Läs mer - Marknadsföreningen i Helsingborgsregionen

16
från att ge sig utanför dörrarna.
Ändå konstaterar Hans i nästa
andetag och med en retsam glimt i
ögonen att han alltid har tur.
– Jag är sån som alltid hittar
parkeringsplats, hur besvärligt det
än är. Det är klart att det är ett synsätt.
För mig är glaset fullt, aldrig
halvtomt. Tidigt i livet bestämde
jag mig för att bara göra roliga saker.
Det har jag också gjort, säger han.
Några ingredienser bland dessa
roligheter var att som Lundastudent
(alltmedan studierna försakades)
under tidigt 80-tal strida för fria
radiostationer och bland annat
starta Studentradion. Som reklambyråägare
se internets potential
redan 1994 och hålla internetseminarier
1998–99. Som skolpolitiker i
Helsingborg 1991–94 driva frågan
om skolpeng och medverka till en
bok om kundvalsmodellen.
MöTET MEllAN MäNNISKOR
När Hans sålde sin gamla reklambyrå
2000 saknade han kicken från
att ha 30 kreativa personer omkring
sig. Rotary räckte inte. Så han
arrangerade trerättersluncher på
Niklas för 40–50 inbjudna, med
föredragshållare som Göran Skytte
och Christian Koenigsegg.
– Jag har alltid känt att mötet
mellan människor är det viktigaste.
Men jag ville ha en ännu större
mötesplats som kunde ge en riktig
energikick.
Den mötesplatsen blev alltså
Marknadsföreningen som vi känner
den i dag.
Efterhand har de flesta kritiker
och nostalgiker kapitulerat medan
medlemsundersökningarna visar en
nästan löjligt positiv uppfattning av
föreningen.
Allt bottnar egentligen i att
Hans Nelson är en obotlig lokalpatriot.
Det var irritation över att
Malmö ”gjorde helt rätt grejor”
som fick honom att började skissa
på förändringen i Helsingborg.
– Jag brinner för staden och för
regionen. Jag vill påverka, göra
skillnad, ge alla chansen att göra
något av sitt liv. Staden betraktas
som introvert och svår att komma
in i. Jag vill inte det ska vara så!
Därför blir jag glad när så många
säger de fått sitt nätverk genom
MiH.
IDEEllT ARBETE
Hur många timmar han har lagt ner
som ordförande går inte att beräkna.
Ideellt arbete, märk väl. Ingen
styrelseledamot får arvode. Inte
heller någon av Frukostklubbens
föredragshållare. Ingen ska heller
kunna hårdsälja sitt företag eller sin
affärsidé från scenen. Det är en
viktig trovärdighetsprincip som
ifrågasatts och prövats åtskilliga
gånger. Några missar har det förstås
blivit genom åren, men själv har
Hans Nelson varit noga med att
hålla sitt eget företag utanför MiH.
– Det har aldrig funnits någon
dold agenda i det hänseendet.
Internt har han aldrig
släppt visionen ur sikte,
lotsat framåt med
ledord som ”kompass”,
”delaktighet” och
”decentraliserat”
Han är inte heller den som velat
glänsa på scen utan har medvetet
hållit en diskret profil utåt och
istället lyft fram teamet och arbetsgrupperna.
Internt har han aldrig
släppt visionen ur sikte, lotsat framåt
med ledord som ”kompass”, ”delaktighet”
och ”decentraliserat”.
Det finns personer som menar att
du kört ditt race och inte lyssnat på
andra genom åren, hur ser du på det?
– Det blir många starka krafter
kring en organisation som MiH.
Jag kan förstås inte svära mig fri,
men föreningen hade inte varit lika
stor om jag inte följt min linje,
alltid väl förankrad i styrelsen. Man
måste våga och kunna tåla kritik
som ordförande. Jag har hela tiden
hållit fast vid en stark vision och
starka målsättningar. Sedan har
målen brutits ner till enskilda
uppdrag och målsättningar. Alla ska
veta färdriktningen och medarbetarna
ska ha frihet inom sina ramar.
Om jag har sagt nej, så är det för att
jag följt den kompass som finns.
Min känsla är ändå att alla har känt
sig delaktiga. Engagemanget har
varit exceptionellt.
KRAFT I DET GEMENSAMMA
Under sin ordförandetid har Hans
Nelson tvingats inse att personligt
engagemang och visioner kan
upplevas som besvärliga i andra
sammanhang. Otålig med att staden
trots höga ambitioner ändå inte gör
sin hemläxa – ”vi är för bekväma,
för långsamma” – byggde han för
några år sedan upp
Framtidskommittén, en fristående
tänkargrupp kopplad till Helsingborgs
stad med tunga namn från
näringsliv och akademi som drev
olika idéer om regionens framtid.
Kommittén avskaffades av politiska
skäl för lite mer än ett år sedan.
Stadens styrande var inte mogna att
konkret gå vidare med tankegångarna
kring kreativa miljöer, företagsinkubatorer
och andra tillväxtfaktorer,
konstaterar Hans.
När jag frågar vad han uppskattat
mest under sina ordförandeår
nämner han huvudsakligen
händelser och talare från Frukostklubben.
Dessa fredagsmorgnar är
och har hela tiden varit hjärtat i
föreningen.
– Det finns en sådan kraft i det
gemensamma. Du tar ditt kaffe,
pratar med folk, kommer in i salen
där du möts av snabb musik och ett
hjärtligt välkomnande. Du får lära
dig något, roas lite, chans att vinna
något på utlottningen. Sedan lämnar
du med en oerhörd energikick, en
positiv attityd som följer med in i
fikarummen på arbetsplatserna.
Så hans roligaste minnen från de
sju åren kretsar kring talare. Nisse
Simonson är en favorit. Och älgmannen,
jämtlänningen som gjorde