KATT - Djurskyddet Sverige

NO. 1 

ÅRGÅNG 115 

2007 

Mindre resurser ger 

sämre djurskydd när 

Djurskyddsmyndigheten 

avvecklas. 

Anna-Lena Brundin: sångerska, 

komiker, författare och djurvän. 

TIDNINGEN FÖR DJURSKYDDET SVERIGE 

TEMA KATT 

En föreställning många människor 

har är att katter klarar sig själva. 

Det gör de inte. Hemlösa katter är 

ett stort djurskyddsproblem. Därför 

kommer Djurskyddet Sverige att 

starta en rikstäckande kampanj för 

att höja kattens status. 

1

2 

DJURSKYDDET 

Nr 1 2007 Årgång 115 

Ansvarig utgivare 

Sven Stenson 

Redaktör 

Elsa Frizell 

Material 

Redaktionen ansvarar inte för insänt, ickebeställt 

material. 

Tryckeri 

Norra Skåne Offset 

Annonsansvarig 

Kenneth Persson, 040-16 54 86 

kenneth.persson@ardeo.se 

Omslagsfoto 

Eivor Rasehorn 

Grafi sk form 

Elsa Frizell 

Viktor Hedén 

Manusstopp för nummer 2 

9 mars 2007 

Adress 

Djurskyddet Sverige 

Rökerigatan 19 

121 62 Johanneshov 

Tel: 08-673 35 11 

Fax: 08-673 36 66 

info@djurskyddet.se 

redaktionen@djurskyddet.se 

www.djurskyddet.se 

Plusgiro: 1499-3 

Bankgiro: 677-8047 

Bli medlem 

Som medlem har du möjlighet att påverka det 

lokala djurskyddsarbetet och du får varje år 

fem nummer av Djurskyddet. För att se vilken 

förening som fi nns nära dig gå in på www. 

djurskyddet.se eller ring kansliet 08-673 35 

11. Att bli direktansluten medlem till riksförbundet 

kostar 250 kronor per år som sätts in 

på pg 1499-3. 

Förbundsstyrelsen 

Ordförande Sven Stenson, 

Vice ordförande Björn-Fredrik Tollin, 

Ledamöter Gabrielle Rosendahl, Björn 

Dahlén, Jan-Åke Hillarp, Anders Jarkiewicz, 

Eva Norberg, Gunnela Ståhle, Lars Lindqvist. 

Suppleanter Kerstin Malm, Ingrid Redbo, 

Henriette Westholm. 

Kansli 

Förbundssekreterare Lena Hallberg 

Webmaster Viktor Hedén 

Kansliansvarig Åsa Hedberg 

Kampanjansvarig Anna Gustin 

Ekonomi Stina Öberg 

Inledaren 

Myten om katter lever 

Telefonen ringde nyss, det var någon som 

hittat en hemlös katt, igen. Kanske var det 

tionde samtalet om katt hittills idag, bara hit 

till Djurskyddet Sveriges kansli. Då vet jag 

också att vi inte är den enda förening som 

människor ringer till. Det fi nns många öden 

och historier som man får höra om i dessa 

samtal, de fl esta handlar om vad man ska 

göra av den där hemlösa katten man hittat. 

Det går inte riktigt att få fram en siffra på 

hur många övergivna, hemlösa katter det 

fi nns. Bara att det är tusen och åter tusen 

katter, som svälter, fryser ihjäl och råkar ut 

för andra olyckor och umbäranden. Det där 

med nio liv, det stämmer inte. Ändå verkar 

många tro det. Myten om katten lever. Till 

exempel den att katten är ett halvvilt djur 

som klarar sig själv. Inget kunde vara mer fel. 

1994 hade Djurskyddet temanummer 

katt, det är 13 år sedan. Tidningen lyfte 

ungefär samma frågor som i detta nummer. 

Trots att föreningar runt om i landet jobbar 

Organisation 

Det här är Djurskyddet Sverige 

Djurskyddet Sverige är en ideell riksorganisation 

för 52 lokala djurskyddsföreningar 

i Sverige. Organisationen har cirka 12 000 

medlemmar och har arbetat i över hundra år 

för att hjälpa djuren. 

Djurskyddet Sverige anser att ett bättre 

djurskydd måste föregås av ökad kunskap 

och förbättringar i djurskyddslagen. Därför 

läggs en stor del av kraften på informationsspridning 

och remissarbete. 

Djurskyddet Sverige arbetar genom 

kampanjarbete, rådgivning, representation 

i arbetsgrupper och kommittéer, ekonomisk 

bidrag till djurhemsverksamhet och 

djurskyddsfrämjande forskning. Djurskyddet 

Sverige lägger också stor vikt vid samarbete 

med myndigheter och andra organisationer. 

Djurskyddet Sverige är en partipolitiskt 

och religiöst obunden organisation. 

Vision 

Djurskyddet Sveriges vision är att alla 

människor ska ha ett etiskt förhållningssätt, 

som innebär respekt och ansvar för alla 

djur. Visionen är förenlig med att människor 

håller och använder djur för olika syften. 

Djurskyddet Sverige motsätter sig däremot 

ett ensidigt utnyttjande av djur eftersom 

hårdare än någonsin minskar inte antalet 

hemlösa katter. Tvärtom. 

Ingen vill riktigt ta i problemet, det sopas 

under mattan, hamnar mellan stolarna 

och längst ned i högen med inkommet. 

Vad skulle det inte kosta att ta hand om 

katterna?! Och hur kostsamt skulle det inte 

bli med ett register för katter? Nej, då är det 

bättre att de ideella föreningarna tar hand 

om problemet, alldeles gratis! 

Eller? Något måste hända. Djurskyddet 

Sverige startar detta år en kattkampanj 

med en nollvision för hemlösa katter. Målet 

är en lag om obligatorisk märkning och 

registrering av katt. Läs mer kampanjen 

längre fram i tidningen. 

Elsa Frizell redaktör 

elsa.frizell@djurskyddet.se 

båda parter har rätt till ett meningsfullt liv. 

Djurskyddsaspekterna måste vara överordnade 

andra intressen. All samverkan mellan 

människa och djur innebär ett visst mått av 

inskränkningar och lidanden för djuren. Skäl 

och värderingar som ligger till grund för användande 

och hållande av djur måste därför 

ständigt diskuteras. 

Finansiering 

Organisationens arbete fi nansieras av medlemsavgifter, 

arv och gåvor. Djurskyddet 

Sverige får inga statliga bidrag. 

Internationellt 

Djurskyddet Sverige arbetar genom Nordiska 

Djurskyddsrådet, en sammanslutning 

av de Nordiska ländernas djurskyddsföreningar, 

genom Eurogroup for Animals som 

är en sammanslutning av djurskyddsorganisationer 

i Europa samt genom World 

Society for Protection of Animals (WSPA), 

internationell djurskyddsorganisation som 

representerar 663 djurskyddsorganisationer 

från 142 länder. 

Får du eller din familj fl era tidningar? Hör av dig till kansliet så rättar vi till det.

04 

06 

08 

10 

11 

12 

14 

16 

18 

20 

Politikerna blundar för kattproblemet 

Tre myter om katter 

Katthistorier med lyckligt slut 

Lagen ställer krav på att övergivna katter lider 

Katten är lika tam som hunden 

Porträtt - Anna-Lena Brundin 

Tre vanliga frågor om katter och praktiska lösningar 

Kattkampanj 2007 

Brott mot djur 

Ett steg bakåt för Djurskyddsfrågorna 

INNEHÅLL 

04 

06 

10 

11 

12 

18 

20 

3

4 

TEMA 

Politikerna blundar för 

kattproblemet 

Ingen vet hur många hemlösa katter det fi nns i Sverige. Men 

kvalifi cerade gissningar pekar på så många som 40 000. De allra fl esta 

av dem skulle inte överleva utan den hjälp som erbjuds av landets 

djurskyddsföreningar och djurhem. Kontrollmyndighet är kommunernas 

miljöförvaltningar, men djurskyddsinspektörerna sitter i en rävsax 

mellan luckor i lagstiftningen och djurföreningarnas krav på åtgärder. 

Text: Monika Wallström 

Foto: Eivor Rasehorn 

I alla svenska kommuner fi nns katter 

utan ägare. Mörkertalet är stort, men 

beräkningar tyder på att det fi nns så 

många som 40 000*. De fl esta av dem 

lever ett liv med svält och sjukdomar 

innan de slutligen dör av köld, törst 

eller sjukdom. De är övergivna av sina 

tidigare ägare eller har fötts av en övergiven 

tamkatt och därmed dömts till att 

klara sig på egen hand. 

I dag vilar de hemlösa katternas öde i 

händerna på djurföreningarna. Ungefär 

hälften av föreningarna driver katthem, 

de fl esta med haltande ekonomi som är 

starkt beroende av donationer. Engagerade 

människor arbetar ideellt med 

att fånga in och hjälpa hemlösa katter 

till nya hem och omsorgsfulla ägare. 

Tyvärr sker arbetet mestadels i motvind 

och platsantalet svarar inte ens upp till 

hälften av behovet. 

Efterlyser register 

En av dem som ägnar sin fritid åt att 

hjälpa hemlösa katter är antikvarien 

Cecilia Bergström. Hon är ordförande 

för föreningen ”Samvetet” i Uppsala. 

En stor del av arbetet går ut på hitta 

jourhem åt katterna i väntan på att hitta 

katternas ägare eller någon annan som 

vill köpa dem. Hon ägnar också mycket 

tid åt att sprida information. 

– Att dra paralleller med hur situationen 

för hundarna såg ut i Sverige under 

första hälften av 1900-talet är ofta 

en bra väckarklocka och får människor 

att tänka till, förklarar hon. 

Hon hänvisar till lagen om hundskatt 

som infördes 1923 för att få 

bukt med problemen med de herrelösa 

hundarna i samhället. Ägarregister skapades 

i kommunerna och fi ck som positiv 

bieffekt att hundens status ökade. 

Lagen om hundskatt upphörde 1995 

då politikerna ansåg att den tjänat sitt 

syfte. Nu efterlyser Cecilia Bergström 

en liknande lagstiftning med särskild 

inriktning på katter och som tvingar 

kattägare att id-märka, registrera och 

kastrera sina huskatter. 

– Det största problemet är katternas 

ägare och myten om att katten klarar 

sig själv. Kattägarna låter okastrerade 

katter gå vind för våg vilket resulterar i 

att de blir allt fl er, säger hon. 

Cecilia Bergström beklagar att Samvetet 

endast förmår ta hand om ungefär 

en tredjedel av de katter som folk hör av 

sig om. Snart hoppas de kunna slå upp 

portarna för ett katthem, men det innebär 

inte så många ytterligare kattplatser. 

– Vi har lyckats ge åtminstone 300 katter 

nya hem och har just nu ungefär 120 

katter i föreningen. Eftersom det har varit 

en riktig kattungesommar. Vi hoppades 

att våra informationskampanjer om kastrering 

skulle ge resultat, men efter denna 

sommaren har det blivit uppenbart att det 

inte har gjort det, säger hon besviket. 

Tandlösa myndigheter 

Den myndighet som främst kommer i 

kontakt med hemlösa katter är kommunens 

miljöförvaltning. En rundringning 

till fl era av de större kommunerna i 

landet visar att djurskyddsinspektörerna 

oftast försöker lösa problemet från fall 

till fall. De hänvisar till kattföreningar 

och uppmuntrar anmälaren att sätta 

upp lappar om den upphittade katten i 

närområdet. Inspektörerna är överens 

om att en stor del av problemet ligger i 

frågan om hemlösa katter som ramlar 

mellan paragraferna i lagen eftersom de 

saknar ägare och lagen är skriven med 

utgångspunkt utifrån djur i fångenskap. 

– Det är ett brott mot djurskyddslagen 

att överge sin katt. Problemet 

är att vi inte har namnen på de som 

övergerö sin katt och vi har därmed inte 

någon att ställa krav mot, säger Gunilla 

Ekberg som är djurskyddsinspektör i 

Sundsvall och tillägger: 

– Och hur ska man veta om katten 

är hemlös då de fl esta katter inte är 

id-märkta? 

I Göteborg planerar miljöförvaltningen 

ett projektarbete inför nästa år med 

särskild inriktning på hemlösa katter. 

– Om det blir ett projekt så vill vi 

dels införa särskilda regler för katter 

i de lokala ordningsförskrifterna, dels 

försöka ta reda på hur många hemlösa 

katter det fi nns i kommunen, säger djurskyddsinspektör 

Åsa Rudén. 

– Hon menar att det inte fi nns 

någon konfl ikt mellan intressenterna på 

området men medger att djurföreningarna 

i Göteborg anser att miljöförvaltningen 

gör för lite. 

– Därför hoppas jag mycket på att 

vi får till det här projektet nästa år, 

säger hon. 

Kattråd i Uppsala 

Uppsala kommun är en av få kommuner 

i landet som försökt att ta ett 

*Fotnot: Siffran kommer från artikeln ”Hund och Katt- med olika status i samhället” som publicerats i bokserien för Formas Fokuserar, Liber.

” 

Det är ett brott mot djurskyddslagen att överge 

sin katt. Problemet är att vi inte har namnen på de 

som överger sin katt och har därmed inte någon att 

ställa krav mot.” 

samlat grepp om kattfrågorna. De har 

tillsatt ett kattråd, ett partssammansatt 

organ med representanter från olika 

aktörer och intressenter i samhället. 

Förutom från miljöförvaltningen fi nns 

även representanter från länsstyrelsen, 

djurföreningar, fastighetsföreningar och 

polisen. Statsveterinär Claes Kihlberg 

är sammankallande i kattrådet. Han 

berättar att de driver olika projekt, till 

exempel för kastrering av katter, samt 

olika informationskampanjer. De har 

tidigare medverkat till anläggandet av 

en djurkyrkogård i Uppsala. Just nu pågår 

en affi schkampanj som uppmanar 

till id-märkning, vaccination och 

kastrering. Men 

att bara lita till 

människors goda 

vilja räcker inte 

menar han. 

– Hundägare 

avkrävs ett strikt ansvar i lagstiftningen. 

Det borde gälla även för katt. Och kommunerna 

bör stötta den här typen av 

verksamhet, det gagnar ju alla. Men tyvärr 

har kattfrågan ingen hög prioritering 

bland politikerna, säger Claes Kihlberg. 

Politisk ovilja 

På Jordbruksdepartementet, som 

ansvarar för utarbetande av djurskyddslagstiftningen, 

medger man att ingenting 

har hänt i denna fråga på senare tid. 

– Jag vet att det fi nns ett väldigt tryck 

från allmänheten om att man ska göra 

någonting åt lagstiftningen på detta 

område. Men den förra regeringen ville 

inte ta i kattfrågan före valet och vi har 

inte hunnit ta upp frågan med den nya 

politiska ledningen ännu, säger departe- 

TEMA 

mentssekreterare Helena Norrthon. 

Med tanke på den förlamning som 

råder bland politikerna i denna fråga lär 

problemet kvarstå ett tag framöver. Men 

Anders Jarkiewicz som sitter i Djurskyddet 

Sveriges arbetsgrupp för hemlösa 

katter hoppas att informationskampanjer 

ska ge kunskap. Kunskap som i sin tur 

ska bidra till en lösning på kattproblemet. 

Han menar att myterna om katten 

som ett halvvilt djur som klarar sig själv 

måste avlivas en gång för alla. 

– Man är inte överens om problembeskrivningen 

och därmed inte heller 

om lösningen. Många tror fortfarande 

att katten klarar sig själv och vi måste 

börja med att tydliggöra problemet. Det 

är ett av målen med den kattkampanj 

som vi kommer att köra under 2007 där 

vi ska ägna mycket kraft åt 

att beskriva hur det ser 

ut i samhället. 

