MI – Motiverande samtal - Regionförbundet Uppsala län
MI – Motiverande samtal - Regionförbundet Uppsala län
MI – Motiverande samtal - Regionförbundet Uppsala län
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>MI</strong> <strong>–</strong> <strong>Motiverande</strong> <strong>samtal</strong><br />
Boendestödjares och kunders erfarenheter i samband<br />
med en utbildningssatsning i <strong>MI</strong><br />
Kristina Bromark<br />
Enheten för välfärd och FoU-stöd
SAMMANFATTNING<br />
Ett fyraårigt kompetensutvecklingsprojekt (BKS) riktat till baspersonal, som i sitt dagliga arbete<br />
kommer i kontakt med personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning,<br />
avslutades i december 2012. Projektet har bland annat innehållit utbildning i <strong>Motiverande</strong><br />
<strong>samtal</strong> (<strong>MI</strong>).<br />
En boendestödgrupp i <strong>Uppsala</strong> kommun, vård och bildning, påbörjar grundkurs i <strong>MI</strong>-metoden<br />
under mars 2012. Boendestödsgruppen består av åtta boendestödjare och ingen av dem har<br />
tidigare genomgått <strong>MI</strong>-utbildning. Då ingen i boendestödsgruppen tidigare deltagit i utbildning<br />
av <strong>MI</strong>, fanns det en unik möjlighet att göra en uppföljning efter avslutad utbildning, för att se om<br />
insatsen har lett till någon faktisk skillnad, dels för boendestödjarna, dels för kunderna. Förutom<br />
grundkursen i <strong>MI</strong> som hela boendestödsgruppen deltagit i, har verksamhetschefen deltagit i<br />
motsvarande utbildning ”<strong>Motiverande</strong> <strong>samtal</strong> för chefer”.<br />
Syftet med uppföljningen är att undersöka om utbildningen i <strong>MI</strong> har lett till någon skillnad för<br />
boendestödsgruppen vid boendestödet och de kunder som får stöd och service genom de<br />
samma. De frågeställningar som är vägledande i undersökningen är (1) om kunder upplever att<br />
boendestödjarnas bemötande (stöd) har förändrats efter genomförd utbildning och (2) om<br />
deltagarna (boendestödjare och verksamhetschef) anser att de har fått ny kunskap som de kan<br />
använda i sitt arbete och. Inhämtandet av material sker vid tre tillfällen (före, under och efter<br />
utbildningen) genom intervjuer med boendestödsgruppen, verksamhetschefen och<br />
boendestödets kunder, samt en enkät till kunder.<br />
Studien visar att boendestödjarna upplever <strong>MI</strong>-utbildningen övervägande positiv och att de har<br />
användning för sina nyvunna kunskaper i det praktiska arbetet. Hur och i vilken omfattning man<br />
använder sig av metoden i det dagliga arbetet har dock inte objektivt mätts i denna studie,<br />
däremot visar resultaten att deltagarna upplever att grundkursen har påverkat deras<br />
förhållningssätt i arbetet. Det som tydligast träder fram i de båda uppföljningarna är<br />
boendestödjarnas upplevelse av att de stressar mindre nu än tidigare. Tyngdpunkten har<br />
förflyttats från praktiska och konkreta göromål (som städning, vilket ger synbara resultat) till<br />
sådant som gör skillnad på <strong>län</strong>gre sikt (exempelvis <strong>samtal</strong>). Kunderna som deltar i enkäten och i<br />
intervjuer märker inte någon större skillnad på hur det var före utbildningen och efter. Vissa<br />
kunder kan möjligen skönja en viss förändring i boendestödjarnas bemötande, de är efter<br />
genomförd utbildning något mer benägna att <strong>samtal</strong>a, men om det beror på <strong>MI</strong> eller på något<br />
annat är svårt att säga, menar kunderna som intervjuats. Boendestödjarna menar att <strong>MI</strong> är en<br />
process, de är mer medvetna om hur de talar med kunder, men att det tar tid och att<br />
förändringar sker långsamt.<br />
3
Förord<br />
Socialstyrelsen har fördelat medel för 2009-2012 i syfte att förstärka kompetensen bland<br />
personal som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med personer med psykisk sjukdom eller<br />
psykisk funktionsnedsättning. Inom ramen för denna satsning har projektet Brukarstyrd<br />
Kompetensutveckling i Samverkan (BKS), genomförts i <strong>län</strong>et. En av de<br />
kompetensutvecklingsinsatser som personal tagit del av är grundläggande utbildning i<br />
<strong>Motiverande</strong> <strong>samtal</strong> (<strong>MI</strong>).<br />
På uppdrag av <strong>Uppsala</strong> kommun, vård & bildning, har Enheten för välfärd och FoU-stöd,<br />
<strong>Regionförbundet</strong> <strong>Uppsala</strong> <strong>län</strong>, fått i uppdrag att göra en uppföljning som syftar till att ge svar på<br />
frågan om en boendestödsgrupp som deltagit i <strong>MI</strong>-utbildning upplever att de har fått ny kunskap<br />
som de kan använda i sitt arbete. I studien undersöks även om kunderna upplever att<br />
boendestödjarnas bemötande (stöd) har förändrats.<br />
I denna rapport redovisas resultatet av studien som genomfördes 2012. Kristina Bromark som<br />
är utvecklingsledare vid <strong>Regionförbundet</strong>s enhet för välfärd och FoU-stöd har ansvarat för och<br />
genomfört studien. Flera av Kristinas kollegor vid enheten har bidragit i uppföljningsarbetet:<br />
Cecilia Ingard, utbildare, har genomfört intervjuerna med kunderna, Karin Jöreskog,<br />
vetenskaplig handledare, har bidragit med vetenskapligt stöd, Helene Andersson,<br />
utvecklingsledare/metodstödjare, har delat med sig av sina kunskaper om <strong>MI</strong> och Bengt Finn,<br />
FoU-samordnare, har medverkat i rapportens analys och diskussionsdel.<br />
<strong>Uppsala</strong> i januari 2013<br />
Bengt Finn<br />
FoU samordnare<br />
Enheten för välfärd och FoU-stöd<br />
<strong>Regionförbundet</strong> <strong>Uppsala</strong> <strong>län</strong><br />
5
SAMMANFATTNING 3<br />
FÖRORD 5<br />
INLEDNING 9<br />
OM MOTIVERANDE SAMTAL (<strong>MI</strong>) 9<br />
<strong>MI</strong> INOM RAMEN FÖR BRUKARSTYRD KOMPETENSUTVECKLING I SAMVERKAN (BKS) 10<br />
GRUNDUTBILDNING I <strong>MI</strong> 10<br />
KOLLEGIESTÖDJARUTBILDNING I <strong>MI</strong> 10<br />
<strong>MI</strong> FÖR CHEFER 10<br />
BOENDESTÖD 10<br />
CENTRALT I MOTIVERANDE SAMTAL ÄR ATT STÖDJA OCH MOTIVERA TILL FÖRÄNDRING 11<br />
METOD 13<br />
UPPFÖLJNINGENS UPPLÄGG 13<br />
ENKÄT TILL KUNDER 13<br />
INTERVJUER MED KUNDER 14<br />
INTERVJUER MED BOENDESTÖDJARE OCH VERKSAMHETSCHEF 15<br />
RESULTAT 15<br />
BASLINJEN: FÖRE UTBILDNING I <strong>MI</strong> 16<br />
ENKÄTRESULTAT OCH INTERVJU MED KUNDER 16<br />
SAMARBETE 16<br />
MOTIVATION 17<br />
EGENMAKT 18<br />
INTERVJU MED BOENDESTÖDJARE OCH VERKSAMHETSCHEF 19<br />
HUR SER BEHOVET AV STÖD UT ENLIGT BOENDESTÖDJARNA? 19<br />
MOTIVERA OCH PÅVERKA FÖRUTSÄTTER EN (GOD) RELATION 19<br />
HUR PÅVERKA OCH MOTIVERA? 20<br />
EGENMAKT 21<br />
FÖRVÄNTNINGAR PÅ <strong>MI</strong>-UTBILDNINGEN 22<br />
EN FÖRSTA UPPFÖLJNING I MAJ 22<br />
RESULTAT AV INTERVJU MED BOENDESTÖDJARE OCH VERKSAMHETSCHEF 22<br />
RESULTAT AV INTERVJU OCH ENKÄT MED KUNDER 23<br />
EN ANDRA UPPFÖLJNING I NOVEMBER 24<br />
RESULTAT AV INTERVJU MED BOENDESTÖDJARE OCH VERKSAMHETSCHEF 24<br />
RESULTAT AV INTERVJU OCH ENKÄT MED KUNDER 26<br />
SAMMANFATTNINGSVIS 28<br />
ANALYS OCH DISKUSSION 29<br />
”<strong>MI</strong> ÄR LÄTT ATT FÖRSTÅ, MEN SVÅRT ATT TILLÄMPA” 29<br />
<strong>MI</strong> <strong>–</strong> ETT SÄTT ATT SKAPA FÖRÄNDRINGSKLIMAT 30<br />
AMBIVALENS MELLAN RELATION, PRESTATION OCH ANSVAR 31<br />
DET KRÄVS TID OCH ENERGI FRÅN BÅDE VERKSAMHETSCHEF OCH BOENDESTÖDJARE FÖR ATT <strong>MI</strong> SKA<br />
KUNNA UTNYTTJAS PÅ BÄSTA SÄTT 31<br />
FOKUSERA PÅ <strong>MI</strong>-ANDAN OCH ARBETA MED VARDAGSSAMTAL FÖR ATT SKAPA FÖRÄNDRINGSKLIMAT 32<br />
7
VIKTIGT ATT FUNDERA ÖVER VART DEN EGNA STRESSEN TAR VÄGEN 33<br />
REFERENSER 35<br />
BILAGOR 37<br />
BILAGA 1: <strong>MI</strong>SSIV 37<br />
BILAGA 2: ENKÄT TILL KUNDER 38<br />
BILAGA 3: INTERVJUGUIDE FÖR KUNDER 40<br />
BILAGA 4: INTERVJUGUIDE FÖR BOENDESTÖDJARE 41<br />
BILAGA 5: INTERVJUGUIDE FÖR VERKSAMHETSCHEF 42<br />
8
Inledning<br />
I chefsgruppen för socialpsykiatri och beroende, Vård och bildning, <strong>Uppsala</strong> kommun, frågade<br />
man sig om kompetensutveckling till personal i verksamheterna egentligen har någon betydelse<br />
för det fortsatta arbetet. Har personal någon nytta av de utbildningar som genomförs? Cheferna i<br />
gruppen såg det som en möjlighet att ta reda på betydelsen av kompetensutveckling när det gavs<br />
möjlighet att följa en boendestödsgrupp i <strong>Uppsala</strong> kommun som skulle påbörja en grundkurs i<br />
<strong>MI</strong>-metoden under mars 2012. Då ingen i boendestödsgruppen (åtta boendestödjare) tidigare<br />
deltagit i utbildning av <strong>MI</strong>, fanns det möjlighet att göra baslinjemätningar och uppföljningar efter<br />
avslutad utbildning, för att se om insatsen har lett till någon upplevd skillnad, dels för<br />
boendestödjarna, dels för kunderna 1. Förutom grundkursen i <strong>MI</strong>, som boendestödjarna deltagit<br />
i, har verksamhetschefen deltagit i utbildningen <strong>Motiverande</strong> <strong>samtal</strong> för chefer. Under januari<br />
2013 påbörjar en av boendestödjarna en kollegiestödjarutbildning.<br />
I denna rapport presenteras resultatet av intervjuer med boendestödjarna och<br />
verksamhetschefen som påbörjar och slutför en utbildning i <strong>MI</strong>, samt intervjuer med<br />
boendestödets kunder. Uppföljningen omfattar även en enkät till kunderna. Det är en god<br />
möjlighet att undersöka vad som sker i boendestödsgruppen, eftersom ingen av dem tidigare<br />
varit i kontakt med <strong>MI</strong>. Det är även av intresse att undersöka om och i så fall hur kunderna<br />
uppfattar det som sker. Undersökningen sker i tre steg (före utbildningen, direkt efter avslut och<br />
sex månader efter avslut) och syftar till att undersöka:<br />
(1) om kunder upplever att boendestödjarnas bemötande/stöd har förändrats efter<br />
genomgången utbildning, samt<br />
(2) om boendestödjarna i <strong>MI</strong>-utbildningen anser att de har fått ny kunskap som de<br />
kan använda i sitt arbete<br />
Om <strong>Motiverande</strong> <strong>samtal</strong> (<strong>MI</strong>)<br />
<strong>MI</strong> är en teknik som ursprungligen utvecklades för att behandla personer med alkoholproblem.<br />
Idag används metoden mer generellt i rådgivning och behandling som gäller livsstilsrelaterade<br />
faktorer (alkohol, tobak, droger, kost, fysisk aktivitet, spelmissbruk med mera) i verksamheter<br />
som hälso- och sjukvård, kriminalvård, socialtjänst, psykiatri och skola (Statens<br />
Folkhälsoinstitut, 2012). Användningsområdet har således spritt sig från ett specifikt område till<br />
att gälla många olika problemområden och verksamheter. Syftet med <strong>MI</strong> är att främja<br />
motivation- och beteendeförändring. Insatsen kan ges antingen enskilt eller i kombination med<br />
en annan insats (Statens Folkhälsoinstitut, 2012). <strong>MI</strong> kan ses som en <strong>samtal</strong>smetodik (ett<br />
verktyg) för personalen i exempelvis boendestöd för att underlätta förändringsprocesser. Ett<br />
motiverande <strong>samtal</strong> är anpassat efter kunden och därmed följsamt, men också målinriktat och<br />
innefattar således även ett styrande element. Det innebär att personalen behöver kunskaper<br />
inom det område kunden vill förändra, men det innebär inte att personalen ska fatta beslut åt<br />
kunden. Personalen kan vara en hjälp i valet mellan olika förslag.<br />
1 I uppföljningsrapporten använder jag konsekvent begreppet ’kund’, då det är det begreppet som används i verksamheter inom<br />
Vård och bildning, <strong>Uppsala</strong> <strong>län</strong>.<br />
9
<strong>MI</strong> inom ramen för Brukarstyrd kompetensutveckling i samverkan (BKS)<br />
Ett fyraårigt kompetensutvecklingsprojekt (BKS) riktat till baspersonal i <strong>Uppsala</strong> <strong>län</strong> som i sitt<br />
arbete kommer i kontakt med personer med psykisk sjukdom eller psykiska<br />
funktionsnedsättningar avslutades i december 2012. Projektet har bland annat innehållit<br />
utbildning i <strong>Motiverande</strong> <strong>samtal</strong> (<strong>MI</strong>)<br />
Grundutbildning i <strong>MI</strong><br />
En stor del av den personal som arbetar inom <strong>Uppsala</strong> <strong>län</strong>s kommuners socialpsykiatri har<br />
deltagit i grundutbildningen. I utbildningen går man bland annat igenom de viktigaste<br />
grunderna i <strong>MI</strong>, samt flera praktiska övningar och diskussioner för att ge deltagarna möjlighet<br />
att träna <strong>MI</strong> <strong>–</strong> färdigheter. Den teoretiska delen innehåller bland annat: <strong>MI</strong>-andan, vad<br />
motivation, diskrepans och ambivalens innebär, reflekterat lyssnande, hur man arbetar med<br />
motståndsbeteenden, BÖRS (bekräfta, öppna frågor, reflektivt lyssnande, summera), strategier<br />
