nr 1 2008.indd - Djurskyddet Sverige

Behövs verkligen djurförsök? 

Trånga burar 

– Ingen lek för labråttan 

En tidning från Sveriges största djurskyddsorganisation 

Nr 1 2008 Årgång 118 

Över 109.000 skrev på för katten! 

Vi fi ck nya hem! 

Försöksaporna från Uppsala 

har fått en andra chans. 

goda råd från 

experten 

1

Utgåva 

Nummer 1 2008 Årgång 118 

Redaktör & ansvarig utgivare 

Elsa Frizell 

Material 

Redaktionen ansvarar inte för insänt, 

icke-beställt material. 

2 

Tryckeri 

Norra Skåne Offset 

Annonsansvarig 

Binh Tan, 040-16 54 86 

binh.tan@ardeo.se 

Omslagsfoto 

Istockphoto 

Grafi sk form 

Viktor Hedén 

Manusstopp för nummer 2 

3 mars 

Adress 

Djurskyddet Sverige 

Rökerigatan 19 

121 62 Johanneshov 

Tel: 08-673 35 11 

Fax: 08-673 36 66 

info@djurskyddet.se 

redaktionen@djurskyddet.se 

www.djurskyddet.se 

Plusgiro: 1499-3 

Bankgiro: 677-8047 

Förbundsstyrelsen 

Ordförande Sven Stenson, 

Vice ordförande Gunnela Ståhle, 

Ledamöter Gabrielle Rosendahl, 

Eva Norberg, Lars Lindqvist, 

Kerstin Malm, Ingrid Redbo, 

Johan Beck-Friis 

Suppleanter Eva Lindén, Annika 

Schenk-Sundström 

Kansli 

Förbundssekreterare Lena Hallberg 

Kansliansvarig Åsa Hedberg 

Kanslistöd Bella Öberg 

Kampanjansvarig Anna Gustin 

Skolprojektet REDE Elsa Frizell 

Webbansvarig Patrik Johansson 

Bli djurskyddare du med! 

Idag är vi över 14 000 röster för djuren! 

Läs mer på sidan 31. 

Satsa mer på alternativ! 

Är du för eller emot djurförsök? Personligen 

kan jag inte svara på den frågan 

med ett ja eller nej. Den är för svår och 

inte så svartvit. Däremot tycker jag att 

man alltid ska ifrågasätta djurförsök. 

Fråga varför man behöver använda försöksdjur, 

hur många och på vilket sätt. 

Och om man verkligen inte kan använda 

alternativa forskningsmetoder istället. 

Vetenskapen har kommit långt med 

teknik som kan ersätta djurförsök. Det 

fi nns datormodeller, kemiska analysmetoder 

och försök på odlade celler. Men 

ännu fi nns inte metoder som helt ersätter 

alla djurförsök. Forskning på nya 

vacciner är ett exempel där djurförsök 

fortfarande anses nödvändigt. 

Men forskningsmetoder kan faktiskt 

förändras även om man inte vet hur just 

idag. Jag anser att det måste satsas mer 

på alternativa metoder. Frågan är om 

utvecklingen går åt det hållet? 

Regeringens stora neddragningar på 

forskningsanslag för alternativa metoder 

talar tyvärr sitt tydliga språk. År 2005 

gav regeringen 15 miljoner till stöd för 

forskning för att ersätta djurförsök och 

förbättra för försöksdjuren. I år har 

regeringen sänkt det anslaget till åtta 

miljoner. En sådan neddragning gör det 

Sveriges största djurskyddsorganisation 

DJURSKYDDET SVERIGE ÄR ett ideellt riksförbund 

för 57 lokala djurskyddsföreningar 

i Sverige. Organisationen har drygt 14 000 

medlemmar och har arbetat i över hundra år 

för att hjälpa djuren. 

VI ARBETAR FÖR att människor ska visa respekt 

och ta ansvar för alla djur. Målet är att 

djur ska få leva ett meningsfullt liv där de har 

möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. 

Vårt mål är förenligt med att människor håller 

och använder djur för olika syften. 

VI ARBETAR GENOM kampanjarbete, rådgivning, 

representation i arbetsgrupper och 

kommittéer, och genom ekonomiskt bidrag 

till djurhemsverksamhet och djurskydds- 

inte bara svårare för forskare att få fram 

alternativa metoder, det ger också en 

signal om hur viktig frågan är. 

Det är som om man har nöjt sig, 

som om man tycker att tillräckliga 

förbättringar redan är gjorda. Och visst 

har det skett stora förbättringar det 

senaste decenniet: Det fi nns fl er alternativa 

metoder, de djur 

som används har till 

viss del fått bättre 

miljöer att leva i 

och granskningen 

är hårdare av de 

försök som görs. 

Men allt är relativt. 

Djurförsök 

är en fråga som 

ställer etikfrågor 

på sin spets. Därför 

gäller det att ifrågasätta, 

inte nöja 

sig, utan hela tiden 

bli bättre på att 

hitta alternativ! 

Elsa Frizell redaktör 

elsa.frizell@djurskyddet.se 

Tyck till! Mejla dina ideér och åsikter till oss på redaktionen@djurskyddet.se 

främjande forskning. Djurskyddet Sverige 

är också remissinstans åt departement och 

myndigheter och driver skolprojektet REDE. 

ARBETET FINANSIERAS AV medlemsavgifter, 

arv och gåvor. Djurskyddet Sverige får 

inga statliga bidrag. 

INTERNATIONELLT ARBETAR VI genom 

Nordiska Djurskyddsrådet, Eurogroup for 

Animals samt genom World Society for 

Protection of Animals (WSPA). 

Får du eller din familj fl era tidningar? Hör av dig till kansliet så rättar vi till det.

Hur lever försöksdjuren? 

Behöver vi 

verkligen 

djurförsök? 

Sidan 6 

Innehåll 

Skriv till Djurskyddet! ....................................... 4 

Behövs verkligen djurförsök? ........................ 6 

Uppsalas apor fi ck nya hem! ......................... 8 

Trånga burar 

– Ingen lek för labråttan ................................. 10 

Sunda och häftiga hundar ............................. 13 

Över 109 000 skrev på för katten! ............... 16 

Ramboromantik får inte drabba djuren ...... 18 

EU och USA säger ja till klonade djur ......... 19 

Fixa för fågeln 

– 5 goda råd från experten ........................... 20 

Frivilliga djurpolisen ....................................... 22 

Sluta kastrera smågrisar ............................... 24 

Notiser .............................................................. 24 

Djurskyddet tipsar .......................................... 26 

Fråga etologen/veterinären .......................... 28 

Sista ordet ....................................................... 31 

Uppsalas 

apor fi ck 

nya hem 

Sidan 8 

Över 109 000 

skrev på 

för katten! 

Sidan 16 

INNEHÅLL 

– följ ölj med till Uppsala universitet Sunda & häftiga hundar 

Sidan 10 

Sidan 20 

Sidan 13 

Frivilliga djurpolisen 

Sidan 22 

3

4 

TEMA HUND DEBATT 

Skriv till Djurskyddet! 

Debattera, fi losofera och säg vad du tycker om 

tidningens innehåll! 

Fegt att inte ta 

ställning i frågan om 

kamphundar 

Jag blev mycket besviken 

på artikeln om 

kamphundar. Otroligt 

mesigt och fegt att 

inte våga ta ställning. 

Djurskyddets tidning måste vara vassare 

än så! Allt det ni skrev kan man läsa om 

i kvällspressen. Medlemmarna vill veta 

mer. Gräv djupare! Ge oss något intressant 

som vi inte redan vet! Tack för en 

annars okej tidning. Snygg layout och 

småtrevliga recensioner. 

Cathrine Bernard 

Bra med jaktfakta 

Jag tycker att era 

tidningar är otroligt 

bra! Jag får ofta 

massor av dumma 

kommentarer om 

jakt och nummer 

fyra av Djurskyddet 

var utmärkt. Massor 

av fakta, hemsk sådan, men fakta! Med 

hjälp av den kan jag ge svar på tal! 

Susanne Linde, Arboga 

Det borde vara en 

skyldighet att anmäla 

djurplågeri! 

Det borde vara en skyldighet att anmäla 

övergrepp och vanvård på djur. Och när 

fall av djurplågeri upptäcks, varför ska 

det då ta så lång tid innan åtgärder vidtas? 

Oftast blir djurägaren anmodad att 

rätta till felaktigheter i djurhållningen. 

Inspektioner sker men ingenting händer. 

Det går månad efter månad och djuren 

lider, nya inspektioner, nya datum för 

åtgärder och anstånd, men ytterst lite 

förbättringar blir gjorda, ytterst få djurförbud 

döms ut. 

Under hösten 2007 blev 26 stycken 

fullt friska hundar i Sorsele avlivade av 

veterinär med överinseende av djurskyddsinspektör. 

Borde det inte varit 

så i det här fallet att djurskyddsinspektören 

skulle ha tagit kontakt med 

Djurskyddet Sverige? Det gick ju bra att 

skaffa nya hem till 40 stycken draghundar 

vid ett liknande fall i Umeå. Jag 

anser att det borde vara fl er djurskyddsinspektörer 

men också att de ska ha 

skyldighet att anmäla till Djurskyddet 

Sverige innan avlivning sker. Jag vill ha 

hårdare bevakning och bestraffning på 

de som gör djuren illa och krav på att 

anmäla djurplågeri och misskötsel, även 

om det är närmaste grannen. Det går att 

anmäla anonymt. 

Åke Espegren, Åsele 

Kunde inte ge mina 

valpar vettiga hem 

Har fått er suveräna tidning i min hand 

och har lite åsikter om den: Kunde ni 

inte öppna en sida för debatt/ insändare? 

Vi är många som vill framföra en 

åsikt och dessa sidor är alltid läsvärda! 

Ps Jag har varit uppfödare av hund i 

många år men har slutat att föda upp 

för nio år sedan. En av anledningarna 

till det vara det ni skrev om i senaste 

numret med tema hund. Folk är inte 

intresserade av hundar som levande 

varelser längre, de ska tillfredställa de 

mest underliga böjelser som sexobjekt, 

accessoar, leksak med mera. Jag kunde 

inte ge mina valpar vettiga hem till slut, 

så då la jag av. 

Gunnel Malm Julita 

Skicka din text till: 

E-post redaktionen@djurskyddet.se 

Postadress Djurskyddet Sverige 

Redaktionen 



Varmt tack till alla nya faddrar och gåvogivare! 

Ni hjälper djur att få en ny chans i livet. Med hjälp av era gåvor kan våra djurhem ge övergivna 

djur ett tillfälligt hem, mat, sällskap och veterinärvård. 

Vill Du ta hand om en övergiven katt? Besök vår hemsida www.djurskyddet.se

Försöksfakta 

TEMA HUND DEBATT 

Regeringen ger mindre pengar till 

forskning för att ersätta djurförsök 

Det statliga stödet till forskning för att ersätta 

djurförsök och förbättra för försöksdjuren har 

minskats kraftigt. Från 15 miljoner 2005 till 

endast 7,5 miljoner 2008. 

Text: Elsa Frizell 

Antalet djurförsök ökar i Sverige ändå minskas forskningsstödet för 

att ta fram alternativ till djurförsök till åtta miljoner kronor under 2008. 

– Detta innebär att viktig och lovande forskning kommer att upphöra 

eller försenas på grund av minskade fi nansieringsmöjligheter. 

Många forskare som har idéer om hur djurförsök skulle kunna ersättas, 

kommer att avstå från att söka forskningsanslag när det fi nns 

så lite pengar att söka, säger Karin Gabrielsson Morton på Stiftelsen 

forskning utan djurförsök, STIFUD. 

Hon menar att detta inte bara är ett djurskyddsproblem utan även 

en förlust ur ett samhällsekonomiskt och vetenskapligt perspektiv 

eftersom de nya metoderna som ersätter djurförsök ofta är vetenskapligt 

bättre, billigare och snabbare. 

STIFUD driver fram till 14 mars en kampanj för att anslagen till 

forskning för att ersätta djurförsök ska öka. 

Vad tycker du om djurförsök? 

Mats Lindahl, Djurskyddet Sverige 

– Helst ska vi ersätta alla djurförsök med andra 

alternativ. Men jag acceptera att man använder 

djurförsök om behovet är väldigt starkt, speciellt till 

medicinska försök. Men då ska djuren ha det så bra 

som det bara går. 

Göran Gustavsson, Djurskyddet Örebro 

– Jag tror att vissa djurförsök kan vara nödvändiga 

men att man ska försöka minska och begränsa de så 

mycket som möjligt. Jag tror inte att man helt kommer 

att kunna ersätta djurförsök. 

Annika Carlsson, Djurskyddet Westra Wermland 

– Jag tycker inte alls om djurförsök. Jag tycker att det 

borde ha gått så långt i utvecklingen att man borde 

ha kunnat hitta andra sätt att forska på. Det fi nns så 

mycket onödiga saker som testas. Jag försöker alltid 

köpa produkter som inte är testade på djur. 

Åsa Riden Djurskyddet Göteborg 

– Jag tycker att man så långt som möjligt ska använda 

alternativa metoder. Och ska man använda djur måste 

syftet vara väldigt bra. Det får inte bli slit och släng. 

Det är också viktigt att försöksdjuren har en dräglig 

tillvaro med gott om utrymme och möjlighet att utföra 

sina naturliga beteenden. 

Foto: Jenny Odqvist 

Läs mer på www.stifud.se 

Där kan du också protestera mot regeringens neddragningar. Under 2006 användes 1589 stycken marsvin i djurförsök. Med fl er 

alternativa forskningsmetoder skulle den siffran kunna sänkas. 