. 

Det fi nns tiotusentals hemlösa 

katter i Sverige. Katterna 

har blivit hemlösa antingen för 

att de har övergivits av sin ägare 

eller så har de fötts av en övergiven 

tamkatt. De fl esta lever ett liv präglat av 

svält och sjukdomar innan de slutligen dör 

av köld, törst eller sjukdom. 

5

6 

TEMA 

Text: Ingrid Redbo, kattetolog och 

styrelseledamot i Djurskyddet Sverige 


Tre myter om katter 

De katter som lever ute året om i Sverige är inte vildkatter. Vildkatten har inte funnits i Sverige på 3000 år. De hemlösa katterna kommer från den domesticerade 

katten och de överlever sällan på grund av det kalla klimatet.

Katter är halvvilda djur 

som klarar sig själva 

utomhus 

DETTA ÄR DEN ALLRA FARLIGASTE MISSUPPFATTNINGEN som 

överhuvudtaget fi nns om katter. Det är just den som ligger bakom 

att så många katter utsätts för ett kraftigt och långvarigt lidande 

innan de dör. 

Vår domesticerade katt (Felis silvestris) klarar inte ett liv ute i så 

kallt klimat som i Norden, om den inte har kontinuerlig tillgång till 

föda, samt tillräckligt skydd för väder och vind. En katt som tvingas 

leva ute året om klarar inte att försörja sig på enbart jakt, särskilt 

inte vintertid. De katter som fi nns i Sverige kommer alla från den 

domesticerade katten, och är alltså inte vildkatter. Vi har sedan 

3000 år inga vildkatter (Felis Silvestris silvestris) längre i Sverige. 

Den europeiska vildkatten förekommer i hela Centraleuropa, men 

aldrig i alpregioner eller områden med långa, kalla vintrar. Man kan 

Katter är oberäkneliga 

och opålitliga 

PRECIS SOM ALLA ANDRA DJURARTER reagerar katter på olika stimuli 

som kommer både inifrån dem själva (t.ex. hormoner, blodsockerhalt) 

och de som kommer utifrån (t.ex. åsynen av en annan katt, en 

doft). Tillsammans med andra faktorer som t.ex. tidigare erfarenhet 

av liknande situationer, leder detta till att katten utför ett beteende. 

Katter kan bli svartsjuka 

och protestera genom att 

kissa i sängen 

DJUR SKILJER SIG FRÅN MÄNNISKOR genom att de (vad vi vet!) 

inte har samma förmåga till abstrakt tänkande som vi har. En katt 

kan inte tänka i fl era led så att den kan förutse följder att ett tänkt 

händelseförlopp. Att protestera innebär att man medvetet sänder 

en kommunikativ signal till en eller fl era tänkta mottagare att man 

vill ha en förändring. Målet med en protest är just att få en förändring 

till stånd, att något ska upphöra, ändras i den riktning man 

själv anser vara bättre. Att en katt skulle protestera genom att t.ex. 

TEMA 

bara spekulera om varför vildkatten dog ut, men en förklaring kan 

vara just att klimatet blivit kallare sedan bronsåldern. Alltså klarar 

inte ens den underart som faktiskt är anpassad till ett vilt liv att 

överleva i vårt klimat. 

Vår domesticerade katt är defi nitivt inte anpassad till ett vilt liv 

utomhus i nordiskt klimat. Vi har svårt att tänka oss att släppa ut 

våra kor och hästar och hoppas på att de ska klara sin egen försörjning 

vintertid. Alla borde ta del av det obduktionsprotokoll som 

glasklart visar lidandet före döden hos en övergiven katt. 

Kort utdrag ur ett obduktionsprotokoll från SVA 

på en inlämnad honkatt 

Avmagrad 

Hudsönderfall 

Angripen av fl ugmask 

Förlossning för omkring 48 

timmar sedan 

Utinvägsinfektion-varbildning 

Njure-infl ammation 

Lever-degenererad-svultit 

Magsäck-kadaver, barr, jord 

Mjälte-förändringar 

Långvarigt förlöpande sjukdomsförlopp 

Att man tycker att katter beter sig oförutsägbart ibland beror då på 

att vi inte har den kompletta bilden av vilka faktorer som lett fram till 

just det här beteendet. Djur svarar normalt sett med helt relevanta 

beteenden. Ju mer tid man ägnar åt att studera sin katt, desto bättre 

kan man förstå varför katten gör på ett visst sätt. Man får inte heller 

glömma att katten reagerar på oss människor och på hur vi själva 

beter oss i interaktioner med katten. Vi har en tendens att fokusera 

på djurets beteende frikopplat från vårt eget, vilket leder till ett glapp 

i kommunikationen; man förstår inte varför katten just vände på 

huvudet och bet handen som klappade den. 

kissa i sängen, för att få ägaren att ändra situationen förutsätter ett 

abstrakt tänkande som katter (vad man vet) inte besitter. 

Däremot kan oro och stress påverka en katts benägenhet att 

kissa på oönskade ställen. (Se även under vanliga frågor och svar). 

Defi nitionen på svartsjuka är enligt Bonniers Svenska Ordbok; 

misstänksam i kärlek och vänskap och dylikt. Enligt ett psykologiskt 

termlexikon är svartsjuka en ”känsloreaktion som består i 

förtvivlan, förtrytelse och ilska över att någon annan blir föremål för 

intresse, omsorger eller kärlek från en person vars huvudintresse 

man själv vill vara föremål för.” 

Det är olyckligt att tillskriva djur mänskliga reaktioner och 

känsloyttringar eftersom det försvårar för oss att förstå de verkliga 

bakgrundsfaktorerna till ett djurs beteende i en viss situation. Detta 

betyder inte att en katt är en ren stimulus-respons varelse, utan i 

dagens etologi är det självklart att djur även har känslor som t.ex. 

rädsla, ångest, aggression, upprymdhet etc. 

7

8 

TEMA 

Katthistorier med lyckligt slut 

Text: Anna Carlsson-Käck 

Illustrationer: Viktor Hedén 

Ett missförstånd 

räddade livet på 

Vicke-Baloo 

Den stora hankatten hade under en 

längre tid strukit omkring runt altanen 

hemma hos Britt-Marie Olsson. Britt- 

Marie, som är en synnerligen engagerad 

styrelseledamot i Djurskyddet Oskarshamn, 

började mata katten och letade 

samtidigt efter dess ägare. 

– Men efter en tid kunde hon konstatera 

att den rara katten inte verkade 

höra hemma någonstans. Han såg 

dessutom ut att må riktigt dåligt, han 

var väldigt skabbig och hade en stor 

elak böld på ena bakbenet. Britt-Marie 

kontaktade djurhemmets veterinär 

för att få hjälp med att ”ta bort den” 

berättar föreningens sekreterare Margareta 

Engström. 

– Egentligen menade hon nog själva 

katten, men veterinären missförstod 

henne och trodde att det var bölden 

som skulle tas bort. 

Bölden visade sig vara en varbildning 

som ganska lätt kunde opereras 

bort och efter kastrering och vaccinationer 

placerades katten på Djurskyddet 

Oskarshamns Djurhem. Han fi ck 

namnet Vicke och efter en tids omvårdnad 

blev han en mycket stilig och snäll 

katt som gärna tog sig an djurhemmets 

små moderslösa kattungar. Ett riktigt 

charmtroll. 

– Vicke var en himla mysig katt men 

av någon anledning var han svår att 

placera och månaderna gick. Men så i 

november kom Ann-Helen Homan. Hon 

berättade att familjen just hade fl yttat till 

en gård och nu gärna ville ha en kattunge. 

Det lät som om det skulle kunna 

vara det perfekta stället för vår Vicke, så 

vi passade på att fråga om de även kunde 

tänka sig att ta en äldre katt. 

Ann-Helen tog med sig frågan hem 

på remiss och kom snart tillbaka med 

maken Kjell och därmed var saken klar. 

Kjell föll nämligen som en fura för den 

stora grårandiga hankatten. 

– Men Kjell tyckte att katten såg 

ut att heta Baloo, så det heter han nu, 

skrattar Ann-Helen ömt. 

Nu bor Baloo hemma hos familjen 

Homan på Ann-Helens farfars gård 

i Möckhult, mellan Oskarshamn och 

Berga. Bästa kompisen heter Tova och 

är den kattunge som hämtades hem 

samtidigt med Baloo. 

– De har så roligt tillsammans och 

Baloo är så snäll mot Tova. De är både 

inne- och utekatter men de håller sig 

mestadels runt gården och ser ut att 

trivas bra med både varandra och livet. 

Baloo är mycket tillgiven och älskar att 

bli klappad. Då rullar han ihop sig som 

en boll och tar tag i händerna och vill 

ha mer kel. Han tillbringar dessutom 

gärna nätterna i mattes säng, något som 

kan ha sina konsekvenser. 

– Han brukar vilja bli utsläppt vid 

sextiden på morgonen. Då börjar han 

trampa runt ovanpå mig tills jag helt 

enkelt reser mig upp och släpper ut 

honom, suckar Ann-Helen leende. . 

Ingen ville ha Iggy 

– nu mår han som 

en prins 

När katten Iggy kom till djurhemmet i 

Linköping våren 2006 var han väldigt 

risig och i mycket dålig kondition. 

– Han dök först upp hos en familj 

här i närheten som tog sig an katten och 

försökte göda honom så gott det gick. 

Tyvärr accepterades aldrig Iggy av familjens 

egen katt utan fi ck så småningom istället 

fl ytta hit, berättar Annelie Daging, 

ordförande i Linköpings Djurskyddsförening 

och ansvarig för djurhemmet. 

Det uppdagades snart att bondkatten 

Iggy var en mycket speciell katt 

med ovanligt stark integritet. Han var 

dessutom lite stirrig i sitt sätt, hade svårt 

för andra katter och var inte mycket för 

klappar och kel. Det här gjorde Iggy till 

en ganska svårplacerad katt. 

– Han åkte ut och in hos fl era olika 

familjer men kom tillbaka till oss här på 

djurhemmet i olika omgångar. Efter en 

tid blev han dessutom ganska tjurig och 

till slut verkade han ha tappat livsgnistan 

alldeles. 

Läget såg minst sagt ganska hopplöst 

ut för Iggy, tills en dag i juli då familjen 

Björkman dök upp. 

– Jag och barnen hade tjatat länge 

om att skaffa katt, men min man Mattias 

var hård. ”Nix, här ska det inte bli 

någon katt inte!” Men så fl yttade vi från 

lägenhet till villa och då gav han motvil

Baloo och kompisen Tova har det skönt i soffan 

hemma hos Ann-Helen och Kjell Homan. 

Ursprungsbild: Familjen Homan. 

ligt med sig, berättar Sabina Björkman. 

Familjen hade redan från början 

bestämt sig för att det skulle vara en 

vuxen, kastrerad hankatt och gärna 

någon ”som ingen ville ha”. 

– Alla måste få en chans i livet och 

väljer man en katt från djurhemmet vet 

man också att de är vaccinerade och 

kastrerade och kontrollerade efter konstens 

alla regler, menar Sabina. 

Vid tiden för besöket på djurhemmet 

i Linköping fanns det fl era katter inne 

men bara två hankatter. 

– Vi hälsade först på en långhårig 

kisse, men tycke uppstod ej. Då såg vi 

Iggys bur med sin lapp om att han inte 

var förtjust i andra katter och att han 

varit i fl era olika familjer utan att fungera. 

Alltså defi nitivt en sådan katt vi inte 

skulle ha, trodde jag, skrattar Sabina. 

Det visade sig nämligen att den 

tidigare så motsträvige maken skulle 

falla handlöst för den brunrandiga och 

övergivna katten. 

– Vem hade kunnat tro det? fnissar 

Sabina. 

”Den katten eller ingen alls”, deklarerades 

det. Samma kväll åkte hela familjen 

och handlade vad som behövdes och 

redan dagen därpå fl yttade Iggy hem till 

Björkmans i Mjölby. 

– Iggy hade varit på djurhemmet 

sedan april, det var hans tur nu helt 

enkelt. Och han är så fi n! Han är lite 

lat, är helst inomhus och han lystrar till 

sitt namn. Nu är han dessutom riktigt 

kelig och hoppar gärna upp i knäet och 

vill bli klappad. Vi är så glada över att 

Iggy kom till oss! . 

Idag mår Iggy bra hemma hos familjen 

Björkman i Mjölby. Ursprungsbild: Familjen 

Björkman. 

Ture blev utdömd 

men överraskade 

alla 

När Ture hittades för fem år sedan var 

han så liten att han först togs för att 

vara en kattunge. Han saknade i stort 

sett päls och var kraftigt undernärd 

och trots mycket kärlek och omvårdnad 

i ett av Djurskyddet Karlstads 

akuthem, var han fortfarande i mycket 

dåligt skick. 

– Han var i akuthemmet i ungefär 

en månad innan han kom till oss på 

djurhemmet men det såg illa ut. All 

mat rann rakt igenom honom och 

behandlingarna och specialkosten 

verkade inte göra någon nytta, berättar 

Margona Lindberg, styrelseledamot i 

föreningen och i hög grad engagerad i 

djurhemmet. 

De prov som togs på Ture visade 

också på mycket dåliga lever- och 

njurvärden och veterinärens bedömning 

var allt annat än positiv. Dessutom 

var Ture inte speciellt omtyckt av 

djurhemmets övriga katter, antagligen 

för att han såg så annorlunda ut med 

sin nakna kropp med bara små spretiga 

fjun här och där. 

– Men han var en mycket rar katt, 

väldigt tillgiven och kelig med det där 

lilla extra. Ture var helt enkelt värd 

både en andra och tredje chans, så 

när min kollega stod med Ture under 

armen, på väg till veterinären en sista 

Ture återhämtade sig mot alla odds och 

trivs hos Margona Lindberg i Karlstad. 

Ursprungsbild: Margona Lindberg. 

TEMA 

gång, hörde jag mig själv säga; Han 

får följa med mig hem istället och bli 

utekatt! 

Sagt och gjort. Ture åkte med Margona 

hem till Hynboholms gård och 

fi ck där bland annat bekanta sig med en 

kattfröken vid namn Mischa. 

– Hon var väl inte direkt överförtjust 

över att få en kamrat. De har tack och 

lov aldrig bråkat handgripligen och idag 

accepterar de varandra även om Ture 

fortfarande helst tar en omväg när han 

ser Mischa, skrattar Margona. 

Ture gjorde sig hemmastadd på gården 

och fi ck fortsätta med sitt specialfoder, 

kokt ris och medicinering – och 

överraskade dem alla! 

– Han blev långsamt starkare och 

såg allt friskare ut. En dag såg jag att 

pälsen började växa ut igen och då visade 

det sig att Ture är långhårig. Idag 

har han en jättepäls och mår jättebra. 

Han är fortfarande väldigt kelig och 

formligen älskar att bli klappad och 

ompysslad. Och eftersom han nästan 

känns mänsklig kallar jag honom 

oftast för Bäbis. 

Ture är idag lika mycket inne som 

ute men blir alltid inropad till natten 

av matte. Och då svarar han med sitt 

speciella jamande. 

– Han låter som en telefon, konstaterar 

Margona kärleksfullt. . 

9

10 

TEMA 

Kattens juridiska skydd är svagt, rättsordningen ser på katten som en 

sak som kan överlåtas, säljas med mera. Till skillnad från hundägaren 

som har ett strikt ansvar för sitt djur fi nns det ingen sådan parallell 

när det gäller katt. Djurskyddet beskriver här vilken lagstiftning som 

gäller för omhändertagande av katt, och för de övergivna katterna är 

rättsskyddet näst intill obefi ntligt. 

