KATT - Djurskyddet Sverige

djurskyddet.se

KATT - Djurskyddet Sverige

NO. 1

ÅRGÅNG 115

2007

Mindre resurser ger

sämre djurskydd när

Djurskyddsmyndigheten

avvecklas.

Anna-Lena Brundin: sångerska,

komiker, författare och djurvän.

TIDNINGEN FÖR DJURSKYDDET SVERIGE

TEMA KATT

En föreställning många människor

har är att katter klarar sig själva.

Det gör de inte. Hemlösa katter är

ett stort djurskyddsproblem. Därför

kommer Djurskyddet Sverige att

starta en rikstäckande kampanj för

att höja kattens status.

1


2

DJURSKYDDET

Nr 1 2007 Årgång 115

Ansvarig utgivare

Sven Stenson

Redaktör

Elsa Frizell

Material

Redaktionen ansvarar inte för insänt, ickebeställt

material.

Tryckeri

Norra Skåne Offset

Annonsansvarig

Kenneth Persson, 040-16 54 86

kenneth.persson@ardeo.se

Omslagsfoto

Eivor Rasehorn

Grafi sk form

Elsa Frizell

Viktor Hedén

Manusstopp för nummer 2

9 mars 2007

Adress

Djurskyddet Sverige

Rökerigatan 19

121 62 Johanneshov

Tel: 08-673 35 11

Fax: 08-673 36 66

info@djurskyddet.se

redaktionen@djurskyddet.se

www.djurskyddet.se

Plusgiro: 1499-3

Bankgiro: 677-8047

Bli medlem

Som medlem har du möjlighet att påverka det

lokala djurskyddsarbetet och du får varje år

fem nummer av Djurskyddet. För att se vilken

förening som fi nns nära dig gå in på www.

djurskyddet.se eller ring kansliet 08-673 35

11. Att bli direktansluten medlem till riksförbundet

kostar 250 kronor per år som sätts in

på pg 1499-3.

Förbundsstyrelsen

Ordförande Sven Stenson,

Vice ordförande Björn-Fredrik Tollin,

Ledamöter Gabrielle Rosendahl, Björn

Dahlén, Jan-Åke Hillarp, Anders Jarkiewicz,

Eva Norberg, Gunnela Ståhle, Lars Lindqvist.

Suppleanter Kerstin Malm, Ingrid Redbo,

Henriette Westholm.

Kansli

Förbundssekreterare Lena Hallberg

Webmaster Viktor Hedén

Kansliansvarig Åsa Hedberg

Kampanjansvarig Anna Gustin

Ekonomi Stina Öberg

Inledaren

Myten om katter lever

Telefonen ringde nyss, det var någon som

hittat en hemlös katt, igen. Kanske var det

tionde samtalet om katt hittills idag, bara hit

till Djurskyddet Sveriges kansli. Då vet jag

också att vi inte är den enda förening som

människor ringer till. Det fi nns många öden

och historier som man får höra om i dessa

samtal, de fl esta handlar om vad man ska

göra av den där hemlösa katten man hittat.

Det går inte riktigt att få fram en siffra på

hur många övergivna, hemlösa katter det

fi nns. Bara att det är tusen och åter tusen

katter, som svälter, fryser ihjäl och råkar ut

för andra olyckor och umbäranden. Det där

med nio liv, det stämmer inte. Ändå verkar

många tro det. Myten om katten lever. Till

exempel den att katten är ett halvvilt djur

som klarar sig själv. Inget kunde vara mer fel.

1994 hade Djurskyddet temanummer

katt, det är 13 år sedan. Tidningen lyfte

ungefär samma frågor som i detta nummer.

Trots att föreningar runt om i landet jobbar

Organisation

Det här är Djurskyddet Sverige

Djurskyddet Sverige är en ideell riksorganisation

för 52 lokala djurskyddsföreningar

i Sverige. Organisationen har cirka 12 000

medlemmar och har arbetat i över hundra år

för att hjälpa djuren.

Djurskyddet Sverige anser att ett bättre

djurskydd måste föregås av ökad kunskap

och förbättringar i djurskyddslagen. Därför

läggs en stor del av kraften på informationsspridning

och remissarbete.

Djurskyddet Sverige arbetar genom

kampanjarbete, rådgivning, representation

i arbetsgrupper och kommittéer, ekonomisk

bidrag till djurhemsverksamhet och

djurskyddsfrämjande forskning. Djurskyddet

Sverige lägger också stor vikt vid samarbete

med myndigheter och andra organisationer.

Djurskyddet Sverige är en partipolitiskt

och religiöst obunden organisation.

Vision

Djurskyddet Sveriges vision är att alla

människor ska ha ett etiskt förhållningssätt,

som innebär respekt och ansvar för alla

djur. Visionen är förenlig med att människor

håller och använder djur för olika syften.

Djurskyddet Sverige motsätter sig däremot

ett ensidigt utnyttjande av djur eftersom

hårdare än någonsin minskar inte antalet

hemlösa katter. Tvärtom.

Ingen vill riktigt ta i problemet, det sopas

under mattan, hamnar mellan stolarna

och längst ned i högen med inkommet.

Vad skulle det inte kosta att ta hand om

katterna?! Och hur kostsamt skulle det inte

bli med ett register för katter? Nej, då är det

bättre att de ideella föreningarna tar hand

om problemet, alldeles gratis!

Eller? Något måste hända. Djurskyddet

Sverige startar detta år en kattkampanj

med en nollvision för hemlösa katter. Målet

är en lag om obligatorisk märkning och

registrering av katt. Läs mer kampanjen

längre fram i tidningen.

Elsa Frizell redaktör

elsa.frizell@djurskyddet.se

båda parter har rätt till ett meningsfullt liv.

Djurskyddsaspekterna måste vara överordnade

andra intressen. All samverkan mellan

människa och djur innebär ett visst mått av

inskränkningar och lidanden för djuren. Skäl

och värderingar som ligger till grund för användande

och hållande av djur måste därför

ständigt diskuteras.

Finansiering

Organisationens arbete fi nansieras av medlemsavgifter,

arv och gåvor. Djurskyddet

Sverige får inga statliga bidrag.

Internationellt

Djurskyddet Sverige arbetar genom Nordiska

Djurskyddsrådet, en sammanslutning

av de Nordiska ländernas djurskyddsföreningar,

genom Eurogroup for Animals som

är en sammanslutning av djurskyddsorganisationer

i Europa samt genom World

Society for Protection of Animals (WSPA),

internationell djurskyddsorganisation som

representerar 663 djurskyddsorganisationer

från 142 länder.

Får du eller din familj fl era tidningar? Hör av dig till kansliet så rättar vi till det.


04

06

08

10

11

12

14

16

18

20

Politikerna blundar för kattproblemet

Tre myter om katter

Katthistorier med lyckligt slut

Lagen ställer krav på att övergivna katter lider

Katten är lika tam som hunden

Porträtt - Anna-Lena Brundin

Tre vanliga frågor om katter och praktiska lösningar

Kattkampanj 2007

Brott mot djur

Ett steg bakåt för Djurskyddsfrågorna

INNEHÅLL

04

06

10

11

12

18

20

3


4

TEMA

Politikerna blundar för

kattproblemet

Ingen vet hur många hemlösa katter det fi nns i Sverige. Men

kvalifi cerade gissningar pekar på så många som 40 000. De allra fl esta

av dem skulle inte överleva utan den hjälp som erbjuds av landets

djurskyddsföreningar och djurhem. Kontrollmyndighet är kommunernas

miljöförvaltningar, men djurskyddsinspektörerna sitter i en rävsax

mellan luckor i lagstiftningen och djurföreningarnas krav på åtgärder.

Text: Monika Wallström

Foto: Eivor Rasehorn

I alla svenska kommuner fi nns katter

utan ägare. Mörkertalet är stort, men

beräkningar tyder på att det fi nns så

många som 40 000*. De fl esta av dem

lever ett liv med svält och sjukdomar

innan de slutligen dör av köld, törst

eller sjukdom. De är övergivna av sina

tidigare ägare eller har fötts av en övergiven

tamkatt och därmed dömts till att

klara sig på egen hand.

I dag vilar de hemlösa katternas öde i

händerna på djurföreningarna. Ungefär

hälften av föreningarna driver katthem,

de fl esta med haltande ekonomi som är

starkt beroende av donationer. Engagerade

människor arbetar ideellt med

att fånga in och hjälpa hemlösa katter

till nya hem och omsorgsfulla ägare.

Tyvärr sker arbetet mestadels i motvind

och platsantalet svarar inte ens upp till

hälften av behovet.

Efterlyser register

En av dem som ägnar sin fritid åt att

hjälpa hemlösa katter är antikvarien

Cecilia Bergström. Hon är ordförande

för föreningen ”Samvetet” i Uppsala.

En stor del av arbetet går ut på hitta

jourhem åt katterna i väntan på att hitta

katternas ägare eller någon annan som

vill köpa dem. Hon ägnar också mycket

tid åt att sprida information.

– Att dra paralleller med hur situationen

för hundarna såg ut i Sverige under

första hälften av 1900-talet är ofta

en bra väckarklocka och får människor

att tänka till, förklarar hon.

Hon hänvisar till lagen om hundskatt

som infördes 1923 för att få

bukt med problemen med de herrelösa

hundarna i samhället. Ägarregister skapades

i kommunerna och fi ck som positiv

bieffekt att hundens status ökade.

Lagen om hundskatt upphörde 1995

då politikerna ansåg att den tjänat sitt

syfte. Nu efterlyser Cecilia Bergström

en liknande lagstiftning med särskild

inriktning på katter och som tvingar

kattägare att id-märka, registrera och

kastrera sina huskatter.

– Det största problemet är katternas

ägare och myten om att katten klarar

sig själv. Kattägarna låter okastrerade

katter gå vind för våg vilket resulterar i

att de blir allt fl er, säger hon.

Cecilia Bergström beklagar att Samvetet

endast förmår ta hand om ungefär

en tredjedel av de katter som folk hör av

sig om. Snart hoppas de kunna slå upp

portarna för ett katthem, men det innebär

inte så många ytterligare kattplatser.

– Vi har lyckats ge åtminstone 300 katter

nya hem och har just nu ungefär 120

katter i föreningen. Eftersom det har varit

en riktig kattungesommar. Vi hoppades

att våra informationskampanjer om kastrering

skulle ge resultat, men efter denna

sommaren har det blivit uppenbart att det

inte har gjort det, säger hon besviket.

Tandlösa myndigheter

Den myndighet som främst kommer i

kontakt med hemlösa katter är kommunens

miljöförvaltning. En rundringning

till fl era av de större kommunerna i

landet visar att djurskyddsinspektörerna

oftast försöker lösa problemet från fall

till fall. De hänvisar till kattföreningar

och uppmuntrar anmälaren att sätta

upp lappar om den upphittade katten i

närområdet. Inspektörerna är överens

om att en stor del av problemet ligger i

frågan om hemlösa katter som ramlar

mellan paragraferna i lagen eftersom de

saknar ägare och lagen är skriven med

utgångspunkt utifrån djur i fångenskap.

– Det är ett brott mot djurskyddslagen

att överge sin katt. Problemet

är att vi inte har namnen på de som

övergerö sin katt och vi har därmed inte

någon att ställa krav mot, säger Gunilla

Ekberg som är djurskyddsinspektör i

Sundsvall och tillägger:

– Och hur ska man veta om katten

är hemlös då de fl esta katter inte är

id-märkta?

I Göteborg planerar miljöförvaltningen

ett projektarbete inför nästa år med

särskild inriktning på hemlösa katter.

– Om det blir ett projekt så vill vi

dels införa särskilda regler för katter

i de lokala ordningsförskrifterna, dels

försöka ta reda på hur många hemlösa

katter det fi nns i kommunen, säger djurskyddsinspektör

Åsa Rudén.

– Hon menar att det inte fi nns

någon konfl ikt mellan intressenterna på

området men medger att djurföreningarna

i Göteborg anser att miljöförvaltningen

gör för lite.

– Därför hoppas jag mycket på att

vi får till det här projektet nästa år,

säger hon.

Kattråd i Uppsala

Uppsala kommun är en av få kommuner

i landet som försökt att ta ett

*Fotnot: Siffran kommer från artikeln ”Hund och Katt- med olika status i samhället” som publicerats i bokserien för Formas Fokuserar, Liber.



Det är ett brott mot djurskyddslagen att överge

sin katt. Problemet är att vi inte har namnen på de

som överger sin katt och har därmed inte någon att

ställa krav mot.”

samlat grepp om kattfrågorna. De har

tillsatt ett kattråd, ett partssammansatt

organ med representanter från olika

aktörer och intressenter i samhället.

Förutom från miljöförvaltningen fi nns

även representanter från länsstyrelsen,

djurföreningar, fastighetsföreningar och

polisen. Statsveterinär Claes Kihlberg

är sammankallande i kattrådet. Han

berättar att de driver olika projekt, till

exempel för kastrering av katter, samt

olika informationskampanjer. De har

tidigare medverkat till anläggandet av

en djurkyrkogård i Uppsala. Just nu pågår

en affi schkampanj som uppmanar

till id-märkning, vaccination och

kastrering. Men

att bara lita till

människors goda

vilja räcker inte

menar han.

– Hundägare

avkrävs ett strikt ansvar i lagstiftningen.

Det borde gälla även för katt. Och kommunerna

bör stötta den här typen av

verksamhet, det gagnar ju alla. Men tyvärr

har kattfrågan ingen hög prioritering

bland politikerna, säger Claes Kihlberg.

Politisk ovilja

På Jordbruksdepartementet, som

ansvarar för utarbetande av djurskyddslagstiftningen,

medger man att ingenting

har hänt i denna fråga på senare tid.

– Jag vet att det fi nns ett väldigt tryck

från allmänheten om att man ska göra

någonting åt lagstiftningen på detta

område. Men den förra regeringen ville

inte ta i kattfrågan före valet och vi har

inte hunnit ta upp frågan med den nya

politiska ledningen ännu, säger departe-

TEMA

mentssekreterare Helena Norrthon.

Med tanke på den förlamning som

råder bland politikerna i denna fråga lär

problemet kvarstå ett tag framöver. Men

Anders Jarkiewicz som sitter i Djurskyddet

Sveriges arbetsgrupp för hemlösa

katter hoppas att informationskampanjer

ska ge kunskap. Kunskap som i sin tur

ska bidra till en lösning på kattproblemet.

Han menar att myterna om katten

som ett halvvilt djur som klarar sig själv

måste avlivas en gång för alla.

– Man är inte överens om problembeskrivningen

och därmed inte heller

om lösningen. Många tror fortfarande

att katten klarar sig själv och vi måste

börja med att tydliggöra problemet. Det

är ett av målen med den kattkampanj

som vi kommer att köra under 2007 där

vi ska ägna mycket kraft åt

att beskriva hur det ser

ut i samhället.

.

