Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
S A M H Ä L L S M A G A S I N F Ö R F O L K E T R U N T V I S K A N N U M M E R 2 8 • 2 0 0 6 / 4 • Å R G Å N G 7 P R I S : 1 0 K R<br />
God Jul <strong>Veddige</strong>!<br />
RESAN TILL STOROxARNAS RIKE<br />
ETT LEVNAdSÖdE<br />
SPONSORKALENdER 2007<br />
MITT ÄVENTyR<br />
EN GLIMT AV SOMMAREN<br />
UTGRÄVNINGEN I dISEFLAT<br />
ALLTING HAR ETT SLUT<br />
veddiges lucia <strong>2006</strong>: Johanna Karlsson. Foto: Karin Linde
Inge<br />
sidan 2 | ViSKA! <strong>2006</strong>/4<br />
Carina<br />
Dobrila<br />
<br />
<br />
GENEVE. Matgrupp i oljad ek med 6 stolar.<br />
Bord 180x90: 3.990:-<br />
Stolar med skinnklädda dynor 790:-<br />
GOD JUL!<br />
Lilian<br />
Kontorets öppettider:<br />
Rådgivning - bokad tid: Mån-tors kl 09.00-18.00, fre kl 09.00-15.00<br />
Kassa / Kundtjänst: Mån-ons, fre kl 10.00- 15.00, tors kl 10.00-17.00<br />
Anette<br />
Bankens övriga öppettider:<br />
Uttagsautomater Alltid öppna<br />
Internetbanken www.varbergssparbank.se Alltid öppen<br />
Telefonbanken tel 0340-66 60 00 Självbetjäning, alltid öppen.<br />
Personlig service, öppen vardagar kl 08.00-20.00<br />
<br />
<br />
MAGIC bokhylla i oljad ek.<br />
Viskastigen 40, <strong>Veddige</strong>. Tel: 0340-300 50. Öppet: må-fre: 13-18, lör: 10-14 www.mobelhornet.se<br />
Carina<br />
Kontoret i <strong>Veddige</strong> Tel 0340-66 60 40<br />
<br />
<br />
Bo<br />
MALVA svensktillverkad byggbar<br />
soffa i tyg ”function”.<br />
Kombination som bilden: 15.995:-
allvaRsamma BlicKaR. Det är stora<br />
förändringar på gång. Gäller att ha koll.<br />
God Jul <strong>Veddige</strong>!<br />
jag veT iNTe HuR deT KÄNNs för er<br />
men jag tycker att vi precis har fått undan<br />
julstjärnorna – och <strong>nu</strong> är det dags att dra fram<br />
de igen.<br />
Gud, vad tiden går fort!<br />
fasT deT ÄR RelaTivT – tänker jag<br />
genast. För de som har väntat-längtat-lobbattjatat<br />
om riksväg 41 och dess framtida sträckning,<br />
kan tyckas att tiden står stilla. Den 21<br />
november samlades vi i idrottshuset för att<br />
stämma av planeringarna med Vägverket,<br />
Banverket och Varbergs Kommun. För er som<br />
inte kunde närvara, vill jag bara meddela att<br />
kaff et var gott och det blev massor av lussekatter<br />
över. Tack för det Bollklubben.<br />
deT ÄR sOm aTT sÅga av gReNeN man<br />
sitter på. För att det är just Bollklubben som<br />
drar det kortaste strået. Den nya vägsträckningen<br />
kapar båda träningsplanerna, för att<br />
inte störa fridlysta backsippor och fåglar. Träningsplanen<br />
måste således fl yttas – men vart?<br />
Det hade ingen något tillfredställande svar på.<br />
Minst av allt hade kommunens representant,<br />
Tord Martinsson något svar. Ärligt talat; han<br />
verkade förvånad av bara frågan. Som det ser<br />
ut idag, kan vi få vägen byggd innan Bollklubben<br />
får nya träningsplaner.<br />
deN idROTTaNde mÄNNisKaN är inte<br />
lika fridlyst.<br />
Annars ser allt mycket lovande ut. Det<br />
Tomtepromenad<br />
görs utredningar och planeringar så att folk<br />
i alla fall har jobb med det. Men, redan <strong>nu</strong><br />
kan du åka på den nya 41:an. Det sköna är att<br />
du kan välja hastigheten fritt, det går att köra<br />
på åkrarna om man vill. Bosse Ema<strong>nu</strong>elsson<br />
provåkte…<br />
Ja, det går om man laddar ner den virtuella,<br />
tredimensionella modellen till sin dator<br />
från Vägverkets hemsida. Har du ingen dator?<br />
Då kan du vänta på bygget som startar 2008.<br />
deN sOm leveR fÅR se. Bosse Ema<strong>nu</strong>elsson<br />
har väntat. Han var en ungdom när<br />
han för första gången hörde talas om det stora<br />
projektet.<br />
deT vaR fÖR 50 ÅR seN.<br />
söndagen den 17 december 16.00-18.00, med start från visionsmagasinet.<br />
tomtepromenad i fackelsken.<br />
veddigevisionen har julkafé film och godis till barnen, lotterier i visionsmagasinet.<br />
startavgift 40:-/pers. barn under 7 år gratis.<br />
hembygdsföreningen vid hembygdsstugan bjuder på glögg och pepparkakor.<br />
arrangörer: veddigevisisonen och hembygdsföreningen.<br />
ViSKA! TACK TILL: INNEHÅLL:<br />
visKa! ges ut av <strong>Veddige</strong>Visionen, och distribueras gratis till<br />
hushåll i <strong>Veddige</strong>. Lös<strong>nu</strong>mmer säljes på redaktionen. Pris: 10 kr.<br />
aNsvaRig uTgivaRe: Michael Enberg.<br />
disTRiBuTiON: <strong>Veddige</strong>Visionen.<br />
RedaKTiON:<br />
Arne Eriksson 0340-305 5, fax: 0340-303 0<br />
Bo Ema<strong>nu</strong>elsson 0340-302 55, bosse@veddige.<strong>nu</strong><br />
Hans Olsson 0340-302 0, hans@veddige.<strong>nu</strong><br />
Michael Enberg 0340-3 1 44, michael@veddige.<strong>nu</strong><br />
Sandor Olah 0340-64 7 0, sandor@veddige.<strong>nu</strong><br />
adRess:<br />
ViSKA! c/o O.L.S.A. Viskastigen 46 , 430 20 <strong>Veddige</strong><br />
tel: 0340-64 7 0, fax: 0340-64 7 1,<br />
mobil: 0703-74 22 55, e-mail: viska@veddige.<strong>nu</strong><br />
OmslagsBild: Karin Linde<br />
TRYcK: Geson, upplaga: 2500 ex. PaPPeR: Svanenmärkt.<br />
NÄsTa NummeR: 11 maRs 2007<br />
maNussTOPP 26 feBRuaRi 2007.<br />
dONaTiON: Bg 5113-7859<br />
iNBeTalas till <strong>Veddige</strong>Visonens bankgirokonto.<br />
BeTalNiNgsmOTTagaRe: <strong>Veddige</strong>Visionen<br />
deROme PiZZeRia<br />
eKlÖws suPeRmaRKeT<br />
eleKTRO emaNuel<br />
esON Pac aB<br />
HemKÖP veddige<br />
Hj RÖR aB<br />
j-O BYgg BOmiljÖ aB<br />
lisBeTH HaRaldssON, malmÖ<br />
leNa OcH HaNs OlssON<br />
mÖBelHÖRNeT<br />
PeBe PROduKTeR aB<br />
sTaTOil veddige<br />
sTRÄNgBeTONg<br />
vaRBeRgs BOsTad<br />
vaRBeRgs sPaRBaNK<br />
vaRBeRgsORTeNs elKRafT eK.fÖR.<br />
veddige ÅKeRi aB<br />
visKadaleNs fÖRsÄKRiNgsBOlag<br />
vÄXTBOdeN veddige<br />
…OcH 60 aNdRa fÖReTag<br />
g o d j u l v e d d i g e !<br />
GOd JUL VEddIGE! 3<br />
RESAN TILL STOROxARNAS RIKE 5<br />
BOSSES HISTORISKA HÖRNA 7<br />
ETT LEVNAdSÖdE 10<br />
SPONSORKALENdER 2007 14<br />
MITT ÄVENTyR 17<br />
EN GLIMT AV SOMMAREN 18<br />
UTGRÄVNINGEN I dISEFLAT 19<br />
ALLTING HAR ETT SLUT 19<br />
GÄNGET I GRUSGROPEN #18 20<br />
ViSKA! <strong>2006</strong>/4 | sidan 3<br />
saNdOR OlaH<br />
17<br />
dECEMBER
Den här berättelsen är skriven av Peter Dyverfors.<br />
Om den är sann eller inte det vet bara<br />
vi som var med. I vilket fall som helst<br />
kommer det att hänga två mycket vackra<br />
horn på väggarna i varbergstrakten.<br />
Resan an till storo toro<br />
jag sTaRTade ResaN från Derome<br />
mot Skansnäset i Jämtlands län torsdagen<br />
den 12:e oktober klockan 16.00. Färden gick<br />
först mot Borås där jag skulle möta upp min<br />
jaktkompis Mikael Andersson från Varberg<br />
som hade varit i Tranemo och jagat älg. Detta<br />
var min fj ärde resa upp till Storvikens jaktlag,<br />
förväntningarna var som vanligt stora,<br />
kanske lite större än vanligt då vi hade sett<br />
en hel del älg i september och även då lyckats<br />
spara några kor och det är aldrig fel för som ni<br />
vet drar det till sig lite tjurar. Jag och Mikael<br />
hade även sett två riktigt fi na storoxar. Nåväl,<br />
färden gick som sagt norrut mot jämtland men<br />
vi skulle ligga över hos bröderna Gunnarsson<br />
(Gert, Rune, Eiron) Som var uppe i Dalarna<br />
på Runes gård i Lisskogsåsen och jagade älg.<br />
Där fi ck vi ett som vanligt varmt mottagande<br />
och en sängplats.<br />
ResaN fORTsaTTe på morgonen upp<br />
till Skansnäset där jaktledare Aage Holmlander<br />
tog emot oss vid tvåtiden. Aage bjöd<br />
på kaff e och smörgås medan vi väntade på<br />
sidan 4 | ViSKA! <strong>2006</strong>/4<br />
de andra i jaktlaget (Arve, Bengt, Lasse,<br />
Lennart, Lars, och Aagot). På kvällen sammankallade<br />
Aage jaktlaget för att gå igenom<br />
morgondagens jakt, det visade sig att vi skulle<br />
passa efter prinsvägen. Aage tog fram sin lilla<br />
kortlek och vi drog våra kort. Jag fi ck pass<br />
<strong>nu</strong>mmer fyra. När så morgonen grydde körde<br />
vi upp dit vi skulle parkera bilarna och började<br />
gå försiktigt neråt vägen. Mikael åkte<br />
åt andra hållet för att släppa hundarna (gråhunden<br />
Kim och Jämthunden Bill som bara<br />
är tio månader). Pass <strong>nu</strong>mmer fyra ligger näst<br />
längst ner på prinsvägen, Aage hade pass fem<br />
alltså sista passet. När vi så hade femtio meter<br />
kvar till mitt pass fi ck vi syn på alldeles färska<br />
spår efter fl era älgar så spänningen blev ju inte<br />
mindre av det.<br />
NÄR jag KOm fRam till mitt torn tittade<br />
jag in i skogen och får då se en enorm<br />
älgkrona inne bland tallarna jag gjorde Aage<br />
uppmärksam på vad som var på gång så han<br />
stannade direkt, som tur var såg aldrig Aage<br />
älgarna för då hade det nog smällt och min<br />
chans försvunnit (ha,ha) jag tog upp geväret<br />
till axel och tittade i kikaren avståndet var väl<br />
c:a 80 meter, men den stora tjuren stod med<br />
baken åt mig så det blev aldrig något bra läge,<br />
när jag stå där med denna enorma älg i kikaren<br />
får jag se att från tallen bredvid sticker<br />
taggarna från än<strong>nu</strong> en oxe ut och han står<br />
och tittar på mig, jag handlade direkt och tog<br />
stöd mot tornet men det var så mycket träd<br />
ivägen så inte heller <strong>nu</strong> gick det att skjuta, jag<br />
tog av mig ryggsäcken och började leta skottläge<br />
inne bland träden, gick faktiskt runt hela<br />
tornet innan jag fi ck stöd mot snedstöttan och<br />
där fi ck jag en liten öppning mellan två tallar<br />
inte mer än 30 centimeter men ändå ett läge<br />
jag tog stöd och fi ck in korset rätt i stickhålet<br />
och tryckte av.<br />
Om Ni aldRig HaR HÖRT hur det låter<br />
när två storoxar, ko med kalv skenar iväg<br />
genom tät skog så går det inte att beskriva.<br />
Hur som helst så såg jag inte att han täcknade<br />
för träff så min första tanke var att det här gick<br />
nog åt helvete. Jag vände mig om och frågade
PeTeR dYveRfORs sitter stolt på sin 24<br />
taggare. Jaktlaget hade sammanlagt fällt 3<br />
stora oxar denna helg. Snacka om jaktlycka.<br />
xarnas xarna Rike<br />
Aage om han såg<br />
något, Ja sa han oxen<br />
sladdade och hade<br />
till och med svårt att<br />
följa kalven. Vi ropade på radion till Mikael att<br />
han skulle avvakta med att släppa hundarna.<br />
Efter c:a 15-20 mi<strong>nu</strong>ter gick vi ner för att göra<br />
en första lite skottplatsundersökning och som<br />
tur var hittade jag lite blod på en pinne så<br />
gick tillbaka till tornet och anropade Mikael<br />
att han skulle komma med hundarna. Efter<br />
en timma dök han upp så vi tog Kim med oss<br />
i koppel för han är rutinerad på eftersök så<br />
gick vi ner till skottplatsen igen för att göra<br />
en noggrannare undersökning, då hittade vi<br />
en köttbit vilket inte minskade min oro då<br />
som ni vet när man skjuter framifrån kulan<br />
lätt kan tuscha en gren eller något och orsaka<br />
en skadeskjutning. Nu började vi spåra och ju<br />
längre vi gick ju lugnare blev jag för efter 50<br />
meter började vi se tecken efter lungträff .<br />
OXeN dOg i sKOTTÖgONBlicKeT<br />
men sprang c:a 200meter med träff i hjärta,<br />
Hornet var en udda<br />
24-taggare med ett<br />
utlägg på 1.27 meter<br />
lungor, och lever.<br />
Kulan hade vinklat<br />
ut igenom revbenen<br />
på höger sida, så det<br />
är bara att konstatera att de här stora tjurarna<br />
är starka. När vi kom fram och fi ck se ena skoveln<br />