Text: Lena Hallberg Foto: Eivor Rasehorn 

Lagen ställer krav 

på att övergivna 

katter lider 

Omedelbart omhändertagande 

enligt Djurskyddslagen 32 § 

32 § Utan hinder av vad i 31 § 1 föreskrivs 

om tillsägelse och rättelse skall länsstyrelsen, 

en tillsynsmyndighet eller polismyndigheten 

besluta att ett djur som är utsatt för 

lidande omedelbart skall omhändertas om: 

1. det bedöms utsiktslöst att felet blir 

avhjälpt, 

2. ägaren till djuret är okänd eller inte kan 

anträffas, eller 

3. det i övrigt bedöms oundgängligen 

nödvändigt från djurskyddssynpunkt.Om 

beslutet har meddelats av någon annan än 

länsstyrelsen, skall beslutet underställas länsstyrelsen, 

som snarast skall avgöra om det 

skall fortsätta att gälla. Omhändertagandet 

skall ske genom polismyndighetens försorg. 

Lag (2002:550). 

Vad gäller juridiskt för en katt som 

man antar är övergiven och som är 

utsatt för lidande? 

För att få en bra handläggning kan det 

vara en god idé att titta på den sista 

meningen i paragrafen; Polisen ansvarar 

för handräckningen vid djurärenden 

vilket innebär exempelvis hämtning, infångande, 

uppstallning. Polisen kan lösa 

uppstallning på olika sätt genom avtal, 

samarbete med lämpliga partners som 

exempelvis djurhem i avvaktan på slutligt 

beslut från Länsstyrelsen eller under 

tiden ägarstatus fastställs. Om ägaren 

senare kan påträffas är det polisen som 

får utkräva kostnaderna från djurägaren, 

i annat fall står det allmänna för 

kostnaden, det 

vill säga polisen 

i dessa fall. 

Det går också 

bra att göra 

en anmälan till 

kommunens djurskyddsinspektörer som 

i sin tur tar hjälp av polisen för handräckningen. 

Ett av kraven i paragrafen är att 

djuret ska vara utsatt för ett lidande. 

Lidandet kan vara både av fysisk eller 

psykisk karaktär. Det är inte svårt att 

bevisa att en katt som är undernärd, 

sjuklig eller lever ute under vinterhalvåret 

är utsatt för ett lidande. Då är det 

viktigt att man försöker fånga in katten 

och lämna över den till polisen för 

vidare åtgärd och beslut. När polisen 

har fattat ett beslut kan man själv bistå 

med hjälp att ta om hand katten till dess 

ägarstatus är fastställt och beslutet har 

underställts Länsstyrelsen för slutligt 

beslut. Alternativt kan ett djurhem 

omhänderta katten under tiden. Om 

polisen inte fattar något beslut eller om 

man väljer att inte anmäla katten hos 

polisen över huvud taget kan man till 

exempel göra sig skyldig till egenmäktigt 

förfarande om djurägaren hittas och 

denna vill ha tillbaka sin katt. 

Det är också viktigt att överlämnandet 

sker direkt, mata inte katten eller 

ta den till veterinär, (om det inte är 

akut naturligtvis), då blir det mycket 

svårare att visa att katten är utsatt för 

ett lidande. Det kan dels resultera i att 

du anses ha tagit om hand katten eller 

att katten ser välnärd och välmående ut. 

Dessutom kan det ju vara så att katten 

faktiskt har en ägare, är chipmärkt eller 

bara saknad av någon. Det är polisens 

skyldighet att kontrollera de efterföljande 

kraven, bland annat att ägaren inte 

kan påträffas eller att ingen ägare fi nns. 

Man ska vara medveten om att 

polisen kan fatta ett beslut om avlivning 

av djuret som ett alternativ. I vissa fall 

har polisen avtalat med djurhemmen 

om att få boka ett par platser för den 

här typen av ärenden. Under den tid det 

tar innan ägarstatus har kontrollerats 

och Länsstyrelsen har fattat slutligt 

beslut i ärendet kan ersättning utgå från 

det allmänna det vill säga polisen. På 

så sätt behöver inte det ideella stå för 

kostnader som samhället egentligen ska 

ansvara för. 

Tänk 

. 

på 

Mata inte en katt som du antar är 

övergiven och som är utsatt för ett 

lidande – försök istället att fånga in den 

eller gör en anmälan till kommunens 

djurskyddsinspektör eller polis. 

Få ett beslut på att du får ta om hand 

katten till ägarstatus är kontrollerad och 

beslut har fattats om vad som ska ske 

med katten. 

När det gäller djurhemmen är det 

viktigt att ta betalt för katten. Medel tas 

från det allmänna vilket innebär polisen. 

Polisen får sedan kräva ut betalning av 

en eventuell ägare.

Katten är lika tam som hunden 

Många tror att katter, till skillnad från hundar, är halvvilda djur som 

mår dåligt i fångenskap. Det stämmer inte. Forskarna Eva Axnér 

och Bodil Ström Holst skriver i sin artikel ”Hund och katt- med olika 

status i samhället” om skillnader mellan djurslagen, men att både 

hund och katt är beroende av människan. 

Text: Monika Wallström Foto: Eivor Rasehorn 

Många människor anser att katten 

absolut måste få springa fritt utomhus, 

att allt annat är att betrakta som djurplågeri. 

Att katten kanske mår bättre i 

en lugn och trygg – men stimulerande 

– innemiljö, förstår de inte. 

Få människor skulle komma på 

tanken att släppa ut sin hund mitt i stan 

för att den ska rasta sig själv. Ändå tror 

de att katten ska klara av det. 

Innevistelse i en varierad miljö eller 

utevistelse i sele eller rastgård fungerar 

utmärkt för katten. Och Eva Axnér och 

Bodil Ström Holst vill bestämt avliva myten 

om att katten skulle vara ett halvvilt 

djur som klarar sig själv. Att det sistnämnda 

är en myt är också uppenbart 

för de människor som på olika sätt kommer 

i kontakt med hemlösa katter. De 

fl esta katterna är utmärglade och sjuka, 

toviga och i allmänt dålig kondition. 

Eva Axnér och Bodil Ström Holst anser 

också att katter inte alls mår dåligt 

av att bli kastrerade. De menar att det 

snarare är tvärtom och anser att kastrering 

av katter som inte ska gå i avel är 

det bästa sättet för att höja kattens status 

i samhället. De menar att de positiva 

hälsoeffekterna av kastrering på katter 

starkt uppväger den lilla biverkningsrisken. 

Kastration bidrar dessutom till att 

katten lever längre. Deras forskning har 

visat att en honkatt som inte kastrerats 

kan löpa varannan vecka, under en 

vecka åt gången. 

– Katter mår dåligt av att löpa ofta. 

Hormonerna som utsöndras under 

löpningen kan, om katten löper ofta, på 

sikt leda till förändringar i livmodern 

som i sin tur ofta medför infektioner, 

förklarar Eva Axnér. 

Förutom den större risken för sjuk- 

TEMA 

Våra tamkatter härstammar från egyptiska 

vildkatter som fanns för 4000 år sedan. 

dom hos den okastrerade honkatten så 

blir de också lugnare och trevligare sällskapsdjur 

om de slipper de ofta återkommande 

hormonrusningarna i kroppen. 

Den kastrerade hankatten råkar betydligt 

mer sällan i slagsmål med andra katter. 

Varför har då alla dessa myter om 

katten uppkommit? Kanske för att 

många har den bondromantiska bilden 

för ögonen av katten på bondgården som 

kan fånga möss, och därmed tror att alla 

katter är goda jägare. Eller kanske för att 

man gör skillnad mellan katt och hund, 

och drar felaktiga slutsatser därav. 

– Det är viktigt att komma ihåg att 

medan hunden är ett fl ockdjur så är katten 

ett solitärt djur. Det ger en skillnad 

i beteende, men betyder inte att katten 

är mindre tam. Man kan inte jämföra 

tamkatten med vilda djur, lika lite som 

vi förväntar oss att hundar ska leva fritt 

som vargar, säger Eva Axnér. 

De anser att tamkatten är beroende 

av människan för sitt välbefi nnande. 

Och att vi människor tog på oss ansvaret 

för att ta hand om dem redan för 

4 000 år sedan när vi förvandlade den 

egyptiska vildkatten till tamkatt. 

11

12 

PORTRÄTT 

Katter sätter guldkant 

på tillvaron 

När Anna-Lena Brundins böcker En god katt förlänger livet och 

Kattguld kom ut för några år sedan blev hon vid sidan av karriärerna 

som sångerska, komiker och författare, rikskänd som kattvän. 

Djurskyddet träffade henne och pratade om katters förträffl ighet, 

humor och varför det är viktigt att lära av djuren. 

Text: Elsa Frizell 

Foto: Katrin Jakobsen 

Djur har alltid varit en självklar del i livet för Anna- 

Lena Brundin som växte upp med hund, katter 

och en hamster. 

Alltid roligt att prata om djur svarar 

Anna-Lena Brundin när jag tackar henne 

för att hon tar sig tid med intervjun. 

För hon har ett späckat schema, det är 

stå-upp shower, föredrag och repetitioner 

inför vårens show: ”En annan liten 

jävla krogshow”, och mycket mer. Vi 

träffas på ett rörigt fi k i Sturegallerian 

mitt i Stockholm. 

– Jag ser bebisar i djur på nåt sätt, 

oskyldiga, omedelbara, ärliga, direkta 

och noll beräknande. Vi har inga som 

helst rättigheter att göra djur skada. Jag 

blir så förbannad när människor tycker 

att de står över djur. Jag har precis läst 

Ormen av Stig Dagerman och i den är 

det en hund som blir illa behandlad. Jag 

känner mig fortfarande skitig i själen 

efter att ha läst om det, det berör mig 

mycket illa. 

Anna-Lena är uppvuxen med djur, 

när hon var liten hade familjen hund, 

fl era katter och en hamster. Djuren har 

alltid varit en självklar del i livet. Just 

nu har hon inga djur, hunden Gunnar 

och katten Bosse har fl yttat ut. 

– De bor hos en familj som genom 

åren alltid tagit hand om djuren när vi 

varit borta. Så de hade ett andra hem och 

nu bor de där hela tiden. Min man är 

extremt allergisk och har levt på Clarityn 

i alla år. Jag har gråtit fl oder av att skiljas 

från dem men jag dejtar dem och fi ck ta 

med mig Gunnar till landet i somras. Det 

blir nog fl er djur så småningom, det fi nns 

ju särskilda hund- och kattraser man kan 

ha fastän man är allergiker. 

Både Bosse och Gunnar blev rikskändisar 

efter att ha fi gurerat huvudpersoner 

i Anna-Lenas böcker ”En god katt 

förlänger livet” och ”Kattguld”. 

Hur kom det sig att du skrev 

böckerna Kattguld och En god katt 

förlänger livet? 

– Jag satt i Paris och skrev till min 

kattkolumn i tidningen Kattliv när Staffan 

Heimersson ringde, egentligen för 

att få tag på min man. De visade sig då 

att han skrev en kolumn för tidningen 

Mjau och då väcktes idén att vi skulle 

skriva en bok. Vi älskar båda två katter 

och så ville vi frälsa världen förstås, få 

fl er människor att tycka om katter och 

få folk att förstå dem bättre. 

Vad betyder djuren för dig? 

– Katter är healing, de gör ditt hem till 

ett hem. Ett hem utan katt är inget hem. 

Katter är andliga och jordnära samtidigt. 

De ger mig lugn, de gör det man 

själv vill göra, är det sol så ligger de i 

solen, är det regn är de inne, de sover 

mycket. Hunden blir snabbt ens bästa 

kompis, oerhört lojal, en kärlek som 

inte går att beskriva. Man blir väldigt 

bekräftad av en hund. 

Kan vi lära av djur tycker du? 

– Ja, det är därför jag alltid haft djur 

och jag tyckte det var väldigt viktigt att 

barnen hade djur nära sig när de växte 

upp. För att utveckla empati och för 

att fatta att man är en del av den här 

jorden. Eftersom djuren inte kan prata 

måste vi lära oss att läsa av deras beteende, 

vilka behov de har. På samma 

sätt lär man sig då att läsa av människor. 

Ett exempel är detta med revir. 

Både människor och djur har revir och

” 

Jag skämtar aldrig om sex med djur som 

många gör. Det är inte roligt, det är ett 

övergrepp. Jag tål ju inte när djur far illa 

och då blir det svårt att skämta om.” 

det är väldigt väldigt känsligt. Och alla 

har ju lite olika revir och det är viktigt 

att känna in det. 

Du skriver i Boken Kattguld att din 

mamma är djurens vän och du är 

djurvän? 

– Ja, vad menade jag med det? Min 

mamma hjälper djur aktivt bland annat 

tar hon hand om övergivna katter. Jag 

är bara där och myser med dem och 

njuter av dem, jag är ju snäll mot djur 

men mamma är ju aktivt ute och matar 

katter, fångar in förvildade katter och 

steriliserar dem, det är ett heltidsjobb 

hon har. Hade jag haft tid hade det varit 

jätteroligt att arbeta med djurskydd. 

Nu älskar jag att stå på scenen och vara 

rolig och sådär men hade jag haft ett liv 

till jag kunnat leva så hade jag bott på 

en gård och haft en massa djur. 

Hur ser du på humorn kopplat till 

djur? 

– Bosse och Gunnar, min katt och 

hund har en oerhört rolig relation, de 

turas om att ta initiativ till bus tillsammans, 

att sitta och titta på dem är 

väldigt underhållande, de har helt olika 

kroppsspråk. För mig blir det clowneri 

på högsta nivå, perfekt tajming, det är 

verkligen humor. 

Använder du djur i ditt arbete som 

stå-upp komiker? 

– Jag har ju tagit upp Gunnars pilskhet 

och när min förra katt Hasse blev 

kastrerad, vilket dåligt samvete jag 

hade då. Jag har också ett skämt i 

min stå-up show nu som handlar om 

modetrenden med småhundar. Man 

köper en hund för 25 000, en väska 

för lika mycket, sedan ska hunden ha 

kläder för tusentals kronor. Massor av 

pengar, allt för att följa modet. Sedan 

lever hunden i åtminstone 15 år. Det 

fi nns inga modetrender som lever så 

länge, så vad ska de där tjejerna göra 

sedan när det inte är modernt längre. 

Vilka losers, tänk att till exempel 

behöva gå runt med axelvaddar 15 

år efter att det slutat vara modernt! 

Trenden med små hundar är helt sjuk. 

Djur är inte accessoarer. 

Finns det tabun i skämt kring djur? 

– Jag skämtar aldrig om sex med djur 

som många gör. Det är inte roligt, det är 

ett övergrepp. Jag tål ju inte när djur far 

illa och då blir det svårt att skämta om. 

Du beskriver ofta djuren i dina 

böcker med mänskliga egenskaper, 

ett slags förmänskligande av djuren, 

är det medvetet och hur tror du att 

det påverkar läsaren? 

– Jag har alltid förmänskligat djur. 

Men frågan är om jag förmänskligar 

dem eller om det är så att människan 

är djur? Jag tycker att vi är djur 

fastän vi inte fattar det, fastän vi har 

vår hjärna och händer och kan prata. 

Jag ser komiken i att beskriva djur 

med människors egenskaper men även 

beskriva människor med djurs egenskaper. 

Vi fungerar väldigt lika. 

. 

Mer om Anna-Lena 

PORTRÄTT 

Anna-Lena Brundin 

är aktuell med ”En 

annan liten jävla 

krogshow” som har 

premiär i vår. 

Bor: I Stockholm och Paris 

Finaste djurminne: På gott och ont när vår 

hund Gunnar kom till oss. Han satt på mattan 

i vardagsrummet och var så liten och vågade 

inte kliva över kanten till golvet men också 

kattens Bosses blick han i den stunden gav 

mig innan han stack till skogs i två dagar. 

