3-4/2003 - Tidskriften Röda rummet
3-4/2003 - Tidskriften Röda rummet
3-4/2003 - Tidskriften Röda rummet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
ATT GRIPA<br />
TILLFÄLLET<br />
– vilken väg leder till samhällsomvandling?<br />
Har den globala rättviserörelsen ett gyllene tillfälle<br />
att förändra världen nu? I sin nya bok hävdar<br />
Hans Abrahamsson, freds- och utvecklingsforskare<br />
och aktiv i Attac, att utvecklingen just nu bjuder<br />
en sådan möjlighet. Hans recept går ut på att söka<br />
en ”transformation”, en kompromiss mellan makten<br />
och de sociala rörelserna<br />
Vilket hopp kan man sätta till Abrahamssons<br />
tankar om kompromiss och konfrontativ dialog?<br />
Lars Henriksson pekar ut fackföreningarna som<br />
nyckelfaktor; hur de ska kunna bli aktiva och<br />
knyta band till radikala sociala rörelser. Kanske är<br />
en ”folkrörelsesamverkan” den socialistiska strategi<br />
som behövs, menar han.<br />
Medan jag läser ”Det gyllene tillfället”<br />
fladdrar ännu ett protestomvävt<br />
toppmöte förbi.<br />
Utanför Evian blir protesterna<br />
till självlärande massuniversitet<br />
för den globala rättviserörelsen samtidigt som<br />
franska fackföreningar slår samman sina pensionsprotester<br />
med G8-demonstrationerna. De<br />
sociala rörelserna tycks vara på väg att enas,<br />
åtminstone om vad man är emot. Frågan är vad<br />
man är för. Och, lika viktigt, hur man skall<br />
kunna nå dit. I ”Det gyllene tillfället” ger sig<br />
Hans Abrahamsson i kast med dessa frågor som<br />
så smått börjat leda till debatt i rörelsen, inte<br />
minst kring de internationella Social Forumsamlingarna<br />
Abrahamsson tillhör de akademiker som inte<br />
nöjer sig med att förklara världen utan också<br />
försöker förändra den. Både genom sin yrkesroll<br />
som utvecklingsekonom med tidigare uppdrag<br />
i Afrika och som aktivist och tongivande<br />
medlem i Attac.<br />
Även om Abrahamsson lägger stor möda på<br />
det teoretiska ramverket så bygger mycket på<br />
hans egna studier och handgripliga erfarenheter<br />
av att leda in konflikter i konstruktiva banor,<br />
från inbördeskrigets Mozambique till EU-toppmötet<br />
i Göteborg 2001.<br />
8 • röda <strong>rummet</strong> 3-4/<strong>2003</strong><br />
En av bokens röda trådar är Gramscis idéer<br />
om hegemoni, det tankemässiga utrymme<br />
inom vilket diskussionen i ett samhälle förs.<br />
Att åstadkomma ett skifte i hegemonin ser<br />
Abrahamsson som de sociala rörelsernas stora<br />
uppgift. Från dagens företagsstyrda globalisering,<br />
mot en ny global grund för den politiska<br />
debatten, baserat på solidaritet och demokratiskt<br />
styre.<br />
Titeln syftar på de tillfällen då sådana skiften<br />
enligt Abrahamsson är möjliga, då hegemonin<br />
krackelerar och makten inte längre kan upprätthålla<br />
sin legitimitet, samtidigt som starka<br />
sociala rörelser förmår formulera alternativ.<br />
En central roll i detta ger Abrahamsson de<br />
”upplysta eliterna”, politiker, byråkrater och<br />
företagare som ser det ohållbara i dagens värld<br />
men som inte förmår göra något åt det, delar av<br />
systemet som de är. Trycket från de sociala<br />
massrörelserna som sammanfaller med självbevarelsedriften<br />
från den ”upplysta eliten”–där<br />
ser Abrahamsson vår tids gyllene tillfälle att<br />
skapa ett nytt, globalt socialt kontrakt. Trots att<br />
marknadsfundamentalismen behärskar dagens<br />
värld menar han paradoxalt nog att manöverutrymmet<br />
och den ”upplysta elitens” behov av<br />
kompromisser har ökat. Att USA:s ledning, i en<br />
period när en tidvattenvåg av kriser och före-<br />
tagsskandaler drar runt jorden, måste ersätta<br />
ideologisk hegemoni med militärmakt kan<br />
onekligen ses som en svaghet, för även om man<br />
kan göra mycket med Tomahawkrobotar är det<br />
som bekant svårt att sitta på dem…<br />
MELLAN REVOLUTION OCH REFORM<br />
Abrahamssons metod för gripa tillfället är<br />
”konfrontativ dialog”, ett begrepp han och<br />
Attac lanserade under EU-toppmötet 2001 då<br />
politiker mötte aktivister i direkta diskussioner<br />
och på TV-skärmar. En ”konfrontativ dialog"<br />
är varken en debatt eller en förhandling utan<br />
syftar till att klargöra meningsskiljaktigheter<br />
och gemensamma intressen. Ett sätt för sociala<br />
rörelser att inlåta sig i diskussioner med makten<br />
utan att sugas upp eller bli harmlösa alibin.<br />
Abrahamsson försöker hitta en väg mellan<br />
tandlösa reformer som lämnar de problemskapande<br />
strukturerna intakta och en osannolik,<br />
riskfylld revolution. Hans alternativ är transformation,<br />
kompromisser mellan makten och de<br />
sociala rörelserna om genomgripande förändringar<br />
i strukturerna.<br />
Många dörrar lämnas öppna. De sociala<br />
rörelsernas strävan är inte att ta makten slår<br />
Abrahamsson fast, men frågan om var makten<br />
bör ligga förblir obesvarad. För inte leder väl