Det fi nns tiotusentals hemlösa

katter i Sverige. Katterna

har blivit hemlösa antingen för

att de har övergivits av sin ägare

eller så har de fötts av en övergiven

tamkatt. De fl esta lever ett liv präglat av

svält och sjukdomar innan de slutligen dör

av köld, törst eller sjukdom.

5


6

TEMA

Text: Ingrid Redbo, kattetolog och

styrelseledamot i Djurskyddet Sverige

Foto: Eivor Rasehorn

Tre myter om katter

De katter som lever ute året om i Sverige är inte vildkatter. Vildkatten har inte funnits i Sverige på 3000 år. De hemlösa katterna kommer från den domesticerade

katten och de överlever sällan på grund av det kalla klimatet.


Katter är halvvilda djur

som klarar sig själva

utomhus

DETTA ÄR DEN ALLRA FARLIGASTE MISSUPPFATTNINGEN som

överhuvudtaget fi nns om katter. Det är just den som ligger bakom

att så många katter utsätts för ett kraftigt och långvarigt lidande

innan de dör.

Vår domesticerade katt (Felis silvestris) klarar inte ett liv ute i så

kallt klimat som i Norden, om den inte har kontinuerlig tillgång till

föda, samt tillräckligt skydd för väder och vind. En katt som tvingas

leva ute året om klarar inte att försörja sig på enbart jakt, särskilt

inte vintertid. De katter som fi nns i Sverige kommer alla från den

domesticerade katten, och är alltså inte vildkatter. Vi har sedan

3000 år inga vildkatter (Felis Silvestris silvestris) längre i Sverige.

Den europeiska vildkatten förekommer i hela Centraleuropa, men

aldrig i alpregioner eller områden med långa, kalla vintrar. Man kan

Katter är oberäkneliga

och opålitliga

PRECIS SOM ALLA ANDRA DJURARTER reagerar katter på olika stimuli

som kommer både inifrån dem själva (t.ex. hormoner, blodsockerhalt)

och de som kommer utifrån (t.ex. åsynen av en annan katt, en

doft). Tillsammans med andra faktorer som t.ex. tidigare erfarenhet

av liknande situationer, leder detta till att katten utför ett beteende.

Katter kan bli svartsjuka

och protestera genom att

kissa i sängen

DJUR SKILJER SIG FRÅN MÄNNISKOR genom att de (vad vi vet!)

inte har samma förmåga till abstrakt tänkande som vi har. En katt

kan inte tänka i fl era led så att den kan förutse följder att ett tänkt

händelseförlopp. Att protestera innebär att man medvetet sänder

en kommunikativ signal till en eller fl era tänkta mottagare att man

vill ha en förändring. Målet med en protest är just att få en förändring

till stånd, att något ska upphöra, ändras i den riktning man

själv anser vara bättre. Att en katt skulle protestera genom att t.ex.

TEMA

bara spekulera om varför vildkatten dog ut, men en förklaring kan

vara just att klimatet blivit kallare sedan bronsåldern. Alltså klarar

inte ens den underart som faktiskt är anpassad till ett vilt liv att

överleva i vårt klimat.

Vår domesticerade katt är defi nitivt inte anpassad till ett vilt liv

utomhus i nordiskt klimat. Vi har svårt att tänka oss att släppa ut

våra kor och hästar och hoppas på att de ska klara sin egen försörjning

vintertid. Alla borde ta del av det obduktionsprotokoll som

glasklart visar lidandet före döden hos en övergiven katt.

Kort utdrag ur ett obduktionsprotokoll från SVA

på en inlämnad honkatt

Avmagrad

Hudsönderfall

Angripen av fl ugmask

Förlossning för omkring 48

timmar sedan

Utinvägsinfektion-varbildning

Njure-infl ammation

Lever-degenererad-svultit

Magsäck-kadaver, barr, jord

Mjälte-förändringar

Långvarigt förlöpande sjukdomsförlopp

Att man tycker att katter beter sig oförutsägbart ibland beror då på

att vi inte har den kompletta bilden av vilka faktorer som lett fram till

just det här beteendet. Djur svarar normalt sett med helt relevanta

beteenden. Ju mer tid man ägnar åt att studera sin katt, desto bättre

kan man förstå varför katten gör på ett visst sätt. Man får inte heller

glömma att katten reagerar på oss människor och på hur vi själva

beter oss i interaktioner med katten. Vi har en tendens att fokusera

på djurets beteende frikopplat från vårt eget, vilket leder till ett glapp

i kommunikationen; man förstår inte varför katten just vände på

huvudet och bet handen som klappade den.

kissa i sängen, för att få ägaren att ändra situationen förutsätter ett

abstrakt tänkande som katter (vad man vet) inte besitter.

Däremot kan oro och stress påverka en katts benägenhet att

kissa på oönskade ställen. (Se även under vanliga frågor och svar).

Defi nitionen på svartsjuka är enligt Bonniers Svenska Ordbok;

misstänksam i kärlek och vänskap och dylikt. Enligt ett psykologiskt

termlexikon är svartsjuka en ”känsloreaktion som består i

förtvivlan, förtrytelse och ilska över att någon annan blir föremål för

intresse, omsorger eller kärlek från en person vars huvudintresse

man själv vill vara föremål för.”

Det är olyckligt att tillskriva djur mänskliga reaktioner och

känsloyttringar eftersom det försvårar för oss att förstå de verkliga

bakgrundsfaktorerna till ett djurs beteende i en viss situation. Detta

betyder inte att en katt är en ren stimulus-respons varelse, utan i

dagens etologi är det självklart att djur även har känslor som t.ex.

rädsla, ångest, aggression, upprymdhet etc.

7


8

TEMA

Katthistorier med lyckligt slut

Text: Anna Carlsson-Käck

Illustrationer: Viktor Hedén

Ett missförstånd

räddade livet på

Vicke-Baloo

Den stora hankatten hade under en

längre tid strukit omkring runt altanen

hemma hos Britt-Marie Olsson. Britt-

Marie, som är en synnerligen engagerad

styrelseledamot i Djurskyddet Oskarshamn,

började mata katten och letade

samtidigt efter dess ägare.

– Men efter en tid kunde hon konstatera

att den rara katten inte verkade

höra hemma någonstans. Han såg

dessutom ut att må riktigt dåligt, han

var väldigt skabbig och hade en stor

elak böld på ena bakbenet. Britt-Marie

kontaktade djurhemmets veterinär

för att få hjälp med att ”ta bort den”

berättar föreningens sekreterare Margareta

Engström.

– Egentligen menade hon nog själva

katten, men veterinären missförstod

henne och trodde att det var bölden

som skulle tas bort.

Bölden visade sig vara en varbildning

som ganska lätt kunde opereras

bort och efter kastrering och vaccinationer

placerades katten på Djurskyddet

Oskarshamns Djurhem. Han fi ck

namnet Vicke och efter en tids omvårdnad

blev han en mycket stilig och snäll

katt som gärna tog sig an djurhemmets

små moderslösa kattungar. Ett riktigt

charmtroll.

– Vicke var en himla mysig katt men

av någon anledning var han svår att

placera och månaderna gick. Men så i

november kom Ann-Helen Homan. Hon

berättade att familjen just hade fl yttat till

en gård och nu gärna ville ha en kattunge.

Det lät som om det skulle kunna

vara det perfekta stället för vår Vicke, så

vi passade på att fråga om de även kunde

tänka sig att ta en äldre katt.

Ann-Helen tog med sig frågan hem

på remiss och kom snart tillbaka med

maken Kjell och därmed var saken klar.

Kjell föll nämligen som en fura för den

stora grårandiga hankatten.

– Men Kjell tyckte att katten såg

ut att heta Baloo, så det heter han nu,

skrattar Ann-Helen ömt.

Nu bor Baloo hemma hos familjen

Homan på Ann-Helens farfars gård

i Möckhult, mellan Oskarshamn och

Berga. Bästa kompisen heter Tova och

är den kattunge som hämtades hem

samtidigt med Baloo.

– De har så roligt tillsammans och

Baloo är så snäll mot Tova. De är både

inne- och utekatter men de håller sig

mestadels runt gården och ser ut att

trivas bra med både varandra och livet.

Baloo är mycket tillgiven och älskar att

bli klappad. Då rullar han ihop sig som

en boll och tar tag i händerna och vill

ha mer kel. Han tillbringar dessutom

gärna nätterna i mattes säng, något som

kan ha sina konsekvenser.

– Han brukar vilja bli utsläppt vid

sextiden på morgonen. Då börjar han

trampa runt ovanpå mig tills jag helt

enkelt reser mig upp och släpper ut

honom, suckar Ann-Helen leende. .

Ingen ville ha Iggy

– nu mår han som

en prins

När katten Iggy kom till djurhemmet i

Linköping våren 2006 var han väldigt

risig och i mycket dålig kondition.

– Han dök först upp hos en familj

här i närheten som tog sig an katten och

försökte göda honom så gott det gick.

Tyvärr accepterades aldrig Iggy av familjens

egen katt utan fi ck så småningom istället

fl ytta hit, berättar Annelie Daging,

ordförande i Linköpings Djurskyddsförening

och ansvarig för djurhemmet.

Det uppdagades snart att bondkatten

Iggy var en mycket speciell katt

med ovanligt stark integritet. Han var

dessutom lite stirrig i sitt sätt, hade svårt

för andra katter och var inte mycket för

klappar och kel. Det här gjorde Iggy till

en ganska svårplacerad katt.

– Han åkte ut och in hos fl era olika

familjer men kom tillbaka till oss här på

djurhemmet i olika omgångar. Efter en

tid blev han dessutom ganska tjurig och

till slut verkade han ha tappat livsgnistan

alldeles.

Läget såg minst sagt ganska hopplöst

ut för Iggy, tills en dag i juli då familjen

Björkman dök upp.

– Jag och barnen hade tjatat länge

om att skaffa katt, men min man Mattias

var hård. ”Nix, här ska det inte bli

någon katt inte!” Men så fl yttade vi från

lägenhet till villa och då gav han motvil


Baloo och kompisen Tova har det skönt i soffan

hemma hos Ann-Helen och Kjell Homan.

Ursprungsbild: Familjen Homan.

ligt med sig, berättar Sabina Björkman.

Familjen hade redan från början

bestämt sig för att det skulle vara en

vuxen, kastrerad hankatt och gärna

någon ”som ingen ville ha”.

– Alla måste få en chans i livet och

väljer man en katt från djurhemmet vet

man också att de är vaccinerade och

kastrerade och kontrollerade efter konstens

alla regler, menar Sabina.

Vid tiden för besöket på djurhemmet

i Linköping fanns det fl era katter inne

men bara två hankatter.

– Vi hälsade först på en långhårig

kisse, men tycke uppstod ej. Då såg vi

Iggys bur med sin lapp om att han inte

var förtjust i andra katter och att han

varit i fl era olika familjer utan att fungera.

Alltså defi nitivt en sådan katt vi inte

skulle ha, trodde jag, skrattar Sabina.

Det visade sig nämligen att den

tidigare så motsträvige maken skulle

falla handlöst för den brunrandiga och

övergivna katten.

– Vem hade kunnat tro det? fnissar

Sabina.

”Den katten eller ingen alls”, deklarerades

det. Samma kväll åkte hela familjen

och handlade vad som behövdes och

redan dagen därpå fl yttade Iggy hem till

Björkmans i Mjölby.

– Iggy hade varit på djurhemmet

sedan april, det var hans tur nu helt

enkelt. Och han är så fi n! Han är lite

lat, är helst inomhus och han lystrar till

sitt namn. Nu är han dessutom riktigt

kelig och hoppar gärna upp i knäet och

vill bli klappad. Vi är så glada över att

Iggy kom till oss! .

Idag mår Iggy bra hemma hos familjen

Björkman i Mjölby. Ursprungsbild: Familjen

Björkman.

Ture blev utdömd

men överraskade

alla

När Ture hittades för fem år sedan var

han så liten att han först togs för att

vara en kattunge. Han saknade i stort

sett päls och var kraftigt undernärd

och trots mycket kärlek och omvårdnad

i ett av Djurskyddet Karlstads

akuthem, var han fortfarande i mycket

dåligt skick.

– Han var i akuthemmet i ungefär

en månad innan han kom till oss på

djurhemmet men det såg illa ut. All

mat rann rakt igenom honom och

behandlingarna och specialkosten

verkade inte göra någon nytta, berättar

Margona Lindberg, styrelseledamot i

föreningen och i hög grad engagerad i

djurhemmet.

De prov som togs på Ture visade

också på mycket dåliga lever- och

njurvärden och veterinärens bedömning

var allt annat än positiv. Dessutom

var Ture inte speciellt omtyckt av

djurhemmets övriga katter, antagligen

för att han såg så annorlunda ut med

sin nakna kropp med bara små spretiga

fjun här och där.

– Men han var en mycket rar katt,

väldigt tillgiven och kelig med det där

lilla extra. Ture var helt enkelt värd

både en andra och tredje chans, så

när min kollega stod med Ture under

armen, på väg till veterinären en sista

Ture återhämtade sig mot alla odds och

trivs hos Margona Lindberg i Karlstad.

Ursprungsbild: Margona Lindberg.

TEMA

gång, hörde jag mig själv säga; Han

får följa med mig hem istället och bli

utekatt!

Sagt och gjort. Ture åkte med Margona

hem till Hynboholms gård och

fi ck där bland annat bekanta sig med en

kattfröken vid namn Mischa.

– Hon var väl inte direkt överförtjust

över att få en kamrat. De har tack och

lov aldrig bråkat handgripligen och idag

accepterar de varandra även om Ture

fortfarande helst tar en omväg när han

ser Mischa, skrattar Margona.

Ture gjorde sig hemmastadd på gården

och fi ck fortsätta med sitt specialfoder,

kokt ris och medicinering – och

överraskade dem alla!

– Han blev långsamt starkare och

såg allt friskare ut. En dag såg jag att

pälsen började växa ut igen och då visade

det sig att Ture är långhårig. Idag

har han en jättepäls och mår jättebra.

Han är fortfarande väldigt kelig och

formligen älskar att bli klappad och

ompysslad. Och eftersom han nästan

känns mänsklig kallar jag honom

oftast för Bäbis.

Ture är idag lika mycket inne som

ute men blir alltid inropad till natten

av matte. Och då svarar han med sitt

speciella jamande.

– Han låter som en telefon, konstaterar

Margona kärleksfullt. .

9


10

TEMA

Kattens juridiska skydd är svagt, rättsordningen ser på katten som en

sak som kan överlåtas, säljas med mera. Till skillnad från hundägaren

som har ett strikt ansvar för sitt djur fi nns det ingen sådan parallell

när det gäller katt. Djurskyddet beskriver här vilken lagstiftning som

gäller för omhändertagande av katt, och för de övergivna katterna är

rättsskyddet näst intill obefi ntligt.