Favoritdjur: Katt och hund. Jag tycker att de 

hör ihop som natt och dag, utan natt blir det 

inte dag, de blir fullkomliga ihop. 

Lyssnar gärna på: Norah Jones och Eva 

Cassidy. Fantastiska röster. 

Favoritplats: Paris 

Bästa bok: Doktor Glas av Hjalmar 

Söderberg, alla böcker av Selma Lagerlöf, 

är trött på deckare för tillfället, har haft en 

deckarperiod, Marian Keyes kan jag tycka 

är jätterolig men det får inte bli för många 

sådana böcker på raken då tröttnar man. 

Favoritfi lm: Heavenly dog med Chavy 

Chase, svårt att få tag i, jag efterlyser den. 

Drömjobb: Det har jag, mitt jobb är som en 

förlängd roliga timmen. 

Oanad talang: Jag är en diplomat, antagligen 

för att jag är ganska konfl ikträdd. Djur ska 

man berömma för att nå resultat det är 

samma sak med människor. Ett sätt kan 

också vara att sätta dem i samma helvete då 

tvingas de att sluta upp att bråka sinsemellan. 

Som till exempel när min katt Bosse inte 

kunde acceptera taxen Gunnar. Då satte jag 

dem tillsammans i bilen, Bosse hatar att åka 

bil. Det fungerade, de blev sams. 

Läs mer: Kattguld, En god katt förlänger 

livet (lite svåra att få tag i men fi nns på 

antikvariat). 

13

14 

Tre vanliga frågor om katter 

Text: Ingrid Redbo Foto: Eivor Rasehorn 

Min katt kissar i sängen, vad ska jag göra? 

Min 11 månaders honkatt har börjat kissa i vår säng! Sedan ungefär 

två månader tillbaka har hon då och då kissat i sängen, inte på 

samma ställe varje gång utan på lite olika platser. Jag har aldrig sett 

henne göra det utan bara upptäckt det när vi själva ska lägga oss. 

Jag har förstås bytt lakan och även tvättat täcken och överkast, 

men det har inte fått henne att sluta. Hon har en toalåda i köket i 

andra änden av lägenheten, och den använder hon normalt tycker 

jag. Ibland sitter hon ”fel” på lådan, tryckt mot kanten så att det 

kommer utanför lådan, och hon rusar också ifrån lådan ibland direkt 

hon är klar. Kan det vara något fel på själva toalådan? Ska jag kanske 

istället skaffa en täckt låda? Det hela är jättejobbigt, vad kan jag 

göra för att få henne att sluta kissa i sängen? 

Vår katt går inte ihop med vår nya, vad ska jag göra? 

Vår 6-åriga honkatt (kastrerad) har alltid varit jättesnäll, gosig och 

väldigt social mot oss, men sedan vi skaffade en till katt för drygt en 

månad sedan har hon blivit som förbytt. Vår nya lilla katt är 5 månader 

och väldigt vild och busig, men även hon är jättesocial mot oss. 

Problemet är att den lilla hela tiden vill busa med den äldre katten, 

hon smyger sig på henne, hänger efter henne och ibland hoppar 

hon på henne bakifrån. Vår äldre katt fräser ifrån, morrar och slår 

mot den lilla, och försöker på alla sätt visa att hon inte vill leka. Hon 

fräser även mot oss när det är som värst, och hon söker inte längre 

kontakt med oss utan håller sig undan. Vi är jätteledsna för hennes 

skull, men vet inte vad vi ska göra för att få dem att bli vänner. 

Kommer min katt att bli social? 

Jag köpte för ett halvår sedan en (kastrerad) honkatt från ett katthem, 

eller egentligen ett jourhem som hon var utplacerad i. I jourhemmet 

fanns då jag hämtade henne två andra katter, ingen av katterna visade 

sig vara särskilt tam, och när vi skulle ta in min hona i buren var 

hon jätterädd och försökte hela tiden fl y. För att fånga in henne fi ck 

vi kasta fi ltar över henne, vilket kändes hemskt! De första veckorna 

hemma låg hon bakom soffan och kom uppenbarligen bara fram på 

natten när jag sov. Efter det att hon väl vågade sig fram dagtid tog 

det fl era veckor innan jag fi ck röra vid henne, men till slut fi ck jag iallafall 

klappa henne. En dag för en månad sedan försökte jag lyfta upp 

henne när hon låg i en stol varpå hon fräste och rev mig ordentligt 

och stack direkt iväg och gömde sig under soffan igen. Sedan tog 

det återigen fl era veckor tills jag fi ck klappa henne. Hon vill aldrig 

ligga i knäet och kela, ligger aldrig kvar då jag sätter mig nära henne 

i soffa eller säng. Jag känner mig så misslyckad, och är så ledsen att 

hon är så rädd för mig. Jag längtade så mycket efter en katt att kela 

med (ensamstående pensionär). Vad kan jag göra för att få henne 

att bli den katt jag vill ha? Jag har ändå fäst mig vid henne så pass 

mycket att jag absolut vill ha henne kvar.

och praktiska lösningar 

Svar: Problem med rumsrenhet handlar oftast om problem med 

själva toalett situationen, men det kan även påverkas av om katten 

har eller har haft problem med urinvägarna. 

Börja med att låta en veterinär undersöka din katt framförallt 

avseende urinvägarna för att försäkra dig om att hon inte har några 

tecken på infektion. Om din katt inte ska gå i avel bör du också 

låta kastrera henne. Hennes beteende under toa-situationen tyder 

på att hon upplever den som obehaglig. En katt som trivs med sin 

toalåda gräver i sanden både före och efter den gör sina behov, 

och vänder sig ofta om för att lukta på urinen eller träcket innan, 

och under tiden den täcker över det. 

Det viktigaste är att du försöker skapa så attraktiv toa-situation 

som bara är möjligt, samtidigt som du gör det obehagligt att kissa 

i sängen. Börja med att ta bort lådan från köket; katter vill inte ha 

Svar: Med stor sannolikhet kommer problemen att minska och 

med tiden upphöra helt, eftersom de beror mycket på ålderskillnaden 

mellan katterna. Men, ni måste hjälpa katterna så de får en bra 

livskvalitet fram till dess. 

Den äldre katten måste få möjlighet att komma undan den lilla 

katten. Se till att 6-åringen kan komma upp på hyllor, skåp etc. som 

den lilla inte lika lätt kan nå. Även om den lilla rent tekniskt skulle 

kunna ta sig upp till den äldre katten medför den mer oåtkomliga 

och fysiskt svårare positionen då hon ligger på en liten yta högt 

upp att den lilla hamnar i underläge. Det har ingenting med dominans 

att göra, bara att det är vanskligt att försöka hoppa upp mot 

en annan katt som befi nner sig högre upp (man kan råka illa ut). Se 

också till att den äldre katten får egen tid då hon är garanterat fri 

från den lilla, t.ex. genom att ha katterna separerade nattetid/dagtid. 

Passa då på att ägna er åt den äldre katten för att bygga upp er 

relation, så att hon kan känna sig helt trygg med er. 

Den lilla katten behöver mycket mer stimulans från andra objekt 

Svar: Din katt är inte tillräckligt socialiserad till människor, förmodligen 

har hon fötts och växt upp ute. Katter måste socialiseras till 

människor tidigt i livet (optimalt mellan 2-7 veckors ålder) för att 

senare kunna ha en avslappnad relation till människor. Man kan 

med mycket arbete vänja katter som inte blivit socialiserade som 

ungar att vara nära människor och att acceptera beröring. Men, en 

sådan katt kan sällan få en lika avspänd relation till människor som 

en som socialiserats under rätt tidsperiod. 

Om du kan acceptera detta och är beredd att bygga upp en 

relation på din katts villkor, kan du ändå på sikt få en katt som trivs 

med att vara nära dig, även om hon troligen aldrig blir den knäkatt 

du har drömt om. 

Fortsätt som nu med att då och då i förbifarten, utan att vara 

koncentrerad på henne eller att titta på henne, att röra vid henne 

på ett sätt som hon verkar acceptera. Prova om du kan använda en 

mjuk borste, rör henne inte mer än korta sekvenser. Var hela tiden 

observant på hennes signaler; vid minsta tecken på oro (öronen 

viks utåt, svans som rör sig), sluta genast. Många katter som inte 

är bekväma med att vara nära människor blir väldigt passiva när de 

tvingas bo ihop med människor på en begränsad yta. Försök därför 

sin toalett nära mat eller vatten. Skaffa sedan fl era lådor (3-4 st) 

som du fyller med tjocka lager av en så fi nkornig kattsand som 

möjligt, utan dofttillsats. Placera ut lådorna på ställen där du tror 

att din katt skulle känna sig trygg. Kontrollera lådorna fl era gånger 

per dag, och skopa genast ur ev. urin och träck. Håll sedan lådorna 

minutiöst rena och ständigt med mycket sand. 

Tvätta noga alla sängkläder fl era gånger innan du lägger tillbaka 

dem. Klipp ut byggplast i samma storlek som sängytan, och täck 

sängen med den. Placera mat och vatten i sovrummet, nära sängen. 

Se till att din katt kan välja mellan fl era varma och skyddade 

sovplatser med mjuka underlag på olika ställen i lägenheten. 

Försök också att skapa fasta rutiner för dig och din katt, och 

avsätt gott om tid för er relation. 

än den äldre katten som hon varit helt fokuserad på. Planera in 

lekstunder, helst fl era gånger varje dag, där ni själva tar initiativ 

till jaktlekar där den lilla kan fokusera på olika föremål. Om den 

lilla försöker bita/riva på händer eller fötter sluta då genast och gå 

därifrån. Byt föremål mellan lekstunderna, och stoppa i mellantiden 

undan de leksaker som ni själva använder vid er lek med katten. 

Lek inte bara jaga-lekar utan även lekar som kräver lite tankearbete 

av katten, som t.ex. att få fram en leksaksmus som ligger långt in 

under ett skåp eller i en papperspåse. 

Vissa av de (tyvärr ofta dyrare) leksaker som fi nns i handeln fungerar 

mycket bra just för växande katter, medan andra saknar värde. 

Man får prova sig fram. 

Den mest effektiva stimulansen får katten genom utevistelse. 

Försök att ge den lilla katten en stunds utevistelse varje dag, under 

kontrollerade former förstås, men där hon kan få all den stimulans 

som dofter, synintryck, känsel ger. 

att aktivera din katt, så att hon lockas till rörelse och därigenom 

kommer i kontakt med objekt hon annars undviker, dig själv t.ex. 

Lek olika lekar, även jaktlekar då du kan passa på att sätta ned någon 

liten godbit när ni lekt en stund. Klappa inte katten i samband 

med dessa lekar, och se till att leksakerna hålls på avstånd från dig 

så att ni inte får ett bakslag genom att din katt biter eller river dig, 

vilket annars är lätt hänt. När din katt börjar kunna vara nära dig, 

t.ex. lägger sig bredvid dig i soffan, bör du första gångerna ignorera 

den. När du vid senare tillfällen börjar röra katten så använd den 

mjuka borsten som är mer neutral för katten än dina händer. På 

detta sätt får du steg för steg bygga upp din katts förtroende för 

dig. Huvudbudskapen är 1. att du måste ge katten en känsla av 

frihet, 2. att den aldrig ska behöva använda aggressivitet mot dig, 

3. att den ska belönas för att den är nära dig. Du måste också vara 

införstådd med att varje liten förbättring kan ta lång tid att uppnå, 

men att ditt arbete också kommer att ge dig och din katt en betydligt 

rikare samvaro och relation. 

15

16 

KATTKAMPANJ 2007 

kattkampanj 2007 

Djurskyddet Sverige kommer under 2007 att 

genomföra sin största kampanj någonsin – en 

rikstäckande informationskampanj för att öka 

kattens status i samhället. 

Vi ska öka människors kunskap om kattens behov, 

och vi vill att ägare tar ansvar för sin katt. 

Genom att lyfta fram kattproblemet hoppas vi 

fl er blir medvetna om att något behöver göras 

åt de tusentals hemlösa katternas lidande. 

Djurskyddet Sveriges ska arbeta för en ”nollvision”, 

det vill säga att inga katter ska behöva 

vara hemlösa och ägarlösa. 

Djurskyddet Sverige kräver obligatorisk 

märkning & registrering av alla katter 

Majoriteten av de 52 föreningar som är anslutna till Djurskyddet 

Sverige driver djurhemsverksamhet ideellt. De tar hand om tusentals 

hemlösa katter varje år och har begränsade resurser för det 

ändlösa behovet av djurhemsplatser. 

Kampanjens mål är att höja kattens status och åstadkomma 

krav på obligatorisk märkning och registrering av katter. Katter 

som är märkta och registrerade har därmed en ägare, som tar ansvar 

för sin katt. En utekatt kan springa bort från sitt hem, men är 

den märkt och registrerad så kan ägaren spåras. Det ska falla sig 

naturligt att märker man katten så kastrerar man henne samtidigt 

– allt i ledet att ta ansvar för sin älskade katt. 


”Älskade katter märker man” 

Budskapet i kampanjen är alltså att ta ansvar för sin katt genom 

att märka och registrera den. Den marknadsföringspartner som 

Djurskyddet Sverige valt att samarbeta med för kattkampanjen 

heter Makramé, en reklambyrå med gedigen erfarenhet av arbete 

med ideella organisationer, etiska frågor, samhällsinformation och 

opinionsbildning. Med deras kompetens och kontaktnät kommer 

vi att kunna nå ut med en bred kampanj till fl er människor. Vi har 

också inlett ett samarbete med en större månadstidning, som 

visat intresse för vår satsning. 

För att få bästa möjliga effekt kommer kampanjens huvudbudskap 

att vara märkning och registrering av katter. Men självklart ska 

vi även understryka vikten av att katter kastreras. Vi behöver många 

och kraftfulla åtgärder för att hålla nere antalet katter som förökar 

sig i våldsam takt. Förbundet kommer att stötta olika lokala kastreringskampanjer 

som sker i våra anslutna föreningar runtom i landet.

Namninsamling för lag om märkning 

För att sätta press på våra beslutsfattare med krav på en lagändring 

satsar vi på namninsamlingar över hela landet. Målet är att vi ska 

överlämna en diger lunta med namnlistor till Jordbruksdepar-tementet 

för att ge optimal tyngd åt våra krav. Andra organisationer, djurhem 

och samarbetspartner, till exempel Sveriges veterinärförbund 

och olika förespråkare för djurskydd. kommer erbjudas att delta i 

kampanjen och hjälpa till med namninsamlingen. 

Kattkampanjen kommer att innehålla informationsmaterial, en 

kampanjsajt, annonser, presentreklam, pressmeddelanden, insändare 

med mera. 

För att nå ut med kampanjen kommer de 52 anslutna föreningar 

som utgör Djurskyddet Sverige att erhålla ett speciellt kampanjmaterial, 

foldrar med mera. Föreningarna har den viktiga personliga 

kontakten med medlemmar och intresserade. De arbetar lokalt, har 

ofta djurhem, arrangerar kastreringskampanjer och andra aktiviteter. 

Även andra djurhem kommer att kunna delta i kampanjen, namninsamlingen 

och beställa information och material kostnadsfritt. 

Kampanjsajten på www.djurskyddet.se 

Vår viktigaste informationskanal under kattkampanjen – förutom 

våra anslutna föreningar – kommer att vara en särskild kampanjsajt 

som ligger på djurskyddet.se. Sajten blir själva kampanjens 

nav, för att fånga upp det intresse från människor som vill engagera 

sig, skriva pp namninsamlingen, bli volontär på ett djurhem, 

ge ett bidrag, eller leta information om att vara kattägare. 

