3-4/2003 - Tidskriften Röda rummet

esonemangen om ”diskursiv makt” – makten
över tanken – till att makt egentligen inte finns?
Dess hårda kärna: kontroll över kapital, statsbyråkrati,
polis och militär låter sig svårligen
diskuteras bort. Även i frågan om hur långt
kapitalismen låter sig regleras utan att man
utmanar de grundläggande ägandeförhållandena
passar han.
För en socialist och revolutionär är det frestande
att avfärda Abrahamssons ”konfrontativa
dialog” som illusionsmakeri och hans tankar
om att det gäller att ändra den hegemoniska
balanspunkten som harmlösa inomkapitalistiska
reformer. Som en strategi i en tid där alternativen
till kapitalismen är så grundligt utraderade
att de inte ens kan nämnas och där de härskande
sitter så säkert och folkrörelserna är så
svaga att det enda man kan tänka sig är att
påverka de upplysta bland de mäktiga. Men det
är att göra det lätt för sig. Det Abrahamsson
försöker göra är något mycket viktigt nämligen
att hitta en väg från dagens problem till mor-
EN ARTIKEL AV LARS HENRIKSSON
Artikelförfattaren är metallarbetare på Volvo i
Göteborg och frilansskribent. Aktiv inom
Attacgruppen på Volvo och medlem i
Socialistiska Partiet
gondagens lösningar. En väg som tar sin
utgångspunkt inte bara i de konkreta problem
världen står inför utan även försöker identifiera
tänkbara aktörer och allianser som skall kunna
ta de steg som krävs för att lösa dem. Denna
ansats liksom den ärlighet och uppriktighet som
genomsyrar boken är skäl att ta den på allvar.
Abrahamsson formulerar sig inte med smygande
list, han talar inte som representant för något
byråkratiskt egenintresse utan söker, utifrån
sina egna erfarenheter och kunskaper, efter en
väg att utmana makten. Inte i princip, utan här
och nu.
Denna artikel skall därför inte ses så mycket
som en recension av eller polemik mot Abrahamssons
bok utan mer som ett försök att
utifrån de frågor han ställer och svar han ger
resonera om möjliga strategier för samhällsförändring.
Är Abrahamsons ”transformationer” möjliga?
Finns det ett mellanting mellan revolution
och reform? Går det att i dagens värld genomföra
strukturella förändringar som skapar fundamentalt
nya livsvillkor för världens folk som
skulle kunna vara förenliga med en upplyst elits
strävan efter mer stabila sociala förhållanden?
Är det för det första möjligt att genomföra stora
förändringar i samhället utan att angripa ägan-
bild: Lars Henriksson
derätten över de stora kapitaltillgångarna?
Ett första, allmänt svar är naturligtvis ja. Det
räcker att se på de samhällsformationer som
vuxit fram på en kapitalistisk grund för att konstatera
att systemet i sig är förenligt med de
mest skilda sociala förhållanden. Bushs USA,
Palmes Sverige, Mussolinis Italien eller dagens
Japan har erbjudit oerhört olika livsvillkor för
de arbetande trots att ägandet i princip sett likadant
ut. Varför skulle det då inte idag vara möjligt
att driva fram en ny social kompromiss, ett
nytt folkhemsprojekt, en kompromiss på internationell
nivå där ägandets makt inskränks men
inte avskaffas?
Två stora invändningar infinner sig. För det
första, varför skulle makthavarna, borgarklassen,
vilja gå med på en sådan kompromiss? För
det andra, räcker det för att lösa problemen?
Abrahamssons stora exempel är det han
beskriver som efterkrigstidens sociala kompromisser
– alltifrån det svenska Folkhemmet till
Bretton Woods. Keynesianismen som skulle
reglera kapitalismen och förhindra nya 30-talskriser
och förödande krig. Som gav välfärdsstater
och u-hjälp.
Bakgrunden till mycket av detta var, förutom
det traumatiska decenniet innan och rädslan för
en efterkrigsdepression, existensen av Sovjet
röda rummet 3-4/2003 • 9