Text: Lena Hallberg Foto: Eivor Rasehorn

Lagen ställer krav

på att övergivna

katter lider

Omedelbart omhändertagande

enligt Djurskyddslagen 32 §

32 § Utan hinder av vad i 31 § 1 föreskrivs

om tillsägelse och rättelse skall länsstyrelsen,

en tillsynsmyndighet eller polismyndigheten

besluta att ett djur som är utsatt för

lidande omedelbart skall omhändertas om:

1. det bedöms utsiktslöst att felet blir

avhjälpt,

2. ägaren till djuret är okänd eller inte kan

anträffas, eller

3. det i övrigt bedöms oundgängligen

nödvändigt från djurskyddssynpunkt.Om

beslutet har meddelats av någon annan än

länsstyrelsen, skall beslutet underställas länsstyrelsen,

som snarast skall avgöra om det

skall fortsätta att gälla. Omhändertagandet

skall ske genom polismyndighetens försorg.

Lag (2002:550).

Vad gäller juridiskt för en katt som

man antar är övergiven och som är

utsatt för lidande?

För att få en bra handläggning kan det

vara en god idé att titta på den sista

meningen i paragrafen; Polisen ansvarar

för handräckningen vid djurärenden

vilket innebär exempelvis hämtning, infångande,

uppstallning. Polisen kan lösa

uppstallning på olika sätt genom avtal,

samarbete med lämpliga partners som

exempelvis djurhem i avvaktan på slutligt

beslut från Länsstyrelsen eller under

tiden ägarstatus fastställs. Om ägaren

senare kan påträffas är det polisen som

får utkräva kostnaderna från djurägaren,

i annat fall står det allmänna för

kostnaden, det

vill säga polisen

i dessa fall.

Det går också

bra att göra

en anmälan till

kommunens djurskyddsinspektörer som

i sin tur tar hjälp av polisen för handräckningen.

Ett av kraven i paragrafen är att

djuret ska vara utsatt för ett lidande.

Lidandet kan vara både av fysisk eller

psykisk karaktär. Det är inte svårt att

bevisa att en katt som är undernärd,

sjuklig eller lever ute under vinterhalvåret

är utsatt för ett lidande. Då är det

viktigt att man försöker fånga in katten

och lämna över den till polisen för

vidare åtgärd och beslut. När polisen

har fattat ett beslut kan man själv bistå

med hjälp att ta om hand katten till dess

ägarstatus är fastställt och beslutet har

underställts Länsstyrelsen för slutligt

beslut. Alternativt kan ett djurhem

omhänderta katten under tiden. Om

polisen inte fattar något beslut eller om

man väljer att inte anmäla katten hos

polisen över huvud taget kan man till

exempel göra sig skyldig till egenmäktigt

förfarande om djurägaren hittas och

denna vill ha tillbaka sin katt.

Det är också viktigt att överlämnandet

sker direkt, mata inte katten eller

ta den till veterinär, (om det inte är

akut naturligtvis), då blir det mycket

svårare att visa att katten är utsatt för

ett lidande. Det kan dels resultera i att

du anses ha tagit om hand katten eller

att katten ser välnärd och välmående ut.

Dessutom kan det ju vara så att katten

faktiskt har en ägare, är chipmärkt eller

bara saknad av någon. Det är polisens

skyldighet att kontrollera de efterföljande

kraven, bland annat att ägaren inte

kan påträffas eller att ingen ägare fi nns.

Man ska vara medveten om att

polisen kan fatta ett beslut om avlivning

av djuret som ett alternativ. I vissa fall

har polisen avtalat med djurhemmen

om att få boka ett par platser för den

här typen av ärenden. Under den tid det

tar innan ägarstatus har kontrollerats

och Länsstyrelsen har fattat slutligt

beslut i ärendet kan ersättning utgå från

det allmänna det vill säga polisen. På

så sätt behöver inte det ideella stå för

kostnader som samhället egentligen ska

ansvara för.

Tänk

.


Mata inte en katt som du antar är

övergiven och som är utsatt för ett

lidande – försök istället att fånga in den

eller gör en anmälan till kommunens

djurskyddsinspektör eller polis.

Få ett beslut på att du får ta om hand

katten till ägarstatus är kontrollerad och

beslut har fattats om vad som ska ske

med katten.

När det gäller djurhemmen är det

viktigt att ta betalt för katten. Medel tas

från det allmänna vilket innebär polisen.

Polisen får sedan kräva ut betalning av

en eventuell ägare.


Katten är lika tam som hunden

Många tror att katter, till skillnad från hundar, är halvvilda djur som

mår dåligt i fångenskap. Det stämmer inte. Forskarna Eva Axnér

och Bodil Ström Holst skriver i sin artikel ”Hund och katt- med olika

status i samhället” om skillnader mellan djurslagen, men att både

hund och katt är beroende av människan.

Text: Monika Wallström Foto: Eivor Rasehorn

Många människor anser att katten

absolut måste få springa fritt utomhus,

att allt annat är att betrakta som djurplågeri.

Att katten kanske mår bättre i

en lugn och trygg – men stimulerande

– innemiljö, förstår de inte.

Få människor skulle komma på

tanken att släppa ut sin hund mitt i stan

för att den ska rasta sig själv. Ändå tror

de att katten ska klara av det.

Innevistelse i en varierad miljö eller

utevistelse i sele eller rastgård fungerar

utmärkt för katten. Och Eva Axnér och

Bodil Ström Holst vill bestämt avliva myten

om att katten skulle vara ett halvvilt

djur som klarar sig själv. Att det sistnämnda

är en myt är också uppenbart

för de människor som på olika sätt kommer

i kontakt med hemlösa katter. De

fl esta katterna är utmärglade och sjuka,

toviga och i allmänt dålig kondition.

Eva Axnér och Bodil Ström Holst anser

också att katter inte alls mår dåligt

av att bli kastrerade. De menar att det

snarare är tvärtom och anser att kastrering

av katter som inte ska gå i avel är

det bästa sättet för att höja kattens status

i samhället. De menar att de positiva

hälsoeffekterna av kastrering på katter

starkt uppväger den lilla biverkningsrisken.

Kastration bidrar dessutom till att

katten lever längre. Deras forskning har

visat att en honkatt som inte kastrerats

kan löpa varannan vecka, under en

vecka åt gången.

– Katter mår dåligt av att löpa ofta.

Hormonerna som utsöndras under

löpningen kan, om katten löper ofta, på

sikt leda till förändringar i livmodern

som i sin tur ofta medför infektioner,

förklarar Eva Axnér.

Förutom den större risken för sjuk-

TEMA

Våra tamkatter härstammar från egyptiska

vildkatter som fanns för 4000 år sedan.

dom hos den okastrerade honkatten så

blir de också lugnare och trevligare sällskapsdjur

om de slipper de ofta återkommande

hormonrusningarna i kroppen.

Den kastrerade hankatten råkar betydligt

mer sällan i slagsmål med andra katter.

Varför har då alla dessa myter om

katten uppkommit? Kanske för att

många har den bondromantiska bilden

för ögonen av katten på bondgården som

kan fånga möss, och därmed tror att alla

katter är goda jägare. Eller kanske för att

man gör skillnad mellan katt och hund,

och drar felaktiga slutsatser därav.

– Det är viktigt att komma ihåg att

medan hunden är ett fl ockdjur så är katten

ett solitärt djur. Det ger en skillnad

i beteende, men betyder inte att katten

är mindre tam. Man kan inte jämföra

tamkatten med vilda djur, lika lite som

vi förväntar oss att hundar ska leva fritt

som vargar, säger Eva Axnér.

De anser att tamkatten är beroende

av människan för sitt välbefi nnande.

Och att vi människor tog på oss ansvaret

för att ta hand om dem redan för

4 000 år sedan när vi förvandlade den

egyptiska vildkatten till tamkatt.

11


12

PORTRÄTT

Katter sätter guldkant

på tillvaron

När Anna-Lena Brundins böcker En god katt förlänger livet och

Kattguld kom ut för några år sedan blev hon vid sidan av karriärerna

som sångerska, komiker och författare, rikskänd som kattvän.

Djurskyddet träffade henne och pratade om katters förträffl ighet,

humor och varför det är viktigt att lära av djuren.

Text: Elsa Frizell

Foto: Katrin Jakobsen

Djur har alltid varit en självklar del i livet för Anna-

Lena Brundin som växte upp med hund, katter

och en hamster.

Alltid roligt att prata om djur svarar

Anna-Lena Brundin när jag tackar henne

för att hon tar sig tid med intervjun.

För hon har ett späckat schema, det är

stå-upp shower, föredrag och repetitioner

inför vårens show: ”En annan liten

jävla krogshow”, och mycket mer. Vi

träffas på ett rörigt fi k i Sturegallerian

mitt i Stockholm.

– Jag ser bebisar i djur på nåt sätt,

oskyldiga, omedelbara, ärliga, direkta

och noll beräknande. Vi har inga som

helst rättigheter att göra djur skada. Jag

blir så förbannad när människor tycker

att de står över djur. Jag har precis läst

Ormen av Stig Dagerman och i den är

det en hund som blir illa behandlad. Jag

känner mig fortfarande skitig i själen

efter att ha läst om det, det berör mig

mycket illa.

Anna-Lena är uppvuxen med djur,

när hon var liten hade familjen hund,

fl era katter och en hamster. Djuren har

alltid varit en självklar del i livet. Just

nu har hon inga djur, hunden Gunnar

och katten Bosse har fl yttat ut.

– De bor hos en familj som genom

åren alltid tagit hand om djuren när vi

varit borta. Så de hade ett andra hem och

nu bor de där hela tiden. Min man är

extremt allergisk och har levt på Clarityn

i alla år. Jag har gråtit fl oder av att skiljas

från dem men jag dejtar dem och fi ck ta

med mig Gunnar till landet i somras. Det

blir nog fl er djur så småningom, det fi nns

ju särskilda hund- och kattraser man kan

ha fastän man är allergiker.

Både Bosse och Gunnar blev rikskändisar

efter att ha fi gurerat huvudpersoner

i Anna-Lenas böcker ”En god katt

förlänger livet” och ”Kattguld”.

Hur kom det sig att du skrev

böckerna Kattguld och En god katt

förlänger livet?

– Jag satt i Paris och skrev till min

kattkolumn i tidningen Kattliv när Staffan

Heimersson ringde, egentligen för

att få tag på min man. De visade sig då

att han skrev en kolumn för tidningen

Mjau och då väcktes idén att vi skulle

skriva en bok. Vi älskar båda två katter

och så ville vi frälsa världen förstås, få

fl er människor att tycka om katter och

få folk att förstå dem bättre.

Vad betyder djuren för dig?

– Katter är healing, de gör ditt hem till

ett hem. Ett hem utan katt är inget hem.

Katter är andliga och jordnära samtidigt.

De ger mig lugn, de gör det man

själv vill göra, är det sol så ligger de i

solen, är det regn är de inne, de sover

mycket. Hunden blir snabbt ens bästa

kompis, oerhört lojal, en kärlek som

inte går att beskriva. Man blir väldigt

bekräftad av en hund.

Kan vi lära av djur tycker du?

– Ja, det är därför jag alltid haft djur

och jag tyckte det var väldigt viktigt att

barnen hade djur nära sig när de växte

upp. För att utveckla empati och för

att fatta att man är en del av den här

jorden. Eftersom djuren inte kan prata

måste vi lära oss att läsa av deras beteende,

vilka behov de har. På samma

sätt lär man sig då att läsa av människor.

Ett exempel är detta med revir.

Både människor och djur har revir och



Jag skämtar aldrig om sex med djur som

många gör. Det är inte roligt, det är ett

övergrepp. Jag tål ju inte när djur far illa

och då blir det svårt att skämta om.”

det är väldigt väldigt känsligt. Och alla

har ju lite olika revir och det är viktigt

att känna in det.

Du skriver i Boken Kattguld att din

mamma är djurens vän och du är

djurvän?

– Ja, vad menade jag med det? Min

mamma hjälper djur aktivt bland annat

tar hon hand om övergivna katter. Jag

är bara där och myser med dem och

njuter av dem, jag är ju snäll mot djur

men mamma är ju aktivt ute och matar

katter, fångar in förvildade katter och

steriliserar dem, det är ett heltidsjobb

hon har. Hade jag haft tid hade det varit

jätteroligt att arbeta med djurskydd.

Nu älskar jag att stå på scenen och vara

rolig och sådär men hade jag haft ett liv

till jag kunnat leva så hade jag bott på

en gård och haft en massa djur.

Hur ser du på humorn kopplat till

djur?

– Bosse och Gunnar, min katt och

hund har en oerhört rolig relation, de

turas om att ta initiativ till bus tillsammans,

att sitta och titta på dem är

väldigt underhållande, de har helt olika

kroppsspråk. För mig blir det clowneri

på högsta nivå, perfekt tajming, det är

verkligen humor.

Använder du djur i ditt arbete som

stå-upp komiker?

– Jag har ju tagit upp Gunnars pilskhet

och när min förra katt Hasse blev

kastrerad, vilket dåligt samvete jag

hade då. Jag har också ett skämt i

min stå-up show nu som handlar om

modetrenden med småhundar. Man

köper en hund för 25 000, en väska

för lika mycket, sedan ska hunden ha

kläder för tusentals kronor. Massor av

pengar, allt för att följa modet. Sedan

lever hunden i åtminstone 15 år. Det

fi nns inga modetrender som lever så

länge, så vad ska de där tjejerna göra

sedan när det inte är modernt längre.

Vilka losers, tänk att till exempel

behöva gå runt med axelvaddar 15

år efter att det slutat vara modernt!

Trenden med små hundar är helt sjuk.

Djur är inte accessoarer.

Finns det tabun i skämt kring djur?

– Jag skämtar aldrig om sex med djur

som många gör. Det är inte roligt, det är

ett övergrepp. Jag tål ju inte när djur far

illa och då blir det svårt att skämta om.

Du beskriver ofta djuren i dina

böcker med mänskliga egenskaper,

ett slags förmänskligande av djuren,

är det medvetet och hur tror du att

det påverkar läsaren?

– Jag har alltid förmänskligat djur.

Men frågan är om jag förmänskligar

dem eller om det är så att människan

är djur? Jag tycker att vi är djur

fastän vi inte fattar det, fastän vi har

vår hjärna och händer och kan prata.

Jag ser komiken i att beskriva djur

med människors egenskaper men även

beskriva människor med djurs egenskaper.

Vi fungerar väldigt lika.

.

Mer om Anna-Lena

PORTRÄTT

Anna-Lena Brundin

är aktuell med ”En

annan liten jävla

krogshow” som har

premiär i vår.

Bor: I Stockholm och Paris

Finaste djurminne: På gott och ont när vår

hund Gunnar kom till oss. Han satt på mattan

i vardagsrummet och var så liten och vågade

inte kliva över kanten till golvet men också

kattens Bosses blick han i den stunden gav

mig innan han stack till skogs i två dagar.

Favoritdjur: Katt och hund. Jag tycker att de

hör ihop som natt och dag, utan natt blir det

inte dag, de blir fullkomliga ihop.

Lyssnar gärna på: Norah Jones och Eva

Cassidy. Fantastiska röster.