och <strong>samtal</strong>sverktyg (Carina coaching & motivation, 2008) .<br />
Grundutbildningen har varit uppdelad i 2 + 1 dag vilket gjort att deltagarna kunnat öva i sitt<br />
vardagliga arbete och diskutera sina erfarenheter dag 3.<br />
Kollegiestödjarutbildning i <strong>MI</strong><br />
Kursen har vänt sig till de som gått en grundutbildning i <strong>MI</strong>, samt har stort intresse för metoden<br />
och vill fungera som inspiratör för träning av <strong>MI</strong> på arbetsplatsen. Syftet med kollegiestödjare är<br />
att hålla <strong>MI</strong> levande på arbetsplatsen efter grundkursen. Under utbildningen får<br />
kollegiestödarna träna egna <strong>MI</strong>-färdigheter, spela in och analysera <strong>samtal</strong>, ge och få feedback på<br />
<strong>samtal</strong> samt en bank av olika övningar. Syftet är sedan att kollegiestödjarna håller i struktur och<br />
innehåll för att tillsammans med sina kollegor träna på <strong>MI</strong> i arbetsgruppen som ett led i<br />
implementeringen av <strong>MI</strong> på arbetsplatsen, samt att i samråd med verksamhetschef planera och<br />
starta upp träningsgrupper på den egna arbetsplatsen.<br />
<strong>MI</strong> för chefer<br />
Verksamhetsnära chefer har genomgått en Grundutbildning (4 dagar) i <strong>Motiverande</strong> <strong>samtal</strong>,<br />
med betoning på chefens roll i implementeringsarbetet. Förutom att lära sig grunderna i <strong>MI</strong><br />
diskuteras målsättning med metoden. Cheferna får också arbeta med en plan för hur metoden<br />
skall införas och införlivas i den enskilda verksamheten. Under utbildningen har deltagarna fått<br />
en hemuppgift där de ska, gärna tillsammans med sina medarbetare, fundera och diskutera<br />
vilket mål de har med <strong>MI</strong> i sina verksamheter. Cheferna har getts möjlighet att fundera och<br />
reflektera över vilken kompetens som behövs för att arbetet ska införlivas i verksamheten, hur<br />
kunskaperna ska upprätthållas och hur uppföljning ska ske. Även vilka organisatoriska<br />
grundförutsättningar som finns, hur mycket tid verksamheterna kan lägga på <strong>MI</strong>-arbetet, vilket<br />
ansvar som ligger på dem som chefer respektive medarbetarna själva och vilket ansvar som vilar<br />
på kollegiestödjarna.<br />
Boendestöd<br />
Boendestöd är en insats för personer med psykiska funktionsnedsättningar som utvecklats<br />
sedan psykiatrireformen i mitten av 1990-talet. Insatsen har utvecklats från ordinarie hemtjänst<br />
och är en insats som är mer mångfacetterad och kvalificerad. Till skillnad från ordinarie<br />
hemtjänst innebär boendestöd att personen som får insatsen deltar aktivt. Socialstyrelsen<br />
beskriver insatsen nedan:<br />
10
Boendestöd är en praktisk och social insats för personer med psykiska funktionsnedsättningar<br />
som syftar till att underlätta för den enskilde att hantera sin vardag. Insatsen är dock inte<br />
begränsad till hemmet utan kan även omfatta aktiviteter utanför bostaden och en central del<br />
är att dessa aktiviteter bör göras tillsammans med brukaren (Socialstyrelsen, 2010).<br />
Boendestödets syfte är enligt <strong>Uppsala</strong> kommun Vård & Omsorg att vara ett stöd i vardagen och<br />
öka personernas självständighet 2. Insatsen är i sin karaktär att betrakta som hjälp till självhjälp<br />
och syftar till att stödja personen till att leva ett så självständigt liv som möjligt och öka deras<br />
möjligheter till ett aktivt deltagande i samhällslivet. Varje individs speciella behov är grunden<br />
för stödet och boendestödets uppgift är att vägleda personen. Stödet kan vara mångfacetterat<br />
och omfatta exempelvis stöd med hushållssysslor, skapa struktur i vardagen, att påminna<br />
personen att starta, fullfölja och avsluta aktiviteter (vara en startmotor). Stödet kan också<br />
omfatta stödjande <strong>samtal</strong> och <strong>samtal</strong> inför kommande aktiviteter, uppmuntrande <strong>samtal</strong>,<br />
förmedla hopp och stärka individens tilltro till den egna förmågan.<br />
Boendestödjarens uppgift är bland annat att motivera och påverka den enskilde, vilket dock<br />
måste göras med respekt för hans eller hennes integritet och rätt att själv bestämma<br />
(Socialstyrelsen, 2010).<br />
Centralt i <strong>Motiverande</strong> <strong>samtal</strong> är att stödja och motivera till förändring<br />
<strong>Motiverande</strong> <strong>samtal</strong> (<strong>MI</strong>) är en teknik där man genom <strong>samtal</strong> fokuserar på att utforska<br />
förändringspotential (Holm Ivarsson, 2009). Rollnick et al (2009) definierar tekniken eller<br />
metoden som ”en på samarbete grundad, personcentrerad form av vägledning för att framkalla<br />
och stärka motivation till förändring”. Samarbete mellan två jämbördiga parter är viktigt i <strong>MI</strong> och<br />
tanken är att behandlaren ska locka fram förändring hos klienten, inte övertala till förändring.<br />
Ansvaret för förändringen ligger alltså hos klienten och denne ska själv formulera argumenten<br />
för förändring. Klienten bör känna att den egna makten och den egna förmågan är styrande i<br />
förändringsarbetet och att behandlaren finns till hands som stöd. Då makten att förändra finns<br />
hos klienten är det viktigt att denne känner sig angelägen att nå förändring. Det kan vara<br />
intressant, utifrån <strong>samtal</strong>stekniken, att kort reda ut vad motivation är och vad det innebär att<br />
motivera (sig själv eller någon annan).<br />
Motiv definieras i svenska ordböcker 3 i stort sett lika och betyder ungefär ”skäl till att göra<br />
något”. Motiv verkar vara ett slags samband mellan om <strong>–</strong> så, det vill säga om man får någon<br />
fördel, så kan man göra en viss sak. Om motiv är detsamma som skäl eller mening, kan man tolka<br />
det som att motiv är något som finns utanför individen och som tillförs i en viss situation. Vad<br />
innebär då motivation 4? I ordböckerna läggs nu en processtanke till motivet, en tanke om hur en<br />
viljeriktning styrs eller bestäms av ett motiv. Motivet kan vara vilket som helst, men<br />
motivationen relateras till individens inre drivkrafter (Ahl, 2004). Ahl (2004) föreslår att man<br />
närmar sig motivation som ett relationellt begrepp. I stället för ett se motivation som något man<br />
har eller saknar, är det tvärtom något som alltid finns, men som ställs i relation till yttre faktorer.<br />
Det gäller då att hitta det motiv som är skäl nog att få till stånd en förändring hos den person<br />
2 Informationen om boendestödets syfte enligt <strong>Uppsala</strong> kommun Vård och bildning har jag läst i en ännu outgiven<br />
verksamhetsbeskrivning som verksamhetschefen gett mig. Jag refererar därför inte till den i referenslistan, men för den nyfikne finns<br />
andra liknande planer från andra boendestödsenheter i <strong>Uppsala</strong> kommuns regi. Dokumenten skiljer sig inte åt innehållsmässigt.<br />
3 Motiv definieras i NE som ”bevekelsegrund, drivkraft, skäl att handla på ett visst sätt och underliggande orsak (till viss handling),<br />
synonymer: bevekelsegrund, drivfjäder” och i SAOB som ”skäl, anledning”<br />
4 Motivation definieras i NE som ”sammanfattande psykologisk term för de processer som sätter igång, upprätthåller och riktar<br />
beteende; inre behov som ligger bakom visst (potentiellt) beteende” och i SAOB som ”sätt varpå en viljeakt bestäms av motiv;<br />
sammanfattning av de motiv som bestämmer en viljeakt”<br />
11
som man vill motivera. I ordböckerna beskrivs ordet motivera 5 som just att ”ge skäl till<br />
handling”.<br />
<strong>Motiverande</strong> <strong>samtal</strong> handlar således om att locka fram en individs egna lösningar på de egna<br />
problemen, genom att bekräfta, ställa öppna frågor, reflektera och sammanfatta <strong>samtal</strong>en. Andan<br />
i tekniken är ”Du har vad du behöver och tillsammans ska vi finna det”, snarare än ”Jag har vad du<br />
behöver”. (Holm Ivarsson, 2009)<br />
5 Motivera beskrivs i NE som ”ge skäl för uppfattning, handlande e.d; skapa motivation hos…” och i SAOB som ”förse med skäl”<br />
12
Metod<br />
Syftet med uppföljningen är att undersöka om utbildningen i <strong>Motiverande</strong> <strong>samtal</strong> har lett till<br />
någon skillnad för boendestödsgruppen och de kunder som får stöd och service genom dem. De<br />
frågeställningar som är vägledande i undersökningen är följande:<br />
• Upplever kunderna att boendestödjarnas bemötande (stöd) har förändrats efter<br />
genomgången utbildning?<br />
• Anser boendestödjarna att de har fått ny kunskap som de kan använda i sitt arbete?<br />
Uppföljningens upplägg<br />
Uppföljningen sker i tre steg; en första mätning (baslinje) före utbildningens start (februari), en<br />
andra mätning i anslutning till att utbildningen nyligen avslutats (maj) och en tredje mätning sex<br />
månader efter att utbildningen avslutats (november).<br />
Flera metoder har kombinerats för att belysa om boendestödjarna har tillgodogjort sig ny och<br />
användbar kunskap, samt om kunderna har märkt av att det har lett till ett förändrat bemötande<br />
och eller stöd. Kunderna, verksamhetschefen och boendestödjarna har deltagit i intervjuer,<br />
kunderna har dessutom svarat på frågor i en enkät. Resultaten av intervjuerna och enkätsvaren<br />
presenteras i avsnittet Resultat (s. 16).<br />
På flera arbetsplatsträffar (APT) har undertecknad fått utrymme att träffa boendestödjarna och<br />
verksamhetschefen i syfte att utbyta information och dela ut enkäter. Verksamhetschefen och<br />
boendestödjarna har på ett bra sätt och genom gott samarbete möjliggjort för mig att genomföra<br />
undersökningen. De har varit behjälpliga i att dela ut enkäter till samtliga kunder (71 st) och<br />
bistått med kontaktuppgifter till de kunder som vi har intervjuat.<br />
Något som försvårar insamlandet av material är att målgruppen är ”skör” och inte alltid kan vara<br />
till förfogande (vilket jag har full förståelse för). Det som ytterligare försvårar är just att<br />
insamlingen sker över tid, det vill säga att jag vid tre olika tillfällen har besvärat kunder,<br />
boendestödjare och verksamhetschef att lämna ut enkäter och ställa upp för intervjuer, bett om<br />
dyrbar tid för att genomföra uppföljningen.<br />
De intervjuer med kunder som har gjorts, genomfördes av en person som själv har erfarenhet av<br />
psykisk ohälsa och som arbetar på <strong>Regionförbundet</strong>s FoU-enhet som utbildare. Fördelen med att<br />
en person med egen erfarenhet intervjuar kunderna anser jag främst vara att man genom<br />
förståelse för situationen (att vara brukare i en stödsituation) förmår att ställa andra frågor än<br />
om erfarenheten (av att vara brukare) inte fanns. Kunderna själva bekräftade (till personen som<br />
genomförde intervjuerna) att det kändes bra att det var en brukare som kom och gjorde<br />
intervjuerna och att de (kunderna) blev mer trygga i situationen och att det inte kändes lika<br />
jobbigt att prata med en ”annan brukare”, som att tala med en ”myndighetsperson”.<br />
Enkät till kunder<br />
För att undersöka om kunderna upplever att boendestödjarnas bemötande och stöd har<br />
förändrats efter att de genomgått utbildning i <strong>MI</strong> har enkäter delats ut i tre omgångar till<br />
kunderna. Den första enkäten delades ut innan utbildningen startats, den andra delades ut i maj<br />
(i anslutning till att utbildningen avslutats) och den tredje delades ut i november (sex månader<br />
efter att utbildningen avslutats).<br />
13
Frågorna i enkäten (bilaga 2, sid 36) berör kundens relation till och samarbete med<br />
boendestödjaren, samt kundens upplevelse av egenmakt i förhållandet till boendestödjaren.<br />
Enkätfrågorna har tagits fram i diskussion med kollegor, dels en person med egen<br />
brukarerfarenhet, dels en person med stora kunskaper i <strong>MI</strong>. De frågeområden som är aktuella i<br />
enkäten har tagit sin utgångspunkt i hur Rollnick et al (2009) beskriver <strong>MI</strong> som en teknik<br />
baserad på samarbete (i uppföljningen mellan boendestödjare och kund), kundens egen makt<br />
(ansvar) och motivation (intresse) att förändra.<br />
Enkäten delades ut till samtliga (71st) kunder via boendestödjarna, som särskilt betonade att<br />
det är en anonym enkät, samt att de (boendestödjarna) inte skulle ta del av svaren.<br />
Baslinjemätningen (februari) genererade en svarsfrekvens på 38 % (27 respondenter), den<br />
första uppföljningen (maj) genererade en svarsfrekvens på 44 % (31 respondenter) och den<br />
andra uppföljningen genererade en svarsfrekvens på 49 % (35 respondenter). Svarsfrekvensen i<br />
denna uppföljning skiljer sig inte från enkätundersökningar i allmänhet. Vilka respondenter som<br />
utgör svarsfrekvensen i baslinjen, respektive i uppföljningarna, det vill säga om det är samma<br />