Varför djurförsök? 

Djurförsök används för forska om sjukdomar, för att samla 

kunskap eller testa om kemikalier är farliga. De fl esta djurförsök 

görs för människans skull, ett fåtal görs för att få mer kunskap 

om djuren själva. 

Hur många försöksdjur används? 

Varje land defi nierar djurförsök olika. I Sverige räknas all vetenskaplig 

användning av djur som djurförsök. Även fi skar i provfi 

ske räknas. I EUs defi nition räknas de djur som i vetenskapligt 

syfte vållas lidande, ångest eller bestående skada. Däremot 

räknas inte de djur som avlivas för att man behöver använda 

deras celler eller organ i försök. EUs statistik visar därför färre 

djur. I USA räknas inte råttor och möss som djur i djurförsökslagstiftningen. 

Djur användes i försök i Sverige år 2006 

Enligt EU:s defi nition: 532 685 djur 

Enligt svensk defi nition: 7 411864 djur 

Vilka djur används? 

Råttor och möss är, förutom fi skar, de vanligaste försöksdjuren. 

Det blir också vanligare att man använder genetiskt förändrade 

möss och råttor för att bättre fungera som modeller för människan 

i forskning. Kaniner, marsvin, hundar, katter, nötkreatur 

och grisar är också vanligt förekommande. Över hela världen är 

det råttor och möss som används mest. 

Källa: STIFUD 

5

6 

TEMA FÖRSÖKSDJUR 

Behöver vi verkligen dju 

Allt fl er djurförsök ersätts idag med alternativa 

forskningsmetoder. Trots det ökar antalet djur som 

används i forskningen. Och i vilken utsträckning 

djurförsöken går att ersätta är en omstridd fråga. 

Text: Emma Jidemyr, frilansjournalist 

Det krävs passerkort och koder för att ta 

sig in genom de helt omärkta dörrarna. 

Dessutom behöver man lokalsinne för 

att hitta i korridorerna till de lokaler under 

markplan som rymmer försöksdjuren 

på Karolinska Institutets institution 

för Cell- och Molekylärbiologi. Jag följer 

med Björn Vennström, professor på institutionen 

och ordförande för KI:s försöksdjursråd. 

Vi klär oss i ljusgröna rockar 

och sätter plastskydd över skorna. Sedan 

passerar vi en första hall där en stor industrirobot 

städar musburar. Det luktar 

sågspån och urin. Slutligen kommer vi 

fram till ett rum fyllt av genomskinliga 

plexiglaslådor. Här fi nns totalt 15 000 

möss som alla används till någon typ av 

forskning, bland annat kring cancer och 

Parkinsons sjukdom. 

Fler möss används 

De fl esta mössen är genetiskt förändrade, 

så kallade transgena möss. Man har antingen 

tagit bort eller lagt till gener i mösssens 

arvsmassa, oftast för att skapa en 

människoliknande modell av en sjukdom. 

– Möss och människor har 22 000 

gener som till 95 procent har samma 

funktion. Det är som att ha en stor ordbok 

utan att kunna använda orden i meningar 

eller i samverkan. Forskningen 

idag handlar mycket om att ta reda på 

hur de fungerar tillsammans, säger Björn 

Vennström. 

Bakgrunden till den enorma ökningen 

av möss som försöksdjur är den teknik 

som tagits fram av 2007 års nobelprisvinnare 

i medicin – Capecchi, Evans och 

Smithies. De brittiska och amerikanska 

forskarna har gjort det möjligt att förändra 

gener hos djur via embryonala 

stamceller, och tekniken används nu i 

nästan all biomedicinsk forskning. 

– Tekniken innebär nya möjligheter 

att på sikt behöva ta fram mindre antal 

djur när man väl tagit fram en önskad 

djurmodell. Men man bör också vara 

uppmärksam på nackdelarna. Det krävs 

ofta många djur för att få fram en viss 

önskad modell. Därför förespråkar vi pilotförsök, 

att man börjar i mindre skala 

än vad man gör idag. Dessutom föds ju 

en del transgena djur med en sjukdom, 

till exempel diabetes, och det innebär 

såklart ett lidande för det djuret, säger 

Lena Hallberg, förbundssekreterare på 

Djurskyddet Sverige. 

Olika sorters studier 

En del försöksdjur används enbart i beteendestudier, 

en del för att avla fram fl er 

djur, och många utsätts för medicinska 

ingrepp först efter att de avlivats. Men 

det förekommer även mer plågsamma 

försök, framförallt inom smärtforskning 

och studier av smärtsamma sjukdomar 

som reumatism och cancer. 

De senaste åren har det forskats mycket 

på att kartlägga djurens beteende, för 

att bättre förstå hur de uppfattar lidande. 

Det handlar inte nödvändigtvis bara om 

medicinska försök som orsakar smärta, 

utan också om deras miljö. Möss till exempel 

är sociala djur som vill leva i grupp. 

Att låta dem bo ensamma i en torftig miljö 

där de inte kan bygga bo är omständigheter 

som påverkar deras välbefi nnande. 

– Många tror att forskare inte sysslar 

med etik, det är ett grovt fel. Problemet 

är att det inte syns ute i samhället eftersom 

det mestadels sker i olika nämnder 

och på internationell nivå säger Björn 

Vennström. 

För att få tillstånd att genomföra ett 

djurförsök idag krävs ett godkännande 

från en av de sju djurförsöksetiska nämnder 

som fi nns i landet. I nämnden sitter 

både forskare och lekmän. De fl esta ansökningarna 

godkänns, om än med en hel 

del krav på ändringar och förbättringar. 

Alternativa metoder 

Mycket talar för att användandet av 

försöksdjur, och framförallt transgena 

möss, kommer att öka i framtiden. Trots 

att resultaten från djurförsök inte alltid 

går att översätta till vad som händer i 

människokroppen. 

– Därför fi nns en egenkraft i att ersätta 

djurförsök med alternativa metoder, för 

när de är utvärderade är de snabbare, billigare 

och enklare att tolka. Det handlar 

om mindre komplexa organismer, säger 

John Bräutigam, veterinär och enhetschef 

på Jordbruksverkets djurförsöksenhet. 

Och alternativa forskningsmetoder, 

som att studera cellkulturer, göra datorsimulationer 

och att använda kemiska 

analysmetoder, blir allt vanligare. 

– Man har kommit ganska långt när 

det gäller toxitetstester av kosmetika och 

läkemedel. Men inom den medicinska 

forskningen verkar det inte fi nnas någon 

strategi för att ta fram nya metoder, för de 

transgena mössen har blivit så etablerade. 

Mössen går att köpa och de alternativa 

metoderna måste du själv utveckla vilket

försök? 

kräver jobb, kunskap och pengar, säger 

Karin Gabrielson Morton på Stiftelsen 

Forskning utan Djurförsök, STIFUD. 

STIFUD:s verksamhet fi nansieras genom 

gåvor och arv från allmänheten, 

och ger varje år anslag till 15-20 olika 

forskningsprojekt som syftar till att ersätta 

djurförsök. De statliga anslagen för 

att utveckla alternativa metoder till djurförsök 

minskar däremot. 

Fler alternativ kan tas fram 

Förra året fi ck Jordbruksverket 10 miljoner 

kronor att dela ut till olika forskningsprojekt, 

men inför 2008 har regeringen dragit 

ned summan till åtta miljoner. Och att man 

från forskarhåll skulle satsa för lite på att 

ersätta djurförsök håller inte Jan Carlstedt- 

Duke, professor och forskningsansvarig 

vid KI:s institution för Biovetenskaper och 

Näringslära, med om. 

– Merparten av vår forskning sker med 

icke-djurbaserade metoder och de försöken 

ökar också mest. Men djurförsöken 

kommer aldrig att kunna ersättas helt. En 

levande varelse är något mycket komplicerat, 

och vi är beroende av att studera 

sådana för att se vilka processer som sker 

beroende av varandra. 

Även STIFUD anser att det i dagsläget 

inte fi nns bra alternativ till alla djurförsök. 

– Många forskare presenterar sina 

projekt med etablerade metoder för sina 

fi nansiärer. Cancer- och Allergifonden till 

exempel har som policy att inte ge pengar 

till djurförsök, men de satsar inte på att 

ta fram nya forskningsmodeller. Kanske 

borde diskussionen om alternativa metoder 

ske redan där. Om man ger forskarna 

större frihet kan de kanske påskynda nya 

och bättre metoder. För ingen kan svara 

på vad som kan göras om tjugo år. Det 

fi nns all anledning att forska vidare, säger 

Karin Gabrielson Morton. 

. Foto: 

Fakta försöksdjur 

Enligt Jordbruksverket ökade 

antalet försöksdjur i Sverige 

under 2006 med drygt fem procent jämfört med 

året innan, om man använder den europeiska 

defi nitionen av djurförsök som innebär att djuren 

måste utsättas för ingrepp som motsvarar 

minst ett nålstick. 

Högskolor, universitet och landsting står för 

drygt 70 procent av djurförsöksanvändningen i 

Sverige, resten görs av andra myndigheter och 

läkemedelsindustrin. 


Djurförsöken kommer aldrig kunna ersättas helt, säger Jan Carlstedt-Duke, professor 

vid KI. Ingen kan svara på vad som kan göras om tjugo år, säger Karin Gabrielson 

Morton på Stiftelsen forskning utan djurförsök. 

Totalt användes med EUs defi nition 532 629 

djur i Sverige under 2006 och av dem var 228 

885 möss. Enligt den svenska defi nitionen 

av djurförsök, där man räknar med alla djur 

som används i vetenskapligt syfte användes 

7411864 djur. 6653651 av dessa utgörs fi skar 

i provfi ske. 

De djur som oftast används i djurförsök är 

möss och råttor, men även fi skar och fåglar. 

STIFUD 

Foto: Jenny Odqvist 

7

8 


Uppsalas apor fi ck ny 

Sara Bettan 

Lace 

Jane 

Fläskläpp 

Sommaren 2007 stod 47 apor inför ett ovisst öde. 

Uppsala Universitet skulle lägga ned avdelningen 

med försöksapor. Tack vare Ingrid Redbos hårda 

arbete har de nu alla fått nya hem runt om i Europa. 

Text: Elsa Frizell Foto: Renée Kjerrbom 

När Ingrid Redbo fi ck uppdraget att avveckla 

avdelningen för försöksapor bestämde 

hon sig för alla 47 aporna skulle 

få nya hem. 

– Vi hade sexton krabbmakaker, tolv 

rhesusapor och nitton marmosettapor 

att placera ut. Den vanliga lösningen i 

ett sådant här fall är nog att avliva djuren, 

jag har faktiskt inte hört talas om att 

man omplacerat apor på detta sätt förut. 

Jag vill ge en eloge till Uppsala Universitet 

för att de gick med på att omplacera 

aporna, säger Ingrid Redbo som är ansvarig 

för försöksdjursverksamheten på 

Uppsala universitet. 

Det var ett digert arbete att ordna nya 

hem. Inte bara att hitta någon som ville 

ta emot aporna utan också att därefter 

skaffa fram alla nödvändiga tillstånd 

från olika myndigheter i Sverige och utomlands. 

– Jag letade med ljus och lykta efter 

nya hem och kontaktade djurparker runt 

om i hela Europa. Särskilt marmosettaporna 

var svåra att placera, säger Ingrid. 

Bettan och Fläskläpp till Ystad 

Till slut sa Ystad djurpark att de kunde 

ta emot två marmosett- familjer. Efter ett 

löfte om bidrag från Uppsala Universitet 

till att bygga ett nytt aphus, så sa de även 

ja till att ta emot de tolv rhesusaporna 

och alla sexton krabbmakerna. 

En av apornas djurskötare Renée Kjerrbom 

åkte med aporna till Ystad och bodde 

med dem under de första sex veckorna. 

– Jag ville att aporna skulle kunna 

få trygghet genom någon de kände väl. 

Dessutom kunde Renée visa djurskötarna 

på Ystads djurpark vilka vanor och 

behov våra apor har, säger Ingrid. 

Till exempel var det viktigt att rhesusapan 

Fläskläpp som är lite gammal och 

stel fi ck lågt placerade sittplatser som 

hon lätt kunde ta sig upp och ner ifrån. 

Och att rhesusapan Bettan fi ck tillräckligt 

med utrymme för sig själv. 

– Bettan har svårt med sociala kontakter 

och riktar många och täta hot mot 

sina gruppmedlemmar, och mot människor. 

Tyvärr får hon då ofta stryk av sina 

större och socialt mer begåvade medapor. 

Hon behöver stor individualdistans 

för att vara något så när lugn, vilket hon 

kan få även i Ystad. Mitt hjärta klappar 

starkt för socialt missanpassade Bettan!, 

säger Ingrid Redbo. 

Carro och Alladin till Tyskland 

Tretton marmosettapor behövde fortfarande 

hem. En djurpark i Jaderberg i 

Tyskland lovade att ta emot en stor marmosettfamilj, 

mamma Carro, pappa Al-

a hem! 

Fru Nilsson 

Tone 

ladin och deras 6 barn i olika åldrar. Nu 

väntade ett mödosamt arbete för att få 

alla nödvändiga tillstånd för transporten. 

– Det var svårt 

att få med aporna 

på fl yget. Särskilt 

eftersom jag ville 

att de skulle fl yga 

inne i kabinen och 

inte i lastutrymmet. 

Det slutade med att 

jag köpte en egen 

fl ygstol till familjen 

och lovade att 

aporna inte luktade 

något, vilket var något av en vit lögn, berättar 

Ingrid. 