Favoritplats: Paris

Bästa bok: Doktor Glas av Hjalmar

Söderberg, alla böcker av Selma Lagerlöf,

är trött på deckare för tillfället, har haft en

deckarperiod, Marian Keyes kan jag tycka

är jätterolig men det får inte bli för många

sådana böcker på raken då tröttnar man.

Favoritfi lm: Heavenly dog med Chavy

Chase, svårt att få tag i, jag efterlyser den.

Drömjobb: Det har jag, mitt jobb är som en

förlängd roliga timmen.

Oanad talang: Jag är en diplomat, antagligen

för att jag är ganska konfl ikträdd. Djur ska

man berömma för att nå resultat det är

samma sak med människor. Ett sätt kan

också vara att sätta dem i samma helvete då

tvingas de att sluta upp att bråka sinsemellan.

Som till exempel när min katt Bosse inte

kunde acceptera taxen Gunnar. Då satte jag

dem tillsammans i bilen, Bosse hatar att åka

bil. Det fungerade, de blev sams.

Läs mer: Kattguld, En god katt förlänger

livet (lite svåra att få tag i men fi nns på

antikvariat).

13


14

Tre vanliga frågor om katter

Text: Ingrid Redbo Foto: Eivor Rasehorn

Min katt kissar i sängen, vad ska jag göra?

Min 11 månaders honkatt har börjat kissa i vår säng! Sedan ungefär

två månader tillbaka har hon då och då kissat i sängen, inte på

samma ställe varje gång utan på lite olika platser. Jag har aldrig sett

henne göra det utan bara upptäckt det när vi själva ska lägga oss.

Jag har förstås bytt lakan och även tvättat täcken och överkast,

men det har inte fått henne att sluta. Hon har en toalåda i köket i

andra änden av lägenheten, och den använder hon normalt tycker

jag. Ibland sitter hon ”fel” på lådan, tryckt mot kanten så att det

kommer utanför lådan, och hon rusar också ifrån lådan ibland direkt

hon är klar. Kan det vara något fel på själva toalådan? Ska jag kanske

istället skaffa en täckt låda? Det hela är jättejobbigt, vad kan jag

göra för att få henne att sluta kissa i sängen?

Vår katt går inte ihop med vår nya, vad ska jag göra?

Vår 6-åriga honkatt (kastrerad) har alltid varit jättesnäll, gosig och

väldigt social mot oss, men sedan vi skaffade en till katt för drygt en

månad sedan har hon blivit som förbytt. Vår nya lilla katt är 5 månader

och väldigt vild och busig, men även hon är jättesocial mot oss.

Problemet är att den lilla hela tiden vill busa med den äldre katten,

hon smyger sig på henne, hänger efter henne och ibland hoppar

hon på henne bakifrån. Vår äldre katt fräser ifrån, morrar och slår

mot den lilla, och försöker på alla sätt visa att hon inte vill leka. Hon

fräser även mot oss när det är som värst, och hon söker inte längre

kontakt med oss utan håller sig undan. Vi är jätteledsna för hennes

skull, men vet inte vad vi ska göra för att få dem att bli vänner.

Kommer min katt att bli social?

Jag köpte för ett halvår sedan en (kastrerad) honkatt från ett katthem,

eller egentligen ett jourhem som hon var utplacerad i. I jourhemmet

fanns då jag hämtade henne två andra katter, ingen av katterna visade

sig vara särskilt tam, och när vi skulle ta in min hona i buren var

hon jätterädd och försökte hela tiden fl y. För att fånga in henne fi ck

vi kasta fi ltar över henne, vilket kändes hemskt! De första veckorna

hemma låg hon bakom soffan och kom uppenbarligen bara fram på

natten när jag sov. Efter det att hon väl vågade sig fram dagtid tog

det fl era veckor innan jag fi ck röra vid henne, men till slut fi ck jag iallafall

klappa henne. En dag för en månad sedan försökte jag lyfta upp

henne när hon låg i en stol varpå hon fräste och rev mig ordentligt

och stack direkt iväg och gömde sig under soffan igen. Sedan tog

det återigen fl era veckor tills jag fi ck klappa henne. Hon vill aldrig

ligga i knäet och kela, ligger aldrig kvar då jag sätter mig nära henne

i soffa eller säng. Jag känner mig så misslyckad, och är så ledsen att

hon är så rädd för mig. Jag längtade så mycket efter en katt att kela

med (ensamstående pensionär). Vad kan jag göra för att få henne

att bli den katt jag vill ha? Jag har ändå fäst mig vid henne så pass

mycket att jag absolut vill ha henne kvar.


och praktiska lösningar

Svar: Problem med rumsrenhet handlar oftast om problem med

själva toalett situationen, men det kan även påverkas av om katten

har eller har haft problem med urinvägarna.

Börja med att låta en veterinär undersöka din katt framförallt

avseende urinvägarna för att försäkra dig om att hon inte har några

tecken på infektion. Om din katt inte ska gå i avel bör du också

låta kastrera henne. Hennes beteende under toa-situationen tyder

på att hon upplever den som obehaglig. En katt som trivs med sin

toalåda gräver i sanden både före och efter den gör sina behov,

och vänder sig ofta om för att lukta på urinen eller träcket innan,

och under tiden den täcker över det.

Det viktigaste är att du försöker skapa så attraktiv toa-situation

som bara är möjligt, samtidigt som du gör det obehagligt att kissa

i sängen. Börja med att ta bort lådan från köket; katter vill inte ha

Svar: Med stor sannolikhet kommer problemen att minska och

med tiden upphöra helt, eftersom de beror mycket på ålderskillnaden

mellan katterna. Men, ni måste hjälpa katterna så de får en bra

livskvalitet fram till dess.

Den äldre katten måste få möjlighet att komma undan den lilla

katten. Se till att 6-åringen kan komma upp på hyllor, skåp etc. som

den lilla inte lika lätt kan nå. Även om den lilla rent tekniskt skulle

kunna ta sig upp till den äldre katten medför den mer oåtkomliga

och fysiskt svårare positionen då hon ligger på en liten yta högt

upp att den lilla hamnar i underläge. Det har ingenting med dominans

att göra, bara att det är vanskligt att försöka hoppa upp mot

en annan katt som befi nner sig högre upp (man kan råka illa ut). Se

också till att den äldre katten får egen tid då hon är garanterat fri

från den lilla, t.ex. genom att ha katterna separerade nattetid/dagtid.

Passa då på att ägna er åt den äldre katten för att bygga upp er

relation, så att hon kan känna sig helt trygg med er.

Den lilla katten behöver mycket mer stimulans från andra objekt

Svar: Din katt är inte tillräckligt socialiserad till människor, förmodligen

har hon fötts och växt upp ute. Katter måste socialiseras till

människor tidigt i livet (optimalt mellan 2-7 veckors ålder) för att

senare kunna ha en avslappnad relation till människor. Man kan

med mycket arbete vänja katter som inte blivit socialiserade som

ungar att vara nära människor och att acceptera beröring. Men, en

sådan katt kan sällan få en lika avspänd relation till människor som

en som socialiserats under rätt tidsperiod.

Om du kan acceptera detta och är beredd att bygga upp en

relation på din katts villkor, kan du ändå på sikt få en katt som trivs

med att vara nära dig, även om hon troligen aldrig blir den knäkatt

du har drömt om.

Fortsätt som nu med att då och då i förbifarten, utan att vara

koncentrerad på henne eller att titta på henne, att röra vid henne

på ett sätt som hon verkar acceptera. Prova om du kan använda en

mjuk borste, rör henne inte mer än korta sekvenser. Var hela tiden

observant på hennes signaler; vid minsta tecken på oro (öronen

viks utåt, svans som rör sig), sluta genast. Många katter som inte

är bekväma med att vara nära människor blir väldigt passiva när de

tvingas bo ihop med människor på en begränsad yta. Försök därför

sin toalett nära mat eller vatten. Skaffa sedan fl era lådor (3-4 st)

som du fyller med tjocka lager av en så fi nkornig kattsand som

möjligt, utan dofttillsats. Placera ut lådorna på ställen där du tror

att din katt skulle känna sig trygg. Kontrollera lådorna fl era gånger

per dag, och skopa genast ur ev. urin och träck. Håll sedan lådorna

minutiöst rena och ständigt med mycket sand.

Tvätta noga alla sängkläder fl era gånger innan du lägger tillbaka

dem. Klipp ut byggplast i samma storlek som sängytan, och täck

sängen med den. Placera mat och vatten i sovrummet, nära sängen.

Se till att din katt kan välja mellan fl era varma och skyddade

sovplatser med mjuka underlag på olika ställen i lägenheten.

Försök också att skapa fasta rutiner för dig och din katt, och

avsätt gott om tid för er relation.

än den äldre katten som hon varit helt fokuserad på. Planera in

lekstunder, helst fl era gånger varje dag, där ni själva tar initiativ

till jaktlekar där den lilla kan fokusera på olika föremål. Om den

lilla försöker bita/riva på händer eller fötter sluta då genast och gå

därifrån. Byt föremål mellan lekstunderna, och stoppa i mellantiden

undan de leksaker som ni själva använder vid er lek med katten.

Lek inte bara jaga-lekar utan även lekar som kräver lite tankearbete

av katten, som t.ex. att få fram en leksaksmus som ligger långt in

under ett skåp eller i en papperspåse.

Vissa av de (tyvärr ofta dyrare) leksaker som fi nns i handeln fungerar

mycket bra just för växande katter, medan andra saknar värde.

Man får prova sig fram.

Den mest effektiva stimulansen får katten genom utevistelse.

Försök att ge den lilla katten en stunds utevistelse varje dag, under

kontrollerade former förstås, men där hon kan få all den stimulans

som dofter, synintryck, känsel ger.

att aktivera din katt, så att hon lockas till rörelse och därigenom

kommer i kontakt med objekt hon annars undviker, dig själv t.ex.

Lek olika lekar, även jaktlekar då du kan passa på att sätta ned någon

liten godbit när ni lekt en stund. Klappa inte katten i samband

med dessa lekar, och se till att leksakerna hålls på avstånd från dig

så att ni inte får ett bakslag genom att din katt biter eller river dig,

vilket annars är lätt hänt. När din katt börjar kunna vara nära dig,

t.ex. lägger sig bredvid dig i soffan, bör du första gångerna ignorera

den. När du vid senare tillfällen börjar röra katten så använd den

mjuka borsten som är mer neutral för katten än dina händer. På

detta sätt får du steg för steg bygga upp din katts förtroende för

dig. Huvudbudskapen är 1. att du måste ge katten en känsla av

frihet, 2. att den aldrig ska behöva använda aggressivitet mot dig,

3. att den ska belönas för att den är nära dig. Du måste också vara

införstådd med att varje liten förbättring kan ta lång tid att uppnå,

men att ditt arbete också kommer att ge dig och din katt en betydligt

rikare samvaro och relation.

15


16

KATTKAMPANJ 2007

kattkampanj 2007

Djurskyddet Sverige kommer under 2007 att

genomföra sin största kampanj någonsin – en

rikstäckande informationskampanj för att öka

kattens status i samhället.

Vi ska öka människors kunskap om kattens behov,

och vi vill att ägare tar ansvar för sin katt.

Genom att lyfta fram kattproblemet hoppas vi

fl er blir medvetna om att något behöver göras

åt de tusentals hemlösa katternas lidande.

Djurskyddet Sveriges ska arbeta för en ”nollvision”,

det vill säga att inga katter ska behöva

vara hemlösa och ägarlösa.

Djurskyddet Sverige kräver obligatorisk

märkning & registrering av alla katter

Majoriteten av de 52 föreningar som är anslutna till Djurskyddet

Sverige driver djurhemsverksamhet ideellt. De tar hand om tusentals

hemlösa katter varje år och har begränsade resurser för det

ändlösa behovet av djurhemsplatser.

Kampanjens mål är att höja kattens status och åstadkomma

krav på obligatorisk märkning och registrering av katter. Katter

som är märkta och registrerade har därmed en ägare, som tar ansvar

för sin katt. En utekatt kan springa bort från sitt hem, men är

den märkt och registrerad så kan ägaren spåras. Det ska falla sig

naturligt att märker man katten så kastrerar man henne samtidigt

– allt i ledet att ta ansvar för sin älskade katt.

Foto: Eivor Rasehorn

”Älskade katter märker man”

Budskapet i kampanjen är alltså att ta ansvar för sin katt genom

att märka och registrera den. Den marknadsföringspartner som

Djurskyddet Sverige valt att samarbeta med för kattkampanjen

heter Makramé, en reklambyrå med gedigen erfarenhet av arbete

med ideella organisationer, etiska frågor, samhällsinformation och

opinionsbildning. Med deras kompetens och kontaktnät kommer

vi att kunna nå ut med en bred kampanj till fl er människor. Vi har

också inlett ett samarbete med en större månadstidning, som

visat intresse för vår satsning.

För att få bästa möjliga effekt kommer kampanjens huvudbudskap

att vara märkning och registrering av katter. Men självklart ska

vi även understryka vikten av att katter kastreras. Vi behöver många

och kraftfulla åtgärder för att hålla nere antalet katter som förökar

sig i våldsam takt. Förbundet kommer att stötta olika lokala kastreringskampanjer

som sker i våra anslutna föreningar runtom i landet.


Namninsamling för lag om märkning

För att sätta press på våra beslutsfattare med krav på en lagändring

satsar vi på namninsamlingar över hela landet. Målet är att vi ska

överlämna en diger lunta med namnlistor till Jordbruksdepar-tementet

för att ge optimal tyngd åt våra krav. Andra organisationer, djurhem

och samarbetspartner, till exempel Sveriges veterinärförbund

och olika förespråkare för djurskydd. kommer erbjudas att delta i

kampanjen och hjälpa till med namninsamlingen.

Kattkampanjen kommer att innehålla informationsmaterial, en

kampanjsajt, annonser, presentreklam, pressmeddelanden, insändare

med mera.

För att nå ut med kampanjen kommer de 52 anslutna föreningar

som utgör Djurskyddet Sverige att erhålla ett speciellt kampanjmaterial,

foldrar med mera. Föreningarna har den viktiga personliga

kontakten med medlemmar och intresserade. De arbetar lokalt, har

ofta djurhem, arrangerar kastreringskampanjer och andra aktiviteter.

Även andra djurhem kommer att kunna delta i kampanjen, namninsamlingen

och beställa information och material kostnadsfritt.

Kampanjsajten på www.djurskyddet.se

Vår viktigaste informationskanal under kattkampanjen – förutom

våra anslutna föreningar – kommer att vara en särskild kampanjsajt

som ligger på djurskyddet.se. Sajten blir själva kampanjens

nav, för att fånga upp det intresse från människor som vill engagera

sig, skriva pp namninsamlingen, bli volontär på ett djurhem,

ge ett bidrag, eller leta information om att vara kattägare.