eller olika kunder som svarat vid de tre olika tillfällena, är oklart. Det är för få respondenter i<br />
undersökningen, vilket gör att generaliseringar i strikt vetenskaplig mening inte kan göras. De<br />
allmänna slutsatser som jag sluter mig till i analys och diskussion bör förstås mot bakgrund av<br />
dessa oklarheter bland respondenterna.<br />
Intervjuer med kunder<br />
Som ett komplement till enkäterna som kunderna besvarade, genomfördes vid varje uppföljning<br />
ett antal intervjuer med kunder. Med enkäten som delades ut till kunderna följde ett brev, som<br />
presenterade mig och min kollega som skulle intervjua kunderna. I brevet ställde vi frågan om<br />
någon kunde tänka sig att bli intervjuad och kontaktuppgifter till oss. Boendestödjarna var<br />
behjälpliga och frågade kunder när de träffades om de kunde tänka sig att ställa upp på en<br />
intervju. Ingen av kunderna anmälde sig direkt till oss, utan det var boendestödjarna som<br />
lämnade namn på intresserade kunder. Vid det första tillfället (i februari) fick vi sex namn med<br />
kontaktuppgifter, som jag vidarebefordrade till min kollega (som skulle genomföra<br />
intervjuerna). Vid det andra intervjutillfället fick vi sju andra kunder (än de som intervjuades i<br />
första omgången) med kontaktuppgifter. Vid uppföljningen i november (tredje tillfället)<br />
anmärkte boendestödjarna på att det var svårt att få kunderna att ”ställa upp”. Vi ville då gärna<br />
att samma kunder som blivit intervjuade tidigare skulle intervjuas igen, eftersom det denna sista<br />
gång var väldigt viktigt med förändringen. Fem kunder gick med på att intervjuas vid den tredje<br />
uppföljningen och samtliga hade blivit intervjuade tidigare.<br />
Kunderna kontaktades och tid bokades. Alla intervjuer genomfördes i kundernas hem, med<br />
undantag för en intervju som ägde rum på en träffpunkt (i februari). Samtliga tillfrågade kunder<br />
ställde upp på intervju med undantag för gång två (i maj) då en kund uteblev på grund av<br />
sjukdom och en kund inte var hemma den avtalade tiden. Även gång tre (i november) uteblev en<br />
kund på grund av sjukdom och en annan som inte var hemma när vi kom till dennes hem. Totalt<br />
har 14 intervjuer genomförts, med 11 olika kunder.<br />
En frågeguide konstruerades med utgångspunkt i de teman som utgjorde enkäten (samarbete,<br />
egen makt och relationen mellan boendestödjaren och kunden). Frågor om behovet av stöd och<br />
hur stödet upplevs tillkom, liksom hur det ”går till” rent praktiskt när de träffar<br />
boendestödjarna. Även vid framtagandet av intervjuguiden förde jag diskussioner med den<br />
kollega som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa.<br />
14
Intervjuer med boendestödjare och verksamhetschef<br />
För att undersöka om boendestödjarna som genomgått <strong>MI</strong>-utbildningen har fått ny kunskap som<br />
de anser att de kan använda i sitt arbete har intervjuer genomförts med dels boendestödjarna,<br />
dels verksamhetschefen. Inhämtandet av material (intervjuerna) har skett i tre delar: före<br />
utbildningen (januari), direkt efter utbildningens avslut (maj) och sex månader efter<br />
utbildningens avslut (november).<br />
Verksamhetschefen och de boendestödjare som jag intervjuade hade alla deltagit i grundkursen i<br />
<strong>MI</strong>. Intervjuerna med boendestödjarna har skett i gruppform om två till fyra boendestödjare per<br />
grupp. Vid varje del av uppföljningen har totalt två gruppintervjuer genomförts. Intervjuerna<br />
med verksamhetschefen var individuella. Samtliga intervjuer genomfördes på boendestödjarnas<br />
och verksamhetschefens arbetsplats, ca en timma per intervju, med undantag för intervjun med<br />
verksamhetschefen som varade i ca 30 minuter. Den första intervjun med verksamhetschefen<br />
gjordes över telefon.<br />
Intervjuerna var ämnade att belysa hur samarbetet med kunderna går till, hur boendestödjarna<br />
motiverar och lämnar ansvar (egenmakt) till kunderna i olika situationer. Även<br />
boendestödjarnas situation på arbetsplatsen belystes i fråga om exempelvis socialt stöd och om<br />
hur kunskap tas om hand på arbetsplatsen. Verksamhetschefen reflekterade kring motsvarande<br />
områden.<br />
Tanken var att den intervjuguide som tagits fram skulle användas i samtliga intervjuer, såväl<br />
baslinje som uppföljningar, och att förändringarna skulle fångas i informanternas berättelser.<br />
Vid uppföljningen i maj insåg jag att jag blev tvungen att gå ifrån guiden och belysa<br />
förändringarna genom att specifikt fråga efter dem. Betoningen i de uppföljande intervjuerna<br />
hamnade naturligt på hur boendestödjarna kunde använda sig av de nyvunna kunskaperna, om<br />
de var till nytta, varigenom förändringen i de vardagliga sysslorna trädde fram tydligare, än om<br />
jag ställt exakt samma frågor som vid baslinjemätningen. Jag använde mig av tidigare intervju<br />
för att ställa relevanta frågor om arbetsmoment och exempel de själva berättat för mig. På detta<br />
sätt arbetade jag vidare i samtliga uppföljande intervjuer. Även för kundintervjuerna lade vi om<br />
kursen när vi insåg (i andra uppföljningen) att det inte var fruktbart att ställa samma frågor som<br />
tidigare. För kundintervjuerna var det inte samma urval vid alla tillfällen, vilket gjorde att<br />
intervjuaren i de första uppföljningarna kunde använda baslinjeguiden. Dock ställdes frågor om<br />
kunden upplevt någon förändring före och efter utbildning i <strong>MI</strong>. Av resultatet är det tydligt att<br />
ingen kund upplever att något förändrats. Detta kan bero på att de inte i ett första skede i<br />
februari gjordes uppmärksamma på att fundera över förändringar i boendestödjarnas<br />
bemötande eller stöd.<br />
Samtliga intervjuer har spelats in på diktafon och transkriberats. Materialet har analyserats mot<br />
bakgrund av de teman från Rollnick et al (2009) som enkäten och frågeguiderna har baserats på.<br />
Resultat<br />
Undersökningens resultat består av dels olika typer av information (från intervjuer och enkäter)<br />
från flera källor (kunder, boendestödjare och verksamhetschef), dels av information från olika<br />
tidpunkter (februari, maj och november). Det material som samlats in i februari utgör basen i<br />
resultatet och i uppföljningarna (maj och november) kommer eventuella förändringar och<br />
skillnader mot basen att belysas.<br />
15
Baslinjen: Före utbildning i <strong>MI</strong><br />
I ett första steg genomfördes två gruppintervjuer med boendestödjare, en telefonintervju med<br />
verksamhetschefen och sex individuella intervjuer med kunder. En enkät delades ut till samtliga<br />
kunder i verksamhetsområdet (71 st). Nedan redovisas resultaten av intervjuerna och enkäten<br />
som genomfördes innan boendestödjarna och verksamhetschefen hade genomgått utbildning i<br />
<strong>MI</strong>. Denna information utgör en slags ”baslinje” för undersökningen, från vilken de övriga<br />
uppföljningarna utgår.<br />
Enkätresultat och intervju med kunder<br />
Samtliga kunder (sex st) som intervjuas anser att de behöver boendestöd och har i stor mån<br />
tagit beslut om att söka insatsen själv. De menar att beslut om att söka insats ibland tagits under<br />
sjukdomsperioder och ibland är ett beslut nödvändigt för lägenhetskontrakt eller liknande.<br />
Sådana omständigheter påverkar det egna beslutet, men utan att upplevas som kränkande,<br />
menar kunderna, eftersom de förstår skälen till insatsen. En av kunderna berättar att<br />
upplevelsen av att föräldrarna ansåg att stöd var nödvändigt, i motsats till personen själv, gjorde<br />
att insatsen kändes mer ”påtvingad”.<br />
De som har intervjuats säger att de behöver hjälp med att handla, komma igång med saker, städa<br />
och plocka hemma, komma ut, promenera. Några nämner att insatsen enbart består av<br />
<strong>samtal</strong>skontakt, någon annan behöver ”draghjälp”. Flera av kunderna säger i intervju att de<br />
upplever att det är de själva som bestämmer vad de ska få hjälp med. I vissa fall är det efter<br />
exempelvis efter en anhörigs tycke som det har bestämts vad som ska göras, säger ett par av<br />
kunderna. Kunderna anser dock att det som boendestödjaren och de själva gör tillsammans är<br />
viktigt, även om vissa (av kunderna) uppger att de gör andra saker än de själva kanske skulle<br />
önska.<br />
I enkäten som kunder har fyllt i, speglas det som de intervjuade kunderna säger, att de oftast<br />
eller alltid (89 %) själva får bestämma över vad de gör när boendestödjaren kommer. 11 % av<br />
de som svarat på enkäten uppger att de får bestämma ibland.<br />
Tabell 1. Resultat av enkätsvar februari (2012) <strong>–</strong> ”Baslinjemätning” (N=27)<br />
Boendestödjaren låter mig bestämma över vad vi gör när vi möts:<br />
Ja, alltid: 63 %, Oftast: 26 % Ibland: 11 %, Nej, aldrig: 0 %<br />
Samarbete<br />
Flera kunder upplever relationen med sin boendestödjare som en vänskap, de ser fram emot<br />
besöken och beskriver dem som trevliga och de menar att allt flyter på bra. De beskriver<br />
boendestödjarna som trevliga, sociala och artiga och som intresserade av hur kunden mår,<br />
empatiska, lyssnande, intelligenta och ödmjuka. Vissa andra kunder menar att relationen är ytlig<br />
och att boendestödjaren är nedvärderande och översvallande. Nedan beskriver en kund en<br />
situation där kunden hade städat:<br />
”Efteråt kan hon [boendestödjaren] ju säga ’Oj, vad fint, vad det b<strong>län</strong>ker’ och det låter lite sådär<br />
som man uppmuntrar ett barn ungefär… Ja, jag vet väl att det blir blankt när man tvättar.”<br />
Flera av kunderna menar att de blir lyssnade på och att boendestödjaren bryr sig om det som<br />
sägs. Andra säger att de känner hopplöshet och upplever att det inte tjänar något till att påpeka<br />
16
olika saker, eftersom det inte leder någon vart ändå. Att få höra ”det kan du göra själv” när man<br />
ber om vissa saker är inte så roligt, menar en kund.<br />
En av kunderna säger att ”man vill ha mjuka och fina människor som gör en trygg” och syftar på<br />
boendestödjarna. De arbetar lite olika, menar kunderna: vissa vill att kunden i stor mån ska vara<br />
delaktig och andra boendestödjare gör mycket själva och ställer inte krav på delaktighet på<br />
samma sätt. Det är skönt, kommenterar vissa, att man inte alltid måste vara delaktig, speciellt<br />
om man inte mår så bra för tillfället.<br />
I enkäten som delades ut till kunderna, ställdes frågor om relationen till boendestödjarna. Nedan<br />
redovisas hur kunderna svarade i den första mätningen.<br />
Tabell 2. Resultat av enkätsvar februari (2012) <strong>–</strong> ”Baslinjemätning” (N=27)<br />
Jag känner mig underlägsen i mötet med boendestödjaren:<br />
Ja, alltid: 0 %, Oftast: 4 % Ibland: 18 %, Nej, aldrig: 78 %<br />
Jag ser fram emot mina möten med boendestödjaren:<br />
Ja, alltid: 41 %, Oftast: 52 %, Ibland: 3,5 %, Nej, aldrig: 3,5 %<br />
Jag känner att boendestödjaren respekterar mig för den jag är:<br />
Ja, alltid: 74 %, Oftast: 22 %, Ibland: 4 %, Nej, aldrig: 0 %<br />
Jag tror att boendestödjaren helst vill att jag gör som de säger:<br />
Ja, alltid: 0 %, Oftast: 26 %, Ibland: 22 %, Nej, aldrig: 48 % (Bortfall: 4 %)<br />
Motivation<br />
På intervjufrågan om boendestödjaren känner kunden så spänner svaren över nja, ytligt till ja, i<br />
princip, så gott som. Vissa kunder upplever att de får stöd i det som de själva upplever är<br />
problematiskt och andra menar att boendestödjarna inte har förstått problematiken. En kund<br />
uttrycker:<br />
”Det är svårt. […] För mig var det också att få upp rutiner så man får ordning och reda hemma<br />
och så att man har tid för mer sociala kontakter och inte isolerar sig hemma. Det har väl fallit<br />
bort den tanken tycker jag.”<br />
Det som boendestödjaren gör stämmer inte alltid överens med vad kunden vill och någon<br />
uttrycker det så här:<br />
”Jag har liksom tänkt att hon inte har förstått det här riktigt och jag har varit mer eller mindre<br />
uppgiven. Det beror väl också på i den situation man är, man blir ju, om man inte blir<br />
’tillmötesgådd’ på vissa punkter, ja då låter man det vara.”<br />
Flera av kunderna upplever att det är lite upp till dem själva att saker och ting händer och menar<br />
att de delvis blir motiverade av boendestödet. Någon menar att de blir peppade och får råd, men<br />
att det beror mycket på dem själva om det fungerar eller inte. Alla kunderna som intervjuas<br />
upplever inte att det som de gör med boendestödet är viktigt för dem själva: någon tycker att det<br />
är för mycket tjat om städning (och även om saker som man tycker är viktigt förstås, menar<br />
kunden). Någon har inget att klaga på och andra anser att det som är viktigt för dem inte alls<br />
förstås av boendestödjaren.<br />
17