upp i luften blev min glädje total. Hornet<br />
var en udda 24-taggare med ett utlägg på 1.27<br />
meter.<br />
NÅvÄl jaKTeN vaR iNTe sluT med<br />
detta. På måndag kväll bestämde vi att det<br />
nästa dag skulle jagas av ett område som<br />
kallas för Botstuga och med den informationen<br />
gick vi och lade oss. På tisdag morgon när<br />
vi samlades hade märkte vi att vinden hade<br />
vänt varpå Aage ändrade taktik, vilket skulle<br />
visa sig senare vara ett genidrag. Aage tyckte<br />
vi skulle åka till en annan mark han har lite<br />
längre bort vilket vi givetvis accepterade. Det<br />
var Mikael som skulle släppa sina hundar<br />
igen. Vi andra tog och placerade ut oss på<br />
våra tilldelade pass och hundarna släpptes.<br />
Efter 20 mi<strong>nu</strong>ter hördes det första skallet,<br />
r e s a n t i l l s t o r o X a r n a s r i k e<br />
PeTeR dYveRfORs<br />
det var unghunden Bill som började med<br />
ett lugnt och metodiskt skallande, han hade<br />
ställt sin första älg, men vad det var visste vi<br />
ju inte. Mikael började efter ett tag att göra sin<br />
ansmygning mot ståndet, då kommer gråhunden<br />
Kim och sätter igång vilket blir lite för<br />
mycket för älgen som rusar iväg, men han tar<br />
fel väg och springer rätt till Mikael som med<br />
ett välriktat skott fäller älgen. Mikael anropar<br />
på radion att han fällt en älg men inte vad det<br />
var för något, eftersom jag känner honom rätt<br />
väl så förstod jag att det var något stort. När<br />
vi samlas vid älgen vilket tar nästan en timma<br />
visar det sig att även detta var en storoxe, Den<br />
hade 22-taggar och ett utlägg på 1.12 meter så<br />
ni kan förstå att <strong>nu</strong> var lyckan total för två<br />
varbergare som gav sig iväg till jämtland för<br />
att jaga älg.<br />
aagOT sKÖT även hon en älg på söndagen<br />
så utdelningen av jakten var riktigt lyckad.<br />
Nu återstår bara bedömning av hornen men<br />
det skulle förvåna mig om det inte är två guldhorn<br />
som vi fi ck med oss hem.<br />
ViSKA! <strong>2006</strong>/4 | sidan 5
Bosses<br />
historiska hörna<br />
Mina berättelser bygger på uppgifter från historisk litteratur<br />
men också mycket från gamla tidningsartiklar och berättad<br />
muntlig tradition. Det är alltså inget vetenskapligt dokument.<br />
Jag hoppas komma sanningen så nära som möjligt.<br />
daNiel scHlegels<br />
gÅRdaR i veddige.<br />
Förra gången berättade jag, att drottning<br />
Kristina och hennes rådgivare Axel Oxenstierna<br />
hade tvingats att lämna över en mängd<br />
kronoegendomar till holländaren Adrian<br />
Tripp och de två tyskarna Daniel Schlegel och<br />
Berendt Wolfradt. Dessa tre herrar hade stora
fordringar på Sverige efter det 30-åriga kriget<br />
i Tyskland.<br />
Daniel Schlegel fick en mängd gårdar i<br />
<strong>Veddige</strong>. Huvudgård för dessa blev Björkhult,<br />
som längre fram i tiden kom att få namnet<br />
Björkholm. Gården var enligt Henrik Jern<br />
år 1592 en kronoegendom, som då gick under<br />
namnet Birchholt.<br />
sÄTeRieR i veddige.<br />
När svenskarna år 1645 tog över Halland<br />
från Danmark, överlämnade danskarna en<br />
förteckning över säterierna. Vid detta tillfälle<br />
tycks danskarna ha slarvat med innehållet i<br />
detta dokument. I <strong>Veddige</strong> fanns inga namngivna<br />
säterier.<br />
År 1685 gjorde svenskarna en genomgripande<br />
säterigranskning i Halland. Man fann<br />
då ytterligare några egendomar med beteckningen<br />
urgamla säterier. Här nämns i Ved-<br />
dige säterierna Jansjö (Jonsjö) och Strupsjö<br />
(Struxsjö). Björkhult nämns inte som något<br />
urgammalt säteri. Det hade precis vid den här<br />
tiden blivit en ny sätesgård.<br />
aRvTageRsKaN.<br />
Kammar- och ekonomirådet Daniel Schlegel<br />
blev adlad i Tyskland den 4/10 1643, varför<br />
det inte kan ha varit fel att redan under hans<br />
ägande ha förvandlat Björkhult till ett säteri.<br />
Han var gift med Barbara Simons. Det finns<br />
inget exakt årtal, när denne Schlegel avlider.<br />
Det kan ha hänt under tidsperioden 1652-1660.<br />
När han dör, går gårdarna i arv till hans dotter<br />
Catarina Regina Schlegel och hennes man,<br />
den tyske adelsmannen Simon Rosenhand.<br />
Denne var regeringsråd i Pommern. Det är<br />
Simon Rosenhand, som förvandlar Björkhult<br />
till en sätesgård. Paret får en dotter, som får<br />
namnet Christina Rosenhand.<br />
NedeRe deleN på altartavlan i <strong>Veddige</strong> kyrka. Adelssköldar från vänster: Rosenhand, Rudebeck och Ulfsparre<br />
b o s s e s h i s t o r i s k a h ö r n a<br />
BO emaNuelssON<br />
adliga ÄTTeN ROseNHaNd.<br />
I Elgenstiernas Adelskalender läser man,<br />
att ätten adlades den 21/2 1648. Det är det år,<br />
då freden sluts i 30-åriga kriget. Ätten introducerades<br />
på Riddarhuset 1649, där man blev<br />
ätt nr 419. Ätten är <strong>nu</strong>mera utdöd.<br />
Detta släkte hade sina rötter i Tyskland.<br />
Bartolomeus Mathel var rådsförvant i<br />
Anklam. Han son, Gregorius Mathael, hade<br />
samma befattning i Stralsund. Han gifte sig<br />
med Margareta Bolten. Deras son, Nikolaus<br />
Mathael, var också rådsförvant i Stralsund<br />
och gift med Catharina Tessin. Nikolaus<br />
avled i pesten 1629. Han och Catharina Tessin<br />
hade sonen Simon Mathael. Det var denne,<br />
som blev adlad 1648 och som adelsman fick<br />
namnet Simon Rosenhand. Han skrevs till<br />
Venzvitz i Pommern samt genom gifte till<br />
Björkholm i <strong>Veddige</strong> socken i Halland. Björk-
KOPPaRsTicK fRÅN 1700-talet<br />
hult förvandlades <strong>nu</strong> till säteri under namnet<br />
Björkholm.<br />
Simon Rosenhand var född den 31/5 1613 i<br />
Stralsund. Han blev 1636 sekreterare i svenska<br />
räntekammaren i Pommern. Den 1/6 1639 blev<br />
han referendarie i pommerska statskonseljen.<br />
År 1641 var han arkivarie i pommerska arkivet.<br />
Prins Karl Gustaf, sedermera kung Karl X<br />
Gustaf, anställde honom som geheimesekreterare<br />
år 1644. År 1647 befordrade Karl Gustaf<br />
honom till geheimeråd och senare assistansråd<br />
i Pommern, vad det <strong>nu</strong> betydde. Han adlades<br />
1648 och blev den 2/12 1649 regeringsråd i<br />
Pommern.<br />
Simon Rosenhand gifte sig den 17/9 1647<br />
med Catharina Regina Schlegel. Hon var<br />
född 1628 i Stettin. Paret hann få 4 söner och 3<br />
eller kanske 4 döttrar innan Catharina Regina<br />
avlider den 16/6 1663 endast 35 år gammal.<br />
Simon Rosenhand avled den 1/6 1668. Båda<br />
begravdes i S:t Jakobs kyrka i Stettin.<br />
NYa ÄgaRe.<br />
År 1668 avlider alltså Simon Rosenhand.<br />
Säteriet Björkholm med tillhörande gårdar<br />
går <strong>nu</strong> i arv till Christina Magdalena Rosen-<br />
sidan | ViSKA! <strong>2006</strong>/4<br />
hand och hennes make, den svenske häradshövdingen<br />
Paul Rudebeck, född 1657. Hon<br />
är troligen det yngsta barnet i syskonskaran.<br />
Flera av hennes syskon kan ha dött som barn.<br />
Släkten Rudebeck har under årens lopp<br />
använt olika stavningar, Rudbeck, Rudbeckius,<br />
Rudebeck och von Rudbeck. Släkten<br />
härstammade från en dansk bonde, Hans<br />
Jensen i Hoptrup i Sönderjylland. Han levde<br />
på 1500-talet. Sonen Peder Hansen slog sig ner<br />
i Rudbeak i Vesteds socken i Sönderjylland.<br />
Det förklarar det senare släktnamnet.<br />
Peder Hansen blev far till Johan Pedersen<br />
Rudbeck (1550-1603), som tjänstgjorde<br />
som stadsskrivare i Örebro. Ätten hade <strong>nu</strong><br />
hamnat i Sverige, där de blev välkända. Jag<br />
kan nämna fornforskaren Peter Rudebeck och<br />
skalden Olof Rudebeck.<br />
Johan Pedersen Rudbeck fick barnbarnet<br />
Paul Rudebeck. Denne blev assessor och adlades<br />
1675, då namnet ändrades till Rudebeck.<br />
Denne Rudebeck hade två söner. Den äldste<br />
hette också Paul Rudebeck (1657-1711). Den<br />
något yngre brodern Peter Rudebeck (1660-<br />
1710) blev den berömde fornforskaren.<br />
Den äldre brodern Paul Rudebeck blir<br />
häradshövding. Det är denne, som gifter<br />
sig med Christina Rosenhand och tar över<br />
säteriet Björkholm. Paul Rudebeck är bara<br />
11 år gammal, när Simon Rosenhand avlider<br />
1668. Under några år har troligen sterbhusets<br />
egendomar drivits av någon förmyndare och<br />
förvaltare.<br />
Två gånger har Björkhult <strong>nu</strong> ärvts av<br />
kvinnliga arvingar. Det måtte ha saknats<br />
manliga arvingar. Det var inte vanligt att<br />
flickor fick ärva huvudgårdar. Landskapslagarnas<br />
Gånge Hatt till och Huva ifrån hade<br />
Birger Jarl moderniserat, så att döttrarna fick<br />
ärva hälften av vad sönerna fick i arv. Det var<br />
först under den liberale kung Oskar I:s tid,<br />
som man 1845 fick fram en lag, som gjorde att<br />
flickor fick full arvsrätt. Tidigare kunde de få<br />
någon gård i bröllopspresent eller liknande.<br />
Någon jämlikhet mellan könen var det förvisso<br />
inte på den här tiden.<br />
Paul RudeBecK TaR ÖveR.<br />
Huseby var en bruksegendom i Alvesta<br />
i Småland. Orten omtalades redan 1419. År<br />
1629 inledde järnbruket sin produktion på<br />
orten. Det var egentligen här, som Paul Rude-
eck hörde hemma. Efter giftermålet med<br />
Christina Rosenhand blev han även ägare av<br />
säteriet Björkholm.<br />
Huseby blev ganska omtalat senare i historien.<br />
År 1867 förvärvades Huseby av britten<br />
Joseph Stephens (1841-1934), vilken moderniserade<br />
järnbruket. Först år 1930 släktes masugnen<br />
ner. Huseby testamenterades efter visst<br />
rabalder av Florence Stephens till svenska<br />
staten. Hon var dotter till Joseph Stephens.<br />
alTaRsaTseN i veddige KYRKa.<br />
År 1686 avlider Christina Rosenhand.<br />
Paul Rudebeck gifter då om sig med friherrinnan<br />
Christina Ulfsparre.<br />
I <strong>Veddige</strong> kyrka finns en altarsats, som<br />
är märkt med årtalet 1703. Denna är en av få<br />
bevarade inventarier från den gamla medeltidskyrkan.<br />
När den nya kyrkan byggdes,<br />
sålde man på auktion alla inventarier i den<br />
gamla kyrkan. Kyrkbänkar, gamla skåp m.m.<br />
hamnade ute hos bönderna, där de förvandlades<br />
till kättar m.m. i ladugården. I vårt torp<br />
Hultahage finns mellanväggar i ett vindsrum,<br />
tillverkade av de gamla kyrkbänkarna. Takmålningarna<br />
hamnade bland annat som tak i<br />
en snickarverkstad hos smeden Aron Johansson,<br />
Biared, Frillesås.<br />
Altartavlan, Kristus på korset och ängeln<br />
bar man upp på vinden i det nya kyrktornet.<br />
Där låg dessa attiraljer och samlade damm<br />
och for illa.<br />
Den nya kyrkan, som var färdig omkring<br />
1867, hade en kall och färglös interiör. Någon<br />
gång i början av 1900-talet tyckte någon, att<br />
man borde pryda den vitmålade kyrkan med<br />
någonting. De gamla föremålen på vinden togs<br />
ner och rengjordes. Kristusbilden och ängeln<br />
hade farit illa. Johan Karlsson, urmakaren i<br />
Vabränna, var också en skicklig finsnickare.<br />
Han fick i uppdrag att reparera Kristus och<br />
ängeln.<br />
Tre vapensköldar är placerade i nedre<br />
delen av altaruppsatsen i <strong>Veddige</strong> kyrka. Det<br />
har länge rått oklarhet i Varbergsbygden, om<br />
vem, som donerade denna altartavla. Man har<br />
inte heller vetat vilka ätter, dessa vapensköldar<br />
representerar. Vid ett tillfälle sade en guide på<br />
en rundresa, att sköldarna troligen tillhörde<br />
tre adelskvinnor, vars män var ute i kriget<br />
med Karl XII. Han antydde, att dessa givmilda<br />