Besökarna kommer att hitta till Djurskyddets kampanjsajt via

tidningar och Internet. Genom annonsering och olika samarbeten

lockar vi besökare till sajten och fångar upp det intresse vi väcker,

genom vår medverkan i ”Hitta hem”.

Foto: Eivor Rasehorn

Kampanjstart på TV4

Den 5 mars planeras starten för TV4’s nya programserie ”Hitta

hem”, där Djurskyddet Sverige, som enda djurskyddsorganisation,

är sponsor. Det blir också startveckan för vår Kattkampanj 2007.

Programmet sänds under tre veckor i TV4 måndag till torsdag

klockan 19.30, alltså bästa tänkbara tid för många TV-tittare.

I programserien kommer tittaren att kunna följa katter och hundar

som övergivits eller kommit bort, ofta är de ägarlösa och hemlösa. Vi

får träffa många upphittade och omhändertagna djur som befi nner

sig på olika djurhem i väntan på veterinärvård och nya familjer.

Man får följa djurhemmens arbete med att omhänderta vanvårdade

eller hemlösa djur, ombesörja kastrering och veterinärvård, att

hitta ägare, nya hem eller andra lösningar. Programserien tar också

upp polisens arbete med att exempelvis fånga in förvildade katter

och hämta vanvårdade katter eller hundar. I programmet medverkar

också djurägare, djurhemspersonal, veterinärer, djurskyddsinspektör,

poliser och personer som hittat djur i behov av hjälp.

En katthistoria som kan följas i ”Hitta hem” är den om hankatten

Picacho som har bott tillsammans med sina söner Newton och Molligan

på en utomhusveranda. Mamman stack och lämnade sina ungar

hos Picacho som visade sig vara en bra pappa och tog väl hand om

dem. Till sin hjälp hade han en hund som levde i huset. Katterna fi nns

nu på katthem och väntar på en familj som kan adoptera alla tre.

En annan handlar om hankatten Trollis som levt utomhus i sju

år på Kungsholmen. Som enda skydd hade han en pappkartong.

En äldre kvinna hade givit honom mat under alla år, men sedan

hon fl yttat in på ett hem var hon orolig att han inte skulle överleva.

Trollis fångades in och hade turen att få plats på ett djurhem. Där

får han återhämta krafterna i väntan på en ny familj.

Vi vet att många vill göra något för djuren i vår närhet. Tittarna

kommer att kunna skicka in bidrag för att hjälpa hemlösa djur. På

TV4.se kommer mer information fi nnas om programmet, och även

en länk till Djurskyddets kampanjsida.

Djurskyddet Sverige är den organisation som tar emot bidragen,

och eventuellt överskott kommer att fördelas till djurhemsverksamhet.

Vi vet att Kattkampanjen 2007 är välkommen bland många engagerade

människor även utanför vår organisation. Det fi nns kattgrupper,

polismän, jurister, djurskyddsinspektörer och veterinärer

som länge arbetat för att katternas status ska höjas. Informationsmaterialet

vi tar fram kommer att vara kostnadsfritt. För utskick

kommer endast fraktkostnad tas ut.

Är du djurvän, en vanlig medkännande varelse, politiker,

kattägare, veterinär, lantbrukare eller jägare – håll utkik efter

kampanjen. Vi behöver ditt namn på listan!

Om vi med er hjälp kan få fl er människor att bli mevetna om de

hemlösa katternas situation och kattens behov av omvårdnad,

märkning och registrering, kastrering och ett hem – har vi nått

en bit på vägen.

17


18

JURIDIK

Brott mot djur

Text: Lena Hallberg Foto: Istockphoto

Vi skryter ofta om hur bra vår djurskyddslagstiftning är här i Sverige

jämfört med i andra länder. Detta stämmer i många fall – men frågan

är då varför det är så svårt att få människor som vanvårdar och

misshandlar djur fällda för dessa brott. Är det kontroller som brister,

polisens utredningar eller kompetensen i våra domstolar? Några av

dessa frågor har Djurskyddet försökt belysa.

Vi ska veta att det inte är så stor andel

av de anmälda brotten som leder till

åtal. Det kan under polisutredningen

vara svårt att bevisa att ett brott faktiskt

är begånget och om någon, om så

är fallet, kan åtalas för brottet. Om det

inte kan visas läggs utredningen ner.

I de fall åtal väcks i domstol och en

person/fl era personer fälls för ett brott

blir påföljden oftast böter. Fängelse-straff

för vanvård eller djurplågeri utdöms sällan

och i de fall detta sker är strafftidens

längd mellan 1-4 månader. Fängelsestraffets

maxtid är sedan 2003 två år. Det

betyder också att preskriptionstiden (den

tid inom vilken påföljd kan utdömas),

för brott numera är fem år. Förhoppningsvis

leder det till att fl er brott hinner

utredas innan brottet blir preskriberat.

Det kan vara svårt att förstå att myndighetsprocessen,

från det att anmälan

sker till dess att något resultat syns, tar

så lång tid. Ofta upplever människor

att inget händer trots att en anmälan

har gjorts till kommunens djurskyddsinspektörer

eller till polisen och det är

tydligt att ett brott har begåtts. Det fi nns

många hinder på vägen.

Lagen

I vår djurskyddslagstiftning och i

brottsbalkens djurplågeriparagraf anges

hur djur ska skötas om eller vad som är

tillåtet eller ej. Myndigheterna har skyldighet

att hålla sig inom ramarna för den

lagstiftning som vi har lika väl som du

och jag, och den ska ligga till grund för

de beslut som myndigheterna fattar när

det gäller brott mot djur. Det är oerhört

viktigt att våra kontrollmyndigheter,

(kommunerna och exempelvis polis), har

god kunskap om vad som krävs för att

en anmälan ska hålla i en rättsprocess.

Ärendegång

Anmälan om att djur vanvårdas eller

misshandlas kan göras till kommunernas

djurskyddsinspektörer eller till polisen.

Om det fi nns misstanke om brott

är det alltid polisen som ska göra en

utredning, men en anmälan till polisen

kan göras både av privatpersoner direkt

eller av djurskyddsinspektören efter en

rutinmässig inspektion eller inspektion

på grund av en anmälan. Det går att

vara anonym.

Polisen inleder en utredning – förundersökning

i syfte att utreda om ett

brott faktiskt har begåtts. För att inleda

en förundersökning krävs en förhållandevis

låg misstanke – ”skäl att anta” att

brott har begåtts. I undersökningen ingår

att samla bevis, förhöra misstänkta,

kalla vittnen samt sammanställa annan

dokumentation som styrker misstanke

om brottet.

En åklagare beslutar sedan om det

fi nns tillräcklig grund för att väcka åtal.

Bevis

I ett mål om brott mot djur har åklagaren

bevisbördan. Det innebär att

åklagaren måste kunna visa att ett brott

har begåtts, att en viss person har utfört

brottet och att det fi nns bevisning som

styrker detta. Det är därför viktigt att

det fi nns tillräcklig dokumentation som


exempelvis bildbevis, vittnen och eventuella

rapporter och veterinärutlåtanden.

Många gånger är målen som tas upp i

domstol inte tillräckligt väl underbyggda

vilket resulterar i friande domar eller

låga straff även vid fällande domar.

Djuren under tiden utredningen

pågår

Djur som vanvårdats eller misshandlats

kan under den tid som brottsutredningen

pågår omhändertas. Det är polisen

som ansvarar för det faktiska omhändertagandet

av djuren vilket också innebär

kostnader för uppstallning, skötsel

och eventuella veterinärkostnader vid

sjukdom eller avlivning. Polisen kan delegera

skötseln till exempelvis djurhem

och jourhem. Det fi nns exempel på djurbesättningar

som har fått vara kvar hos

en djurhållare under utredningstiden, av

praktiska skäl, det kanske kan vara en

nödlösning vid vissa överträdelser men

är som regel ingen bra handläggning.

Handräckning

Djurskyddsinspektören och andra

myndigheter kan alltid begära handräckning

av polisen vilket innebär att

polisen ska hjälpa till med åtgärder

som krävs för att kunna fullgöra exem-

pelvis en inspektion eller ett omhändertagande.

En djurskyddsinspektör

har som huvudregel inte tillträde till

att inspektera en bostad vid misstanke

om brott utan särskilt tillstånd. Vid

rutinmässiga inspektioner som sker i

samråd med djurägaren behövs dock

inte handräckning om det inte fi nns

särskilda skäl. Det förekommer att

djurägare uppträder hotfullt eller inte

vill medverka till en inspektion och i

dessa fall kan och bör också inspektören

begära handräckning av polis.

Vem gör vad?

Kommunens djurskyddsinspektörer tar

emot anmälningar, genomför inspektioner

– både rutinmässiga och efter anmälan,

och ansvarar för den kommunala

kontrollen. Polisen utreder brott genom

förundersökning, tar emot anmälningar,

bistår med handräckning samt ansvarar

efter beslut för det faktiska omhändertagandet

av djuren. Åklagare fattar beslut

om att väcka åtal och är en av parterna

i domstolsprocessen. .

Tidigare artiklar om lagstiftning

Djurskyddet nr2/2003 sid 18-19

Djurskyddet nr 3/2004 sid 18-19

Detta kan du göra som

privatperson?

JURIDIK

En djurskyddsinspektör

har som huvudregel inte

tillträde till att inspektera en

bostad vid misstanke om

brott utan särskilt tillstånd.

Det är viktigt att vi människor fortsätter att

anmäla vid misstanke om brott mot djur. Om

det kommer in många anmälningar i samma

ärende till en myndighet fi nns det större

anledning att misstänka att det faktiskt är ett

djur som far illa.

Våra kontrollmyndigheter har i dagsläget

alldeles för lite resurser för att kunna bedriva

en tillfredställande kontroll. I vissa kommuner

är det problem med att bedriva den

rutinmässiga kontrollen, på gårdar, slakterier,

zooaffärer med mera, som lagen kräver. Det

är därför oumbärligt med allmänhetens ögon

och engagemang i de fall det fi nns misstanke

eller vetskap om att djur far illa.

Dokumentera och anteckna gärna det du

ser, för att myndigheterna ska ha så mycket

information som möjligt i ett ärende. Det kan

också vara bra att kunna hålla kontakten med

myndigheten för att följa ett ärendes gång.

Som anmälare är man inte part i målet och

det fi nns därför ingen skyldighet enligt lag att

man ska bli kommunicerad om vad som händer

i ett ärende. Däremot kan man framföra

önskemål om att man som anmälare vill ha information

om vad som händer i ärendet, vilket

brukar fungera om inte annan lagstiftning om

exempelvis sekretess hindrar detta.

19


20

DJURSKYDDSMYNDIGHETEN

Ett steg bakåt för

Djurskyddsfrågorna

Från den 1 juli i år ska Djurskyddsmyndigheten avvecklas och

det samlade ansvaret för djurskyddsfrågorna föras tillbaka

under Jordbruksverkets kappa. Regeringen vill effektivisera

statsförvaltningen medan kritikerna menar att djurskyddsfrågorna

nu riskerar att hamna i skymundan. Och förslagen i den utredning

som presenterades i december innebär i stora drag en återgång till

ordningen anno 2003.

Text: Monika Wallström

Foto: Istockphoto

Om Djurskyddsmyndigheten avvecklas enligt Bertil Norbelies förslag innebär det ett steg tillbaka i

utvecklingen för svenskt djurskydd.

Regeringen beslutade under hösten att

Djurskyddsmyndigheten ska läggas ned

och att det centrala myndighetsansvaret

för djurskyddslagen ska återföras till

Statens Jordbruksverk. Huvudskälet

är att effektivisera statsförvaltningen

och därigenom spara pengar. Djurskyddsmyndighetens

generaldirektör

Matz Hammarström anser att det är att

osynliggöra djurskyddet.

– Dels förlorar man den tydlighet som

man har haft med en separat myndighet,

dels riskerar man återigen en konfl ikt

mellan djurskyddsintresset och näringsintresset

när frågorna ska behandlas på

samma myndighet, säger han.

Anslaget sänks med en tredjedel

Regeringens utredare Bertil Norbelie

fi ck uppdraget att snabbanalysera

formerna för avvecklingen och hur

ansvaret för djurskyddet ska överföras

till Jordbruksverket. Om utredningsförslaget

går igenom kommer anslaget för

djurskyddet att minskas med en tredjedel,

ungefär 30 miljoner kronor, och de

femtiotal anställda vid myndigheten att

minska till omkring 30.

Norbelie föreslår att Jordbruksverket

även övertar huvudmannaskapet för de

djurförsöksetiska nämnderna tillsammans

med ansvaret för att förordna tävlings-

och banveterinärer. Utredningen

föreslår vidare att regeringen ska pröva

om det fi nns möjligheter att samordna

det centrala hundregistret som Djurskyddsmyndigheten

byggt upp med

Svenska Kennelkubbens register.

När det gäller Djurskyddsmyndighetens

tre vetenskapliga råd, Djurskyddsrådet,

Rådet för alternativa behandlingsmetoder

och Vetenskapliga rådet


för alternativa metoder till djurförsök

föreslår Norbelie att de ska ersättas av

ett nytt djurskyddsråd där ledamöterna

ska utses av regeringen. Vidare får

Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, ett

nationellt uppdrag för att ansvara för

forskning och utbildning i djurskyddsfrågor.

Slutligen överförs ansvaret för

beviljande av forskningsmedel för

djurskyddsbefrämjande forskning och

forskning om alternativa metoder till

djurförsök till Forskningsrådet Formas.

Intressekonfl ikt befaras

Redan innan Djurskyddsmyndigheten

bildades framfördes kritik mot att

Jordbruksverket stod som huvudman

för djurskyddsfrågorna. Vissa menade

att verket befann sig i en jävsituation

mellan jordbruksnäringens intressen

och djurskyddet, och att konfl iktsituationer

oftast löstes genom att djurskyddet

underordnades. Jordbruksverket

fi ck också kritik för stora brister i

djurskyddstillsynen efter en granskning

av riksrevisionen år 2003.

– Om återförandet av ansvaret för

djurskyddet till Jordbruksverket ska bli

bra krävs att verket får mer ekonomiska

resurser och att man får behålla den

personalkompetens som Djurskyddsmyndigheten

har byggt upp. Men jag ser

en stor risk att man hamnar på samma

ekonomiska nivå som man hade 2004,

säger Matz Hammarström.

Han ser också en risk för att den

föreslagna fl ytten av verksamheten från

Skara till Jönköping kommer att innebära

att fl ertalet av den befi ntliga personalen

inte fl yttar med. Han menar att det

innebär ett steg tillbaka för djurskyddet.

– Med en egen myndighet för

djurskyddsfrågor i Sverige hade vi

något som utmärkte oss internationellt.

Nu naggas vårt anseende ytterligare i

kanten med den föreslagna minskade

satsningen på djurskyddsforskning.

Chanserna att vi nu ska få en lokalisering

av ett europeisk djurskyddscentrum

till Sverige torde ha minskat

avsevärt, säger han.

