det?
– Framåt. Livet går framåt. Jo, så
är det nog.
Fredrik Roth, Phsycho-Billy:
När tänker du klippa håret?
– Vad är det för fråga då? Aldrig,
eller kanske lite då och då, inte vet
jag riktigt. Höhö.
Axel Johansson, intresserad:
Vad är ditt recept på framgång hos
tjejer?
– Vet inte... Att inte vara mig själv.
praopojkarna:
XIT – ett slag i mjälten
ÅRET VAR 2003 när vi började i den omtalade skolan
Övernäs högstadieskola. Efter att vi hade klarat av två väl-
digt långa år skulle vi ha prao och vi bestämde oss för att
prya på Ålandstidningen, men där fick vi ett bestämt NEJ!!!
Så vi gick istället ner till XIT-redaktionen och chefen Jonna
Ekman. Hon var jättesnäll och sade ”okej då”.
Första dagen började med att Jonna var försenad så vi
blev visade till kaffeautomaten. Till sist stövlade Jonna in på
redaktionen med sin keps som hade stora feta öronlappar.
Vi fick nästan direkt ett tufft upprag, att gå ut på stan i det
kalla vädret och intervjua folk. Vi gick ner till Metro Records
eftersom vi skulle snacka om musik. Killen i kassan hade en
“Han hostade
till sist fram att
han var efterlyst
och inte
kunde lämna ut
sitt namn.”
Warhamster-keps över sitt långa
hår. Vi frågade om han ville ställa
upp på en kort liten intervju, men
det gick inte för sig sade han. Vi
frågade varför, och han skrockade
lite men hostade till sist fram att
han var efterlyst och inte kunde
lämna ut sitt namn. Efter den
chockerande upplevelsen gick vi
tillbaka till Jonna med hjärtat i
halsgropen.
Nästa dag kom ännu en chockerande nyhet: Jonna sade
att vi skulle skriva den mytomspunna ”Gluggen” i Ålands-
tidningen. Nyheten kom som ett slag mot mjälten, det kändes
som en omöjlig uppgift. Men efter några uppmuntrande ord
från Jonna tog vi oss an uppgiften och började att skriva.
Morgonen därpå fick vi en ännu hemskare uppgift: Hon
kastade ut oss i det kalla vädret för att intervjua folk med
löjliga frågor. Vi stressade omkring i snön tills vi fick ihop
10 ”personer”.
Dagen därpå fick vi en till chockerande nyhet av Jonna.
Gluggen fick inte vara med i Ålandstidningen! Vi blev helt
rasande, men låtsades som inget hade hänt. Jonna försökte
trösta oss med att säga att den skulle komma med i den så
kallade ”tidningen” XIT.
Den här dagen fick vi åka med en konstig reporter och en
het fotograf med kall röv till Islandia. När vi kom tillbaka ha-
de Jonna ritat en fet balle på sin hand med sprittusch, och sen
skyllde hon på att det var någon på jobbet som skulle ha gjort
det. Efter den snuskiga och perversa synen for vi till Bio Savoy
med Jonna och Zandra. Där tvingades Jonatan vara modell,
och testa ”bioställningar”.
Nöjestidningen XIT 2-2006
På fredagen var vi med när Ålandstidningens nöjes-
redaktion hade möte, vi käkade micropizza för femte gång-
en under veckan och gick sedan ut på stan och intervjuade
folk till nöjespanelen. Därefter gick vi tillbaka och blev
bjudna på ”kahvi” och bullar som XIT-Jocke säger.
Efter ”kahvit” fortsatte vi och skriva den så kallade
”Gluggen” som var för dålig för Ålandstidningen. Och nu
blir ”Gluggen” bara sämre och sämre, så nu lägger vi ner.
Med vänlig hälsning Jonatan Klintberg & Anton Lindholm
15