kvinnor troligen inte hade något med<br />
<strong>Veddige</strong> att göra.<br />
Författaren Sven Larsson har i sin<br />
utmärkta bok När hallännigarna blev svenskar<br />
givit oss svaret på sidan 251 i boken. Vapensköldarna<br />
tillhör från vänster ätterna Rosenhand,<br />
Rudebeck och Ulfsparre. Sköldarna<br />
är dekorativa och iögonfallande men har<br />
inget gemensamt med de religiösa symboler<br />
och texter, som omger dem. I stället berättar<br />
de om den generöse donatorn av altartavlan.<br />
Donatorn är alltså Paul Rudebeck, som år<br />
1703 donerar tavlan till sina båda hustrurs<br />
åminnelse.<br />
De flesta i denna släktkedja är tämligen<br />
nyadlade kungatjänare. Likt sina danska<br />
högadliga företrädare i Halland ville de i<br />
kyrkan – det offentliga rummet – tydligt markera<br />
sin sociala ställning.<br />
Paul Rudebeck avlider år 1711. I sju år<br />
ytterligare drivs Björkholm vidare av sterbhuset.<br />
År 1718 kommer en ny köpare till Björkholm.<br />
Om honom skall jag berätta i någon<br />
kommande <strong>VISKA</strong>-tidning. Nästa gång<br />
tänker jag berätta lite om Jonsjös äldre historia.<br />
vad HÄNdeR i sTOcKHOlm<br />
vid deN HÄR TideN.<br />
Drottning Kristina har bestämt sig. Hon<br />
vill inre regera längre. Vid en riksdag har hon<br />
lyckats få sin kusin Karl Gustaf vald till kronprins.<br />
Denne, som är jämngammal med Kristina,<br />
tror inte, att han kommer att bli kung<br />
inom rimlig tid. Han sitter på Öland och intager<br />
tillsammans med sina jaktkamrater rikligt<br />
med både mat och dryck, vilket gör honom<br />
tämligen rund.<br />
Sommaren 1651 var Kristina 25 år gammal.<br />
Hon var firad och hyllad drottning i ett rike,<br />
som just då hade det högsta tänkbara anseende<br />
i Europa. Då meddelar hon riksråden,<br />
att hon tänker avgå och lämna landet. Hon<br />
avslöjar inte, att hon tänker gå över till katolska<br />
läran, vilket var en omöjlighet i protestantismens<br />
högborg Sverige.<br />
Riksråden blev förstås förfärade. Axel<br />
Oxenstierna utsågs att leda övertalningen.<br />
Hon skulle stanna kvar. I Sverige dök <strong>nu</strong> upp<br />
förklädda jesuiter, som gömde sig under en<br />
täckmantel.<br />
I slutet av 1653 var allting i hemlighet klart<br />
för Kristinas resa ut ur landet. Hon hade haft<br />
kontakt med Filip IV i Madrid och ärkehertig<br />
Leopold Wilhelm i Bryssel. De väntade med<br />
spänning på henne.<br />
Karl Gustaf, som höll på att förfalla i frosseri<br />
och dryckenskap på Öland, fick drottningens<br />
bud, att han skulle inställa sig i Stockholm.<br />
I huvudstaden härskade pesten, varför<br />
riksråden i stället kallades till Uppsala.<br />
I februari 1654 får de i Uppsala slott än<br />
en gång höra, att hon tänker abdikera. Trots<br />
övertalningsförsök var hon <strong>nu</strong> orubblig. Hon<br />
skylde på, att hon ville ägna sig åt konst och<br />
kultur. Dessutom behövde Sverige en man vid<br />
rodret.<br />
Så följde några månader, då man diskuterade<br />
hennes avgångsvederlag. Hon skulle inte<br />
lämna Sverige som någon fattig flykting. Hon<br />
fick följande underhållsländer: Norrköpings<br />
stad och slott, Öland, Gotland, Ösel. Poel<br />
och Neukloster i Mecklenburg, Wolgast samt<br />
de så kallade taffelgodsen i Pommern. Totalt<br />
borde dessa områden ge en årsinkomst av ca<br />
200 000 daler silvermynt, vilket motsvarade<br />
ca 300 årslöner för en kunglig sekreterare.<br />
(Dessa uppgifter har jag hämtat ur Herman<br />
Lindqvists Historien om Sverige.)<br />
aBdiKaTiONeN.<br />
I maj 1654 trädde Kristina fram inför ständerna<br />
och meddelade sitt beslut. Alla närvarande<br />
brast ut i gråt. Axel Oxenstierna skulle<br />
ha öppnat mötet, men han blev sittande. Hen<br />
menade, att han hade lovat hennes far att<br />
göra allt för att bibehålla kronan på hennes<br />
huvud.<br />
Adelns och prästernas ledare försökte<br />
övertala henne att stanna. Borgerskapets<br />
ordförande nämnde inget om abdikationen.<br />
Han gratulerade den 27-åriga drottningen till<br />
hennes hälsa och var glad att pesten <strong>nu</strong> var<br />
över.<br />
Den brittiske ambassadören Whitelock<br />
berättade, att <strong>nu</strong> steg en bonde fram och sa:<br />
”Ack min Gud, vad tänker väl Ers Majestät<br />
göra? Det oroar oss att höra, att I tänken övergiva<br />
oss, som älska Eder så mycket. Ers Majestät<br />
är en drottning över alla dessa länder, och<br />
var skolen I få ett sådant rike igen, om detta<br />
lämnas? Fortfaren i selen, goda drottning, och<br />
varen vår förhäst, så länge I leven, och vi skola<br />
hjälpa Eder att draga lasset…” Så gick han<br />
fram till drottningen, kysste hennes hand och<br />
vände gråtande tillbaka till sin plats.<br />
Den 6 juni samlades ständerna redan<br />
klockan sex på morgonen på Uppsala slott för<br />
att se den gripande ceremonin, då drottningen<br />
sakta började ta av sig maktens symboler.<br />
Riksrådet Lars Kagg, vikarierande riksmarsk,<br />
tog rikets svärd från henne och lade<br />
det på ett bord. Riksrådet Herman Flemming<br />
tog nyckeln, riksskattmästarens symbol. Den<br />
darrande Axel Oxenstierna tog äpplet och<br />
hans bror Gabriel Oxenstierna spiran. Riksdrotsen<br />
Per Brahe rörde sig inte. Han skulle<br />
ha tagit av henne kronan. Trots tecken stod<br />
han kvar som fastvuxen. Då lyfte drottningen<br />
själv upp sin krona och Per Brahe kom fram för<br />
att ta emot den. Två kammarherrar kom fram<br />
och lyfte av henne den hermelinsfordrade kröningsmanteln.<br />
Där stod hon <strong>nu</strong> osmyckad i en<br />
enkel vit klänning av atlassiden.<br />
Så steg rikskanslirådet Schering Rosenhane<br />
fram i den bedrövade Axek Oxenstiernas<br />
ställe och förkunnade med hög röst, att<br />
arvsfursten Karl Gustaf <strong>nu</strong> blivit Sveriges<br />
ko<strong>nu</strong>ng. Han kröntes samma eftermiddag i<br />
Uppsala domkyrka av ärkebiskop Johannes<br />
Ca<strong>nu</strong>ti Lenaeus.<br />
NÄsTa gÅNg.<br />
I kommande <strong>nu</strong>mmer skall jag försöka<br />
berätta lite om säteriet Jonsjös äldsta historia.<br />
Kanske hinner vi också med en del om Karl X<br />
Gustafs korta regeringstid.<br />
ViSKA! <strong>2006</strong>/4 | sidan
e t t l e v n a d s ö d e<br />
BO emaNuelssON<br />
guNvOR OcH sveN hos Irene Sundström<br />
Ett levnadsöde<br />
I vårt förra <strong>nu</strong>mmer<br />
av denna tidning,<br />
berättade vi om Gunvor<br />
Hylanders upplevelser<br />
som Finlandsbarn i<br />
Sverige under kriget. Här<br />
kommer fortsättningen.<br />
TillBaKa Till fiNlaNd.<br />
År 1946 var jag 7 år. Kriget var över.<br />
Nu skulle jag tillbaka till Finland och börja<br />
skolan. Det här var egentligen den stora tragedin.<br />
Många barn hade varit mycket små,<br />
när de sändes över. De hade inget minne av<br />
föräldrar i Finland. Nu rycktes de upp ur en<br />
trygg miljö och sändes iväg till något okänt.<br />
Jag och senare Sven hade tur. Min far<br />
sidan 10 | ViSKA! <strong>2006</strong>/4<br />
och min faster mötte mig vid båten i Åbo.<br />
Det fanns ytterligare en kvinna där. Min<br />
faster sa: ”Det här är Din mamma.””Det<br />
är det visst inte. Jag vet, att min mor är<br />
död”. Damen ifråga var Irene Sundström.<br />
Hon var en ogift, välsituerad dam, som <strong>nu</strong><br />
adopterade både mig och Sven. Jag blev <strong>nu</strong><br />
Gunvor Sundström.<br />
Gunvor och Sven var inte de enda, som<br />
blev adopterade, när de återvände. Många<br />
hade blivit föräldralösa under kriget. Alla<br />
hade inte samma tur som Gunvor och Sven.<br />
En lärarinna på seminariet i Ekenäs tog hand<br />
om en fl icka och en pojke. Man frågade<br />
henne, om hon inte tyckte det var svårt att<br />
ta hand om barn. Hon svarade, att hon hade<br />
haft både katter och hundar. Hon skulle nog<br />
kunna tygla dessa också. Flickan rymde efter<br />
några år med en cirkus. Pojken hjälpte några<br />
kriminella pojkar att stjäla fostermammans<br />
dyraste konstverk.<br />
familjeN suNdsTRÖm.<br />
När barnen Gunvor 1946 och Sven 1947<br />
kom till Sundströms villa i Ekenäs, var det ett<br />
stort steg från torpet ute i Lojo. Karl Sundström<br />
från Billnäs sökte den 16/10 1916 tillstånd<br />
att få starta Ekenäs Snickeri Karl Sundst<br />
röm på gården nr 271 i Ekenäs. Snickeriet<br />
grundades i slutet av 1916 vid Promenadgatan<br />
2, som <strong>nu</strong> heter Ystadsgatan efter vänorten<br />
Ystad, som sänt hjälp till Ekenäs.<br />
Karl Sundström var en mycket skicklig<br />
möbelsnickare. Företaget gick bra men drabbades<br />
som andra i slutet av 1920-talet av de<br />
dåliga konjunkturerna. År 1930 blev fabrikör<br />
Sundström svårt sjuk. Han förblev sängliggande<br />
till sin död 1937.<br />
Dottern Irene Sundström, född 1896 i Bromarf,<br />
tog <strong>nu</strong> över ledningen i företaget. Hon<br />
anställde verkmästare Albert Österberg, som<br />
tog över produktionen. Själv var hon ute och<br />
sålde över hela Finland. Hon åkte tåg och sov i
sovvagnen på nätterna för att slippa hotellräkningar.<br />
Företaget gick bra. Man hade omkring<br />
30 arbetare anställda. Fabriken byggdes ut och<br />
moderniserades i fl era omgångar. Man hade<br />
egna möbelaff ärer, bland annat i Helsingfors.<br />
Man tillverkade inte bara stilfulla möbler av<br />
alla de slag. Mest uppskattade var kanske<br />
deras matsals- möblemang i bondrokoko.<br />
Sundströms tillverkade också inredningar till<br />
ålderdomshem, sjukhus, läroverk, butiker och<br />
restauranger. Företaget levde kvar i 56 år till<br />
1972, då det avvecklades. Två fi nska fl ickor,<br />
Johanna Mikkonen och Linda Lehtinen har<br />
skrivit en uppsats på yrkesskolan om detta<br />
företag, vilket förklarar mina kunskaper.<br />
Österberg hade svenskt ursprung. Hans<br />
förfäder hade kommit till Finland 1810. Han<br />
hade studerat tillverkning av möbler och<br />
formgivning i Sverige. Han ritade nästan alla<br />
företagets produkter.<br />
Irene Sundström var en drivande kvinna,<br />
som också hann med ett par perioder i stadsfullmäktige<br />
och i stadsstyrelsen. Hon lyckades<br />
redan 1946 få kommunen att anställa en<br />
hemsyster.<br />
Irene Sundström bodde kvar i den Sundströmska<br />
villan ända till 1977, då den revs.<br />
Hon avled på Hagahemmet den 12 april 1993,<br />
97 år gammal.<br />
Kommunen hade köpt in både den fi na<br />
villan i jugendst il och snickerifabriken. Allt<br />
revs. När villan skulle rivas, var det ett rabalder<br />
i tidningarna som vida översteg det, som<br />
uppstod, när Gerlachska huset skulle rivas i<br />
Varberg.<br />
eN gOd uPPfOsTRaN.<br />
En bättre reservmamma kunde inte<br />
Gunvor och Sven få. De hade en lycklig barndom<br />
med möjligheter till ett rikt friluftsliv.<br />
De fi ck också studera.<br />
Jag frågade förstås, vem som skötte uppfostran,<br />
när Irene Sundström var ute på aff ärsresor.<br />
”Vi hade förstås hela tiden hembiträde.<br />
Det ville vi inte tala om för de andra i skolan.<br />
Det var lite förnämt.”<br />
Redan då Gunvor Sundström började<br />
skolan, gick man 8 år i obligatorisk folkskola.<br />
Bestämde man sig för att ta studenten gick<br />
man vanligen från 4:e klass över till samskolan,<br />
där man då gick ytterligare 8 år. Om man<br />
tröttnade på skolan, kunde man här hoppa av<br />
efter 5 år. Något liknande realexamen fanns<br />
inte i Finland, men man fi ck efter dessa 5 år<br />