Forskningsanlag ska fördelas av

Anslaget för djurskyddsforskning sänks

från 30 miljoner kronor för år 2006 till

2 miljoner kronor för första halvåret

2007 och innebär att Djurskyddsmyndigheten

under kommande halvår inte

kommer att kunna dela ut några nya

forskningsmedel. Utredningen föreslår

också att medlen till forskningsanslag

som fortsättningsvis ska fördelas av

Formas sänks till 20 miljoner kronor.

På föreningen Djurskyddet Sverige

är besvikelsen stor över myndighetens

avveckling.

– Vi känner stor oro för att djurskyddsfrågorna

ska tappa i fokus. Djurskyddet

får ju inga ökade anslag i och

med avvecklingen, tvärtom, ändå säger

politikerna att arbetet ska hålla en lika

hög nivå i fortsättningen. Men när man

väger de ekonomiska anslagen mot vad

de säger så rimmar det ganska illa, säger

förbundssekreterare Lena Hallberg.

Fortbildningsanslag slopas

Föreningen ser även en risk för att

djurskyddsforskningen kommer att

försämras om Formas får ansvaret för

att bevilja anslagen.

– Djurskyddsmyndigheten har haft

pengar som varit öronmärkta för just

djurskyddsbefrämjande forskning och

DJURSKYDDSMYNDIGHETEN

forskning om alternativa metoder till

djurförsök. Nu ser vi en risk för att

de pengarna ska försvinna i mängden,

fortsätter Lena Hallberg.

Föreningen befarar också negativa

konsekvenser för den kommunala

djurskyddskontrollen då de medel som

tidigare anvisats för fortbildning av

djurskyddsinspektörer helt försvinner

om utredningsförslaget går igenom.

Djurskyddet ska integreras

I ett remissyttrande till snabbutredningen

förklarade Djurskyddet Sverige

vikten av att ett samlat grepp över

djurskyddsfrågorna bibehålles även

på Jordbruksverket. Helst ser man att

Jordbruksverket bygger upp en helt

egen enhet av det som nu är Djurskyddsmyndigheten.

– Tyvärr har vi inte fått gehör för

våra synpunkter, säger Lena Hallberg

besviket.

Snabbutredaren Bertil Norbelie föreslår

i stället att djurskyddet ska integreras

i Jordbruksverkets övriga verksamhet.

En integrering som ska medföra

en mer kostnadseffektiv verksamhet

och ge en helhetssyn på djurhälsa och

brukarperspektiv. Norbelie nöjer sig

med att konstatera att Djurskyddsmyndigheten

höjt ambitionsnivån och

medverkat till en bättre kontroll på

lokal nivå, vilket var det område där

Jordbruksverket mötte mest kritik i

Riksrevisionens granskning år 2003.

Men några konkreta skäl till varför

Jordbruksverket nu står bättre rustade

för att återta ansvaret för djurskyddet

presenteras inte..

21


22

NOTISER

EU förbjuder import av

vildfångade fåglar

EU-kommissionen har infört en föreskrift

som förbjuder import av vildfångade fåglar

till EU-länder. Föreskriften träder i kraft den

första april 2007. Därefter kommer import

endast tillåtas av fåglar som fötts upp i

fångenskap i ett begränsat antal länder.

Den nya föreskriften har stor betydelse

för djurskyddet trots att syftet främst är att

skydda människans och djurens hälsa. En

färsk rapport från EU:s hälsomyndighet belyser

de allvarliga riskerna som handel med

vildfångade fåglar innebär. EU:s forskare

bekräftar att 40 till 60 procent av de vilda

fåglarna som fångas dör innan de når EU.

Innan det tillfälliga förbudet som infördes

för att förhindra spridning av fågelinfl uensan

i oktober 2005 importerades över en

miljon vildfångade fåglar till EU.

Djurskyddet Sverige välkomnar förbudet

som röstades fram av en enhällig

kommission. Det kommer att ge positiva

konsekvenser för de vilda fåglar som fått

genomlida långa transporter under miserabla

förhållanden där många fåglar har

skadats eller dött. Det känns också viktigt

att fortsatt arbete med att förhindra illegal

handel med vilda fåglar får prioritet inom

EU så att lagen verkligen efterlevs.

Livsfarlig glykol lockar djur

När det börjar bli kallt ute spelar glykolen en

viktig roll för bilisterna. Men för djuren är den

livsfarlig. Det skriver Uppsala Nya Tidning.

Etylenglykol, som det egentligen heter,

smakar sött. Därför söker sig djuren till

vätskan. Förr fanns det något som hette

hangarsjuka. Den drabbade hundar som

vaktade i fl yghangarer där det inte sällan

fanns pölar av spill som de slickade i sig.

När ett djur har slickat i sig etylenglykol

bildas giftiga nedbrytnignsprodukter som

ger dödliga skador på njurarna efter bara

några timmar. För att en katt ska få en dödlig

förgiftning krävs bara 1,5 ml/kg kroppsvikt.

Ett djur som fått i sig etylenglykol kan

bete sig som om det vore onyktert och få

kramper. Symptom är slöhet, dålig balans illamående

och stor törst (och kissar ofta). Om

du ser dessa symptom hos ditt djur bör du ta

det till en veterinär omgående. Ett blodprov

ger snabbt svar på om djuret är smittat.

En mindre skadlig ”glykolsort” än etylenglykol

som inte har samma dödliga inverkan

på njurarna är propylenglykol.

Källa: Uppsala Nya Tidning

Gävleparet lurades av

hundsmugglare

Efter att ha sett en annons på Blocket

bestämde sig det unga paret från Gävle att

köpa en chihuahua-valp. Men vad de inte

visste var att säljaren i själva verket var en

hundsmugglare.

Köparna hade först kommit överens om

med den 29-åriga säljaren att åka hem till

henne. Men eftersom hon inte hade tid med

det gjordes affären upp på tågstationen i

Malmö, skriver Gefl e Dagblad.

Köparna trodde att allt var i sin ordning

eftersom de fi ck vaccinationsintyg och

andra viktiga papper vid affären. Därför

blev de överraskade när polisen kontaktade

dem och berättade att de var misstänkta för

olovlig befattning med smuggelgods.

Den nyinköpta chihuahua-valpen var en

av 66 hundar som 29-åringen smugglat till

Sverige.

Kvinnan och hennes 27-åriga kompanjon

greps vid en rutinkontroll av tullen på

Öresundsbron. Det visade sig att de hade

sålt smugglade hundvalpar på Blocket

sedan 2004.

Källa: Gefl e Dagblad

SLUT

Hearing på Jordbruksdepartementet

om avvecklingen

av Djurskyddsmyndigheten

Djurskyddet Sverige var en av många

inbjudna till en hearing som anordnades av

Jordbruksdepartementet den 17/1. Närvarade

gjorde representanter från näringen,

myndigheter och intresseorganisationer.

Syftet var att få in synpunkter på

förslaget som regeringens utredare Bertil

Norbelie presenterade i december 2006.

Djurskyddet Sverige framförde oron för

att den ny organisationen inte får tillräcklig

a resurser för att kunna leva upp till

jordbruksministerns löfte om att stärka

djurskyddet. Vi framförde också att vi ser

en risk med att föra över ansvaret för forskningsmedel

till Formas då forskningsmedel

för djurskyddsfrämjande åtgärder och

alternativa metoder riskerar att försvinna

i mängden. Djurskyddet Sverige vill se ett

samlat ansvar för djurskyddet på en enhet

på Jordbruksverket och inte en integrering i

den övriga verksamheten. Då kan vi hamna

i samma situation som innan Djurskyddsmyndigheten

bildades att viktiga djurskyddsfrågor

faller mellan stolarna.

De frågor eller problem som de fl esta

närvarande instämde i var oro för var utredarens

förslag på minskade forskningsanslag,

att det fi nns en blandad representation

i myndighetens Djurskyddsråd – både från

näringen, expertisen och intresseorganisationer

samt att de samråd som Djurskyddsmyndigheten

införde i sitt föreskriftsprojekt

också införs på Jordbruksverket.

Representanterna från Djurskyddsmyndigheten

var mycket kritiska till hur

utredningen bedrivits, både när det gäller

saklighet, kompetens och metod och

tryckte särskilt på den förlust av kompetens

som en överfl yttning av verksamheten till

Jönköping skulle innebära.

Djurskyddet Sverige kommer i en skriftlig

inlaga till Jordbruksdepartemnetet framföra

ytterligare synpunkter den 2 februari.


Utlysning av medel

från Stiftelsen Joel och

Lisa Mönners Fond

Nu fi nns det möjlighet att ansöka om medel

ur Stiftelsen Joel och Lisa Mönners fond.

Ansökan ska avse vetenskaplig forskning för

ett förbättrat djurskydd och kan vara del i ett

pågående eller nystartat projekt.

I ansökan ska en projektbeskrivning bifogas och

vilken summa man ansöker om.

För närvarande fi nns det 95 000 kronor att söka.

Ansökan skickas eller mejlas senast den 31 mars till:

Djurskyddet Sverige

Rökerigatan 19, 4 tr.

121 62 Johanneshov

E-post: lena.hallberg@djurskyddet.se

Stipendium

Djurvännernas förening i Stockholms

stipendium (25 000 kr) utdelas till person

eller personer, som genom forskning eller

genom annan insats främjar djurs välfärd.

Stipendiet sökes före den 15 mars 2007

genom insändande av ansökan med

kortfattad motivering till:

Djurvännernas Förening i Stockholm

c/o Hans Hermansson

Bondegatan 25 A

116 33 Stockholm

KATT

Anmäl dig till årskonferensen 2007

Årskonferensen 2007 går av stapeln på Novotel Göteborg den

12-13 maj. Alla medlemmar som vill komma är välkomna. Ta

tillfället i akt att ta del i förbundets utveckling och träffa andra

djurskyddare.

Riksförbundet betalar konferenskostnaden för föreningarnas

ombud. Varje förening får skicka ett ombud per 200 medlemmar.

Övriga deltagare är välkomna på egen bekostnad. Tänk på att

antalet platser är begränsat. Först till kvarn gäller. För föreningar

med svag ekonomi fi nns det möjlighet att söka resebidrag för

ombuden i efterhand.

Preliminärt program

Fredag: 18-20 Middagsbuffé för de som kommer dagen innan.

Lördag: Förmiddagen ägnas åt information och arbete kring de

stora satsningar som sker i förbundet under året och kommande

år. Eftermiddagen inleder vi med mötesförhandlingar.

Söndag: Fortsatta mötesförhandlingar.

Logikostnad för övrig person

Cirka pris för enkelrum (lör-sön inkl. måltider): 1700:- kr/pers

Cirkapris för dubbelrum,(lör-sön inkl. måltider): 1300:- kr/pers

Inbjudan skickas till föreningarna under vecka 7

Anmälan senast den 30 mars till kansliet.

Vid frågor kontakta kansliet.

23


24

NOTISER

Tjurfäktning håller på att

försvinna i Barcelona

Den sista tjurfäktningsarenan i Barcelona

håller på att stänga. Det är helt enkelt

ingen som vill gå och se på den grymma

”sporten” längre, skriver World Society for

Protection of Animals (WSPA).

För fyra år sedan startade WSPA en

kampanj mot tjurfäktning tillsammans

med den spanska medlemsorganisationen

ADDA. Nu verkar det som att man har kommit

en bit på vägen. Men än har man inte

fått förbud mot tjurfäktning i den spanska

regionen Katalonien.

Katalonien är den region i Spanien där

motståndet mot tjurfäktning är som störst.

Flera katalanska städer, däribland Barcelona,

har deklarerat att man är emot tjurfäktning.

En färsk undersökning visade att 82

procent av människorna i Katalonien anser

att tjurfäktning är grymt orättfärdigt.

WSPA är en internationell djurskyddsorganisation

som representerar 663 djurskyddsorganisationer

från 142 länder. Djurskyddet

Sverige är en av medlemsorganisationerna.

Sveriges Radio P3

arrangerade tävling på

djurens bekostnad

Idag är det trendigt att ha en liten hund sin till

exempel chihuahua eller dvärgpinscher. Tyvärr

blir dessa småhundar ofta en blandning

av ”dockor” som man klär ut, och en förmänskligande

länk till ironi och förlöjligande.

Djurskyddet Sverige är mycket kritisk till

att radiokanalen P3 drog nytta av denna

trend genom att uppmana sina hemsidesbesökare

till att ”blinga” sina djur genom

att klä och fotografera sina sällskapsdjur

med ”gangsta-smycken, ”morsans lull-lull”

och ”stanniolen” för att vinna biljetter till en

musikgala som ägde rum den 20 januari.

Medierna har ett moraliskt ansvar eftersom

de har möjligheten att nå och påverka

så många människor.

P3:s tävling ”blinga ditt djur” tyder på dåligt

omdöme och bristande insikt i hur människor

fungerar. När människans starka behov

av att bli bekräftad går tvärt emot djurets

behov kommer många att följa sina känslor

och tillgodose sina egna behov. Som människor

är vi också skickliga på att intala oss att

vi inte skadar någon när vi ser till oss själva

och det vi upplever som viktigt för oss. Det är

naivt att tro att denna tävling inte uppmuntrar

djurägare som vill tillfredsställa egna behov av

självbekräftelse då de vill synas i media.

Det är svårt att tro att djuren själva kan

uppleva något roligt eller positivt i att bli

klädda i gulliga koftor, tunga smycken eller

diverse olika huvudbonader. Det är dessutom

ett påtagligt brott mot Djurskyddslagens

formulering om att djur ska kunna bete

sig naturligt. Hur ska de kunna röra sig på

ett naturligt sätt och visa sin egen arts behov

och känslor i en utstyrsel som denna?

Det värsta med denna trend är nog ändå

den respektlöshet mot andra djurarter som

den ger uttryck för. För att djur ska behandlas

väl i vårt samhälle krävs att man förstår

och respekterar deras egenart, det vill säga

hur varje djurart fungerar och vad de har

för speciella beteenden och behov. Med

antropomorfi sm menas att vi tillskriver djur

liknande behov och känslor som vi själva har.

Till viss del behövs antropomorfi sm för att vi

ska bli medvetna om att djur kan ha känslor

som till exempel smärta, sorg och glädje.

Utan det är risken överhängande för att djur

behandlas illa i många sammanhang.

Men det fi nns stora faror i antropomorfi

sm. När vi börjar tillskriva djuren negativa

mänskliga känslor och värderingar, som vi

inte vet om de har, leder det till allvarliga

djurskyddsfrågor. Likaså när vi låter djuren

yttra sig som människor på ett sätt som syftar

till att vi ska skratta åt dem. Behandlas

en hund som sägs vara svartsjuk eller som

”protesterar” mot det vi utsätter den för på

ett bra sätt? Kan det någonsin leda till en

större förståelse och positiva känslor för

hunden när vi förlöjligar den? Nej, naturligtvis

inte. Inom den tilltagande trenden att klä

ut hundar och låta dem framföra mänskliga

ironiska uttalanden har man defi nitivt gått

över gränsen för vad som är acceptabelt

och respektfullt.