Besökarna kommer att hitta till Djurskyddets kampanjsajt via 

tidningar och Internet. Genom annonsering och olika samarbeten 

lockar vi besökare till sajten och fångar upp det intresse vi väcker, 

genom vår medverkan i ”Hitta hem”. 


Kampanjstart på TV4 

Den 5 mars planeras starten för TV4’s nya programserie ”Hitta 

hem”, där Djurskyddet Sverige, som enda djurskyddsorganisation, 

är sponsor. Det blir också startveckan för vår Kattkampanj 2007. 

Programmet sänds under tre veckor i TV4 måndag till torsdag 

klockan 19.30, alltså bästa tänkbara tid för många TV-tittare. 

I programserien kommer tittaren att kunna följa katter och hundar 

som övergivits eller kommit bort, ofta är de ägarlösa och hemlösa. Vi 

får träffa många upphittade och omhändertagna djur som befi nner 

sig på olika djurhem i väntan på veterinärvård och nya familjer. 

Man får följa djurhemmens arbete med att omhänderta vanvårdade 

eller hemlösa djur, ombesörja kastrering och veterinärvård, att 

hitta ägare, nya hem eller andra lösningar. Programserien tar också 

upp polisens arbete med att exempelvis fånga in förvildade katter 

och hämta vanvårdade katter eller hundar. I programmet medverkar 

också djurägare, djurhemspersonal, veterinärer, djurskyddsinspektör, 

poliser och personer som hittat djur i behov av hjälp. 

En katthistoria som kan följas i ”Hitta hem” är den om hankatten 

Picacho som har bott tillsammans med sina söner Newton och Molligan 

på en utomhusveranda. Mamman stack och lämnade sina ungar 

hos Picacho som visade sig vara en bra pappa och tog väl hand om 

dem. Till sin hjälp hade han en hund som levde i huset. Katterna fi nns 

nu på katthem och väntar på en familj som kan adoptera alla tre. 

En annan handlar om hankatten Trollis som levt utomhus i sju 

år på Kungsholmen. Som enda skydd hade han en pappkartong. 

En äldre kvinna hade givit honom mat under alla år, men sedan 

hon fl yttat in på ett hem var hon orolig att han inte skulle överleva. 

Trollis fångades in och hade turen att få plats på ett djurhem. Där 

får han återhämta krafterna i väntan på en ny familj. 

Vi vet att många vill göra något för djuren i vår närhet. Tittarna 

kommer att kunna skicka in bidrag för att hjälpa hemlösa djur. På 

TV4.se kommer mer information fi nnas om programmet, och även 

en länk till Djurskyddets kampanjsida. 

Djurskyddet Sverige är den organisation som tar emot bidragen, 

och eventuellt överskott kommer att fördelas till djurhemsverksamhet. 

Vi vet att Kattkampanjen 2007 är välkommen bland många engagerade 

människor även utanför vår organisation. Det fi nns kattgrupper, 

polismän, jurister, djurskyddsinspektörer och veterinärer 

som länge arbetat för att katternas status ska höjas. Informationsmaterialet 

vi tar fram kommer att vara kostnadsfritt. För utskick 

kommer endast fraktkostnad tas ut. 

Är du djurvän, en vanlig medkännande varelse, politiker, 

kattägare, veterinär, lantbrukare eller jägare – håll utkik efter 

kampanjen. Vi behöver ditt namn på listan! 

Om vi med er hjälp kan få fl er människor att bli mevetna om de 

hemlösa katternas situation och kattens behov av omvårdnad, 

märkning och registrering, kastrering och ett hem – har vi nått 

en bit på vägen. 

17

18 

JURIDIK 

Brott mot djur 

Text: Lena Hallberg Foto: Istockphoto 

Vi skryter ofta om hur bra vår djurskyddslagstiftning är här i Sverige 

jämfört med i andra länder. Detta stämmer i många fall – men frågan 

är då varför det är så svårt att få människor som vanvårdar och 

misshandlar djur fällda för dessa brott. Är det kontroller som brister, 

polisens utredningar eller kompetensen i våra domstolar? Några av 

dessa frågor har Djurskyddet försökt belysa. 

Vi ska veta att det inte är så stor andel 

av de anmälda brotten som leder till 

åtal. Det kan under polisutredningen 

vara svårt att bevisa att ett brott faktiskt 

är begånget och om någon, om så 

är fallet, kan åtalas för brottet. Om det 

inte kan visas läggs utredningen ner. 

I de fall åtal väcks i domstol och en 

person/fl era personer fälls för ett brott 

blir påföljden oftast böter. Fängelse-straff 

för vanvård eller djurplågeri utdöms sällan 

och i de fall detta sker är strafftidens 

längd mellan 1-4 månader. Fängelsestraffets 

maxtid är sedan 2003 två år. Det 

betyder också att preskriptionstiden (den 

tid inom vilken påföljd kan utdömas), 

för brott numera är fem år. Förhoppningsvis 

leder det till att fl er brott hinner 

utredas innan brottet blir preskriberat. 

Det kan vara svårt att förstå att myndighetsprocessen, 

från det att anmälan 

sker till dess att något resultat syns, tar 

så lång tid. Ofta upplever människor 

att inget händer trots att en anmälan 

har gjorts till kommunens djurskyddsinspektörer 

eller till polisen och det är 

tydligt att ett brott har begåtts. Det fi nns 

många hinder på vägen. 

Lagen 

I vår djurskyddslagstiftning och i 

brottsbalkens djurplågeriparagraf anges 

hur djur ska skötas om eller vad som är 

tillåtet eller ej. Myndigheterna har skyldighet 

att hålla sig inom ramarna för den 

lagstiftning som vi har lika väl som du 

och jag, och den ska ligga till grund för 

de beslut som myndigheterna fattar när 

det gäller brott mot djur. Det är oerhört 

viktigt att våra kontrollmyndigheter, 

(kommunerna och exempelvis polis), har 

god kunskap om vad som krävs för att 

en anmälan ska hålla i en rättsprocess. 

Ärendegång 

Anmälan om att djur vanvårdas eller 

misshandlas kan göras till kommunernas 

djurskyddsinspektörer eller till polisen. 

Om det fi nns misstanke om brott 

är det alltid polisen som ska göra en 

utredning, men en anmälan till polisen 

kan göras både av privatpersoner direkt 

eller av djurskyddsinspektören efter en 

rutinmässig inspektion eller inspektion 

på grund av en anmälan. Det går att 

vara anonym. 

Polisen inleder en utredning – förundersökning 

i syfte att utreda om ett 

brott faktiskt har begåtts. För att inleda 

en förundersökning krävs en förhållandevis 

låg misstanke – ”skäl att anta” att 

brott har begåtts. I undersökningen ingår 

att samla bevis, förhöra misstänkta, 

kalla vittnen samt sammanställa annan 

dokumentation som styrker misstanke 

om brottet. 

En åklagare beslutar sedan om det 

fi nns tillräcklig grund för att väcka åtal. 

Bevis 

I ett mål om brott mot djur har åklagaren 

bevisbördan. Det innebär att 

åklagaren måste kunna visa att ett brott 

har begåtts, att en viss person har utfört 

brottet och att det fi nns bevisning som 

styrker detta. Det är därför viktigt att 

det fi nns tillräcklig dokumentation som

exempelvis bildbevis, vittnen och eventuella 

rapporter och veterinärutlåtanden. 

Många gånger är målen som tas upp i 

domstol inte tillräckligt väl underbyggda 

vilket resulterar i friande domar eller 

låga straff även vid fällande domar. 

Djuren under tiden utredningen 

pågår 

Djur som vanvårdats eller misshandlats 

kan under den tid som brottsutredningen 

pågår omhändertas. Det är polisen 

som ansvarar för det faktiska omhändertagandet 

av djuren vilket också innebär 

kostnader för uppstallning, skötsel 

och eventuella veterinärkostnader vid 

sjukdom eller avlivning. Polisen kan delegera 

skötseln till exempelvis djurhem 

och jourhem. Det fi nns exempel på djurbesättningar 

som har fått vara kvar hos 

en djurhållare under utredningstiden, av 

praktiska skäl, det kanske kan vara en 

nödlösning vid vissa överträdelser men 

är som regel ingen bra handläggning. 

Handräckning 

Djurskyddsinspektören och andra 

myndigheter kan alltid begära handräckning 

av polisen vilket innebär att 

polisen ska hjälpa till med åtgärder 

som krävs för att kunna fullgöra exem- 

pelvis en inspektion eller ett omhändertagande. 

En djurskyddsinspektör 

har som huvudregel inte tillträde till 

att inspektera en bostad vid misstanke 

om brott utan särskilt tillstånd. Vid 

rutinmässiga inspektioner som sker i 

samråd med djurägaren behövs dock 

inte handräckning om det inte fi nns 

särskilda skäl. Det förekommer att 

djurägare uppträder hotfullt eller inte 

vill medverka till en inspektion och i 

dessa fall kan och bör också inspektören 

begära handräckning av polis. 

Vem gör vad? 

Kommunens djurskyddsinspektörer tar 

emot anmälningar, genomför inspektioner 

– både rutinmässiga och efter anmälan, 

och ansvarar för den kommunala 

kontrollen. Polisen utreder brott genom 

förundersökning, tar emot anmälningar, 

bistår med handräckning samt ansvarar 

efter beslut för det faktiska omhändertagandet 

av djuren. Åklagare fattar beslut 

om att väcka åtal och är en av parterna 

i domstolsprocessen. . 

Tidigare artiklar om lagstiftning 

Djurskyddet nr2/2003 sid 18-19 

Djurskyddet nr 3/2004 sid 18-19 

Detta kan du göra som 

privatperson? 

JURIDIK 

En djurskyddsinspektör 

har som huvudregel inte 

tillträde till att inspektera en 

bostad vid misstanke om 

brott utan särskilt tillstånd. 

Det är viktigt att vi människor fortsätter att 

anmäla vid misstanke om brott mot djur. Om 

det kommer in många anmälningar i samma 

ärende till en myndighet fi nns det större 

anledning att misstänka att det faktiskt är ett 

djur som far illa. 

Våra kontrollmyndigheter har i dagsläget 

alldeles för lite resurser för att kunna bedriva 

en tillfredställande kontroll. I vissa kommuner 

är det problem med att bedriva den 

rutinmässiga kontrollen, på gårdar, slakterier, 

zooaffärer med mera, som lagen kräver. Det 

är därför oumbärligt med allmänhetens ögon 

och engagemang i de fall det fi nns misstanke 

eller vetskap om att djur far illa. 

Dokumentera och anteckna gärna det du 

ser, för att myndigheterna ska ha så mycket 

information som möjligt i ett ärende. Det kan 

också vara bra att kunna hålla kontakten med 

myndigheten för att följa ett ärendes gång. 

Som anmälare är man inte part i målet och 

det fi nns därför ingen skyldighet enligt lag att 

man ska bli kommunicerad om vad som händer 

i ett ärende. Däremot kan man framföra 

önskemål om att man som anmälare vill ha information 

om vad som händer i ärendet, vilket 

brukar fungera om inte annan lagstiftning om 

exempelvis sekretess hindrar detta. 

19

20 

DJURSKYDDSMYNDIGHETEN 

Ett steg bakåt för 

Djurskyddsfrågorna 

Från den 1 juli i år ska Djurskyddsmyndigheten avvecklas och 

det samlade ansvaret för djurskyddsfrågorna föras tillbaka 

under Jordbruksverkets kappa. Regeringen vill effektivisera 

statsförvaltningen medan kritikerna menar att djurskyddsfrågorna 

nu riskerar att hamna i skymundan. Och förslagen i den utredning 

som presenterades i december innebär i stora drag en återgång till 

ordningen anno 2003. 

Text: Monika Wallström 

Foto: Istockphoto 

Om Djurskyddsmyndigheten avvecklas enligt Bertil Norbelies förslag innebär det ett steg tillbaka i 

utvecklingen för svenskt djurskydd. 

Regeringen beslutade under hösten att 

Djurskyddsmyndigheten ska läggas ned 

och att det centrala myndighetsansvaret 

för djurskyddslagen ska återföras till 

Statens Jordbruksverk. Huvudskälet 

är att effektivisera statsförvaltningen 

och därigenom spara pengar. Djurskyddsmyndighetens 

generaldirektör 

Matz Hammarström anser att det är att 

osynliggöra djurskyddet. 

– Dels förlorar man den tydlighet som 

man har haft med en separat myndighet, 

dels riskerar man återigen en konfl ikt 

mellan djurskyddsintresset och näringsintresset 

när frågorna ska behandlas på 

samma myndighet, säger han. 

Anslaget sänks med en tredjedel 

Regeringens utredare Bertil Norbelie 

fi ck uppdraget att snabbanalysera 

formerna för avvecklingen och hur 

ansvaret för djurskyddet ska överföras 

till Jordbruksverket. Om utredningsförslaget 

går igenom kommer anslaget för 

djurskyddet att minskas med en tredjedel, 

ungefär 30 miljoner kronor, och de 

femtiotal anställda vid myndigheten att 

minska till omkring 30. 

Norbelie föreslår att Jordbruksverket 

även övertar huvudmannaskapet för de 

djurförsöksetiska nämnderna tillsammans 

med ansvaret för att förordna tävlings- 

och banveterinärer. Utredningen 

föreslår vidare att regeringen ska pröva 

om det fi nns möjligheter att samordna 

det centrala hundregistret som Djurskyddsmyndigheten 

byggt upp med 

Svenska Kennelkubbens register. 

När det gäller Djurskyddsmyndighetens 

tre vetenskapliga råd, Djurskyddsrådet, 

Rådet för alternativa behandlingsmetoder 

och Vetenskapliga rådet

för alternativa metoder till djurförsök 

föreslår Norbelie att de ska ersättas av 

ett nytt djurskyddsråd där ledamöterna 

ska utses av regeringen. Vidare får 

Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, ett 

nationellt uppdrag för att ansvara för 

forskning och utbildning i djurskyddsfrågor. 

Slutligen överförs ansvaret för 

beviljande av forskningsmedel för 

djurskyddsbefrämjande forskning och 

forskning om alternativa metoder till 

djurförsök till Forskningsrådet Formas. 

Intressekonfl ikt befaras 

Redan innan Djurskyddsmyndigheten 

bildades framfördes kritik mot att 

Jordbruksverket stod som huvudman 

för djurskyddsfrågorna. Vissa menade 

att verket befann sig i en jävsituation 

mellan jordbruksnäringens intressen 

och djurskyddet, och att konfl iktsituationer 

oftast löstes genom att djurskyddet 

underordnades. Jordbruksverket 

fi ck också kritik för stora brister i 

djurskyddstillsynen efter en granskning 

av riksrevisionen år 2003. 

– Om återförandet av ansvaret för 

djurskyddet till Jordbruksverket ska bli 

bra krävs att verket får mer ekonomiska 

resurser och att man får behålla den 

personalkompetens som Djurskyddsmyndigheten 

har byggt upp. Men jag ser 

en stor risk att man hamnar på samma 

ekonomiska nivå som man hade 2004, 

säger Matz Hammarström. 

Han ser också en risk för att den 

föreslagna fl ytten av verksamheten från 

Skara till Jönköping kommer att innebära 

att fl ertalet av den befi ntliga personalen 

inte fl yttar med. Han menar att det 

innebär ett steg tillbaka för djurskyddet. 

– Med en egen myndighet för 

djurskyddsfrågor i Sverige hade vi 

något som utmärkte oss internationellt. 

Nu naggas vårt anseende ytterligare i 

kanten med den föreslagna minskade 

satsningen på djurskyddsforskning. 

Chanserna att vi nu ska få en lokalisering 

av ett europeisk djurskyddscentrum 

till Sverige torde ha minskat 

avsevärt, säger han. 