en examen, som kan jämföras med en svensk<br />
realexamen.<br />
Jag, som bara gick 6 år i folkskolan, blev<br />
imponerad av, att man redan då hade 8-årig<br />
folkskola i Finland. Det är inte konstigt, att<br />
de har varit steget före oss inom bland annat<br />
industrin.<br />
Både Gunvor och Sven tog studenten 1959.<br />
Sven fortsatte och läste till revisor. Han blev<br />
delägare i en revisionsfi rma, som de senare<br />
sålde till en av de stora drakarna. Han bor <strong>nu</strong><br />
i ett jättestort hus i sjökanten vid Ekenäs. Det<br />
har tidigare varit Hotell Continental. Sven<br />
har byggt om det till lägenheter. Han disponerar<br />
hela övervåningen men hyr ut bottenplanet.<br />
Sven gifte sig med en fi nlandssvenska,<br />
Ilse Ehrstedt. De har tre barn.<br />
Gunvors far överlevde kriget. Han kunde<br />
fl ytta tillbaka till hemmet på Hangö. Han<br />
avled den 10/5 <strong>2006</strong>, 90 år gammal. Även<br />
morföräldrarna fl yttade tillbaka till hemmet<br />
på Hangö.<br />
guNvORs vidaRe ÖdeN.<br />
Det hölls en stor konsert i Åbo med sångare<br />
från Sverige. En av dem var Sten Hylander.<br />
Han blev kär i en fi nska, eller var det<br />
tvärt om. Sten var till professionen färgmästare<br />
vid en textilfabrik i Norrköping. Hans<br />
nya kärlek var från Ekenäs. Där behövde man<br />
färgmästare på Ekenäs textilfabrik. Sten blev<br />
fast där, men han behöll livet ut sitt svenska<br />
medborgarskap. Han och hans fru fi ck sonen<br />
Gösta Hylander, som automatiskt på grund av<br />
fadern blev svensk medborgare och fi ck göra<br />
iReNe suNdsTRÖm med Gunvor, Sven och en kompis<br />
lumpen i Sundbyberg i Sverige.<br />
Gunvor och Gösta gick i samma skola,<br />
där de hade börjat titta lite på varandra. De<br />
gifte sig 1965 och fi ck dottern Helena 1967.<br />
Efter studentexamen gick Gunvor Hylander<br />
en utbildning till barnvårdarinna. Hade<br />
hon fortsatt och läst ytterligare 3 månader,<br />
hade hon blivit barnsköterska på BB. Tyvärr<br />
visade det sig, att hon fi ck eksem vid arbetet<br />
med småbarn. Hon sadlade om och läste ekonomi<br />
på högskolan i två år. Sedan fi ck hon<br />
plats på bank först i Helsingfors och sedan i<br />
Ekenäs, som är ungefär lika stort som Varberg.<br />
Gösta Hylander hade <strong>nu</strong> konfektionsaff<br />
är i Ekenäs, där han sålde både dam- och<br />
herrkläder.<br />
Han hade en dröm att fl ytta till Sverige.<br />
Han tyckte inte om det fi nska språket, som<br />
mer och mer trängde sig in i svenskbygderna.<br />
År 1976 fl yttade man till Sverige. Gösta blev<br />
föreståndare för en klädbutik i Skövde som<br />
ingick i kedjeföretaget Favör med huvudkontoret<br />
i Borås.<br />
Tyvärr avled Gösta redan 1982 i hudcancer,<br />
endast 47 år gammal. Gunvor tittade på<br />
min solbränna och varnade mig. UV-strålning<br />
är mycket farligare, än vad folk tror (åtminstone<br />
för vissa).<br />
Gunvor Hylander stannade i Skövde, tills<br />
Helena gått ut alla skolor där. Gunvor hade<br />
arbetat som lärare i fi nska språket. Helena bor<br />
i Uppsala, där hon arbetat inom administrationen<br />
på Universitetet. Nu har hon ett lik-<br />
nande arbete på Karolinska i Stockholm.<br />
Till veddige OcH<br />
mellaNmOsseN.<br />
Hur kunde Du hamna i Mellanmossen,<br />
eller som det heter i <strong>Veddige</strong> Mellömmöesa?<br />
ViSKA! <strong>2006</strong>/4 | sidan 11
sidan 12 | ViSKA! <strong>2006</strong>/4<br />
suNdsTRÖms sNicKeRifaBRiK<br />
i Ekenäs med den Sundströmska<br />
villan i bakgrunden.
Det är en lång och krokig väg. Ibland<br />
växlar man kanske in på fel spår.<br />
Så här var det. Jag åkte med väninnor upp<br />
till Billingehus. Volvo hade konferens där. Träffade<br />
trevlig göteborgare, frånskild med två barn.<br />
Flyttade till Göteborg 1987, där vi flyttade ihop<br />
i en stor lägenhet i Hjällbo på 120 kvadratmeter.<br />
Fastighetsbolaget Poseidon ville flytta oss<br />
till mindre lägenhet i Kortedala, då man skulle<br />
renovera fastigheten. Vi var inte intresserade.<br />
Var skulle vi ställa våra möbler? Container?<br />
Sedan skulle vi komma tillbaka till en än<strong>nu</strong><br />
dyrare lägenhet. Jag började märka, att vännens<br />
ekonomi var dalande. Jag fick betala.<br />
Lösningen på det hela blev något märklig.<br />
Vi studerade förstås hyresannonser. Under<br />
tiden gick min sambo och köpte en husbil. Vi<br />
skulle <strong>nu</strong> bo i Göteborg på 10 kvadratmeter<br />
mot tidigare 120. Jag fann annonsen om Mellanmossen,<br />
ett torp som hyrdes ut. Vi slog till.<br />
Här kunde vi bo en stor del av året, och här<br />
kunde vi ha våra möbler.<br />
Efter en tid kom Bengt Axelsson och erbjöd<br />
oss att köpa en tomt. Jag hade <strong>nu</strong> märkt, att min<br />
sambo hade svåra problem. Det köptes bland<br />
annat hem öl som försvann spårlöst. Man vill<br />
ju hjälpa människor så mycket som möjligt.<br />
sveNs ”lilla” hus i Ekenäs<br />
Här i <strong>Veddige</strong>s natur tycktes han trivas. Vi slog<br />
till och köpte tomten och byggde där ett Boro<br />
fritidshus. Nu hade vi äntligen något eget och<br />
kunde få plats för våra möbler. Tyvärr lyckades<br />
jag inte rädda vårt samboförhållande. Jag fick<br />
försöka stå på egna ben.<br />
Jag har trots allt trivts i <strong>Veddige</strong>. Problemet<br />
har för mig som för många andra varit att<br />
få ett riktigt jobb. Under 4 års tid arbetade jag<br />
vid barndaghem i Tångaberg. Tyvärr fick jag<br />
tillbaka mitt eksem, varför jag fick söka något<br />
annat. Mina kunskaper inom handel och ekonomi<br />
hade under dessa år blivit antika. Borta<br />
var kassaboken och pennan. Nu sköttes allt<br />
med datorer.<br />
Det var inte lättare att få arbete under<br />
tiden i Göteborg heller. Det var att ta en massa<br />
tillfälliga arbeten och hoppa från arbetsplats<br />
till arbetsplats. Nu känner jag, att det är dags<br />
att bryta upp och äntligen återvända hem. I<br />
Finland har jag trots allt mina bröder och en<br />
del gamla barndomsvänner kvar. Min dotter i<br />
Uppsala kommer inte att vara längre bort. Vi<br />
träffas sällan, men vi talas vid nästan dagligen<br />
i telefon. Jag återvänder <strong>nu</strong> till min mammas<br />
lägenhet i Ekenäs, som jag hela tiden har haft<br />
stående. Tack alla svenskar för den hjälp Ni<br />
gav Finland under detta krig. Vi glömmer Er<br />
aldrig.<br />
avsKedeT.<br />
Att skiljas är som att dö lite grann, har<br />
någon skrivit. Nu måste jag ta avsked av<br />
Gunvor Hylander, som gett mig sitt livs historia.<br />
Det känns faktiskt lite vemodigt. Kanske<br />
får jag göra en resa till den vackra finska<br />
skärgården och hälsa på henne igen i hennes<br />
lägenhet i Ekenäs. Hon har varit en angenäm<br />
bekantskap, som fört mig in i den svenskfinska<br />
historien.<br />
Jag får trösta mig med, att det var nog<br />
ändå värre, när ca 55 000 finska barn efter<br />
kriget skulle återvända från i många fall<br />
kära fosterföräldrar i Sverige. En del kom<br />
hem först efter juridiska processer, då familjen<br />
i Sverige inte ville släppa dem. Andra<br />
var inte välkomna hem. Pappa hade stupat<br />
i kriget, och mamma hade bildat ny familj.<br />
Gunvor och Sven hade nog tur att komma<br />
till en god människa, som blev deras mor.<br />
Gunvor har kärlek i blicken, när hon talar<br />
om sin mor Irene Sundström.<br />
BO emaNuelssON<br />
ViSKA! <strong>2006</strong>/4 | sidan 13
s p o n s o r k a l e n d e r 2 0 0 7<br />
veddigevisiONeN<br />
ÖNSKAR UNdERTECKNAdE 60 FÖRETAG OCH FÖRENINGAR:<br />
0340-306 57 0340-302 52 0340-310 31 0340-384 10<br />
0340-386 15<br />
0340-382 18<br />
0340-306 48<br />
0340-647 850<br />
0340-307 76<br />
0340-385 36<br />
0340-307 44<br />
0340-300 92<br />
0340-306 10 0340-639 950<br />
0340-383 61 0340-387 71 0340-639 940<br />
www.restauranglascala.se<br />
0340-384 90<br />
0340-309 70<br />
0340-380 60<br />
0340-306 48<br />
0340-387 00 0340-385 80<br />
0705-874 345<br />
Lars Thorén med personal<br />
förändrar vardagen<br />
0340-302 90<br />
0340-384 90<br />
veddige veddige veddige veddige luci luci luci luci<br />
MINIKALENdER FÖR 27. RÖDA MARKERINGAR: ViSKA! MAGASINETS PRELIMINÄRA UTGIVNINGSDAGAR. MATERIA<br />
JANUARI FEBRUARI MARS APRIL MAJ JUNI<br />
1 2 3 4 5 6 7 10 11 12 13 14 15 16 17 1 1 20 21 22 23 24 25 26<br />
M 1 8 15 22 29 5 12 19 26 5 12 19 26 2 9 16 23 30 7 14 21 28 4 11 18 25<br />
T 2 9 16 23 30 6 13 20 27 6 13 20 27 3 10 17 24 1 8 15 22 29 5 12 19 26<br />
O 3 10 17 24 31 7 14 21 28 7 14 21 28 4 11 18 25 2 9 16 23 30 6 13 20 27<br />
T 4 11 18 25 1 8 15 22 1 8 15 22 29 5 12 19 26 3 10 17 24 31 7 14 21 28<br />
F 5 12 19 26 2 9 16 23 2 9 16 23 30 6 13 20 27 4 11 18 25 1 8 15 22 29<br />
L 6 13 20 27 3 10 17 24 3 10 17 24 31 7 14 21 28 5 12 19 26 2 9 16 23 30<br />
S 7 14 21 28 4 11 18 25 4 11 18 25 1 8 15 22 29 6 13 20 27 3 10 17 24 1<br />
!<br />
0340-311 00<br />
Stigs Svets-Service<br />
0340-384 65<br />
0340 - 386 60<br />
0340-386 60<br />
0340-303 61
uciaTÅg uciaTÅg<br />
uciaTÅg Sällstorps Sällstorps Bygdegård Bygdegård <strong>2006</strong> <strong>2006</strong> 07/12 07/12 20:30 20:30<br />
uciaTÅg<br />
0340-306 60 0340-384 00 0340-86 900<br />
0340-300 50<br />
WWW.OLSA.SE<br />
0340-646 600<br />
0340-666 200<br />
0340-38955<br />
Glasmästarpelle<br />
0340-381 42<br />
WWW.VEDDIGE.NU<br />
0705-769 940<br />
0340-314 40<br />
0340-387 45<br />
0340-863 00<br />
Vi utför pressning med New Holland<br />
Storbalspress med skäraggregat, Balstorlekar: bredd 80-90 cm.<br />
Rundbalspressning 0340-300 • Inplastning • 76 Slåtterkrossning<br />
Vi utför även: Körning med gödseltunna och slangspridningsaggregat •<br />
Skogsmaskin • Traktorgrävare<br />
tel: 0340-300 76, 0708-82 01 41, 0702-93 00 18<br />
0340-697 500<br />
0340-309 87<br />
Salong<br />
Friska Fötter<br />
0340-380 60<br />
julsTÄmNiNg. fOTO och pepparkakor: Sandor Olah<br />
GL Miljöimpregnering AB<br />
S-43020 <strong>Veddige</strong>, Sweden<br />
0340-639 930 0340-649 764<br />
Richardsson Bil o. Smide o. Skrot<br />
Tel: 0340-307 14<br />
Fax: 0340-309 69<br />
0340-307 14<br />
0340-666 040<br />
0340-300 08<br />
El & Maskinservice<br />
www.eloma.se<br />
0340-305 00<br />
0340-314 62<br />
0340-388 99<br />
www.rorfi x.se<br />
0340-307 57<br />
NBAB BYGG<br />
0340-304 53<br />
<strong>VISKA</strong>N VEDDIGE AB<br />
0340-306 00<br />
0702-050 940<br />
RIALINLÄMNING MINST TVÅ VECKOR FÖRE. ALLA INLÄGG ÄR VÄLKOMNA. GOd JUL ÖNSKAR VEddIGEVISIONEN!<br />
JULI AUGUSTI SEPTEMBER OKTOBER NOVEMBER dECEMBER<br />
27 2 2 30 31 32 33 34 35 36 37 3 3 40 41 42 43 44 45 46 47 4 4 50 51 52<br />
2 9 16 23 30 6 13 20 27 3 10 17 24 1 8 15 22 29 5 12 19 26 3 10 17 24 31<br />
3 10 17 24 31 7 14 21 28 4 11 18 25 2 9 16 23 30 6 13 20 27 4 11 18 25<br />
4 11 18 25 1 8 15 22 29 5 12 19 26 3 10 17 24 31 7 14 21 28 5 12 19 26<br />
5 12 19 26 2 9 16 23 30 6 13 20 27 4 11 18 25 1 8 15 22 29 6 13 20 27<br />
6 13 20 27 3 10 17 24 31 7 14 21 28 5 12 19 26 2 9 16 23 30 7 14 21 28<br />
7 14 21 28 4 11 18 25 1 8 15 22 29 6 13 20 27 3 10 17 24 1 8 15 22 29<br />
1 8 15 22 29 5 12 19 26 2 9 16 23 30 7 14 21 28 4 11 18 25 2 9 16 23 30
Mitt ävent<br />
I somras åkte Linnea Netterberg med sin Black Lady<br />
till New Forest SM i Vetlanda! Läs hennes berättelse!<br />
KlOcKaN TvÅ sTaRTaR BileN som ska<br />
till Vetlanda. I bilen sitter mamma Marie och<br />
en spänd tolvåring, ”jag”. Bak i transporten<br />