Renée följde med aporna som personlig 

kurir under resan och för att kunna 

skola in dem i den nya djurparken under 

några dagar. 

Med kurir till Danmark 

Marmosettfamiljen Ove, Ingmarie och 

deras unge fi ck löfte om att komma till 

Safari Zoo Park i Lintrup i Danmark men 

transporten försvårades av den vita lög- 

Emma 

nen till SAS under Tysklandsresan. Marmosettaporna 

visade sig lukta i alla fall. 

– SAS portade oss från fl yget och sa 

att vi aldrig mer 

” 

Vi arbetade så 

otroligt hårt för att 

få dem omplacerade 

så det känns skönt att vi 

lyckades. Vi kommer såklart 

att sakna aporna. Till våren ska 

vi åka och hälsa på dem! 

skulle få fl yga 

i kabinen med 

aporna, säger 

Ingrid, men då 

hade jag i alla 

fall fått iväg den 

största familjen 

till Tyskland. 

Det fi ck bli 

biltransport till 

Danmark med 

återhämtnings-stopp på Ystads djurpark. 

Renée åkte med även denna familj 

som personlig kurir. 

Kvar till sist i Uppsala var de två marmosettbröderna, 

Pirre och Micke. Den 

ideella föreningen AAP, som bland annat 

hjälper den Holländska regeringen att 

omplacera apor som använts i försök, 

tog till slut hand om dem. 

Alla de nya hemmen valdes omsorgsfullt 

ut. Alla aporna fi ck också med sig 

saker de kände igen och foder de var 


Apor i djurförsök 

Under 2006 användes totalt 40 apor i försök 

i Sverige. 

Försök på apor görs huvudsakligen för att 

få fram vaccin mot hiv/aids. Apor anses 

nödvändiga för detta arbete genom sitt nära 

släktskap med människan. 

På Uppsala Universitet skulle aporna ingå i 

så kallade PET studier, vilket innebär att en 

radioaktiv substans sprutas in i kroppen. 

Man studerar bland annat hur denna sprider 

sig i kroppen. 

vana vid. Ingrid Redbo får nu kontinuerligt 

rapporter från de olika djurparkerna. 

Och aporna har det bra. Marmosettbröderna 

Pirre och Micke i Holland 

har fått en fästmö, Carmen. Normalt går 

det inte så bra att ha två fertila hanar till 

en hona berättar Ingrid, men de verkar 

komma överrens. 

På plats i nya hem 

Marmosettfamiljen i Tyskland trivs i sitt 

tropicarium med egen damm, levande 

växter och möjlighet att gå ut till stort 

träd via ett rep. Där lever de tillsammans 

med en sköldpadda och en leguan. 

I Danmark trivs Ove och Ingmari och 

deras unge i sitt eget nybyggda hus med 

glasvoljär. Och i Ystad har Fläskläpp, 

Bettan och alla de andra aporna kommit 

tillrätta i sitt nya hem. 

– Vi arbetade så otroligt hårt för att få 

dem omplacerade så det känns skönt att 

vi lyckades. Vi kommer såklart att sakna 

aporna, speciellt Renée som brukade 

vara med dem varje dag. Till våren ska vi 

åka och hälsa på dem! säger Ingrid. . 

9

10 


Trånga burar 

– ingen lek för labbråttan 

Hur bor och lever försöksdjuren? Djurskyddet fi ck kika 

in hos råttorna och mössen på Uppsala universitet. 

Text & foto: Elsa Frizell 

På Uppsala universitets biomedicinska 

centrum fi nns råttor och möss som används 

i olika djurförsök. Jag åker dit för 

att titta närmare på hur de bor när de inte 

används i försöken. Ingrid Redbo, docent 

i etologi ansvarar för försöksdjursavdelningen 

och hon ska visa mig runt. Vi byter 

kläder och torkar kameran ordentligt 

med sprit. Inga främmande bakterier är 

välkomna in till djuren. Inte heller andra 

obehöriga, nycklar och koder krävs för 

att komma in till avdelningen. 

Mössen och råttorna bor i genomskinliga 

plastlådor som står i hyllsystem, 

rad på rad i de många rummen som fi nns 

i de fönsterlösa korridorerna. Ljusets 

regleras så att det ändå blir natt och dag 

för djuren, och man försöker också efterlikna 

skymning och gryning. 

– Vi försöker på olika sätt att skapa 

miljöer som liknar djurens naturliga, säger 

Ingrid Redbo. Själva försöket är ofta 

bara en liten del av deras tillvaro. Den 

största delen av sina liv sitter de i sin bur, 

bur är helt avgörande för hur de har det. 

Hur länge lever råttorna och mössen? 

– Det är väldigt olika, vissa sitter i 

några veckor, andra i fl era månader. Det 

beror på vilka slags försök de används 

till, säger Ingrid. 

Mössens burar på djuravdelningen är 

cirka en och en halv decimeter höga, två 

och en halv decimeter breda och cirka 

fyra decimeter långa. 

Bobyggande möss 

Det sitter som mest fem möss i varje bur 

som alla är inredda med bolådor som 

de kan krypa in i. Där fi nns också spån 

och olika typer av material som mössen 

kan använda att bygga med, till exempel 

cellstoff. 

– Att bygga bo är ett viktigt beteende 

för musen, liksom att söka föda. Därför 

gömmer vi också pellets i spånet, som de 

kan leta efter, säger Ingrid. 

Ingrid tror att mössen har det jämförelsevis 

bra på avdelningen. 

– Jag tror till exempel att våra möss har 

det bättre än många sällskapsdjur samtidigt 

är det såklart inte samma sak för en 

mus att leva i buren på försöksdjursavdel- 

ningen som ute i det fria, säger hon. 

Värre är det för råttorna, enligt Ingrid. 

– Råttorna är större och har andra 

behov än mössen. Det väldigt svårt att, 

inom de ekonomiska ramar man har på 

en djuravdelning, få till en bra djurhållning 

för råtta, säger hon. 

Trångt för råttan 

I de cirka sex decimeter långa, fyra decimeter 

breda och två decimeter höga råttburarna 

på djuravdelningen bor vanligtvis 

två råttor. Försöksråttorna är i vuxen ålder 

cirka 25 centimeter långa, sträcker de 

ut sig kan den bli hela 30 centimeter. Ett 

vanligt råttbeteende är att ställa sig upp på 

bakbenen för att undersöka omgivningen, 

men detta blir omöjligt i de låga burarna. 

Därför har djuravdelningen köpt till ett 

förhöjt galler till burarna. Varje bur har 

också en bolåda i trä som de kan gnaga på 

och cellstoff som råttan kan bygga med. 

– Men jag tycker inte att vi lyckas ge 

råttan ett tillräckligt bra liv i sina burar. 

Burarna är för små. Vi måste hitta mycket 

bättre former för hållande av råtta, 

säger Ingrid Redbo. 

Hanna Augustsson, fi l dr i försöksdjurskunskap 

har forskat på råttors och möss 

beteende och arbetar nu på Jordbruksverkets 

enhet för försöksdjur. Hon håller med 

om att råttorna behöver större burar.

Försöksråttornas burar är för trånga för att råttorna ska ha möjlighet att 

springa runt, ställa sig på bakbenen eller klättra. 

– Det är svårt att få en generell bild av 

hur det ser ut på olika djuravdelningarna 

i Sverige. Men försöksråttornas burar är 

ofta alldeles för trånga för att råttorna ska 

ha någon möjlighet att springa runt, ställa 

sig på bakbenen eller klättra, säger hon. 

Tradition väger tungt 

Någon som tittat på lösningar för hållande 

av försöksråtta är Elin Spangenberg 

på Sveriges lantbruksuniversitet 

som la fram sin doktorsavhandling under 

hösten 2007. Hon har i sin forskning 

utvärderat större burar där man kan 

hålla större grupper av råttor. 

– Mina resultat visar att råttan får en 

större livskvalitet i denna bur. De blir 

mer aktiva och har större möjlighet att 

påverka sin situation eftersom de kan 

välja att dra sig undan i sin bolåda, gömma 

sig, ligga på olika nivåer i buren och 

klättra. Framförallt får de möjlighet att 

vara i en grupp vilket är viktigt för råttor 

som är väldigt sociala djur, säger Elin. 

Hon tycker att de små råttburarna, 

som är vanliga idag, är mycket dåliga för 

djuren. 

– En vild råtta kan röra sig fl era kilometer 

per dag och är väldigt aktiva, nyfi 

kna och undersökande djur. I burarna 

som används idag blir de understimulerade 

och ofta överviktiga. Den begränsade 

ytan ger inte heller utrymme för råttorna 

att reagera med artspecifi kt beteende i olika 

situationer vilket gör att de inte kan ha 

kontroll över sin egen tillvaro. Detta kan 

skapa stress hos djuren, säger hon. 

Men enligt Elin fi nns ett stort motstånd 

för nya berikade burar inom forskarvärlden. 

– Jag tror att det beror på okunskap 

och tradition. Alla resultat som man 

kan jämföra med är från djur i de gamla 

burarna. Och man är rädd att nya förutsättningarna 

ska påverka resultaten. 

Men jag hävdar att ökad livskvalitet för 

råttorna ger en djurmodell av bättre kvalitet 

och därmed också ökad kvalité på 

resultaten, säger hon. 

Nya bestämmelser 

Förändringar är förhoppningsvis på 

gång. Jordbruksverkets försöksdjursenhet 

arbetar just nu med att ta fram ny 

lagstiftning för försöksdjursanvändning. 

– Den gamla lagstiftningen är sedan 

1982 och väldigt föråldrad, det behövs 

en ny samlad lagstiftning även om många 

djuravdelningar faktiskt redan har skapat 

bättre miljöer för djuren än vad lagen 

kräver, säger Hanna Augustsson. 

Men om den nya lagstiftningen kommer 

att innebära större burar för råttorna 

kan Hanna inte lova. 


Mössen har mer plats än råttan. I Uppsala är 

burarna inredda med bolådor, spån och olika 

material som mössen kan bygga bo med. 

– Ännu återstår mycket arbete innan 

förslaget är klart, säger hon. 

Under 2008 ska lagstiftningen vara 

klar och gå ut till remiss till bland annat 


– Det är verkligen angeläget att det blir 

reglerat hur man får hålla mus och råtta 

som försöksdjur. Det måste fi nnas föreskrifter 

för hur stora burarna ska vara, 

vilken form av berikning som ska användas 

och vad den ska syfta till, alltså vilket 

beteende djuret ska kunna utföra med 

hjälp av denna, säger Ingrid Redbo. 

Enligt Ingrid fi nns det fortfarande 

djuravdelningar som inte har berikning 

överhuvudtaget. Och många djuravdelningar 

har det alltför trångt i burarna. 

Ny lagstiftning är det mest effektiva sättet 

att få en förändring för försöksdjuren 

inom överskådlig framtid menar hon. 

– Hur man håller djuren är en kostnadsfråga 

och alla försöker naturligtvis 

att hålla nere kostnaderna så mycket det 

bara går, konstaterar Ingrid. 

Men Ingrid ser ändå med tillförsikt 

på framtiden och menar att de fl esta som 

använder försöksdjur vill att deras djur 

ska må så bra som möjligt 

– Min uppfattning är också att medvetenheten 

om de etiska aspekterna av 

försöksdjurshållning har blivit betydligt 

större bara under det senaste decenniet. . 

11

12

I förra numret skrev vi om den extrema aveln som leder till stort lidande för många 

hundar. Djurskyddet har grävt vidare i frågan. 

Årets Best in Show på hundmässan Hund 2007 blev faraohunden Northgate’s As You Like It. 

Sunda & häftiga hundar 

Söta, häftiga och sjuka. Hundars rastypiska utseenden förstärks, i avel och på 

tävlingar. Men den extrema aveln ger också sjukdomar. Nu har Svenska Kennelklubben 

och Sveriges Veterinärförbund gått samman för att stoppa trenden. 

Text: Jenny Hallberg, frilansjournalist 

På Sveriges största internationella hundutställning 

Hund 2007 på Stockholmsmässan 

i december ställs rekordmånga 

9000 hundar ut. De bedöms efter utseende 

men det är ingen skönhetstävling 

skriver Svenska kennelklubben i programmet. 

Hundarna bedöms efter hur 

nära de ligger idealet för rasen, rasstandarden. 

– Den är vår bibel, säger Kenneth 

Edh, karaktärsdomare sedan 30 år tillbaka 

och ledamot i svenska kennelklub- 

bens domarkommitté. Rasstandarden 

kan vi inte gå ifrån, men den kan tolkas 

olika, menar han. 

Rasstandarder 

I rasstandarderna står det till exempel 

för engelsk bulldog att ”skallens omkrets 

ska vara stor” och att ”nostryffeln ska 

vara stor, bred och svart”. Ofta fi nns det 

en idealvikt eller höjd för varje ras, men 

det står inte utskrivet mått för exempelvis 

hur kort nos en bulldog ska ha, eller 

Läs artikeln på 

djurskyddet.se 

hur korta och vinklade en schäfers bakben 

ska vara. 

Carina Grandin från svenska mastiffklubben, 

har fött upp mastiffer i sju år. 

Hon tycker att rasstandarden är sund. 

– Ibland dömer domare fram mindre 

hundar för att de springer lättare, men 

mastiffer ska vara tunga och lufsa fram. 