Forskningsanlag ska fördelas av 

Anslaget för djurskyddsforskning sänks 

från 30 miljoner kronor för år 2006 till 

2 miljoner kronor för första halvåret 

2007 och innebär att Djurskyddsmyndigheten 

under kommande halvår inte 

kommer att kunna dela ut några nya 

forskningsmedel. Utredningen föreslår 

också att medlen till forskningsanslag 

som fortsättningsvis ska fördelas av 

Formas sänks till 20 miljoner kronor. 

På föreningen Djurskyddet Sverige 

är besvikelsen stor över myndighetens 

avveckling. 

– Vi känner stor oro för att djurskyddsfrågorna 

ska tappa i fokus. Djurskyddet 

får ju inga ökade anslag i och 

med avvecklingen, tvärtom, ändå säger 

politikerna att arbetet ska hålla en lika 

hög nivå i fortsättningen. Men när man 

väger de ekonomiska anslagen mot vad 

de säger så rimmar det ganska illa, säger 

förbundssekreterare Lena Hallberg. 

Fortbildningsanslag slopas 

Föreningen ser även en risk för att 

djurskyddsforskningen kommer att 

försämras om Formas får ansvaret för 

att bevilja anslagen. 

– Djurskyddsmyndigheten har haft 

pengar som varit öronmärkta för just 

djurskyddsbefrämjande forskning och 

DJURSKYDDSMYNDIGHETEN 

forskning om alternativa metoder till 

djurförsök. Nu ser vi en risk för att 

de pengarna ska försvinna i mängden, 

fortsätter Lena Hallberg. 

Föreningen befarar också negativa 

konsekvenser för den kommunala 

djurskyddskontrollen då de medel som 

tidigare anvisats för fortbildning av 

djurskyddsinspektörer helt försvinner 

om utredningsförslaget går igenom. 

Djurskyddet ska integreras 

I ett remissyttrande till snabbutredningen 

förklarade Djurskyddet Sverige 

vikten av att ett samlat grepp över 

djurskyddsfrågorna bibehålles även 

på Jordbruksverket. Helst ser man att 

Jordbruksverket bygger upp en helt 

egen enhet av det som nu är Djurskyddsmyndigheten. 

– Tyvärr har vi inte fått gehör för 

våra synpunkter, säger Lena Hallberg 

besviket. 

Snabbutredaren Bertil Norbelie föreslår 

i stället att djurskyddet ska integreras 

i Jordbruksverkets övriga verksamhet. 

En integrering som ska medföra 

en mer kostnadseffektiv verksamhet 

och ge en helhetssyn på djurhälsa och 

brukarperspektiv. Norbelie nöjer sig 

med att konstatera att Djurskyddsmyndigheten 

höjt ambitionsnivån och 

medverkat till en bättre kontroll på 

lokal nivå, vilket var det område där 

Jordbruksverket mötte mest kritik i 

Riksrevisionens granskning år 2003. 

Men några konkreta skäl till varför 

Jordbruksverket nu står bättre rustade 

för att återta ansvaret för djurskyddet 

presenteras inte.. 

21

22 

NOTISER 

EU förbjuder import av 

vildfångade fåglar 

EU-kommissionen har infört en föreskrift 

som förbjuder import av vildfångade fåglar 

till EU-länder. Föreskriften träder i kraft den 

första april 2007. Därefter kommer import 

endast tillåtas av fåglar som fötts upp i 

fångenskap i ett begränsat antal länder. 

Den nya föreskriften har stor betydelse 

för djurskyddet trots att syftet främst är att 

skydda människans och djurens hälsa. En 

färsk rapport från EU:s hälsomyndighet belyser 

de allvarliga riskerna som handel med 

vildfångade fåglar innebär. EU:s forskare 

bekräftar att 40 till 60 procent av de vilda 

fåglarna som fångas dör innan de når EU. 

Innan det tillfälliga förbudet som infördes 

för att förhindra spridning av fågelinfl uensan 

i oktober 2005 importerades över en 

miljon vildfångade fåglar till EU. 

Djurskyddet Sverige välkomnar förbudet 

som röstades fram av en enhällig 

kommission. Det kommer att ge positiva 

konsekvenser för de vilda fåglar som fått 

genomlida långa transporter under miserabla 

förhållanden där många fåglar har 

skadats eller dött. Det känns också viktigt 

att fortsatt arbete med att förhindra illegal 

handel med vilda fåglar får prioritet inom 

EU så att lagen verkligen efterlevs. 

Livsfarlig glykol lockar djur 

När det börjar bli kallt ute spelar glykolen en 

viktig roll för bilisterna. Men för djuren är den 

livsfarlig. Det skriver Uppsala Nya Tidning. 

Etylenglykol, som det egentligen heter, 

smakar sött. Därför söker sig djuren till 

vätskan. Förr fanns det något som hette 

hangarsjuka. Den drabbade hundar som 

vaktade i fl yghangarer där det inte sällan 

fanns pölar av spill som de slickade i sig. 

När ett djur har slickat i sig etylenglykol 

bildas giftiga nedbrytnignsprodukter som 

ger dödliga skador på njurarna efter bara 

några timmar. För att en katt ska få en dödlig 

förgiftning krävs bara 1,5 ml/kg kroppsvikt. 

Ett djur som fått i sig etylenglykol kan 

bete sig som om det vore onyktert och få 

kramper. Symptom är slöhet, dålig balans illamående 

och stor törst (och kissar ofta). Om 

du ser dessa symptom hos ditt djur bör du ta 

det till en veterinär omgående. Ett blodprov 

ger snabbt svar på om djuret är smittat. 

En mindre skadlig ”glykolsort” än etylenglykol 

som inte har samma dödliga inverkan 

på njurarna är propylenglykol. 

Källa: Uppsala Nya Tidning 

Gävleparet lurades av 

hundsmugglare 

Efter att ha sett en annons på Blocket 

bestämde sig det unga paret från Gävle att 

köpa en chihuahua-valp. Men vad de inte 

visste var att säljaren i själva verket var en 

hundsmugglare. 

Köparna hade först kommit överens om 

med den 29-åriga säljaren att åka hem till 

henne. Men eftersom hon inte hade tid med 

det gjordes affären upp på tågstationen i 

Malmö, skriver Gefl e Dagblad. 

Köparna trodde att allt var i sin ordning 

eftersom de fi ck vaccinationsintyg och 

andra viktiga papper vid affären. Därför 

blev de överraskade när polisen kontaktade 

dem och berättade att de var misstänkta för 

olovlig befattning med smuggelgods. 

Den nyinköpta chihuahua-valpen var en 

av 66 hundar som 29-åringen smugglat till 

Sverige. 

Kvinnan och hennes 27-åriga kompanjon 

greps vid en rutinkontroll av tullen på 

Öresundsbron. Det visade sig att de hade 

sålt smugglade hundvalpar på Blocket 

sedan 2004. 

Källa: Gefl e Dagblad 

SLUT 

Hearing på Jordbruksdepartementet 

om avvecklingen 

av Djurskyddsmyndigheten 

Djurskyddet Sverige var en av många 

inbjudna till en hearing som anordnades av 

Jordbruksdepartementet den 17/1. Närvarade 

gjorde representanter från näringen, 

myndigheter och intresseorganisationer. 

Syftet var att få in synpunkter på 

förslaget som regeringens utredare Bertil 

Norbelie presenterade i december 2006. 

Djurskyddet Sverige framförde oron för 

att den ny organisationen inte får tillräcklig 

a resurser för att kunna leva upp till 

jordbruksministerns löfte om att stärka 

djurskyddet. Vi framförde också att vi ser 

en risk med att föra över ansvaret för forskningsmedel 

till Formas då forskningsmedel 

för djurskyddsfrämjande åtgärder och 

alternativa metoder riskerar att försvinna 

i mängden. Djurskyddet Sverige vill se ett 

samlat ansvar för djurskyddet på en enhet 

på Jordbruksverket och inte en integrering i 

den övriga verksamheten. Då kan vi hamna 

i samma situation som innan Djurskyddsmyndigheten 

bildades att viktiga djurskyddsfrågor 

faller mellan stolarna. 

De frågor eller problem som de fl esta 

närvarande instämde i var oro för var utredarens 

förslag på minskade forskningsanslag, 

att det fi nns en blandad representation 

i myndighetens Djurskyddsråd – både från 

näringen, expertisen och intresseorganisationer 

samt att de samråd som Djurskyddsmyndigheten 

införde i sitt föreskriftsprojekt 

också införs på Jordbruksverket. 

Representanterna från Djurskyddsmyndigheten 

var mycket kritiska till hur 

utredningen bedrivits, både när det gäller 

saklighet, kompetens och metod och 

tryckte särskilt på den förlust av kompetens 

som en överfl yttning av verksamheten till 

Jönköping skulle innebära. 

Djurskyddet Sverige kommer i en skriftlig 

inlaga till Jordbruksdepartemnetet framföra 

ytterligare synpunkter den 2 februari.

Utlysning av medel 

från Stiftelsen Joel och 

Lisa Mönners Fond 

Nu fi nns det möjlighet att ansöka om medel 

ur Stiftelsen Joel och Lisa Mönners fond. 

Ansökan ska avse vetenskaplig forskning för 

ett förbättrat djurskydd och kan vara del i ett 

pågående eller nystartat projekt. 

I ansökan ska en projektbeskrivning bifogas och 

vilken summa man ansöker om. 

För närvarande fi nns det 95 000 kronor att söka. 

Ansökan skickas eller mejlas senast den 31 mars till: 


Rökerigatan 19, 4 tr. 


E-post: lena.hallberg@djurskyddet.se 

Stipendium 

Djurvännernas förening i Stockholms 

stipendium (25 000 kr) utdelas till person 

eller personer, som genom forskning eller 

genom annan insats främjar djurs välfärd. 

Stipendiet sökes före den 15 mars 2007 

genom insändande av ansökan med 

kortfattad motivering till: 

Djurvännernas Förening i Stockholm 

c/o Hans Hermansson 

Bondegatan 25 A 

116 33 Stockholm 

KATT 

Anmäl dig till årskonferensen 2007 

Årskonferensen 2007 går av stapeln på Novotel Göteborg den 

12-13 maj. Alla medlemmar som vill komma är välkomna. Ta 

tillfället i akt att ta del i förbundets utveckling och träffa andra 

djurskyddare. 

Riksförbundet betalar konferenskostnaden för föreningarnas 

ombud. Varje förening får skicka ett ombud per 200 medlemmar. 

Övriga deltagare är välkomna på egen bekostnad. Tänk på att 

antalet platser är begränsat. Först till kvarn gäller. För föreningar 

med svag ekonomi fi nns det möjlighet att söka resebidrag för 

ombuden i efterhand. 

Preliminärt program 

Fredag: 18-20 Middagsbuffé för de som kommer dagen innan. 

Lördag: Förmiddagen ägnas åt information och arbete kring de 

stora satsningar som sker i förbundet under året och kommande 

år. Eftermiddagen inleder vi med mötesförhandlingar. 

Söndag: Fortsatta mötesförhandlingar. 

Logikostnad för övrig person 

Cirka pris för enkelrum (lör-sön inkl. måltider): 1700:- kr/pers 

Cirkapris för dubbelrum,(lör-sön inkl. måltider): 1300:- kr/pers 

Inbjudan skickas till föreningarna under vecka 7 

Anmälan senast den 30 mars till kansliet. 

Vid frågor kontakta kansliet. 

23

24 

NOTISER 

Tjurfäktning håller på att 

försvinna i Barcelona 

Den sista tjurfäktningsarenan i Barcelona 

håller på att stänga. Det är helt enkelt 

ingen som vill gå och se på den grymma 

”sporten” längre, skriver World Society for 

Protection of Animals (WSPA). 

För fyra år sedan startade WSPA en 

kampanj mot tjurfäktning tillsammans 

med den spanska medlemsorganisationen 

ADDA. Nu verkar det som att man har kommit 

en bit på vägen. Men än har man inte 

fått förbud mot tjurfäktning i den spanska 

regionen Katalonien. 

Katalonien är den region i Spanien där 

motståndet mot tjurfäktning är som störst. 

Flera katalanska städer, däribland Barcelona, 

har deklarerat att man är emot tjurfäktning. 

En färsk undersökning visade att 82 

procent av människorna i Katalonien anser 

att tjurfäktning är grymt orättfärdigt. 

WSPA är en internationell djurskyddsorganisation 

som representerar 663 djurskyddsorganisationer 

från 142 länder. Djurskyddet 

Sverige är en av medlemsorganisationerna. 

Sveriges Radio P3 

arrangerade tävling på 

djurens bekostnad 

Idag är det trendigt att ha en liten hund sin till 

exempel chihuahua eller dvärgpinscher. Tyvärr 

blir dessa småhundar ofta en blandning 

av ”dockor” som man klär ut, och en förmänskligande 

länk till ironi och förlöjligande. 

Djurskyddet Sverige är mycket kritisk till 

att radiokanalen P3 drog nytta av denna 

trend genom att uppmana sina hemsidesbesökare 

till att ”blinga” sina djur genom 

att klä och fotografera sina sällskapsdjur 

med ”gangsta-smycken, ”morsans lull-lull” 

och ”stanniolen” för att vinna biljetter till en 

musikgala som ägde rum den 20 januari. 

Medierna har ett moraliskt ansvar eftersom 

de har möjligheten att nå och påverka 

så många människor. 

P3:s tävling ”blinga ditt djur” tyder på dåligt 

omdöme och bristande insikt i hur människor 

fungerar. När människans starka behov 

av att bli bekräftad går tvärt emot djurets 

behov kommer många att följa sina känslor 

och tillgodose sina egna behov. Som människor 

är vi också skickliga på att intala oss att 

vi inte skadar någon när vi ser till oss själva 

och det vi upplever som viktigt för oss. Det är 

naivt att tro att denna tävling inte uppmuntrar 

djurägare som vill tillfredsställa egna behov av 

självbekräftelse då de vill synas i media. 

Det är svårt att tro att djuren själva kan 

uppleva något roligt eller positivt i att bli 

klädda i gulliga koftor, tunga smycken eller 

diverse olika huvudbonader. Det är dessutom 

ett påtagligt brott mot Djurskyddslagens 

formulering om att djur ska kunna bete 

sig naturligt. Hur ska de kunna röra sig på 

ett naturligt sätt och visa sin egen arts behov 

och känslor i en utstyrsel som denna? 

Det värsta med denna trend är nog ändå 

den respektlöshet mot andra djurarter som 

den ger uttryck för. För att djur ska behandlas 

väl i vårt samhälle krävs att man förstår 

och respekterar deras egenart, det vill säga 

hur varje djurart fungerar och vad de har 

för speciella beteenden och behov. Med 

antropomorfi sm menas att vi tillskriver djur 

liknande behov och känslor som vi själva har. 

Till viss del behövs antropomorfi sm för att vi 

ska bli medvetna om att djur kan ha känslor 

som till exempel smärta, sorg och glädje. 

Utan det är risken överhängande för att djur 

behandlas illa i många sammanhang. 

Men det fi nns stora faror i antropomorfi 

sm. När vi börjar tillskriva djuren negativa 

mänskliga känslor och värderingar, som vi 

inte vet om de har, leder det till allvarliga 

djurskyddsfrågor. Likaså när vi låter djuren 

yttra sig som människor på ett sätt som syftar 

till att vi ska skratta åt dem. Behandlas 

en hund som sägs vara svartsjuk eller som 

”protesterar” mot det vi utsätter den för på 

ett bra sätt? Kan det någonsin leda till en 

större förståelse och positiva känslor för 

hunden när vi förlöjligar den? Nej, naturligtvis 

inte. Inom den tilltagande trenden att klä 

ut hundar och låta dem framföra mänskliga 

ironiska uttalanden har man defi nitivt gått 

över gränsen för vad som är acceptabelt 

och respektfullt. 