står en något trött häst som nog bara vill ut i<br />
hagen igen, ”Lady”.<br />
Min spänning för NEW FOREST SM:et börjar<br />
avta. När man vet att man ska åka tre timmar<br />
med bilen blir man rätt så mör. Man vill somna<br />
för att det ska gå fortare att komma fram. Men<br />
det är lönlöst att försöka. Tankarna virvlar i<br />
huvudet. ”Hur ska det gå, hur ser det ut där vi<br />
ska bo”. Vi ska bo hos ett par vänner som vi mött<br />
på Mallorca. De bodde ”turligtvis” i Vetlanda.<br />
När vi åkt i två timmar stannar bilen för<br />
en paus. Vi sträcker på benen och ger Lady<br />
vatten, sedan bär det av igen.<br />
När vi är framme ser vi att det tog lite<br />
längre tid än tre timmar. Vi blir välkomnade<br />
av familjen Lindells mamma Pia. Hon visar<br />
oss vart Lady ska stå, hos grannen. Lady får en<br />
underbar box och även tillgång till hage.<br />
När vi ser att Lady börjar trivas åker vi för<br />
att titta på vårat tillfälliga hem.<br />
Där är jättefi nt och mamma säger hela<br />
tiden att hon blir påmind av Emil i Lönneberga.<br />
Vi tar en snabb macka för att sedan åka<br />
och kolla på anläggningen. Det var tur att vi<br />
hade Pia med oss annars hade vi gått vilse.<br />
Anläggningen var kolossal. Och ridhusen,<br />
ja ridhusen. Där var två stora luftiga ridhus.<br />
Men sedan ser vi också tälten som alla hästar<br />
står i, och vi blir lättade över att Lady slipper<br />
stå där. Det är trångt och jätte varmt där inne.<br />
Men vi går vidare och ser att det fi nns små stall<br />
som vissa hästar står i. Det var lite bättre. Men<br />
vi tycker ändå att Lady har det allra bäst i sin<br />
lilla box. Vi går vidare och tittar på banorna<br />
som jag ska rida på de följande dagarna. När<br />
vi går mot banorna ser vi Vetlandas enorma<br />
gräsbana. Och när jag säger enorm då menar<br />
jag enorm. Där ska hoppningen gå. Men jag<br />
som rider dressyr går raskt vidare mot grusbanan<br />
som jag ska rida på nästa dag.<br />
När vi ska åka hem ser vi att det kommer<br />
att säljas mycket godis här nästa dag. Ett stort<br />
godis och snacks stånd är uppsatt. Jag vet att<br />
sidan 16 | ViSKA! <strong>2006</strong>/4<br />
det är där vi kommer stå nästa dag i väntan<br />
på resultat.<br />
Efter rundturen är ett trött och hungrigt<br />
gäng tillbaka på Fiffl ekull ”stället vi bor på”.<br />
Vi lämnar av Pia som ska gå in och förbereda<br />
kvällsmaten. Jag och mamma åker till Lady.<br />
Det märktes att Lady ville ut så det blev<br />
en promenad. Sedan säger vi god natt till<br />
våran lilla fl icka.<br />
När vi sedan ”äntligen” är färdiga för<br />
dagen och är tillbaka på Fiffl ekull väntar god<br />
mat på bordet. Sedan var det en snabb dusch<br />
och sedan i säng.<br />
När jag vaknar nästa dag inser jag hur<br />
nervös jag är. Det är faktiskt min första ritt<br />
på 80 bana.<br />
Jag äter så snabbt som jag kan ”fast det<br />
går inte så fort”. Jag vill så gärna komma till<br />
tävlingen <strong>nu</strong>. Men dit kan man inte åka utan<br />
hästen. Så det bär först av till stallet.<br />
Vägen till grannen känns längre än vad<br />
den brukar göra. Det känns som om vi åkt<br />
i timmar när vi äntligen är vid stallet. Jag<br />
hoppar snabbt ut ur bilen, in i stallet till min<br />
underbara häst. Där står hon så lugn och fi n.<br />
Jag borstar och gör i ordning henne.<br />
När manen är knoppad täcket och benskydden<br />
är på är det dags att åka. Lady går på<br />
transporten utan krångel, vi sätter oss i bilen<br />
som mamma snabbt startar. Så var vi på väg<br />
mot NEW FOREST SM.<br />
Nu är vi framme och har tagit på häst och<br />
ryttare sina tävlings grejor. Nu var det bara en<br />
sak kvar som jag alltid gör innan tävling. Jag<br />
ställer mig bredvid Lady med mitt ansikte in<br />
borrat i hennes och säger svagt: Gör <strong>nu</strong> ditt<br />
allra bästa! Sedan hoppar jag upp i sadeln.<br />
PÅ vÄg mOT fRam RidNiNgeN tänker<br />
jag igenom banan. Det är ett väldigt roligt<br />
program att rida, L:B2.<br />
När vi väl är på fram ridningen går det<br />
jätte bra. Lady känns jätte fi n och mjuk. Plötsligt<br />
kommer mamma och säger att det snart<br />
är min tur. Så vi går lugnt bort mot banan.<br />
Jag går in på volten som är nedanför banan.<br />
Nu hälsar tjejen som är före mig för att gå<br />
ut. Nu är det vi. Nu fi nns det inget annat i<br />
mitt huvud än vad som <strong>nu</strong> ska hända. Jag ser<br />
i ögonvrån att domaren ställer sig upp. Hon<br />
säger mitt namn och visslar i pipan. Nu är det<br />
dags. Vi rider upp på medel linjen. Oooooccchhhh<br />
HALT!.<br />
När vi ridit färdigt kan vi andas ut. Nu är<br />
det avklarat. Det var en bra uppvisning också.<br />
Jag slänger mig runt halsen på Lady och klappar<br />
om henne. Vi går på väg ut från banan och<br />
får en massa applåder. En del av applåderna är<br />
från Pia och hennes ena dotter Astrid. Astrid<br />
har hand om ban byggandet i helgen.<br />
Nu HaR vi KOmmiT uT från banan. Vi<br />
är mycket nöjda med vår ritt. Hon kunde vara<br />
lite mera framåt annars var det bra. Men vi<br />
förstår sedan varför hon är så seg. Därför när<br />
vi gått ut ställer hon sig direkt och kissar. Både<br />
Lady och jag gör en djup suck , så går vi vidare<br />
mot transporten. Det är många kvar så det är<br />
lika bra att ställa in henne och äta och hämta<br />
protokoll och hoppas att man blir placerad.<br />
Lady får också mat och dricka.<br />
Vi går för att hämta protokollen. Jag grabbar<br />
tag i mitt protokoll och blir jätte besviken.<br />
Jag är redo att åka hem igen. Men när vi<br />
går och tittar på skärmen för att titta vart jag<br />
ligger ser vi att domaren dömt lågt på alla och<br />
att jag leder klassen det är många som ridit så<br />
<strong>nu</strong> kommer förhoppningarna tillbaka. Jag står<br />
framför skärmen och väntar på nästa resultat.<br />
Men när jag stått där en stund säger mamma<br />
att jag också måste äta. Så jag går för att äta.<br />
Det är inte dålig mat här. Dagens är grillad<br />
kyckling med potatissallad och sallad, riktig<br />
grönsallad. Till det får man dricka som man<br />
kan hämta hur många gånger man vill.<br />
När vi sedan sitter och äter är det inget<br />
prat. Både jag och mamma är så upptagna<br />
med att äta den goda maten.<br />
När vi sedan ätit färdigt skyndar vi till<br />
skärmen. Yes yes yes jag leder. Det är fyra placerade,<br />
och tre som inte har ridit än så jag blir<br />
sämst fyra. Så vi går för att lasta ur Lady, det<br />
blir ju ärevarv.<br />
Nu är vi klara för ärevarv. Jag måste ju<br />
bara kolla vart jag kom. Vid skärmen ser jag<br />
att jag inte längre leder men att jag ligger tvåa.
tyr<br />
Men jag är jätte nöjd det är ju ändå väldigt<br />
stort detta, jag längtar till imorgon för en ny<br />
chans att försöka vinna.<br />
Väl inne på prisutdelningen känner jag<br />
och Lady oss stolta över våran fi na placering.<br />
Vi tar emot priset, som är en låda med godis<br />
plakett samt rosett. När alla fått sina priser är<br />
det dags för ärevarv. Jag rider ett varv och går<br />
sedan ut.<br />
När vi väl är hemma i stallet får vi beröm<br />
av ägaren till stallet. Han säger grattis och tycker<br />
att vi var jätte duktiga. Vi går sedan in i stallet<br />
för att göra i ordning Lady. Hon tycker att det<br />
är skönt att bli borstad efter den långa dagen.<br />
Sedan ställer vi in<br />
henne i den mysiga<br />
boxen och åker därifrån.<br />
När vi kommer<br />
”hem” serveras det<br />
god mat vilket är<br />
plockmat. Vi äter fort<br />
för som avslutning på<br />
dagen ska vi tillbaka<br />
till tävlingsplatsen<br />
och se när NEW FOREST<br />
SM invigs. Jag ska ha<br />
på mig mina tävlings<br />
kläder för att alla ryttare<br />
ska stå uppradade<br />
framför publik. Halland<br />
för sig, Jämtland<br />
för sig osv.<br />
Nu är vi på tävlings platsen. Vi får <strong>nu</strong> reda<br />
på att alla ryttare ska samlas på fram ridningsbanan.<br />
Jag ställer mig vid Halland och hittar<br />
snabbt min kompis från dressyren.<br />
PlÖTsligT KÖR deT iN ca tjugo bågar<br />
”motorcyklar”. Dom ska vi åka in på. Alla<br />
börjar prata, och blir rädda för att ramla av<br />
dom.<br />
Nu är det Hallands tur att åka in vi<br />
hoppar på och blir körda in till arenan eller<br />
”den jätte stora hoppbanan”. Jag hoppar på<br />
och så kör vi iväg. När vi nästan är framme<br />
pirrar det i magen, det är en jätte stor publik<br />
som är där och tittar.<br />
Nu ska jag hoppa av ”bågen”. Jag håller<br />
När jag sedan har suttit<br />
upp på Lady igen känns<br />
det mycket bättre. Nu<br />
känns vi oövervinneliga.<br />
Och det är bra för <strong>nu</strong> är<br />
det våran tur.<br />
”Linnea Netterberg på<br />
Black Lady varsågoda”,<br />
och så blåste domaren i<br />
visselpipan.<br />
andan och hoppar av, det går bra. Jag går och<br />
ställer mig bredvid de andra från Halland. Då<br />
ser vi att det är en ”gubbe” som går runt med<br />
mikrofon (och pratar med alla). Då kommer<br />
han mot oss i Halland. Jag bara känner att han<br />
kommer att komma och prata med mig. Men<br />
jag kan andas ut, han går till fl ickan bredvid<br />
mig. När han ställer sina frågor kan hon inte<br />
svara, hon är fullt upptagen med att inte försöka<br />
fnissa. Men det går inte så bra för vid varje fråga<br />
får hon bara fram ett hihihihihih.<br />
liTe seNaRe PÅ iNvigNiNgeN kommer<br />
det in en jätte duktig tjej. Hon med hästen<br />
Esse Golden Boy rider ett alldeles eget kür<br />
program (ett program<br />
till musik). Till min<br />
stora förvåning får<br />
jag sedan reda på att<br />
hon är lika gammal<br />
som jag, 12 år.<br />
Nu är invigningen<br />
slut, det är<br />
faktisk skönt att<br />
den är slut. Det är<br />
nämligen tidigt upp<br />
imorgon. Så det blir<br />
mat dusch och säng.<br />
Den här natten får<br />
jag också besök på<br />
rummet av hunden<br />
Douglas, han lägger<br />
sig i min säng, och<br />
båda två somnar på momangen.<br />
Nu är det morgon och äntligen dags för<br />
att stiga upp. Vi går och äter frukost. Ägaren<br />
av stallet där Lady står har lovat att ge henne<br />
frukost så det behöver vi inte bekymra oss<br />
om.<br />
När allt en stund senare är på plats åker<br />
vi iväg för att hämta Lady. Vi kommer ner<br />
till stallet, Lady står alldeles lugn i sin lilla<br />
box. Hon välkomnar oss med en svag gnäggning.<br />
Det verkar som hon också är sugen på<br />
att tävla. Vi mockar boxen och gör i ordning<br />
Lady och beger oss iväg till tävlingen.<br />
När vi sedan är på tävlingen gör vi snabbt<br />
i ordning Lady och jag sitter upp. Då viskar<br />
liNNea NeTTeRBeRg och Black Lady<br />
m i t t ä v e n t Y r<br />
liNNea NeTTeRBeRg<br />
jag som vanligt till Lady, ”gör <strong>nu</strong> det bästa<br />
som du kan”.<br />
Men sedan på fram ridningen går det inte<br />
som det var tänkt. Lady är jätte seg och vill<br />
inte fram. Jag fattar efter en stund vad det är<br />
med henne. Jag hoppar av och jag går med<br />
henne till lite högt gräs. Och precis som jag<br />
trodde, hon var ”kissnödig”.<br />
När jag sedan har suttit upp på Lady igen<br />
känns det mycket bättre. Nu känns vi oövervinneliga.<br />
Och det är bra för <strong>nu</strong> är det våran<br />
tur. Linnea Netterberg på Black Lady varsågoda,<br />
och så blåste domaren i visselpipan.<br />
När vi sedan har tackat domaren och ridit<br />
ut är jag inte nöjd. Det kändes inte så bra men<br />
både mamma och Astrid som kommit, säger<br />