Vi beundrar stora och maffi ga mastiffer, 

som den här!, säger hon och pekar 

på Snobben, som ligger bredvid mig på 

golvet och fl ämtar, trött efter dagens pre- 

Foto: Johan Frick-Meijer 

13

14 

Foto: Istockphoto 

TEMA HUND 

Den extrema aveln har lett till att rasen Chowchow ofta får problem med bland annat 

inåtvända ögonlock. 

station. Den tre och ett halvt år gamla 

mastiffen blev BIM, bästa hane för rasen 

mastiff och Carina Grandin är nöjd 

med dagens bedömningar. Snobben håller 

måttet och hans husse och matte, Nicklas 

och Jill Kouppa från Stenhammar, visar 

stolt upp honom. 

Mysiga mastiffer 

Nicklas och Jill Kouppa valde mastiffen 

för att den ser så mysig ut och är en trevlig 

familjehund. Den passar deras livsstil, 

för det är, som Carina Grandin säger, en 

svampplockarhund. Den lufsar med i 

skogen, men ska helst inte springa. 

– Min man fi ck lyfta snobben in och 

ut ur bilen och uppför trappor och han 

fi ck inte springa första året, säger Jill 

Kouppa. Hon hade hört att rasen hade 

problem med sjukdomar, men de litade 

på uppfödaren och var försiktiga med 

Snobben, så att han inte skulle överanstränga 

benen. 

Även om Snobben är en sund hund 

och de fl esta mastiffer är friska om de 

sköts väl, så är mastiffen en av de hundraser 

som är drabbad av rastypiska problem, 

som ledbesvär. 

Svenska Kennelklubben, SKK och Sveriges 

veterinärförbund, SVF, defi nierade 

under 2007 begreppet Sund Hund som 

mål för Sveriges hundar. En sund hund 

ska kunna andas och röra sig obehindrat 

och ha ett sådant utseende att den inte 

drabbas av infektioner på ögon och hud 

av för mycket hudveck eller päls. 

Sunda och osunda hundar 

Detta är ett led i det samarbete som 

SKK och SVF inledde förra året för 

att stoppa utvecklingen mot extrema 

rastypiska karaktärsdrag hos hundar, 

eftersom de raser som förändrats mycket 

genom avel har utvecklat sjukdomar. I 

november hölls en domarkonferens, den 

första på tio år, med temat sund hund. 

Landets karaktärsdomare enades om att 

inte döma fram hundar med extrema 

karaktärsdrag på tävlingar. 

Nu sammanställer SKK och SVF tillsammans 

ett register över sjukdomar för 

varje ras. 

– Men det är svårt att veta hur många 

hundar som drabbas av rastypiska sjukdomar, 

eftersom veterinärer, av hänsyn 

till sina kunder, inte lämnar ut informa- 

Snobben blev bästa hane för rasen 

Mastiff. För att inte överanstränga benen 

fi ck han under sitt första år inte springa, 

berättar ägaren Jill Kouppa. 

tion om sjukdomar och ingrepp, säger 

Ulf Uddman, VD för SKK. 

Men redan nu kan vi se fyra problemområden, 

berättar Ulf Uddman. 

– Andningsproblem är vanligt hos raser 

som exempelvis bulldog och mops, 

raser som schäfer och chowchow har 

problem med lederna som antingen är för 

vinklade eller för raka, raser med mycket 

hudveck får lätt ögoninfektioner och hudirritationer 

och eksem uppstår hos raser 

som exempelvis kinesisk nakenhund. 

Den danska modellen 

Sjukdomsregistret ska sedan ligga till 

grund för en så kallad red alert-lista, eller 

en varningslista, berättar Ulf Uddman. 

En lista med extrema egenskaper för varje 

ras som ökar risken för vissa sjukdomar 

och som domare inte ska premiera. 

– Om en ras har överdrivet mycket 

hud eller rynkor, så ska det inte premieras 

och alla hundar ska kunna gå obehindrat 

i ringen utan fl ämta, säger han. 

Det är den danska modellen som inspirerat. 

Danskarna har listat sjukdomar 

och osunda egenskaper hos hundarna, 

som inte får premieras av exteriördo- 

Foto: Jenny Hallberg

” 

Om en ras har överdrivet 

mycket hud eller rynkor, så 

ska det inte premieras och 

alla hundar ska kunna gå obehindrat 

i ringen utan fl ämta. 

Ulf Uddman vd SKK om aveln. 

Ulf 

mare, något som också utländska domare 

måste rätta sig efter när de dömer 

på utställningar i Danmark. Och svenska 

domare välkomnar en dansk modell i 

Sverige, säger Kenneth Edh. För domare, 

liksom uppfödare och köpare påverkas 

av trender och faller för extrema karaktärsdrag, 

menar han och jämför med 

modeindustrin som vill ha sjukligt smala 

modeller. Under sina 30 år som karaktärsdomare 

har han sett att utvecklingen 

går åt en mer extrem typ hos många raser 

och då kan det vara svårt att gå emot 

strömmen och avvika från trenden. 

– Det blir en ond cirkel, folk vill ha 

extrema och coola hundar, efterfrågan 

ökar och uppfödare avlar fram hundar 

med rastypiska drag, som domare dömer 

till Best in show på utställningar. Uppfödare 

vill avla på hundar som vunnit priser 

och köpare vill ha vinnarnas valpar, 

säger Kenneth Edh. 

Idag har varje rasklubb sina program 

för att motarbeta avelsrelaterade sjukdomar. 

Man får inte avla på hundar som 

har dokumenterade sjukdomar och därför 

krävs röntgen och ögonlysning av 

veterinär innan man avlar på vissa raser, 

men det räcker inte menar Johan Beck- 

Friis, styrelseledamot i Djurskyddet Sveriges 

styrelse och informationschef på 

Sveriges veterinärförbund. 

Rasklubbarna har fokuserat på sjukdomar, 

men inte på de egenskaper och 

karaktärsdrag som skapar sjukdomarna, 

säger Johan Beck-Friis. 

Bevara det rastypiska 

Han skulle vilja ha en red alert-lista också 

för uppfödare. En lista med karaktärsdrag 

för varje ras som man inte ska avla 

på om de är för extrema. 

– Man måste tona ner utseendet, inte 

bara låta bli att avla på de individer som 

fått sjukdomar, menar Johan Beck-Friis. 

Men någon sådan lista är inte aktuell 

och det fi nns också ett motstånd bland 

domare, uppfödare och hundägare mot 

att sudda ut det rastypiska. 

– Varje ras har sina särart och rastypiska 

utseende och det får man inte 

tappa, säger Kenneth Edh. 

Finns det en sådan risk? 

– Ja, det fi nns en risk. Om man ger 

vissa raser som har kort näsa idag längre 

näsa för att prioritera andningen, så kan 

TEMA HUND 

Uddman. VD på SKK ser fl era 

problemområden inom aveln. 

det förändra utseendet ganska rejält. 

Man ska hitta individer som är rastypiska, 

men som andas utan problem. 

Annars tappar man saker på vägen. Det 

fi nns ju bulldogar som kan hoppa och 

springa men som ändå ser ut som en 

bulldog, Men man måste ju jämföra en 

bulldog med bulldog och inte med greyhound 

säger Kenneth Edh. 

Men å andra sidan medger han att 

rasen har förändrats. En bulldog för 50 

år sedan såg inte ut som en bulldog gör 

idag. Den hade längre ben och inte lika 

trubbig nos. Det som är rastypiskt idag 

var inte det för 50 år sedan och frågan 

är vad som är rastypiskt om ytterligare 

50 år? 

Jag frågar Kenneth Edh vad han 

egentligen tror kommer att förändras av 

de planerade åtgärderna och diskussionerna, 

och han svarar att det är svårt att 

säga, men att många domare nog blivit 

mer medvetna. 

– Jag har själv varit mer observant när 

jag dömt efter konferensen. Jag har fått en 

tankeställare och blivit mer medveten. . 

Foto: Måns Engelbrektsson, SKK 

15

16 

XXX 

Djurskyddet Sveriges styrelse lämnade över namnlistorna till Jordbruksdepartementet den 18 januari. Från vänster: Annika Schenk- 

Sundström, Eva Norberg, Kerstin Malm, Ingrid Redbo, Johan Beck-Friis, Gunnela Ståhle, Sven Stenson och Lena Hallberg. 

Över 109 000 skrev p 

Kattkampanjåret fi ck tack vare föreningar och djurhem 

runt om i Sverige ett fantastiskt resultat. Målet 

ett namn för varje hemlös katt nåddes med råge. 

Över 109 000 människor skrev på för obligatorisk 

märkning och registrering av katt. 

Text & foto: Elsa Frizell 

Visa mig att det fi nns stöd för en bättre lagstiftning 

för katt. Så sa jordbruksminister 

Eskil Erlandsson till Djurskyddet Sverige 

när organisationen lyfte frågan med honom 

för drygt ett år sedan. 

Efter kampanjåret kan nu Djurskyddet 

Sverige visa vilket enormt stöd det fi nns 

bland svenska folket. 

– Över 109 000 människor har skrivit 

på. Regeringen måste lyssna till den 

breda opinion som vill ha en obligatorisk 

märkning och registrering av katt, säger 

Sven Stenson, ordförande i Djurskyddet 

Sverige. 

Namnlistorna överlämnades till Jordbruksdepartementet 

under fredagen den 

18 januari. Samtidigt hölls en manifestation 

för de hemlösa katterna där allmänheten 

hade möjlighet att skänka en gåva och 

tända ett ljus för en hemlös katt. Djurskyddet 

Sveriges föreningar från Kristinehamn, 

Skara, Västerås, Enköping, Köping och 

Stockholm, samt Djurhemsföreningens 

medlemmar Stadskatten och Stenums katt- 

hus, var på plats för att avsluta ett arbetsamt 

och framgångsrikt kampanjår. 

– Det känns som en seger att vi fått in 

så många namn. Vi har väckt folk, människor 

börjar förstå att det som händer katter 

är ett jätteproblem!, säger Kata Larsdotter 

som samlat in namn under året. 

I Sverige idag lever uppskattningsvis 

etthundratusen katter utan hem och ägare. 

Klimatet i Sverige gör att en katt inte 

klarar ständig utevistelse. Svält och parasitangrepp 

leder till att de lättare drabbas 

av bland annat infektionssjukdomar och 

skador som ofta leder till en långsam och 

mycket plågsam död. 

– Lagstiftningen för katt är otydlig 

och bristfällig och lidandet för katter som 

överges är omfattande, onödigt och oacceptabelt. 

Det mest effektiva sättet att långsiktigt 

stoppa detta onödiga djurplågeri är 

att införa en lag om obligatorisk märkning 

och registrering av katt. En märkt och re-

Hundratals förbipasserande skänkte en gåva och tände ett ljus för 

en hemlös katt under manifestationen. 

för katten! 

gistrerad katt som sprungit bort kan 

enkelt spåras tillbaka till sin ägare och 

en djurägare som har övergivit sin katt 

kan rättsligt ställas till svars, säger Sven 

Stenson. 

Att övergivna katter är ett stort djurskyddsproblem 

det tycker representanter 

från samtliga politiska partier och även 

Eskil Erlandsson. Och i en enkät utförd 

av Djurskyddet Sverige framgår att Sveriges 

kommuner vill ha en översyn av 

lagstiftningen för katt och krav på märkning. 

Men trots detta och trots problemets 

omfattning tas inget politiskt initiativ 

till att åstadkomma förändring. 

– Vi förväntar oss nu att regeringen 

tar frågan på allvar. Det behövs krafttag 

mot detta enorma och erkända djurskyddsproblem 

för att Sverige fortsatt 

ska kunna säga sig företräda ett gott 

djurskydd, säger Sven Stenson. . 

Marianne Eriksson och Kim Lindbom-Carlsson från 

Djurskyddet Hitta katten i Enköping. 

Såhär kan landets övergivna 

katter räddas! 

1 Förtydliga lagstiftningen för katt 

och inför obligatorisk märkning och 

registrering. 

2 Skapa enhetliga handlingsrutiner på 

myndigheter. 

3 Ersätt djurhemmen ekonomiskt. 

4 Kastrera för att minska antalet 

oönskade kattungar. 

5 Förändra attityder till katt hos 

allmänheten genom utbildning och 

information. 

Rigmor Linné och Barbro Palm från Djurskyddet Kristinehamn. 

Foto: Eivor Rasehorn 

17

18 

INLÄGG 

Ramboromantik får inte 

drabba djuren 

Svenska Bågjägarförbundet 

vill med stöd av Jägareförbundet 

återinföra jakt med pil 

och båge i Sverige. Det fi nns 

dock inga hållbara skäl till att 

utsätta djur för en jaktform 

som är svårare att behärska 

än dagens kuljakt. 


Risken för skadeskjutning vid bågjakt 

är betydligt större än vid kuljakt skriver 

Djurskyddet Sveriges förbundsstyrelse. 

Svenska Bågjägarförbundet lämnade i 

juni förra året in en begäran till Naturvårdsverket 

om att åter tillåta bågjakt. 

Förslaget fi ck stöd av Jägareförbundet i 

deras remissvar i december. Detta är det 

senaste steget i en process som startade 

runt 1990, där krafter inom jägarkåren 

vill tillåta jakt med pil och båge i Sverige. 

Landets djurskyddsorganisationer liksom 

veterinärförbundet har länge kämpat 

emot en sådan utveckling. I USA är bågjakten 

tillåten, men risken för skadeskjutning 

har i många amerikanska studier visat sig 

vara betydligt större än vid kuljakt. 

Starka påtryckningar 

Att Jägareförbundet nu ändå vill tillåta 

bågjakten har säkert fl era skäl. Dels har 

man en stark påtryckningsgrupp i Bågjägarförbundet, 

dels anser man att den 

svenska försöksjakt i hägn som genomfördes 

i början av 2000-talet visade en 

låg frekvens skadeskjutningar. 