Djurskyddet Sverige har framfört kritiken till 

Radiokanalen. 

Djurskyddet Karlstad ser 

positivt på framtiden 

För tre år sedan tillträdde Robert Westlund 

posten som ordförande i Djurskyddet 

Karlstad. Under denna korta tid har mycket 

positivt ägt rum. Föreningen har bland annat 

fått nya lokaler och en heltidsanställd till 

sin verksamhet.. 

Djurskyddet Karlstad är en gammal 

förening. Den första verksamheten starta- 

des redan 1876 som Värmlands Allmänna 

Djurskyddsförening. 

– Under alla år har det visat sig, att det 

fi nns ett klart uttalat behov för en verksamhet 

av det här slaget, säger Robert 

Westlund. 

Föreningen har för närvarande cirka 300 

medlemmar och verksamheten fi nansieras 

av gåvor och arv. Robert Westlund kan berätta, 

att det så gott som varje vecka kommer 

in någon form av ekonomiska gåvor. 

– För ett tag sedan fi ck vi ett arv på en 

halv miljon kronor från en man i Sunne. 

Helt fantastiskt! Vi är naturligtvis väldigt 

glada över gåvorna som kommer in till 

vår verksamhet. Vart enda öre går till de 

hemlösa katterna. 

Andra sätt att fi nansiera verksamheten 

för föreningen är att arrangera loppmarknader. 

Djurskyddet fi ck senast så mycket 

till skänks för att ha en loppis, så att man 

istället för den en-dags-marknad man hade 

planerat, fi ck använda sig av sammanlagt 

tre dagar för att kunna sälja alla gåvor. Det 

ekonomiska resultatet blev 45.000 kronor! 

Tack vare lönebidrag, har föreningen 

nu också en heltidsanställd person. Det 

är djurälskande Helene Bergergård, som 

tillsammans med praktikanter sköter den 

dagliga verksamheten. 

– Vi hade inte kunnat bedriva den här 

verksamheten, utan att få en anställd på 

heltid. Nu kan vi erbjuda öppethållande 

varje dag och våra inkvarterade katter får 

den vård och omsorg som de verkligen 

behöver i den situation de befi nner sig i. 

Föreningen kostar på varje katt i genomsnitt 

1.400 kr i veterinärkostnader, innan de 

säljs till intresserade köpare. Och priset på 

katterna från Djurskyddet Karlstad är fastsatt 

till 600 kr styck. Under 2006 har föreningen 

haft och placerat ut cirka 200 katter. För den 

verksamheten får föreningen 10.000 kr per 

år från Karlstad kommun, men det är bidrag 

som går tillbaka till kommunen, bland annat i 

form av kostnader för tillstånd med mera. 

I verksamheten ingår också Djurvilan – en 

plats där husdjuren kan begravas. Den startades 

1974 och sköts av föreningen som ett 

komplement till den övriga verksamheten. 

Djurskyddet Karlstad driver även 

kastreringskampanjer. Under våren 2006 

var det 50-talet katter som kastrerades vid 

kampanjen. Förutom själva kastreringen 

genomförs samtidigt också en ID-märkning 

av varje ”patient”. 

– De här kampanjerna är mycket välbehövliga 

och efterfrågade och därför har vi 

bestämt oss för, att genomföra en ny till våren 

2007. Vi har många att tacka för stödet 

och för hjälpen vi får. Det fi nns ingen som 

helst tvekan om, att vi får en positiv utveckling 

framöver, säger Robert Westlund.

KATT 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25

26 

INSÄNT 


Till tidningsredaktionen och 

Djurskyddet Sverige: 

Vissa grupperingar inom kattföreningar hävdar att alla förvildade 

katter blir tama med hjälp av socialiserings-, rehabiliteringsprogram, 

det vill säga även vuxna, förvildade katter som är födda ute 

och aldrig haft någon närmare kontakt med människor. 

Jag har i 20 år arbetat med förvildade katter, använt alla råd 

och knep, ansträngt mig för att få dem tama, i många år med 

samma katter. Jag känner också till många andra som har /har 

haft förvildadae katter i många år och som inte lyckats få dem 

tama. Det fi nns katter som har levt i 15 år som innekatter utan att 

någonsin ha blivit tama. 

Jag har dragit följande slutsatser: Kattungar under 8 veckor 

blir i regel helt tama. Tama katter som senare blivit förvildade blir 

snart tama igen. Katter födda ute, men med god kontakt med 

människor som har matat dem ute sedan de varit små, blir mer 

eller mindre tama, men ofta blir de tama endast med dem som 

matar dem, (varför jag defi nierar dem som förvildade), och blir 

således svåra att omplacera hos nya människor. Större förvildade 

katter som är födda ute utan närmare kontakt med människor blir 

aldrig tama, bara stressade av människokontakt. 

Jag har också dragit slutsatsen att det är en fråga om prägling 

på människan, och då hjälper inte socialiserings-, rehabiliterings- 

program om dessa sätts in i ett senare stadium i kattens liv. 

En annan fråga är program, (TNR), som går ut på att kastrera, 

ID-märka katter och sedan släppa ut dem tillbaka. Även om utfodring 

sker, är jag kritisk till detta, särskilt på grund av att skador 

och sjukdomar är väldigt vanligt på hemlösa katter. Det är svårt 

att få en förvildad katt att gå in i en kattfälla mer än en gång, (första 

gången var ju vid infångandet för kastrering), och nya skador 

och sjukdomar tillkommer efter utsläppandet. Det är också svårt 

att upptäcka dessa på förvildade katter ute. Följden blir lätt att 

man inte kan åtgärda dessa skador eller sjukdomar. Enligt 9 § i 

Djurskyddslagen är man skyldig att göra detta, (på sin egen katt), 

och eftersom dessa katter är ID-märkta och då kan anses ha 

ägare, riskerar dessa att åtalas för vanvård/djurplågeri. 

Danny Severinasdotter


Kommentar till brev från Danny 

Severinasdotter: 

De slutsatser som Danny drar i sitt brev överensstämmer väl med 

resultat i vetenskapliga studier. En katt är som mest mottaglig för 

de stimuli som påverkar socialisering till människor då den är mellan 

2 och 7 veckor gammal. Efter denna period avtar känsligheten 

för den här typen av stimulus, och det blir allt svårare för katten att 

hantera sociala situationer tillsammans med människor. Den här 

s.k. sensitiva perioden för socialisering kommer aldrig mer tillbaka. 

Katter som inte som kattungar har blivit socialiserade till människa, 

kommer därför att bli mer eller mindre skygga för människor. Man 

kan ibland, hos vissa individer, träna upp en tolerans hos katten 

så att den även utan denna tidiga socialisering kan leva nära människor. 

Det som händer då är att katten vänjer sig, dvs. habituerar, 

till företeelsen människa. Beteendet hos en sådan katt kommer 

nästan aldrig att likna det hos en (som kattunge) socialiserad katt, 

utan den blir betydligt mer reserverad mot fysisk kontakt med människor. 

Vanligtvis blir den svårhanterad p.g.a. att den inte accepterar 

att bli upplyft för t.ex. skötsel och vård. Habitueringen tar ofta 

mycket lång tid, och med stor sannolikhet är det en mycket stark 

stress för en osocialiserad katt att leva påtvingat nära människor. 

Om man ändå väljer att ta in en osocialiserad katt kräver detta 

ett exceptionellt stort tålamod och en lyhördhet för kattens behov, 

INSÄNT: SVAR 

hos den som tar katten i sin vård, och en förståelse för att katten 

troligen aldrig kommer att känna sig helt bekväm med mänsklig 

närkontakt. Man måste därför allvarligt överväga om det mentala 

lidande en osocialiserad katt måste uthärda, instängd i en lägenhet 

i ständig närhet av människor, verkligen är etiskt försvarbart. 

Djurskyddet Sverige delar de invändningar Danny redovisar 

avseende TNR-program (se brev). Vårt mål är att alla katter ska 

ha en ägare och ett hem. För att uppnå detta krävs en lag om 

obligatorisk märkning och registrering av katt. Även om någon 

tar på sig ägaransvaret för ett antal förvildade katter som efter 

infångning, kastrering och märkning åter släpps ut, är det precis 

som Danny skriver, i praktiken omöjligt att utföra den tillsyn som 

krävs för att snabbt kunna upptäcka och åtgärda de sjukdomar 

och skador som lätt drabbar katterna ute. 

Klimatet i Sverige lämpar sig inte för ständig utevistelse hos 

katt, även om katten utfodras kontinuerligt. Som vi alla vet är det 

ett stort problem att folk lever i villfarelsen att katter klarar sig 

bra på egen hand, utomhus och året runt, och det ger då helt fel 

signaler om vi accepterar att katter släpps ut på detta sätt. 

Djurskyddet Sveriges Kattgrupp 

27

28 

DJURSKYDDET SVERIGE 

Recensent 

Birgitta Imander 

Lärare, beteendevetare, 

har två katter och är medlem 

i Djurskyddet Uppsala län. 

Tigrarna – vårt största äventyr 

Jan Lindblad 

Bonnier Fakta, 1982, Ca 111 sidor 

EN VÅRKVÄLL I MITTEN AV 70-TALET besökte 

Jan Lindblad Falsterbo (Där jag hade 

förmånen att tillbringa en stor del av min 

uppväxt.). Det måste ha handlat om fåglar 

för jag minns att publiken önskade läten 

som Lindblad härmade, på välkänt manér. 

Jan Lindblad (1932-87) – naturfotograf och 

författare – blev känd för sina inträngande 

och nydanande reportage, varav många visats 

i TV ledsagade av hans karaktäristiska 

berättande. 

TIGRARNA BLEV JAN LINDBLADS och 

livskamraten Pia Thörns största äventyr. 

Tigerprojektet syftade till att återanpassa 

två tigrar från Kolmården till Indien, med 

Jan och Pia som ”mellanled”. Författarens 

inställning till djurparker var kluven, 

men han insåg betydelsen i att återskapa 

förstörd natur. Han återkom ofta till det 

etiska dilemma som handhavandet av vilda 

djur innebär. För Rani och Lillan var målet 

ett fritt liv. Jan och Pia skulle därför bli de 

enda accepterade människorna – men som 

”tigerfar och tigermor” talandes ”tigriska”. 

Uppgiften blev att genom mat, sömn och 

lek förbereda tigrarna för ett vuxenliv i 

Indien. Ett ensligt beläget dalatorp och 

två små öar i Sörmland och Stockholms 

skärgård blev tigerfamiljens hem i drygt ett 

år. Målet nåddes inte, men äventyret blev 

en bok. Ögonblicksbilderna i svensk natur 

är häpnadsväckande. Tänk dig de ”rara kissarna” 

i snötyngd dalaskog, på simtur med 

”tigermor” och i lektagen med fjällugglan 

Polo (rehab-patient) och de retsamma 

korparna! Att man lyckades hålla media och 

allmänheten på avstånd är märkligt. 

LINDBLAD FICK EN GÅNG FRÅGAN: ”Misslyckas 

du aldrig?” Svaret blev: ”Jag fi skar 

i en ocean av misslyckanden… men det är 

bara fi sken jag till slut får som räknas. ” 

Det nattliga, kattliga, evigt 

ofattliga – essäer och notiser 

om katter 

Karl G & Lilian Fredriksson 

W & W, 1999, Ca 230 sidor 

UPPSALAPARET FREDRIKSSON har skrivit 

katternas kulturhistoria - rekommenderas 

varmt! Från gudaväsen i forna Egypten har 

katten okuvlig gått sin egen väg och blivit ett 

populärt husdjur. Här passerar de revy hos 

författare, potentater, i litteraturen, på vita 

duken och hotell. På anrika Savoy i London 

intar katten Kaspar, snidad ur ett stycke trä, 

stol nr 14 om det är 13 gäster vid middagsbordet. 

Humphrey huserade på Downing 

Street nr 10 under tre premiärministrar. Han 

ska 1998 ha gått i pension, men illvilliga 

rykten menar annat… 

HÄRFÖRAREN ALEXANDER den store påstås 

ha svimmat av skräck vid åsynen av en 

katt och även Napoleon Bonaparte lär ha 

haft kattskräck. Denna ailurofobi delar de 

med många. Bokens författare gjorde 1998 

en (helt ovetenskaplig) undersökning om 

svenska toppolitikers inställning till katt. Svaren 

uteblev till stor del, men från Regeringskansliets 

Stadsrådsberedning kom ett stiligt 

brev som meddelade att statsminister Göran 

Persson inte hade katt. (Det har han kanske 

nu på sitt nya lantställe.) 

OCH JAG SOM LEVT I TRON att så kallade 

kattorglar var ett påhitt, men si det var det 

inte! Arma djur! 

Nära naturen - Stora kattdjur 

Rhonda Klevansky 

Valentin Förlag, 2000, Ca 64 sidor 

EN FOLIANT MED ”VÄRT ATT VETA” om 

jordens vilda kattdjur - om inte något hunnit 

utrotas i skrivande stund förstås… Snöleoparden, 

t ex, ligger illa till pga sin päls. I 

viss folktro åtrås också katternas organ för 

”medicinska ändamål”. Livsrummet tenderar 

att bli trängre för fl era arter. Oavsiktligt kommer 

då djuren alltför nära civilisationen och 

utgör ett hot för både människa och boskap. 

I Indien pågår projekt i nationalparker där 

man utbildar befolkningen om leopard och 

tiger. Överhuvudtaget är kattdjuren, i elfte 

timmen, föremål för många försök att säkra 

fortbestånden. 

JIM CORBETT gjorde sig vid förra sekelskiftet 

bemärkt som jägare. Han dödade nämligen 

inte för nöjes skull, utan jagade bara 

de djur som dödat människor. Och redan 3 

000 f. Kr. använde människor tama geparder 

till jakt. Dessa och andra notiser ger extra 

krydda till en trevlig bok, bestående av 

ungefär lika delar text och bild. 

Kurser i massage för djur ordnas under vårterminen av Axelsons Gymnastiska Institut. 

För hund och häst fi nns både 2-dagars introduktionskurs och utbildning med diplomering. 

Den som vill massera sin katt kan lära sig hur på en endagskurs. Massage ges i 

samråd med veterinär samt för allmänt välbefi nnande. 

Info: www.axelsons.se och 08-54 54 59 00. 

Svenska Blå Stjärnan har kurser i bland annat djurskydd, hästsjukvård och friskvård för 

katt. Man ger även föreläsningar i första hjälpen för häst och hund samt ordnar läger av 

olika slag. Info: www.svenskablastjarnan.se och 08-629 63 60.

Hej! 

Jag har på sistone läst en hel del om ligghallar till kor i media. 

Varför behöver kor som går ute ligghallar och varför är det så 

kontroversiellt? 

Tobias 

etologen 

Ingrid Redbo är doktor och docent 

i etologi och suppleant i Djurskyddet 

Sveriges förbundsstyrelse. 

Svar: Nötkreatur som går ute året om kan leva ett mycket bra liv, 

både vad avser mental och fysisk hälsa! De bästa förutsättningarna 

ges om djuren kan vistas på stora vegetationsklädda ytor så 

att det inte blir så upptrampat, och att de vintertid har fri tillgång 

till grovfoder som hö eller hösilage. De behöver också ha skydd 

för väder och vind, och tillgång till rena och torra liggplatser. 

