Hur går det egentligen till när metoder sprids och förändras?
Hur går det egentligen till när metoder sprids och förändras?
Hur går det egentligen till när metoder sprids och förändras?
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Frågor för fortsatt forskning<br />
Som vi påpekade inledningsvis var ett av våra huvudsyften med <strong>det</strong>ta projekt att söka<br />
identifiera frågor för fortsatt forskning. Under arbetets gång har vi stött på många<br />
frågor som skulle kunna ge upphov <strong>till</strong> vidare forskning. Vi har sorterat, jämfört <strong>och</strong><br />
diskuterat dessa idéer <strong>och</strong> kommit fram <strong>till</strong> att <strong>det</strong> framförallt är tre frågeställningar vi<br />
i <strong>det</strong>ta sammanhang skulle vilja prioritera: Studier av praktiken på gruppbostäder,<br />
jämförande studier av förändringsförlopp inom olika områden samt samban<strong>det</strong> mellan<br />
omsorgsideologiska förändringar <strong>och</strong> mer generella samhällsförändringar.<br />
Det praktiska arbetet på gruppbostäder<br />
Vi har i våra intervjuer fått flera konkreta exempel på hur man <strong>till</strong>ämpar<br />
beteendeförändrande <strong>metoder</strong> på olika gruppbostäder <strong>och</strong> dagliga verksamheter. Men<br />
<strong>det</strong> har varit just exempel. För att utröna på vilket sätt arbetet skiljer sig från sådana<br />
enheter där metoden inte <strong>till</strong>ämpas skulle <strong>det</strong> vara intressant att systematiskt jämföra<br />
några sådana enheter.<br />
Den skillnad mellan normaliseringsideologin <strong>och</strong> <strong>det</strong> synsätt som kännetecknar<br />
beteendeförändrande <strong>metoder</strong> som vi påpekat ovan kan också knytas <strong>till</strong> hur man ser<br />
på utvecklingsstördas självständighet eller autonomi (möjligheten att själv varas<br />
delaktig i <strong>och</strong> påverka beslut som berör <strong>det</strong> egna livet). Enligt ett sätt att se på<br />
autonomi är <strong>det</strong> en central egenskap hos all människor. Alla kan, efter sina egna<br />
förutsättningar, påverka sin egen livssituation. Enligt ett annat synsätt kan vissa<br />
människor på grund av sitt beroende av andra (t ex barn, äldre, människor med vissa<br />
funktionsnedsättningar) inte vara autonoma, men de har en potential att kunna bli <strong>det</strong>.<br />
Det förra synsättet, autonomi som en kännetecknande egenskap hos alla människor<br />
har många likheter med <strong>det</strong> rättighetstänkande som kännetecknar<br />
normaliseringsideologin. Det beteendeförändrande sysättet däremot ser autonomi som<br />
en potential, något som måste tränas för att individen skall kunna uppnå autonomi.<br />
Tidigare studier av gruppbostäder (t ex Folkestad 2003; Sandvin et al 1998) har visat<br />
att <strong>det</strong> är personalen som har makten att bestämma över hur livet på gruppbostaden<br />
formas, men att utvecklingsstörda också i olika situationer utövar motmakt, sätter sig<br />
på tvären på olika sätt. Man kan säga att <strong>det</strong> försig<strong>går</strong> en förhandling mellan två<br />
25
Change language