En annan kund beskriver tvärtom att boendestödjaren vet precis vad som behövs för olika<br />
situationer och berättar om en knepig situation som kunden råkat hamna i, då boendestödjaren<br />
visade sin omtanke med att titta förbi med en karamellpåse:<br />
”Ja, han engagerar sig, det gör han. Så det känns skönt. Han är mer en kompis som man säger.”<br />
En av kunderna menar att de har talat om för boendestödjaren att de får göra allt själv och att<br />
kunden själv inte tänker vara delaktig:<br />
”De behöver inte motivera mig, för de vet att jag vill att de städar åt mig”<br />
Nedan redovisas svaren på några av de frågor som ställdes till kunderna i enkäten, angående om<br />
de upplever att boendestödjarna är lyhörda och stöder det som kunderna tycker är viktigt.<br />
Tabell 3. Resultat av enkätsvar februari (2012) <strong>–</strong> ”Baslinjemätning” (N=27)<br />
Jag och boendestödjaren pratar om det som jag vill prata om:<br />
Ja, alltid: 52 %, Oftast: 41 % Ibland: 7 %, Nej, aldrig: 0 %<br />
Jag tror att boendestödjaren vet vad jag tycker är viktigt i mitt liv:<br />
Ja, alltid: 33 %, Oftast: 37 %, Ibland: 26 %, Nej, aldrig: 4 %<br />
Jag känner att boendestödjaren verkligen stöder mig i det som är viktigt för mig:<br />
Ja, alltid: 52 %, Oftast: 30 %, Ibland: 15 %, Nej, aldrig: 3 %<br />
Egenmakt<br />
De flesta av de kunder som har intervjuats känner ett ansvar, eller i vissa fall ett visst ansvar, för<br />
det som de ska göra tillsammans med boendestödet. Det är allt från att säga vad man vill göra,<br />
till att man känner ansvar för att det sker. Några kunder tycker att det är ett gemensamt ansvar<br />
och att de själva känner ansvar till viss del.<br />
På frågan om vem som bestämmer när kunden och boendestödjaren har olika åsikter, svarar<br />
några av kunderna att de hoppas att det är de själva som bestämmer då. Ytterligare någon<br />
menar att det aldrig händer att åsikterna glider isär och andra menar att det solklart är de själva<br />
som bestämmer över det egna livet.<br />
Frågor om den egna makten ställdes i enkäten som skickades ut till kunderna. Bland annat<br />
uppger en klar majoritet att de alltid eller oftast själva får ta ansvar för hur de vill leva sina liv<br />
och ett fåtal anger att de endast ibland, eller aldrig får göra det.<br />
Tabell 4. Resultat av enkätsvar februari (2012) <strong>–</strong> ”Baslinjemätning” (N=27)<br />
Boendestödjaren låter mig ta ansvar för hur jag vill leva mitt liv:<br />
Ja, alltid: 63 %, Oftast: 26 % Ibland: 4 %, Nej, aldrig: 4 % (Bortfall: 4 %)<br />
För att få stöd i de aktiviteter jag helst vill göra måste jag uppfylla vissa av boendestödjarens villkor:<br />
Ja, alltid: 15 %, Oftast: 11 %, Ibland: 22 %, Nej, aldrig: 48 % (Bortfall: 4 %)<br />
18
Intervju med boendestödjare och verksamhetschef<br />
Boendestödjarna får svara på frågor om hur de arbetar som boendestödjare: sin roll och sin<br />
relation till kunden, men de får även svara på frågor som rör förväntningar på utbildningen i <strong>MI</strong><br />
och personalrelaterade frågor. Verksamhetschefen reflekterar kring sin roll som chef gällande<br />
kompetensutveckling. Nedan är det sammanställt vad de intervjuade boendestödjarna och<br />
verksamhetschefen svarar.<br />
Hur ser behovet av stöd ut enligt boendestödjarna?<br />
Behovet av boendestöd kan diskuteras i vissa fall, anser några av boendestödjarna. ”Ibland<br />
undrar man vad stödet är till för”, fortsätter de. De menar att det beror på hur stödet bestäms<br />
från början (vid biståndsbedömning) och det gäller att försöka ’hitta rätt’ (stöd). Det kan<br />
exempelvis ingå i sjukdomen att begära omfattande stöd. Skov och tillfrisknande gör sedan att<br />
behovet kan komma att ändras. Någon ger ett exempel:<br />
”Ja, ’jag kan inte gå och hämta min medicin och jag kan inte gå och handla’, men däremot kan<br />
man se personen ifråga på stan och göra en massa andra saker. Lite utnyttjande, så att man<br />
måste, ja, säga ifrån.”<br />
”Då leder inte vårt stöd någonstans”, menar en boendestödjare, och personen ifråga kanske<br />
skulle behöva en annan insats. Flera påpekar att hemtjänsten kostar pengar och att boendestöd<br />
är gratis och att det kan vara så att man egentligen skulle ha hemtjänst, men att man gärna<br />
kommer undan kostnadsfritt. De påpekar vidare att deras insats är ett stöd, en hjälp i vardagen<br />
att leva ett trivsamt liv och inte behandling. De menar att det kan behövas ytterligare<br />
behandlande insatser från exempelvis landstinget. Boendestödjarna upplever således sin roll<br />
som stödjande i situationen och att man gör saker tillsammans i så stor utsträckning som det<br />
går, att de ibland får ”puffa” på personen för att något ska ske. Det råder delade meningar i<br />
grupperna om huruvida vissa av kunderna har behov av stödet eller inte.<br />
Boendestödjarna berättar att kunderna generellt behöver hjälp med handling, städning, att<br />
plocka ihop hemma, som stöd i möten med myndigheter och vid läkarbesök. Man menar även att<br />
det är viktigt att ”komma ut i det sociala”. En del klarar mycket själva av städ och sådant och vill<br />
mest sitta och prata. Det är också viktigt. Oftast träffas man i hemmet hos den kund som är i<br />
behov av boendestöd, men det går även att ses på en träffpunkt eller i affären. Det är olika för<br />
varje kund, menar boendestödjarna.<br />
Motivera och påverka förutsätter en (god) relation<br />
Alla boendestödjare är ense om att när man träffas hemma hos kunderna, är det först och främst<br />
ett hem, även om det också är boendestödjarens arbetsplats. Det är viktigt att ha respekt för att<br />
det är någons privata område, man kan inte bara klampa in och tala om hur något ska vara, även<br />
om man väldigt gärna vill det ibland, menar de. Flera av boendestödjarna upplever inte att man<br />
har samma mål som kunden, vilket de tror kan bero på att man har olika referenser. Ett exempel<br />
på referens är definitionen av ’städat och fräscht’, där boendestödjaren upplever att det skiljer<br />
sig åt vad de och kunden upplever som rent. Andra boendestödjare upplever att målet är<br />
detsamma som kundens, men att motivationen hos kunden kan vara väldigt låg. ”De vill gärna,<br />
men det går inte. De får inte till det”, menar de.<br />
19
Boendestödjarna är eniga om att det är när man kan jobba ihop och ”göra tillsammans” som<br />
skapar en bra relation. Relationen är en viktig del för att de ska kunna göra ett bra arbete, menar<br />
de. Några boendestödjare lyfter det dock som ett problem, att man ibland känner kunderna för<br />
mycket och att det blir för privat. Det är svårt då att vara professionell, menar några, det vill säga<br />
att hålla distans. Någon säger:<br />
”Jag tycker att det är svårt att hålla sig professionell, ja, att man är professionell, man blir mera<br />
privat.”<br />
”Man kanske gör mer än vad som står i biståndsbeslutet”, fortsätter de. ”Det är viktigt med<br />
gränser, annars riskerar man att ätas upp”, säger någon. De menar att det kan börja med<br />
småsaker och att det sen blir mer och mer:<br />
”Men jag tror, för mig i alla fall, är risken nästan större att ju mer jag gör och ju mer man<br />
känner varandra, desto svårare är det att sätta gränser. Så det blir liksom en liten fälla där som<br />
är väldigt lätt att komma in i.”<br />
Boendestödjarna säger att de oftast inte lägger sig i kundens förehavanden. På frågan om man<br />
har synpunkter på vad man exempelvis handlar i affären svarar de att det har man oftast inte,<br />
endast i vissa fall. En av informanterna berättar om när en kund var osäker och bad om råd<br />
huruvida han skulle köpa öl eller inte.<br />
”Och då sa jag att det tycker jag inte, det var inte läge.”<br />
Boendestödjaren menar att de kanske vet om att kunden är i ett läge där det händer en del<br />
knasiga saker och att man tar ett beslut utifrån det. Boendestödjarna berättar vidare om att det<br />
händer att kunder beställer stora kvantiteter av exempelvis strumpor eller samlarobjekt som är<br />
mycket dyra. Då kan man inte som boendestödjare göra något på eget bevåg, menar de, det är<br />
kunden som måste avgöra om det som beställts ska avbeställas. Boendestödjaren kan upplysa<br />
om att något är ohållbart, men de menar att det är viktigt att det är kunden som bestämmer.<br />
Vissa saker anser man att kunden klarar av själv, som att gå till doktorn eller att handla och då<br />
kan jag säga det, menar en av boendestödjarna.<br />
”Det fixar du själv, det är ju ett sätt att stärka, att du kan dom bitarna, men däremot har jag ett<br />
förslag, vad säger du om det? Så, ja, men då lägger vi upp det lite så och så provar vi det.”<br />
På frågan vad boendestödjarna vill påverka eller motivera kunderna till menar de att det beror<br />
på från person till person, vad de har behov av. Någon vill ingjuta mer energi hos kunden och<br />
andra vill stötta kunder i att kunna leva ett socialt liv, och/eller ett värdigt liv. Att kunna gå och<br />
handla och sköta om vardagen. ”Det är ju på sätt och vis ett mål att klara sig själv i vårt samhälle”,<br />
menar någon, ”att kunna ta hand om sin lägenhet och så”.<br />
Hur påverka och motivera?<br />
Det är viktigt att boendestödjaren har en relation med kunden innan man försöker få till en<br />
förändring, menar flera. När man upplever ett fungerande samspel med kunden, kan man sätta<br />
sig ner och prata om saker som behöver göras, menar boendestödjarna. ”Om kylskåpet är en<br />
sanitär olägenhet, så måste det rensas, men det är inte det första man gör”, säger någon. De menar<br />
att relationen måste få tid att växa. Ibland upplever boendestödjarna att kunden är mer<br />
intresserad av hemhjälp (som hemtjänst) och då är det svårt att motivera personen att vara<br />
delaktig.<br />
20
På frågan om hur boendestödjarna försöker motivera kunderna svarar någon att man ’tipsar och<br />
rådger’ och flera frågar kunden varje dag, eller varje vecka om exempelvis en promenad eller<br />
försöker lirka:<br />
”Man ligger i, det tar kanske någon vecka att arbeta fram en promenad, det kan det göra.<br />
Någon vecka. Månader.”<br />
”Men titta vad vackert väder, ska vi inte ta en promenad? Eller bara gå runt huset?”<br />
Någon relaterar mycket till sig själv, och menar att alla någon gång har mått dåligt och har<br />
strategier hur man ska/kan tänka.<br />
Egenmakt<br />
En av frågorna som boendestödjarna fick svara på handlar om ansvar, mer bestämt vem som bär<br />
ansvar för att det som ska göras blir gjort.<br />
”Det är ju kunden som ska göra det, men vi får driva på så att vi är motorn där bak många<br />
gånger. Det är det handlar om för att det ska bli gjort.”<br />
De flesta boendestödjare är ense om att ansvaret borde ligga hos kunden. Trots detta upplever<br />
de att det yttersta ansvaret ligger hos boendestödjarna. Några uttrycker:<br />
”Ja, alltså, det ligger ju på oss, tänkte jag säga. Nej, men det känns…”<br />
”Det borde vara kundens [ansvar], men det är vårt. Känner jag i alla fall.”<br />
Någon annan säger:<br />
”Då säger hon [kunden] att vi kanske ska göra det här och då får jag tala om för henne, men om<br />
du tar blommorna och flyttar dom till badrummet. Ja, sen gör hon det liksom för hon har ju<br />
talat om för mig vad hon vill göra och då ska vi tillsammans, jag ska hjälpa henne att<br />
genomföra den här grejen. Då får jag liksom tala om för henne, hämta dammsugaren nu liksom<br />
och så gör hon det för att det ska gå liksom.”<br />
Boendestödjarna menar att man jobbar ihop med kunden och att det skapar en gemenskap.<br />
Ibland blir inget som det var tänkt, men då får det vara så och det gör ingenting. De menar att<br />
man får känna in kundens behov och dagsstämning. Tanken är ju inte att göra åt kunden, utan<br />
att göra tillsammans, menar någon annan.<br />
Om åsikterna om det som ska göras går helt isär, är det kunden som har rätt att bestämma,<br />
menar boendestödjarna. Någon säger:<br />
”Det är de som bestämmer när vi är oense, annars är det att gå över gränsen för deras<br />
integritet i deras hem. Då får man försöka nästa gång”.<br />
Någon annan menar att det beror på vad det gäller:<br />
”Någon vill att jag köper 15 liter cola och det gör jag inte. Då gick jag till chefen och rådfrågade<br />
och hon sa att jag behövde bara köpa två liter. Då har man det i ryggen.<br />
Ingen i gruppen upplever att de i egenskap av boendestödjare egentligen har makt i förhållande<br />
till kunden. De tror att kunden ser dem som en kontakt i hemmet. Det handlar snarare om att det<br />
måste finnas en viss ordning, att vissa saker ska göras, säger någon.<br />
”Man är ju inte nån myndighetsperson som kommer och bestämmer och domderar på något<br />
sätt, utan det är ju på deras villkor.”<br />
21
”Däremot”, menar någon, ”när man säger att ’det här får vi ta upp med chefen’ [boendestödjarnas<br />
chef], hon har makten, absolut det är hon som har makten i deras ögon”.<br />