Och så var det säkert också. Av försöksrapporten 

framgår att det var landets 

yttersta bågexperter som utförde 

jakten. Deltagarna hade svensk jägarexamen, 

godkända prov för alla vapenslag, 

mångårig erfarenhet, två examina 

för bågjakt, godkända bågskjutprov 

med mera. Då vore det konstigt om inte 

antalet skadeskjutningar varit få. 

Skrämmande inställning 

Om bågjakten tillåts enligt förslaget, blir 

kompetenskraven betydlig lägre. Jägareförbundet 

anser att det ska räcka med 

svensk jägarexamen och en bågjägarexamen. 

Men något hållbart skäl till att 

bedriva jakt med vapen som är svårare 

att hantera än gevär, det ges inte. Bågjägarförbundets 

motivering är att jaktupplevelsen 

blir större och intensivare då det 

krävs mer tid och kunskap om viltet för 

att vara framgångsrik. 

Detta resonemang bekräftar att risken 

att inte vara framgångsrik i sin jakt är 

större med pilbåge än med kulvapen. När 

jakten inte är framgångsrik, betyder det 

ofta att djur skadas och utsätts för lidande. 

På Bågjägarförbundets hemsida hittar 

man skrämmande läsning, där förbundet 

förklarar sin hållning till smärta hos djur. 

Där står bland annat att ”... ett djur inte 

förstår innebörden av att bli skjuten och 

kan därför inte lida några kval. På samma 

sätt förstår djur inte heller innebörden av 

smärta. Man kan därför förmoda att djur 

inte uppfattar smärta på samma sätt som 

människor gör.” 

Inga skäl att tillåta bågjakt 

En sådan inställning är väldigt bekväm 

men fullständigt ansvarslös. Bågjägarna 

väljer att helt bortse från alla vetenskapliga 

studier som beskriver djurs smärtuppfattning, 

och att den i de fl esta delar 

är identisk med människans. 

Bågjakten i Sverige förbjöds 1938, och 

det fi nns inga rimliga skäl att tillåta den 

igen. Om jaktformen blir tillåten kommer 

vi att få se en mycket bredare grupp jägare 

än de experter som fi ck så fi na resultat 

i försöksjakten 2001-2002. Vi kommer 

också att med största säkerhet få skadeskjutningar 

som närmar sig skräcktalen i 

de amerikanska undersökningarna. 

Det skulle vara fullständigt oansvarigt 

att gå 70 år tillbaka i tiden djurskyddsmässigt, 

bara för att en grupp Ramboromantiker 

vill ha levande måltavlor. 

Låt oss hoppas att Naturvårdsverket 

har förstånd och mod nog att stå emot 

Bågjägarförbundets senaste framstöt och 

Jägareförbundets support. 

Djurskyddet Sveriges 

. 

förbundsstyrelse 

Genom Johan Beck-Friis, 

styrelseledamot, leg veterinär.

EU och USA säger ja 

till klonade djur 

Kött från klonade djur är säkert 

för konsumenten och ska 

få börja säljas i våra köttdiskar. 

Det beslutet kom i mitten 

på januari från de myndigheter 

som ansvarar för livsmedelssäkerhet 

i USA och EU. 

Beslutet har väckt starka reaktioner från 

allmänhet och djurskyddsorganisationer. 

– Att manipulera djur är inte detsamma 

som att manipulera växter. Djur 

har mer komplicerade genetiska system 

och genetiska defekter hos klonade djur 

är vanliga och är ett djurskyddsproblem, 

säger Gunnela Ståhle, vice ordförande i 


Enligt Gunnela är de stora multinationella 

avelsföretagen ute efter kortsiktiga 

vinster. De satsar på ökad avkastning och 

tänker inte på djurens välfärd. Hon tar 

exemplet med den smala genetiska bas 

för mjölkkor som idag väcker stor oro. 

– Ett fåtal amerikanska Holstein 

Friesian- tjurar dominerar hela världens 

mjölkkoavel trots att den svenska SRBrasen 

är överlägsen i en mängd viktiga 

egenskaper som har betydelse för djurens 

hälsa och välfärd. 

Det fi nns nu, enligt Gunnela, en stor 

risk att stora amerikanska avelsföretag 

med klonade djur fortsätter att utarma 

den genetiska variationen. Detta kan 

leda till att viktiga egenskaper hos djuren 

som motståndskraft mot djursjukdomar, 

kalvöverlevnad och en sund konstitution 

försvinner. 

– En stor risk är också att vi idag inte 

vet vad de långsiktiga effekterna blir av 

kloning. Man bör absolut använda sig av 

försiktighetsprincipen, säger Gunnela.. 

Elsa Frizell 

REPORTAGE 

Välkommen till 

förbundsstämman 2008 

Förbundstämman äger rum på Ronneby 

Brunn i Ronneby den 24-25 maj 2008. 

Alla medlemmar är välkomna. Ta tillfället 

i akt att ta del i förbundets utveckling och 

träffa andra djurskyddare från hela landet! 

Sedvanliga mötesförhandlingar, information 

och andra aktiviteter kommer att genomföras 

under helgen. För den som vill går det bra 

att komma redan fredagen den 23 maj. Inbjudan 

skickas till de anslutna föreningarna 

under vecka 8. 

Anmälan senast den 7 april 2008 till kansliet 

Vid frågor kontakta kansliet 

E-post: info@djurskyddet.se 

Telefon: 08-673 35 11 

Smittskydd 

Djur utsätts ständigt för smittrisker! 

Skydda djuren - desin cera stall, kattburar, hundboxar, 

fågelburar, transportfordon, stövlar etc. 

Använd Virkon S desinfektionsmedel! 

mycket bred effekt på virus 

och bakterier 

ofarligt för djur, människor 

och miljön 

Virkon S nns att köpa hos Boleprodukter, Lantmännen Granngården, 

Lantmännen Nordpost, Hansbo/Willab och i övrig lantbrukshandel. 

Beställ “Desinfektionshandboken” på telefon 042-38 54 50 eller på vår 

hemsida www.pharmaxim.com där du även kan ladda ner den som en pdf. 

Pharmaxim 

Tel. 042-38 54 50, www.pharmaxim.com 

Rengöring 

och 

desinfektion 

Desinfektionshandbok_060316.indd Desinfektionshandbok_060316.indd 11 06-03-17 06-03-17 11 11.12 

19

20 

NOTISER 

TEMA HUND 

Som fågelägare gäller det att vara påläst och påhittig för att din fågel ska 

må bra. Gunnel Anderson, veterinär med specialinriktning på fåglar, delar 

här med sig av sina kunskaper. 

Text Elsa Frizell 

En bur kan aldrig bli för stor! Fågeln ska helst kunna ta några vingtag och 

sträcka ut sig ordentligt. Tänk på att många burar som fi nns att köpa är 

höga men det är viktigare att buren är bred. Din fågel fl yger inte ner och 

upp utan fram och tillbaka! Självklart måste fåglarna dessutom få komma 

ut ur buren varje dag. 

Tänk på att buren måste städas varje dag! Annars får fågeln lätt 

infektion. 

Buren bör ha en UV lampa. UV-ljus är viktigt för din fågels kalkbalans, 

reproduktion och allmänna välbefi nnande. 

Foto: Jonas Persson 

Din fågel behöver hög luftfuktighet annars 

kan den få luftrörsinfektioner och en torr 

och skör hud. Men alla fåglar tycker inte 

om att duscha, lär därför din fågel att 

duscha eller bada! Prova att vänja din fågel 

med en blomspruta. 


Dammsuga 

Papegojfåglar gillar 

ljud! Musik, radioprat 

eller motorljud 

ger trygghet till de 

fl esta fåglar. Tänk på 

att det sällan är tyst 

i djungeln som de 

fl esta av papegojfåglarna kommer från! 

Foto: Istockphoto

I naturen ser man sällan en ensam fågel. 

Fåglar är mycket sociala, de vill ha sällskap 

och vara en del i fl ocken. Ha helst fl era 

fåglar och tänk på att du behöver umgås 

många timmar per dag med din fågelfl ock! 

Fågelns basföda ska vara torrfoder, komplettera med grönsaker för att 

ge färg och form för olika synintryck. Tänk på att vara försiktig med frukt 

som innehåller mycket socker! 

FÖRBUNDSSTÄMMAN INSÄNT: TEMA HUND SVAR 2007 KATT 

Det fi nns mycket leksaker för fåglar men tänk på att alla leksaker inte 

passar alla fåglar. Se hur din fågel reagerar. Och häng inte upp leksaker i 

snöre som din fågel kan fastna i! 

Gömma-maten-lekar är ofta uppskattade, prova till exempel med att 

lägga en bit mat i toarullar eller äggkartonger. 

Lär din fågel att ha sele. Då kan ni gå ut utomhus där det fi nns massor 

att upptäcka för din fågel. Och med selen fi nns ingen risk att din fågel 

fl yger bort. 

Låt fågeln fl yga. Inget är naturligare för en fågel än att fl yga, låt fågeln 

fl yga runt hemma och gå med i en tamfågelförening som ordnar fl ygträffar 

under ordnade former. 

Foto: Jonas Persson Foto: Jonas Persson 


Fler tips på vad du kan hitta på med din fågel 

och många bra skötselråd hittar du på: 

www.djurklinikenroslagstull.se 

www.youschi.se 

www.fagelhobby.nu 

www.tamfagel.se 

Gå en papegojkurs! 

Djurkliniken Roslagstull håller fågelkurser 

som du kan läsa mer om på: 

www.djurklinikenroslagstull.se 


21

22 

ODYSSÉN 

Ni har kanske sett dem på TV: inspektörerna från brittiska RSPCA med sina 

välstrukna uniformer och stora pondus. Men de är inte poliser, utan eldsjälar i 

en ideell organisation. Malin Axelsson, djurskyddsinspektör i Alingsås, följde 

deras vardag under en vecka i nordvästra England. 

Text: Sara Ejvegård, frilansjournalist 

Foto: Malin Axelsson 

Frivilliga djurpolisen 

Djurskyddsinspektör Graham Carter från RSPCA har hämtat en katt. 

Inget uppdrag är för litet eller oviktigt 

för RSPCA, The Royal Society for the 

Prevention of Cruelty to Animals. Deras 

inspektörer följer upp alla anmälningar 

oavsett djurslag. 

– Alla djur blir sedda, inga djur förringas. 

RSPCA är väldigt bra på att utföra 

en konkret handling, tycker Malin 

Axelsson. 

Själv har hon jobbat i nio år som 

kommunal djurskyddsinspektör och är 

stolt över sitt arbete. Hon kan jobba 

förebyggande och det fi nns ett bra stöd 

i djurskyddslagen. Men myndighetsutövandet 

kan ibland vara till nackdel för 

djur som far illa. 

– Folk tycker nog inte alltid att arbetet 

går tillräckligt fort, men vi måste ju 

gå juridiskt rätt tillväga. 

Hängivna djurvänner 

Hos RSPCA fi nansieras verksamheten 

genom donationer, organisationen är inte 

en myndighet. Ändå främjas djurskyddet 

effektivt. RSPCA har ett gott rykte och 

drog under 2006 in 60 miljoner pund i 

testamenterade gåvor. Pengarna går bland 

annat till att driva djurhem och veterinärkliniker. 

Över 300 egna djurskyddsinspektörer 

arbetar fördelade på fem distrikt i 

England och Wales. Djurskyddsärenden 

kan anmälas dygnet runt. Gemensamt för 

alla de medarbetare som Malin Axelsson 

träffade var ett otroligt engagemang. 

– Det fanns liksom ingen hejd! Nästan 

alla hade någon gång haft djur hemma 

hos sig själva för omplacering.

Malin Axelsson med handledare Brian Jeffries, RSPCA, redo för gårdsbesök. 

Hon beskriver de brittiska kollegorna 

som mer praktiker än skrivbordsmänniskor. 

De har bra handlag med alla slags 

djur, precis vad som behövs när arbetet 

kan gälla allt från hamstrar till storvilt. 

Hennes handledare, chefsinspektör Brian 

Jeffries, har bland annat ryckt ut för 

att lugna en förrymd noshörning, eftersom 

han är en av få i England som får 

söva djur med vapen. 

Tillsammans med Brian Jeffries fi ck 

Malin Axelsson bland annat rädda intrasslade 

igelkottar ur fi sknät och spåra 

en djurägare som lämnat katter och hundar 

i en lägenhet. Brians arbetssätt var 

handgripligt: 

Eftersom lägenheten var låst hällde de 

ner mjuk kattmat genom brevinkastet så 

att djuren skulle ha mat och vätska tills 

att ägaren hittades. 

RSPCA har inte rätt att själva ta sig in i 

stängda utrymmen eller ta med sig djur. Sådana 

aktioner görs i samarbete med polis. 

Respekterat arbete 

RSPCA: s policy är att kunna hantera 

brådskande fall, till exempel svårt skadade 

djur, inom 30 minuter. Andra fall ska 

inspekteras senast inom ett dygn. Inspektörerna 

för noggrann dagbok och följer 

upp fall när det behövs. Djurhållare som 

missköter sina djur får ett protokoll där 

det framgår vad som behöver rättas till 

och när det ska vara gjort. 

– När RSPCA frågar svarar man, säger 

Malin Axelsson om allmänhetens 

respekt för de fl itiga inspektörerna. 