Djurskyddet Sverige har framfört kritiken till

Radiokanalen.

Djurskyddet Karlstad ser

positivt på framtiden

För tre år sedan tillträdde Robert Westlund

posten som ordförande i Djurskyddet

Karlstad. Under denna korta tid har mycket

positivt ägt rum. Föreningen har bland annat

fått nya lokaler och en heltidsanställd till

sin verksamhet..

Djurskyddet Karlstad är en gammal

förening. Den första verksamheten starta-

des redan 1876 som Värmlands Allmänna

Djurskyddsförening.

– Under alla år har det visat sig, att det

fi nns ett klart uttalat behov för en verksamhet

av det här slaget, säger Robert

Westlund.

Föreningen har för närvarande cirka 300

medlemmar och verksamheten fi nansieras

av gåvor och arv. Robert Westlund kan berätta,

att det så gott som varje vecka kommer

in någon form av ekonomiska gåvor.

– För ett tag sedan fi ck vi ett arv på en

halv miljon kronor från en man i Sunne.

Helt fantastiskt! Vi är naturligtvis väldigt

glada över gåvorna som kommer in till

vår verksamhet. Vart enda öre går till de

hemlösa katterna.

Andra sätt att fi nansiera verksamheten

för föreningen är att arrangera loppmarknader.

Djurskyddet fi ck senast så mycket

till skänks för att ha en loppis, så att man

istället för den en-dags-marknad man hade

planerat, fi ck använda sig av sammanlagt

tre dagar för att kunna sälja alla gåvor. Det

ekonomiska resultatet blev 45.000 kronor!

Tack vare lönebidrag, har föreningen

nu också en heltidsanställd person. Det

är djurälskande Helene Bergergård, som

tillsammans med praktikanter sköter den

dagliga verksamheten.

– Vi hade inte kunnat bedriva den här

verksamheten, utan att få en anställd på

heltid. Nu kan vi erbjuda öppethållande

varje dag och våra inkvarterade katter får

den vård och omsorg som de verkligen

behöver i den situation de befi nner sig i.

Föreningen kostar på varje katt i genomsnitt

1.400 kr i veterinärkostnader, innan de

säljs till intresserade köpare. Och priset på

katterna från Djurskyddet Karlstad är fastsatt

till 600 kr styck. Under 2006 har föreningen

haft och placerat ut cirka 200 katter. För den

verksamheten får föreningen 10.000 kr per

år från Karlstad kommun, men det är bidrag

som går tillbaka till kommunen, bland annat i

form av kostnader för tillstånd med mera.

I verksamheten ingår också Djurvilan – en

plats där husdjuren kan begravas. Den startades

1974 och sköts av föreningen som ett

komplement till den övriga verksamheten.

Djurskyddet Karlstad driver även

kastreringskampanjer. Under våren 2006

var det 50-talet katter som kastrerades vid

kampanjen. Förutom själva kastreringen

genomförs samtidigt också en ID-märkning

av varje ”patient”.

– De här kampanjerna är mycket välbehövliga

och efterfrågade och därför har vi

bestämt oss för, att genomföra en ny till våren

2007. Vi har många att tacka för stödet

och för hjälpen vi får. Det fi nns ingen som

helst tvekan om, att vi får en positiv utveckling

framöver, säger Robert Westlund.


KATT











25


26

INSÄNT

Foto: Eivor Rasehorn

Till tidningsredaktionen och

Djurskyddet Sverige:

Vissa grupperingar inom kattföreningar hävdar att alla förvildade

katter blir tama med hjälp av socialiserings-, rehabiliteringsprogram,

det vill säga även vuxna, förvildade katter som är födda ute

och aldrig haft någon närmare kontakt med människor.

Jag har i 20 år arbetat med förvildade katter, använt alla råd

och knep, ansträngt mig för att få dem tama, i många år med

samma katter. Jag känner också till många andra som har /har

haft förvildadae katter i många år och som inte lyckats få dem

tama. Det fi nns katter som har levt i 15 år som innekatter utan att

någonsin ha blivit tama.

Jag har dragit följande slutsatser: Kattungar under 8 veckor

blir i regel helt tama. Tama katter som senare blivit förvildade blir

snart tama igen. Katter födda ute, men med god kontakt med

människor som har matat dem ute sedan de varit små, blir mer

eller mindre tama, men ofta blir de tama endast med dem som

matar dem, (varför jag defi nierar dem som förvildade), och blir

således svåra att omplacera hos nya människor. Större förvildade

katter som är födda ute utan närmare kontakt med människor blir

aldrig tama, bara stressade av människokontakt.

Jag har också dragit slutsatsen att det är en fråga om prägling

på människan, och då hjälper inte socialiserings-, rehabiliterings-

program om dessa sätts in i ett senare stadium i kattens liv.

En annan fråga är program, (TNR), som går ut på att kastrera,

ID-märka katter och sedan släppa ut dem tillbaka. Även om utfodring

sker, är jag kritisk till detta, särskilt på grund av att skador

och sjukdomar är väldigt vanligt på hemlösa katter. Det är svårt

att få en förvildad katt att gå in i en kattfälla mer än en gång, (första

gången var ju vid infångandet för kastrering), och nya skador

och sjukdomar tillkommer efter utsläppandet. Det är också svårt

att upptäcka dessa på förvildade katter ute. Följden blir lätt att

man inte kan åtgärda dessa skador eller sjukdomar. Enligt 9 § i

Djurskyddslagen är man skyldig att göra detta, (på sin egen katt),

och eftersom dessa katter är ID-märkta och då kan anses ha

ägare, riskerar dessa att åtalas för vanvård/djurplågeri.

Danny Severinasdotter


Foto: Eivor Rasehorn

Kommentar till brev från Danny

Severinasdotter:

De slutsatser som Danny drar i sitt brev överensstämmer väl med

resultat i vetenskapliga studier. En katt är som mest mottaglig för

de stimuli som påverkar socialisering till människor då den är mellan

2 och 7 veckor gammal. Efter denna period avtar känsligheten

för den här typen av stimulus, och det blir allt svårare för katten att

hantera sociala situationer tillsammans med människor. Den här

s.k. sensitiva perioden för socialisering kommer aldrig mer tillbaka.

Katter som inte som kattungar har blivit socialiserade till människa,

kommer därför att bli mer eller mindre skygga för människor. Man

kan ibland, hos vissa individer, träna upp en tolerans hos katten

så att den även utan denna tidiga socialisering kan leva nära människor.

Det som händer då är att katten vänjer sig, dvs. habituerar,

till företeelsen människa. Beteendet hos en sådan katt kommer

nästan aldrig att likna det hos en (som kattunge) socialiserad katt,

utan den blir betydligt mer reserverad mot fysisk kontakt med människor.

Vanligtvis blir den svårhanterad p.g.a. att den inte accepterar

att bli upplyft för t.ex. skötsel och vård. Habitueringen tar ofta

mycket lång tid, och med stor sannolikhet är det en mycket stark

stress för en osocialiserad katt att leva påtvingat nära människor.

Om man ändå väljer att ta in en osocialiserad katt kräver detta

ett exceptionellt stort tålamod och en lyhördhet för kattens behov,

INSÄNT: SVAR

hos den som tar katten i sin vård, och en förståelse för att katten

troligen aldrig kommer att känna sig helt bekväm med mänsklig

närkontakt. Man måste därför allvarligt överväga om det mentala

lidande en osocialiserad katt måste uthärda, instängd i en lägenhet

i ständig närhet av människor, verkligen är etiskt försvarbart.

Djurskyddet Sverige delar de invändningar Danny redovisar

avseende TNR-program (se brev). Vårt mål är att alla katter ska

ha en ägare och ett hem. För att uppnå detta krävs en lag om

obligatorisk märkning och registrering av katt. Även om någon

tar på sig ägaransvaret för ett antal förvildade katter som efter

infångning, kastrering och märkning åter släpps ut, är det precis

som Danny skriver, i praktiken omöjligt att utföra den tillsyn som

krävs för att snabbt kunna upptäcka och åtgärda de sjukdomar

och skador som lätt drabbar katterna ute.

Klimatet i Sverige lämpar sig inte för ständig utevistelse hos

katt, även om katten utfodras kontinuerligt. Som vi alla vet är det

ett stort problem att folk lever i villfarelsen att katter klarar sig

bra på egen hand, utomhus och året runt, och det ger då helt fel

signaler om vi accepterar att katter släpps ut på detta sätt.

Djurskyddet Sveriges Kattgrupp

27


28

DJURSKYDDET SVERIGE

Recensent

Birgitta Imander

Lärare, beteendevetare,

har två katter och är medlem

i Djurskyddet Uppsala län.

Tigrarna – vårt största äventyr

Jan Lindblad

Bonnier Fakta, 1982, Ca 111 sidor

EN VÅRKVÄLL I MITTEN AV 70-TALET besökte

Jan Lindblad Falsterbo (Där jag hade

förmånen att tillbringa en stor del av min

uppväxt.). Det måste ha handlat om fåglar

för jag minns att publiken önskade läten

som Lindblad härmade, på välkänt manér.

Jan Lindblad (1932-87) – naturfotograf och

författare – blev känd för sina inträngande

och nydanande reportage, varav många visats

i TV ledsagade av hans karaktäristiska

berättande.

TIGRARNA BLEV JAN LINDBLADS och

livskamraten Pia Thörns största äventyr.

Tigerprojektet syftade till att återanpassa

två tigrar från Kolmården till Indien, med

Jan och Pia som ”mellanled”. Författarens

inställning till djurparker var kluven,

men han insåg betydelsen i att återskapa

förstörd natur. Han återkom ofta till det

etiska dilemma som handhavandet av vilda

djur innebär. För Rani och Lillan var målet

ett fritt liv. Jan och Pia skulle därför bli de

enda accepterade människorna – men som

”tigerfar och tigermor” talandes ”tigriska”.

Uppgiften blev att genom mat, sömn och

lek förbereda tigrarna för ett vuxenliv i

Indien. Ett ensligt beläget dalatorp och

två små öar i Sörmland och Stockholms

skärgård blev tigerfamiljens hem i drygt ett

år. Målet nåddes inte, men äventyret blev

en bok. Ögonblicksbilderna i svensk natur

är häpnadsväckande. Tänk dig de ”rara kissarna”

i snötyngd dalaskog, på simtur med

”tigermor” och i lektagen med fjällugglan

Polo (rehab-patient) och de retsamma

korparna! Att man lyckades hålla media och

allmänheten på avstånd är märkligt.

LINDBLAD FICK EN GÅNG FRÅGAN: ”Misslyckas

du aldrig?” Svaret blev: ”Jag fi skar

i en ocean av misslyckanden… men det är

bara fi sken jag till slut får som räknas. ”

Det nattliga, kattliga, evigt

ofattliga – essäer och notiser

om katter

Karl G & Lilian Fredriksson

W & W, 1999, Ca 230 sidor

UPPSALAPARET FREDRIKSSON har skrivit

katternas kulturhistoria - rekommenderas

varmt! Från gudaväsen i forna Egypten har

katten okuvlig gått sin egen väg och blivit ett

populärt husdjur. Här passerar de revy hos

författare, potentater, i litteraturen, på vita

duken och hotell. På anrika Savoy i London

intar katten Kaspar, snidad ur ett stycke trä,

stol nr 14 om det är 13 gäster vid middagsbordet.

Humphrey huserade på Downing

Street nr 10 under tre premiärministrar. Han

ska 1998 ha gått i pension, men illvilliga

rykten menar annat…

HÄRFÖRAREN ALEXANDER den store påstås

ha svimmat av skräck vid åsynen av en

katt och även Napoleon Bonaparte lär ha

haft kattskräck. Denna ailurofobi delar de

med många. Bokens författare gjorde 1998

en (helt ovetenskaplig) undersökning om

svenska toppolitikers inställning till katt. Svaren

uteblev till stor del, men från Regeringskansliets

Stadsrådsberedning kom ett stiligt

brev som meddelade att statsminister Göran

Persson inte hade katt. (Det har han kanske

nu på sitt nya lantställe.)

OCH JAG SOM LEVT I TRON att så kallade

kattorglar var ett påhitt, men si det var det

inte! Arma djur!

Nära naturen - Stora kattdjur

Rhonda Klevansky

Valentin Förlag, 2000, Ca 64 sidor

EN FOLIANT MED ”VÄRT ATT VETA” om

jordens vilda kattdjur - om inte något hunnit

utrotas i skrivande stund förstås… Snöleoparden,

t ex, ligger illa till pga sin päls. I

viss folktro åtrås också katternas organ för

”medicinska ändamål”. Livsrummet tenderar

att bli trängre för fl era arter. Oavsiktligt kommer

då djuren alltför nära civilisationen och

utgör ett hot för både människa och boskap.

I Indien pågår projekt i nationalparker där

man utbildar befolkningen om leopard och

tiger. Överhuvudtaget är kattdjuren, i elfte

timmen, föremål för många försök att säkra

fortbestånden.

JIM CORBETT gjorde sig vid förra sekelskiftet

bemärkt som jägare. Han dödade nämligen

inte för nöjes skull, utan jagade bara

de djur som dödat människor. Och redan 3

000 f. Kr. använde människor tama geparder

till jakt. Dessa och andra notiser ger extra

krydda till en trevlig bok, bestående av

ungefär lika delar text och bild.

Kurser i massage för djur ordnas under vårterminen av Axelsons Gymnastiska Institut.

För hund och häst fi nns både 2-dagars introduktionskurs och utbildning med diplomering.

Den som vill massera sin katt kan lära sig hur på en endagskurs. Massage ges i

samråd med veterinär samt för allmänt välbefi nnande.

Info: www.axelsons.se och 08-54 54 59 00.

Svenska Blå Stjärnan har kurser i bland annat djurskydd, hästsjukvård och friskvård för

katt. Man ger även föreläsningar i första hjälpen för häst och hund samt ordnar läger av

olika slag. Info: www.svenskablastjarnan.se och 08-629 63 60.


Hej!

Jag har på sistone läst en hel del om ligghallar till kor i media.

Varför behöver kor som går ute ligghallar och varför är det så

kontroversiellt?

Tobias

etologen

Ingrid Redbo är doktor och docent

i etologi och suppleant i Djurskyddet

Sveriges förbundsstyrelse.

Svar: Nötkreatur som går ute året om kan leva ett mycket bra liv,

både vad avser mental och fysisk hälsa! De bästa förutsättningarna

ges om djuren kan vistas på stora vegetationsklädda ytor så

att det inte blir så upptrampat, och att de vintertid har fri tillgång

till grovfoder som hö eller hösilage. De behöver också ha skydd

för väder och vind, och tillgång till rena och torra liggplatser.

