Kult. 2003.04 - SeKeL

hand och underbara kreationer blev han och alla andra som
skapade förgängliga mästerverk festivalens verkliga hjältar.
Artister och band i all ära, visst var det dem vi alla åkt dit
för att se. Just därför framkallade all denna konst en häftig
upplevelse och förskönade vårt helhetsintryck.
I ett av festivalområdets hörn befann sig en konstutställning
av ett lite udda slag. Några danska folkhögskolestudenter
visade där upp tio statyer med temat demokrati. Ett av
verken bestod av blå och gula masker placerade i genomskinliga
boxar och skulle symbolisera demokratins otillräcklighet,
närmare bestämt samhällets förtryckta röster, vilket
visade sig genom maskernas rädda och frustrerade ansiktsuttryck.
Om natten var konstverken belysta och fungerade
ofta som mötesplats. I lampornas sken fick verken en annan
framtoning och en ytterligare dimension.
Tältet Ballroom där artister inom reggae och världsmusik
uppträdde, var dekorerat med en 52 meter lång väggmålning.
Den bestod av separata verk målade på trä som sedan
var hopsatta till en lång målning som prydde tältets utsida.
Målningarna bestod av starka färger och abstrakta figurer
som för tankarna till afrikansk konst eller som konstnären
själv, Frédéric Voisin, vill uttrycka det: Modern Tribal Art.
Hans första stora målning och genombrott gjordes åt den
jamaicanska reggaeartisten Burning Spear. Därefter har han
gjort illustrationer och albumomslag till flera andra artister.
Dansen är också ett vanligt inslag i festivallivet, allt från
spontana lyckodanser till professionella utövare som står
och lär den okunniga massan. Det kulturella utbytet får en
Graffittimålning
djupare dimension när man kan röra sig direkt från ett tält
med musik från någon av världens främsta världsmusikartister,
för att ställa sig och prova ett par afrikanska danssteg
i ett annat. Det ska väl tilläggas att alla bleka västerlänningar
inte har samma rytm i blodet som mästarna men
det stoppar ingen från att bjuda på sig själv i detta klimat.
Andra uttryck av konst visade sig ute på campingområdet
där till exempel en kvinna under festivalens lopp skulpterade
fram en staty av sand ur ett stort sandblock. En liten
bit varje dag tills den äntligen trädde fram i sin fulla skepnad
mot veckans slut. När festivalen led mot sitt slut och
statyn var färdig avlägsnades det skyddande staket som var
placerat runt sanden. Som väntat kunde ingen hålla fingrarna
borta och inom loppet av en timme återstod bara en
sandhög vilket tydligt visar konstartens förgänglighet.
Besökarna själva kan i vissa fall nästan betecknas som rena
konstverk i sig. Alla fantastiska kreationer av både kläder
och hår för tankarna till fåglarnas häckningsperiod och vi
slår vad om att det säkert var ett par stycken som parade
sig här också.
Nåja, folkfest och stim och en stor dos glädje är vad som
lämnats kvar i våra minnesbanker nu när detta års festival
förflutit. Men när festivalen nått sitt slut och vi utpumpade
lämnade området utbrast vi som vanligt unisont: ”Det här
var sista året på Roskilde.” Nu är det trots allt ett helt år
till nästa festival och svaga aningar finns om att vi sitter
där även nästa sommar med varsin pissljummen Tuborg
i näven.
Kult. 2003.04 21