att det såg jätte bra ut. Men jag är tveksam.<br />
Jag och Astrid är <strong>nu</strong> på väg för att hämta<br />
protokollet. Mamma och Lady står en bit därifrån<br />
för vi ska <strong>nu</strong> visa henne för första gången.<br />
Jag och Astrid går och hämtar protokollet.<br />
När jag tar tag i det tror jag inte mina ögon.<br />
Vi har fått 72 %. Jag går och tittar på tv:n, VI<br />
LEDER. När vi <strong>nu</strong> går bort till mamma ska vi<br />
lura henne. Vi försöker se riktigt ledsna ut, det<br />
är svårt. När mamma får se min sorgsna min<br />
blir hon orolig och säger: det här ser inte bra<br />
ut. Jag ger henne pappret och börjar fnissa.<br />
När hon ser att vi försökt lura henne börjar<br />
hon också att skratta.<br />
Klassen är <strong>nu</strong> slut. Det slutade med att vi<br />
blev delad etta med dem som vi besegrade igår.<br />
Nu är det bara visningen kvar. Vetlanda<br />
ridklubbs ordförande Jan ska visa henne.<br />
För han är väldigt duktig på sådant. En visning<br />
går till så att hästen visas upp för ett<br />
par domare som sedan ger poäng på hästens<br />
gångart och uppbyggnad. Får man så många<br />
poäng att man får guld går man sedan vidare<br />
och kan bli ”Best in show”. Vi fi ck brons. Vi<br />
var ett poäng ifrån silver.<br />
OcH sÅ ÄR Äve NTYReT sluT. Vi<br />
packar våra grejor och åker hem till lilla<br />
<strong>Veddige</strong>. Med detta vill jag tacka familjen<br />
Lindell för all hjälp. Och alla ni där ute som<br />
har renrasiga hästar åk på sånt här det är<br />
jätte kul.<br />
ViSKA! <strong>2006</strong>/4 | sidan 17
e n g l i m t a v s o m m a r e n<br />
gOa guBBaR<br />
sPONTaNT sPel. Det är vanligt på spelmansstämmor att tillfälliga grupper<br />
bildas för att famföra en och annan gobit. Att ströva där som åskådare<br />
kan orsaka plötsligt behov av att sjunga med – eller bara gunga med.<br />
En glimt av sommaren<br />
Sommaren 2001, på initiativ av Goa Gubbar, Korp-Arne och <strong>Veddige</strong>Visionen, fl yttades<br />
den dåvarande Himledraget till <strong>Veddige</strong>. <strong>Veddige</strong>draget – som vi mycket fyndigt döpte<br />
den till – har vuxit till en dragspelsstämma som drar till sig publik och spelemän från hela<br />
västra Sverige. Sommarens arrangemang var den femte i raden. Man kan inget annat än<br />
konstatera att satsningen var ett lyckokast – <strong>Veddige</strong>draget är en riktig publikdragare! (red)<br />
sPelemÄNNeN BÖRjade aNlÄNda<br />
redan på torsdagen och buskspelet kom igång<br />
omgående på kvällen. Resten av spelemännen<br />
anlände på fredagen. Det var deltagare från<br />
Lund och Hässleholm i söder till Tjörn, Kode<br />
och Munkedal i norr och givetvis många från<br />
Halland med omnejd. 34 husvagnar och en<br />
buss från Hässleholm.<br />
På fredagen spelade vi tillsammans i olika<br />
grupper, i det fi na vädret vi hade – i denna<br />
fantastiskt fi na park vid Idrottshuset. Korv<br />
och kaff e serverades, lotterier med fi na vinster<br />
såldes av <strong>Veddige</strong> Bouleklubbs medlemmar…<br />
tack alla.<br />
sidan 1 | ViSKA! <strong>2006</strong>/4<br />
veddigedRageT <strong>2006</strong> – eTT sammaNdRag<br />
PÅ lÖRdageN började vi med vår sedvanliga<br />
färd med den fi na gamla lastbilen som<br />
ägs av Georg Johansson. Han var chauff ör för<br />
oss och vi åkte på fl aket. Färden gick först till<br />
Eklövs aff är i Derome, därefter till Karlson i<br />
<strong>Veddige</strong>, Växtboden och till sist stannade vi<br />
vid Hemköp. De är också några av våra sponsorer,<br />
tack för all hjälp.<br />
Senare var det dags för scenprogrammet<br />
som började 14.00 med allspel för alla spelemän.<br />
Publiken strömmade till från hela byn<br />
och det blev fullsatt i Idrottshusets festlokal.<br />
Det blev en digert progamr i år. Utan att<br />
räkna upp alla duktiga spelmän och grupper<br />
som var på scen, vill vi tacka alla för deltagandet.<br />
Programmet slutade ca 16.30, Det var<br />
skönt att resa på sig och komma ut i det friska<br />
luften – där man kunde fortsätta att lyssna på<br />
musik och sång. Dansen började kl 20.00 till<br />
musik av stämmans alla spelemän och vi höll<br />
på ända till midnatt. Under tiden och efteråt<br />
var det spontana uppträdanden ute i parken<br />
som pågick väldigt länge.<br />
vi sOmNade Till musiK ute i husvagnarna<br />
denna underbara sommarnatt. Tack för<br />
den här gången och vi ses sommaren 2007!<br />
gOa guBBaR / veddige BOuleKluBB
Utgrävningen<br />
i Disefl at<br />
Den 3 oktober började<br />
arkeologer från<br />
Riksantikvarieämbetet<br />
gräva ut en fornlämning vid<br />
Disefl ats industriområde i<br />
<strong>Veddige</strong>. Redan första dagen<br />
kom rester av stolphål, härdar<br />
och kokgropar fram när<br />
matjorden schaktades bort.<br />
lÄs meR<br />
meR iNfORmaTiON fi nns på:<br />
http://www.raa.se/uv/projekt/<br />
vast/<strong>2006</strong>/<strong>2006</strong>_disefl at/index.htm<br />
vid uTgRÄvNiNgaRNa hittades bl a svartgodsskärva från 1200-talet,<br />
eldbockar, knackstenar samt keramik med dekor ”taggtrådsmönster”<br />
från 2000 till 1500 före Kristus. Foto: Lotta Karlsson<br />
Allting har ett slut<br />
sÅ OcKsÅ fOTBOllsÅReT <strong>2006</strong>. Tidigare brukade man inleda en<br />
säsong med ett årsmöte, men vi har <strong>nu</strong>mera valt att ha årsmötet på<br />
hösten istället. Detta för att de beslut som eventuellt fattas på årsmötet<br />
skall kunna gälla från nästa säsong.<br />
ÅRsmÖTeN i veddige BOllKluBB är <strong>nu</strong>mera(?) ganska så stillsamma<br />
tillställningar, det vore en överdrift att påstå att det är kö till<br />
platserna i styrelsen. Men tack vare en idog(?) valberedning har vi än<strong>nu</strong><br />
en gång trotsat naturlagarna och fått ihop en styrelse.<br />
NÄR deTTa sKRivs har vi inte fördelat platserna än<strong>nu</strong> men mycket<br />
ligger kvar från föregående år. Sålunda fortsätter undertecknad, Michael<br />
Enberg, som ordförande, David Jagestrand fortsätter som kassör, Alf<br />
Haraldsson som sekreterare, Gert Andersson som vice ordförande, Lena<br />
Karlsson som lotteriansvarig. Lena blev dessutom vald till ungdomssektionens<br />
ordförande (=sammankallande). Jag vill därför utropa Lena till<br />
kvällens stora segrare. Björn Vendelstrand fortsätter som materialansvarig<br />
Berit Thoren, denna trogna kvinna, fi ck helt plötsligt för sig att sluta<br />
i styrelsen, vilket vi naturligtvis beklagar, hon ersätts av Lars Viksten.<br />
Vid <strong>Veddige</strong> fi nns otaliga spår av att<br />
människor verkat ända sedan stenåldern. I<br />
Disefl ats industriområde, sydväst om samhället,<br />
hoppas arkeologen Ewa Ryberg och<br />
hennes kollegor från Riksantikvarieämbetet<br />
kunna hitta lämningar från yngre stenålder<br />
till medeltid. Spår av sådana hittades under<br />
förundersökningen år 2000 och de ledde till<br />
den <strong>nu</strong>varande slutundersökningen. Slutundersökningen<br />
förväntas vara klar i slutet av<br />
månaden.<br />
År 2000 hittades fynd av fl intmaterial,<br />
härdar, gropar, en kokgrop, rännor/diken,<br />
stolphål och årderspår (ett årder är en äldre<br />
form av plog). Rännorna/dikena kan vara<br />
boplatsspår från vikingatiden (runt år 1000),<br />
tidig medeltid (runt år 1100) eller rester av<br />
gränsdragningar mellan tegar, små åkerytor.<br />
Stolphålen och andra rännor är antagligen<br />
rester av ett hus.<br />
u t g r ä v n i n g e n i d i s e f l at<br />
PRessmeddelaNde<br />
Flintmaterialet tyder på att platsen varit<br />
använd under yngre stenålder. Groparna och<br />
härdarna kan vara spår av rituella aktiviteter<br />
under bronsålder. Arkeologerna hittade också<br />
lämningar som kan vara rester av byggnader<br />
från medeltid eller historisk tid<br />
Den arkeologiska undersökningen görs av<br />
Riksantikvarieämbetets avdelning för arkeologiska<br />
undersökningar, UV, med anledning<br />
av Varberg kommuns planerade utbyggnad av<br />
Disefl ats industriområde.<br />
maliN wesTliNg Presschef<br />
Thomas Alvefl o återfi nns <strong>nu</strong>mera som suppleant, och a det l ltfortsätter i n g h a r e t t s l u t<br />
han med. Jonathan Karlsson ersätts av Anton Davidsson på den andra<br />
suppleantplatsen. Anton blir då också seniorspelarnas representant. micHael eNBeRg<br />
Utan att direkt ingå i styrelsen fortsätter Anders Göök som kontaktman<br />
på damsidan mellan Derome BK och <strong>Veddige</strong> BK.<br />
iNTe NOg med att Berit Thoren väljer att sluta i styrelsen, hon lägger<br />
dessutom av som ordförande i ungdomsstyrelsen, ett styrelsearbete<br />
hon skött ihop med Helen Nilsson och Ullis Henningsson… som också<br />
väljer att kliva av… Ullis dessutom från arbetet med kiosken. Så vad gör<br />
vi <strong>nu</strong>? Lägger oss ner och dör? Nej naturligtvis inte, Lena tar som sagt<br />
över ungdomsverksamheten och har fått löfte om hjälp från lite olika<br />
håll. Kiosken håller också på att ordna sig…. Men som var och en förstår,<br />
vi har inte för många som vill hjälpa till i klubben och dom trogna som<br />
blir kvar får mer och mer att göra. Så känner du att idrottsverksamhet<br />
och en meningsfull fritid för unga och gamla är viktigt så tveka inte,<br />
<strong>Veddige</strong> Bollklubb behöver dej.<br />
fÅR jag sÅ i sisTa visKa-NumReT fÖR ÅReT passa på och tacka<br />
alla som ställer upp för vårt kära <strong>Veddige</strong> Bollklubb. Ingen nämnd och<br />
ingen glömd, utan er skulle <strong>Veddige</strong> vara mycket fattigare.<br />
micHael eNBeRg<br />
ViSKA! <strong>2006</strong>/4 | sidan 1
Gänget<br />
Minnen från 1940-talet av Bo Ema<strong>nu</strong>elsson<br />
g ä n g e t i g r u s g r o p e n # 18<br />
BO emaNuelssON<br />
i grusgropen<br />
Gänget i grusgropen gjorde<br />
inte bara rackartyg. Ibland<br />
var vi bara passiva åskådare<br />
till det, som hände runt<br />
omkring oss. Det kom<br />
ständigt nya ansikten till byn.<br />
Vi kollade upp dem noga.<br />
Ibland hände någon märklig<br />
olycka. Det registrerade<br />
vi noga i våra hjärnor.<br />
vid aNslagsTavlaN.<br />
Idag stod en hel del av gänget vid anslagstavlan<br />
vid Handelsföreningen. Anslagstavlan<br />
stod i dikeskanten alldeles väster om den då<br />
lilla kiosken. I hörnet, där kiosken låg, hade<br />
tidigare legat en bensinstation, troligen <strong>Veddige</strong>s<br />
första. (Se bilden!) Bensinstationen hade<br />
<strong>nu</strong> flyttats över till vägens andra sida, där den<br />
låg granne med C. E. Bengtssons Ma<strong>nu</strong>faktur<br />
och Kortvaruaffär. Bensinbolaget hette <strong>nu</strong><br />
Standard Oil. Kullavägen fanns inte.<br />
Anledningen till att vi idag hängde vid<br />
anslagstavlan var den, att ”Skomakar´n”<br />
hade varit och satt upp laguppställningarna<br />
för söndagens fotbollsmatcher. Överst satt<br />
laguppställningen för A-laget. Längst ner<br />
satt den, som intresserade oss mest. Det var<br />
laguppställningen för pojklaget.<br />
Jag vill minnas, att det fanns tre fack i<br />
denna anslagstavla. Ramen var av trä och<br />
målad i ljusgrön färg. Varje fack täcktes av en<br />
glasruta, som kunde fällas ner. <strong>Veddige</strong> Bollklubb<br />
disponerade ett av facken. I ett annat<br />
satte man nog upp kommunala kungörelser<br />
m.m. Ett fack var vikt för bioaffischen. Den<br />
här dagen gjorde man visst reklam för Borta<br />
med Vinden.<br />
Fotbollspelarna hade på den tiden<br />