Man har i vetenskapliga studier sett att nötkreatur vintertid valt

att lägga sig i ligghallar som erbjudit ett torrt och rent underlag,

trots att de varit tvungna att gå, ibland avsevärda sträckor för att

komma till ligghallen. Under de två vintrar en av studierna pågick

låg djuren (totalt fyra grupper kvigor av mjölkras) i ligghallarna

varje natt, från skymning till gryning, och ofta gick de även dit för

sin middagsvila under dagen. Ju hårdare klimatbelastningen var,

som t.ex. då temperaturen låg runt nollstrecket med blåst och

snöblandat regn, desto mer tid tillbringade de i ligghallen. Just att

djuren har varit beredda att betala ett pris, i form av sträckan de

behövt gå för att komma till ligghallen, visar att en väderskyddad,

torr liggplats är väsentlig för deras välbefi nnande.

En torr och vindskyddad liggplats leder generellt till att djurets

värmeförluster minskar och förmågan att tåla kyla ökar. Enligt

svensk djurskyddslag ska nötkreatur (och även andra djurslag)

under vintern ha tillgång till ligghall som ger dem skydd för väder

och vind samt torra liggplatser. Lagen går hand i hand med vad

som faktiskt visats i vetenskapliga studier enligt ovan.

Det kontroversiella består i att vissa djurägare menar att

deras nötkreatur inte behöver ligghallar, utan att de klarar sig lika

bra utan. Ofta hävdar man också att djuren ändå inte använder

ligghallar, utan hellre lägger sig ute. En ligghall som är utformad

och placerad i överensstämmelse med nötkreaturs behov av fri

sikt, stora öppningar, torrt och lagom mjukt underlag etc. kommer

också att nyttjas av djuren. Kostnaden för en enkel ligghall kan

hållas mycket låg och ändå fylla avsedd funktion.

Det fi nns en möjlighet att få dispens från kravet på ligghall om

djuren på annat sätt kan få ett fullgott skydd från väder och vind,

samt en torr och ren liggplats. Det är dock i praktiken väldigt sällan

man kan uppnå samma skydd för djuren enbart med hjälp av

naturliga förhållanden. Om markerna är kuperade med partier av

skog kan djuren få skydd mot vinden genom att placera sig i lä.

Men, oavsett mark- och vegetationsförhållanden är det i stort sett

omöjligt att utan tak och vindskyddande väggar varaktigt upprätthålla

torra och rena liggplatser.

Fråga etologen veterinären

Har du en fråga till våra expe experter? rter? Mejla redaktionen@djurskyddet.se

Hej

Jag rider inte själv men känner många hästmänniskor... Det pratas

en del om fång på hästar och jag har förstått att det verkligen inte

är bra. Vad är fång?

Nyfi ken

veterinären

Björn Dahlén arbetar som länsveterinär i

Kronobergs län och är ledamot i Djurskyddet

Sveriges förbundsstyrelse.

Svar: Fång är en vanlig diagnos bland svenska hästar. Tyvärr kan

symtomen bli så allvarliga att hästen av djurskyddsskäl måste

avlivas. I vissa fall kan sjukdomen utvecklas snabbt. Viktiga symtom

är smärta och värme i hovarna. En häst som en gång har haft fång

tenderar att få återfall. Orsakerna till fång är till stor del fortfarande

okända trots att åtskillig forskning har ägnats åt problemet. Frågespalten

är tyvärr för liten för att göra en mer ingående utredning av

problemkomplexet.

Mycket kortfattat: Den synliga hoven är en hornkapsel. Inuti den

sitter en kötthov. Hornkapseln och kötthoven är sammanfogade

av ett lamellverk som går i varandra nästan som kuggar på två

kugghjul. Fång innebär en infl ammation i lamellerna som genom

svullnad etcetera. orsakar slitningar i fästanordningarna och mycket

kraftig smärta. Om infl ammationen är kraftig så kommer med tiden

fästanordningarna att gå sönder och kötthovens förmåga att hålla

hovbenet på plats att spolieras. Resultatet blir att hovbenet roterar

framåt och sänks mot sulan. I extremfall kan hovbenet gå genom

sulan.

Många olika faktorer kan orsaka fång. Det kan till exempel vara

felaktig belastning, komplikation till infektionssjukdomar (bakterier

kan avge gift som kan orsaka fång), rubbningar i tarmfl oran på grund

av utfodring/bete.

Behandling mot fång syftar till att minska smärtan och infl ammationen

i kötthoven samt att ta bort de bakomliggande faktorerna.

Sök alltid veterinär om din häst drabbas av kraftig smärta i

hovarna!

29


Föreningar

Djurskyddet Sverige är ett riksförbund

som representerar 52 lokala

djurskyddsföreningar över hela landet.

Från Malmö i söder till Luleå i norr.

30

Blekinge län

Djurskyddet Karlshamn

Telefon: 0454 - 391 50

E-post: eob@home.se

Djurskyddet Ronneby

Telefon: 070 242 56 06

E-post: maggan51@hotmail.com

Dalarnas län

Djurskyddet Dalarna (Rättvik)

Telefon: 0248 - 513 94

E-post: djurskyddet.dalarna@spray.se

Gotlands län

Djurskyddet Gotland (Visby)

Telefon: 0498 - 21 65 30

E-post: anita.keinonen@telia.com

Gävleborgs län

Djurskyddet Bollnäs-Ovanåker

Telefon: 0278 - 331 90

E-post: djurskydd_bollnas@hotmail.com

Djurskyddet Norra Hälsingland (Bjuråker)

Telefon: 0653 - 302 53

E-post: drag_persson@hotmail.com

Hudiksvalls Kattsamarit

Telefon: 0650 - 999 18

E-post: ulda@swipnet.se

Hallands län

Djurskyddet Norra Halland (Kungsbacka)

Telefon: 0340 - 65 50 75

E-post: mjau_laigar@hotmail.com

Falkenbergsortens Djurskyddsförening

Telefon: 0346 - 241 14

Halmstadortens Djurskyddsförening

Telefon: 035 - 395 43

Jämtlands län

Djurskyddet Jämtlands Län (Östersund)

Telefon: 063 - 513 355

E-post: nra.eriksson@telia.com

Jönköpings län

Djurskyddet Eksjö

Telefon: 070 252 82 88

E-post: djurskyddet@mail.eksjo.com

Kalmar län

Djurskyddet Kalmar

Telefon: 0480 - 219 74

E-post: kostas.ioannou@telia.com

Djurskyddet Oskarshamn

Telefon: 0491 - 188 15

E-post: djurskyddet.o-hamn@spray.se

Djurskyddet Västervik

Telefon: 0490 - 305 18

E-post: tjust.djurskydd@telia.com

Kronobergs län

Djurskyddet Kronoberg (Växjö)

Telefon: 0470 - 77 15 29

E-post: lena.skansvik@smp.se

Norrbottens län

Djurskyddet Norrbotten (Luleå)

Telefon: 0920 - 627 10

E-post: anna-lena.palmqvist@kuriren.com

Skåne län

Djurskyddet Kullabygden (Höganäs)

Telefon: 042 - 34 01 70

E-post: djurskyddet.hoganas@telia.com

Djurskyddet Landskrona

Telefon: 0418 - 277 04

E-post: djurskyddet-landskrona@hotmail.com

Djurskyddet Malmö

Telefon: 070 547 17 00

E-post: info@mdf.se

Helsingborgs Djurskyddsförening

Telefon: 042 - 15 04 82

E-post: johanssonmargit@spray.se

Stiftelsen Lunds Djurskyddsfond

Telefon: 046 - 24 85 95

E-post: stiftelsen.lunds.djurskyddsfond@com

Stockholms län

Kattvärnet (Haninge)

Telefon: 08 - 776 16 80

E-post: info@kattvarnet.nu

Djurvännernas förening i Stockholm

Telefon: 08 - 644 72 01

E-post: dvf@tele2.se

Hundfrämjandet (Tumba)

Telefon: 08 - 531 883 48

E-post: hundframjandet@hotmail.com

Djurhjälpen (Vaxholm)

Telefon: 08 - 541 338 94

E-post: kata@skribent.com

Södertälje Katthem

Telefon: 08 - 550 320 00

E-post: kontakt@sodertaljekatthem.se

Södermanlands län

Djurskyddet Eskilstuna

Telefon: 070 467 03 36

E-post: christer.luthman@skanlog.com

Djurskyddet Mariefred

Telefon: 0159 - 123 33

E-post: djurskyddet.mariefred@spray.se

Djurskyddet Nyköping

Telefon: 0155 - 21 76 32

E-post: djurskyddetnykoping@tele2.se

Djurskyddet Strängnäs

Telefon: 070 880 54 42

E-post: strangnasdjurskydd@hotmail.com

Uppsala län

Djurskyddet Uppsala Län

Telefon: 070 856 64 23

E-post: stefan_hamnstedt@hotmail.com

Värmlands län

Djurskyddet Karlstad

Telefon: 054 - 53 47 06

E-post: djurskyddet.karlstad@telia.com

Djurskyddet Säffl e-Åmål

Telefon: 0533 - 230 79

Djurskyddet Västra Värmland (Arvika)

Telefon: 0570 - 331 25

Filipstads Djurskyddsförening

Telefon: 0590 - 716 19

E-post: katta756@hotmail.com

Kristinehamns Djurskyddsförening

Telefon: 0550 - 807 19

E-post: lundin.ingrid@bredband.net

Sunne Djurskyddsförening

Telefon: 0565 - 148 46

E-post: info@sunnedjurskydd.se

Västerbottens län

Djurskyddet Västerbotten (Umeå)

Telefon: 090 - 14 21 11

E-post: info@djurskyddet.umea.com

Västernorrlands län

Djurskyddet Härnösand

Telefon: 0611 - 410 20

E-post: barbro@snobbar.com

Djurskyddet Sundsvall

Telefon: 060 - 56 78 50

E-post: djurskydds@hotmail.com

Djurskyddet Ådalen (Sollefteå)

Telefon: 0620 - 242 67

E-post: djurskyddetadalen@hotmail.com

Djurskyddet Örnsköldsvik

Telefon: 0660 - 25 02 77

E-post: oviks_djurskydd@hotmail.com

Västmanlands län

Föreningen Huskatten (Västerås)

Telefon: 021 - 18 95 98

E-post: foreningenhuskatten@hotmail.com

Västra Götalands län

Djurskyddet Skaraborg (Töreboda)

Telefon: 073 924 26 72

Djurskyddet Uddevalla

Telefon: 0522 - 51 17 08

Djurskyddet Göteborg

Telefon: 031 - 88 88 80

E-post: goteborgs.djurskyddsforening

@telia.com

Örebro län

Djurskyddet Örebro

Telefon: 019 - 21 14 64

E-post: goran.gustavsson@orebro.se

Östergötlands län

Djurskyddet Mjölby

Telefon: 070 269 85 13

E-post: hans.stigberg@telia.com

Föreningen Nöd (Norrköping)

Telefon: 011 - 698 89

E-post: inger.ydrenius@telia.com

Linköpings Djurskyddsförening

Telefon: 013 - 501 65

E-post: annerud.agnetha@telia.com


Material att beställa

Kontakta kansliet för beställning

Telefon: 08-673 35 11 E-post: info@djurskyddet.se

Materialet är gratis för medlemmar i Djurskyddet Sverige

För icke-medlemmar kostar materialet 2-5 kronor styck.

Djurskyddet

Gamla ex

Broschyr

Hundsmuggling

Vykort

Häst

Vykort

Hund

Klistermärke

Vid fara rädda oss

Nästa nummer

Broschyr

Förening

Affi sch

Hundsmuggling

TEMA

Djurskyddet förr och nu

Kommer i april

Broschyr

Att ha katt

Affi sch

Katt

En katts värde

VAD ÄR DET SOM AVGÖR VÄRDET på ett djur t.ex. en katt?

För en ansvarsfull kattägare som har haft ”sin vän” under 15

års tid är det nog lätt att svara. För en fastighetsägare som

ständigt får gräva om rabatter och byta sand i sandlådor

fi nns det säkert också ett enkelt svar. Men det är sällan

dessa svar överensstämmer med varandra. Katten som

livskamrat och katten som en sanitär olägenhet handlar om

samma djur men beroende på förhållandet mellan människa

och djur värderar vi den olika.

ÄVEN LAGSTIFTNINGEN VÄRDERAR DJUR OLIKA, en hund

har ett högre värde genom större krav på hundägaren och

en strängare lagstiftning som exempelvis krav på obligatorisk

märkning. På en kattägare ställs mindre krav vilket

signalerar att ”det inte är så noga”. Därmed ges katten ett

lägre värde rent juridiskt. Ett annat problem är också att

myndigheter tillämpar lagstiftningen olika, få myndigheter

vill ta i kattfrågan och bollar gärna ärenden mellan sig,

ärenden som till sist brukar hamna på djurhemmen eller hos

engagerade privatpersoner som får lösa frågan om omplacering

och omhändertagandet av en övergiven katt.

Här måste vi arbeta för att handläggningen av kattärenden

ser lika ut över hela landet. Hur ska allmänheten annars veta

vad som gäller och hur man ska göra om man exempelvis

hittar en övergiven katt?

SOM DJURÄGARE HAR DU ETT ANSVAR för vad katten gör,

även när du inte har den inom synhåll. En innekatt kan man

av naturliga skäl ganska enkelt ha tillsyn över, men det är

svårare att ha kontroll på utekatten som vandrar runt i sitt

revir. En utekatt ska heller inte lämnas ute hela dagen utan

att husse eller matte är hemma, både med hänsyn till andra

djur och människor, men även till katten själv. Djurägare

som inte tar sitt ansvar bidrar dels till att djuret riskerar att

fara illa, dels till att omgivningens inställning till ditt sällskapsdjur

blir negativ. Detta är inget som gynnar djuren och

framför allt inte katten, vars status redan är låg.

DET FINNS MYCKET DU SOM KATTÄGARE kan tänka på för

att förbättra kattens situation, förutom att tillgodose kattens

grundläggande behov av mat, vatten, social trygghet och

omvårdnad. En sak som du som djurägare ska ta ansvar för

är att din katt är id-märkt och registrerad. En katt som är

chipmärkt kan återfås om den rymmer, men endast om den

också är registrerad i Svenska Kennelklubbens kattregister.

Tyvärr fi nns det ett stort antal katter som är märkta men inte

registrerade. Då är chansen att hitta ägaren mycket liten.

Är katten utekatt är det oerhört viktigt att den också är kastrerad.

Om alla kattägare tar ett större ansvar för sina djur

skulle nog synen på katter överensstämma mer. Om katten

genom detta får en högre status är mycket vunnet – både

för människa och djur.

Lena Hallberg

Förbundssekreterare

SISTA ORDET

31


32

POSTTIDNING B

Djurskyddet Sverige

Rökerigatan 19

121 62 Johanneshov

Nu fi nns vårt unika skolmaterial

att hämta på nätet.

Ett helt fritt värdegrundsmaterial

för skolan.

Respekt, Empati, Djur och Etik

för åldrarna 6 till 10 år.

Välkommen till REDE på webben.

Utgiven av Djurskyddet Sverige, Rökerigatan 19, 121 62 Johanneshov

More magazines by this user
Similar magazines