När djurägare misstänks ha begått brott 

är det inspektörerna själva som utför 

noggranna förhör och anmäler misstanke 

om brott. Därefter driver RSPCA målet i 

samarbete med åklagare. Enligt organisationens 

egen statistik vann de drygt 96 

procent av alla rättsfall under 2005. 

Gratis veterinärvård 

– RSPCA har otroliga resurser. Det fi nns 

ett ganska högt kostnadstak för varje 

enskilt djur som omhändertas, berättar 

Malin Axelsson. 

Hon drar paralleller till sin egen arbetssituation 

i Sverige: 

– Vi beslutar till exempel om omhändertagande 

och sedan är det polisens sak 

att omplacera djuren. RSPCA har alla 

resurser att ta hand om djuren själva. 

De kan ge veterinärvård, härbärgera och 

omplacera djuren. 

Hon jämför också hur RSPCA kan 

hantera problem med förbisedda katter. 

– De kan betala kastrering och märkning 

av en katt, djurägaren får en värdekupong 

och kan själv välja veterinär. 

Är det problem att ta sig dit kan RSPCA 

ställa upp med skjuts. 

Saknar myndighetstyngd 

Resurserna till trots fi nns det situationer 

där RSPCA inte når hela vägen fram. Malin 

Axelsson tycker sig se några svagheter 

som bottnar i att djurskyddsorganisationen 

inte är en myndighet. Inspektörerna 

kan till exempel inte vitesförelägga, det 

vill säga ställa krav med ekonomiska på- 

Chefsinspektör Brian 

Jeffries, tidigare fårfarmare, 

lever 

för jobbet hos 

RSPCA. 

Fakta RSPCA 

KATT 

The Royal Society for the Prevention of 

Cruelty to Animals, bildades i London 1824 

De har 323 egna inspektörer och 146 så 

kallade ”djurinsamlare” (animal collection 

offi cers). De driver bland annat 4 djursjukhus 

och 39 djurkliniker. 

följder om djurägaren inte bättrar sig. 

– Om djurägare inte följer de råd som 

ges i mindre allvarliga fall, är RSPCA 

inte speciellt effektiva, säger hon. 

En annan nackdel är att RSPCA bara 

jobbar med klagomålsärenden och inte 

med förebyggande rutinbesök, så som 

den svenska djurskyddslagstiftningen 

påkallar. Den offentliga djurskyddstillsynen 

i England utförs av inspektörer 

från local authorities. De besöker ofta 

djurauktioner, men gör mer sällan gårdsbesök. 

RSPCA och lokala myndigheter 

samarbetar, men Malin Axelsson tror 

ändå att till exempel hästar kan fara illa 

i denna typ av system, eftersom insynen 

på gårdar är naturligt begränsad. 

Inspektörerna från RSPCA kan också 

känna ett visst tryck att leva upp till 

medlemmarnas förväntningar på hur 

djur ska tas om hand. 

– Ibland kanske man tycker att det 

bästa är att avliva ett djur. Men det är 

inget man talar högt om, många förväntar 

sig ju att djuren ska räddas till ett 

bättre liv, säger Malin Axelsson. 

– Kan du föreställa dig ett liknande 

system här i Sverige? 

– Ja, men allt kostar ju pengar. Vi kan 

inte få in de pengar som allmänheten i 

England ger. Katthemmen här gör ett 

gott jobb, men det är alltid fullbelagt. 

Fullt, fullt, fullt. Kanske är det också 

svårare att omplacera djur här i Sverige, 

funderar Malin Axelsson. . 

23

24 

Foto: Karsten IAKA Dahl 

Hundar och katter slaktas med grymma 

metoder i Asien. Deras skinn exporteras. 

Handel med hund- och 

kattskinn förbjuds i EU 

I december 2007 röstade EUs ministerråd för 

ett förbud av handel med hund och kattskinn. 

I och med det kommer förbudet nu att träda 

i kraft från och med den 31 december 2008. 

Det fi nns dock några undantag från förbudet. 

Undantagen gäller personliga ägodelar, uppstoppning 

och utbildning och medges därför 

att många människor är ovetandes om att de 

äger en produkt som innehåller hund- eller 

kattskinn. Man vill inte att människor omedvetet 

ska begå brottsliga handlingar när de 

passerar gränsen till ett annat EU-land på 

grund av att de till exempel har ett par handskar 

med detaljer av hund och kattskinn med 

sig i bagaget. Undantaget för uppstoppning 

gäller främst uppstoppning av museiföremål. 

Viktor Hedén 

Sluta kastrera smågrisar! 

En majoritet av EU:s bönder 

ignorerar att griskultingar 

tillfogas smärta och lidande 

när de kastreras. Och de är 

inte villiga att använda smärtlindring 

vid ingreppet. Det 

visar en enkätunderökning 

som nyligen gjorts av EU där 

man samlat in och utvärderat 

information om olika attityder 

till griskastrering. 

Undersökningen, som ingår i EU-projektet 

PIG-CAS, ska senare ligga till grund 

för EU:s policy i frågan om griskastrering. 

Men vänta inte på att EU ska agera 

uppmanar nu organisationen Eurogroup 

for Animals. Organisationen vill att bönder 

och återförsäljare ska ta eget initiativ 

och ansvar för att undvika att djuren 

utsätts för onödigt lidande. Holländska 

Inför licensjakt på varg föreslår 

regeringens utredare. 

Ny rovdjurspolitik hot 

mot vargstammen 

Ökad vargjakt och att fl ytta beslut om skyddsjakt 

från nationell till lokal nivå. Det var några 

av de förslag enmansutredaren Åke Petterson 

presenterade i regeringens rovdjursutredning 

som kom i slutet av 2007. 

Utredaren föreslår att förvaltningen av 

rovdjursstammarna ska ligga på Länsstyrelserna 

för en mer lokal anknytning. Detta 

i syfte att minska rovdjursmotståndet och 

tjuvjakten. 

– Om förslaget blir verklighet fi nns det 

skäl att känna stor oro inför framtidens förvaltning 

av de stora rovdjuren, främst varg 

och järv, säger Lena Hallberg, förbundssekreterare 


Viktor Hedén 

återförsäljare har redan idag gått den vägen 

och beslutat att sluta sälja kött från 

kastrerade grisar från och med år 2009. 

I Sverige kastreras hangrisar genom 

ett kirurgiskt ingrepp där man utan bedövning 

skär upp pungen och tar bort 

testiklarna. Kastreringen sker för att 

man inte vill riskera att köttet ska avge 

så kallad ornelukt. Den impopulära lukten 

uppkommer med tio till 40 procents 

sannolikhet i köttet från okastrerade 

hangrisar. Det fi nns andra sätt att undvika 

ornelukt. I till exempel Nya Zeeland 

och i Australien undviker man problemet 

genom att vaccinera grisarna. 

I EU är det endast ett fåtal länder som 

inte kastrerar grisar. Storbritannien, Irland 

och Spanien har inte en tradition 

att kastrera grisar. I Schweiz har man 

förbjudit ingreppet och i Norge kommer 

det att förbjudas från år 2009. . 

Viktor Hedén 

Foto: Karsten Istockphoto Dahl 

Sedan 2002 har 3540 kor och kvigor exporterats 

från Sverige till land utanför EU. 

Svenskar får bidrag för 

långa djurtransporter! 

De långa djurtransporterna har fördömts 

av svenska politiker. Ändå transporterar 

svenska djuruppfödare transporterar sina 

djur till länder utanför EU, sträckor på upp till 

500 mil och får EU-bidrag för detta. Genom 

Jordbruksverket har svenska djuruppfödare 

fått 8,7 miljoner kr av EU för att transportera 

sina djur till länder utanför EU. Sedan 

2002 har 3540 kor och kvigor exporterats, 

skriver Rapport. Under 2007 har 344 kor 

och 390 000 kycklingar exporterats. Export 

från Sverige har gått till Jordanien, Turkiet, 

Norge, Vitryssland och Serbien. 

Viktor Hedén 

Gris 

I Sverige kastreras hangrisar genom att 

man utan bedövning skär upp pungen 

och tar bort testiklarna. 

Eurogroup for animals 

Eurogroup for animals är en nätverksorganisation 

inom EU som bildats för att påverka 

EU-organ som behandlar djurskyddsfrågor. 

En av de viktigaste frågorna som drivs igenom 

Eurogroup for Animals är djurtransporter. 

De består av 19 djurskyddsorganisationer 

inom EU, däribland Djurskyddet Sverige. 

www.eurogroupforanimals.org 

Foto: Karsten Elsa Frizell Dahl 

Foto: Istockphoto

Smällarrädda hundar får inte stöd av 

riksdagsledamöter. 

Litet gehör för förbud 

mot raketer 

Många djur reagerar kraftigt på smällandet 

av fyrverkerier, inte minst hundar. Riksdagsledamoten 

Catharina Bråkenhielm (s) vill ha 

en skärpning av lagen och förbjuda raketer 

precis som man har gjort i Norge. Men hon 

får inte gehör från utskottet. Inger Davidsson, 

ledamot i justitieutskottet (kd), stödjer 

till viss del Catharina Bråkenhielms (s) idé 

om ett förbud mot smällande fyrverkerier. 

Men andra ledamöter i justitieutskottet håller 

inte med. Johan Linander (c), Ulrika Karlsson 

(m) och Cecilia Wigström (fp) vill inte ha ett 

förbud utan tror istället på att vädja till den 

enskilde individen att ta ett större samhällsansvar, 

skriver Svenska Dagbladet. 

Viktor Hedén 

Kommissionen har röstat för att hönor 

ska få ha sittpinne, rede och sandbad. 

Seger för hönsen! 

Alla värphöns i EU ska från och med 2012 

ha sittpinne, rede och sandbad. Det lagförslaget, 

direktivet, röstade EU kommissionen 

fram den 8 januari 2008. Lagförslaget ska 

nu gå till ministerrådet och parlamentet för 

beslut. Sverige beslutade redan 1988 att förbjuda 

att hålla höns i bur. Detta beslut ändrades 

1997 till att höns fi ck hållas i bur om 

dessa var inredda med sittpinne, rede och 

sandbad. Den sista dispensen för de gamla 

oinredda burarna löpte ut 2004. Drygt 1% av 

Sveriges 6,1 miljoner höns hölls under 2006 

fortfarande i de gamla burarna. 

Elsa Frizell 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


REPORTAGE 

Restauranger reagerar mot utfi skningen 

av torsken och slutar nu servera den. 

Restauranger slutar 

sälja torsk! 

Allt fl er restauranger, krögare och kockar 

reagerar nu mot utfi skningen i haven. Kändiskrögaren 

Melker Andersson tog i början 

av året beslutet att inte längre servera torsk 

på restaurangerna Fredsgatan 12 och Le 

Rouge i Stockholm. 

Torskbeståndet i Östersjön har konstant 

sjunkit de senaste tjugo åren. Internationella 

Havsforskningsrådet ICES har för sjätte året 

i rad rekommenderat EU:s fi skeministrar att 

införa ett fi skestopp på torsk. Men då 2008 

års kvoter fastslogs på fi skeministrarnas 

möte i slutet av december höjdes kvoten 

för torskfi sket i Nordsjön med 11 procent. I 

Kattegatt sänks kvoten med bara 8 procent 

jämfört med kommissionens förslag på en 

minskning med 25 procent. 

Elsa Frizell 

 

 

Boehringer Ingelheim Vetmedica, Box 467, 201 24 Malmö, tel. 040 23 34 00, fax. 040 97 27 50, www.bivet-ca.nu 

Foto: Karsten Istockphoto Dahl 

Foto: Karsten Dahl 



25

Tips 

26 

Tips 

AKTUELLT 

Tips Tips Tips 

Tips 

Skydda fåglarna! 

FILMTIPS: 

Smart råtta med 

god smak 

Se fortfarande bioaktuella Råttatouille! Vi 

får följa smarta råttan Remys äventyr från 

livet på landet till karriär som stjärnkock i 

Paris. Tillsammans med sin människovän 

Linguini visar han att alla kan laga mat. 

En underhållande och rolig fi lm som visar 

världen från råttans perspektiv. Filmen 

lyckas faktiskt väcka frågor om hur vi 

egentligen behandlar råttor och hur personliga 

och intelligenta de är. Klart sevärd. 

Elsa Frizell 

Tips Tips 

Tips 

Tips 

Tips Djurskyddet tipsar 

Över 100 år med 

tidningen Djurskyddet 

Nu fi nns fjärde och sista delen av 

tidningen Djurskyddets historia att beställa 

från redaktionen. Du som missade någon 

av de andra delarna har chans att också 

beställa dem. Följ med på en resa från 

slutet av 1800-talet fram till våra dagar. 

Mejla redaktionen@djurskyddet.se eller 

ring 08-673 35 11 

Med en rovfågelsiluett undviker du 

onödiga döds- och olycksfall 

för småfåglar som fl yger 

in i fönster. Finns som 

sparvhök och lärkfalk 

för cirka 30 kronor 

på bland annat 

naturbokhandelns 

hemsida: 

www.naturbokhandeln.se 

Tyst hav - Jakten på den sista 

matfi sken 

Isabella Lövin 

Ordfront 2007 

som ål och torsk hotas av utrot- 

Arter 

ning och utfi skningen håller på att 

förändra havens hela ekosystem. Detta 

samtidigt som länder slåss för fortsatt höga 

fi skekvoter. När Isabella Lövins bok ”Tyst 

hav” kom under hösten 2007 väckte den 

stor uppmärksamhet. Nu trycks den redan i 

fjärde upplagan och kommer i år att översättas 

till engelska. Glädjande nyheter. För det 

är en angelägen, skakande och viktig bok 

om vad som händer med fi sken i våra hav. 