bestämda <strong>nu</strong>mmer. Målvakten hade alltid<br />
nr 1. Högeryttern hade nr 7, centern nr 9 och<br />
sidan 20 | ViSKA! <strong>2006</strong>/4<br />
vänsteryttern nr 11. Idag kan någon springa<br />
omkring med nr 100.<br />
”Höga-Sigge” var med den här dagen.<br />
Han var betydligt yngre än vi andra. Han<br />
hade inte hunnit fatta det här med <strong>nu</strong>mrens<br />
betydelse. Hans bror ”Höga-Tage” hade fått<br />
nr 11 i A-laget. Tage var en duktig fotbollsspelare,<br />
som hann spela många matcher för VBK.<br />
När Sigurd fick se uppställningen, utbrast<br />
han med viss förfäran: ”Tage fick nr 11, det var<br />
nära, att han inte kom med.”<br />
saNdBlOms KONdiTORi.<br />
Vi hängde <strong>nu</strong> på staketet och tittade bort<br />
mot Sandbloms Konditori. Detta café och<br />
konditori hade sin egen historia. Karl Velander<br />
hade kommit hem från Amerika. Han<br />
hade gift sig med Junis från Holmakärr. År<br />
1920 lät han bygga det Amerikainspirerade<br />
vita trähuset med typisk amerikansk liggande<br />
panel på mittkroppen. Det finns ett kort på<br />
byggnadsarbetarna. En av dem är Edvin Bartholdsson,<br />
som invandrat till <strong>Veddige</strong> i början<br />
av 1900-talet från Skällinge eller Rolfstorp.<br />
En annan är visst ”Gate-Karl” från Ulvatorp.<br />
Troligen skulle Junis driva café här.<br />
Familjen Velander skulle nog bo på andra<br />
våningen. Det blev inte så. I rask takt föddes<br />
de tre barnen Velander. Junis Velander var<br />
sjuklig. Hon avled redan 1927 i ganska tidig<br />
ålder.<br />
KaRiN NilssON.<br />
Nu tar vi ett hopp till Esarp i Skåne, känt<br />
för Esarpmordet. En kvarnägare påstods ha<br />
mördat sin hustru. I närheten av kvarnen<br />
fanns en ganska stor smedja, som ägdes av<br />
smeden Pehr Anders Nilsson. Smeden och<br />
hans hustru Anetta fick tre döttrar och två<br />
söner. Båda pojkarna döptes till Ivan. De dog<br />
i späd ålder. En dotter Augusta var en skicklig<br />
violinist. Hon dog i tjugoårsåldern. Mamman<br />
dog 1899, endast 49 år gammal. Kvar fanns<br />
döttrarna Karolina och Karin, 14 respektive<br />
12 år gamla.<br />
Cirka tre år senare hade smeden funnit<br />
en ny kvinna vid namn Anna, som han gifte<br />
del 18.<br />
sig med. Det gillade inte hans döttrar. De<br />
gav sig trots sin ungdom ut i världen. Karolina<br />
hamnade så småningom i Köpenhamn.<br />
Karin lånade lite kläder av sin syster och gick<br />
till Lund för att ta plats, som det hette. Efter<br />
en tid kom hon till Hedenblads Konditori i<br />
Malmö – ett mycket välkänt konditori. Familjen<br />
Hedenblad hade en son, som omkom vid<br />
ubåten Ulvens förlisning. Sedan bar det av till<br />
Blekinge och därefter till ett bageri i Kumla,<br />
där Karin Nilsson stannade i 10 år, kanske<br />
mest beroende på, att hon och konditorns<br />
son hade blivit förälskade i varandra. Det var<br />
minst sagt en dramatisk arbetsplats. Husbonden<br />
var starkt alkoholiserad och hängde sig<br />
ett par gånger. Som väl var, hann hans hustru<br />
skära ner honom innan det var för sent.<br />
Det blev dock inget giftermål. Pojkens far<br />
tyckte inte, att Karin Nilsson var ett nog gott<br />
parti utan förbjöd inträde i det äkta ståndet.<br />
Efter en tid i Stockholm fick Karin arbete<br />
på Tyringe Helpension för flickor i Hindås<br />
som bagerska. Det var här hon träffade Fritjof<br />
Sandblom, som arbetade på Ekbergs såg.<br />
Fritjof var född 1892. Han var 6 år yngre än<br />
sin blivande fru. De gifte sig 1919. Fritjofs far<br />
var folkskollärare i Gingri vid Sparsör utanför<br />
Borås. Han hade 8 barn. Inte mindre än 6 av<br />
dem dog i spanska sjukan eller efterföljande<br />
TBC. De två, som överlevde, Elsa och Elof,<br />
blev båda lärare.<br />
Karin och Fritjof Sandblom hann få en<br />
dotter, innan Fritjof gick bort. Asta föddes<br />
1920. År 1922 dog Fritjof Sandblom i TBC.<br />
Det är svårt att vara ensamstående mor i våra<br />
dagar. Det var säkerligen mycket värre 1922,<br />
då våra dagars sociala skyddsnät saknades.<br />
Som väl var, hade Karin Sandblom en gedigen<br />
yrkesutbildning. Hon var en duktig bagerska<br />
och konditor.<br />
KaRiN NilssON på Hedenblads Konditori i<br />
Malmö, 17 år gammal.
ViSKA! <strong>2006</strong>/4 | sidan 21
ÖdeT sTYR.<br />
Gänget stod kvar vid anslagstavlan<br />
och iakttog det som hände vid Boråsvägen,<br />
<strong>nu</strong>mera Viskastigen. Mittemot på andra sidan<br />
vägen hade vi Claes Emil Bengtssons trädgård<br />
och strax öster om denna låg C. E. Bengtssons<br />
Ma<strong>nu</strong>faktur- och Kortvaruaffär. Byggnaden<br />
blev senare ombyggd till Föreningsbank och<br />
bostäder. Mellan Bengtssons tomt och Sandbloms<br />
Konditori var en långsmal äng cirka<br />
30x60 m. Här hade ”Kullmans-Anders” slagit<br />
gräset, som <strong>nu</strong> låg i stora hösåtor.<br />
Handlare Bengtsson var i <strong>Veddige</strong> redan<br />
1912, då han hyrde en lokal i byggnaden, som<br />
ligger i hörnet Viskastigen-Johannes väg. I<br />
denna lokal startade Claes Bengtsson sin 15öresbazar.<br />
Alla varor kostade 15 öre. Göfab<br />
Tian har nog härmad hans koncept. Något<br />
år senare byggde Bengtsson sitt eget affärshus<br />
nära den plats, där gänget <strong>nu</strong> stod.<br />
Claes Bengtsson hade gift sig med Alma,<br />
som var från Lida gård i Horred. Claes och<br />
Alma fick 5 söner. Sonen Klas Tage föddes<br />
1921 men avled redan 1922. Alma lade aldrig<br />
sidan 22 | ViSKA! <strong>2006</strong>/4<br />
bort Markdialekten. Ibland hörde man henne<br />
fråga: ”Har I sett mina pajka?”<br />
Alma hade flera bröder. En av dem hade<br />
köpt en stor gård uppe i Sparsör. Någon gång<br />
på det nya året 1923 åkte familjen Bengtsson<br />
upp till Sparsör för att hälsa på. De blev<br />
bjudna på en mycket god tårta. Alma Bengtsson<br />
blev nyfiken: ”Vem har tillverkat detta<br />
goda bakverk?” Hon fick veta, att det i närheten<br />
fanns en änka, Karin Sandblom, som var<br />
en skicklig konditor. Hon drev ett litet café<br />
på orten. Alma gick dit och frågade, om inte<br />
Karin kunde flytta till <strong>Veddige</strong> och sätta upp<br />
ett konditori. Ett sådant saknads verkligen i<br />
detta samhälle.<br />
Folkskollärare Sandblom i Sparsör var nog<br />
glad, om han kunde bli av med försörjningsbekymmer<br />
för sonens efterlämnade änka och<br />
dotter. De gav Karin Sandblom en hjälpande<br />
hand med flyttningen. Alma Bengtsson hjälpte<br />
förstås till med att ordna lokalen i Velanders<br />
hus. Vid norra änden av den ovan beskrivna<br />
ängen låg ett litet hus. Där bodde Karl Velanders<br />
far, skomakaren August Berntsson. När<br />
August Berntsson dog, flyttade familjen<br />
Velander till denna bostad. Karl Velander<br />
hette egentligen Karl Augustsson Velander.<br />
Namnet Velander härstammade nog från en<br />
tidigare soldat eller båtsman i släkten. I Amerika<br />
försvann namnet Augustsson.<br />
På Marie Bebådelsedag 1923 hade fru<br />
Sandblom premiär för sitt nyöppnade konditori.<br />
Hon hade kommit till <strong>Veddige</strong> med<br />
praktiskt taget två tomma händer och som<br />
ensamstående med en knappt treårig dotter<br />
att försörja och klara omsorgen för.<br />
Den först anställda hjälpredan var Hilma<br />
i Börsgård. Hennes mor Lena skrev en platsansökan.<br />
Dottern skulle vilja ha en månadslön<br />
på 20 kr.<br />
Fru Sandblom insåg, att det skulle bli<br />
tufft att försörja sig på konditoriet. Friskt<br />
vågat är hälften vunnet. Hon garderade sig<br />
dock mot en eventuell konkurs. Företaget<br />
kallades Karin Nilssons Konditori. Hon ville<br />
inte smutskasta namnet Sandblom, om det<br />
skulle gå dåligt. Det var först senare, som det<br />
blev Sandbloms Konditori.<br />
fÖRsTa macKeN. Sandbloms Konditori,<br />
och till höger Velanders Fiskaffär.
Den gamla smidda järnskylten, som tillverkades<br />
av ”Sme`n – Anders”, finns när detta<br />
skrivs fortfarande kvar i husets källare.<br />
För att spara pengar bodde fru Sandblom<br />
och dottern Asta i ett enda rum vid husets<br />
västra gavel. Några år senare, då hon var ägare<br />
till huset, lät hon bygga ytterligare en trappa<br />
från detta rum upp till 2:a våningen. På så<br />
vis fick hon tillgång till ytterligare ett rum..<br />
Trappan till verkades av ”Nybonna-Karl”<br />
med svarvade stolpar i trappräcket. Hela arbetet<br />
gick på 100 kronor.<br />
iNKÖP av fasTigHeTeN.<br />
Junis Velander dog 1927. Velander ville bli<br />
av med huset för att kunna åka till Amerika<br />
igen. Han överlät barnomsorgen på en kusin<br />
till Junis, som hette Karin Johansson och kom<br />
från Göteborg. Som jag tidigare skrev, flyttade<br />
barnen och Karin till August Berntssons<br />
hus, som snart började kallas Velanders.<br />
Den lediga lägenheten hyrdes <strong>nu</strong> ut till<br />
min mor, barnmorskan Gerda Svensson och<br />
hennes mor Augusta, änka efter banmästaren<br />
Alfred Svensson.<br />
Där stod Karin Sandblom nästan med två<br />
tomma händer och var tvingad att köpa ett<br />
dyrt hus. Priset var 14 000 med ett tillägg av<br />
300 kr. för trädgården norr om huset. Ängen<br />
mellan Sandbloms och handlare Bengtssons<br />
tillhörde August Berntssons fastighet. Det var<br />
på denna tomt Anna Svensson senare byggde<br />
sitt bostadshus med damfrisering. Tidigare<br />
hade Karl Velander haft en bod här, där<br />
han stod och sålde fisk, till stort förtret för<br />
socialisten Algot Gudmundsson, som bedrev<br />
samma sorts handel under taket till Standard-<br />
Oil-macken.<br />
Fru Sandbloms namn värderades inte<br />
högt i banken, men hon hade en viss tumme<br />
med ortens karlar. Man ställde upp för varandra.<br />
Solidariteten var hög i mindre orter. Det<br />
var långt innan farbror Staten skulle vara med<br />
och dela ut ”Starta Egetbidrag” m.m.<br />
Fru Sandblom lyckades få 14 av församlingens<br />
karlar att gå i borgen för 1 000 kr.<br />
vardera. Det var ingen mindre än kommunalordföranden<br />
”Emil i Larsegård”, det var P.<br />
M. Petersson på Kullagård, John Andersson<br />
på Vårhem, K<strong>nu</strong>t Johnsson i Månsagård, Sven<br />
Engberg på Handelsföreningen, lantbrukare<br />
Markusson i Telnebacka för att nämna några.<br />
Min far Karl Ema<strong>nu</strong>elsson var med på ett<br />
hörn, trots att han bara var 28 år gammal.<br />
På banken sa de, att med de namnen fick fru<br />
Sandblom gärna låna mer.<br />
gÄNgeT i gRusgROPeN<br />
OcH fRu saNdBlOm.<br />
Ja, här lämnar jag Sandbloms Konditori<br />
för den här gången. För Gänget i Grusgropen<br />
var det aldrig något tillhåll. Vi försökte väl<br />
gå dit några gånger för att köpa en hallonlemonad<br />
och ett bakelse. Så fort vi blev något<br />
högröstade, gled dörren till köket upp. Fru<br />
Sandblom betraktade oss med sina kolsvarta<br />
ögon. Hon ingav mycket stor respekt. På den<br />
senare tillkomna konkurrenten Carlssons<br />
Café kunde vi oftast busa lite mer, så vida inte<br />
Carl Carlsson var på stridshumör.<br />
KullmaNs-aNdeRs.<br />
Gänget vid anslagstavlan betraktade <strong>nu</strong><br />
Kullmans-Anders, som gick nere på ängen<br />
och räfsade ihop det sista höet. Denne Anders<br />
var också ett ganska nytt ansikte i <strong>Veddige</strong><br />
samhälle.<br />
Anders Emil Andreasson, som han egentligen<br />
hette, var född 1882 i Qvarnome 4, <strong>Veddige</strong>.<br />
Kullmanstorpet var väl ett torp, som låg<br />