Förväntningar på <strong>MI</strong>-utbildningen<br />
Boendestödjarna har varierande förväntningar på <strong>MI</strong>-kursen som de under mars till maj<br />
kommer att ta del av. Några menar att de inte tänker så mycket på den och att de inte förväntar<br />
sig något speciellt, medan andra hoppas på att de får bättre verktyg att möta kunden på och att<br />
lättare vända på vissa problematiska situationer.<br />
Syftet med <strong>MI</strong>, som chefen ser det, är att det är kundens egen vilja och intresse som ska komma<br />
fram på ett bättre sätt. Hon har hört gott om <strong>MI</strong>, men menar att det inte alltid är så att en kurs<br />
eller utbildning ger några konkreta resultat. Hon tror att boendestödjarna kommer att ha<br />
praktisk nytta av <strong>MI</strong> utbildningen och hoppas att de själva kommer att tycka att det underlättar<br />
deras arbete. Fördelen med att hon själv har gått kursen är att hon kan ”hänga med i snacket” i<br />
personalgruppen bättre.<br />
Verksamhetschefen har ingen plan för hur de eventuellt nya kunskaperna ska kunna komma till<br />
användning, mer än att de kommer att resonera om hur de har upplevt <strong>MI</strong> på en och annan<br />
arbetsplatsträff (APT) och liknande. Hon menar även att boendestödscheferna har möten där<br />
hon kan resonera med andra om hur de har gjort. Det finns inga planer före utbildningsstart att<br />
lägga några ytterligare resurser på utbildning i <strong>MI</strong>.<br />
På frågan om tid för boendestödjarna att reflektera svarar verksamhetschefen att det inte finns<br />
någon tid schemalagd, men att boendestödjarna stöttar varandra i den mån det finns tid. Det är i<br />
regel på morgonen innan alla går ut till kunderna, på lunchen eller fikapauserna (om de<br />
sammanfaller att man är på kontoret samtidigt) som olika situationer ventileras och som man<br />
reflekterar tillsammans. Boendestödjarna säger att de upplever att det finns ett stort stöd i<br />
personalgruppen. De upplever även att de har stöd hos verksamhetschefen och att de kan vända<br />
sig till henne med problem som rör bland annat kunderna.<br />
En första uppföljning i maj<br />
Resultat av intervju med boendestödjare och verksamhetschef<br />
Boendestödjarna tycker att utbildningen var bra och att det gav upphov till många nya<br />
funderingar. Det är ett nytt tankesätt, menar någon. De flesta är eniga om att <strong>MI</strong> är ett bra<br />
verktyg och vissa började även ifrågasätta sig själva och sitt sätt att arbeta:<br />
”Jamen, helt plötsligt så skulle man ju tänka på hur man pratade och hur man ställde frågor<br />
och hur man lyssnade och allting var ju liksom att man ska tänka och jag bara pratar eller<br />
ställer frågor, jag bara umgås, men nu ska man helt plötsligt tänka…”<br />
Någon annan säger:<br />
”… Nu blev det mer öppna frågor… att man låter dem [kunderna] föra <strong>samtal</strong>et och jag lyssnar<br />
och liksom håller mer in med mina egna åsikter. Så det är positivt.”<br />
Flera av boendestödjarna menar att det ’lättar’ ganska mycket när det gäller att ta ansvar:<br />
”Det är inte jag som ska komma på alla de här lösningarna, utan det är ju kunden.”<br />
22
”Att man tar bort det från sitt eget ansvar och lägger det mera på kunden, fast på ett positivt<br />
sätt. Man ger dem fler möjligheter att tänka själva.”<br />
Utmaningen menar någon, är att man måste dämpa sin egen iver och låta kunden själv komma<br />
på och tänka efter. Det är svårt för att man tycker så mycket, menar boendestödjarna, man vill så<br />
mycket, vill hjälpa och stötta kunden. Någon menar att ett <strong>samtal</strong> är mer av en process idag, att<br />
det är ett arbete där båda parter får anstränga sig mer, både att prata och lyssna.<br />
”Jag stressar mindre och lägger mig i mindre ska jag väl säga. Jag lägger över mer på kunden<br />
själv, som är sunt för mig själv så att säga.”<br />
En boendestödjare berättar om en situation där hon blev överraskad över en kunds tankar och<br />
funderingar, vilket blev en tankeställare:<br />
”Kunden hade en otroligt målande beskrivning av hur hon tänkte, kände och fungerade och det<br />
var ju helt tvärtemot vad jag hade trott och tänkt… Jag kände mig dum, att jag kanske tänkt<br />
mer på mig själv än på henne för att jag inte tycker att det händer så mycket.”<br />
Någon annan uttrycker:<br />
”Man slipper bråka med sig själv i hjärnan. Vad ska jag hitta på åt den här personen? Vad?<br />
Vad? Vad? Istället för att man frågar: Vad vill du egentligen?”<br />
Verksamhetschefen tycker också att <strong>MI</strong>-kursen var bra och tänkvärd och att den gjort att hon<br />
börjat tänka på hur hon formulerar sig: att ställa mer öppna frågor och invänta svar, istället för<br />
att fråga frågor och svara på dem själv. Hon ser positivt på metoden och tror att den bidrar till<br />
att det framkommer tydligare vad kunden verkligen vill.<br />
Det finns inte några planer på att utöka med resurser för att hålla tekniken vid liv, utan det blir<br />
eventuella reflektioner på gruppens APT som tidigare.<br />
Resultat av intervju och enkät med kunder<br />
I intervju med kunder i maj, kan ingen direkt förändring rapporteras. Även i enkäten som<br />
skickades ut till kunderna i maj är det få förändringar. Endast i enstaka frågor i enkäten kan en<br />
viss variation spåras från de svar som kom in i februari mot de som kom in i maj. Det är ett par<br />
frågor som gäller relationen, dels om man ser fram emot besöken av boendestödjarna, dels om<br />
man upplever att boendestödjarna förväntar sig att kunderna gör som de säger samt om<br />
kunderna tror att boendestödjarna vet vad kunderna tycker är viktigt i livet.<br />
Se förändringarna nedan, fråga för fråga:<br />
Tabell 1. Resultat av (vissa) enkätsvar februari (N=27) och maj (N=31) <strong>–</strong>Förändringar i resultatet vid uppföljning i maj 2012<br />
Jag ser fram emot mina möten med boendestödjaren:<br />
FEBRUARI: Ja, alltid: 41 %, Oftast: 52 %, Ibland: 3,5 %, Nej, aldrig: 3,5 %<br />
MAJ: Ja, alltid: 61 %, Oftast: 35 %, Ibland: 0 %, Nej, aldrig: 0 % (Bortfall: 4 %)<br />
På frågan om kunderna ser fram emot sina möten med boendestödjaren svarar dryga 90 % både<br />
i februari och i maj att de alltid eller oftast ser fram emot mötena. Förändringen är att det är fler<br />
som svarat ’Ja, alltid’, 61 % mot tidigare 41 %, och färre som svarat ’Oftast’ (35 % mot tidigare<br />
52 %). Ingen har vid uppföljningen svarat ’Ibland’ eller ’Nej, aldrig’.<br />
23
Tabell 2. Resultat av (vissa) enkätsvar februari (N=27) och maj (N=31) <strong>–</strong> Förändringar i resultatet vid uppföljning i maj 2012<br />
Jag tror att boendestödjaren helst vill att jag gör som de säger:<br />
FEBRUARI: Ja, alltid: 0 %, Oftast: 26 %, Ibland: 22 %, Nej, aldrig: 48 % (Bortfall: 4 %)<br />
MAJ: Ja, alltid: 10 %, Oftast: 6 %, Ibland: 32 %, Nej aldrig: 39 % (Bortfall: 13 %)<br />
På frågan om boendestödjaren helst vill att kunderna gör som de säger är det färre som svarar<br />
’Nej, aldrig’ i maj (39 %) mot mätningen i februari (48 %). Det är dock ett större bortfall för den<br />
här frågan i uppföljningen och 13 % av kunderna har låtit bli att svara. Det är lika stor andel i<br />
februari och maj (48 % för båda mätningarna) som har svarat att de i någon mån upplever att<br />
boendestödjarna helst vill att man [kunderna] gör som de säger.<br />
Tabell 3. Resultat av(vissa) enkätsvar februari (N=27) och maj (N=31) <strong>–</strong> Förändringar i resultaten vid uppföljning i maj 2012<br />
Jag tror att boendestödjaren vet vad jag tycker är viktigt i mitt liv:<br />
FEBRUARI: Ja, alltid: 33 %, Oftast: 37 %, Ibland: 26 %, Nej, aldrig: 4 %<br />
MAJ: Ja, alltid: 48 %, Oftast: 35 %, Ibland: 6 %, Nej, aldrig: 0 % (Bortfall: 11 %)<br />
På frågan om boendestödjaren vet vad som är viktigt i livet för kunden, är förändringen att en<br />
ökande andel svarar ’Ja, alltid’ eller ’Oftast’ på frågan (83 % i maj mot 70 % i februari). Det är ett<br />
större bortfall på frågan i maj (11 %) mot den första mätningen.<br />
En andra uppföljning i november<br />
Resultat av intervju med boendestödjare och verksamhetschef<br />
Boendestödjarna tänker inte på att de använder <strong>MI</strong> och det är inte så mycket <strong>MI</strong>-prat i<br />
personalgruppen som det var tidigare, när de gick kursen och strax efter avslut. Däremot<br />
beskriver flera att de bland annat har lärt sig att backa i olika situationer, att de ställer öppna<br />
frågor oftare än de gjorde tidigare och de lyssnar bättre på kunderna. De flesta av de som<br />
intervjuas upplever att kunskaperna finns kvar, även om de inte aktivt pratar om <strong>MI</strong> med<br />
varandra. En av boendestödjarna berättar om en specifik situation där arbete med <strong>MI</strong>, har gett<br />
resultat över <strong>län</strong>gre tid:<br />
”Jag har upprepat det hon [kunden] säger, eller förstärkt liksom … Jag har verkligen tänkt <strong>MI</strong><br />
och backat, försökt känna in mera och inte skyndat på. Så fick jag ett litet resultat. Ett halvår<br />
senare känner jag: JA!”<br />
Någon annan har tänkt på att ställa annorlunda frågor och försökt att inte begränsa sig till ja och<br />
nej-frågor, vilket har fungerat bra.<br />
Flera menar att <strong>MI</strong> bidragit till personlig utveckling och att det är ett bra redskap. Någon säger:<br />
24
”Jag sitter inte och tänker <strong>MI</strong>. Men för varje erfarenhet bygger jag upp mitt eget sätt att prata<br />
och så får vi se vart det leder någonstans. Så jag tolkar själv att det är tack vare <strong>MI</strong> som min<br />
inställning har förändrats, ansvarsbörda har förändrats, vilket gör att jag möter kunden på ett<br />
annat sätt. Hela kittet kom ju, tycker jag.”<br />
Någon annan upplever att det är svårt och menar att förändringar tar tid, men att det sker i det<br />
lilla:<br />
”Jag blir lycklig när jag kommer på mig själv att jag kör en <strong>MI</strong>-fråga, men många gånger är det<br />
fortfarande som tidigare. Jag har tänket i alla fall: hur skulle man göra, jaha, jag frågade<br />
istället för att påstå… ah, det är en process, det är på gång. Tänket finns ju. Man är så inkörd i<br />
gamla spår, så det är svårt.”<br />
Boendestödjarna håller fast vid att ansvarskänslan har lindrats (något som flera pratade om vid<br />
uppföljningen i maj), vilket <strong>MI</strong>-tekniken till stor del har varit en hjälp med, enligt<br />
boendestödjarna. Flera av de som intervjuats menar att de tjatar mindre och bollar tillbaka mer<br />
till kunden. Någon menar att istället för att känna att situationer är meningslösa då det inte<br />
händer så mycket, kan det kännas som en utmaning:<br />
”Det kan kännas som en utmaning, istället för att tycka att det inte händer nåt. Det kanske inte<br />
händer nåt fysiskt, praktisk. Det kanske händer nåt i <strong>samtal</strong>en, jag tänker att ok, jag kan inte<br />
göra nåt och jag kan inte stå här och bli stressad, det ser ut som det gör här, jag blir tokig, det<br />
händer inget. Jag tänker att jag går dit och tänker att jag fokuserar på <strong>samtal</strong>et under tiden, så<br />
har jag gjort mitt.”<br />
Flera menar att förhållningssättet har förändrats och att arbetet med <strong>MI</strong> har gjort att man<br />
arbetar med sig själv likväl som med kunderna och att man har fått vissa insikter:<br />
”… förut har man tänkt att man måste göra underverk. Nu känns det mer som att det här är<br />
deras levnadsnivå. Vad jag kan göra är att försöka att åtminstone få till att hålla kök och<br />
toalett ok. Det har sett ut så här de senaste två åren, jag kan inte göra underverk, jag får lägga<br />
det på den nivån.”<br />
”Jag inbillar mig att det kan relateras till <strong>MI</strong>. Eller att man insett att man bränner ut sig om<br />
man håller på som tidigare…”<br />
Flera menar att de tar arbetet med mer ro. Några uttrycker:<br />
”Ja, man kan trycka på lite knappar och sen är man ganska nöjd med besöket, även om det inte<br />
hände så mycket mer.”<br />
”Jag tänker på en person specifikt, som är jättesvår att prata med. Det går långsamt, hon är<br />
jättetyst. Man får bida sin tid och det kommer mer och mer nu. Vi träffades för ett år sedan. …<br />
Jag tänker mer på frågeställningarna och så, mer uttömmande frågor och att hon kan svara på<br />
lite annorlunda sätt än bara ja och nej.”<br />
”Jag känner mig inte alls lika stressad över städningen. Jag känner mera att: vad behöver den<br />
här människan, den här personen? Den människan behöver kanske komma ut på annat för att<br />
sen orka ta tag i sitt hem.”<br />
”Förut såg jag det mer som en syssla, det här ska göras, så tänker jag inte <strong>län</strong>gre. Jag går dit<br />
och möter personer, sen får vi se på nåt sätt. Sen tänker jag på städning, många nya kunder vill<br />
