3-4/2003 - Tidskriften Röda rummet
3-4/2003 - Tidskriften Röda rummet
3-4/2003 - Tidskriften Röda rummet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
och Bushadministrationens skattesänkningar<br />
för företag och rika inkomsttagare utgör ett hot<br />
mot ekonomin. Den krisartade minskningen av<br />
skatteintäkter slår inte bara igenom på federal<br />
nivå utan också i delstaterna och på kommunnivå,<br />
när man längs hela linjen skär ner på de<br />
sociala försäkringarna för att finansiera det<br />
man patriotiskt benämner ”hemlandets säkerhet”.<br />
Det nyinrättade superdepartementet Department<br />
of Homeland Security har en årlig budget<br />
på 35 miljarder dollar. De väldiga summor<br />
som ockupationen av Irak kostar kommer att<br />
fresta ytterligare på såväl den federala budgeten<br />
som på delstaternas.<br />
Med växande budgetunderskott förstärks statens<br />
lånebehov och inflationrisken ökar. Som vi<br />
nämnt tidigare är inflation ett hot mot det kapitalistiska<br />
systemets utvecklingsrationalitet och<br />
långsiktiga profitmaximering, då den ger bolagen<br />
möjlighet att hänga kvar i konkurrensen<br />
genom att utnyttja sig av marknadsfluktuationer<br />
istället för att genomföra stränga rationaliseringar<br />
och lägga ner olönsamma verksamheter.<br />
Bushregeringen har inte mycket att säga om<br />
hur de tänkt att kriget och ockupationen ska<br />
finansieras, (förutom att skattehöjningar är uteslutna).<br />
Nedskärningar i de redan usla socialförsäkringsystemen<br />
är inte tillräckligt för att<br />
balansera budgeten. Den enklaste lösningen är<br />
att USA ensamt tar kontrollen över Iraks oljetillgångar<br />
och låter dem bekosta kriget och<br />
ockupationen samt täcka bugetunderskottet.<br />
Exklusiv amerikansk kontroll över utvinningen<br />
och försäljningen av Iraks olja framstår alltmer<br />
som en tvingande nödvändighet, inte som en av<br />
flera möjliga handlingsvägar för USA:s politiska<br />
makthavare.<br />
HOT OM HANDELSKRIG<br />
Men även om man med Iraks olja kan minska<br />
budgetunderskottet så leder detta till skärpt<br />
rivalitet med andra kapitalistmakter. Ryssland<br />
och Frankrikes motstånd mot ett krig under<br />
USA:s ledning grundade sig till stor del på att<br />
dessa länder under Saddam Husseins regim<br />
gjort stora investeringar i Iraks oljeindustri. Om<br />
USA övertar de irakiska oljefälten och använder<br />
profiterna till att täcka underskottet så innebär<br />
det ett stopp för framtida ryska och franska<br />
investeringar (och eventuellt expropriering av<br />
de gamla) i Irak.<br />
Att stänga ute icke-amerikanska företag från<br />
att investera i Irak kan leda till handelskrigsliknande<br />
motdrag som stänger ute amerikanska<br />
bolag från andra delar av världen. Bakom<br />
Rysslands och Frankrikes försök att bromsa<br />
FN-resolutioner, som låter USA och Storbritannien<br />
bibehålla styret av det ockuperade Irak,<br />
finns otvivelaktigt i sista änden hotet om sådan<br />
ekonomisk vedergällning. USA har hamnat i ett<br />
svårartat dilemma. Då man försöker stötta upp<br />
en av de bärande bjälkarna i det nyliberal bygget;<br />
den strama budgetpolitiken, så riskera man<br />
att riva ner en annan; kapitalets fria rörlighet<br />
över nationsgränserna. En förnyad intensitet i<br />
den interimperialistiska rivaliteten kommer<br />
knappast att leda till militära konflikter mellan<br />
de ledande kapitalistiska stormakterna, eftersom<br />
USA inom överskådlig tid kommer att fortsätta<br />
vara den enda ”supermakten”. Men en<br />