Elsa Frizell 

Ät rätt fi sk! 

Överfi sket tömmer haven och många arter 

är på väg att utrotas. Väljer du fi sk till 

middag, tänk på vilken fi sk du äter! Här 

kommer Världsnaturfondens tips på 

vilka fi skar som inte är hotade. 

SMAKLIG MÅLTID 

Abborre 

Alaska pollock* 

Blåmusslor* (repodlade) 

Gråsej 

Gädda 

Gös* (Hjälmarfi ske) 

Hoki* 

Hummer (burfångad) 

Krabba (burfångad, svensk) 

Lax** 

Nordhavsräka** (Skagerrak) 

Sill** (Västkusten) 

Skarpsill 

Skrubbskädda 

Vildfångad och odlad fi sk 

som är miljömärkt 

Det bästa valet av fi sk. 

Beståndet av fi sk är rikligt, 

förvaltas väl och fi sket sker 

på ett hållbart sätt. 

TÄNK EFTER 

Hajmal/Pangasius (Asien) 

Havskräfta 

Hällefl undra (odlad) 

Kolja 

Krabba 

Lax (odlad, ej miljömärkt) 

Makrill (lokalt fångad) 

Nordhavsräka (modifi erat 

trålfi ske för minskning av 

bifångst) 

Piggvar (garnfi ske) 

Regnbåge 

Röding 

Sik 

Siklöja 

Slätvar 

Tonfi sk (gulfenad, Stilla 

Havet) 

Torsk (odlad, krokfångad 

nordostarktisk torsk) 

Öring 

Ett förhållandevis bra alternativ. 

Viss oro kan fi nnas 

för de odlingsmetoder eller 

fi skeredskap som används. 

LÅT BLI 

BOKTIPS! 

Bergtunga 

Hajar 

Hällefl undra (Nord-atlanten) 

Lax (vildfångad) 

Marlin 

Marulk 

Liten hällefl undra 

Rockor 

Räkor, tropiska (odlad 

och vild) 

Rödspätta 

Rödtunga 

Svärdfi sk 

Tonfi sk (blåfenad) 

Torsk 

Tunga 

Ål 

Undvik dessa fi skar 

helt. De kommer från 

överfi skade bestånd 

och/eller är fångade eller 

odlade på ett sätt som 

skadar andra marina arter 

eller miljön. 

* Märkt med MSC-Marine Stewardship Counicil, internationell certifi ering för uthålligt och välskött fi ske. 

** KRAV-märkt. 

Källa: WWF Foto: WWF Annelie Svanström

Hunden: anatomi och 

sjukdomar 

BOKTIPS! 

Hundmassage & 

stretching, låt tassarna vila 

Anna Holmgren & 

Marie Söderström Lundberg 

ICA bokförlag 2007 

n mycket avan- E cerad bok för en 

lekman men samtidigt 

mycket lärorik. 

Författarna börjar med 

att förklara hundens 

kroppsuppbyggnad 

och rörelsesystem för 

att sen gå över till hur 

man praktiskt går tillväga vid massage och 

stretching. Boken innehåller många fi na 

bilder där man klart och tydligt ser de olika 

greppen. Varje grepp eller övning förklaras 

noga och tar även upp problem och vanliga 

fel och hur dessa åtgärdas. Vid övningar 

som kan vara svåra att utföra fi nns tydliga 

varningar som uppmanar till försiktighet. En 

bok för den som lägger ned mycket tid på 

att träna sin hund. 

Terese Holmberg 

BOKTIPS! 

Christin Hermansson 

Prisma 2006 

tt känna till lite A om sin hunds 

kroppsdelar och funktion 

är något som alla 

hundägare har nytta 

av. Det är målet med 

boken ”Hunden: anatomi 

och sjukdomar”, 

skriven av djursjukvårdaren 

Christin 

Hermansson. Boken utgår från hundens yttre 

och arbetar sig in genom olika kroppsdelar 

och organsystem. Författaren beskriver först 

uppbyggnad och strukturer, följt av de skador 

eller sjukdomar som kan drabba det aktuella 

området. För att det ska vara enkelt att hitta 

i boken fi nns ett symtomregister. Utifrån 

hundens symtom får man förslag på vad den 

kan ha råkat ut för. Boken fungerar som en 

uppslagsbok och är skriven på ett populärvetenskapligt 

sätt. Det gör att man inte behöver 

någon veterinärmedicinsk kunskap för att 

förstå sammanhangen. Dessutom illustreras 

den av många tydliga och pedagogiska bilder 

i färg. Detta är ingen lärobok för veterinärer, 

men väl en bok som kan rekommenderas till 

djurägare som vill få bra baskunskaper om 

sin hunds kropp och hälsa. 

Johan Beck-Friis 

BOKTIPS! 

Välj rätt hund – en bok 

om det personliga hund valet 

Charlotte Swanstein 

ICA bokförlag 2007 

n enkel och lätt- E smält bok som 

kan användas som 

uppslagsverk över 

hundraser. I början och 

slutet av boken fi nns 

en kortfattad sammanfattning 

med tips om 

livet som hundägare. 

Hundraserna fi nns uppställda i tabeller för 

att man lätt ska kunna hitta den hund som 

passar just en själv. Raspresentationerna 

innehåller mycket fakta men här och där hittar 

man speciella egenskaper hos raserna 

till exempel att Collie är rädd för blanka 

golvytor. En bra familjebok för den som 

funderar på att skaffa hund. 

Terese Holmberg 

Foto: Renato Tan 


Potatisbarnen 

INSÄNT: SVAR 

BOKTIPS! 

Ilon Wikland & Barbro Lindgren 

Brombergs bokförlag 2007 

et är något all- D deles speciellt 

med böcker där Ilon 

Wiklands teckningar 

bygger upp handlingen. 

I Potatisbarnen 

fi nns som vanligt 

hennes starka band 

till djur genom hunden 

Sammeli. Sammeli är tryggheten för den lilla 

fl ickan i boken och hon är alltid så vänlig, 

klok och tillgiven. Boken tar på ett lättillgängligt 

sätt upp olika känslor och attityder man 

kan ha gentemot varandra. Potatisbarnen 

är små, busiga och utlämnade åt de dockor 

och gosedjur som fl ickan har. Medan Lilla 

Ingen och Kissen genast tar hand om och 

beskyddar dem, är den vackra dockan Rosalinda 

aggressiv och slänger ut dem i kylan. 

Men sentensen blir att vi ska vara vänliga 

och behandla alla väl och i bokens slut blir 

det pannkaksfest i farmors hus. 

Kerstin Malm 

Aktuellt för kattälskare 

2007 års nobelpristagare i litteratur, Doris 

Lessing, är känd för sina skarpögda texter 

om katter. I boken Om katter fi nns hennes 

berättelser om sina mest älskade katter 

samlade. Den består av Katter, som kom på 

svenska första gången 1968, Rufus, berättelsen 

om en okuvlig katt, och El Magnifi co, 

som handlar om hennes senaste katt. 

Forum 2006 

27

28 

Fråga etologenveterinären 

Har du en fråga till våra expe experter? rter? Mejla redaktionen@djurskyddet.se 

Vår katt går inte hem! 

Vi har ett problem med att vår kastrerade honkatt Blanca 

inte kommer tillbaka hem när hon varit ute. Blanca som 

är en väldigt social, kelen och tillgiven katt, är nu 1 år och 

3 månader gammal. Vårt telefonnummer står på hennes 

halsband, så olika personer brukar ringa och berättar var 

hon är och då hämtar vi henne omedelbart. Det lustiga är 

att hon alltid återvänder till samma område. Nu när vi vet 

vart hon går, är vi där dagligen och ropar på henne. Ibland 

så dyker hon upp, och då springer hon emot oss och sedan 

går vi hem tillsammans. Ibland så hittar vi henne först 

nästa dag. Dagen därpå så försvinner hon igen. På detta 

viset har vi haft det i cirka 6 månader, och det känns inte 

bra. När hon var en kattunge, blev hon skrämd av en 

annan honkatt, men det borde ju ha gått över. Varför kommer 

inte Blanca tillbaka hem till oss? Är det något man 

kan göra, så att hon känner att hon hör hemma hos oss? 

Vi har prövat det mesta, men ger snart upp. 

Birgitta och Stefan Björneson 

etologen 

Ingrid Redbo är doktor och docent i etologi 

och ledamot i Djurskyddet Sveriges förbundsstyrelse. 

Svar: 

Det är alltid riskabelt att låta katter vara ute utan tillsyn, så 

jag förstår att ni är oroliga då hon inte kommer hem. Det 

jag kan råda er till är att hålla henne inne. Att hon väljer att 

stanna ute istället för att komma hem kan bero på att det är 

mycket mer stimulerande för henne att vara ute, och att det 

fi nns resurser ute som hon är intresserad av. Det är svårt att 

konkurrera med utemiljön som ju faktiskt innehåller många 

för en katt berikande, men tyvärr även mycket farliga faktorer, 

som trafi k och till exempel aggressivitet från andra djur 

eller människor. Vänj henne vid att gå i sele och koppel, och 

gå ut tillsammans med henne en stund helst varje dag. Man 

behöver inte gå regelrätta promenader med en katt, de får ut 

mycket bara av att vara ute med alla de sinnesintryck de då 

får av väder och vind, dofter, ljud, djur och människor. Se 

också till att Blanca har ett överfl öd av alla de resurser som 

hon kan tänkas behöva hemma; fl era varma sköna sovplatser 

varav någon högt upp med utsikt, fl era matplatser och 

vattenskålar. Ett par toalådor med tjockt lager fi n kattsand 

som hålls minutiöst rena, placerade långt från maten. Sysselsätt 

er med henne på olika sätt; göm små godbitar som hon 

får leta upp, lek jaktlekar med olika föremål, prata mycket 

med henne. Detta för att stärka de sociala banden emellan 

er, och för att skapa ökat intresse för er och för hemmet. 

Ingrid 

I DETTA 

NUMMER 

katthund 

Vår boxer luktar illa ur munnen! 

Min boxer, Casper, 7 år luktar mycket illa ur munnen. Vad 

kan det bero på? Jag tror att hunden har tandsten. Vad 

kan jag göra själv för att få bort det? När behöver jag gå 

till veterinären? 

Janne 

veterinären 

Annika Schenk-Sundström arbetar som 

stadsveterinär i Göteborg och är suppleant i 

Djurskyddet Sveriges förbundsstyrelse. 

Svar: 

När ett djur luktar illa ur munnen kan det ha många olika 

orsaker. Ett av de vanligaste är tandsten. Tandsten bildas 

av bakterier och mineraler som fi nns i saliven och leder till 

stenhårda beläggningar på tänderna. Mest tandsten brukar 

det vara på hundens kindtänder. Mängden och åldern då 

hunden bildar tandsten är mycket individuellt och beror 

på salivens sammansättning. En del mindre hundraser har 

benägenhet att bilda mycket tandsten. När din hund har fått 

tandsten leder den till en smärtsam infl ammation i tandköttskanten 

som orsakar den dåliga andedräkten. Om man 

inte uppsöker veterinär som tar bort tandstenen kan tandköttet 

tryckas undan vilket i sin tur leder till tandlossning. 

Om du kan se att din hund har tandsten kan du inte få 

bort den själv utan måste uppsöka veterinär. Hunden kommer 

troligen att bli sövd och all tandsten avlägsnas med 

hjälp av en ultraljudsapparat. Efter det poleras tänderna 

för att fördröja nybildning av tandsten. 

Efter veterinärbesöket kan du göra en del saker hemma 

för att förebygga nybildningen av tandsten. Det bästa är att 

borsta hundens tänder med en mjuk tandborste ca 2-3gånger 

i veckan. Speciella hundtandborstar och hundtandkräm 

fi nns att köpa hos veterinären. Om din hund vägrar att få 

tänderna borstade fi nns möjligheten att ge hunden olika typer 

av tuggben, eller råa morötter att tugga på för att hålla 

tänderna rena. Det fi nns även speciellt utvecklade torrfoder 

för hundar där de enskilda foderbitar rengör tänderna samtidigt 

som hunden biter i dom. Ett sådant foder kan man 

använda dagligen som godis/mellanmål eller så byter man ut 

en av hundens måltider per vecka. 

Annika

Stipendiater sökes till: 

Ju mer dina 

sparpengar växer, 

desto mer hjälp 

hamnar i andras 

fickor. 

DJURSKYDDET 

När du sparar i Humanfonden går varje år 2% av din 

fondförmögenhet till Djurskyddet Sveriges viktiga 

arbete, och 98% till dig. Vi försöker naturligtvis få 

dina pengar att växa så mycket som möjligt för att 

Humanfonden ska vara en bra affär för dig, men 

också för att så mycket hjälp som möjligt ska hamna 

i andras fickor. 

Hittills har Bancos kunder bidragit med drygt 7,4 miljoner 

till Djurskyddet Sverige. Nu hoppas vi innerligt 

att Humanfonden får massor av nya sparare, att 

värdeutvecklingen blir minst lika bra som tidigare 

och att vi kan förmedla 7,4 miljoner till. 

Minst. 