ha städning, men egentligen var behovet ett annat. Handla eller komma ut på saker. Städning<br />
kommer sen.<br />
25
En annan förändring som <strong>MI</strong> har burit med sig är att vissa upplever att det har varit en hjälp för<br />
hur man kommunicerar i personalgruppen. Någon berättar att <strong>MI</strong> har varit en hjälp att uttrycka<br />
sådant som inte tagits upp tidigare:<br />
”Jag har börjat lyfta saker och ting i gruppen som jag inte har gjort tidigare. Man lyfter frågan<br />
’Vad tycker du?’ Jag tar upp saker och ting så fort som möjligt. Jag tror att <strong>MI</strong> är en del av det,<br />
att vara lite mer på hugget. Att vara snabbare på att ta in X [chefen], snabbt ska det gå. Ta upp<br />
saker på ett bra sätt, bättre än tidigare.”<br />
Boendestödjarna påpekar att det är viktigt att friska upp kunskaperna ibland för att hålla det vid<br />
liv. Det är viktigt, menar någon, att man får nya idéer och sätt att tänka. Någon säger:<br />
”Man behöver prata om det [<strong>MI</strong>], att det är ett levande verktyg. Man behöver nog ha det lite<br />
kontinuerligt och ta upp det tillsammans.”<br />
Verksamhetschefen tror att <strong>MI</strong>-tänket har hållits levande tack vare uppföljningen som görs,<br />
vilket leder till att det inte glömts bort lika fort som andra kurser. Hon är medveten om att<br />
medarbetarna behöver påfyllning för att hålla kunskaperna levande, men planerar inte någon<br />
fortsättning på <strong>MI</strong>. En av medarbetarna kommer att gå kollegiestödjarutbildning i <strong>MI</strong> och det är<br />
den personen som får i uppgift att ”hålla i kunskaperna” framöver.<br />
Resultat av intervju och enkät med kunder<br />
Precis som vid uppföljningen i maj märker kunderna även i november förhållandevis lite av att<br />
boendestödjarna har gått <strong>MI</strong>-utbildning. Några uttrycker:<br />
”Nej, det vet jag inte om jag gör [märker av någon förändring hos boendestödjarna]. Inte så att<br />
jag har reflekterar över att de är annorlunda."<br />
”Nä, det tycker jag inte, utan det har fungerat bra hela tiden. Jag märker ingen skillnad, det gör<br />
jag inte.”<br />
Flera av kunderna menar att boendestödjarna alltid har varit duktiga på det de gör. När<br />
<strong>samtal</strong>en fortsätter kan ändå vissa förändringar skönjas och om de beror på <strong>MI</strong>-utbildningen<br />
eller något annat är oklart. Någon funderar kring frågan om boendestödjarna motiverar på något<br />
annat sätt mot tidigare:<br />
”Ja, det har nog varit, alltså, i våras kanske… som de började peppa att jag skulle göra nåt mer<br />
än bara vara hemma. De tvingar inte mig, men de följer med om jag vill. Vad jag vill har<br />
framkommit i allt babbel. De har frågat mig om det är något jag vill fortsätta med” […] ”Ja, det<br />
är väl att de peppar lite mer. Ja, jag blir lite mer sugen, men jag är lite svårflirtad tror jag. På<br />
ett vis vill jag nog komma igång med en aktivitet.”<br />
Någon annan säger:<br />
”Möjligtvis att vi kanske sitter ner och pratar lite mer nu.”<br />
26
Även enkätsvaren visar vid uppföljningen i november små förändringar och endast ett<br />
fåtal frågor varierar något mellan de tre mättillfällena. Nedan visas förändringarna för<br />
frågorna:<br />
Tabell 1. Resultat av (vissa) enkätsvar februari (N=27), maj (N=31) och november (N=35) <strong>–</strong> Förändringar i resultat vid<br />
uppföljning i november<br />
Jag känner mig underlägsen i mötet med boendestödjaren:<br />
FEBRUARI: Ja, alltid: 0 %, Oftast: 4 % Ibland: 18 %, Nej, aldrig: 78 %<br />
MAJ: Ja, alltid: 0 %, Oftast: 0 %, Ibland: 13 %, Nej, aldrig: 84 % (Bortfall: 3 %)<br />
NOVEMBER: Ja, alltid: 0 %, Oftast: 0 %, Ibland: 37 %, Nej, aldrig: 63 %<br />
Vid de första mätningarna i februari och maj svarade en majoritet att de aldrig kände sig<br />
underlägsna i mötet med boendestödjaren. Vid mätningen i november uppger fler att de ibland<br />
känner sig underlägsna sina boendestödjare (37 % i november mot tidigare 13 % och 18 %).<br />
Tabell 2. Resultat av (vissa) enkätsvar februari (N=27), maj (N=31) och november (N=35) <strong>–</strong> Förändringar i resultat vid<br />
uppföljning i november<br />
Jag känner att boendestödjaren respekterar mig för den jag är:<br />
FEBRUARI: Ja, alltid: 74 %, Oftast:22 % Ibland: 4 %, Nej, aldrig: 0 %<br />
MAJ: Ja, alltid: 77 %, Oftast: 19 %, Ibland: 0 %, Nej, aldrig: 0 % (Bortfall: 4 %)<br />
NOVEMBER: Ja, alltid: 68 %, Oftast: 26 %, Ibland: 6 %, Nej, aldrig: 0 %<br />
Vid mätningen i november var det färre kunder som svarade att de alltid känner att<br />
boendestödjaren respekterar dem för den de är. Skillnaden är marginell och ungefär lika som vid<br />
den första mätningen i februari.<br />
Tabell 4. Resultat av (vissa) enkätsvar februari (N=27), maj (N=31) och november (N=35) <strong>–</strong> Förändringar i resultatet vid<br />
uppföljning i november<br />
Jag tror att boendestödjaren helst vill att jag gör som de säger:<br />
FEBRUARI: Ja, alltid: 0 %, Oftast: 26 %, Ibland: 22 %, Nej, aldrig: 48 % (Bortfall: 4 %)<br />
MAJ: Ja, alltid: 10 %, Oftast: 6 %, Ibland: 32 %, Nej aldrig: 39 % (Bortfall: 13 %)<br />
NOVEMBER: Ja, alltid: 0 %, Oftast: 17 %, Ibland: 43 %, Nej, aldrig: 40 %<br />
Vid mätningen i november är det fler kunder som uppger att de oftast (17 %) eller ibland (43 %)<br />
upplever att boendestödjaren helst vill att de, kunderna, gör som de säger, 48 % vid de båda<br />
första mätningarna.<br />
Tabell 5. Resultat av(vissa) enkätsvar februari (N=27), maj (N=31) och november (N=35) <strong>–</strong> Förändringar i resultaten vid<br />
uppföljning i november<br />
Jag tror att boendestödjaren vet vad jag tycker är viktigt i mitt liv:<br />
FEBRUARI: Ja, alltid: 33 %, Oftast: 37 %, Ibland: 26 %, Nej, aldrig: 4 %<br />
MAJ: Ja, alltid: 48 %, Oftast: 35 %, Ibland: 6 %, Nej, aldrig: 0 % (Bortfall: 11 %)<br />
NOVEMBER: Ja, alltid: 31 %, Oftast: 46 %, Ibland: 23 %, Nej, aldrig: 0 %<br />
27
Mätningarna i februari och november är mer lika i resultaten, mot mätningen i maj. Dock är det<br />
fler som i november uppger att de tror att boendestödjaren oftast vet vad kunden tycker är<br />
viktigt i livet.<br />
Tabell 3. Resultat av(vissa) enkätsvar februari (N=27), maj (N=31) och november (N=35) <strong>–</strong> Förändringar i resultaten vid<br />
uppföljning i november<br />
För att få stöd i de aktiviteter jag helst vill göra måste jag uppfylla vissa av boendestödjarnas villkor:<br />
FEBRUARI: Ja, alltid: 15 %, Oftast: 11 %, Ibland: 22 %, Nej, aldrig: 48 % (Bortfall: 4 %)<br />
MAJ: Ja, alltid: 13 %, Oftast: 6 %, Ibland: 16 %, Nej, aldrig: 55 % (Bortfall: 10 %)<br />
NOVEMBER: Ja, alltid: 3 %, Oftast: 14 %, Ibland: 31 %, Nej, aldrig: 52 %<br />
I november är det fler kunder som uppger att de oftast eller ibland upplever att de måste<br />
uppfylla boendestödjarens villkor för att få göra det de helst vill, mot tidigare då fler kunder<br />
uppgav att så alltid var fallet.<br />
Sammanfattningsvis<br />
Syftet med uppföljningen är dels att ta reda på om boendestödjarna genom att delta i en<br />
utbildning i <strong>Motiverande</strong> <strong>samtal</strong> (<strong>MI</strong>) upplever att de fått kunskap som de kan använda sig av i<br />
sitt arbete, dels att undersöka om kunderna upplever att boendestödjarnas bemötande och stöd<br />
har förändrats efter genomgången utbildning. Uppföljningen visar bland annat:<br />
• Boendestödjarna upplever <strong>MI</strong>-utbildningen övervägande positiv och att de har<br />
användning för sina nyvunna kunskaper i det praktiska arbetet. Hur och i vilken<br />
omfattning man använder sig av metoden i det dagliga arbetet har dock inte objektivt<br />
mätts, däremot visar resultaten att boendestödjarna upplever att grundkursen har<br />
påverkat dem i deras arbete.<br />
• Det som tydligast träder fram i de båda uppföljningarna (maj och november) är<br />
boendestödjarnas upplevelse av att de stressar mindre nu än tidigare. De menar att<br />
tyngdpunkten förflyttats från praktiska och konkreta göromål (som städning, vilket ger<br />
synbara resultat) till sådant som gör skillnad på <strong>län</strong>gre sikt (exempelvis <strong>samtal</strong>).<br />
• Boendestödjarna menar att <strong>MI</strong> är en process, det är på gång, men tar tid och<br />
förändringar sker långsamt.<br />
• Verksamhetschefen uttrycker initialt inga planer för hur de nyvunna kunskaperna ska<br />
föras in (användas) i arbetet. Inte heller i den uppföljande intervjun i maj uttrycks tankar<br />
om utökade resurser för ett fortsatt arbete med <strong>MI</strong>. I den sista uppföljningen har beslut<br />
tagits att en boendestödjare ska gå kollegiestödjarutbildning i <strong>MI</strong>.<br />
• Kunderna som deltar i intervjuerna märker inte någon större skillnad på hur det var före<br />
utbildningen och efter, dock kan vissa citat tolkas som att vissa positiva förändringar<br />
ändå ägt rum.<br />
• Enkätundersökningen visar små förändringar i de båda uppföljningarna och de<br />
förändringar som träder fram kan eller bör inte generaliseras, då de inte går att<br />
säkerställa i statistisk mening.<br />
28
Analys och diskussion<br />
”<strong>MI</strong> är lätt att förstå, men svårt att tillämpa”<br />
<strong>MI</strong> kan användas i såväl kort rådgivning, som <strong>län</strong>gre ”behandlingsmetod” (Statens<br />
folkhälsoinstitut, 2012). Den snabba spridningen av <strong>MI</strong> och variationen av utbildningars <strong>län</strong>gd<br />
och syfte reser frågor som: ”Hur vet jag att jag använder <strong>MI</strong>?”, ”Är <strong>MI</strong> ett förhållningssätt, en<br />
process, ett fenomen eller en metod eller vad?” och ”Vad krävs för att man ska kunna säga att man<br />
jobbar <strong>MI</strong> inriktat?” Upphovsmännen till <strong>MI</strong>, Miller och Rollnick (2009), menar att ”<strong>MI</strong> är lätt att<br />
förstå, men svår att tillämpa”. <strong>MI</strong> har härvidlag flera likheter med begreppet återhämtning som<br />
kan beskrivas på flera olika sätt och ges olika betydelser (Finn, Bromark, 2012). Både <strong>MI</strong> och<br />
återhämtning är individuellt och personligt, då människors motivation och mål är personliga.<br />
Det är svårt att urskilja <strong>MI</strong> som en enskild insats och det kan hellre ses som ett inslag<br />
tillsammans med andra psykosociala metoder och förhållningssätt. Boendestöd är att betrakta<br />
som en sådan insats, vars uppgift är att vägleda personer utifrån dess speciella önskemål och<br />
behov. Enkätresultaten med kunder tyder på att de upplever att boendestödjarna känner<br />
kunden och i princip vet vad som är viktigt för dem. Förvisso beskrivs relationen till<br />
boendestödjarna i intervjuerna (med kunder) både som bra och vänskaplig och samtidigt som<br />
mindre bra och ytlig. Dock är det fler som är nöjda än missnöjda och som upplever att<br />
boendestödjarna är intresserade av måendet hos kunderna och visar på ödmjukhet, vilket ger<br />
goda förutsättningar att tillämpa <strong>MI</strong>. Boendestödjarna är eniga i att relationen är av yttersta<br />
betydelse för att de ska kunna göra ett bra arbete, varför det är en naturlig fokus att hela tiden<br />
försöka stärka samspelet och att vara lyhörd för kundens behov. Farbring (2012) menar att <strong>MI</strong><br />
som synsätt kan ses som en perspektivförskjutning från att personen har brister som måste<br />
åtgärdas till att de flesta människor redan har resurser som kan tas fram och konkretiseras om<br />
viljan (motivationen) stärks. Forskningen inom området pekar enligt Farbring (2012) på att så<br />
kallade allmänna faktorer såsom allians, relation, empati etc. påverkar brukare i större<br />
utsträckning än så kallade behandlingstekniker. <strong>MI</strong> är enligt Farbring (2012) en<br />
beteendebaserad tillämpning av flera av de allmänna faktorerna.<br />
Som tidigare nämnts så används <strong>MI</strong> i ökad utsträckning inom många områden och<br />
socialpsykiatri är ett sådant område. Det ordnas många utbildningar i <strong>MI</strong> med olika omfattning<br />
och syfte: som poängutbildning vid universitet, som korta introduktioner, vilka ger orientering<br />
om grundläggande förhållningssätt och strategier, grundläggande utbildningar (3 <strong>–</strong> 4 dagar) som<br />
kan ge ökad insikt i begrepp och färdigheter. För att använda metoden fullt ut krävs förutom<br />
grundutbildning fördjupande och fortbildande seminarier, samt observationer av den egna<br />
verksamheten med åtföljande återkoppling. I baslinjeundersökningen visar verksamhetschefen<br />
ett intresse för <strong>MI</strong>, hon har själv gått kursen och tycker att det är viktigt att kunna ”hänga med i<br />
snacket”. Däremot finns inga planer på att schemalägga tid för boendestödjarna att reflektera<br />
eller att möjliggöra för återkoppling. Detta sker bland annat på arbetsplatsträffarna. Flertalet<br />