ökande protektionism kan allvarligt undergräva<br />
profitnivån på global nivå.<br />
Motsägelsefullheten i USA:s närvaro i Irak<br />
gör det lättare att förstå meningsskiljaktigheter-<br />
na inom kapitalistklassen i såväl USA som på<br />
global nivå. Den tvekan att stödja Bushs föregripande<br />
krig som fanns bland en del politiker i<br />
demokratiska partiet, hos New York Times och<br />
hos andra talesmän för den amerikanska storfinansen,<br />
avspeglar deras olust inför de risker och<br />
kostnader – ekonomiska såväl som politiska<br />
– som kriget och ockupationen innebär.<br />
Obehaget inför dessa risker, liksom de franska<br />
och ryska ekonomiska egenintressena i Irak har<br />
också givit näring åt motståndet inom stora<br />
delar av den europeiska borgarklassen. Det är<br />
gapet mellan vad Bushregeringen vill uppnå och<br />
vad som tycks bli det verkliga utfallet som<br />
också öppnar sprickor inom den amerikanska<br />
härskande klassen och mellan amerikanska och<br />
europeiska kapitalistiska intressegrupper.<br />
Det hot mot ekonomins stabilitet som kriget<br />
och ockupationen utgör kommer att leda till<br />
ökade attacker på den arbetande amerikanska<br />
befolkningens levnadsvillkor. För att balansera<br />
krigsbudgeten kommer man att fortsätta med<br />
brutala nedskärningar i socialförsäkringssystemen.<br />
För att kompensera sig för sjunkande profiter<br />
och ökad konkurrens från utländska företag<br />
kommer amerikanska arbetsgivare fortsätta<br />
sina attacker på arbetare – både organiserade<br />
och icke-organiserade. Rasismen, den underliggande<br />
ideologi som de senaste tvåhundra åren.<br />
vanligen mer eller mindre uttalat, berättigat<br />
imperialistmakters militära äventyr i främmande<br />
land, kommer att breda ut sig, då olika arbetargrupper<br />
fåfängt försöker försvara sina löner<br />
och arbetsvillkor gentemot andra arbetare.<br />
Sambandet mellan ”kriget mot terrorismen”<br />
i utlandet och försämringarna av arbets- och<br />
levnadsvillkoren i USA är på samma gång både<br />
ett hot och en möjlighet för antikrigsrörelsen.<br />
Att göra kopplingen mellan krigets effekter på<br />
hemmaplan och det militära och politiska agerandet<br />
utrikes måste bli ett centralt element i all<br />
antikrigsaktivism. Det måste innebära mer än<br />
att infoga paroller mot rasism, nedskärningar<br />
och orättvisor i demonstrationstågen. Det är<br />
nödvändigt för antikrigsaktivisterna att finna<br />
former för att stödja lokal kamp för ekonomisk<br />
och social rättvisa, som kommer att uppstå<br />
–även om det är kamp som förs av<br />
rörelser – som inte uttalat tar ställning mot kriget.<br />
Genom att antikrigsaktivister ger sig in<br />
motståndet mot den ökande repressionen, mot<br />
förföljelser av invandrargrupper, mot försöken<br />
att krossa fackföreningar och mot nedskärningarna<br />
inom den offentliga sektorn kan rörelsen<br />
knyta de kontakter som kan göra den till en<br />
rörelse för majoriteten av arbetande människor<br />
i de imperialistiska länderna själva. Om rörelsen<br />
inte förmår göra kopplingen mellan utrikespolitiken<br />
och ”hemmafronten” kommer högerkrafter<br />
istället kunna använda det politiska<br />
utrymme som människors ekonomiska umbäranden<br />
skapar och vinna gehör för en helt<br />
annan politisk dagordning. ■<br />
Översättning: Peter Belfrage<br />
Ur Against the Current nr 104<br />
www.solidarity.igc.org<br />
röda <strong>rummet</strong> 3-4/<strong>2003</strong> • 23<br />
bild: Lars Henriksson