på mark under hemmanet Qvarnome 4. Som<br />
jag tidigare berättat i <strong>VISKA</strong> Nr 24, såldes<br />
stugan för 150 kr och flyttades till grushålan<br />
i <strong>Veddige</strong> samhälle, där den blev bostad för<br />
plåtslagare Sandersson och hans Ida.<br />
Anders Andreasson arbetade som dräng<br />
på gården Kulla No 1 under åren 1898-1900.<br />
Där stod Karin<br />
Sandblom nästan<br />
med två tomma<br />
händer och var<br />
tvingad att köpa<br />
ett dyrt hus. Priset<br />
var 14 000 med ett<br />
tillägg av 300 kr.<br />
Han flyttade sedan till gården Qvarnome No<br />
2, där han var dräng under åren 1900-1902.<br />
Den 17/3 1902 infann han sig hos kyrkoherde<br />
Hjertstrand i <strong>Veddige</strong>, som skrev ut<br />
flyttningsbetyg till N. Amerika. Den 21/4<br />
samma år lämnade amerikabåten Göteborg.<br />
Anders Andreassons destination uppgavs vara<br />
Axtell i Nebraska, ingen särskilt vanlig plats<br />
för emigranter från <strong>Veddige</strong>. I min emigrantutredning<br />
har jag bara 6 st. personer, som<br />
åker till Nebraska. Året före reste hemmasonen<br />
Johan Emil Berntsson från Drared No 3<br />
till denna stat. Han var ett år äldre än Anders<br />
Andreasson.<br />
Anders Andreasson köpte så småningom<br />
en farm i Holdrege i Nebraska. Det var en ort,<br />
som grundats av svenska immigranter. Anders<br />
brukade farmen i början ensam. År 1912 kom<br />
hans lillebror August över. Bröderna drev<br />
sedan troligen farmen tillsammans. Anders<br />
var ogift, men August hittade snart en kvinna<br />
och gifte sig där.<br />
Det gick bra för Anders i Amerika. Varje<br />
år sände han en fin julklapp till sina föräldrar<br />
på Kullmanstorpet. Någon gång på 1920-talet<br />
var Anders hemma på besök. Han köpte då en<br />
ny järnspis till sina föräldrar.<br />
TillBaKa Till sveRige.<br />
I kyrkböckerna skriver kyrkoherde Carlsson<br />
in Anders Emil Andreasson från USA<br />
först den 25/11 1930. Det torde vara en miss.<br />
Redan den 3 april 1929 skriver man ut körkort<br />
i Halmstad till jordbrukaren Anders Emil<br />
Andersson. Provet har avlagts den 17 mars<br />
1929. Den 19 april 1929 skriver AB Varbergs<br />
Bilcentral ut en faktura på 1 st. Ford Fordor<br />
Sedan på kr. 3 830. Fakturan betalas kontant<br />
samma dag.<br />
Den 16 december 1930 skriver kyrkoherde<br />
Carl E. Carlsson ut äktenskapsbetyg<br />
för Anders Emil Andersson (hans amerikanska<br />
efternamn) och Anna Augusta Carlsson.<br />
Kanske var det vid lysningen till detta äktenskap,<br />
som kyrkoherden upptäckte, att Anders<br />
Andreasson inte hade blivit införd som inflyttad?<br />
Anders Andreasson hade tur. Han sålde<br />
sin del av farmen till sin bror August och kom<br />
iväg från Amerika strax före den stora depressionen.<br />
Anna Carlsson var ”Karl i Kullens” (Holmerskulle)<br />
äldsta dotter, född 1897. Hon<br />
behövde inte flytta långt. Anders Andreasson<br />
köpte den lilla gården, som låg på Holmers<br />
kulles östra sida. Gården var liten, och ”Kullmans-Anders”<br />
fick försöka att skaffa hö lite<br />
varstans. Det lär ha funnits en Holmer i båtsmanslängderna.<br />
Kanske hade han sitt båtsmannatorp<br />
på kullen, som därför fick heta<br />
Holmers kulle? Före ”Karl i Kullen” fanns det<br />
i en liten stuga, där en ”Lars i Kullen” bodde.<br />
Karl Johansson ärvde namnet, när han flyttade<br />
hit från Kullagård.<br />
KullmaNs aNdeRs OcH HÖlasseT.<br />
”Kullmans-Anders” ställe var i minsta<br />
laget för att leva på. Han fick därför dryga<br />
ut inkomsterna med annat arbete. Han gick<br />
bland annat bort och hjälpte folk med slakten.<br />
Han var känd för att vara mycket stark.<br />
Han klarade att slakta 3-4 grisar utan hjälp.<br />
Han använde bara sin mycket vassa kniv. Det<br />
sades, att man aldrig hörde grisarna skrika.<br />
För att få höet att räcka till korna, tog<br />
”Kullmans-Anders” vara på det gräs, som<br />
växte på obebyggda ängar inne i samhället.<br />
Han forslade hem höet på sin cykelkärra.<br />
Gänget i Grusgropen stod <strong>nu</strong> och fascinerat<br />
iakttog ”Kullmans-Anders” lastning<br />
av cykelkärran. Stig, som var lite pessimist,<br />
tyckte: ”Det lasset orkar han aldrig upp på<br />
vägen med.” Fläng hade sin farfar i Börsgård.<br />
Han bodde granne med ”Kullmans-Anders”.<br />
Fläng hade hört talas om ”Kullmannes” oerhörda<br />
styrka. ”Han klarar det. Han är jättestark.<br />
Skall vi slå vad?”<br />
ViSKA! <strong>2006</strong>/4 | sidan 23
Vi hann aldrig starta vadslagningen<br />
innan Anders Andreasson hade kommit<br />
upp på cykeln. Han hade <strong>nu</strong> en hel hösåta<br />
på kärran därbak. Det verkade, som om han<br />
försökte accelerera innan han kom fram till<br />
backen. I dag är nivåskillnaden mellan Velanders<br />
väg och Viskastigen inte så stor. Det här<br />
var någon gång under Andra Världskriget.<br />
Viskastigen eller Boråsvägen var då mycket<br />
smalare och framför allt mycket högre efter<br />
åratals påkörning av grus. På vardera sidan var<br />
ett djupt dike. Mitt emot Sandbloms Konditori<br />
låg Nils Johanssons stora fastighet. Där<br />
märkte man inte diket så mycket, då det täcktes<br />
av en stor häck.<br />
Någon gång efter kriget, när biltrafi ken<br />
började komma igång på allvar, breddade<br />
man Boråsvägen, hyvlade ner överskottslagren<br />
och asfalterade vägen. Detta arbete<br />
var än<strong>nu</strong> inte utfört, varför ”Kullmans-<br />
Anders” med sitt stora hölass måste besegra<br />
en stigning, som var betydligt högre än<br />
idag.<br />
Anders var ingen ungdom längre. Han<br />
sidan 24 | ViSKA! <strong>2006</strong>/4<br />
KullmaN aNdeRs och hans bror i Amerika<br />
fÖReNKlaT Pass för Anders Emil<br />
Andersson, ”Kullmans-Anders”.<br />
var omkring 47 år, när han återvände från<br />
Amerika. Nu hade han nog passerat de sextio.<br />
När han <strong>nu</strong> accelererade fram mot backen,<br />
behövde han knappast vara rädd för biltrafi<br />
ken på stora vägen. Gengasbilarna var sällsynta<br />
under krigsåren.<br />
Det gick bra i början. Hela cykeln var<br />
<strong>nu</strong> uppe på Boråsvägen. Kärrans hjul närmade<br />
sig. När det återstod en halvmeter för<br />
kärrans hjul till plan mark, blev det plötsligt<br />
tvärstopp. Vi såg, hur varje muskel och<br />
sena spändes i Anders kropp. Ansiktet var <strong>nu</strong><br />
helrött av ansträngning. Plötsligt kom katastrofen.<br />
Cykeln svängde av i något mer än<br />
90 grader rakt ner i Sandbloms dike. Kärran<br />
KullmaN aNdeRs farm i Amerika<br />
tog <strong>nu</strong> samma färdriktning. Anders störtade<br />
omkull längst ner i diket med cykeln över sig.<br />
Och <strong>nu</strong> kom hela hölasset. Plötsligt hade det<br />
bildats en ny hösåta i fru Sandbloms dike med<br />
en invånare längst ner.<br />
Vi skulle förstås som gentlemän ha rusat<br />
fram och hjälpt farbrodern upp ur detta<br />
dilemma. Vi vågade inte, då vi inte kunde<br />
hålla oss för skratt. Scenen kunde mycket väl<br />
ha blivit en succé i en fi lm.<br />
Nu började det röra sig i höet. Först stack<br />
det upp en hand och en arm. Sedan kom<br />
”Kullmannens” huvud och till slut hela kroppen.<br />
Utan ett ord skakade ”Kullmans-Anders”<br />
av sig höet och började omlastningen. Nu<br />
hade han den fördelen, att han kunde utföra<br />
omstarten på plan mark.<br />
Vi lommade iväg från anslagstavlan med<br />
något delade känslor. Visst var det väldigt<br />
roligt att få uppleva denna händelse, som<br />
etsade sig fast i vårt minne, men vi kände oss<br />
samtidigt något skamsna för att vi inte bistått<br />
en nödställd.<br />
BO emaNuelssON
Konsumentverket har<br />
testat bergvärmepumpar.<br />
<br />
<br />
Thermia ger dig mest<br />
<br />
<br />
<br />
och varmast vatten.<br />
www.thermia.se<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
I Råd & Rön (<strong>nu</strong>mmer 2, <strong>2006</strong>) visar Konsumentverkets test<br />
att bergvärmepumpen Thermia Diplomat Optimum ger dig<br />
mest och varmast vatten. Inte nog med det, pumpen visar<br />
toppresultat på samtliga punkter. Till exempel gällande årsverkningsgrad,<br />
energibesparing och ljudnivå. Den är också<br />
Sveriges enda P-märkta bergvärmepump.<br />
Läs gärna mer om testet på www.radron.se<br />
<br />
0 3 4 0 - 6 4 9 7 6 4 • w w w . H j R O R . c O m • i N f O @ H j R O R . c O m<br />
<br />
<br />
<br />
40 är i energibranschen!<br />
stor erfarenhet av luft- jord- och<br />
bergvärmeinstallationer<br />
ViSKA! <strong>2006</strong>/4 | sidan 25
Öppettider i helgerna:<br />
Lörd. 23/12 ……………… 8-18<br />
Julafton …………………… stängt<br />
Juldagen ………………… stängt<br />
Annandag Jul …………… 11-18<br />
Nyårsafton ……………… 9-15<br />
Nyårsdagen ……………… stängt<br />
Trettondagsafton ……… 9-18<br />
Trettondagen …………… 11-18<br />
God Jul och Gott Nytt År!<br />
För dig som ställer höga krav<br />
sidan 26 | ViSKA! <strong>2006</strong>/4<br />
Telefon 0340 – 69 75 00<br />
www.varbergsbostad.se<br />
God Jul<br />
& Gott Nytt År!<br />
Tänk på att vi har stängt på<br />
julafton, jul- och annandagen<br />
samt nyårsafton och nyårsdagen.<br />
Vi har ingen lunchservering på<br />
mellandagarna. Välkomna!<br />
Vi serverar alltid<br />
hemlagad med det lilla<br />
e x t r a<br />
tel: 0340-310 31<br />
Vi har fullständiga rättigheter<br />
DEROME<br />
PIZZERIA<br />
öppet: ons-tors 16-22, fre16-23, lör 13-23, sön 13-21<br />
dagens: mån-fre 11 30 -14 00<br />
www.deromepizzeria.se<br />
GODJUL<br />
ÖNSKAR<br />
Tel: 0340-387 00<br />
60:-<br />
LUNCH:<br />
inkl. sallad, bröd och kaffe.
Våra annonspriser:<br />
000:-<br />
2000:-<br />
4000:-<br />
1000:-<br />
250:- 500:-<br />
250:-<br />
Priser utan moms. Individuell prissättning tillåts. Ring för avtal.<br />
Vår kunskap = Din trygghet.<br />
Det tjänar du på!<br />
VEDDIGE VARBERG KUNGSBACKA KINNA<br />
Lars Thorén med personal<br />
förändrar vardagen<br />
Specialtransporter<br />
tel. 0340-306 10<br />
fax. 0340-304 84<br />
Din lokala<br />
elleverantör!<br />
VARBERGSORTENS<br />
ELKRAFT<br />
VEDDIGE 0340-64 64 00<br />
www.veddige-akeri.se<br />
ViSKA! <strong>2006</strong>/4 | sidan 27
KÖTTB U LLAR 450G<br />
Felix Små Delikatess, jmf: 33,33/kg<br />
PR I NSKORV<br />
Hemköp<br />
9 954062 101308<br />
15 00<br />
PER ST<br />
4990 PER KG<br />
Max 1 erbjudande/kupong och hushåll. Gäller t o m 26/12 <strong>2006</strong> på Hemköp.<br />
Kan ej kombineras med andra erbjudanden.<br />
VÄR DE KU PONG<br />
3990 PER ST<br />
ALADDI N / PARADIS<br />
Marabou, 500g jmf: 79,80/kg<br />
Namn:_________________________________<br />
29 90<br />
+PANT<br />
J U LM UST 4x1,4 l<br />
Apotekarnes jmf: 5,34/l<br />
J U LSKI N KA<br />
Olle Nyberg. Färdigkokt.<br />
12 90<br />
PER ST<br />
4 ST FÖR<br />
3990 PER KG<br />
G RÄDDE<br />
Arla, 0,5l jmf: 25,80/l<br />
30 00<br />
FÖR 2 ST<br />
20 00<br />
FÖR 2 ST<br />
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR<br />
MICHAEL OCH STEFAN MED PERSONAL<br />
VÅRA ÖPPETTI E R I J U LVECKAN: MÅN-FR E: 9-20, LÖR D: 9-18, J U LAFTON: 10-13,<br />
J U LDAG E N: STÄNGT, AN NAN DAG E N: 9-18. VAR MT VÄLKOM NA!<br />
Öppet måndag-fredag 9-20, lördag: 9-18, söndag: 9-18.<br />
Telefon: 0340-307 44, Chark: 0340-308 50. Priserna gäller tom <strong>2006</strong> 12 26.<br />
LUTFISK<br />
Skärhamns<br />
5990 PER KG<br />
2 ST KAFFE<br />
Gevalia 2x500g jmf: 30:-/kg<br />
2 ST SI LL<br />
ABBA 250g jmf: 40:-/kg
Change language