studier pekar entydigt på att det fordras en genomtänkt och systematisk genomförd implegering<br />
(implementering + integrering), det vill säga att insatsen (i det här fallet <strong>MI</strong>) måste integreras i<br />
organisationens olika strukturer efter vars och ens kunskapsbas, behov och intresseinriktning<br />
för att fungera i praktiken (Farbring, 2012).<br />
29
<strong>MI</strong> <strong>–</strong> ett sätt att skapa förändringsklimat<br />
Boendestödjarna i studien påpekar att deras insats är att betrakta som stöd, en hjälp i vardagen<br />
och inte som en behandling, samt att kompletterande behandling genom landstinget ibland<br />
behövs. Boendestödjarna upplever således sin roll som stödjande i situationen och att man gör<br />
saker tillsammans i så stor utsträckning som det går, att de ibland får ”puffa på” kunder för att<br />
något ska ske. Det råder delade meningar bland boendestödjarna om huruvida vissa av<br />
kunderna har behov av boendestödet eller om de skulle vara mer hjälpta av hemtjänst. De flesta<br />
kunder som svarat på enkäten och som deltagit i intervjuer anser att de behöver boendestöd,<br />
vissa behöver konkret hjälp med hemmet (städning, handla med mera) och andra har behov av<br />
<strong>samtal</strong> och draghjälp (påputtning). Ett fåtal har uttryckligen sagt att de ser boendestödet som<br />
hemtjänst, genom att på alla sätt hävda att de inte tänker vara delaktiga i det som görs (oftast<br />
städning).<br />
<strong>MI</strong> började användas inom missbruksvården för behandling av alkoholproblem. Där var syftet<br />
tydligt, motivera till minskat alkoholintag. När man arbetar med boendestöd är målen olika från<br />
person till person och inte lika tydligt som inom missbruksvården. Möjligen, påpekar<br />
boendestödjarna, att ett gemensamt mål för kunderna kan vara att klara sig själva i samhället<br />
och ha en fungerande vardag. <strong>MI</strong> kan i detta sammanhang användas som ett redskap för att,<br />
utifrån varje person, tydliggöra de individuella mål som personen har. Målet i detta<br />
sammanhang är att kunden ska hitta sina egna skäl för att förändra sig, komma på sina egna<br />
lösningar för att kunna göra egna val och fatta egna beslut. Några av boendestödjarna sa vid<br />
intervjutillfället som föregick utbildningen (baslinjemätningen) att de inte upplevde att de och<br />
kunden har samma mål. De tycker att de känner kunden och dennes behov och gör det som man<br />
som boendestödjare anser vara det bästa för kunden. Det märks en skillnad i uppföljningen då<br />
boendestödjarna menar att de i högre utsträckning ger sig tid att lyssna på kunden på ett annat<br />
sätt än tidigare. Boendestödjarna upplever att de tjatar mindre och bollar istället oftare tillbaka<br />
ett resonemang till kunden. Från att tidigare ha upplevt att ansvaret borde ligga hos kunden men<br />
att det i realiteten ligger hos boendestödjaren, till att faktiskt kunna ”bolla över” frågor till<br />
kunden och låta dem ta ansvar själva. Som någon också sa: ”Man slipper bråka med sig själv i<br />
hjärnan. Vad ska jag hitta på åt den här personen? Vad? Vad? Vad? Istället för att fråga: Vad vill du<br />
egentligen?”. Genom öppna frågor och att inte förvänta sig ett specifikt svar kan boendestödjarna<br />
koppla av och känna sig mer trygga i att det inte är upp till dem att hitta både problem och<br />
lösningar själva. Boendestödjarna i studien ger uttryck för att den egna stressen har minskat i<br />
och med att man lägger större ansvar på kunden själv. Detta förhållande torde i för<strong>län</strong>gningen<br />
skapa större möjligheter för kunderna att bestämma sig för och genomföra förändringar. Enligt<br />
de beskrivningar som boendestödjarna i studien ger av sitt arbete kan man beskriva att <strong>MI</strong><br />
används i den anpassade form av <strong>MI</strong> som Farbring (2012) kallar för ”VardagsSamtal”. Fokus i<br />
denna variant är, förutom att skapa ett gynnsamt förändringsklimat för kunderna, också på att<br />
minska personalens upplevelse av stress.<br />
VardagsSamtal som tar sin utgångspunkt i den så kallade <strong>MI</strong>-andan är en <strong>samtal</strong>sstil som kan<br />
användas i en mängd olika situationer där möten sker, till exempel när man lagar mat, städar<br />
ihop eller tar en gemensam promenad alltså inte bara när man sitter i ett avskilt rum och pratar.<br />
Farbring (2012) menar att det flyttar <strong>MI</strong> från terapirummet ut till verkligheten. Man skulle<br />
kunna säga att <strong>MI</strong> består av i princip två olika delar där den första delen handlar om att utöva en<br />
empatisk, respektfull hållning i mötet och <strong>samtal</strong>et med kunden och den andra delen handlar om<br />
att arbeta metodiskt med att stärka motivationen till en viss förändring. Utifrån<br />
30
oendestödjarnas beskrivning i studien så är det den första delen som tillämpas i arbetet med<br />
boendestöd, det vill säga ett respektfullt lyssnande och reflekterande förhållningssätt, ett<br />
förhållningssätt som väl överensstämmer med det uppdrag som ligger inom ramen för<br />
boendestöd.<br />
Ambivalens mellan relation, prestation och ansvar<br />
Den information som samlats in pekar på att det inte har märks några stora förändringar i<br />
kundernas upplevelse av det bemötande man får från boendestödjarna. Boendestödjarna<br />
upplever att de genom <strong>MI</strong> har fått ett verktyg som hjälpt dem i det dagliga arbetet, dels genom<br />
att lära känna kunderna bättre och stärka relationen, dels genom att lägga över mer ansvar på<br />
kunden och därigenom stressa mindre. Boendestödjarna visar att en förändring och förändrat<br />
synsätt har skett när det gäller synen på det egna arbetet och framför allt på det egna sättet att<br />
<strong>samtal</strong>a. Ett av de mer intressanta resultaten av undersökningen är att ansvarskänslan har<br />
lindrats för boendestödjarna. De har ”lämnat över” ansvaret på kunden själv att fundera över<br />
lösningar på de problem och frågor som finns. Socialt arbete präglas av ett stort mått av<br />
ambivalens, det vill säga att personal ofta befinner sig i ambivalens mellan prestation, relation<br />
och ansvar (Ineland et al, 2009). Det är en balansgång hur personal ska förhålla sig till kunder:<br />
när det är tillbörligt att gripa in och styra och när det inte är det. Resultaten i denna uppföljning<br />
visar att tyngdpunkten har flyttats mer från prestation och ansvar till relation. Boendestödjarna<br />
håller i större utsträckning än tidigare inne med de egna åsikterna, de lyssnar mer på kunden<br />
och är mer måna om att ta reda på vad kundens själv vill. Detta nya förhållningssätt gör att de<br />
blir mindre frustrerade för att man inte tycker att det händer någonting (som är konkret och<br />
syns tydligt, exempelvis en ren diskbänk). Att tyngdpunkten i ambivalensen har förändras kan<br />
bero på <strong>MI</strong>-utbildningen som boendestödjarna har deltagit i. De är mer inriktade på att skapa<br />
och upprätthålla en god relation med ett gott <strong>samtal</strong>sklimat och mindre inriktade på prestation<br />
(man har överseende med att det inte blir perfekt städat). Ansvaret har förskjutits från att<br />
boendestödjarna känner att de har ansvar för att det händer saker, till att det är kunden själv<br />
som är den som har ansvar att forma sin tillvaro. Som boendestödjare finns man som ett stöd,<br />
men ansvaret vilar mer på kunden.<br />
Det krävs tid och energi från både verksamhetschef och boendestödjare för att <strong>MI</strong><br />
ska kunna utnyttjas på bästa sätt<br />
Verksamhetschefen vid boendestödet i förevarande studie säger sig vara medveten om att<br />
boendestödjarna behöver påfyllning för att kunskaperna ska hållas vid liv. Hon påpekar vid den<br />
sista uppföljningen att en av medarbetarna deltar i kollegiestödjarutbildningen i <strong>MI</strong> och att det<br />
är dennes uppgift att fortsättningsvis hålla kunskaperna vid liv. Boendestödjarna säger att ”<strong>MI</strong><br />
pratet” successivt har minskat i personalgruppen ju <strong>län</strong>gre tiden har gått efter det att man tagit<br />
del av utbildningen. I en studie som handlar om lärande och verksamhetsutveckling visar man<br />
på liknande erfarenheter (Ekholm et al, 2003). Den slutsats man där drar är att det behövs både<br />
tid och plats för erfarenhetsutbyte och reflektion, likväl som pedagogiskt stöd från ledning till<br />
arbetslaget. Studien visar att det är svårt att sätta utvecklingsarbetet i fokus vid arbetslagens<br />
möten, då vardagsarbetet i de studerade enheterna ganska snart tar överhanden. Det man<br />
konstaterar är att det uppenbarligen inte räcker med mer resurser i form av tid för möten (man<br />
hade speciellt avsatt tid i de studerade verksamheterna för utvecklingsarbete), det krävs även<br />
att cheferna är tydliga och uppmärksammar pågående utvecklingsarbete, samt att de aktivt<br />
deltar i arbetslagets möten. Chefens delaktighet för att ett utvecklingsprojekt ska bli lyckat<br />
betonas, det räcker inte med att chefen är ett indirekt stöd för att ett utvecklingsarbete ska bli<br />
31
lyckat, utan en aktiv medverkan är viktig (Ekholm et al, 2003). Folkhälsoinstitutet (2012) pekar<br />
på att det är viktigt att chefen ser till att det finns en genomtänkt, långsiktig strategi för att<br />
vidmakthålla och utveckla färdigheter i <strong>MI</strong>, där stöd och möjliggörande för detta från<br />
arbetsledning är centralt.<br />
Det är viktigt för en fortsatt lärprocess och för att <strong>MI</strong> ska leva kvar att inte lägga ansvaret på<br />
personalgruppen att hålla kunskaperna vid liv. Det krävs även att chefen är aktiv och tar ansvar<br />
för att integrera kunskaperna i verksamheten. Ett sätt kan vara att organisera lokala grupper<br />
med kollegial, motiverande <strong>samtal</strong>shandledare. Parallellt med att handledning organiseras, kan<br />
ett nätverk av metodstödjare byggas upp.<br />
Fokusera på <strong>MI</strong>-andan och arbeta med VardagsSamtal för att skapa<br />
förändringsklimat<br />
<strong>MI</strong> är evidensbaserad som metod om den används som ”behandling” det vill säga en på förhand<br />
bestämd insats bestående av ett antal <strong>samtal</strong> (vanligtvis ett till fyra) mot ett bestämt mål. De<br />
diffusa mål som finns i den socialpsykiatriska insatsen boendestöd (exempelvis ett värdigt liv,<br />
eller att ingjuta mer energi hos kunden) gör att det är svårt att använda <strong>MI</strong> som metod. Precis<br />
som boendestödjarna påpekar i intervjuerna behöver ibland deras insats kompletteras med<br />
ytterligare behandling från förslagsvis landstinget. De <strong>MI</strong>-inspirerade <strong>samtal</strong>, som Farbring<br />
väljer att kalla ”VardagsSamtal” kan i det här fallet tjäna som förberedelse för en behandling.<br />
Boendestödjaren och kunden kan i vardags<strong>samtal</strong> komma fram till olika mer eller mindre<br />
specifika mål att arbeta vidare med. Vissa områden har man som boendestödjare tillräcklig<br />
kunskap om och kan själva arbeta vidare med kunden och stödja denne i ett förändringsarbete,<br />
medan de inom andra områden får ta hjälp av andra med specifik kunskap för att stödja<br />
personen till ett förändrat beteende. Det kan exempelvis gälla att motivera kunden att kontakta<br />
beroendecenter om personen är motiverad att dricka mindre alkohol, kontakta en dietist om<br />
man behöver hjälp med att gå ner i vikt och så vidare.<br />
Förutom det gynnsamma förändringsklimat som Farbring (2009) påtalar är en verkan av<br />
”VardagsSamtal” att personals upplevelse av stress minskar. Boendestödjarna beskriver att de<br />
kan ”lägga sig på kundernas nivå”, det vill säga att förhålla sig till kundens ramar och inte sina<br />
egna (när det exempelvis gäller städning <strong>–</strong>det går att definiera rent på olika sätt), och på så sätt<br />
skapa distans i situationen och reflektera kring kundens egna referensramar. Från att tidigare ha<br />
varit mer personliga och privata i sitt engagemang (och mer utgått ifrån sina egna<br />
referensramar), upplever några boendestödjare att distansen gör att de kan vara mer<br />
”professionella” som de uttrycker det.<br />
Istället för att uppleva att situationer är hopplösa, ser flera hur de kan vändas till utmaningar.<br />
Från att ha tänkt att man som boendestödjare ska göra underverk, så accepterar man att det är<br />
kundens levnadsnivå eller önskemål som är i fokus. Boendestödjarna kan vara nöjda med ett<br />
besök även om det inte har hänt så mycket konkret. <strong>MI</strong> har inspirerat till personlig utveckling,<br />
nya tankesätt och gett upphov till många funderingar. Oavsett om det är <strong>MI</strong> eller något annat<br />
som har inspirerat till dessa positiva tankegångar, tycker jag att det är en vinst för<br />
