3-4/2003 - Tidskriften Röda rummet
3-4/2003 - Tidskriften Röda rummet
3-4/2003 - Tidskriften Röda rummet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
ild: Joakim Roos<br />
göra fackföreningarna till kamporganisationer,<br />
att vi ska vända dessa ryggen. De uttrycker att<br />
”I CN´s vision är det genom arbetarrörelsens<br />
organisationer som invandrarna ska bli integrerade.<br />
Vi vänder oss mot detta, bland annat därför<br />
att vi tycker det finns risk för envägstänkande”.<br />
AC&SÖ:s hållning blir här mycket förvirrande.<br />
De anser att invandrares låga representation<br />
i fackliga organisationer, hyresgästföreningar<br />
och så vidare beror på att det är organisationer<br />
med inflytande och makt. Men denna underrepresentation<br />
beror, enligt AC& SÖ, ”inte på<br />
invandrares bristande organisering. Tyvärr<br />
begränsas invandrarföreningarnas roll till kulturaktiviteter<br />
(…) de används när majoritetssamhället<br />
vill föra ut ett budskap och inte har<br />
andra kanaler”. Vad menar AC&SÖ med<br />
”majoritetssamhället”? Varför diskuterar de<br />
invandrarföreningarna i en diskussion om arbetarrörelsens<br />
organisationer? Menar de verkligen<br />
att invandrarföreningarna bara är ett redskap åt<br />
det de kallar ”majoritetssamhället”? Vem<br />
begränsar deras roll och hur i så fall? Och vad<br />
menar de med ”kulturaktiviteter”? För mig<br />
låter dessa meningar bara som en mystisk konspirationsteori<br />
där AC&SÖ reducerat invandrare<br />
till en slags boskapshjord som endast förmår<br />
handla på initiativ av ”majoritetssamhället”.<br />
Dessutom får de inte tilldelat sig någon makt.<br />
Poängen med att arbeta inom arbetarrörelsens<br />
organisationer är inte att vare sig<br />
Socialistiska Partiet eller invandrare ska tilldelas<br />
några särskilda roller eller någon särskild makt.<br />
Poängen är just att det är i dessa organisationer<br />
som arbetarklassen organiserar sig för att skapa<br />
en kollektiv styrka som kan flytta fram deras<br />
positioner en smula. Enade vi stå… Att medvetet<br />
integrera invandrare i dessa organisationer<br />
tjänar två syften. Dels givetvis att dra in invandrare<br />
i en kamp tillsammans med arbetarklassen.<br />
Dels att det skulle tillföra arbetarrörelsen nya<br />
erfarenheter, kollektivet skulle stärkas och<br />
integrationen skulle bli en naturlig del av vardagen<br />
i stället för något alldeles särskilt i sig.<br />
Ungefär som att lära känna varandra, helt<br />
enkelt. Dessutom skulle invandrarna kunna<br />
befrukta rörelsen med en internationalistisk<br />
utblick och en allmän social inblick i deras liv<br />
här som skulle göra det mycket svårt för till<br />
exempel Sverigedemokraterna att göra de<br />
inbrytningar i arbetargrupper som de har lyckats<br />
med på sina håll och som utgör den stora<br />
faran för en fascistisk utveckling.<br />
AC&SÖ skriver själva på slutet att ”vi revolutionärer<br />
måste sträva efter att föra ut och<br />
förankra idéer inom arbetarklassen och bland<br />
arbetarungdomar”. Något innan har de skrivit<br />
att de tycker att jag ser för pessimistiskt på<br />
framtiden och att ”vi inte ska underskatta kraften<br />
i rörelser som antikrigsrörelsen, World<br />
Social Forum, kampen mot EU, mot Världsbanken<br />
och så vidare”. Ja men snälla, det är ju<br />
precis vad jag skrev i min förra artikel! Att<br />
förankra idéer inom klassen är att delta, att finnas<br />
på plats, att kämpa tillsammans med. Jag<br />
har i min artikel också ett långt resonemang om<br />
hur viktigt det är att knyta denna vardagliga<br />
kamp med en internationell utblick och tar med<br />
just World Social Forum som exempel.<br />
Där handlar det kanske inte så mycket om,<br />
som i AC&SÖ:s slutkläm, att ”söka efter krav<br />
och paroller”, som att i första hand delta mitt i<br />
rörelsen. Att kämpa för att klassens olika skikt<br />
enas i vardaglig kamp så att den kan bryta<br />
kräftgången och börja ta några stapplande steg<br />
framåt. Parollerna i sig måste vi formulera tillsammans,<br />
och inte ”åt” rörelsen.<br />
SOMALISKA KVINNOR<br />
Om vi tror att vi (bara) på ett abstrakt sätt kan<br />