Man har i vetenskapliga studier sett att nötkreatur vintertid valt 

att lägga sig i ligghallar som erbjudit ett torrt och rent underlag, 

trots att de varit tvungna att gå, ibland avsevärda sträckor för att 

komma till ligghallen. Under de två vintrar en av studierna pågick 

låg djuren (totalt fyra grupper kvigor av mjölkras) i ligghallarna 

varje natt, från skymning till gryning, och ofta gick de även dit för 

sin middagsvila under dagen. Ju hårdare klimatbelastningen var, 

som t.ex. då temperaturen låg runt nollstrecket med blåst och 

snöblandat regn, desto mer tid tillbringade de i ligghallen. Just att 

djuren har varit beredda att betala ett pris, i form av sträckan de 

behövt gå för att komma till ligghallen, visar att en väderskyddad, 

torr liggplats är väsentlig för deras välbefi nnande. 

En torr och vindskyddad liggplats leder generellt till att djurets 

värmeförluster minskar och förmågan att tåla kyla ökar. Enligt 

svensk djurskyddslag ska nötkreatur (och även andra djurslag) 

under vintern ha tillgång till ligghall som ger dem skydd för väder 

och vind samt torra liggplatser. Lagen går hand i hand med vad 

som faktiskt visats i vetenskapliga studier enligt ovan. 

Det kontroversiella består i att vissa djurägare menar att 

deras nötkreatur inte behöver ligghallar, utan att de klarar sig lika 

bra utan. Ofta hävdar man också att djuren ändå inte använder 

ligghallar, utan hellre lägger sig ute. En ligghall som är utformad 

och placerad i överensstämmelse med nötkreaturs behov av fri 

sikt, stora öppningar, torrt och lagom mjukt underlag etc. kommer 

också att nyttjas av djuren. Kostnaden för en enkel ligghall kan 

hållas mycket låg och ändå fylla avsedd funktion. 

Det fi nns en möjlighet att få dispens från kravet på ligghall om 

djuren på annat sätt kan få ett fullgott skydd från väder och vind, 

samt en torr och ren liggplats. Det är dock i praktiken väldigt sällan 

man kan uppnå samma skydd för djuren enbart med hjälp av 

naturliga förhållanden. Om markerna är kuperade med partier av 

skog kan djuren få skydd mot vinden genom att placera sig i lä. 

Men, oavsett mark- och vegetationsförhållanden är det i stort sett 

omöjligt att utan tak och vindskyddande väggar varaktigt upprätthålla 

torra och rena liggplatser. 

Fråga etologen veterinären 

Har du en fråga till våra expe experter? rter? Mejla redaktionen@djurskyddet.se 

Hej 

Jag rider inte själv men känner många hästmänniskor... Det pratas 

en del om fång på hästar och jag har förstått att det verkligen inte 

är bra. Vad är fång? 

Nyfi ken 

veterinären 

Björn Dahlén arbetar som länsveterinär i 

Kronobergs län och är ledamot i Djurskyddet 

Sveriges förbundsstyrelse. 

Svar: Fång är en vanlig diagnos bland svenska hästar. Tyvärr kan 

symtomen bli så allvarliga att hästen av djurskyddsskäl måste 

avlivas. I vissa fall kan sjukdomen utvecklas snabbt. Viktiga symtom 

är smärta och värme i hovarna. En häst som en gång har haft fång 

tenderar att få återfall. Orsakerna till fång är till stor del fortfarande 

okända trots att åtskillig forskning har ägnats åt problemet. Frågespalten 

är tyvärr för liten för att göra en mer ingående utredning av 

problemkomplexet. 

Mycket kortfattat: Den synliga hoven är en hornkapsel. Inuti den 

sitter en kötthov. Hornkapseln och kötthoven är sammanfogade 

av ett lamellverk som går i varandra nästan som kuggar på två 

kugghjul. Fång innebär en infl ammation i lamellerna som genom 

svullnad etcetera. orsakar slitningar i fästanordningarna och mycket 

kraftig smärta. Om infl ammationen är kraftig så kommer med tiden 

fästanordningarna att gå sönder och kötthovens förmåga att hålla 

hovbenet på plats att spolieras. Resultatet blir att hovbenet roterar 

framåt och sänks mot sulan. I extremfall kan hovbenet gå genom 

sulan. 

Många olika faktorer kan orsaka fång. Det kan till exempel vara 

felaktig belastning, komplikation till infektionssjukdomar (bakterier 

kan avge gift som kan orsaka fång), rubbningar i tarmfl oran på grund 

av utfodring/bete. 

Behandling mot fång syftar till att minska smärtan och infl ammationen 

i kötthoven samt att ta bort de bakomliggande faktorerna. 

Sök alltid veterinär om din häst drabbas av kraftig smärta i 

hovarna! 

29

Föreningar 

Djurskyddet Sverige är ett riksförbund 

som representerar 52 lokala 

djurskyddsföreningar över hela landet. 

Från Malmö i söder till Luleå i norr. 

30 

Blekinge län 

Djurskyddet Karlshamn 

Telefon: 0454 - 391 50 

E-post: eob@home.se 

Djurskyddet Ronneby 

Telefon: 070 242 56 06 

E-post: maggan51@hotmail.com 

Dalarnas län 

Djurskyddet Dalarna (Rättvik) 

Telefon: 0248 - 513 94 

E-post: djurskyddet.dalarna@spray.se 

Gotlands län 

Djurskyddet Gotland (Visby) 

Telefon: 0498 - 21 65 30 

E-post: anita.keinonen@telia.com 

Gävleborgs län 

Djurskyddet Bollnäs-Ovanåker 

Telefon: 0278 - 331 90 

E-post: djurskydd_bollnas@hotmail.com 

Djurskyddet Norra Hälsingland (Bjuråker) 

Telefon: 0653 - 302 53 

E-post: drag_persson@hotmail.com 

Hudiksvalls Kattsamarit 

Telefon: 0650 - 999 18 

E-post: ulda@swipnet.se 

Hallands län 

Djurskyddet Norra Halland (Kungsbacka) 

Telefon: 0340 - 65 50 75 

E-post: mjau_laigar@hotmail.com 

Falkenbergsortens Djurskyddsförening 

Telefon: 0346 - 241 14 

Halmstadortens Djurskyddsförening 

Telefon: 035 - 395 43 

Jämtlands län 

Djurskyddet Jämtlands Län (Östersund) 

Telefon: 063 - 513 355 

E-post: nra.eriksson@telia.com 

Jönköpings län 

Djurskyddet Eksjö 

Telefon: 070 252 82 88 

E-post: djurskyddet@mail.eksjo.com 

Kalmar län 

Djurskyddet Kalmar 

Telefon: 0480 - 219 74 

E-post: kostas.ioannou@telia.com 

Djurskyddet Oskarshamn 

Telefon: 0491 - 188 15 

E-post: djurskyddet.o-hamn@spray.se 

Djurskyddet Västervik 

Telefon: 0490 - 305 18 

E-post: tjust.djurskydd@telia.com 

Kronobergs län 

Djurskyddet Kronoberg (Växjö) 

Telefon: 0470 - 77 15 29 

E-post: lena.skansvik@smp.se 

Norrbottens län 

Djurskyddet Norrbotten (Luleå) 

Telefon: 0920 - 627 10 

E-post: anna-lena.palmqvist@kuriren.com 

Skåne län 

Djurskyddet Kullabygden (Höganäs) 

Telefon: 042 - 34 01 70 

E-post: djurskyddet.hoganas@telia.com 

Djurskyddet Landskrona 

Telefon: 0418 - 277 04 

E-post: djurskyddet-landskrona@hotmail.com 

Djurskyddet Malmö 

Telefon: 070 547 17 00 

E-post: info@mdf.se 

Helsingborgs Djurskyddsförening 

Telefon: 042 - 15 04 82 

E-post: johanssonmargit@spray.se 

Stiftelsen Lunds Djurskyddsfond 

Telefon: 046 - 24 85 95 

E-post: stiftelsen.lunds.djurskyddsfond@com 

Stockholms län 

Kattvärnet (Haninge) 

Telefon: 08 - 776 16 80 

E-post: info@kattvarnet.nu 

Djurvännernas förening i Stockholm 

Telefon: 08 - 644 72 01 

E-post: dvf@tele2.se 

Hundfrämjandet (Tumba) 

Telefon: 08 - 531 883 48 

E-post: hundframjandet@hotmail.com 

Djurhjälpen (Vaxholm) 

Telefon: 08 - 541 338 94 

E-post: kata@skribent.com 

Södertälje Katthem 

Telefon: 08 - 550 320 00 

E-post: kontakt@sodertaljekatthem.se 

Södermanlands län 

Djurskyddet Eskilstuna 

Telefon: 070 467 03 36 

E-post: christer.luthman@skanlog.com 

Djurskyddet Mariefred 

Telefon: 0159 - 123 33 

E-post: djurskyddet.mariefred@spray.se 

Djurskyddet Nyköping 

Telefon: 0155 - 21 76 32 

E-post: djurskyddetnykoping@tele2.se 

Djurskyddet Strängnäs 

Telefon: 070 880 54 42 

E-post: strangnasdjurskydd@hotmail.com 

Uppsala län 

Djurskyddet Uppsala Län 

Telefon: 070 856 64 23 

E-post: stefan_hamnstedt@hotmail.com 

Värmlands län 

Djurskyddet Karlstad 

Telefon: 054 - 53 47 06 

E-post: djurskyddet.karlstad@telia.com 

Djurskyddet Säffl e-Åmål 

Telefon: 0533 - 230 79 

Djurskyddet Västra Värmland (Arvika) 

Telefon: 0570 - 331 25 

Filipstads Djurskyddsförening 

Telefon: 0590 - 716 19 

E-post: katta756@hotmail.com 

Kristinehamns Djurskyddsförening 

Telefon: 0550 - 807 19 

E-post: lundin.ingrid@bredband.net 

Sunne Djurskyddsförening 

Telefon: 0565 - 148 46 

E-post: info@sunnedjurskydd.se 

Västerbottens län 

Djurskyddet Västerbotten (Umeå) 

Telefon: 090 - 14 21 11 

E-post: info@djurskyddet.umea.com 

Västernorrlands län 

Djurskyddet Härnösand 

Telefon: 0611 - 410 20 

E-post: barbro@snobbar.com 

Djurskyddet Sundsvall 

Telefon: 060 - 56 78 50 

E-post: djurskydds@hotmail.com 

Djurskyddet Ådalen (Sollefteå) 

Telefon: 0620 - 242 67 

E-post: djurskyddetadalen@hotmail.com 

Djurskyddet Örnsköldsvik 

Telefon: 0660 - 25 02 77 

E-post: oviks_djurskydd@hotmail.com 

Västmanlands län 

Föreningen Huskatten (Västerås) 

Telefon: 021 - 18 95 98 

E-post: foreningenhuskatten@hotmail.com 

Västra Götalands län 

Djurskyddet Skaraborg (Töreboda) 

Telefon: 073 924 26 72 

Djurskyddet Uddevalla 

Telefon: 0522 - 51 17 08 

Djurskyddet Göteborg 

Telefon: 031 - 88 88 80 

E-post: goteborgs.djurskyddsforening 

@telia.com 

Örebro län 

Djurskyddet Örebro 

Telefon: 019 - 21 14 64 

E-post: goran.gustavsson@orebro.se 

Östergötlands län 

Djurskyddet Mjölby 

Telefon: 070 269 85 13 

E-post: hans.stigberg@telia.com 

Föreningen Nöd (Norrköping) 

Telefon: 011 - 698 89 

E-post: inger.ydrenius@telia.com 

Linköpings Djurskyddsförening 

Telefon: 013 - 501 65 

E-post: annerud.agnetha@telia.com

Material att beställa 

Kontakta kansliet för beställning 

Telefon: 08-673 35 11 E-post: info@djurskyddet.se 

Materialet är gratis för medlemmar i Djurskyddet Sverige 

För icke-medlemmar kostar materialet 2-5 kronor styck. 

Djurskyddet 

Gamla ex 

Broschyr 

Hundsmuggling 

Vykort 

Häst 

Vykort 

Hund 

Klistermärke 

Vid fara rädda oss 

Nästa nummer 

Broschyr 

Förening 

Affi sch 

Hundsmuggling 

TEMA 

Djurskyddet förr och nu 

Kommer i april 

Broschyr 

Att ha katt 

Affi sch 

Katt 

En katts värde 

VAD ÄR DET SOM AVGÖR VÄRDET på ett djur t.ex. en katt? 

För en ansvarsfull kattägare som har haft ”sin vän” under 15 

års tid är det nog lätt att svara. För en fastighetsägare som 

ständigt får gräva om rabatter och byta sand i sandlådor 

fi nns det säkert också ett enkelt svar. Men det är sällan 

dessa svar överensstämmer med varandra. Katten som 

livskamrat och katten som en sanitär olägenhet handlar om 

samma djur men beroende på förhållandet mellan människa 

och djur värderar vi den olika. 

ÄVEN LAGSTIFTNINGEN VÄRDERAR DJUR OLIKA, en hund 

har ett högre värde genom större krav på hundägaren och 

en strängare lagstiftning som exempelvis krav på obligatorisk 

märkning. På en kattägare ställs mindre krav vilket 

signalerar att ”det inte är så noga”. Därmed ges katten ett 

lägre värde rent juridiskt. Ett annat problem är också att 

myndigheter tillämpar lagstiftningen olika, få myndigheter 

vill ta i kattfrågan och bollar gärna ärenden mellan sig, 

ärenden som till sist brukar hamna på djurhemmen eller hos 

engagerade privatpersoner som får lösa frågan om omplacering 

och omhändertagandet av en övergiven katt. 

Här måste vi arbeta för att handläggningen av kattärenden 

ser lika ut över hela landet. Hur ska allmänheten annars veta 

vad som gäller och hur man ska göra om man exempelvis 

hittar en övergiven katt? 

SOM DJURÄGARE HAR DU ETT ANSVAR för vad katten gör, 

även när du inte har den inom synhåll. En innekatt kan man 

av naturliga skäl ganska enkelt ha tillsyn över, men det är 

svårare att ha kontroll på utekatten som vandrar runt i sitt 

revir. En utekatt ska heller inte lämnas ute hela dagen utan 

att husse eller matte är hemma, både med hänsyn till andra 

djur och människor, men även till katten själv. Djurägare 

som inte tar sitt ansvar bidrar dels till att djuret riskerar att 

fara illa, dels till att omgivningens inställning till ditt sällskapsdjur 

blir negativ. Detta är inget som gynnar djuren och 

framför allt inte katten, vars status redan är låg. 

DET FINNS MYCKET DU SOM KATTÄGARE kan tänka på för 

att förbättra kattens situation, förutom att tillgodose kattens 

grundläggande behov av mat, vatten, social trygghet och 

omvårdnad. En sak som du som djurägare ska ta ansvar för 

är att din katt är id-märkt och registrerad. En katt som är 

chipmärkt kan återfås om den rymmer, men endast om den 

också är registrerad i Svenska Kennelklubbens kattregister. 

Tyvärr fi nns det ett stort antal katter som är märkta men inte 

registrerade. Då är chansen att hitta ägaren mycket liten. 

Är katten utekatt är det oerhört viktigt att den också är kastrerad. 

Om alla kattägare tar ett större ansvar för sina djur 

skulle nog synen på katter överensstämma mer. Om katten 

genom detta får en högre status är mycket vunnet – både 

för människa och djur. 

Lena Hallberg 

Förbundssekreterare 

SISTA ORDET 

31

32 

POSTTIDNING B 


Rökerigatan 19 


Nu fi nns vårt unika skolmaterial 

att hämta på nätet. 

Ett helt fritt värdegrundsmaterial 

för skolan. 

Respekt, Empati, Djur och Etik 

för åldrarna 6 till 10 år. 

Välkommen till REDE på webben. 

Utgiven av Djurskyddet Sverige, Rökerigatan 19, 121 62 Johanneshov

KATT - Djurskyddet Sverige

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?