boendestödsgruppen att ha vänt och vridit på det man gör i sitt arbete, att de har reflekterat<br />
kring vad och hur de gör.<br />
32
Viktigt att fundera över vart den egna stressen tar vägen<br />
Utbildningen i <strong>MI</strong> har inneburit att boendestödjarna har fått kunskaper som medfört att de<br />
upplever mindre stress och att ansvaret för kundens mående är kundens eget ansvar med stöd<br />
av en insats, vilket är en vinst för boendestödjarna rent arbetsmiljömässigt. En av<br />
boendestödjarna menar även att <strong>MI</strong> gett upphov till eftertanke och att man numera lyfter upp<br />
dilemman och problem i ett tidigare skede i personalgruppen. Att ställa öppna frågor och lyssna<br />
in svaret upplevs således positivt även i den egna personalgruppen.<br />
Samtidigt som det till synes är en vinst för boendestödjarna att de upplever mindre stress i<br />
arbetet, kan jag inte låta bli att fundera över vad det gör för kunderna i för<strong>län</strong>gningen. Blir<br />
effekten av boendestödjarnas minskade stress i arbetet (då de lämnar över mer ansvar åt<br />
kunden) en känsla av förhöjd stress hos kunderna? Genom att distansen mellan kund och<br />
boendestödjare upplevs (av boendestödjare) öka, det vill säga att boendestödjarna upplever att<br />
de blir mer professionella och mindre privata med sina kunder, kan kunden då uppleva att<br />
måendet blir kundens eget ansvar? Det är bra att som boendestödjare vara tydlig med att man<br />
finns till för kunden som ett stöd i att ta eget ansvar för sitt mående. Med en<br />
kompetensutvecklingssatsning som påverkar relationerna mellan ansvar, prestation och<br />
relation framstår det som viktigt att reflektera över hur sådana förändringar påverkar såväl<br />
boendestödjare som kunder, både negativt och positivt.<br />
Satsningen på <strong>MI</strong> har fallit väl ut, även om enkätundersökningen och intervjuerna med kunder<br />
inte indikerar någon direkt förändring i boendestödjarnas bemötande eller stöd efter genomförd<br />
utbildning. Utgångsläget (baslinjen) visar att kunderna i stora drag var nöjda redan före<br />
boendestödjarna gick utbildningen, vilket kan vara en anledning till att märkbara förändringar<br />
uteblir. Det är möjligen även så att det är att hoppas för mycket på att en kort utbildning ska ge<br />
resultat så omgående. Personalen upplever dock att de fått ny kunskap som de kan använda i sitt<br />
dagliga arbete, vilket kan ses som en vinst.<br />
33
Referenser<br />
Ahl, Helene (2004), Motivation och vuxnas lärande <strong>–</strong> En kunskapsöversikt och problematisering,<br />
Forskning i fokus nr. 24, Stockholm, Liber<br />
Carina coaching & motivation (2008), Grundutbildning <strong>–</strong> Motivational Interviewing (<strong>MI</strong>),<br />
www.carinacoach.se<br />
Ekholm, Maria, Eva Ellström, Per-Erik Ellström och Maria Gustavsson (2003) Utvecklingsinriktat<br />
lärande och arbetslagsdriven verksamhetsutveckling. Paper till konferens HSS 03, Linköpings<br />
universitet<br />
Farbring, Carl Åke (2010), Handbok i motiverande <strong>samtal</strong> <strong>–</strong> <strong>MI</strong>. Teori, praktik och implementering,<br />
Stockholm: Natur och kultur<br />
Farbring, Carl Åke (2012) www.farbring.com<br />
Finn, Bengt och Kristina Bromark (2012), ”Återhämtning som ledstjärna <strong>–</strong> utvärdering av Hela<br />
vägens psykiatri Gästrikland”, FoU Rapport 2012:2, FoU Välfärd <strong>–</strong> Region Gävleborg, Gävle:<br />
Backman Info<br />
Holm Ivarsson, Barbro (2009), <strong>MI</strong>, motiverande <strong>samtal</strong> - Praktisk handbok för hälso- och<br />
sjukvården, Malmö: Gothia Förlag AB<br />
Ineland, Jens, Martin Molin och Lennart Sauer (2009), Utvecklingsstörning, samhälle och välfärd,<br />
Malmö: Gleerups Utbildning AB<br />
Miller W.R, S Rollnick (2009) “Ten things that <strong>MI</strong> is not”, Behavioural and Cognitive<br />
Psychotherapy, Volume 37, Issue 2, Cambridge University press<br />
Rollnick, Stephen, William R. Miller och Christopher C. Butler (2009), <strong>Motiverande</strong> <strong>samtal</strong> i hälso-<br />
och sjukvård <strong>–</strong> Att hjälpa människor att ändra beteende, Lund: Studentlitteratur AB<br />
Socialstyrelsen (2010), Det är mitt hem <strong>–</strong> vägledning om boende och boendestöd för personer med<br />
psykisk funktionsnedsättning, www.socialstyrelsen.se<br />
Statens Folkhälsoinstitut (2012), SOMRA <strong>–</strong> Samtalet om riskabla levnadsvanor,<br />
www.fhi.se/somra<br />
35
BILAGOR<br />
Bilaga 1: Missiv<br />
Till dig som har stöd från -------- i <strong>Uppsala</strong>!<br />
Personalen som arbetar med boendestöd kommer att delta i en utbildning i <strong>Motiverande</strong> <strong>samtal</strong><br />
(<strong>MI</strong>). Syftet med utbildningen är att boendestödjarna ska bli så bra som möjligt på att underlätta<br />
i vardagen för personer som har boendestöd.<br />
<strong>Regionförbundet</strong> har fått i uppdrag att undersöka om den utbildningen som boendestödjarna<br />
kommer att delta i gör någon skillnad för stödmottagare. Du kommer därför att få samma<br />
frågeformulär vid tre olika tillfällen. Det första nu i februari, det andra i maj-juni och det tredje i<br />
november. Detta för att se om det har skett någon förändring i boendestödjarnas sätt att<br />
samspela med Dig. Utöver frågeformuläret kommer vi att intervjua ett par personer som har<br />
boendestöd, för att få fördjupad information. De som ska intervjuas har redan tillfrågats av<br />
boendestödjaren. Om du inte är tillfrågad och gärna vill bli intervjuad, kan du kontakta antingen<br />
din boendestödjare eller oss, Kristina, Cecilia eller Bengt.<br />
Ditt deltagande är frivilligt, men det är värdefullt om du vill fylla i frågeformuläret. Detta för att<br />
de personer i kommunen som planerar personalutbildningar, ska få kunskap om just denna<br />
utbildning (<strong>MI</strong>) är till gagn för verksamheten. När Du har besvarat frågorna, posta<br />
frågeformuläret i det frankerade kuvertet som följer med. Vi vill ha ditt svar så fort som<br />
möjligt, men senast sista februari!<br />
Dina svar kommer att behandlas anonymt!<br />
Svaren kommer att hanteras utan identitetsuppgifter och kan således inte på något sätt kopplas<br />
till Din person. Det finns inga möjligheter att känna igen just Ditt svar.<br />
Om du har några problem med frågeformuläret eller om du har några synpunkter, ring gärna till<br />
oss på <strong>Regionförbundet</strong>!<br />
Vänliga hälsningar,<br />
Kristina Bromark: 0727-415 425, Cecilia Ingard: 018-18 21 07 och Bengt Finn: 018-18 21 26,<br />
<strong>Regionförbundet</strong>, <strong>Uppsala</strong> <strong>län</strong>.<br />
Tack för din medverkan!<br />
37
Bilaga 2: Enkät till kunder<br />
Till dig som har stöd från -------- i <strong>Uppsala</strong>!<br />
1. Vilket år är du född? 19……….<br />
2. Ditt kön?<br />
Kvinna Man<br />
3. Hur många timmar i veckan har Du boendestöd? …………<br />
4. Anser du att du har behov av boendestödjare?<br />
Ja Nej Vet ej<br />
Flera av påståendena eller frågorna i enkäten går ut på att värdera/bedöma påståendena och<br />
frågorna. För samtliga påståenden ska du välja ett alternativ.<br />
5. Jag känner mig underlägsen i mötet med boendestödjaren/boendestödjarna<br />
Ja, alltid Oftast Ibland Nej, aldrig<br />
6. Jag ser fram emot mina möten med boendestödjaren/boendestödjarna<br />
Ja, alltid Oftast Ibland Nej, aldrig<br />
7. Jag känner att boendestödjaren/boendestödjarna respekterar mig för den jag är<br />
Ja, alltid Oftast Ibland Nej, aldrig<br />
8. Jag tror att boendestödjaren/boendestödjarna helst vill att jag gör som de säger<br />
Ja, alltid Oftast Ibland Nej, aldrig<br />
38
9. Jag och boendestödjaren/boendestödjarna pratar om det som jag vill prata om<br />
Ja, alltid Oftast Ibland Nej, aldrig<br />
10. Jag tror att boendestödjaren/boendestödjarna vet vad jag tycker är viktigt i mitt liv<br />
Ja, alltid Oftast Ibland Nej, aldrig<br />
11. Jag känner att boendestödjaren/boendestödjarna verkligen stödjer mig i det som är viktigt för<br />
mig<br />
Ja, alltid Oftast Ibland Nej, aldrig<br />
12. Boendestödjaren/boendestödjarna låter mig bestämma över vad vi gör när vi möts<br />
Ja, alltid Oftast Ibland Nej, aldrig<br />
13. Boendestödjaren/boendestödjarna låter mig ta ansvar för hur jag vill leva mitt liv<br />
Ja, alltid Oftast Ibland Nej, aldrig<br />
14. För att få stöd i de aktiviteter jag helst vill göra måste jag uppfylla vissa av<br />
boendestödjarens/boendestödjarnas villkor<br />
Ja, alltid Oftast Ibland Nej, aldrig<br />
Om du har några övriga synpunkter, skriv gärna här!<br />
.........................................................................................................................................................................................................<br />
.........................................................................................................................................................................................................<br />
.........................................................................................................................................................................................................<br />
.................................................<br />
Tack för din medverkan!<br />
39
Bilaga 3: Intervjuguide för kunder<br />
• Tycker du att du har behov av boendestöd? Vad behöver du hjälp med?<br />
• Vem har bestämt vad du ska få hjälp med?<br />
• Tycker du att det du och boendestödjaren gör tillsammans är viktigt?<br />
Samarbete:<br />
• Hur går det till när du träffar din boendestödjare?<br />
• Upplever du att boendestödjaren lyssnar på dig och bryr sig om vad du har att säga?<br />
• Beskriv din boendestödjare<br />
• Hur ser ett bra möte ut mellan dig och din boendestödjare?<br />
Motivation:<br />
• Upplever du att din boendestödjare känner dig?<br />
• Känner du att boendestödjaren stödjer dig i det du tycker är viktigt för dig?<br />
• Upplever du att din boendestödjare lyckas att motivera dig?<br />
• Gör du och din boendestödjare saker som du tycker är viktiga?<br />
Egenmakt:<br />
• Känner du ett ansvar för vad du och boendestödjaren ska göra tillsammans?<br />
• Har du och din boendestödjare samma åsikter om vad som är viktigt i boendestödet?<br />
• Är du och din boendestödjare överens om när arbetet är färdigt?<br />
• Om du och din boendestödjare har olika åsikter, vem får bestämma?<br />
40
Bilaga 4: Intervjuguide för boendestödjare<br />
• Tycker ni att de kunder ni träffar har behov av boendestöd?<br />
• Vad behöver kunderna generellt hjälp med?<br />
• Tycker ni att det ni och kunderna gör tillsammans är viktigt?<br />
Samarbete:<br />
• Hur går det till när Du/Ni träffar kunden?<br />
• Vart ses man? (I hemmet, någon annanstans?)<br />
• Upplever Du/Ni att mötet sker på din arbetsplats eller i kundens hem?<br />
• Upplever Du/Ni att Du/Ni har samma mål? Individuell plan? Lyssnar Du/Ni på kunden?<br />
Initiativ?<br />
• Vad är ett bra möte anser Du/Ni?<br />
Motivera/påverka:<br />
• Upplever Du/Ni att Du/Ni känner kunden? (Önskningar, behov, vad är viktigt? mm.)<br />
• Stämmer det Du/Ni ska göra (på beslut) överens med kundens önskemål och behov?<br />
• Beskriv kunderna!<br />
• Vad vill Du/Ni påverka eller motivera kunderna till?<br />
• Hur gör Du/Ni för att påverka eller motivera kunden?<br />
Egenmakt:<br />
• Är det Ert ansvar (som boendestödjare) eller kundens att det som ska göras blir gjort?<br />
• Har Du/Ni och kunden lika åsikter om vad som är viktigt att göra? Överensstämmer det<br />
med beslutet?<br />
• Om Du/Ni och kunden har olika åsikter; vem bestämmer?<br />
• Upplever Du/Ni att Du/Ni har makt över kunderna (i egenskap av boendestödjare)?<br />
• Hur tar sig makten i uttryck?<br />
Personalsituation (socialt stöd och kunskapshantering):<br />
• Hur stöttar Ni varandra i personalgruppen? Vad pratar man om? Finns tid för reflektion?<br />
• Stöd hos chefen? Handledning?<br />
• Hur ser Ni på kompetensutveckling? Har man tid? Vad händer sen?<br />
41
Bilaga 5: Intervjuguide för verksamhetschef<br />
• Vad vet du om <strong>MI</strong>?<br />
• Vilka förväntningar har du på utbildningen? För egen del? För medarbetarnas del?<br />
• Medarbetarnas inställning till kompetensutveckling?<br />
• Hur ser du på brukarinvolvering? Hur är du aktiv?<br />
• Vem skulle du anse vara användare av kunskaperna?<br />
Implementering:<br />
• Hur kommer du se till att kunskaperna kommer till användning?<br />
(Implementeringsansvar; resurser, kombinerade insatser, socialt stöd, återkoppling,<br />
handledning)<br />
• Hur stöttar medarbetarna varandra i gruppen? Vad pratar man om? Finns tid för<br />
reflektion?<br />
• Hur ser Ni på kompetensutveckling? Har man tid? Vad händer sen?<br />
42