HUMANFONDEN I SAMARBETE MED 

DJURSKYDDET SVERIGE 

TEL 0200-23 53 00 WWW.BANCO.SE 

TÄNK PÅ ATT INVESTERINGAR I FONDER ALLTID INNEBÄR EN RISK. AKTIEMARKNA- 

DEN GÅR BÅDE UPP OCH NER OCH HISTORISK AVKASTNING ÄR INGEN GARANTI FÖR 

FRAMTIDA AVKASTNING. PENGAR SOM PLACERAS I FONDER KAN BÅDE ÖKA OCH 

MINSKA I VÄRDE OCH DET ÄR INTE SÄKERT ATT DU FÅR TILLBAKA HELA DET INVES- 

TERADE KAPITALET. INFORMATIONSBROSCHYR MED FULLSTÄNDIGA FONDBESTÄM- 

MELSER OCH FAKTABLAD KAN BESTÄLLAS FRÅN BANCO PÅ TELEFON 0200-23 53 00 

ELLER PÅ WWW.BANCO.SE. 

29

30 

Föreningar i Djurskyddet Sverige 

Djurskyddet Sverige är ett riksförbund som representerar 57 lokala djurskyddsföreningar över hela landet. 

Blekinge län 

Djurskyddet Karlshamn 

Telefon: 0454 - 391 50 

eob@home.se 

Djurskyddet Ronneby 

Telefon: 070 242 56 06 

maggan51@hotmail.com 

Dalarnas län 

Djurskyddet Dalarna (Rättvik) 

Telefon: 0248 - 513 94 

djurskyddet.dalarna@spray.se 

Gotlands län 

Djurskyddet Gotland (Visby) 

Telefon: 0498 - 21 65 30 

anita.keinonen@telia.com 

Gävleborgs län 

Djurskyddet Bollnäs-Ovanåker 

Telefon: 0278 - 331 90 

djurskydd_bollnas@hotmail.com 

Djurskyddet Norra Hälsingland (Bjuråker) 

Telefon: 0653 - 302 53 

mallan.dragsved@hotmail.com 

Hudiksvalls Kattsamarit 

Telefon: 0650 - 999 18 

hudiksvallskattsamarit@passagen.se 

Hallands län 

Djurskyddet Norra Halland (Kungsbacka) 

Telefon: 0340 - 65 50 75 

mjau_laigar@hotmail.com 

Djurskyddet Halmstad Kattfotens Katthem 

Telefon: 035 - 22 77 15 

kattfoten@kattfoten.se 

Falkenbergsortens Djurskyddsförening 

Telefon: 0346 - 241 14 

Halmstadsortens Djurskyddsförening 

Telefon: 035 - 395 43 

Jämtlands län 

Djurskyddet Jämtlands Län (Östersund) 

Telefon: 063 - 513 355 

nra.eriksson@telia.com 

Jönköpings län 

Djurskyddet Eksjö 

Telefon: 0383 - 159 50 

djurskyddet@mail.eksjo.com 

Kalmar län 

Djurskyddet Kalmar 

Telefon: 0480 - 219 74 

sonja.ioannou@telia.com 

Djurskyddet Oskarshamn 

Telefon: 0491 - 188 15 

djurskyddet.o-hamn@spray.se 

Djurskyddet Västervik 

Telefon: 0490 - 305 18 

djurskyddetvastervik@telia.com 

Kronobergs län 

Djurskyddet Kronoberg (Växjö) 

Telefon: 0470 - 77 15 29 

vxdjurskydd@telia.com 

Norrbottens län 

Djurskyddet Norrbotten (Luleå) 

Telefon: 0920 - 627 10 

anna-lena.palmqvist@kuriren.com 

Skåne län 

Djurskyddet Kullabygden (Höganäs) 

Telefon: 042 - 34 01 70 

djurskyddet.hoganas@telia.com 

Djurskyddet Landskrona 

Telefon: 0418 - 199 33 

mopsen81@hotmail.com 

Djurskyddet Malmö 

Telefon: 070 816 10 75 

goran.ask@djursjukhus.info 

Djurskyddet Ängelholm/Bjäre 

Telefon: 042 - 23 68 87 alt 070 606 00 38 

djurskyddet.angelholm_bjare@yahoo.se 

Helsingborgs Djurskyddsförening 

Telefon: 042 - 15 04 82 

johansson.margit@hotmail.com 

Stiftelsen Lunds Djurskyddsfond 

Telefon: 046 - 24 85 95 

stiftelsen.lunds.djurskyddsfond@compaqnet.se 

Stockholms län 

Djurskyddet Stockholms Kattkastreringsgrupp 

Telefon: 076 345 67 36 

info@stockholmskastreringsgrupp.se 

Kattvärnet (Haninge) 

Telefon: 08 - 776 16 80 

info@kattvarnet.nu 

Djurvännernas förening i Stockholm 

Telefon: 0175 - 723 93 

dvf@tele2.se 

Hundfrämjandet (Tumba) 

Telefon: 08 - 531 883 48 

hundframjandet@hotmail.com 

Föreningen Djurhjälpen (Vaxholm) 

kata@skribent.com 

Södertälje Katthem 

Telefon: 08 - 550 320 00 

kontakt@sodertaljekatthem.se 

Södermanlands län 

Djurskyddet Eskilstuna 

Telefon: 070 467 03 36 

ordforande@djurskyddet-eskilstuna.se 

Djurskyddet Mariefred 

Telefon: 0159 - 123 33 

djurskyddet.mariefred@spray.se 

Djurskyddet Nyköping 

Telefon: 0155 - 21 76 32 

annicaerngren@hotmail.com 

Djurskyddet Strängnäs 

Telefon: 070 880 54 42 

strangnasdjurskydd@hotmail.com 

Uppsala län 

Djurskyddet Uppsala Län 

Telefon: 070 856 64 23 

stefan_hamnstedt@hotmail.com 

Djurskyddet Hitta Katten Enköping 

Telefon: 0171- 44 19 60 

kansliet@hittakatten.com 

Värmlands län 

Djurskyddet Karlstad 

Telefon: 054 - 53 47 06 

djurskyddet.karlstad@telia.com 

Djurskyddet Säffl e-Åmål 

Telefon: 070 552 37 05 

Djurskyddet Västra Värmland (Arvika) 

Telefon: 0570 - 331 25 

Filipstads Djurskyddsförening 

Telefon: 0590 - 716 19 

katta756@hotmail.com 

Djurskyddet Kristinehamn 

Telefon: 0550 - 151 55 

kajo38@telia.com 

Sunne Djurskyddsförening 

Telefon: 0565 - 148 46 

info@sunnedjurskydd.se 

Västerbottens län 

Djurskyddet Västerbotten (Umeå) 

Telefon: 090 - 14 21 11 

info@djurskyddet.umea.com 

Västernorrlands län 

Djurskyddet Härnösand 

Telefon: 0611 - 410 20 

vallaren@hotmail.com 

Djurskyddet Sundsvall 

Telefon: 060 - 56 78 50 

djurskydds@hotmail.com 

Djurskyddet Ådalen (Sollefteå) 

Telefon: 0620 - 242 67 

djurskyddetadalen@hotmail.com 

Djurskyddet Örnsköldsvik 

Telefon: 0660 - 25 02 77 

oviks_djurskydd@hotmail.com 

Västmanlands län 

Djurskyddet Västerås Huskatten 

Telefon: 021 - 18 95 98 

djurskyddet.vasteras@hotmail.com 

Djurskyddet Köping Kattvännerna 

Telefon: 0221-289 12 

kattvannernaikak@hotmail.com 

Västra Götalands län 

Djurskyddet Skaraborg (Töreboda) 

Telefon: 070 603 72 80 

Djurskyddet Uddevalla 

Telefon: 0522 - 51 17 08 

Djurskyddet Göteborg 

Telefon: 031 - 88 88 80 

goteborgs.djurskyddsforening@telia.com 

Djurskyddet Göteborgs Katthjälp 

Telefon: 031- 130 697 

miranda@goteborgskatthjalp.com 

Örebro län 

Djurskyddet Örebro 

Telefon: 019 - 21 14 64 

goran.gustavsson@orebro.se 

Östergötlands län 

Djurskyddet Mjölby 

Telefon: 0142 - 36 11 02 

hans.stigberg@telia.com 

Djurskyddet Fiahemmet Norrköping 

Telefon: 011 - 31 14 99 

fi ahemmet@hotmail.com 

Linköpings Djurskyddsförening 

Telefon: 013 - 501 65 

djurhem@linkopingsdjurskydd.se

Bli djurskyddare 

du med! 

Du kan hjälpa djuren på fl era sätt: 

Bli medlem i Djurskyddet Sverige 

Sätt in 250 kronor på Pg 1499-3 alternativt Bg 677-8047. Glöm 

inte att ange namn och adress. Genom ditt medlemskap stödjer 

du våra frågor och får fem nummer av Djurskyddet per år. 

Bli djurfadder 

Som djurfadder hjälper du ett hemlöst djur till ett bättre liv för 

25 kronor i månaden. Sätt in 25 kronor på vårt 90-konto: 

90 01 06-6. Glöm inte att ange namn och adress. 

Skänk en gåva 

Djurskyddet Sveriges 

verksamhet är beroende av arv och 

gåvor. Skänk en gåva genom att 

sätta in valfritt belopp på vårt 

90-konto: 90 01 06-6 

Nästa nummer 

Våra vilda djur 

Kommer 22 april 

SISTA ORDET 

Ett bra liv för en mus eller 

råtta måste få kosta! 

ORDET FÖRSÖKSDJUR ger otvivelaktigt många människor 

negativa och obehagliga associationer. Bilder på djur med 

elektroder kopplade till hjärnan, ledsna apor innanför galler. 

Min egen bild av försöksdjur förändrades när jag började 

mitt nuvarande arbete som försöksdjursansvarig vid Uppsala 

universitet. Lättad kunde jag konstatera att det inte 

var så illa ställt som jag befarat. Nu, snart åtta år senare 

vet jag att det går att utveckla och förändra såväl miljö som 

hantering av försöksdjuren. Det har känts privilegierat att få 

möjligheten att arbeta med primaterna ni kan läsa om i det 

här numret, att bygga upp närmiljö och rutiner som stimulerar 

till aktivitet och skapar trygghet. 

DE VAR STORA PERSONLIGHETER, rhesusaporna, som förut 

fanns på vår djuravdelning. Till exempel Märta, som när 

man låtsades att man inte märkte det, försynt gick igenom 

ens samtliga fi ckor i jakt på godis. Och storväxta Berta som 

gillade att se naturfi lm på DVD. 

FRÅN DESSA LÄTT URSKILJBARA PERSONLIGHETER kan 

steget kännas långt till att se varje mus som en individ, av 

de tusentals som fi nns på våra djuravdelningar. Men, varje 

liten mus måste behandlas med samma respekt som till 

exempel en primat, och ges bästa möjliga närmiljö och 

hantering. 

PERSONALEN SOM SKÖTER FÖRSÖKSDJUREN här vid 

Uppsala Universitet är samtliga stora djurvänner, de fl esta 

med egna djur hemma. Vi har många tusen möss, men när 

en liten mus mår dåligt tas den omhand direkt. Empatin är 

stor, och någon avtrubbning av medkänsla syns inte, trots 

att man ibland har jobbat med försöksdjur i fl era decennier. 

Personalens engagemang, djuröga och kompetens är helt 

avgörande för de individuella försöksdjurens livskvalitet, 

och vår bästa garanti för deras välfärd. 

MEN DET FINNS MYCKET KVAR att göra. Vi behöver bättre 

kunskaper om hur vi ska hålla olika försöksdjur för att de 

ska ha ett bra liv, forskningen runt dessa frågor måste fortsätta 

och helst intensifi eras. De faktorer man redan idag vet 

kan öka livskvaliteten för djuren måste regleras i föreskrifter 

så att till exempel miljöberikning implementeras överallt. 

Önskan att pressa ner kostnaderna för försöksdjursdjurhållning 

får inte leda till att utvecklingen av djurens livsmiljö 

bromsas upp. Därför är det nödvändigt att den etiska 

diskussionen om försöksdjur inte stannar upp. Ett bra liv för 

en mus eller råtta måste få kosta! 

Ingrid Redbo 

Ledamot i förbundsstyrelsen 

31

32 

POSTTIDNING B 

Djurskyddet Sverige 



Avmaskning med Drontal ® Comp. vet. och Drontal ® Comp. Forte vet. 

Din hund kommer också att gilla 

avmaskning i en enda dos 

En enda dos Drontal ® Comp vet. behandlar din 

hund mot alla normalt förekommande maskar 

De flesta hundar får mask en eller flera gånger i livet. Vuxna hundar visar sällan några direkta symtom på mask. 

Hundar som lever i kennel, hundar som ofta vistas på gemensamma träningsbanor och hundar som tillåts springa 

lösa i skog och mark löper större risk att smittas med mask, än hundar som lever under strikt kontroll. 

Du kan behandla din hund med Drontal ® Comp. vet. (1 tablett per 10 kg kroppsvikt) eller Drontal ® Comp. Forte vet. 

(1 tablett per 35 kg kroppsvikt) – en enda dos räcker för att behandla mot alla normalt förekommande maskar. 

Dräktiga tikar bör ej avmaskas under de två första tredjedelarna av dräktigheten. 

Du kan läsa mer om våra produkter och beställa broschyrmaterial om mask hos hund och katt på www.avmaska.se 

För ytterligare information se www.fass.se 

Bayer Norden · Animal Health · Nörgaardsvej 32 · DK-2800 Kgs. Lyngby · Telefon: 031-83 98 00 · +45 45 23 50 00 

Utgiven av Djurskyddet Sverige, Rökerigatan 19, 121 62 Johanneshov 

Drontal ® Comp. vet. 

Drontal ® Comp. Forte vet. 

Febantel + Pyrantelembonat + Prazikvantel 

SE0703T11

nr 1 2008.indd - Djurskyddet Sverige

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?