kalla den tilltagande oron i breda befolkningsskikt<br />
för rasism och nöja oss med det så är<br />
vi farligt ute. Man kan inte rycka på axlarna<br />
och skylla på någon annan när det bara är vi<br />
själva som kan axla ansvaret. Den nyliberala låt<br />
gå-politiken har inte varit särskilt framgångsrik<br />
i ekonomiskt avseende och är det än mindre<br />
socialt. Vi måste börja bry oss, dra med, ingripa,<br />
lära oss och även lära ut. För som socialister<br />
har vi skaffat oss erfarenheter som vi måste<br />
kunna delge också den invandrade delen av<br />
befolkningen. Det är väl själva andemeningen<br />
med en politisk organisation?<br />
Jag kan ta ett exempel. Somaliska kvinnor åker<br />
ofta hiss även om trappan de ska gå inte är<br />
särskilt lång. Detta retar en del av den befolkning<br />
som inte förstår varför till vansinne.<br />
Orsaken till att kvinnorna tar hissen är oftast<br />
att de är omskurna, uppsprättade och ihopsydda<br />
om vartannat med infektioner och trasiga<br />
underliv som följd. Det gör helt enkelt för ont<br />
att gå i trappor. Det finns då, lite hårddraget, tre<br />
sätt att bemöta detta problem:<br />
1. Undvik kvinnorna, tala om din irritation<br />
över deras lättja, skäll ut dem eller i värsta fall<br />
ge dig på dem fysiskt.<br />
2. Undvik dem som skäller på de somaliska<br />
kvinnorna, skäll ut dem eller, i värsta fall, möt<br />
dem med ett basebollträ på en demonstration.<br />
På det sättet har Sveriges kanske livaktigaste<br />
och största antirasistiska organisation, Stoppa<br />
Rasismen, slagit ihjäl sig själv i min hemstad<br />
Örebro. Huvudsaken blir att du säger till de<br />
somaliska kvinnorna att omskärelse inte har<br />
med kultur att göra. Eller att kvinnor världen<br />
över är förtryckta och att hon därför inte är mer<br />
utsatt än någon annan.<br />
3. Ett tredje sätt att förhålla sig är att om du<br />
själv känner till orsaken till att kvinnorna använder<br />
hissen, så tala om det för den indignerade.<br />
Bjud en somalisk kvinna på kaffe och försök<br />
ta reda på vad hon vill. Kan ni tillsammans starta<br />
upp matlagningskurser i Hyresgästföreningens<br />
regi? I ABF:s? Vad har deras barn för<br />
intressen, är det något du kan göra? Finns det<br />
någon fotbollsklubb du känner till som skulle ta<br />
emot dem? På det sättet kan du bygga en social<br />
bro som gör att du också kan diskutera frågan<br />
om omskärelse. Att det är fråga om stympning<br />
och att de förstör sina döttrars liv om de stympar<br />
också dem. Att det av det skälet dessutom<br />
är belagt med stränga straff i Sverige. Kvinnlig<br />
omskärelse är tyvärr ganska vanligt bland dessa<br />
grupper av invandrare även i Sverige.<br />
Om sedan mannen till en av dessa kvinnor tar<br />
sig en ny första hustru, vilket heller inte är<br />
ovanligt, så hamnar kvinnan i ett utanförskap<br />
som vi har svårt att ens föreställa oss. Och lösningen<br />
på det kan ju inte vara, som några<br />
ljushuvuden i SSU föreslagit, att tillåta bigami.<br />
Lösningen måste heta folkbildning, information<br />
och social integration. Inte uppifrån, inte från<br />
något ”majoritetssamhälle”, utan just av oss<br />
själva i vår vardag, i våra bostadsområden, på<br />
våra arbetsplatser och så vidare.<br />
Det gäller att återknyta till den röda tråd som<br />
Elise Ottesen Jensen och Hinke Bergegren lade<br />
ut med sitt fantastiska pionjärarbete i sexualupplysningsfrågan<br />
i tidigt 1900-tal. Ett arbete<br />
som betytt så oerhört mycket och i vars förlängning<br />
bland annat sexualupplysningen i skolan<br />
gjordes obligatorisk. Obligatorisk just för<br />
att alla skulle få del av upplysningen.<br />
Jag hoppas slutligen att vi i fortsättningen<br />
kan föra en diskussion mer baserad på verklighet,<br />
forskning och vetenskapliga studier än att<br />
kivas om begrepp eller tillskriva varandra egenskaper<br />
och åsikter vi inte har. Det skulle föra<br />
diskussionen framåt. ■<br />
Christer Norlin<br />
Författaren är aktiv i Nätverket mor rasism i<br />
Örebro. Medlem i Socialistiska partiet<br />
röda <strong>rummet</strong> 3-4/<strong>2003</strong> • 29<br />
DEBATT DEBATT DEBATT DEBATT